Nu ska vi inte röra ihop det för kidsen här... "Superhits" har har inget med känsla att göra – varken hos slutkonsumenten eller producenten. Det har med business att göra; det har med marknadsföring, affärskoncept och ihärdigt hjärntvättande att göra. Och, inte minst, tur. Att säga att den hjärntvättade slutkonsumenten går på känsla är lite väl ironiskt.
Givetvis förutsätts viss talang hos låtskrivarna för att kunna skriva låtar som, om de har TUR, kan bli hit-kandidater; men då förutsätts att också bolagen gör ett lyckat jobb.
Men känsla är något helt annat. Många (ibland också jag) vill gärna jämföra mellan t.ex. Nisse som lirar på känsla och Anna som lirar tekniskt, vilket tyvärr blir lite galet. Känsla är den intuition som för dig framåt i ditt arbete för att fullborda ditt verk. Vissa har mer känsla än andra, några saknar känsla helt.
När det gäller låtars själ, kan jag faktiskt ge JJRockford visst medhåll. Där är det i huvudsak slutkonsumenten som "bestämmer" själen. Men detta har mer att göra med vad slutkonsumenten associerar det han/hon hör med; en händelse i livet, något trevligt, något sorgligt, knark, sex, brudar... Samma låt kan alltså ha flera själar.
Kul ämne.