Valle

OK, så du ser inget fel i att i kommersiella syften utnyttja musik för att med därav intäkter stötta och marknadsföra t.ex. Breiviks manifest?

Tycker du att musiken är ohelig nog för att kunna utnyttjas i kommersiellt syften för att med därav intäkter stötta och marknadsföra t.ex. Breiviks manifest?

Varför föredrar du det?

För min del får den gärna vara öppen.

Nej, du har en diktatorisk inställning. Nordkorea är ett land som kanske skulle passa dina ideal. Här råder yttrandefrihet.

Jag kan inte erinra mig om att ha påstått att man kan dra några gränser. Det finns några "bra" artister/musikstilar som jag tycker har stuckit ut en aning under 90-talet, kanske inte tillräckligt för att kallas fenomen, men ändå. Sådana artister är till exempel Limp Bizkit och Valensia (ej att förvälas med "mitt" Valenzia, med "z"). Om sedan andra håller med mig eller inte, visst... Det är ju lite det som är grejen; vi "hör" olika fenomen olika.

Fattar jag väl att du inte är. Men jag förstår nu att din ironidetektor behöver lämnas in på service. Wink wink wink... Tack! Och en najs nationaldag (vad man nu ska med den till, det är ju så jävla 1800-tal) till dig med! 🙂

På vilket sätt du menar att SadamJR skulle blivit varnad, och dessutom avstängd, för att ha postat bilden ovan kan jag inte ens i min vildaste fantasi få ihop; hans inlägg gjordes ju i "allmänna snacktråden". Vad mitt bildinlägg beträffar så var ju det i sig en markering på att hela tråden nu hade tappat sitt ursprung, och att det lika gärna kunde kopplas till Godwins Lag.

Jag är oerhört nyfiken på när du menar att country rock gick in i den fas som gjorde den till ett nytt fenomen. Jag är själv ett die hard fan av country rock, men kan själv inte finna någon gräns, utan ser det som en låååååååååångsam, överlappande process.

OK, var är anmälningsknappen... Nu jävlar.

Är lite inne på samma spår som den arga fransosen ovan. Om man som låtskrivare/producent inte kan sjunga en ton rätt själv och dessutom inte känner någon som kan (tänkas) sjunga, då är det väl kanske dags att börja knyta lite kontakter... För en "demosångare" kan ju vara hur duktig som helst, men med stor sannolikhet kommer han (för det är ju en han vi talar om) inte att vara "rätt" nog för att göra ens låt rättvisa. Visst, många erfarna branschmänniskor, som får in en si sådär två miljarder demos i veckan, kan "analysera bort" det mindre intressanta i en låt samtidigt som de kan förstå det potentiella i låten. Men sådant hade man mer tid med under musikförlagens storhetstid på 60- och 70-talet. Idag är utbudet så jävla stort och tekniken så förenklad (förbättrad) att helhetsintrycket får gå före i kön. Man vill hellre hitta något som är bra, snarare än något som skulle kunna bli bra. Å andra sidan, ur "demosångarens" perspektiv: Jävlar vilken cool affärsidé! Vilket tillfälle till marknadsföring av sig egen prestation. Jag menar, en "demosångare" som får många uppdrag får ju gratis marknadsföring när deras prestationer regelbundet skickas till bolagen... En dag reagerar något bolag och tänker, "WOW! Vilken röst, den måste vi göra något av..." OK, nu lät ovanstående kanske lite hjärtlöst gentemot TS. Men jag menar bara att det är viktigt att så tidigt som möjligt i sin musikkarriär knyta personliga kontakter. Det är inte svårt, behöver inte heller ta särskilt lång tid, och du kommer att få ut mer av det än att vända dig till engångsannonser.

Som i tack snälla Herr Admin för att du tog bort min gamla varning som du utdelade på ett högst inkonsekvent sätt? Nja... Jag har (lite för att det är roligt) drivit en jävla ride mot det inkonsekventa varningsutdelande som råder/har rått på forumet. En av de mest aktiva i den här tråden. Ska man syssla med varningar ska man vara konsekvent, annars tappas poängen med det. Som jag har tangerat tidigare på forumet, bristen av konsekvens lyser ibland igenom riktigt rejält. Till exempel, av följande, verkliga forumuttalanden har endast ett lett till varning, gissa vilket: 1. "har du problem med det din rasist" 2. "Detta om något bevisar hur farlig du egentligen är" 3. "Jag tycker att du är en läskig person" 4. "Du är en mycket sjuk man" 5. "Du måste ha ett j*vligt jobbigt liv, den saken är säker" Men om man nu ändå, trots inkonsekvensen, måste syssla med varningar så kan man säkra konsekvensen genom följande steg: 1. Medlemmar som "stängs av" för andra gången ska aldrig få ett godkännande för medlemsskap igen. 2. Sluta dalta med den "Nya Generationen" (se länkad tråd). 3. När de mest insatta/erkända/populära medlemmarna kommer med förslag, så finns det givetvis anledning att kraftigt överväga deras förslag på förbättringar. Det är dem Forumet har att tacka för sin existens; inte reklamen, inte den Nya Generationen, och definitivt inte mig. 4. Inför "Aktiveringsperiod" för nya användarkonton. Disclaimer: Inget av ovanstående är direkt riktat mot någon enskild moderator/admin (och särskilt inte Hellpig som faktiskt är en one hell of a guy och som jag respekterar). Alla moderatorer gör ett så gott jobb de kan, och de gör det bra. Men med ovanstående i beaktande tror jag att moderatorernas jobb inte bara kunde underlättas utan även göras ännu bättre.

ARGH! Den som matchade min avatar så fint... Fast det där med att starta tråden; det är ju knappast så att frågan kom upp nu för första gången. Det finns en hel handfull trådar där de som fått varningar utdelade frågar "När försvinner varningen?" etc. Kruxet är att ingen moderator/admin har velat ge ett straight svar – på en annars så enkelt fråga. Inte ens på via PM. Faktum är att detta är första gången som en moderator bekräftar: En varning är INTE bestående, utan kan tas bort efter en viss "skötsam" tid.

Hmmm... vad är en demosångare, och varför tar man in en sådan?

Gör du det då?

Jag har själv fått två varningar, varav en jag lyckades "överklaga" bort – för den var felaktigt utdelad. Men en varning består alltså; en som jag fick i november 2011. Den fick jag för att jag hade sagt åt AnalogFreak alias Fredrik alias Kulturell Figur, den notoriske MBBAD:aren: "Jag tycker att du är en läskig person,verkligen. Och jag kommer aldrig i mitt liv förstå varför "admin" har låtit dig återkomma och förpesta forumet så många gånger som du har gjort." (Jag hade för avsikt att länka till inlägget ifråga, men det verkar vara raderat. Jag har dock kvar meddelandet [PM] från admin som utdelade varningen.) Sakfrågan: Ska varningen ligga kvar? Eftersom admin har visat en sida där man faktiskt har möjlighet att "överklaga" (för att uttrycka sig lite löjligt) sin varning och få den raderad, så tycker jag att en varning också ska kunna bestå om överträdelsen är självklar. Men jag håller med, det suger att se sin varning där. Men jag vet inte varför jag tycker det... för, hur big deal är det egentligen? PS: Att du (eventuellt) som skäl till att bli av med dina varningar vill hänvisa till "jag blev av med mitt arbete och mådde allmänt dåligt" är riktigt kärringnödigt. Du borde få en varning bara för det.

Till viss del håller jag med dig. Men det beror bara på att jag lider av samma åkomma som du: Gubbe. Mina (numera vuxna) kids tycker att det finns en hel del nytt. (Även om den yngre önskar att det fanns mer av den musik som pappas tycker om.) Jag tror helt enkelt gubbars förmåga att sluta jämföra med vad de själva tyckte var bra när de själva var kids är nedsatt till obefintlighet.

Vilken tråkig delad tråd.

😄 Det där gjorde du med flit, din skit!

Jo, men om vi vände på det så att endast minoriteten hade "rätt", då skulle ju orättvisorna bli ännu större.

Inte på hans musicerande som sådant, men säkert kreativiteten (kanske även förmågan att improvisera). Här säger du bara något jag har påpekat i flera inlägg ovan; med olika exempel, till och med. Igen: Många av oss svänger sig dagligen med pronominella adverbgrupper och koncessiva subjunktioner utan att nödvändigtvis veta vad pronominella adverbgrupper och koncessiva subjunktioner betyder, ändå "svänger" vi oss hur bra som helst. Men kan du din teori och du skulle lägga alldeles för stor fokus på teori och teknik, så finns risken att ditt sätt att uttrycka dig blir statiskt, och ibland även asdrygt (vad tycker du själv om musiker som istället för att säga tonen/ackordet ifråga tvunget måste balla sig med "sen tar du subdominantparallellen"?)

Det där är ytterligheter... Jag tänker själv mer på punkfjantar som står och bölar över att systemet som annars stöds av säg 80% av invånarna är "så jäla fel asså"... För punkarna, de vet.

Jag är osäker på var du menar att jag skulle ha försökt exemplifiera just det...

Att han, trots att han hade spelat låten hundratals gånger, inte kunde fortsätta spela låten när han inte kunde läsa noterna längre. Ergo: "beroende". Har du kvar Napoleon i luren?