Men OJ, vilken tryckande text! Jag hoppas verkligen att textens "jag" har kommit till rätta.
Förr brukade jag ofta skriva texter där "jaget" var otröstligt, fördärvande olyckligt. Men det där ovan slår jag nog inte. En av (de sista) texterna där jag i stort sätt dömer "jaget" till ett livstids straff för att ha utfört en oförlåtlig handling lyder så här i refrängen:
No matter how I try, as time and days go by
It always seems brand new
And I am such a fool, 'cause now you'll never know
How much I really loved you
Now that your gone, you will never know
And I can't let go
["And I Can't Let Go", JOKE, Colonizer, 2001]