Valle

Nåja, jag går på gitarrer (och pluggar) för deras sound, snarare än för ur de ser ut. Inget illa med att gå efter utseende, dock, många gör det. Om utseendet paddlar din kanot, kanon! 🙂 Jag har inget emot soundet, som sagt. Men hur skulle jag någonsin kunna veta att en låt använder sig just av den här pluggen? Du är fullständigt oresonlig.

Att envist hålla fast vid en (1) genre är detsamma som att motarbeta ens kreativa utveckling. Låter som en dålig idé.

Jag tror att JJRockford syftade på mig och mitt inlägg ovan varur han tolkade att jag tyckte jag var för tuff för att lyssna på ABBA.

Nja... Låt oss se här: Valle: Det KISS jag "gillar" finns, som ovan sagts, inte. SadamJR: En del av dina inlägg får mig att önska att så vore fallet. Valle: Du kanske inte kan läsa, trots allt. SadamJR: En del av dina inlägg får mig att önska att så vore fallet. Som du ser så var min fråga fullt rimlig att ställa. Jag läser inte så illa, trots allt. Även om en del av mina inlägg får dig att önska att så vore fallet.

Jag blev KISS-frälst när Destroyer kom, 1976. Omedelbums blev jag fullständigt ACEifierad; Ace var coolast, han var min Gud, han var allt det jag ville bli (artistiskt sett). De andra tre var liksom... "bara". Fast å andra sidan; jag tänkte faktiskt aldrig på Peters makeup som att det var en "kissekatt", den var trots allt rätt så snittsigt designad. Visst, hans makeup på debutplattan var katastrof, men det var inte hans egen design utan en sminkös, och Peter avskydde den.

Vaddå – att det KISS jag "gillar" finns, eller att du inte kan läsa?

Som kid tar man sådant på allvar. Du tyckte säkert att Spindelmannen var så fan mycket coolare än Batman (eller Läderlappen som han faktiskt hette på svenska).

Det KISS jag "gillar" finns, som ovan sagts, inte. Du kanske inte kan läsa, trots allt.

Påhoppad och påhoppad... det var inte min mening. Å andra sidan såg jag bara påståenden, inga åsikter, i ditt föregående inlägg, därför tyckte jag det öppnade läge för en kontring. Du är ingen fjolla. Jag tänker mig dig snarare som en muskulös, skogshuggare i svettig flanellskjorta och bark under naglarna.

Och därmed har en universumlag skapats. Eller hur? Miljontals kids på 70-talet (däribland jag) tyckte KISS var "coola". Att du tyckte annorlunda gjorde dig visserligen inte till någon knast, kanske var du bara lite fjolligare än andra... Inget fel i det. När jag stod med tennisracket framför spegeln var jag Ace. När du stod med hopprepet (eller locktången) framför spegeln, var du Agnetha eller Anni-Frid då?

Antingen kan du inte läsa, eller så tror du att jag inte vet vad jag snackar om. Jag "gillar" KISS, det coola rockbandet som blåste liv i mina drömmar om att bli (rock)artist. Men det bandet finns inte längre, det har slukats av ett reklamjippoband. Och det gillar jag inte. Men det betyder väl inte att Gene inte ska få göra vilken jävla business han finner lämpligt för sin del. Vem fan är någon att lägga sig i det? Att ifrågasätta en business är dock helt i sin ordning, tycker jag. Det betyder ju inte att jag bara därför skulle vara emot den.

Jag håller med det där om att KISS "kan" och därför gör det. Och visst blir det ett samlarvärde av skiten, då boken trycks upp i endast 1000 exemplar. Men det känns lite som att KISS (Gene) hela tiden tänjer gränsen för hur "korkade nog" deras fans kan bli för att köpa i stort sett vad som helst med en KISS-logga på. Det finns allt från egen vinsort, via kistor(!) och kreditkort, till gummi"ankor" för fansen att köpa. KISS har sedan 1973 blivit upprepat sönderanalyserade av såväl sig själva som av journalister, författare, fans etc. Tiotusentals och åter tiotusentals bilder, notiser, historier figurerar. Vad sju ända in i bomben kan den här boken tillföra som gör den så unik att man ogenerat väljer att ta $4300 för den? Som sagt, business är business. Jag förstår det där. Och jag "köper" ( 😉) det. Men för min del har KISS tippat över från att ha varit i huvudsak ett rockband till att ha blivit ett multiproduktbolag. Tänk efter själva, hur mycket musik levererar KISS (trademark:en) i förhållande till allt annat skit som pågår kring bandet? Juuust det. Jag har förresten alla KISS-skivor fram till Creatures Of The Night på vinyl. Vissa av dem i första-upplaga-press med "Made in USA"-stämpel. Jag säljer dem endast till KISS-fans (man måste ju vara smart, liksom). Priset är bara 250 000 SEK. Vid snabb affär kan jag tänka mig att sänka priset till 200 000 SEK. Skynda fynda!

#72 var en reflexion, inte en mental knäck. Du tänker för mycket.

Nej. Du verkar lida av en vaneföreställning om att jag tar det personligt när mina gratistips inte får samma respons som den här fjollsynthen får. Så är det förstås inte.

Nåja, dåliga musiker är de inte (inte sämre än dig och mig, i alla fall). Och lurat någon har de väl inte heller gjort; inte mer än någon annan världsartist i så fall. Och att Gene inte är någon sexgud har vederbörande själv faktiskt medgett vid upprepade tillfällen i olika media. Alltså... jag dör om du inte talar om för mig hur du vet detta.

Nja... Man får nog leta rätt så rejält för att hitta gratis-motsvarigheter till REAPER och Voxengo (även om den förra inte är gratis per se).

Jämför du mig med en mjukvara?

Jag har alltid stöttat business, och jag kan förstå att KISS vill fortsätta göra business på något de en gång var (men som dog för länge sedan). Men det här är gränsen där man verkligen går över "gränsen" * : KISS MONSTER ... En bokjävel för $4300... Nu är det inte kul längre. Nu är det pinsamt. * "gränsen" kan diskuteras.

Ah, sorry, jag missförstod. OK. Men, nej, jag tänker inte ens ladda ner "miraklet". Finns typ redan två miljarder pluggar där ute som har levererat samma sak i flera år. Jag är din solsting.

REAPER har ingen "Hej, Idioten"-knapp. Om det var det du menade.

Ah, du reagerade på "fjoll"-grejen, eller hur? 😉

Nja... gratis-prylen i sig har jag väl inte så mycket att säga om; snarare dess fördummande "HA HA, Sucker! This feature is not available.."-marknadsföringstrick. Men jag förstår inte all sexuell upphetsning. Varje gång jag lyfter fram gratisalternativ får jag nästan försvara mig med rustning och svärd. Men med den här lilla fjollsynthen (som tusen andra redan har "kopierat"), så verkar rena rama berusningen flöda. Men för all del, grattis till er alla.

Pfffth!

Jag efterlyser lite småfakta om de hårdrocksband som figurerade på Malmös olika scener under 80-talet. Är det någon som minns något band, vad de hette, deras medlemmar, vad som hände ”sedan”? Det behöver inte nödvändigtvis handla om ”kända” band. Lokalt ”namnkunniga” band (som bandet jag spelade i t.ex. 😉) går precis lika bra. All input är av värde. Jag frågar med anledning av en bok som kommer att se dagens ljus inom kort, och jag kommer givetvis se till så att alla ”uppgiftslämnare” får sig en hälsning 😉 Vill passa på att göra en alldeles speciell efterlysning. Eller två, faktiskt: 1. Det fanns ett band som hette Metallion . Jag är ganska säker på att gitarristen hette Nick och att trummisen hette Ronny. Någon som vet gruppens öde? 2. Den här blir lite knäckigare (och jag har VERKLIGEN sökt med ljus och lykta, förgäves). Ett av banden som jag efterlyser hade en väldig impact på mig som ung rockstarwannabe och brukade ofta spela på ”LOBO-festivalerna” 1984-85. Bandet, vars namn jag dessvärre inte minns, hade en skitcool låt vars refräng gick något i stil med: "Take me - Take me to the top!" (Och så repeterades det några gånger, som i en typisk anthem-dänga). Jag minns det som att det var basisten som var leadsångaren, och han brukade (hur extraordinärt det än låter) ha en rosa "snickardress" på sig på scen. Tack på förhand!

Märkligt hur alla "hyllar" den här pluggen. Är det första gången en freaking minimoog-mjukvara ser dagens ljus? Vad är det med er?