trombonisten

Inte alldeles enkelt att svara på. Låt mig försöka från lite olika håll. - priset skiljer sig förstås. Om nån skall börja spela så vill man väl inte lägga ner en förmögenhet. - hantverket. Det kostar pengar att tålmodigt passa ihop alla saker så att de passar exakt till varandra. En skolsax kanske måste bli lite mer massproducerad. - ibland kan det skilja sig i exakt hur mekaniken ser ut, kanske finns det några extra drill-knappar eller liknande. En del saxar, säg bariton-sax, kan ha några extra klaffar också. Men det som i slutänden fäller avgörandet är hur den är att spela på. Skillnaden kan vara ganska liten. Och låt mig säga så, hoppas ingen tar illa upp, att märker du inte skillnaden när du spelar så kan du lika väl välja en skolmodell. Men det finns olika modeller också av skolsaxar. En del är mest billiga, en del är riktigt bra. Nu är sax inte min specialitet, men jag spelar gärna på Yamahas skolmodell av tenortrombon som inte skiljer sig så mycket från deras proffsmodell när jag är bakom munstycket. Sen finns det både billiga och dyra tromboner som jag inte alls kommer överens med, oavsett hur mycket jag försöker. Gunnar.

Fundera inte så mycket. Just do it. Köp en B1-a och spela in massor. Det är kanske inte världens bästa mikrofon, men det är å andra sidan extremt långt från den dyraste. Använd den på allt och se vad som passar, min erfarenhet är att den funkar på det mesta. Efter några hundra timmars inspelning så har du lärt dig lyssna (extremt svårt, konstigt nog) och kan prova lite olika mickar med dina egna öron på dina egna inspelningar. Se den som ett verktyg för lärande. Gunnar

Hmm. Min "elaka" tolkning är att du är uppvuxen med brutalt uppskruvad bas som mullrar över hela rummet. Den där modellen där bas och diskant-knappen står på max, ungefär som hos många hifi-handlare. Sån bas som får det att gå vågor på drinken. Den sortens bas hör man bara på extrema hifi-högtalare eller på disco och ingen kan påstå att det är nån rak frekvensgång då. Gissar jag så är det basreflex lådor med en saftig puckel vid sådär 70 Hertz så bastrumman går fram med extra tryck. I studion vill man helst ha högtalare som visar skiten precis som det låter, utan dedorant eller smink. Stinker det skall det stinka! Alla felen skall stå fram i all sin bedrövlighet. Ingen taskig inspelning skall kunna gå och gömma sig bakom en alltom döljande mullrande överdriven bas. Basen vill man helst ha att vara precis så mycket som det är, varken mer eller mindre. Målet är då att slipa tills det låter hyfsat. Många hifi-system är gjorda för att liksom få det låta bra även om det är en ganska dålig inspelning. Lite extra diskant, lite extra bas. Kanske lite extra dist i basen så det låter maffigare och varmare. Tricken är många att få det låta bra hemma i ett typiskt vardagsrum. Inget fel i det, meningen med musik är ju att man skall njuta av den. Enda problemet är att det inte riktigt hjälper när man skall mastra. Men som sagt tidigare, även det går att lära sig leva med. Nå, mycket snack. Jag skall mixa nu. Gunnar

Egentligen är det två olika frågor tror jag. - mixa i lurar? Funkar skitbra sägs det, men jag fixar det inte. Funkar inte för mig att få balans, särskilt svårt är det med reverb. Men med lite vana kan det nog bli bra. - hifi-högtalare i stället för monitorer? Nu finns det ju lite olika sorter. Om man jämför ett par B&W 800D med ett par Tapco S5 (säg) så skulle jag ju välja hifi-högtalarna. Det finns också mycket "marknadsföring" i ljud, så det gäller att sila kamelerna för att känna smaken på myggen i nålsögat (hmm, rätt förvirrat det där tror jag). I vilket fall som helst är det en bra ide att lära sig sina högtalare i rummet ordentligt. Gärna genom att dels spela mycket annan musik genom dem, dels genom att lyssna på sina egna alster i många olika anläggningar. Det är fullt möjligt att göra himla bra mixar / mastringar i en bergsprängare. Det är fullt möjligt att göra skitmixar i en topputrustad studio. Det är inte utrustningen som är det viktigaste. Ungefär som i slalom-backen -- ge mig värsta slalomskidorna och häftigaste dressen o se mig köra omkull. Ge en riktig slalomåkare ett par armens vita blixten träskidor och se nån köra cirklar runt mig. Ska man vinna OS krävs det andra grejor dock, men det är inte utrustningen som är det viktigaste. En rätt billig sak som gör större skillnad än man tror innan man provat är att akustikbehandla rummet lite grann. Framförallt basen brukar vara rätt stökig i vardagliga rum. Själv köpte jag ett par balar stenullsisolering (markskivor 70 mm) och slog in skivorna i billigast möjliga tyg (så det inte ryker kliande fibrer överallt). Efter att ha ställt ut skivorna på måfå i rummet märktes en rejäl skillnad. Sängar, soffor o sånt kan ha en liknande effekt. Gunnar

Ferritkärnor brukar man sätta på kablarna på elektriska grejor så dem inte skickar ut störningar. Det är den där klumpen man kan se på nätagg-sladden, precis bredvid datorn eller kameran. Meningen med den är att högfrekventa radiosignaler "äts" upp av kärnan och blir värme i stället för att spruta ut i omvärlden. Ofta finns dem där bara för att någon regel kräver det eftersom det ofta inte spelar någon roll. Ibland kan det vara skillnaden mellan total katastrof och perfekt inspelning. Jag har ingen aning om när det ena eller det andra gäller. Phono till mini-tele: gå in på expert-butiken (de där som säljer ljud/bild mm). De brukar ha såna. Gunnar.

Det är himla kul att prova själv. Inte självklart att det blir särskilt bra, men roligt har man. Detta behövs: 1 - en pianostämnyckel för att vrida på stämnaglarna. (det finns några olika storlekar, men prova standard från Luthman). ca 200:- 2 - en stämapparat. Det finns för cirka 300 kronor (kanske något mindre) som är hyfsat bra. Köp en för akustiska instrument, inte en som är avsedd enbart för gitarr. 3 - en remsa filt. Sådär 2 centimeter bred och en meter lång. Gärna någorlunda tjock, sådär 5 millimeter. Den här sätter man mellan varje "trippel" av strängar så man kan stämma den i mitten utan att störas av de två andra. 4- en gummikil (går att göra av ett suddgummi, men man tröttnar fort på dem). Sättar man mellan sträng 1o2 för att stämma den tredje. Flytta på den och stäm den kvarvarande strängen. 5 - lite pinnar, skruvmejslar mm som man tycker passar. Massa tålamod. Det är sådär 200 strängar att stämma, lite mer än på en gitarr med andra ord. Kolla först hur lågt pianot sjunkit och om du tror at du vågra dra upp det hela vägen till 440Hz. Är det trästomme, så ta inte ens hem pianot. Ligger de flesta strängarna i närheten av rätt stämning är det OK. Skruva försiktigt upp strängarna till rätt ton, blir det för högt så lossa först en bit och dra upp igen. Sitter nageln inte fast utan strängen sjunker kan du försiktigt knacka på den så den fastnar, men bara försiktigt. Funkar det inte så ta proffshjälp. Det är möjligt att byta till en storlek större nagel eller få den att funka med en del olika knep, men det är inget för den som inte vet vilken ände man skall börja. När du gått igenom all mittsträngarna kan du börja stämma sidosträngarna. Efter det är det bara att börja om igen med mittsträngarna för det brukar dra sig lite grann. Lyssna att vanliga ackort låter bra, det är inte helt lätt att få till svängningarna så det passar bra. Eller förresten, ring på ett proffs direkt. Be att få titta på, fråga lagom mycket och lär på kuppen. Det är värt det. Han eller hon kommer hem till dig och gör det på plats. Byta strängar är ovanligt att man gör på pianon, är det aktuellt så är nog pianot antingen helt förstört eller så bra att det är värt pengarna. Vad en pianostämmare också gör, mot en kostnad förstås, är att justera in mekaniken så att det blir jämnt över hela tangentbordet och inget krånglar. Ofta vill man också justera klubborna på gamla pianon så att det blir lika hårda, det är filt på dem som med tiden hårdnar olika mycket. Man kan "mjuka upp dem" med små nålar. Sånt här är bäst att låta ett proffs göra mens du tittar på. Kanske inte är värt det på ett "gratis" piano. OBS: ta hjälp med att bära in pianot, helst av proffs. Det går åt några grabbar och en del tanke i förväg så ingen går sönder. Att hamna i trappan med pianot på bröstet blir väl ambulans direkt. Gunnar

2,5 k är ett ganska typiskt värde för en mickstärkare med fantom-matning vilket väl Bluebird kräver. VTB1 är mer som en effetktbox ändå, antingen gillar du effekten eller inte. Det har inte med impedansen att göra. Gunnar

OM jag får tycka är det rätt mycket överkurs att fundera över impedans på mickar o mickförstärkare. Moderna mickar är gjorda för att fungera riktigt bra ihop med fantom-matning. Och i stort sett alla mikförstärkare är gjorda för att fungera som bäst ihop med mickar gjorda för fantommatning. Ändå låter det olika. Det är alltså ingen större ide att läsa data om impedanser och sånt och tro att det spelar någon roll (i normalfallet). De flesta mickar har idag dessutom transistor-utgång utan transformator och de är rejält okänsliga för impedansen. Lyssna istället på micken ihop med mikförstärkaren och bestäm dig om du tycker om ljudet - hur det låter är i väldigt liten grad beroende på imdedansen. Det finns några undantag som kan vara bra att fundera över. Undantagen bygger på att vissa mickar är känsliga för impedansen. "Fel" impedans får dem att fungera sämre, men kanske låta mycket bättre. En liknelse kan vara distortion som effekt på en gitarr. Det mäter mycket sämre, men det var just det ljudet vi var ute efter. (Fast det är inte riktigt samma typ av distortion). Men även då, när du tar en riktigt känslig mick och kör med helt fel (eller rätt) impedans så spelar det liten roll. Det är som den sista centimetern kanske för höjdhopparen som skall över 2:08. De andra 207 centimetrarna måste finnas först för att det skall vara nån större ide att fundera över det. Nå, mina tankar. Gunnar

Hej, min erfarenhet av inbyggda ljudkort är att de inte är så särskilt mycket att ha. De brukar brusa rätt häftigt. Mitt förslag är att du köper till ett annat ljudkort. Problemet är att det finns så himla många att välja på med en stor spridning i pris. Delvis beror det på vad du vill göra -- spela in på MD och föra över sen eller spela in direkt i datorn? Nå, några lösryckta tankegångar kring detta, inte egentligen svar på din fråga. -- Det finns ett trevligt ljudkort som heter M-Audio Transit. Det passar utmärkt för att föra över från MD till datorn. Det är USB-anslutet vilket funkar utmärkt. Antagligen har du en mikrofon som kan användas direkt med kortet, men det är inte säkert. (Vilken mikrofon har du). -- Om du tänker spela in direkt på din laptop så är ett problem att fläkten låter. Det behövs en lång sladd. -- Det finns massa andra ljudkort att välja på, alldeles för många för att räkna upp. Många av dem har någon form av mikrofonförstärkare, en del dåliga en del bra. Det krävs att du provar innan du köper. -- Det finns massa olika mikrofoner att välja på. Bland inspelare kan det närmast uppstå krig om vilken mikrofon som passar till vad. "Standard" bland radio och TV-studios är vanligen ganska dyra mikrofoner, säg 10.000:- upp till 40.000:-. Vi andra försöker hitta mikrofoner som låter tillräckligt bra, och kan ofta hitta sådana kring tusenlappen. Men mikrofoner är ofta rätt personliga, en som passar perfekt på en röst kan vara katastrof på en annan. -- Ju bättre mikrofon du skaffar dig, desto viktigar blir rummet du spelar in i. Helst skall det vara ljuddämpat på rätt sätt, inte helt enkelt att ordna men inte omöjligt heller. Nå, några tankar. Gunnar

AD = Analog - Digital omvandlare. Digitalt är siffrorna inne i datorn. Analogt är ljudsignalerna, till exempel signalen ut från en mikrofon. AD sitter alltså bakom mikrofonförstärkaren och omvandlar till siffror som datorn förstår. DA = Digital - Analog omvandlare. Här är det ut från datorns siffror till ljudsignaler som kanske går till dina högtalare. G.

Gullfiber är bättre än handdukar. Det handlar om att få lite tjocklek så det dämpar i basen också, inte bara i diskanten. Själv köpte jag balar av stenulll avsedda för byggen. Finns på brädgårdar eller liknande, kolla runt för priserna skiljer en del. En bal, stenull markskiva, 70 millimeter, innehåller 4 skivor och kostar knappt 400:- om du inte har rabatter (tips: snickare och liknande har ofta det). Största problemet med stenull är att om fibrerna kommer fria så kliar de nåt så infernaliskt. Jag slog in mina i lakansväv, vilket tyg som helst funkar bara det håller fibrerna på plats. Köpte tyg att slå runt dem, hemtex har halva priset på underlakan enkelsäng just nu, kring 70:- per lakan, finns i olika färger, går åt ett per bal. Lim eller liknande (köpt stora tuber) och knappnålar. Slå tyget runt, klipp till och limma ihop. Ett lakan per skiva. Behöver inte sys, kan få vara fult på baksidan. Slutar på cirka 800:- högst för 4 skivor. Jag skulle föreslå det dubbla i ett litet rum, dvs 8 skivor. En enda basfälla kan kosta 1.000:- annars. Montera gärna skivorna "tvärs" något av rummets alla hörn (vägg-vägg, vägg-tak, vägg golv...). Allra bäst i hörnen där vägg-vägg-tak eller vägg-vägg-golv möts. Det blir ett hål bakom skivan då. Eftersom skivan kommer ut en bit från väggen så kommer den att dämpa även djupare frekvenser än om den står smäck mot. Om du fixar det är ett bra ställe att hänga upp dem på i rad längs alla möten mellan tak-vägg. Då har du golvytan kvar. När skivorna är på plats, gå in och klappa i händerna. Basen bör nu vara dämpad en hel del. Har du kvar ett högfrekvent eko eller ringande i rummet så kan du nu dämpa bort det med tunnare skivor eller dämpmattor eller textilier eller så. Tunnare material dämpar högre frekvenser men inte basen. Det här dämpar rummet så man kan vara i det, men tyvärr läcker ljudet ut till omgivningen. Ljud är lite som vatten i ett såll, finns det bara nåt hål kvar så läcker det ut. Lite bättre blir det kanske utanför, men skall du dämpa ett trumrum så det inte hörs ut så krävs det en hel arbete. Gunnar

Använd tempererad stämning. Det är närmast hundraprocentigt det enda som används i moderna sammanhang för pianon. Endast entusiaster stämmer annorlunda, till exempel för att kunna spela barockmusik. Lyssnar man noga kommer man dock höra att stråkmusiker gärna spelar rena intervall, en hel orkester som spelar rena intervall är en speciell upplevelse. Tempererad stämning är en uppfinning som gör att man kan spela i alla tonarter. Bach fick vara med om det och som i eufori över uppfinningen skrev han en uppsättning av melodier i varje tänkbar tonart. (På hans tid var det vältempererad stämning, vilket är nästan samma). Det har förekommit andra varianter. Som exempel kan nämnas den orgel som entusiaster byggde i Örgryte nya kyrka för några år sedan. För att kunna spela i de flesta tonarter har den ett antal extra svarta tangenter. Avsikten med tempererad stämning är att avståndet mellan två halvtoner bredvid varandra skall vara exakt likadant oavsett vilka två toner man väljer. Utgångspunkten är att oktaven är exakt. Matematiskt är en oktav dubbla frekvensen, säg A=440, en oktav upp är A=880. Avståndet mellan två toner blir då tolfte roten ur 2. Effekten är att man kan spela lika bra i alla tonarter. Eller lika illa om man väljer att se det så. Alla tonarter blir lite falska. Kvinten är ett av de renare intervallen, skiljer cirka 2 cent. Om man hade valt en exakt ren kvint istället och går kvint på kvint upp så kommer man ju tillbaka till start-tonen, men med rena intervall blir det en kvarts ton fel. Den skillnaden brukar kalla Pythagoras komma. Dur och moll tersen är kraftigt avvikande från rena terser. Experimentera: tryck ner bas och kvint (ex C och G). Sjung durtersen. Tryck sen ner E och hör hur snett det ligger, pianot är rejält högt i förhållande till en ren ters. Du kan göra om samma experiment med molltersen, Ess. För moll är pianots ters rejält låg. Gunnar

Inte så lätt att säga. Man kan möjligen börja med att fråga hur det låter idag och vad det är som skall bli bättre. Det är ju en hel kedja av saker som spelar roll: - artisten (ta en sånglektion kanske) - inspelningsrummet (se absolut till att akustikbehandla bort det värsta) - mikrofonen - mikrofonplaceringen (några timmars kurs hos en studio kanske) - mikrofonförstärkaren (skall den vara ren eller färgad? och färgad hur då?) - AD (det finns en del att välja på) - i mycket liten grad digitalmixer och sånt (när det väl är digitalt så fortsätter det vara det) - DA (på vägen ut) - högtalarna (om du inte hör vad du spelat in så kan du inte göra det bättre) - och mycket viktigt - rummet du lyssnar i (akustikbehandla där också) och sen beror det ju också på musikstil och vad man vill uppnå, inte riktigt samma med punk som med disco. Nästan alltid måsta man lyssna med egna öron. Gunnar

De som har eget nätaggregat behöver ingen fantommatning. Och även om den skulle finnas så tar de ingen skada av det. (Det fnns faktiskt ett fåtal rörmikrofoner som går på fantommatning, men ingen ligger i budgetklassen). Gunnar

Kolla manualen. Brukar finnas på nätet. Men den enda jag sett fungerade det exakt så, varje inkanal gick in till datorn som egen signal. Ut från datorn kom två kanaler som gick att mixa ihop. Signalen till datorn kom i det fallet före EQ och sånt, perfekt för att kunna spela in samtidigt som man mixar PA. Gunnar

Det kan gå utmärkt med en mixer. Detta om du har en mixer med "direct-out" för varje kanal (vilket är ovanligt). Även om mixern inte har direct out så kan det gå om mixerna har "inserts" på varje kanal (rätt vanligt). Man kan nämligen "tjuvkoppla" lite och ta ut en signal per kanal. Inserts brukar vara obalanserade så man tar en liten risk att få brum-problem. Även sådana går nästan alltid att lösa, men det kan kräva lite tänkande och omlödande av kablar med mera. Även om det inte finns varken direct-out eller inserts så kan man ibland hitta tillräckligt många bussar och tappningar så att tillsammans med huvudutgångarna så kan varje mick få en egen kanal. Kan bli himla knöligt dock, men ibland har man helt enkelt inte pengarna. I slutänden finns ju alternativet med en mixer att förmixa ner till två kanaler, men som det är kanske inte ett favorit-alternativ om du håller på med pop. Så om du vill använda en mixer beror det på exakt vilken mixer du vill köpa. Kunskap om hur saker och ting fungerar är det som kan hjälpa dig hitta rätt bland alla alternativ. Du är på god väg - fortsätt läsa och kom tillbaka med frågor senare. Gunnar

Det stämmer säkert. Men det är helt ointressant för en användare. Det som räknas är hur det låter. I jämförelse med en bil är det som att tala om vilken sorts stål som används i karossen, det som räknas är hur fort det rostar. Hur fort det rostar beror på en hel mängd saker, i och för sig spelar stålsorten roll. Gunnar

Så, du behöver följande: 5 st mickar. Vanligen brukar man väl ha lite olika sorter på dem, men det finns massa varianter på detta. Standard kanske kan vara 2 st småkondingar på OH (själv gillar jag Neumann KM184), en dynamisk på virvel (Shure SM57 kanske) och en dynamisk i bastrumman + en mick på pukor. Ja, du vet väl bäst. Alla 5 mickarna behöver mikstativ eller hållare. 5 mikrofonkablar, tillräckligt långa. Mick-kablar är nästan alltid i studio-sammanhang balanserade med XLR i bägge ändar. Sen behöver du minst fem kanalar av mikrofonförstärkare. Om någon av mikrofonerna behöver fantom-matning (kondingar) så kommer det härifrån. Ett sätt att lösa det här på är med en enkel mixer där man då använder mikstärkaren och tar en direktsignal ut. Ett tips kan annars vara den svenska mikstärkaren Line Audio Design OMP8, som har 8 kanaler. Sen behöver du antagligen kablar över till ljudkortet. Ljudkortet finns det en himla massa olika att välja på. Lite är det väl tyvärr så att man får vad man betalar för. Kanske att ett Delta 1010 kan vara en ide, annars har jag haft bra erfarenhet av Motu 828mkII. Det finns också ljudkort med inbyggda mikstärkare som alternativ, för många för att kunna räknas upp här. Ett tips är att titta på vad som finns begagnat. Följ upp de saker som säljs där genom att tittat på leverantörens hemsida. www.vendolin.se Det går åt en del hårdvara för att köra 5 kanaler, så det blir inte helt gratis. Gunnar

Borde funka. Ladda ner drivrutiner till 001-an, troligen är väl ASIO att föredra. (Eller också är MME bättre, prova själv vetja). Finns på www.digidesign.com om du letar. G.

Jag är nog för gammal för sånt här alltså, men ändå. Några tankar - står inte ut att lyssna i stereo. Det är nån dålig stereobreddare på eller fasfel nån stans. Funkar klart bättre i mono. - låter helt sönderkomprimerat utan att ha det där riktiga trycket. Dags att gå tillbaka till mixen och skapa utrymme för de olika instrumenten, mixa igen och lägga på någon annan kompressor. - vart tog basisten vägen, vill han inte va med eller? Får i alla fall ingen plats i mixen. - antar att låten börjar med det där igenkännliga signatur-riffet. Men spela in det igen skulle jag säga, det är liksom "sluddrigt". En sträng dämpas liksom inte i tid. - trumpeten är kul som ide, men långa toner utan förändring blir snabbt tråkiga. Varje ton skall räknas- ha en betydelse. Skulle tro att det är korta toner som gäller, eller sfz följt av svällare om det liksom ska bli nåt. - rätt otajt här och där rent rytmiskt. Exempel: 0:43, totalsnubbel. 1:16 - himla slarvigt inslag från trummisen. 1:26, nu snubblade alltihop igen. Har jag dödat låten nu eller? Inte menat så, all vår lärdom kommer genom att försöka och bli bättre för varje försök. Gunnar

Den kommer nog funka utmärkt. Farten räcker nog för en hel del. Se till att lyssna på fläkten bara när den går upp i full fart - en del bärbara låter som en dammsugare ungefär (aldrig hört just den du nämner dock). Gunnar

Häpp. Brukar finnas två like retsamma svar varje gång. Kanske något att prova: - RTFM : Read The Fine Manual http://www.m-audio.com/images/global/manua...-8x8_Manual.pdf - senaste driv-rutiner http://www.m-audio.com/index.php?do=support.drivers (Vilket OS har du förresten)? G.

Kolla på http://www.digidesign.com/ Klicka på DiSK (i raden rakt över sidan) Klicka på DiSK Flix Finns ett gäng videosar där. Gunnar

MT87 kanske inte är världens bästa mick. Men den är definitivt tillräckligt bra för att man skall kunna göra bra inspelningar. Nästa steg kommer att kosta pengar, men det finns inget som säger att en mick för 10.000 eller 100.000 kronor kommer att bli så särskilt mycket bättre. Mitt förslag är två saker: - först se hur långt du kan komma med den mick du har - samtidigt, be att få prova lite olika mickar för att se vad skillnaden består i (Köp inget än). Saker att prova för att få ut så bra ljud som möjligt är: - titta på akustiken i rummet där du spelare in. Som extremexempel, sitter du i ett 2x2 meter rum med bara betongväggar så kommer det låta just så. Dvs låda. Ingen mick i världen kan ändra på det. - prova att hänga upp täcken eller överkast runt inspelningsplatsen för att skärma av rummet. Tjocka textilier är en bra början. Det kanske ser fånigt ut, men du kommer märka skillnaden. - prova olika placeringar av mikrofonen. Först när du provat alla 57 posititioner som man kan micka in gitarr med en mick kan du säga vilken som är bäst (antagligen finns det fler än 57 sätt, jag kan bara på snabb hand räkna upp så många). - hitta en kompis som också är intresserad av ljudinspelning. Lär av varandra om möjligt. Nå, snabba ryck, men i korthet är det inte säkert att micken är det som gör att det inte låter som du vill. GUnnar

Lite blandade tankar. Skall du köpa så brukar det finnas begagnat att få tag på. Kolla annonserna på http://www.vendolin.se En mycket svepande sammanfattning är att du inte skall köpa något annat än Yamaha, även deras billigaste skolinstrument är helt OK. Ett märke som jag generellt avråder från här är Jupiter -- det finns bra sådana men det kräver kunskap för att kunna se vilka som är bra. Plåtbitar tröttnar man snabbt på, instrument kan man använda länge alternativt sälja vidare. Och köper du begagnad trumpet borde du betala 2.000 till 3.000 någonstans för ett skolinstrument i bra skick. Ta med det till en instrumentreparatör eller låt nån som kan spela prova så ni sorterar bort de riktiga citronerna. Tromboner är dyrare, antagligen kring 4.000 och uppåt begagnat för användbara instrument. Även här är det bara Yamaha som gäller som skolinstrument. Tromboner är också svårare att köpa begagnade, draget är visserligen en enkel konstruktion men när det får bucklor kan det vara omöjligt även för en skicklig reparatör att få ordning på det. Det krävs viss erfarenhet för att förstå vilka drag som är acceptabla. För bägge sorterna, går du uppåt i pris finns det ett antal andra märken att välja på, men det är ju inte riktigt aktuellt än. Mitt tips är annars att hyra. En trumpet kostar max 150 kronor i månaden att hyra hos en musikaffär. Då får man vanligen skriva på för fyra månader. Jag tror inte trombon kostar mycket mer än 200 kronor i månaden att hyra. Ofta får man avräkna hyran mot eventuellt köp senare. Under tiden hinner du prova i några månader och se om det var så roligt som du tänkte dig. Men boka ett gäng lektioner hos en lärare det första du gör. Ring musikskolan så kanske de har tips. Börja med 1 lektion i veckan i tre veckor, och sen kanske varannan vecka. En halvtimme eller 45 minuter per gång är max man orkar. Du kommer ångra dig grymt om du inte tar hjälp av en lärare, utan hjälp kommer du lära dig en massa olater som du senare får arbeta bort. Köp också den nybörjarbok som läraren rekommenderar, kan bli 200:- till. Kanske kan läraren hyra eller låna dig ett instrument den första tiden. Gunnar