Signia

Drar en långkörare 🙂 En del som vill anordna en privat inspelningsmöjlighet ser det som ett pågående och utvecklande projekt. Alltså inte att betala 1 gång för allt och se det som 'komplett' direkt. Det kan vara en variant till att sätta en fast budget och fråga efter redskap enligt den budgeten; att utveckla saker eftersom, kanske över tiden på 6 månader eller 1 år. Det är inte *så* lång tid, faktiskt. För att ägna sig åt att spela in, och slippa allt tekniskt, all justering, felsökning osv så har vissa åsikten att Mac kan vara något enklare, att flexibiliteten kan vara något mindre och priset kanske lite högre. Själv kör jag PC, men det är inte nåt super-medvetet val utan mest gammal vana. Finns inga tok-uppenbara problem med det dock. Inte nu längre. Är du van vid ett operativ-system så kan det vara en idé att hålla sig till det, än att introducera två främmande faktorer på en gång (nytt operativ plus musikverksamhet). När det gäller vilket DAW-program, så finns det inte så många genvägar. Man måste (tyvärr) lära sig principen, oavsett vilket program man kör med. Men har man väl lärt sig så kan man tillämpa det på de flesta program sen. Jag upplever att många som har erfarenhet av 'gammal' analog inspelning har betydligt lättare att ta till sig, och sätta sig in i de digitala programmen. Om inte, så skulle jag gissa att Presonus Studio One är en av de med minst brant inlärningskurva, pga av att det programmet består av så många färdiga lösningar och genvägar. En del stora proffs använder det med. För Mac finns även Garageband, som ska vara enkelt och direkt, men som jag aldrig provat. Jag tycker att ljudkort från RME Audio är troligen de mest prisvärda idag. Dom kostar mer än ovanstående nämnda Focusrite, men kvalitén och stabiliteten kan vara dubbel priset. Andrahandsvärdet är också mycket bra. För inspelning behövs 'täta' hörlurar, dvs hörlurar där ljudet i lurarna inte läcker in i mikrofon osv. Där föreslår jag AKG K271. För ljudkoll, mixning osv, rekommenderas hellre s.k. öppna lurar. Detta för att täta lurar har en tendens att låta instängda och burkiga, t.ex. inte släppa igenom djupbasen osv. Där föreslår jag själv AKG K701/702 eller budgetvarianten K601 som jag har goda erfarenheter av. Men högtalare liksom lurar är väldigt personliga preferenser. Högtalare, kan vara lika viktiga som rumsklangen där du lyssnar. Ska du använda högtalare så fundera även på att dämpa upp rummet där du sitter. Görs traditionellt med tygskärmar och liknande. Om du skriver en fråga om akustisk rumsbehandling här på forumet, och berättar vilket slags rum du musicerar i, så kommer du troligen få en del åsikter och svar. Populära högtalar-modeller just nu verkar vara från tillverkarna Yamaha, Adam, Dynaudio, Genelec, KrK, Fostex, Mackie m.fl. Jag har tidigare erfarenhet av högtalare från Bowers&Wilkins, som ibland anklagas för att vara publikfriande hemstereo-högtalare. Jag håller inte med om det. Legendariska Abbey Roads studios kör med Bowers&Wilkins som sina huvudhögtalare t.ex. Överlag så är poängen att lyssna på så många högtalare du kan, helst sida-vid-sida, och identifiera högtalare som låter som du tycker 'låter det ska låta'. Då kan högtalarna bli en förlängning av ditt musikaliska sinne. Jag har liksom upplevt att det finns två 'typer' av högtalarsound. Ett sound är där ljudet sprider sig ut ur högtalaren och klingar varmt utanför själva högtalarlådan. Man liksom hör inte själva högtalarlåtan alls. Den andra typen jag upplever, är där ljudet upplevs hög-detaljerat, ibland något kallt, och som kommandes inifrån högtalarlådan. Beskrivningarna låter lite som att första typen skulle vara bättre, men det är i så fall min personliga upplevelse. Vilket man föredrar är väldigt personligt och ganska viktigt. Det finns folk som har långt mer erfarenhet och kapacitet än jag som använder högtalare jag upplever som skit. Av den första typen som jag upplever, tilldelar jag Event, B&W och JBL. Av andra typen tycker jag tillhör Yamaha NS, KrK, Fostex, Genelec m.fl. En av dom mer prisvärda, enligt flera stora recensenter, är Yamahas MSP modeller. För att få lika bra ljud i högtalare, som i ett par högkvalitativa hörlurar sägs det att man behöver lägga på en nolla på priset. "Aktiva högtalare" betyder att förstärkaren är inbyggd i högtalaren. "Passiva" betyder att du måste köpa separat förstärkare. För att få "bra bas" - som du skriver - så krävs stora högtalarkoner och ett rum som inte förändrar spridningen och resonansen av väldigt djupa bastoner. Dom riktigt djupa frekvenserna reagerar t.o.m på materialet i dina väggar och golv, tak m.m. Det kräver med andra ord en mycket medveten akustisk behandling av rummet, plus högtalare där den stora konen är mycket stor (innebär att högtalarna kostar fy satan). Ju större rummet är - 45kvm eller mer - desto mindre viktigt kan akustiska rumsbehandlingen vara relaterat till basfrekvenser. Ett mer ekonomiskt, men tekniskt mer avancerat alternativ är att använda en subwoofer, dvs en högtalare som används enbart för lägsta frekvenserna. Använder man t.ex. Yamaha MSP högtalare så är den givna subwoofern Yamaha SW-10. Men med en subwoofer så får du fenomenet att både de mindre högtalarna och subwoofern projicerar ljud som överlappar varandra något i frekvensområde, kan även fucka upp fasupplevelsen. Det kräver att man ställer in ljudet mycket(!) noggrant mellan subwoofer och mindre högtalare samt efter rummets beskaffenhet. Att använda subwoofer är alltså ett alternativ som kräver mer anpassning för att få till rätt, än att skaffa högtalar-par som låter koherent rakt av. Ska du skaffa mikrofoner, så vill man från början ofta vara ekonomisk och skaffa mikrofoner som 'passar bra till allting'. Mikrofoner är rätt avgörande för hur olika ljudkällor klingar och upplevs i inspelningen. Många profesionella studios satsar miljonbelopp på att inhandla mängder med mikrofoner. Jag har hört - men inte alltid provat - att Beyerdynamic M4x och M5x ska vara bra för det mesta. Mikrofoner förekommer i flera olika varianter. För mig är rör- visavi kondensatormikrofoner två av de mest viktiga varianterna. Kondensatormikrofoner tenderar att fånga upp ljudet väldigt naket, som det är. Medan rör-mikrofoner har en tendens att släta ut ljudet till att låta något färdigmixat. Men det beror som sagt väldigt mycket på ljudkällan. För en trumma eller akustisk gitarr, där anslaget av tonen är väldigt viktig, så gör sig kondensator-mikrofoner generellt bättre än rör-mikrofoner, eftersom rörmikrofoner kan släta ut definitionen i attack och anslag. För alla instrument som inte har tydligt definierat anslag - t.ex. sång, blås- eller stråkinstrument - så kan rörmikrofonen göra sig kanske bättre. Mikrofonförstärkare (preamps) - eftersom signalen från mikrofoner är så svag - kan även göra likanande inverkan på det uppfångade ljudet. Rör-preamps kan släta ut ljudet något medan transistor-preamps kan vara väldigt rena - ibland 'för' rena. Men mikrofon-typ är nästan alltid viktigare än preamp-typ. Som sagt, om du i din efterforskning hittar redskap som kostar mer än du har råd med nu, så fundera över möjligheten att spara pengar över lite tid än att köpa det näst bästa (ekonomiska) alternativet här och nu. Lycka till med din förhoppning!

Testa borra ett hål genom cymbalen där sprickan slutar. Det brukar hejda de flesta sprickor ett bra tag. Edit: Jag förutsatte att sprickan går från kanten av cymbalen och snirklar sig inåt mot klockan. Då funkar håltagning.

Böcker har väl i alla fall omslag, covers? *duckar för tomaterna* 😱

Sant, det gjorde jag. Det var lite meningen med, men .. ja .. Och för min del handlar det nog inte om att trampa ner på folk utan att man tycker sig se viljan och lusten i nån som vill göra något, men förstår att det kommer ränna ner i träsket om det angrips från fel håll. En slags bakvänd .. eh .. omtänksamhet är fel ord, men folk kanske förstår ändå 😛 Här skiljer sig det jag upplever från det som beskrivs. Det här^ har jag aldrig sett, nånstans. Den som gjort en låt och arrat efter bästa förmåga har stora förhoppningar, kommer definitivt inte bara softa och 'göra en ny låt under tiden' fullständigt 100%igt trygg med att allt denne vill och hoppas kommer levereras med säkerhet. Har aldrig sett eller ens hört talas om nåt sånt. Det är en dröm. Personen kommer istället yrka på att sitta tätt intill mixerbordet, följa allt som händer noga (om inte annat för att snappa upp tips&tricks), slå ner på minsta tvetydighet, vilja ha virveln högre än kicken och kicken högre än virveln, utan att nån av dom två låter mer än den andra, och allt med en slags blandad känsla av hoppfullhet och ångest, oroad av att inte längre ha kontroll. Det blir så oavsett mixaren är en legendar eller lokal förmåga. Låten är inte klar, och mixningssteget har definitivt potentialen att hjälpa eller stjälpa en låt. Just det där uttrycket ”..man vill få det där professionella soundet”, låter som allt man behöver göra är ’ett polerat sound’ så är saken biff. Det har jag aldrig heller sett, annat än på skolarbeten i musikgymnasium med egen liten studio. Det är kunden som bestämmer hur h*n vill det ska låta, och som mixare är det ens jobb att utföra det nästan oavsett vad man själv tycker – såvida man inte heter Bob Clearmountain då. Man kan inte jämföra mixare med rörmokare eller tandläkare. Man hyr inte ’en yrkestitel’ där typ alla tandläkares insats ses som ungefär likvärdiga. Mixare funkar inte så. Musikbranschen är en helt annan värld än näringslivet överlag. Att bli frilans-ljudtekniker eller låtskrivare kan nästan jämföras med att försöka bli lyxprostituerad för damer. Att tro det ska gå genom att lägga ut bild på sin håriga bringa under sloganen ”kom till mig så ser jag till att du blir nöjd”, så står damerna i kö. Det går inte. Inte ens som tandläkare eller rörmokare kan man starta firma från dom premisserna, och musikbranschen är radikalt annorlunda än t.o.m. det. Det är tusentals pers om året som misslyckas, sabbar sin dröm på det sättet. Gör inte samma misstag, är min poäng. Man måste börja med att bygga upp en kundkrets o kontaktnät, sakta och säkert, det tar år, innan man ens funderar på att överge sitt dagjobb. När den enskilde individen själv överväger om h*n ska lämna över jobbet till nån annan, så är det otroligt mycket som måste kännas extremt rätt, för att h*n ska våga satsa på det. Det handlar nästan enbart om oro, att verkligen(!) undvika att det kommer bli fel, eller hamna i ett läge där man måste acceptera nåt som förstör ens förhoppning osv. Det är den processen som väljer ut extern mixare eller om nån sån ska användas alls. Vill man ha jobb som mixare är det den oron man måste kunna mätta – oavsett man vänder sig till erfarna rävar eller nya tonårsamatörer. Total-trygga förhoppningar typ ”fan va bra det här kommer bli om jag tar in en extern mixare, så jag får det där professionella soundet”, den tankebilden förekommer knappt överhuvudtaget. Så är min bestämda erfarenhet. Behovet finns absolut. Det är tilliten o tryggheten som saknas. Så man betalar istället någon vars bidrag man känner till på förhand och litar på i väldans hög grad. De flesta som gått Haparanda/Piteå-korridoren kan drabbas av den erfarenheten: Man tycker man har papper på att man är kung, men ändå är det ingen som hör av sig, utan alla går fortfarande till hippa Mange Maximum Bass istället, fastän han knappt vet vad fasvändarknapp är för nåt. Som mixare har man inte heller råd att spendera dagar med konstanta justeringar och omprioriteringar för mixen, för samma penning som skulle betalt 6 timmars jobb. Man måste äta, betala hyran osv. Man måste fixa rätt för kunden på princip 1a försöket, med minimalt av justeringar efteråt. Ja jag bröt av lite där 😛 Det är inget jag ”rekommenderar” dock. Vill minnas att tankegången igår, på nåt diffust sätt, var att få låtarna fixade av en dator – som kan prova 10000 alternativ och välja ut det bästa, på samma tid som en mixare behöver för att klara ett halvt alternativ – för 20 spänn i månaden känns nästan mer enkelt. Man behöver åtminstone inte oroa sig för att mixaren kommer dyvla på en hans egna sound och smak liksom. Vem går till en långhårig snubbe i jeans, mascara, svart skinnjacka, boots och svart AC/DC t-shirt om man vill mixa hip-hop? Automatiska tjänster kan nog gå hem betydligt mer på ren reklam, än tjänsten av en person kan. Det är en rent otrolig skillnad på mixare och mixare, men säkert inte på atumatiserade tjänster. Och automatiska tjänster för mixning kommer med; inte bara mastring, var så säker. Det är inte så att det är avsikten som är fel eller klandervärd. Man är bara rädd för att metoden, tillvägagångssättet inte kommer leda dit h*n vill. 🙂

Håller med 100% här^. Förstår tankegången med ursprungliga idén, men alla gör musik idag, så att säga. Och alla vill göra allt själv, för det är kul osv. Att lämna mixning av 'sig själv' till någon annan är en väldigt stor förtroendefråga. Man lägger sitt rykte i dina händer, sin känsla och förhoppning att du ska ta fram det dom känt i bröstet och hört i sitt huvud hela tiden, som dom inte kan få fram; även deras framtoning lägger dom helt i dina händer. Nån som gör det, har inte detalj-tänket eller vokabuläret att kunna formulera vad som är fel, om dom tycker det. Så vad du än gör, det sitter dom fast med sen. Plus att du vill ha betalt för utförd arbetstid oavsett dom använder/gillar det eller inte. Gillar dom inte resultatet (även om det är generellt väl utfört) så måste dom isf hyra ny mixare att göra ny mixning. Få personers budget som håller för det plus att det är dumt ur de flesta perspektiv. Allt det här tänker man på när man väljer mixare. Så om folk låta nån annan få fram deras älskling ur grumlet, ta fram det dom vill ha (oavsett mixaren gillar det eller inte) på ett sätt så folk känner sig riktigt lycklig och varm efteråt, då lämnar man över materialet till någon man litar på fullt ut och som man är 99,99% säker på att han fixar det man behöver få gjort. Inte bara att göra en bra mix. Den nivån av förtrolighet installerar man inte i nån genom before & after exempel, video, eller något liknande. Det kräver långvarig kontakt, lite kamratskap rentav, andra kunnigas erkännanden, och att man bevittnat ditt arbete och resultatet därav. Enda 'reklamen' som fixar det är möjligtvis om man medverkat till 5 låtar som legat inom 10-i-topp i nån genre under samma år. Finns några som känner sig lugnade av det, men långt ifrån alla. Tror som sagt inte idén kommer funka bra, tycker det är bakvänt. Men det kan förstås vara en lustfylld idé ändå, det förstår jag. Börjar t.o.m. dyka upp automatiska tjänster nu, där man skickar in sina spår och en dator analyserar materialet och tillämpar automatiskt olika kombinationer av tusentals olika mallar på ens material. Och det låter bättre och bättre: https://www.youtube.com/watch?v=yAiiHritYfo

Du påminde mig just om gamla tråden "Covers som är bättre än originalen".

Håller med ovan. Det är rena djungeln. Egna gitarrkunskaperna sträcker sig till att man klarar examensprovet för "Lägerelds-gitarrist" med nöd och näppe. Men ska man utgå från nån slags grundinställning som alla varianter utgår ifrån, så tycker jag att bilden där singelcoilen låter tunn, skarp, snärtig och spröd, samt att humbuckern låter mer dov, mellanregister-rik och fet .. det är en bra bild att utgå ifrån. Så låter den rena signalen, nästan oavsett vilken position micken sitter på. Sen tillkommer förstås gitarren själv. Passiva gitarrmickar plockar upp mycket mer av tonbilden som gitarrkroppen tillför, medan aktiva gitarrmickar ibland sägs låta likadant oavsett vilken gitarr dom sitter på. Är nog kombinationen mikrofontyp plus märke plus gitarrkropp plus strängar som avger visst grundljud. Där finns det ju hur många kombinationer som helst. Sen tillkommer gitarristen själv, och hans hantering av strängar/plektrum. Som om inte det vore nog kommer sen förstärkningskedjan, där valet av single eller humbucker kan ha rejäl påverkan. Även single coilen finns ju i olika tappningar. P90 nämndes ovan, finns även Lipstick som gillas för viss blues och äldre rock osv osv. Gitarrmickar kan delas in i keramiska eller metallmickar (Alnico), där det har sagts mig att keramisk anses bättre för output med högre volym och kraftigare spel. För mig kom min halvdana förståelse för tekniken långt i efterhand. I första hand kom att experimentera och lyssna, att gradvis hitta mönstren, dom gemensamma faktorerna. Så man visste ungefär vad man behövde göra för att alstra en viss typ av sound. Särskilt hur man fick fram alla de klassiska gitarr-tonerna. Vad det sen berodde på, tekniskt, det var inte så intressant. Nåt som hjälpte mig för massa år sen, var IK Multimedias Amplitube Fender Edition. Där finns massor av klassiska och äldre fender-modeller med, som nästan kan sägas vara förinställda på vissa klassiska gitarr-sound. Tillsammans med bra gitarrist med olika gitarrer (olika mickar) så kunde man då höra rätt bra hur det hängde ihop. Använde han den klassiska gitarrtypen (och micktypen) för det klassiska sound som förstärkaren nästan var förinställd på, så lät det som den klassiska gitarr-tonen. Men lämnade man förstärkaren på den inställningen och bytte gitarr/eller gitarrmick så kunde man på väldigt tydligt höra hur valet av gitarr och mick inverkade på den klassiska gitarrtonen man förväntade sig. Då fick man lite av en känsla för .. inte bara hur micken låter men resultatet av micken så som den hörs i slutändan av en kedja av faktorer.

Brickwall limiter, brukar det kallas när den klipper obönhörligt. Coolt med Waves L2 på hårdvara. Hört om dom men aldrig sett nån förut (evilrockers länk). Men limitern på Dynamaxxen borde verkligen ta alla peakar. Soft-limit betyder ju bara att limitern har soft knee. Kanske bara är dynamaxxens automatiska anpassning som inte hänger med så bra när trummisen dundrar på sådär. Själv tycker jag inte det låter illa, störs inte. tycker det blir lite liv när inte varje virvel/pukslag är squashat.

Verkar vara begreppsskillnader här. "Cover" betyder inte 'att bara spela egen variant av annan kompositörs verk'. Trådfrågan däremot jämställer dom två företeelserna med varandra, och det är det som verkar göra samtalsämnet så svårdiskuterbart, så vildvuxet och utan struktur. Efter lite läsning förstår man att "Cover" är kopplat till ekonomiska faktorer, till kommersialism, inte klassisk musik ( = ofta fri från upphovsrättskrav). Cover är en företeelse lika gammal som musik är, men fick sitt namn i början av 50-talet när skivor började släppas för endast populär-musikaliska syften. Fick ett skivbolag höra en väldigt bra osläppt låt, som eventuellt var på väg att släppas med annan artist (upphovspersonen själv, eller inte), där låtens upphovsrätt inte var fullt fast förankrad än, så skyndade man sig själv att placera den låten på en egen aktuell artist och snabbt som fan spela in den så kommersiellt som möjligt och släppa skivan fort. Men man kunde även göra det här långt efter en låt var släppt, och då göra den betydligt mer kommersiellt gångbar än originalet så den vart känd ibland den stora massan mer än originalet. Det var också att göra en cover. Förhoppningen var att ens egen variant skulle konkurrera ut original-upplagan, att ens egna namn och framförande av låten skulle komma att bli förknippat som original-versionen mer än den som kanske eg var originalversionen. Detta helt enkelt genom att alstra en större spridning, acceptans och gillande för ens egen version. Ens egna tappning skulle på så sätt 'blockera', 'täcka över' - Cover - den andras version. Det är en ekonomisk, inte juridisk aspekt av just populärmusik; inte upphovsrättsfria klassiker. Coverband följer den principen, även Re-mixare i hög grad. Coverband är väl mer organiserade källarband typ? som spelar populära örhängen och klassiker i hopp om att den positiva känslan ska avspeglas på dom själva, så dom får spelningar, samt att få sitt namn spritt genom att spela låtarna så bra som möjligt eller så lika originalet som möjligt. Oftast är det så att om dessa band inte spelade andras klassiker, utan bara egna kompositioner, så skulle dom knappt få en spelning. Så strängt är det inte ibland Re-mixare dock. Där är fenomenet betydligt mer accepterat. Ser man på det såhär, så blir det lättare att bena ut saker. Varför detta får lite mindre socialt erkännande, om man nu tvunget måste jämföra på det sättet - är inte svårt att räkna ut.

Att känna till varför saker är som dom är, t.o.m. varför man tänker som man tänker och gör som man gör, är nästan likvärdigt med att förstå historia, historiken. Så tänker jag Ahaaa. Precis tvärtom hur jag tänker då. 🙂Det har betydelse, det där med definitioner. Om nån säger den ena eller andra definitionen, och då väcker en annan bild i ens huve än den bilden h*n har i sitt huve, då blir det väldigt svårt att avkoda. Jo signalen går alltid igenom pluggen (såvida inte pluggen har inbyggt överstyrningsskydd typ auto-mute som stoppar den). Men du kan skicka in mer information i pluggen än den är tänkt att kunna hantera, och då kommer pluggen att svarva ner dom delar av ljudet den inte kan hantera. Många plugins har olika pre- eller post signalbehandingsfilter och funktioner i sig, typ översampling, omsampling, dithering, många EQs funkar -precis som analoga motsvarigheten - med rundgåndsprincipen, konvolutions-effekter blir mindre övertygande i klangen osv. Skickar man för stark signal så säger det sig självt: man få ut ett ljud ur dom som låter klart annorlunda (ofta sämre) än om man skickar in nominal signalstyrka. I ett strikt 24-bitars system får man ofta hörbar dist ur dom när sånt här händer, överstyrning i själva process-formatet. Men i floating point (eller dubbel översampling bara) så hörs ingen konkret överstyrning, bara de försämrande sidoeffekterna av det. Sånt gömmer sig i mixen omärkt, om man inte är uppmärksam. Högre samplingsfrekvens och mer viga ordlängder, har liksom blivit en slags "bekvämlighet" (att slippa höra överstyrningar) som jag tycker känns onödig. Blir förvirrande både för nya och gamla. Ibland talar folk om "den gamla analoga världen" som om det inte var aktuellt längre. Det är den i högsta grad för den digitala världen är imitation av den. Kör på dom "gamla" principerna så slipper du fundera ens 🙂. Lägg signalstyrkan rätt, till- och från varje buss och i varje process. Jag kollade inte på videon. För jag eh ... ja orkade fan inte just nu, helt enkelt 😛 sry

Mjukvarumässigt är nog Positive Grids Bias Pro närmst bästa alternativ. Smärre strul med buggar och strul, men det är rätt ungt program som har integrerat hemsida och webbläsare i interfacet och såntdär onödigt. Har ingen "hands on" erfarenhet med Kempern, men fått uppfattning av andra att Kemperns samplingar blir något närmare originalet än Bias. Kan bero lite på handhavande med förstås. Överlag så tycker jag resultatet blir som det alltid blir med all impulse-response sampling: det låter riktigt likt, plus att en eller ett par saker låter aningen annorlunda på ett sätt som är svårt att sätta fingret på, men inte nödvändigtvis gör det sämre. Vill man sampla själv måste man ha Pro varianten av Bias. I Desktop varianten kan man bara ladda profiler.

Man får inte mer headroom ovanför 0dB med floating point. Men det kan kännas så, jag tycker jag förstår hur du menar. 🙂 Headroom definierar jag här som avståndet mellan högsta peak och övre amplitud-gräns. Men det i sig går inte att koppla ihop med att det finns headroom i dagens musik. Det finns otroligt lite headroom i dagens musik. Floating point processat ljud kvantiserar om sig själv i realtid för att anpassa sig till formatet. Då slipper man överslag i själva DAW-mjukvaran i alla fall. Men detta sker bara i real-tid, dvs i DAW när du spelar upp. Om du renderar ut ljudet däremot, så kapas det som går över 0dBFS i vilket fall, vilket ger upphov till oönskad distorsion. Vidare så finns väldigt gott om plugins som inte hanterar för starka (eller svaga) signaler så bra, pga av hur dom är gjorda. Apparatur kommer nog aldrig ifrån att den bara tål en viss mängd elektricitet eller motsvarande klarar maximalt digitalt omfång, som man inte kan överskrida utan påtagliga problem. Och den digitala motsvarigheten är en imitation av det analoga, till 95%. Så att hålla sig inom dom analoga ramverken och metoderna är lika relevant som förr. Varför man inte ska dra ner Master-regeln .. det varierar nog. I en DAW kan man nog göra det. Förr i tiden hade man ofta effekter efter master-regeln, alltså post-fader. Det kunde vara kompressor eller exciter t.ex. Sänkte man då mastern så förändrade man den effekt som tillfördes av dom senare liggande effekterna. Men idag är det väldigt få DAWs som har post-fader insert-jack. Cubase är enda jag känner till. Det var relativt vedertaget att ljudet lät optimalt när regeln stod på 0 osv. Gainstaging väldigt väl utvecklad på det sättet. Var nånstans regeln stod, avgjorde hur mixern och omkringliggande effekter påverkade ljudet. Det var en konst, att få alla reglar att stå där dom behövde stå, plus att reglera nivåerna mellan alla outboards, sendar och returer, och samtidigt sikta på att mixen ska landa på en viss snitt-nivå i mixern, och lyckas med det på första försöket/mixen. Att mixa var lite som att lösa en Rubiks kub. Den erfarenheten/förmågan är sällsynt idag. Folk har ingen större koll på reglar, nivåer, och mixens snittnivå brukar typ 'hamna där den hamnar' och folk rycker på axlarna. Kör du digitalt, i hög upplösning, och du inte har outboards eller effekter efter master, eller planerar att sampla ner filen före mastring, då kan du nog sänka master-regeln. Enda som borde hända är att digitala ordlängden ökas till max (om den inte redan är på max). Själv ser jag sånt som ett nödvändigt ont, lite av ett misslyckande, vilket händer nån gång då och då. Jag tycker inte det ska få bli genvägen som hindrar en från att bemästra gainstaging 🙂

Såhär höll Valle på med 😛 efterhandsmotiverade fulheter in absurdum – tills det inte gick längre. Bilden som framträdde då, stämde inte överens med självbilden, var bara därför bortförklaringarna uppehölls – inte för att det var faktamässigt fel. Det fick bara inte bli för tydligt. Blir mest underhållande för folk hur tydlig desperationen blir ju mer man målar in sig i hörnet med efterhandskonstruktioner. Bortförklaringen här ska vara att jag är inbilsk, och sakna belägg för vad inbilskheten säger mig? - Vi är många har sett vilka känslor du reagerar med mängder med gånger, såväl med Martin som med andra, och hur du beter dig då, så pass att folk misstänker mental problematik. - Vi är många som sett dig reagera på- och bokstavligen avse att förlöjliga folk för deras åsikter i många trådar förut, precis som du gör med Martin i denna tråden (#22). - Andra i tråden kommenterade ditt beteende på samma sätt som mig. Jag är alltså långt ifrån ensam om dom ’intolkningar’ du menar ’bara jag’ gör. Nåt du utelämnar i tysthet. - Du har med tiden fått åthugg av mängder med folk på forumet som inte ens varit inblandad i diskussionens kärna. Du har i princip aldrig svarat dom (du vet att det är befogat). - Jag har själv varit offer för dina trakasserier, precis som många andra här. - Du har inte nån energi alls åt TS fråga eller trådens ämne hittills. Det enda du har gjort är att ifrågasätta och trakassera Martin. - Du har inte svarat andra i tråden som vänt sig till dig - Guitar Nilsson, Rammega t.ex. Liksom förblindad har du enbart varit på Martin. - Personen du svarar är Zakyath, bara för han förmanar Martin lite (#23). Samma anda du är inne på, så då hakade du på. - T.o.m. när Zakyath avvisar ditt påhaknings-försök, så fortsätter du propsa på honom nedlåtande saker om Martin, som om du ville att glöden inte ska slockna (#22). Du har ju inte gjort nånting annat i tråden, än att vara på Martin. T.o.m. när du svarar mig ovan så citerar du ju Martins namn. Allt det visar väldigt starkt på vilka känslor man agerar utifrån. Inbilsk och saknar belägg? Du är betydligt sämre än Valle på bortförklaringar. Du gav dig på Martin för att det var Martin, och inget annat. Vad jag skrev i #44 stämmer 100%. Vare sig TS eller någon annan har menat detta, och du har inte vänt dig till TS överhuvudtaget i tråden, inte ägnat trådfrågan så mycket som en bokstav av uppmärksamhet. Det du skriver, är inte anledningen till varför du gjorde som du gjorde; det är en bortförklaring. Se där 🙂 Du undvek förklara varför du gjorde Martin svarsskyldig för raka motsatsen till vad han sa. Segmentet du kommenterade: ”Martin påminner TS att perfekta högtalare inte kan existera. Då ålägger du Martin med skyldigheten att förklara hur han menar teoretiskt perfekta högtalare skulle kunna fungera i verkligheten - alltså raka motsatsen till vad Martin faktiskt sa (#8)” Du valde att undvika frågan, kärnan: Att du medvetet betedde dig illa, det undvek du totalt. Du ifrågasatte istället en betydelselös perifer liten detalj (vad är perfekt) som du dessutom redan vet svaret på själv. Ja hur tydliga kan undanflykter bli? Medan du säger att anledningen folk tror som dom gör, är för att jag ’tolkar in’ saker .. Var det här^ en engångsföreteelse? Slump? Nej: Segmentet du kommenterade här, löd såhär: “Martin svarar, med att upprepa att perfekta högtalare inte kan existera. Då ifrågasätter du istället med ”Hur låter en synt i verkligheten? Eller en Lajnad bas?” (#14). Allt bara SKA ifrågasättas, irrelevant, offtopic eller inte. Du är inte intresserad av sakfrågan, du är intresserad av att ansätta." Och du tycker bara ordet ”Off-topic” är fel? Resten, att du enbart är ute efter att ifrågasätta, inte att diskutera, det är 100% rätt alltså. Nån som tycker detta beteende ser bekant ut? Att bara beröra 1 betydelselös detalj, för att slippa beröras av kärnan, av sanningen? Kanske hoppas den ska dö ut, glömmas bort i ordväxlingen? (se ovan) 😄 Mm, där har vi det ja: ’Ingenting nån skriver kan få mig att bli upprörd!!’, vilket är precis just att spänna upp sig, verka oberörd; hålla masken. Nattsömn? Du anklagade mig, enbart mig, för att tolka in fel saker i vad du skriver (efterhandskonstruktioner för att smita ifrån vad du faktiskt gör). Men du anklagar inte andra, som delar såväl reaktioner som slutsatser för det. Därför gav jag dig goda bevis för raka motsatsen, både i och utanför tråden. Nattsömnen är ingen här intresserad av. Dom bevisen hade inte med enstaka inlägg att göra, eller den här tråden att göra – som du skriver. Det var några av forumets mer välkända namn som tyckte att ditt beteende var lika besvärande och enstämmigt som ologiskt sinnestillstånd. Det skrev dom för mer än ett år sen, garanterat angående samma slags omständigheter och beteende vi ser här. Det kallar du ”Vad några anonyma användare tycker om vad jag skriver här”. Antingen har du inte ens tittat vart länken ledde (#), eller så försöker du dämpa, spela ner att folk på forumet länge dragit slutsatser som jag - både angående övergripande helhet tillika vad du ägnar dig åt här i tråden. Att du försöker undfly sanning vet vi ju redan. Du gillar inte när det blir såhär tydligt, så nu försöker du hitta på efterhandskonstruktioner, som inkluderar att smutskasta och anklaga mig. Men det är inte jag som är känd på forumet för just sånt här beteende. Jag är inte känd för att 'tolka in' saker i andras inlägg heller. Detta är första gången jag hör nåt sånt. Att jag är läskunnig! Precis som alla andra här på forumet. Om inte du och Martin kommunicerar med nån slags telepati? Du har skadelystet ifrågasatt flera av Martins poänger, och du har inte fått svar på flera av dessa. Du brukar inte ge upp dom ifrågasättningarna. Anledningen till att du plötsligt släppte det nu, är att ditt uppsåt blivit för synligt eller för jobbigt att hålla i, och då stänger du ner butiken, slutar trakassera tvärt och ger stooor tumme upp till Martin istället (#40) för att liksom släta över saker. Samma sak som att du ger mig mängder krystade smileysar utan anledning.

TS var den som lanserade uttrycket "förstör ljudet" om högtalare i tråden – inte Martin. TS använde det som halvt ironiskt beskrivning av ’högtalare som färgar ljudet på oönskat sätt’. Martin hakade bara på de ordval TS själv hade etablerat, hakade t.o.m. på det lätt ironiska tonfallet; svarade honom i hans egna termer liksom (#1 - #2). Men det var Martin du gick på, för han sa vad TS själv introducerat (#5). Avsiktligt? Definitivt. Vi har ju sett vilka känslor som väcks i dig när Martin uttrycker sina åsikter - eller för ofta när nån har en åsikt du inte delar. Du såg en chans att gå på han (igen), ifrågasätta han till döds. Sysifosarbete, som Zakyath kallade det när du gör så. Det är ju inte så att du är diskuterar av intresse för sakfrågan. Martin påminner TS (och resten) att perfekta högtalare inte kan existera. Då ålägger du Martin med skyldigheten att förklara hur han menar teoretiskt perfekta högtalare skulle kunna fungera i verkligheten - alltså raka motsatsen till vad Martin faktiskt sa (#8). Fullt medvetet med, och du efterhandsförklarar det med ’Jag bara fråga han hur han mena ju 🥰 ’. Martin svarar, med att upprepa att perfekta högtalare inte kan existera. Då ifrågasätter du istället med ”Hur låter en synt i verkligheten? Eller en Lajnad bas?” (#14). Allt bara SKA ifrågasättas, irrelevant, offtopic eller inte. Du är inte intresserad av sakfrågan, du är intresserad av att ansätta. Som du såg var det fler än jag som reagerade på det, inkl ”din fanclub”. Så vi är rätt många som tycks ’tolka in’ samma saker i vad du gör. Mystiskt. Du avslutar sen inlägget med 'låtsas vara helt oförstående, helt oberörd' ”Härligt, en egen fan-club 🙂" o krystad smiley, igen. Gäller ju bara hålla masken, eller hur? Och vips så har du plötsligt dragit tillbaka alla ifrågasättanden av Martin (#40), slutit fred och ger stoor tumme upp, fastän du absolut inte fått dom svar av honom som du avkrävde honom på. Behövs det sägas mer? 😛 Hm ..ja, kanske. Det här är Skandinaviens - om inte Nordens - största musikdiskussionsforum. Ett av extremt få forum av det här slaget faktiskt. Och nu när tidningen Studio försvinner, men forumet tursamt nog ska få leva kvar – antagligen bara dinglandes i tunn tråd av reklamintäkter – så känns det nödvändigt att åtminstone belysa hur och varför trådar går åt h-e på det här sättet. Med IDGs avtagande engagemang för ordning på forumet, så riskerar både nödvändigheten och livslängden för forumet att bli kortare, om det är en massa oreda och sabotage här. Och hur sånt börjar, ser vi ju. Men... allt vi behöver göra, är väl bara att vänta några dagar, 10 max, så är det här igång igen. Lite som ett brev på posten.

Hm. På deras hemsida står €399 för vad jag uppfattar som ettan? Tvåan är inte släppt än. Kostar tvåan bara nån hundring mer känns det inte som nåt incitament för att betala för tvåan redan nu.Äh .. skitsamma. Det visar sig. Ettan har jag redan så själv skiter jag i vilket 😛

Jag bara klarlägger det mönster, samma mönster som du så ofta utspelar, som är faktiska orsaken till urspårningar av mängder av andra trådar såväl som denna tråd. I det mönstret ingår som sagt att du spelar oförstående, oskuldsfull och gör avancerade efterhandskonstruktioner. Det där "Men vadååå? jag undrar ju bara hur han menade juuu 🥰" som du gör här t.ex. Det överdrivna smajlandet i början av ditt inlägg^ osv. Har du problem med att folk skriver som det är, får du väl sluta bete dig på ett sätt som känns besvärande att läsa om. Att Martin påminner lite om att högtalare aldrig kan bli- eller ses som ”perfekta”, det tycker inte jag är märkligt. Tycker det är ett fullständigt riktigt o sunt resonemang. Att du går på han för nåt han inte har sagt, eller introducerat ens, tycker jag däremot är märkligt, inte särskilt sunt för vare sig han, dig, tråden eller andra besökare. Du brukar tycka det själv, har vi ju sett. Du tycks dock aldrig ha märkt att folk inte gör så mot dig - inte förrän du själv börjar. Men jag är fullt medveten om vad andra menar och tycker. Är absolut inte ensam om att se vad som pågår, eller 'hittar på' tolkningar av vad du faktiskt skriver och gör. Sånt här har du hört från andra under lång tid. T.o.m. i denna tråden finns inlägg 10, 24, 34 som exempel på det (ditt selektiva minne, remember?). Vill du fördjupa mer så läs från #156 till #178 här, klargör mer. Hur ensam är jag om att se vad som pågår? "Ja ba skriver ju som det äääär juu. Inte sura för deeeet juu .. gullä-gullä-gull 🥰 "

Vissa framhärdar att STIM inte är nån myndighet. Men av det här att döma så beter dom sig lite som en myndighet i alla fall ... 😉

Och har man inte Omnisphere alls, så tjänar man på att köpa den nu (4 papp), för man får 2an gratis då, när den kommer. 2an kommer garanterat kosta mer.

F.d. Roland-gurun Eric Persings egna Spectrasonics avlöjade på NAMM-mässan att dom nu släpper uppföljaren till deras storsäljande flaggskepp Omnisphere. Uppföljaren ska heta Omnisphere 2 Power Synth, och ska släppas på valborg. Den annars rundnätte Persing har dessutom gått ner otroligt i vikt. Bra jobbat, Eric, i dubbel bemärkelse! http://vimeo.com/117503596

Ah, den tråden. Där du själv tycker "vilket som helst ljudkort idag är alldeles tillräckligt bra för professionellt bruk"? I den här tråden vi just nu skriver i, börjar ju oredan ovan^ med det sedvanliga ifrågasättandet utan sakintresse. Martin deklarerar tydligt att högtalare aldrig kan ses som perfekta: "..så länge man inet förstår att högtalare aldrig blir perfekta..". Du ifrågasätter han direkt, ställer han t.o.m. till svars för motsatsen till vad han just sa: "Hur skulle en perfekt högtalare fungera rent teoretiskt?" Man kan inte ha många andra avsikter än att jävlas med tråden, när man gör så. Fram till inlägg 7 fick TS någorlunda sakliga svar, sen spårade det ur.

Ingen aning egentligen. 😛 Var den sifran som sas till mig när jag hörde det bara.3 mille på 100 dar låter lite väl, när du säger det. Men det är nog många. Har man inställningen att "jag ska bli nåt" så är det nog LA eller NY man åker till, utan att inse hur ofantlig konkurrensen är, plus hur mycket slumpen nog spelar in då.

Å jävlar 😊 va inte meningen att .. eh .. men tack! 🙂 Fyll gärna på, eller kritisera. Jag kan inte nåt om det där med att ta sig från en plats i tillvaron till en annan. Men här finns gott om erfarenheter på forumet. Dela med er! Ja det där har jag lite svårt för med faktiskt, mer förut än nu då. Så mycket av musikens värld är så ytlig. Ju mer säljande musiken är, desto ytligare omständigheter omges man av. Och ju mer betalande den är, desto mindre egna initiativ och personlighet förväntas av musiken och en själv. Man kan inte använda sin egna lust och drivkraft för musiken så mycket då. Man blir mer av en ren rak tonritare, som gör det simpla som andra vill, får stänga ute sin egen känsla för musiken. Men jag håller med Niklas J. Blixt; Våga försöka tro på dig själv och testa i alla fall innan du ger upp. Som du sa, du vill inte gå i pension utan att ha försökt på allvar. Det är jobbigast i början, när man ska ta sig upp och in. Det är då man måste knyta alla dom där banden. Efteråt håller man bara kontakten lite då och då, går som publik på andras projekt m.m. Och som Niklas säger: att ta betalt kan verkligen vara att signalera "Jag ställer kravet på mig själv att ta mitt (och ditt) projekt på 110% allvar". Så länge man har huvet med sig att granska projektet, tacka ja till det man är helt säker på man fixar, tackar nej till sånt som inte kommer gå, då ska det inte bli några problem. Det är när oerfarna och entusiastiska tar på sig ansvar långt bortom vad dom fixar och sen fuckar upp hälften, det är såna man vill undvika. Bjelkeman^ påminner om teamwork, där nån är mer jobbraggaren och den andre kanske är den mer produktive. Norska producent-duon Stargate (jobbar åt Rihanna, Kate Perry m.fl.) sägs vara lite så. Kanske fixa nån med bred säljarkäft att joina ditt skivbolag som A&R-kille, och dra in folk att göra skivor åt/med? En annan tanke är, att om man är introvert som person så är man ju självständig, och då kanske man passa bättre som artist/huvudakt själv, än att jobba med att hjälpa andra bli/göra detsamma. Introverta personer brukar ha massor av intressanta saker att säga till världen, när dom väl gläntar på dörren till deras egna slutna rum. Kan stärka självkänslan nåt fantastiskt ibland med. Då får man använda sin känsla för musiken som drivkraft mer med. Kan vara en tanke. I så fall, ta hjälp av (bra) skivbolag, PR, distribution, bokningsbolag och hela baletten så du inte sitter på kammaren och gör allt själv i ensamhet. Vi vet att du säkert kan 🙂 men det händer inte mycket då, ingen vet att du finns då ju. Artister vinner ingen publik på imagen 'kan göra allt själv'. Spendera cash istället och ta hjälp utifrån, då får du igång lite av en cirkus runt dig och snacket börjar gå. Låt dom passa upp på dig, inhämta energi från dom istället för att du ska ge ut till dom.

Har aldrig gjort/jobbat med nåt annat, så för egen del skedde det nog gradvis. Har m.a.o. inte så bra tips för "steg". Men kan dela med mig av en del erfarenhetsmässiga sanningar. Hoppas det kan bidra till några tankegångar. Lycka till!

Here we go ..

Oj! Out of the blue 🙂 Lycka till!