desvaenger

Känns väldigt löjligt. Ett par lurar med ett artistnamn på? Känns mer som att det är för fanboys och WT-hiphop-producenter som tror att de låter bra för att det är mycket bas. Skulle inte för en sekund tro att de är ärliga i sin reproduktion av ljud, eller prisvärda över huvud taget. Men det är ju bara fördomar iofs..

Så pass. Då är de ju riktigt prisvärda. Eller är det "endast cardeoid"-versionen du pratar om? Jag tror lådan med tre olika karaktäristiker och matchat på gick på 4k lite drygt sist jag kollade. edit: Och det gör de fortfarande. http://www.thomann.de/se/oktava_mk_012_msp6_matched_pair.htm

MK012 är bra för priset, men ska man vara lite nitisk är de smått grötiga/burkiga i basen/mellanbasen - enligt mitt tycke. Men som sagt, de är värda sitt pris och lite till. Man kan inte få allt för 4 loppor (paret!).

Så oehört vackert. Det är ju sant, och hon presenterar det på ett så fantastiskt sätt. Jag fällde en tår.

Transparent kompressor? Dvs. i princip vilken "kompressor medföljande varje DAW" som helst? Waves C1 är min "go to"-kompressor när jag bara ska "få det gjort". Tycker även Cubase egna kompressorer gör jobbet, men de är jobbiga att överskåda / krabbiga att skruva på.

Mitt råd är: sluta oroa dig. Dom har säkert klarat sig bra.

EQ och fjäderreverb, mono och kompression. 😛

Det kommer med tiden. Man hör vad som saknas och vad som behöver ändras. Kan du inte lägga upp ett ljudexempel och skriva vad det är du inte gillar med ljudet, så är det lättare att komma med tips än genom ren text?

Men du har aldrig funderat på om det kan vara rummet som låter skit?

Jag hittade ett bra exemplar av Tanglewood TW-115 i måndags. Den kostar 4400, och var faktiskt så bra att jag inte kunde motivera mig själv att köpa TW-15 NSB, som trotts allt går på nästan det dubbla priset av 7900 kr. Tolka mig inte fel. TW-15 är en bättre gitarr, fylligare/rikare klang, bättre jämnhet i klangen, rätt så mycket mer lättspelad och betydligt bättre detaljarbete. TW-115 har dock samma b-bands micksystem, en skön träig ton och en skön varm botten vilket inte TW-15 riktigt har. Gitarren är numera min. Jag kan med andra ord rekommendera TW-115 om man kan leva med "lillebrorsan" till TW-15. Speciellt om man får banden polerade och gitarren genomgången inräknat i priset.

1. Tryck på "J", så stänger du av snap. Sen är det bara att klippa var du vill. Finns även en knapp för detta uppe i verktydgsraden, och den ser ut så här: >|< 2. Spela in i 44,1kHz. Mp3 och andra kommerciella format använder alltid 44,1kHz, så jag antar att ditt problem uppstår för att du har spelat in vid en lägre samplingsfrekvens än så, och sedan exporterat i 44,1kHz, ELLER spelat in vi 44,1kHz och sedan exporterat i en samplingsfrekvens som är högre än så. Då får du en komprimering av tidslinjen. Dvs: Spela in i 44,1kHz och exportera i 44,1kHz, så kommer det funka finfint. Annars måste du konvertera spåren innan du exporterar, alternativt exportera i WAV, konvertera samplingsfrekvensen och sedan konvertera till mp3 (tror jag). Industri-standarden för CD-audio är 44,1kHz, så det finns ingen anledning för dig att använda några andra format. Vad gäller bitdjupet: Spela in i 24 bit (det ställer du in i "Project setup"), och exportera i 16 bit. Och då måste du lägga en dithering-plugin på masterspåret - denna ställer du såklart på 16 bit. Gör så med bidjupet och spela in/exportera i 44,1kHz, så behöver du inte tänka mer på detta. Men jag rekommenderar att du googlar upp lite fakta kring vad samplingsfrekvens och bitdjup innebär för att få förståelse för det. 3. Är du säker på att ditt USB-keyboard är mer än ett interface? Låter som att du spelar upp general MIDI-ljud. Kan du säga vad det är för märke/modell på ditt keyboard? 4. Det beror på att du inte har konfigurerat korrekt i VST Connections (tryck på F4). Gå in där, under inputs, och så ser du till att input-kanalen du använder har den fysiska ingången du använder vald på både vänster och höger spår. Ett annat alternativ är att spela in sången på ett mono-spår istället för stereo. Då måste du kanske skapa en ny mono-input i VST connections. MVH

De har använt en kort transient från en baskagge och kombinerat med ett sinus-svep som går sakta neråt. När basen kommer in i bilden tar de bort sinussvepet för att skapa utrymme, alternativt kapar sinussvepet kort. Tror inte det är svårare än så faktiskt. EDIT: Ja.. och så är ju basen sidechainad en smula också som Carle säger.

Tummen upp. Rekommenderar starkt trådskaparen att kolla in Tanglewood TW 15 NS(B ) (B för inbyggd mick). Riktig kanongura för 7000 kr (8000 kr för NSB)!

Jo, det betyder virvelkagge som sagt. Har kallat det så sedan skoltiden. 🙂

I ditt exempel hörs det att de har skurit i gitarrerna, vid de frekvenserna virvelns tryck ligger. Gitarrerna skulle antagligen låta rätt urholkade om man mutade VK-spåret. Sen har de lagt ett (va jag tycker låter som) ljust rum med lite predelay på VKn också vilket gör att den låter större. I övrigt låter det som en standard-komprimering ala 1176. Men så handlar det ju så klart om hur virveln lät när den spelades in också. Virveln i exemplet är jäkligt bra stämd vilket levererar en punchig knuff. En kass virvel går oftast inte att rädda. Gitarrerna i exemplet är även rätt så basfattiga, vilket ger utrymme för virvel, pukor och baskagge. Basen är fokuserad ihop med kickens punch runt 70-110 hz.

Då är det inte virvel-spåret problemet ligger i, utan de andra spåren. Se till att de andra spåren lämnar plats åt virveln, så att du inte behöver ha lika hög volym för att den ska låta fett. Det är inte verklig volym, utan upplevd volym som handlar om. 🙂 Testa att ducka gitarr-busen m.h.a. VK-spåret till exempel. Diskret. Det gör stor skillnad.

Valle. Det var oväntat att du skulle hugga på den. Vad syftar du på med "det senare"? Att det är viktigt att kunna sina prylar? Det är väl givet att resultatet blir bättre om man kan prylarna bra, men faktum är att många galna idéer också kläckts genom att en påhittig person lagt vantarna på random pryl de egentligen inte bemästrar och sedan fått ljud ur den. De har brutit alla regler men resultatet är unikt. Det är detta man ska uppmuntra. Plocka ihop en rigg av allt skit man hittar och experimentera!

Trådskaparen har en stor poäng som många glömmer bort. Det GÅR att skapa MUSIK med vad som helst.. det var det ämnet handlade om. Inte hur vida det går att skapa professionella mixar med vad som helst. Mixa och skapa musik är olika saker. Förstår mig inte riktigt på varför man måste tillintetgöra TS påstående, när det är precis de orden många behöver höra. Uppmuntran till att det inte behöver vara svårt att komma igång, och att man ska ta tillvara de resurser man redan har. Människor i Indien gör musik hela dagarna på ett par kastruller, så att ha en dator är egentligen rena utopin. Det går att göra vad som helst då, nästan. "Läs TS tidigare trådar..", kommer kanske någon att säga? Nja.. behövs det? Jag skiter blankt i historiken. Vad som räknas är att denna tråden är givande. Jag har icke läst TS tidigare trådar och är ej heller intresserad av att göra detta. 🙂

Jag panar nästan aldrig 100-100 utan håller mig inom 90-90 kanske, just för att även de bredaste stereospåren ska ha ett uns av kärna. Då har man även kvar möjligheten att skicka ut effektljud och liknande i full panorering som kontrast. Men som sagt, kontrollera mixen i mono varje gång du lagt till ett stereo-baserat ljud eller effekt. Då slipper man överraskningar. Stereomaterial kan också låta väldigt mysigt om man har en snäv panorering, t. ex. R20-R50. EDIT: Det låter bättre i lurar också om man inte använder full panorering hela tiden.

Twisten i övre mellanregistret på U87 kommer jag precis som TS inte överens med. Vad jag tycker micken gör bra är däremot att presentera en väldigt penetrerande karaktär som håller i vilken mix som helst. Vill man att något ska sticka ut i en mix är det alltså en bra mick att välja, så länge den passar rösten/instrumentet så att säga. Den kan säkert funka bra på personer med diskantfattiga röster som har problem att sjunga tydligt och bestämt (ni vet de som blir hesa lätt). Transientegenskaperna och definitionen i mellanregistret är otrolig (med det inte sagt att det låter involverande eller intressant). Mellanregister-betonade röster + U87 = FAIL! Spår som ska ligga i bakgrunden av mixen + U87 = FAIL! Svag röst som måste fram + U87 = KANON! Gitarrstärk som ska vara solid och detaljerad + U87 = UTMÄRKT! Funkar säkerligen bra på bongos och liknande också. Jag gillar dock inte den som ambiens-mick. Mina 5 cent.

Även kallat inter-sample peaks. Går att söka på begreppet. 🙂 http://www.gearslutz.com/board/tips-techniques/334385-intersample-peaks.html

Gör som sagt så att har de låga frekvenserna på ett spår, och de höga på ett annat. Sen kan du testa att lägga ett delay på det högfrekventa spåret. Exempel: Fördröj vänster eller höger kanal med ~10-15 ms. En stereobild uppstår. Kontrollera i mono att inga allvarliga utsläckningar sker.

Äh, en piss i havet. Idag är inte hårddiskutrymmet något bekymmer för majoriteten. EDIT: Man får en 2 TB disk för 850 kronor. 😛

Jag använder alltid stereospår, till allt. Det beror på att vissa pluggar inte fungerar som de ska på ett monospår. Ser inte nackdelen med detta sättet förutom att det går åt lite mer processorkraft. Om du tycker det är jobbigt att behöva plocka fram control room varje gång du vill växla mellan mono och stereo (vilket resulterar i att man kollar mono alldeles för sällan!), föreslår jag att du skapar ytterligare en stereo-monitorutgång i VST connections (under fliken "studio"). Denna döper du förslagsvis till Mono-sum, och routar till din sedvanliga ASIO-output. I din control room-panel trycker du sedan på knappen med ett stort "A", och lägger pluggen "StereoEnhancer" som insert på din nya monitorutgång, och bockar för "mono" på stereo-enhancern. Nu kan du växla mellan dina "två" monitorer genom att skapa ett valfritt kortkommando för funktionen "Switch: Speakers Select", under File -> Key Commands.. Jag använder Ctrl + M, för en snabb mono-check utan krångel. Detta gör det lätt för mig att kolla mono kontinuerligt när jag ställer in delay-effekter, panoreringar, EQ och annat. Slapp jag köpa en monitor-station för den sakens skull.. Jag tycker det är vansinnigt dumt av Steinberg att inte lägga in möjligheten att växla mellan mono/stereo med ett kortkommando, vilket tvingar dig till att ta denna omständiga omväg.

Det beror ju på lite hur gitarren är uppbyggd, då det är olika. Men oftast är det bara att löda bort kondingen som sitter på tonpotten så har du fritt blås. Det sedvanliga är ju att "hot"-sidan av mick-outputen är paralellkopplad mot jord genom tonpotten och kondingen. Det som händer när man vrider ner diskanten på tonkontrollern är i själva verket att man kortsluter de höga frekvenserna.