Radiogossen

Kul grej! Om man är Linux-intresserad kan man ju experimentera med detta: http://134.74.16.64/wwwa/web/hardware/soundmural/ Tyvärr har jag inte haft uthållighet att sätta mig in i Linux trots att jag skulle vilja. Någon annan på forumet som kan testa detta eller som redan gjort det?

Här handlar jag ibland: http://www.soundprofessionals.com/cgi-bin/gold/category/110/mics Har ett litet binauralt projekt på G själv och har monterat två Audio Technica mikar på ett par KOSS-lurar. Ett tips: vindbruset är påtagligt även vid promenadtakt så någon slags vindskydd till de små är nödvändigt.

Jag har kört en del konferenser och det du måste göra är att sätta dig in i målgruppens situation. Du har ju två skilda åhörargrupper, en i samma lokal och en på distans. - Hur upplever jag konferensen på distans? Jag ser ju ingenting, alltså blir ljudet viktigt. Då menar jag inte att det ska vara studiokvalitet utan snarare "uppfattbarhet" som gäller. - Viktigt är att varje talare hörs, även de som inte sitter vid podiet. Ska det vara seriöst måste det finnas en mikrofon att skicka runt. - Ordning och reda. Gör det tydligt för åhörarna vem som talar. Snabba replikskiften kan vara skoj, men svårt att uppfatta för dem som inte är där. - Huvudtalaren bör ha en huvudburen mikrofon eller vara fastnaglad vid podiet annars fallerar det. - En "allmänljudsmikrofon" funkar bäst om man just vill ha allmänljud. Ska det höras vad folk säger måste de ha en mik vid käften. Skippa studiogrejerna och använd hanterbara mikrofoner tycker jag. Lite snabbkurs i tydlighet och mikrofonteknik brukar vara väl investerad tid. Lycka till!

Ska du ha en sådan typ av mikrofon till din videokamera bör ju den micken du föreslog funka utmärkt. Audio Technica är bra grejer för sådant. För de pengar den myggan kostar får du inget trådlöst system, och om du gör det lär du inte bli nöjd med resultatet. AT har ju säkert några ännu bättre mikrofoner med lägre egenbrus för några hundralappar till. Läs tester på nätet.

Från datorn skulle jag ha kopplat 3,5 mm pluggen till hörlursutgången eller Line ut. Sen bör det låta.

Nu börjar det bli intressant. Du har alltså ett mixerbord med en ingång för +48 Volt avsedd för fantommatning? Om det är fallet bör ju mixerbordet inte vara problemet om det inte är trasigt förstås. Den gemensamma jorden bör vara den som ska användas för fantomspänningen också. Enligt trafons specifikationer ska du kunna dra 15 Watt vilket i teorin ger drygt 300 mA och är fullt tillräckligt för ändamålet. Ändå dras du med ett brum... Om du inte har tillgång till oscilloskop så skulle jag börja med att peta in en kondensator på ca 1000uF och minst 100V för att se om det är ett glättningsproblem. "Brumfrekvensen" är dock lite för hög tycker jag för att vara nätbrum. Troligtvis lutar det mer åt någon slags självsvängning som beror på instabilitet eller helt enkelt en felkoppling nånstans. Använder du jordade uttag för mixerbordet och 48 Voltstrafon? Är det en sk spartrafo (Gud förbjude) så kan det vara orsaken till självsvängning. Följande tips får du endast utföra om du har tillräckliga kunskaper i el och jag tar inget ansvar för eventuella följande tråkigheter. Om man kopplar bort jordförbindelsen (om det finns någon) från 48 Voltstrafon på primärsidan, 230 Volt, märker man snart om det är det som är bekymret. Håll fingrarna i styr! Skulle vara kul att se mixerbordet och kanske till och med ett schema på det.

De felsökningstips jag tog upp i förra inlägget handlade mer om mekanik än elektronik och åtminstone förr fanns en hel del mekaniska brister som med tiden kunde ställa till bekymmer. Utvecklingen går framåt och precisionen i mekaniken har blivit mycket bättre. Nya material och nya tillverkningsmetoder gör mekaniken allt bättre. Andra framsteg handlar om att göra apparaterna smartare som själva kan tolka enklare kommandon. När du startar en modern apparat tar det en stund eftersom den ska gå igenom alla parametrar som finns lagrade och göra en självtest innan den är redo att göra sitt jobb. Tidigare fanns mekaniskt komplicerade strömställare, potentiometrar och andra komponenter. Deras funktioner flyttade med tiden in i de logiska kretsarna som styrde signalen till olika filter och in- och utgångar. Numera digitaliseras ofta den alltmer sällsynta analoga signalen redan vid ingången och processorn behandlar ettorna och nollorna enligt önskemål. Detta kan hjälpligt styras av mekaniskt enkla tryckknappar och vridencoders på fronten men ännu hellre via en ansluten dator eller en annan maskin. Framför allt har allting blivit billigare och detta faktum gör det nästan omöjligt att försvara en reparation på komponentnivå av nyare prylar. Men det var inte det vi skulle prata om utan hur man kan reparera elektroniken som gått sönder. Om man nu gjort den mekaniska felsökningen och felet kvarstår måste man för att ta sig vidare förstå de elektroniska komponenternas funktion och utrymmet räcker inte till här, då måste man gå en kurs eller nåt. När man vet komponenternas egenskaper, då kan man förstå deras funktion i apparaten också, men ska man syssla med seriös felsökning måste man också ha en ritning på prylen. Du kan naturligtvis erfarenhetsmässigt och genom att resonera och mäta komma fram till vad olika komponenter har för funktion, som tex glättningskondingarna runt likriktaren. Förutom kunskapen om komponenterna måste du också kunna mäta och framförallt tolka signaler och spänningsnivåer i kretsen. Ett exempel du tar upp är kondensatorn vars uppgift är att lagra energi. Den kan laddas upp och laddas ur och denna process är mätbar. En elektrolytkondensator har en relativt lång laddningscykel och kan testas genom att koppla den via ett motstånd till en spänningskälla och genom att mäta uppladdningstiden kan man avgöra om den är OK. Det finns också mätinstrument som sköter mätningen automatiskt. Kapacitansmätare. Längre än så här kommer nog inte jag i en allmänt hållen reparationsdiskussion. Om man konkretiserar det hela går det att komma längre men även då är det svårt eftersom det sker på distans. Reparera mera! Gör det gärna på köksbordet som har gott om utrymme och är bra belyst.

Att reparera elektronik kräver att man har en hum om saken annars slutar det ofta med att man måste köpa nytt. Jag har köpt nya saker många gånger men jag har också lyckats med att få igång gamla grejer också. Här kommer en liten felsökningsskola utifrån min erfarenhet. Håll till godo och skyll inte på mig när svampmolnet stiger mot kökstaket. ☺️ Att potar skrapar när de manövreras har alla varit med om och en enkel sak att förebygga det är att motionera potarna regelbundet, dvs vrid runt alla rattar och dra i skjutreglagen. Har man drabbats av skrap i potar kan man komma tillrätta med problemet genom att just motionera dem ihärdigt och applicera en aning rengöringsspray, inte olja, på rätt ställe dvs på resistansbanan. Skrapet kommer sig av att det finns främmande partiklar som får kontaktarmen att lyfta från banan. Ofta bildas ett oxidskikt som ger detta skrapande ljud. Gör man inget åt detta kan oxidskiktet bli så tjockt att knastret blir permanent. Observera att oxid bildas på alla metallytor, även i kontaktanslutningar typ hörlursuttag och mikingångar. Rörhållare är en klassisk störkälla också, ibland kan det räcka med att dra ur röret och stoppa tillbaka det. Upprepad motionering och rengöringsspray kan göra susen med svåra fall. Elektrolyter som tröttnat måste bytas ut men här är det inte lika lätt att hitta rätt. Ett sätt kan vara att byta ut samtliga. Här spelar erfarenheten en stor roll, kondingar i signalvägen är ju uppenbart känsligare för variationer men också glättningskondingar i likriktardelarna kan ställa till det. En erfaren reparatör hör oftast på ljudet vad som är problemet. En annan klassiker är de så kallade "kallödningarna". Det är lödningar som släppt sitt grepp runt lödöarna och komponentbenen och bildar ett glapp. Vibrationer och värme i komponenter gör att lödtennet mattas ut. Ofta enkla att hitta genom att man knackar försiktigt på varje komponent tills oljudet uppträder. Naturligtvis måste apparaten vara påslagen för att felsökningen ska fungera. Var försiktig! Använd ett isolerat verktyg, exempelvis handtaget på en liten skruvmejsel. IC-kretsar ja. Jag har sällan träffat på en IC-krets som ger upphov till skrap och knaster beroende på att kretsen är trasig inuti, utan sånt beror till mycket stor del på ovanstående beskrivna glappkontakter. Självklart går kretsar sönder och måste då bytas ut, men gå igenom apparaten innan och hittar du inga andra felkällor kan det vara en felaktig IC-krets som stör. Tänk på att garantier kan sluta gälla om du ens tänker på att öppna lådan själv. Tänk också på att livet kan sluta om du petar på fel ställe. Lycka till!

Dagens elektronik är så mycket tåligare än för bara 10 - 15 år sedan. De allra flesta moderna elektroniska prylar tål viss variation på kraftmatningen utan att balla ur och det brukar krävas en hel del för att verkligen ha sönder någonting. Jag brukar ändå uppmana folk till försiktighet vid inkoppling av okända kraftadaptrar till favvoprylarna och åtminstone mäta upp spänning och polaritet. Vet du inte hur man gör det tycker jag att du köper en original adapter eller ber din händige vän om hjälp.

Har använt ett Lexicon Omega i många år och är mycket nöjd med det. Ett av skälen till att jag valde det var att den hade USB 1.1 anslutning. Numera är just det behovet mindre. Ett par mikingångar med fantommatning, två linjeingångar, midi mm. Helt OK ljudkvalitet. Behövde fler mikingångar så jag köpte ett Alesis Multimix 16 USB2. 8 mikingångar med fantommatning + ytterligare 4 stereo line ingångar. Funkar för både inspelning och PA. HAr spelat in 14 kanaler samtidigt som mest. Inga problem. OK ljudkvalitet. Inbyggda effekter för PA. Har höjt kvaliten ett snäpp och specialiserat mig genom att skaffa ett MOTU 8pre. Lite behändigare vid rena inspelningar och förhoppningsvis bättre ljud också. Om det här funkar bra ska jag utöka med ett MOTU 896 MK3 för att få totalt 16 mikingångar och lite mer lull lull. Firewire. Har bara testat lite och är nöjd hittills.

Jag har insett att vissa presenter är FÖR svårt att köpa rätt. Om jag vill ge en spark i baken eller ge en fin (dyr) present där det finns olika märken/modeller/årgångar/smaker/osv gör jag ett personligt presentkort med angiven summa och ev ytterligare förpliktelser som till exempel att se till att personen handlar just det som var avsett och inte spenderar på räkningar och avbetalningar på lån. Att bara ge en bunt sedlar känns lite opersonligt men presentkortet brukar funka bra.

För det första vill jag påpeka att det jag skriver här BARA GÄLLER HUR JAG SKULLE GÖRA I DITT STÄLLE. Du ska inte göra som jag säger utan att kolla med flera källor. Ursprunget till apparaten är intressant. Är den köpt i europa? USA? Följde det med någon nätkabel/strömkabel? Ser den ut som en vanlig svensk kabel? Går den att stoppa i vägguttaget? Om märkplåten är original ger den viktiga upplysningar. 220V 50Hz pekar på att den är gjord för den europeiska marknaden för ett tag sedan eftersom vi övergått till 230 Volt. Skillnaden mellan 220 och 230 Volt är för de allra flesta elektriska apparater inom toleranserna. Om JAG köpt maskinen i europa och det följde med en kabel som passade i vägguttaget skulle JAG ha kopplat in den.

Alternativen med att löda om inserten och att peta in kontakten till hälften funkar bra om man kan löda och om signalen ligger på "ringen" i TRS-jacket i bordet. Jag har varit med om motsatsen. Det som funkade för mig var att jag köpte en "TRS till TS adapter", dvs en stereo till mono-adapter. Testa en sån innan lödkolven plockas fram.

Visst får man gissa i forumet?! En gissning är att även bashögtalare ger ifrån sig högre frekvenser än vad filtret är inställt på. OM det nu är på det viset kommer det att höras skillnad om man ser konen eller om den är skymd bakom en skiva.

Fantastiskt vad populärt det är att bygga studio. Tänkte göra det själv snart eftersom jag köpt ett radhus med stor gillestuga under marken. Jag har läst HELA Crunchers byggtråd och blev överväldigad. Många frågor dyker upp och frågan i denna tråden har jag precis fått svaret på. Tack, tack. Nu ska jag bara plöja alla länkar och trådar i ämnet så att det blir ett trevligt inspelningsrum med öppen spis.

När jag skannar in bilder gör jag det i så hög kvalitet som möjligt och spar i ett filformat som inte är förstörande, exempelvis BMP. Denna bild arkiverar jag efter lite finputsning. Beroende på vad jag sen ska använda bilden till kan jag göra ytterligare förändringar i bilden och sedan spara den i lämpligt format som en kopia. Ska bilden skrivas ut hemma på skrivaren blir det ingen skillnad på högupplöst JPEG och BMP. Ska bilden till ett tryckeri ska den förpackas i en PDF i det format som den ska tryckas i och i CMYK. Ska bilden skickas till polarna eller visas på en bildskärm är det JPEG som gäller och bildens storlek anpassad till vad skärmen visar. Jag brukar använda 800x600 bildpunkter, större om jag vill att den ska kunna zoomas. Vad du använder för filformat och vilken upplösning du väljer beror alltså på vad slutresultatet ska bli. Precis som med ljud. Redigera i hög upplösning, spar i slutanvändarformatet.

Men varför gå över ån efter vatten? Ljudströmmen finns i datorn, fånga upp den med Total Recorder och spara i lämpligt filformat. Har använt detta program i många år utan problem. Mycket nöjd med resultatet. Kostar en liten peng men är värt det. http://www.totalrecorder.com Hej Linus, såg inte din lilla länk till samma utmärkta program...

Många av de enklare (ljudmässigt) mikrofoner (även de som sitter på headset) behöver strömförsörjning för att fungera, oftast runt 9 volt. Den här spänningen levereras av en extern enhet, exempelvis ljudinspelaren, specialmixern eller en separat strömförsörjning. Då dessa mikrofonanslutningar är obalanserade sitter det en kondensator i ljudvägen för att separera likströmmen från ljudet, växelströmmen. En "vanlig" ljudmixer brukar inte leverera annat än 48 volt fantomspänning över den balanserade ingången. Dessa två skillnader gör att någon slags konvertering måste till innan en 9 volts-mikrofon ansluts till en ljudmixer med fantommatning. Dessutom behövs en impedansanpassning. En sådan adapter säljs exempelvis hos http://www.soundprofessionals.com/cgi-bin/gold/item/SP-PHANTOM . Den aktiva enheten är en Audio Technika AT8538. Ett exempel på en egentillverkad adapter finns här: http://www.jdbsound.com/art/art520.html Sökning på internet ger fler exempel och resonemang kring problemet.

Jag sjunger i kör och har varit med på en "riktig" inspelning förutom de otaliga live-inspelningar jag själv gjort med kören. Nedanstående är alltså enbart mina egna åsikter och är utifrån den erfarenhet jag fått med vår kör. Jag gillar idén med att spela in var för sig och sedan i efterhand mixa ihop kören, jag föreslog den själv vid vår skivinspelning. Nu, några år senare har jag insett att det finns en del problem med det förfarandet, men först de uppenbara fördelarna: full kontroll över ljudet och varje röst! En teknikers dröm. Detta förfarande kan säkert fungera om varje medlem i kören kan "stå för sig själv", dvs i praktiken vara en solist. Om de inte är det kan ett sätt att genomföra det på vara att ta de säkraste först för att de andra har fler röster att sjunga med. Nackdelarna: Det kommer troligtvis att låta som en samling enskilda röster som spelas upp samtidigt, lite mekaniskt. Tanken för de allra flesta körsångare är att just sjunga tillsammans och dela inspirationen och glädjen i sången. Jag har spelat in hela kören, damröster, herrar, separata stämmor, enskilda röster osv och jag kan tvärsäkert säga att inget slår en bra tagning med hela kören samtidigt. Att dela upp medlemmarna efter prestanda kan vara känsligt och det är inte säkert att alla ställer upp heller. Att sjunga med lurar kan också vara ett problem för vissa. Ett intressant inspelningsförfarande dock och jag skulle gärna höra dina kommentarer om hur det gick och gärna ett smakprov på resultatet. Lycka till!

Enkel test om det är analog volymkontroll: Finns det ändlägen inom ett varv, vridningsvinkel <360 grader, är det med mycket stor sannolikhet en vanlig potentiometer bakom ratten. Apparater med digital volymkontroll har , förutom varianterna med pilknappar, en ändlös vridfunktion som oftast har andra funktioner också.

Hmm. Var det seriösa frågor eller kastade du bara ut lite frustration? Jag har använt Audition (ver 2 nu) sen Cool Edits dagar och det beror mest på ohejdad vana än att det skulle vara bättre eller sämre än något annat program. Jag kan säga direkt att jag inte känner igen de problem du räknar upp så en försiktig gissning är att ni är ovana med programmet. Kan vara så att jag inte förstår riktigt vad du menar men du får i så fall utveckla det lite mer. En kort genomgång av huvudfunktionerna: Editeringsläge: Mono- eller stereospår för inspelning eller editering av befintlig ljudfil. De "effekter" man använder här ändrar ljudfilen, men de går alltid att ångra. Jag har ställt in 5 steg. Multitrackläge: Ett antal (som mest har jag använt 14) mono- eller stereospår för inspelning och eftermixning. De effekter som läggs på (fx) och justeringar (nivå och balans) man gör här förändrar inte ljudfilen utan sparas i projektfilen. Ångra går förstås bra, det är ju bara att ta bort effekterna och de eventuella andra justeringar man gjort. Att lyssna på ett eller flera spår samtidigt som man spelar in ett eller flera nya är heller inga problem. Se bara till att klicka på den röda REC-knappen vid spåret du ska spela in och att de spår du ska lyssna av inte är i REC-läge. Detta var en mycket kort genomgång och min uppfattning är att det är så här många ljudprogram fungerar.

Ovanstående tips är mycket bra. En viktig detalj (tycker jag) är panoreringen. Vid de körinspelningar jag gjort har jag panorerat spåren efter hur mikarna var uppställda, med fullt utslag åt höger och vänster . Kanske självklart. Jag lägger kören på en egen effektlina, solist och instrument för sig, där instrumentens olika karaktärer får komma till sin rätt. Jag kör ganska luftig mix, alltså inte så stor komprimering. Vill man kan det kanske tajtas till med komprimering och snäva in panoreringen. Beror också på körens storlek. Exempel: www.youtube.com/radiogossen

Jag har en mixer som skickar alla 8 mikrofonkanaler, 4 stereokanaler och stereomaster till datorn. Den är USB-ansluten och funkar bra för mig. Billig var den också. ALESIS MULTIMIX 16 USB 2.0. Jag använder Windows XP och ADOBE Audition 2 för att spela in. Exempel här: Läs mer här: http://www.thomann.de/se/alesis_multimix_16_usb_20.htm

Jag brukar rekommendera Edirol R-44 (eller någon av varianterna) eftersom jag har en sån själv. 4 kanaler, mik eller linjesignal, och en kvalitet som duger till det mesta. Kanske ingen professionell maskin men håller god entusiastklass. De dyrare varianterna har tidskod om det skulle behövas.

Jag kan bidra med en video där jag syns (och hörs) som en av tenorerna i kören. Bilderna är hämtade från två konserter med en timmes mellanrum och flytt av kamera (DVX100). Ljudet hämtades från den andra konserten via miksplitter, Alesis USB-mixer och en laptop. Synkningen gick faktiskt ganska bra eftersom timingen bara slirade på ett ställe i mitten av en av konserterna. Körmickarnas (Neumann) hängande placering var ett nytt grepp då vi tyckte att skogen av stativ skymde för mycket och tog värdefull scenplats i onödan. Kontruktiv kritik om ljudmixningen mottages. Trum- och basslask i körmikar är svårt att komma ifrån.