joachime

Han menar, röstar man blankt förändras inte avataren. Inta vad jag märkt iaf. 🙂

Jag tänker och tänker och tänker, men hur mycket jag än tänker får jag det inte att stämma. Det enda jag kan komma på är att, beroende på hur många dB mixern kompenserar fullt utpanorerade kanaler, nivån på en kanal/spår minskar något när man panorerar. I mono har panorering alltså samma effekt som när man justerar regeln i små steg.

Det är inget ovanligt eller "fel" med assymetriska vågformer.

Har du haft nåt skarpt mixuppdrag än? Skulle va kul att höra vad du tycker om pluggen i såna fall. 🙂 Jag har inte laddat hem de nya drivrutinerna än! 😏 Det ser ut att bli albummix i slutet av maj. Jag får passa på att testa då.

Det är lätt att ta limitern som exempel eftersom det är en av de vanligaste pluggarna i en mastringssituation. Jag håller med dig. Slut-limitern försöker jag få att arbeta så transparent som det bara går.

Tack för tipset! Jag har precis ändrat till default. Mitt första intryck är: "Man vänjer sig nog..." 🤪 Men jag undrar vad färgkodningen står för. De flesta topics är markerade med ett blått kuvert, vissa är röda och något enstaka är grönt.

Du kan summera genom att ansluta utgångarna på kompressorerna till en vanlig mixer eller direkt till ingångarna på ditt ljudkort. Fasförskutningar. Om dom inte är hörbara vid A/B-lyssning så borde det inte vara något problem.

Många "erfarna" tekniker är eller har varit skeptiska till multibandskompressorer. Och det förstår jag. Inom musikproduktion är det trots allt ett relativt nytt fenomen. Ny teknik som medför nytt sätt att tänka. Samtidigt är det en process som är vardagsmat i utsändningar av både tv och radio, så mycket musik utsätts för multibandskompression vare sig upphovsmakaren och tekniker vill eller inte. Jag tycker att multibandskompression, rätt använt, är ett verktyg med ett eget sound som är fördelaktigt i vissa fall. Till exempel i musik med tung bas och skarpa transienter. Håller också med Florian om att multibandskompression är ett avancerat verktyg som är lätt att göra bort sig med. Har personligen svårt att använda multibandskompression på ett sätt som inte påverkar diskanten i materialet på ett negativt sätt. Sammanfattningsvis tror jag att multibandskompression är en så pass etablerad teknik att mastringstudios inte har råd att ignorera den. Jag har de senaste åren mastrat hos Cosmos, Masters of Audio och Tailormaid. Alla har de multibandskompressor. Därmed inte sagt att de alltid används.

Tack Esset att du tog dig tid att posta ljudfilerna! Ska lyssna igenom noga vid tillfälle. Till David: Lägg gärna upp lite bilder!

Här är adressen. Den äldre versionen är gratis.

Jag tror att den vanligaste bruskällan är miljön man spelar in i. 5 dB egenbrus är extremt lågt, 15 - 20 dB mer normalt. Det är främst när man spelar in riktigt ljudsvaga instrument man märker någon skillnad på dessa värden.

En annan variant av analog multibandskompression är att använda ett bra justerbart delningsfilter och två vanliga kompressorer. Det kan ju bli lite billigare. 🙂

Vad jag vet användes multibandskompressorer ursprungligen i broadcastsammanhang. Orban heter ett företag som med multibandsteknik satte en standard för hur broadcast-processors var uppbyggda. I princip handlade det om expanders/kompressorer/limiters uppdelade i upp mot fem band. Vet inte om alla håller med, men för mig var det TC Electronics som förde konceptet vidare till musikproduktionen. Tänker på deras M6000 och Finalizer-produkter. Egentligen har jag bara kommit i kontakt med en analog multibandskompressor och det är Tube-Techs rörkompressor SMC-2B. Henrik på Master of Audio använder en sån. http://www.tube-tech.com/ Edit: justerade lite text

Jag lyssnade på första introt först och det gav mig positiva förväntningar på versen, som man inte fick höra. Men det var ett bra intro! Intro nummer två gav mig en väldigt tydlig bild av vad som skulle komma. Sångarens "You..." går i princip att räkna ut genom reversed engineering av introt. Mycket tryggt och förutsägbart. Som fristående intro vinner nummer ett!

Tack för förslaget, Bone! Det är ungefär den typen av lur jag letar efter, hellre kraftfullt och hållbart än HiFi. Men kanske i en något lägre prisklass.

Mmm... Ge mig!

Är det okej om jag lånar tråden lite? Jag letar efter prisvärda och tåliga slutna lurar. Tänkte använda dom till musikerna under inspelning. Dom får gärna vara åt det högohmiga hållet efter som jag har en halv-klen hörlursförstärkare (behringer) som lätt distar vid stark belastning. Några förslag?

Det finns faktiskt en tråd för det också! Efterbearbetning och mix av trummor

🙂 Jo, det var "markers" jag menade. Mer exakt, dom markers som anger varje tracks början och slut (ingår i PQ-kodning). Men jag kom inte på ett bra svenskt ord när jag skrev inlägget så det blev pekare.

Ja, är det någon som prövat den? Till Dan: Om du föredrar multibandskompressorer med mycket pill ska du också testa Voxengo Soniformer. Det tog ett tag innan jag fick grepp om den, men i efterhand tycker det definitivt var värt den långa inlärningskurvan. Det finns hur många features som helst. Den goaste är nog att den jobbar i 32 band! Sedan går det också att justera panorering och stereobredd för varje band. Flera olika typer av kompression och självklart tröskelnivå, ratio, attack och release. Den enda nackdelen jag kan komma på, förutom att den är lite väl komplex ibland, är att den är lite kletig i diskanten. Men det upplever jag (mer eller mindre) hos alla multibandskompressorer. Edit: Sorry, missade hur gammal den här tråden var. Du har nog redan hittat vad du sökte Dan. 😄

Annars kan du låta bli att splitta upp msuiken i flera filer och sätt track-pekarna i Wavelab istället.

Nackdelen är att du inte kan använda "hyper threading" vilket t ex ger dig en hel del extra kräm i cubase.

Jag kan tänka mig att Waves RC är otroligt mycket mer lättarbetad än Neodynium. Men vad det gäller EQ's och analysverktyg tycker jag att Elemental Audio slår Waves på fingrarna.

Jag kan tänka mig att låta "mastringspluggar" ligga på mastern under tiden jag mixar. Men det händer väldigt sällan, av flera orsaker. För det första undviker jag att ha något alls på mastern i början av mixen. Inte förrän jag fått en någotsånär blasnerad mix känns det aktuellt att lägga något på mastern. När jag kommit så långt i mixen brukar det också vara så att jag använder rätt mycket resurser. Det betyder att jag inte kan använda "mastringspluggarna" fullt ut (Voxengo Elephant med 4 ggrs översampling kräver en hel del processorkraft). Det värsta är att jag kanske blir tvungen att välja mellan Elephant på sparlåga eller ytterligare ett reverb (för att placera ett rhodes i "rätt" miljö). En sal jag däremot brukar lägga på mastern i slutskedet av mixen är en spektrumanalysator för att få en överblick över var energin i mixen är placerad. Det, och referenslyssning, kan hjälpa otroligt mycket för att få till det allra sista.

Det finns ju massvis av fastighetsägare och det är långt ifrån alla som annonserar ut sina lediga lokaler. Ta kontakt med fastighetsägare i det område du är mest intresserad av. Och välj bort de lokaler som angränsar till bostäder.