Och här (som jämförelse) frekvensåtergivningen hos en Beyer M 201:
M 201 är en hypernjure och har alltså kraftigare proximityeffekt än till exempel SM 57. Av kurvan att döma så återger M 201 mer diskant, men mindre högt mellanregister. Det kan vara förklaringen till att man ibland upplever SM 57 som "nasal" och M 201 som "öppen".
Ska försöka skaka fram en frekvenskurva för MD 421 också.
Edit:
Frekvensåtergivningen hos en Sennheiser MD 421. Karaktäristiken är njure. Kurvan är inte helt olik SM 57 fast boost'en i mellanregistret börjar tidigare. Upptagningen i de låga frekvenserna ser bättre ut också.
Slänger in frekvenskurvan hos en av toppnamnen bland de dynamiska mickarna, Sennheiser MD 441:
Ser mycket rak ut från 2 kHz och nedåt. Långt ned också, kurvan viker av vid 70 Hz. Karaktäristiken är supernjure (detsamma som hypernjure).
Jag har bara använt den här micken några få gånger. Bland annat har jag spelat in bastrumma med den, vilket funkade bra.