Fick mig att tänka på en parallell utveckling.
Förra helgen satt jag och youtubade mig igenom musikhistorien. Kollade klipp med Soft Machine, Cream, Gong, Deep Purple med mera.
Det slog mig hur många rocktrummisar förr som inte bara var jazzskolade utan som även spelade med tydliga jazzinfluenser. I dom rullande pukfillen, vänsterhandsfattningen om trumpinnen, synkoperna etc. Men det är klart, på sextiotalet hette väl förebilderna Gene Krupa, Art Blakey eller Buddy Rich.
Det jazzinfluerade spelet verkade dock mer eller mindre upphöra i slutet av sjuttiotalet. Innan dess gick det att höra i rock/pop, funk/soul, hårdrock etc.
Vad var det som hände? Var det nya musikstilar som formade nya spelstilar? Var det en ny generation musiker med nya förebilder? Var det den nya vågen som fick fler att spela, däribland många som inte brydde sig ett dugg om jazz?
Kom hursomhelst på att jag saknade den spelstilen. Önskar att den kunde få en liten renässans i ny musik.
PS. Kan tillägga att jag känner fler trummisar skolade i jazz som effektivt maskerar det när det är dags för lite rawk. Det är som parallella världar idag. DS.