joachime

Ok. Jag kommer på tre sätt som ett test kan var missvisande på. Det första är att den/de som är iblandade i testet medvetet manipulerar utfallet. Det är en fråga om tillit. Litar vi på att Hägglund och Linus haft ärliga avsikter med sina test? Eftersom de flesta på studioforum bara träffas på nätet har vi kanske inte så mycket att gå på här. Personligen tycker jag dock att det sätt båda redogör för hur testet gått till och att de gjort om testerna när det stått klart att vissa moment påverkat utfallet visar på att de har ärliga avsikter. (Jag tänker på att Häglunds test påverkades av den slutgiltiga normaliseringen då kvantiseringsdistortion introducerades och Den upprepade dithring som fick resulterade i ett oväntat högt brusgolv i Linus test) För det andra kan testet påverkas av brister i utförandet. Mäter testet vad det avser att mäta? Eller finns det andra faktorer som påverkar utfallet? Vi är inne på det jag nämnde tidigare. Både Hägglund och Linus gjorde om sina tester för att utesluta andra påverkande faktorer såsom kvantiseringsfel och ditherbrus som introducerades för varje kopia. Det tredje är om utrustningen man testat med är representativ. Dvs kan man dra några generella slutsatser. Att det är vanlig bruksutrustning som använts och att resultaten visade på total utsläckning gör det svårt att hävda att utfallen inte är representativa för cd/cd-r-bränning/-läsning generellt. Jag menar, sannolikheten att få total utsläckning på grund av slumpen eller ett mätfel är 1 på 44100 x (2 upphöjt till 16) x testmaterialets längd mätt i sekunder. Dessutom har båda redovisat utförandet på ett sätt så att det står fritt för den som vill att upprepa testet.

På vilket sätt var det Hägglund och Linus gjorde inte korrekta överföringar? Okej. Det här är din utgångspunkt. Som nu blivit motbevisad. Linus förde över ljudspår på en bränd CD-r och nullade mot tryckt CD audio. Hägglund brände CD-r och nullade mot digital master på hårddisk. Sammantaget har de visat att CD audio nullar mot CD-r som nullar mot digitla master på hårddisk.

Okej. Redovisa de potentiella testfelen. Mer realworld än de två tester som redovistats i tråden blir det inte. Din utgångspunkt, om jag inte minns fel, är att det finns hörbara skillnader mellan digital master och bränd kopia eller tryckt cd audio. Två tester har oberoende av varandra visat att det inte finns några skillnader. Utrustningen som använts är inte high-end menfult tillräcklig för att utföra de test som gjorts. Vilka andra typer av tester tycker du behövs?

Käre James. Vart vill du komma? Godtar du Linus och/eller Hägglunds testresultat eller ej?

Den är bra! 😄

Hur många mätare behöver du?

Varför inte ladda hem och testa? Länkar till materialet finns i den här tråden. För du har väl ett musikprogram va? 😛

Vågformsrepresentationen hos Nuendo (och flera andra program med det) är inte helt tillförlitlig i så pass utzoomat läge. Då förlitar jag mig mer på vad nivåmätaren säger. 🙂

Som?

Det beror på vad diskussionen handlar om. När det gäller tekniska diskussioner brukar många sträva efter att bygga sin argumentation på fakta snarare än åsikter.

He! Jag missade ditt svar medan jag skrev. Intressant! Hur mycket justerades den förra filen när du normaliserade? Har svårt att tänka mig att det kvantiseringsfelet är hela förklaringen. Jag har själv laborerat en del med bränning av CD audio. Det är intressant att se hur mycket valet av media påverkar bränningens kvalitet. Även bränningshastighet, modell av cd-brännare och självklart chansen att få ett dåligt exemplar av CD-r.

Tack för svar! Nivån på dither är relaterat till bitdjup. Normaliserar man efter applicering blir dithernivån inte optimal. Sedan introducerar man kvantiseringsdistortion genom att normalisera i målupplösningen (16 bitar för CD Audio). Inget av detta påverkar dock ditt test. Undrar varför du fick signalbortfall. Om överföringen från CD-spelaren hade varit 1:1 skulle du inte behövt normalisera i efterhand. Då utgår jag iofs från att uppspelningen av CDn är i princip identisk med den mixdown du stoppade in i CD Architect. När du sedan normailserar den inspelade 16-bitarsfilen introducerar du återigen kvantiseringsfel. Och dessa fel har en inverkan på nulltestet.

Luftig mix där alla pålägg får en framträdande plats. Det som får stå tillbaka är elgitarrer och närhet och kraft i trummorna.

Sa katten som gärna citerar produktblad eller inlägg på andra forum. Bara dom pekar i en passande riktning! 😠

Har nu laddat hem spåren, nulltestat och lyssnat på resultatet. Som Linus säger är jitter en delförklaring. Men det finns några frågetecken. Är Nulltest_Master detsamma som den mixdown du gjorde från Nuendo? Bitreducerade du redan i Nuendo? I så fall, applicerade du något dither? Är det möjligt att CD-architect ändrade något på filen, till exempel applicerade dither? Hur kommer det sig att du behövde normalisera Nulltest_CD_track, var kommer signalbortfallet från? Vilken upplösning spelades signalen från CD-spelaren in i? Återigen, applicerades någon dither vid denna mixdown?

Jag tycker produktutveckling handlar om mycket annat än att förbättra de egenskaper som befintliga produkter redan har. Till exempel handlar det om att anpassa produkter till ständigt föränderliga ideal. Eller att inkludera fler funktioner i en befintlig produkt. Eller tvärtom, renodla en produkt, dvs ta bort en del funktioner som inte känns aktuella längre. Edit: Kom på ytterligare en aspekt som är applicerbar när det gäller t ex datorer. Där handlar produktutveckling en hel del om framtidssäkring. Man byter till exempel ut komponenter i bärbara datorer därför att den förra inte längre är lika tillänglig på marknaden längre. I högtalarbranschen handlar kanske det handlar om materialval vid konstruktion av elementen.

Jag pekar alltså inte på motsatsen. Snacket om Adam har i mina öron handlat om rent och ärligt ljud. Det kopplar jag nödvändigtvis inte bara till rak kurva. Diskussionen tycker jag däremot har däremot handlat om för och nackdelarna med detaljrikedomen hos Adams banddiskanter och jämförelser med andra tillverkares element (som ofta är av annan typ).

Ur vetenskaplig aspekt r det ju inte så intressant att veta vad olika människor med olika ljudideal får till med olika utrustning. Lite som att jämföra äpplen med päron. Å andra sidan är det ju något av reverbets funktion, att anpassas efter tycke och smak. Lite som vårens glasspaneler i dagstidningarna: "Så smakar nya glassarna" 😏 Därför tycker jag det vore roligare med ett test där man ställer in sina favoritreverb efter tycke och smak. Men för att det ska vara någon ordning på torpet är det ett förutbestämt material att jobba med. Typ en virveltrumma i ett trumset (man får två filer, ena med trumset och en andra med virvel) och ett sångspår ovanpå en mix.

Vad gäller ADAM så har det väl det inte varit några stora diskussioner om hur rakt de spelar. Snarare om hur rent de spelar. När jag först hörde talas om S-serien så var det banddiskanten och dess upplösning som hypades. Några år senare kom diskussionen om mängden harmonisk distortion i det övre registret och om det eventuellt kunde var förklaringen till seriens högupplösta diskant.

Inget filter i musikläget. Filtret skär vid olika frekvenser i de efterföljande lägena. Högst i läget S (sprach/tal).

Jag behöver lite mer info för att förstå vad du syftar på. Är citatet hämtat från en diskussion i en annan tråd? Behöver jag läsa hela tråd på det andra forumet?

Ja, det innebär att alla fyra väggar genererar stående vågor vid samma frekvenser. De blir alltså samlade och starkare än om väggparen var olika långa.

Jag gissar på låga E och oktaven på det. Andra oktavens fiss och tredje oktavens C. Stämmer det?

Feargal Sharkey?

Lite grann av ett lurendrejeri att påstå att de flesta föredrar Mixbus framför konkurrenterna. De flesta har aldrig hört programmet in action.