joachime

För att sammanfatta. Idag släpper Studio nyheten att idag börjar Propellerheads släppa nyheter om de kommande uppdateringarna av Reason och Record. 😮

I programmet Zorba finns en kalkylator för att räkna om densitet (kg/m3) till flödesmotstånd (rayls/m) för ett antal vanliga absoeberande material. Du kan läsa mer om programmet och lada hem en demo hos den svenska distributören Vibraphon.

45 kg/m3 är inte för hög densitet för att användas i helmholtzkonstruktioner. Speciellt som du har kompenserat för det i modellen. Jag vet inte så mycket om skalmursskivan men en förklaring till att den ser styv kan vara att den är förstärkt med fiber på ena sidan. Du hittar mer information om Parocs sortiment här.

Håller med. Sedan uppskattar jag reampfunktionen.

För stabilitet, kvalitet och praktiska funktioner hade jag valt Apogee. Däremot är den, som Gilbert påpekar, betydligt dyrare än sina konkurrenter. Dessutom saknar den midi in och ut. Så du får i så fall komplettera med ett separat midi-interface (typ klaviatur som ansluts via USB).

Edit: Jahapp. Svaren hann komma medan jag gjorde testet.

Absorbtionskoefficienten är densamma oavsett sotrleken på lådan (antal hål). Däremot blir den totala effekten större ju större låda (och därmed flera hål). Det spelar ingen roll hur proportionerna ser ut på bredden och höjden.

Nej, inte linjärt. Det beror som du skriver tidigare på fler faktorer. Fibertjocklek bland annat. Ja, Zorba har en kalkylator för att omvandla densitet till flödesmotstånd. Du hittar mer info om programmet hos den svenska distributören och återförsäljaren Vibraphon. Det finns en demo att ladda ned. Rockwool i Sverige bytte namn till Paroc. Gullfiber heter numera Isover. 🙂 Paroc har också köpt upp Parafon som har bullerskiva i sitt sortiment. Du hittar mer info (med absorptionsvärden) här.

Jag skulle sträva efter att hålla mig inom modellens angivna gränser. Förhållandet mellan flödesmotstånd och densitet är att ju högre densitet (kg/m3) desto högre flödesmotstånd (rayls/m). Om du testar att sänka flödesmotståndet i din kalkyl kommer du märka att det framförallt är absorptionskoefficienten som påverkas. Glasullsskivan jag använde i mitt exempel på spaltabsorbent har en densitet på 24 kg/m3. Det motsvarar alltså ungefär 6800 rayls/m.

Hörnabsorbenter som består av porösa absorberande material som mineralull kan ha effekt ner mot 100 Hz. Men man sak komma ihåg att de även har effekt i det övre registret. Finns lite olika konstruktioner att kolla in på Studiotips forum. Studiotips corner absorber Studiotips superchunk Jämförelse mellan olika hörnabsorbenter Spånskiva är bland det billigare, men kan vara lite knepigare att arbeta med eftersom den ofta smular. Plywood är ett annat alternativ.

Det hör inte till ämnet och det vet du. Det var heller inte uttryckt på ett vänligt eller bemötande sätt. Det vet du troligtvis också. Så varför fortsätter du?

Detta är begränsningarna för Zorba: Jag är med på att centerfrekvens är detsamma som reonansfrekvens. Jag ville förtydliga vilket värde jag syftade på i programmet Porous Absorber Calculator. Där anges ju renonansfrekvens för hålighet utan absorberande material.

Då förstår jag. Jag utgår från att båda är seriösa beräkningsmodeller, men att man bör använda dem inom deras angivna område. Zorba är begränsat att modellera absorbenter med en perforeringsgrad av 5 % eller mer. Porous Absorber Calculator klarar mycket lägre perforeringsgrad och är, vad jag förstått, avsedd för just det. I fallet panelabsorbent (eller slotted panel) ligger modellens begränsnignar bland annat i att centerfrekvensen* inte bör vara högre än 79 hz. Det är förmodligen förklaringen till varför Porous Absorber Calculator inte får samma resultat som Zorba. Edit: *Jag syftade på resonansfrekvensen.

Vilket ark menar du? Jag utgick ifrån modellen i beräkningsprogrammet Zorba. Här är ett exempel: Centerfrekvensen ligger relativt högt men absorptionsgraden är större eller lika med 1 mellan ungefär 125 och 400 Hz. Det dämpade materialet i modellen motsvarar en vanlig glasullsskiva. Edit: Ser nu i dina beräkningar att panelens (eller vad man vill kalla fronten på en spaltabsorbent) tjocklek är över 2 cm och att spalten enbart är 1 mm. Med en distance av 20 cm mellan varje spalt är det inte så konstigt att perforeringsprocenten blir låg. Hur ser dina beräkningar ut om du testar en tunnare panel och bredare spalt?

Om man vill behandla i registret ovanför 100 Hz finns även alternativet spaltabsorbent.

RT60 och liknande är relativa värden. RT60 mäter den tid det tar för efterklangen att sjunka 60 decibel under impulsens ljudnivå. Om impulsen ligger kring -10 dBFS mäter man mot -70 dBFS.

Två korta informativa meningar som fick mig att inventera impulssamlingen. Hade några gamla Quantec-impulser liggandes som jag ännu inte haft användning för. Googlade också fram några senare och mer ambitiöst gjorda (verkar det som) impulser som jag tänkte testa vid nästa mix. Tack för tipset!

Intressant att så många använder någon typ av efterklang för att limma sin mix. Jag har också jobbat efter principen att använda ett huvudreverb som jag pytsar ut på spår jag vill ska limma med det övriga. Men i takt med att datorer har blivit kraftfullare och fina/bra/praktiska/sjuka impulser har blivit fler har jag lämnat det tänket. Idag har jag snarare ett reverb per instrumentgrupp. För limning då. Vox-reverb, ev virvelreverb eller andra typer av hörbara efterklanger tillkommer. Tycker det är betydligt enklare eftersom man inte behöver ta hänsyn till hur andra typer av instrument kommer att svara på samma typ av efterklang. Bara en sån smidig sak som att använda flera olika instanser av samma reverb med olika predelay. Leadvox kanske har 30 ms predelay och backingvox det dubbla. Ett exempel på situation. Leadsången är putsad och fin och har en supernice plåt och ett kortare delay som känns helt rätt för låten. Men det är något med lägre mid. Det låter som att rösten aldrig möter instrumenten. Att plussa på med eq ger en för statisk känsla. Mer kompression får oönskad effekt på övre mellanregister och diskant. Istället skickar jag lite av sången till ett mindre och ganska resonant rum som ger (artificiellt såklart) liv till det lägre mellanregistret. Det låter nästan som att bröstonerna kommer fram tydligare. Någon som arbetar på ett liknande sätt? Äsch! 😄 Och tack! Håller helt med dig. Det är motsägelsefullt att man i mix dels strävar efter separation och dels försöker få mixen att "limma". Att sitta ihop. Innan jag postade tråden funderade jag på om jag skulle nämna det här i första inlägget. Men jag fick känslan av att en massa analytisk text redan i första inlägget snarare skulle skrämma iväg än locka till att skriva. Men nu kunde jag visst inte hålla mig längre. 😄 Klart du kan. Reaper is your weapon of choice! Passar på att påpeka att de pluggar jag länkar till i tidigare inlägg alla är freeware. Samma gäller impulserna.

Jag har testat en hel del angreppssätt genom åren. De flesta innefattar så klart kompressor och eq. Men utvecklingen har gått mot att jag låter kompressor och eq sköta mer av den separererande biten. Det vill säga de ser till att de olika instrumenten faktiskt får en plats i mixen. Sedan använder jag mig av distortion/smuts, korta rum (ofta impulser) och modulerande effekter som chorus för att få delarna att mötas och smälta ihop. Till dist använder jag mig av: Massey Tape Head, Voxengo Tube Amp, Airwindows Channel, Tritone Digital Coloursound Free (som inte verkar finnas tillgänglig längre) och Soundhacks +chebyshev. För grövre dist använder jag gärna Logics Guitar Amp eller Airwindows Amps. När det kommer till outoard brukar jag till exempel låta sången gå genom Empirical Labs Distressor. Förutom att vara en kompressor med väldigt funktionella attack- och releaseinställningar är det också en bra distbox! Små rum hittar jag ofta i när jag bläddrar impulser i Altiverb eller Space Designer. Vissa följer med pluggarna, andra kan man ladda hem på nätet. Ett bra ställe att leta rum är på Noisevault. Det behöver inte vara ett konventionellt rum. Ibland lägger jag en kabinettimpuls på sång. Eller impulsen av ett gammalt fjäderreverb. Vad som helst som ger ett svar. Ett annat tips är att besöka Fokke van Saanes sida och ladda hem samlingen av tefoner och små radios plus riktigt klaustrofobiska rum som insidan av en plåthink med mera. Med rätt balans mellan torr signal och impulsrespons kan helt osannolika rum ha överraskande effekt, på ett positivt sätt då alltså. När det kommer till modulerande effekter brukar jag ta vad som står till buds. Föredrar chorus framför flanger. Det får inte vara för beskedligt. Hellre en galen inställning som mixas in svagt än något putsat snyggt som kräver plats för att göra skillnad. En variant är att välja ett kort delay och modulera det. Ibland finns flera sått att modulera delay på. Kanske ett modulerande lågpassfilter, en långsamt svajande pitchmodulation och ytterligare en pitchmodulation som ger en snabbare vibrerande tremolokänsla.

Vad brukar ni använda för knep för att få de separata instrumenten i en mix att möta varandra och bilda en helhet? Eller, för att uttrycka det kort, hur limmar ni mixen? Vilka tekniker/angreppssätt har ni? Vilka pluggar/hårdvara innefattar det?

Ja, beroende på trummorna och mikrofonerna, men framförallt beroende på rummet de placerats hör man ofta en puckel någonstans i det lägre mellanregistret. Prova att skära några decibel med ett peakfilter (vanlig parametrisk eq). Sedan kan det vara bra att besluta sig om energin i det låga registret främst ska komma från närmickarna eller överhänget. Både och kan ge en diffus upplevelse. Det sätt jag brukar balansera överhäng mot sång är med nivåregeln, inte med eq.

Det låter som att Jonahan Johansson har använt ett långt plåtliknande reverb. Sedan är kastanjetten hårt komprimerad också. Om du jobbar åt det hållet och den trots det sticker ut på den där fingerknäckande sättet, pröva att skära lite topp med ett shelvingfilter eller kanske ett lågpass.

Det tror jag också. Jag har själv valt Wavelab utifrån mina egna preferenser. Och är egentligen öppen för att använda andra program för mastring. Men som Claes varit inne på finns en viss tröhet mot att byta arbetssätt/programmiljö, när man väl lärt sig. OCh självklart kostar det att byta miljö, även om det är till en man trivs bättre i. Dels licensen för verktyget, dels den tid det tar att lära om sig. Håller delvis med. Wavelab är, vad jag upplevt, aldrig det enda alternativet. Det finns andra programalternativ när det gäller mastring. Däremot är mastring bara en av poängerna med programmet, som även innehåller andra kraftfulla verktyg. Och, vill jag förtydliga, Wavelab är inte ensam på dessa områden heller. Tack för länken!

Bäste killen med höhö-attityden. Du muppar dig rätt ofta. Och den som muppar sig ofta sätter sig för eller senare i klistret. Det hjälper att vara medveten om det, om man muppar sig ofta. Så man märker signalerna från andra forum-muppar att det räcker för den här gången. Och drog man ändå det hela ett steg för långt är det en smart strategi att sträcka ut en hand och säga "Jag är ledsen att jag drog det hela lite för långt den här gången." Svårare än så behöver det inte vara. Är man inte lyhörd i det sociala samspelet på ett sådant här ställe riskerar man att placeras i kategorin troll. Och det vill vi ju inte.

Ja, om jag förstod dig rätt.