Henrik A Vogel

Skulle precis skriva det: Splitta upp gitarrsignalen och ta en helt ren tappning. Mixa sedan efter tycke och smak. Jag råkar känna till att Pelle Gunnerfeldt ALLTID gör så när han spelar in The Hives. Och - ledsen om jag säger något helt självklart - men nya fräscha strängar gör all skillnad i världen. Hälsningar /Henrik

Herr Hansén har förstås rätt, men jag tycker ändå att man kan ge några fingervisningar. Mycket sitter i fingrarna, men inte allt. Framförallt gäller, som nämnts ovan, slipade strängar vilka anslås med plektrum. Slå ganska hårt, och spela tight men ändå ledigt (där har du hela basismen i ett nötskal...tar en minut att fatta och en livstid att lära sig). Rent ljudmässigt är det ganska lite lågbas. Det känns som att den största energin i McCartney-ljudet ligger i området 100-400 Hz. Frånvaron av lågbas gör också att man kan mixa upp instrumentet ganska högt. Sedan är basen hårt komprimerad, halvseg attack, halvsnabb release (ställ in detta så att basspåret pumpar i takt med musiken). Jag skulle i första hand ta till en ganska färgande kompressor typ 1176, JoeMeek eller den där gratispluggen från Digitalphishphones. Hälsningar /Henrik

Poddar är ju praktiska och kan låta helt OK. Befinner man sig på hemmapularnivå är de fantastiska. Men ska man göra en seriös inspelning tycker jag fortfarande att en mikad gitarrförstärkare spöar allt jag hört i emuleringsväg. Och hur jobbar man med rundgång i en Pod? Det går förstås inte. Bara en aning rundgång kan göra jättemycket för tonen och hänget när man spelar solo. Man får samma problem om man har förstärkaren i kontrollrummet och högtalaren i inspelningsrummet. Hälsningar /Henrik

PS Basen på death metal-inspelningen som ligger på min webbsida är gjord med SansAmp'en. DS

Som tidigare sagt är det ju jättemycket en fråga om tycke och smak...men själv tycker jag nog att Ampeg gör de bästa basförstärkarna. Och då talar jag om deras rörhäckar (V4B eller SVT), inte de nyare transistorprylarna som är lika hemska som allt annat. Själv har jag en Fender Bassman 135, den är nästan värdig att snudda vid en kabel som en gång suttit i en Ampeg...men bara nästan. Vad gäller högtaleri vid inspelning räcker strängt taget en bra 1x10, viktigare är att den klarar att återge den kraft som förstärkaren skickar in i den. En tumregel är att högtalaren bör klara minst dubbelt så hög effekt som förstärkaren kan ge. Då har du headroom så att det räcker och blir över. Ex: En Ampeg V4B är på 100W, högtalaren bör då klara minst 200W. Det kan också funka att line'a. En bra linebox som kan ge ett schysst skitigt ljud är SansAmp Bass DI. Hälsningar /Henrik

Agree, men det är ett bra ämne för debatt. Har aldrig begripit mig på dessa snubbar som tror att en kabel avgör den musikaliska kvalitén. Vissa intresserar sig mer för ljudet än för musiken. Det är samma sak som att vissa intresserar sig mer för gamla vintagegitarrer än det som spelas på dem, och andra intresserar sig mer för datorer än det arbete man kan utföra på dem. Det kan de väl få göra. Det är väl bara att rycka på axlarna, och jobba vidare med sin egen musik.

😕

Håller med om de råd som getts här. Fokusera inte på EQ, utan på instrumentet, rummet, mikrofonen och dess placering. Hur har du spelat in det här?

Slås det inte in rätt öppna dörrar här? Jag menar, självklart finns det folk som fokuserar fel i sitt musikskapande, men det är väl ganska okontroversiellt att det sällan kommer bra musik från dessa? Hälsningar /Henrik

Vad är mineralskivor? Har det samma eller högre densitet jämfört med gips?

En bekant med mycket god insikt i högtalarkonstruktioner har fått mig att inse att detta är en ren Råttan i Pizzan-myt, eftersom en väldigt stor del av alla aktiva högtalare använder exakt samma slutsteg! I konkurrenttidningen MM fanns det för några nummer sedan en intervju med svenske högtalargeniet Ingvar Öhman, där han helt bashar aktiva högtalare, liksom biampade sådana. Hälsningar /Henrik

Ja, det är väl en myt som inte minst du har varit delaktig i att sprida när du har pluggat diverse rörmikar och -mikpreampar... Förlåt, kunde inte låta bli att retas lite. 😠 Hälsningar /Henrik

Håller med om att Sonalksis gör väldigt allround, välljudande och prisvärda produkter. Jag gillar också UAD-kortets kompressorer, vilka dock låter helt annorlunda. Så bäst är ju att ha alla... Men Sonalksis har egenskapen att jag utan att tveka skulle kunna använda enbart dessa på en hel mix. Där är UAD-pluggarna för färgade, det skulle bli för mycket av det goda. Hälsningar /Henrik

Jag tycker om den demokratisering som har skett i och med att hygglig inspelningsutrustning har blivit så billig på senare år. Det är bra att fler får tillfälle att göra musik. Men det lustiga är att det verkligen tydligt framstår hur sant det är att det är "the wiz, not the wand". Dvs - för att få fram bra ljud är det enklare med bra verktyg, men verktygen betyder inte mer än den som handhar dem. Jag har sagt det förr och jag kommer säkert att få tillfälle att säga det igen: Om jag och Michael B Tretow skulle spela in samma band och jag hade tio gånger större budget än han, skulle hans inspelning ändå bli tio gånger bättre än min. Hälsningar /Henrik

Något mjukt absorberande material kommer att dämpa upp ljudet i rummet bra, iallafall i diskanten. Och det är helt OK om det bara är röstinspelning saken gäller. Men du pratade om ljudisolering, och det är en helt annan femma. Där hjälper varken äggkartonger eller mjuka absorbenter mycket. Men hur störda blir grannarna av lite rap?

Äggkartonger är en råttan i pizzan-myt. De gör inte ett skit för att ljudisolera, och mycket lite för att bearbeta akustiken.

Eh...manualen? 😛

Tycker absolut att du ska placera rumsmiken där du tycker att den låter som bäst. Men om lokalen är alltför uppdämpad har du ett kul tips här: Sätt miken helt invid någon reflekterande yta, alltså någon millimeter ifrån ett fönster, en bit naken vägg eller en plåtbit. Nä, jag är inte galen, det blir faktiskt ganska ballt. Här finns det tokmycket utrymme för experimenterande, prova till exempel att mika rakt ned i golvet några meter framför förstärkaren. SM57 brukar funka fint till detta eftersom dess membran kommer så nära den reflekterande ytan, men vilken som helst mik med njurkarakteristik funkar. Detta kombineras med en närmik. Flytta runt på denna, några centimeter gör verkligen stor skillnad. Längs ut mot konen har du mer botten, i konens mitt har du mer topp. En annan sak är även att man ibland har lite för mycket dist när man spelar in. Det kan ibland vara vettigt att backa lite. En alltför distad gitarr förlorar så mycket detaljer och strängseparation vilket gör att den just kan upplevas som "liten". Lyssna till exempel på AC/DC. Lyssna noga. Hur mycket dist har de EGENTLIGEN på sina gitarrer? Lycka till, och posta gärna ljudklipp! Hälsningar /Henrik

Kan man tycka, och visst kan man komma en bit på väg vad gäller EQ. Men det är ju inte bara frekvensgången hos en mikrofon som ger färgning, utan även sådant som dess transienthantering, distorsionsmängd och distorsionsspektrum. Teoretiskt sett går det att få fram vilken som helst mikrofons eget sound genom att EQ'a och komprimera en helt "ren" källa (var man nu ska hitta den), men i praktiken har det visat sig betydligt svårare. Framförallt tar det ju en väldig tid, det är mycket snabbare att ha några olika mikrofoner som man är väl bekant med, och som man snabbt kan experimentera sig fram med vid inspelningstillfället. Spelar man bara in en enda ljudkälla (som din egen sång), kommer man långt med en enda mik om man har valt väl. Fast även en sångare kan ju sjunga väldigt olika i olika låtar. Men det hela är ju lite en fråga om nivå. Hur petig ska man vara egentligen? Det kan ju bara du själv svara på. Måste väl tillägga att det drivs av en bekant till mig, så lite kompisreklam är det. Men för just Oktava och Elation brukar han vara mest välförsedd i landet. Hälsningar /Henrik PS Har inte själv testat, men ett lågpristips med en intressant konstruktion är LineAudios trekapselmikar. Kolla in på http://www.lineaudio.se.

Förresten, gå inte på rörmyten. Det finns både "varma" och "kalla" rörmikar, liksom det finns "varma" och "kalla" FET-mikar. Och det finns många fler adjektiv att använda om mikars ljudkaraktär än dessa två! Hälsningar /Henrik

Jag har lite svårt att fatta vilken nivå du vill lägga dig på. Men prova Oktava MC012, eller Elation KM201. Det är småmembranare med hyggligt rak frekvensgång. Bägge har utbytbara kapslar, och Oktava har fördelen att det finns stormembranskapslar (två olika typer, LOMO M3 och M6), om man väljer att prova något mer färgat. De är inte från Bulgarien, men väl från Ryssland. Kolla in http://www.studiosolutions.se för priser. Hälsningar /Henrik

Man kan absolut spela in, och då placera ett stereopar mikar framför trumsetet. När jag har gjort så har jag ofta haft mikarna ungefär en meter framför setet, ungefär i höjd med baskaggens överkant. Det har räckt med en närmik på virveln för att komplettera. Jämfört med att mika över setet blir det skinnigare ljud från pukor och baskagge, och mörkare från cymbalerna. Jag tycker att det låter som rätt sak att testa i ditt rum, men prova dig fram! Här är lite mer om att spela in trummor med tre mikar: klick Hälsningar /Henrik

Förresten, Min personliga uppfattning: Om du vill veta hur saker och ting verkligen låter, ska du låta bli att spela in dem. Slaget är förlorat i förväg. Vad som återstår är att försöka fånga och förmedla den musikaliska känsla som den inspelade ensemblen vill uttrycka. Och detta gör man ofta lättare med mikrofoner som i någon mån smickrar ljudkällan. Annorlunda uttryckt: En mikrofon som smickrar ljudkällan kommer förstås i högre grad än en spikrak mätmikrofon orsaka välbehag. Jag tycker att just välbehag är själva meningen med musik. Mätningar får de ägna sig åt på KTH. Pratar vi lyssningsanläggning, däremot, vill jag också ha sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen. Hälsningar /Henrik

Jaha, då får du väl köpa något rakt och ofärgat. Jag har förstått är att Brauners mikar har den egenskapen, men jag har själv bara testat en av dessa helt kort och tycker mig inte ha tillräckligt på fötterna för att vare sig verifiera eller falsifiera det påståendet. Deras billigaste variant ligger runt 13 papp. Webbsidan tycks ligga nere, men den amerikanska generalagenten har en hyggligt informativ sida här. Generellt är ju annars småmembransmikar mer ofärgade än stormembranare, dock till priset av att de ofta brusar mer. Jag har haft ett par Elation KM201 på hemlån i studion, mycket trevlig bekantskap till allehanda akustiska instrument. Jag har dock inte testat den till sång, så jag vet till exempel inte hur den hanterar s-ljud på lite närmare håll. Hälsningar /Henrik

Cool, mannen.