Hur bryter man..."det här låter ju precis som..." tanken

[Elwood (oregistrerad)]

Halloj!

Följande scenario har nu utspelat sig ett anta gånger när jag sitter med gitarren och försöker komma på en truddelutt.

Jag spelar lite ackord, och börjar vissal/nynna/dadda/ på en melodi. När jag suttit en liten stund så kommer tanken: "men detta låter ju precis som (ex) Stairways to Heaven, för den går ju såhär..." och så börjar man spela DEN låten istället.

Jag kanske är ensam i det här? Om inte, hur f*n bryter man "det här låter ju precis som"/"detta har jag ju hört förut"-tankarna?

/E

[mietek]

Man skiter i det och kör bara, varje gång jag har besvärats över samma sak har det ALLTID slutat men att man knappt känner igen vad det nu "lät exakt som" när man fått lite distans till det.

[Terror]

Jag upplever de ibland med. Jag brukar köra på endå. Sen brukar jag spela upp låten för vänner jag ver känner till låten den liknar. Säger dem inget, så är det grönt ljus.. men om de påpekar det så får kag änra något.

[Elwood (oregistrerad)]

Peww! Skönt att inte vara ensam. Men då tuffar jag på! Tack!!

[Jaker]

Jag har på senare tiden reviderat sättet jag skriver låtar på helt och hållet. Och en ny teknik jag utvecklade i början av min förändring var att.

Om jag har kört fast eller inte är inspirerad så gör jag tvärtom mot dig. Jag tar en låt jag gillar rytmen eller svänget eller vad som hellst i. Sen tar jag rytmen eller ackorden eller både och från den låten och börjar göra min egen låt.

Risken att du i slutändan har gjort en låt som ens låter lite likt den du från början "snodde" är jätteliten för i mitt eget fall spinner jag iväg med egna ideer ganska fort. I vissa fall försöker jag t.o.m skriva en ny vers eller en ny refr till den befintliga låten. Ser man det mer som en kul grej att göra blir det dels roligare och ofta bättre. än om man sitter och målar fan på väggen för att varje ackord och ton man tar inte låter som något som ska förändra världen.

[AnthonyS]

Det är bara att köra på. Eller kassera idén. Men man måste välja någonstans. Antingen köper man att den liknar någon låt man känner till, och försöker göra den unik och nyskapande ändå. Eller så släpper man den mer eller mindre direkt, om man inte tror att man ska kunna "morpha" idén till något annat än en nyskapande och spännande cover. Det är svårt det där. Ibland kan en egen variant av ett känt riff bli ett bra övningsverktyg. Så har jag gjort med flera kända rigg och melodier. Då får man i alla fall ut något konstruktivt av det.

Master of Puppets kan många gitarrister lira. Men kan de spela solot eller introt baklänges...? Ja, du förstår min poäng.

[Elwood (oregistrerad)]

Ok, denna gång valde jag att köra på, får se när låten väl är klar om det är nån som hör likheterna :-) Tack!

[Zakyath]

man skriver något annat... såvida din stairway to heaven-ripoff inte är bättre än stairway to heaven... men det blir de ju sällan.

Redigerat 20 november 2012 av Zakyath

[SadamJR]

Det är bättre att skriva låtar utan instrument.

[von Wolfenstein]

Jag fastnade i det där i ett stonerprojekt, allt lät ju Sabbath hur man än vred på det och lät det något annat så lät det Entombed.. Vi struntade i det och bildade genren covermetal istället med filosofin att är det bra så är det värt att återanvända. Efter ett tag släppte det, förmodligen för att vi försökte låta som något annat medvetet och då gick det inte längre. Låt det vara, låt det hända så släpper det. Baklängestricket funkar också mycket bra och kan dessutom ge inspiration till en hel drös nya låtar samtidigt 🙂 Mitt första band i högstadiet hämtade all inspiration från polarns gamla abba-kassetter som vi spelade på en trasig bandspelare som gick baklänges 🙂

[glennarN (oregistrerad)]

Visst händer detta mig själv en del, oftast hör jag små likheter med låtar som jag inte lyssnar på särskilt aktivt utan som mest ligger i det undermedvetna och det brukar oftast ta ett bra tag för mig att komma på likheterna av just den anledningen. I början störde jag mig enormt på detta men nu på senare tid känner jag att det inte finns någon mening med att kämpa emot, bara att acceptera att ens kreativitet inte är fri från yttre påverkan. Vill man dessutom skriva den typen av musik man själv diggar är det nog extra lätt att hamna där.

Det finns dock instanser där likheterna blir alldeles för stora för jag ska kunna känna mig motiverad att fortsätta. Ett exempel på detta var en amerikansk punkrocklåt som jag höll på och skrev där refrängen blev väldigt lik en låt av powermetalbandet Blind Guardian som jag inte lyssnat på sedan 10+ år tillbaka. Bitvis så följde min melodi originalet ganska ordentligt, ibland låg den mer som en överstämma till originalet och ackordbytena var relativt synkroniserade fast jag hade valt vissa ackord annorlunda i min låt. En kompis som hade hört en demo av denna låt fick jämföra den med Blind Guardian, konstigt nog hörde han knappt några likheter alls. Det är väl lite det som är grejen, folk lyssnar antagligen inte lika kritiskt och analytiskt på din låt, dom vill nog mest bara ha något trevligt i sina hörlurar eller något. Det går ju tydligen att skriva hundratals låtar med olika varianter av Am-F-C-G i olika tonarter utan att folk vare sig hör det eller tröttnar på det, vilket jag personligen tycker är riktigt synd :/

Kort sagt tror jag att du kan antagligen komma undan med ganska mycket, fast personligen blir jag inte så glad av att höra låtar som jag uppfattar som "varianter" av andra låtar, främst för att man redan avtrubbats en del av originalet. Jag är dock fortfarande nyfiken på att höra din låt när den är klar.

[Zakyath]

Visst händer detta mig själv en del, oftast hör jag små likheter med låtar som jag inte lyssnar på särskilt aktivt utan som mest ligger i det undermedvetna och det brukar oftast ta ett bra tag för mig att komma på likheterna av just den anledningen. I början störde jag mig enormt på detta men nu på senare tid känner jag att det inte finns någon mening med att kämpa emot, bara att acceptera att ens kreativitet inte är fri från yttre påverkan. Vill man dessutom skriva den typen av musik man själv diggar är det nog extra lätt att hamna där.

Det finns dock instanser där likheterna blir alldeles för stora för jag ska kunna känna mig motiverad att fortsätta. Ett exempel på detta var en amerikansk punkrocklåt som jag höll på och skrev där refrängen blev väldigt lik en låt av powermetalbandet Blind Guardian som jag inte lyssnat på sedan 10+ år tillbaka. Bitvis så följde min melodi originalet ganska ordentligt, ibland låg den mer som en överstämma till originalet och ackordbytena var relativt synkroniserade fast jag hade valt vissa ackord annorlunda i min låt. En kompis som hade hört en demo av denna låt fick jämföra den med Blind Guardian, konstigt nog hörde han knappt några likheter alls. Det är väl lite det som är grejen, folk lyssnar antagligen inte lika kritiskt och analytiskt på din låt, dom vill nog mest bara ha något trevligt i sina hörlurar eller något. Det går ju tydligen att skriva hundratals låtar med olika varianter av Am-F-C-G i olika tonarter utan att folk vare sig hör det eller tröttnar på det, vilket jag personligen tycker är riktigt synd :/

Kort sagt tror jag att du kan antagligen komma undan med ganska mycket, fast personligen blir jag inte så glad av att höra låtar som jag uppfattar som "varianter" av andra låtar, främst för att man redan avtrubbats en del av originalet. Jag är dock fortfarande nyfiken på att höra din låt när den är klar.

fast en ackordföljd är ju väldigt liten likhet, det finns ju tusentals sätt att spela ett ackord

[Martin]

edit

Redigerat 2 januari 2014 av Martin

[glennarN (oregistrerad)]

@Zakyath: Ptja, jag tycker de flesta låtar som bygger på t.ex Am-F-C-G framkallar ungefär samma känsla. Det är en ackordrunda jag verkligen inte behöver lyssna intensivt för att höra, den kan jag känna igen enbart på stämningen i låten och just den känslan och stämningen är jag helt enkelt väldigt trött på. Det behöver ju inte nödvändigtvis vara ackordens fel såklart, snarare låtskrivarnas.

[Elwood (oregistrerad)]

Låten som jag pulade på när tråden skapades ligger i träda. Det gick helt enkelt inte att fortsätta, då det var för likt.... tyckte jag.,.. Dock kanske jag tar upp den igen nån gång. Låten jag håller på med nu tycker jag är skrämmande lik en Beatles låt (Bungalo Bill), dock endast till uppbyggnad.... so I'll think I'll get away with it!! Men vi får se. Tack för era kloka ord!

[Valle]

Det är OK och att stjäla; de stora konstnärerna gör det som rutin. (Amatörer kopierar.)

Men stjälandet måste göras med stil och elegans. Kommer med tiden.

[Elwood (oregistrerad)]

Det är OK och att stjäla; de stora konstnärerna gör det som rutin. (Amatörer kopierar.)

Men stjälandet måste göras med stil och elegans. Kommer med tiden.

Mouuuuuuuaaaaaaaaaaaaaaahahahahahaha.... <--- Evil laugh

[Elwood (oregistrerad)]

Men frågan är ju hur man stjäl utan att det "märks"...

[Valle]

Men frågan är ju hur man stjäl utan att det "märks"...

Det kan man inte. Alla känner mer eller mindre igen sina egna verk.

Grejen är att stjäla och modifiera på ett sådant sätt att originalupphovsmannen (som själv ändå har stulit) aldrig kan hävda att verket rimligen bara kan ha skapats av honom/henne.

Som sagt; kommer med tiden.

[Neosus]

Hur sätter man sin egen prägel på "skiten"?

[Valle]

Hur sätter man sin egen prägel på "skiten"?

Sätter du arrar på, hur din röst låter (t.ex. gäll som naglar mot skrivtalvla, tänker på min röst där...), soundet på mixen, etc.

Däremot kan egen prägel på själva kompositionen i sig vara skitsvårt att sätta, nästintill omöjligt. Det är ju nästan som att hävda att man är upphovsman till A-moll.

[von Wolfenstein]

Kom på en sak i sammanhanget, det händer faktiskt tvärtom också vilket bevisar att flera kan komma på samma saker. Jag gjorde en dödsmetallgrej som vi repade och spelade in (demo). Några veckor senare hörde jag min låt fast baklänges.. typ.. på en Entombedskiva. Mycket irriterande. Senare hade jag åter igen gjort ett mästerverk som vi börjat repa och var ganska nöjda med. Sen ringde en polare och frågade om jag hört nya Amon Amarth.. Min låt var där. WTF? Inte hela såklart men bra mycket mer än bara liknande. Hur skulle jag kunna claima den här som min? De är ju kända, det är inte jag. Jaja, jag skiter i det, jag kan ju inte sitta och göra låtar som andra också gör.. det är ju bara irriterande. Visst, jag lyssnar på både Entombed och Amon så det är klart att det kan finnas influenser som tar överhanden. Jag bytte stil och pulade på mitt countryprojekt en stund, hade satt upp en deadline för inspelning men hade inte tillräckligt med material. Började på ett plock som fastnat i skallen och jobbade till en tretton minuters låt i ett huj (typ en vecka). Glad och nöjd tyckte jag att jag började komma någon vart. I dagarna ringde en polare som snöat in på amerikana (som jag aldrig lyssnat på) som hade halkat in på nån slags modern country och tyckte att det kanske skulle passa mig. Han skickade en skiva med Allison Kraus & Union Station och de kalla kårar som rullade ner för min rygg går inte att beskriva för där, på en skiva jag aldrig hört med en grupp/artist jag aldrig hört talas om är MIN LÅT! För fan, lägg av nu!! Är jag dömd att göra andras låtar eller vad är det frågan om?

Jag väljer att tolka det som att jag skapar kvalitetslåtar men det bevisar att flera kan tänka i samma banor så man ska kanske inte hänga upp sig så mycket på att en egen låt liknar någon annans låt så mycket ändå. Kom bara på det och delar naturligtvis med mig av det 🙂

[Terror]

Kom på en sak i sammanhanget, det händer faktiskt tvärtom också vilket bevisar att flera kan komma på samma saker. Jag gjorde en dödsmetallgrej som vi repade och spelade in (demo). Några veckor senare hörde jag min låt fast baklänges.. typ.. på en Entombedskiva. Mycket irriterande. Senare hade jag åter igen gjort ett mästerverk som vi börjat repa och var ganska nöjda med. Sen ringde en polare och frågade om jag hört nya Amon Amarth.. Min låt var där. WTF? Inte hela såklart men bra mycket mer än bara liknande. Hur skulle jag kunna claima den här som min? De är ju kända, det är inte jag. Jaja, jag skiter i det, jag kan ju inte sitta och göra låtar som andra också gör.. det är ju bara irriterande. Visst, jag lyssnar på både Entombed och Amon så det är klart att det kan finnas influenser som tar överhanden. Jag bytte stil och pulade på mitt countryprojekt en stund, hade satt upp en deadline för inspelning men hade inte tillräckligt med material. Började på ett plock som fastnat i skallen och jobbade till en tretton minuters låt i ett huj (typ en vecka). Glad och nöjd tyckte jag att jag började komma någon vart. I dagarna ringde en polare som snöat in på amerikana (som jag aldrig lyssnat på) som hade halkat in på nån slags modern country och tyckte att det kanske skulle passa mig. Han skickade en skiva med Allison Kraus & Union Station och de kalla kårar som rullade ner för min rygg går inte att beskriva för där, på en skiva jag aldrig hört med en grupp/artist jag aldrig hört talas om är MIN LÅT! För fan, lägg av nu!! Är jag dömd att göra andras låtar eller vad är det frågan om?

Jag väljer att tolka det som att jag skapar kvalitetslåtar men det bevisar att flera kan tänka i samma banor så man ska kanske inte hänga upp sig så mycket på att en egen låt liknar någon annans låt så mycket ändå. Kom bara på det och delar naturligtvis med mig av det 🙂

Den tanken har slagit mig många gånger. Tänk om man gör värsta vinnarlåten! En man är riktigt jävla stolt över, och så finns i stort sätt exakt samma låt på Metallicas nya skiva en månad senare. Vafan ska man göra liksom? haha

[Izy]

Det är bättre att skriva låtar utan instrument.

Du har facit?