von Wolfenstein

Uppdaterade precis till senaste Logic och när den första skräcken över att allt var nytt lagt sig och jag hittat de gamla prylarna igen så började jag verkligen uppskatta programmet. Tidigare har jag sett det mycket som en leksak men det finns otrolig potential i det har jag förstått nu. Det kan ta en tid att lära sig men det är värt det och det kostar ju i stort sett ingenting mot andra pro-program. Jag tycker generellt illa om uppdateringar som byter gränssnitt men den här gången blev det en smula bättre (fast jag kan inte begripa varför de vänt upp och ned på det..) Min studiogubbe som jag brukar spela in hos rynkar på näsan åt Logic (en proToolsgubbe som jag har sett smyganvänder Wavelab) men när jag lagt lite möda på en mix så blev det godkänt ändå tydligen 🙂 10.6.8 spelar ingen roll i det här läget, det är bara din OS version, det är tillverkningsår och innehåll som räknas i Mac. Det finns en lightvariant av Logic som funkar i äldre burkar (nej inte det crappiga Garbageband).

Ett sätt för mig är att ta fram nån multieffekt typ V-amp eller liknande och gå igenom ljuden ett i taget. Varje ljud har på något sätt en egen själ och framkallar något i guran och där kan riff växa fram av sig själva. Sen om jag vet vilken stil jag vill göra låten i eller vad den ska handla om så brukar jag titta på filmer som passar ämnet, jag skummar ofta gamla Macahan eller Clintanwestern när jag gör country exempelvis. Det sämsta jag kan göra är att lyssna på någon musik, det dämpar snarare kreativiteten för mig. Jag läste om någon (minns inte vem nu) som brukade vid idétorka sätta på TV'n utan ljud och spela till det som råkade vara på för tillfället. Jag har provat det också och ibland funkar det, ibland inte. En sak som dock inte funkar alls för mig är att försöka göra musik när jag är glad och mår bra, det funkar aldrig men så gör jag väl ganska dyster och arg musik också. Sen jag gifte mig och fick barn har det inte blivit så mycket skapande således.. hmm.. Tur att man har ett skitjobb som man hatar 😉

Jo, det är ju ett gammalt beprövat knep. Ska fundera på den.

Jag gjorde faktiskt en fusk-höjning, dvs. jag höjde bara en frasering och sen gick jag tillbaka. Men en höjning känns inte helt rätt faktiskt, det blir lite desperation över det och då behövs det något som motsvarar i texten. Nej, hugget är det ju inte men det är inte jag som ska sjunga den så jag tänker att det är bäst att göra låten i hans valda ton och inte ändra så mycket. Tanken är ju att jag ska hjälpa honom göra låten och sen ska han själv framföra den på sina grillfester, då kan jag ju inte göra den i min mörka ton för då lär han inte fatta så mycket. Jag spelar in och skickar till honom så övar han och sen bollar vi fram och tillbaka. Men det är klart, jag kan ju göra en arbetsversion som passar mig bättre och sen.. vad heter det.. transponera? Herr Eriksson är ju dock inne på ett av mina vanligaste problem: "omöjlig att komma ur, jag vete fan inte hur".. Jag brukar få textmaterial över till minst två låtar till när allt är klart 🙂 Det problemet har jag inte här, snarare tvärt om.

Jo, berättelsen ska ju vara i fokus, så mycket har jag förstått. En bra visa kan ju ha hur många verser som helst om berättelsen är bra och musiken är ju oftast ganska enkel och sekundär. Melodin ska väl vara ganska enkel att komma ihåg kanske men den får ju inte vara tråkig för den sakens skull. Berättelsen i det här fallet är ganska simpel men skriven från hjärtat så jag vill inte pilla i den för mycket. Däremot kan jag kanske jobba lite på hur den framställs, jag är inte helt överens med hans upplägg nämligen och misstänker att det kan vara där det brister lite. Jag har sagt att han kanske får jobba lite på texten om det ska bli bra för det brukar man få göra oavsett hur bra det är från början. Accentueringar kan ju vara bra.. tänkte inte på det eftersom jag sällan jobbar med sån musik där det behövs. Jag har bara spelat in en arbetsdemo för att rensa upp i takter och så och för att få en överblick över helheten. Jag vet instinktivt att jag kan fixa det här (det är nyttigt för en musiker att göra saker man inte kan också) och jag tänker inte ge mig innan det är bra, han har väldigt stort förtroende för mig som jag inte vill svika. Angående rösten så får vi nog hitta någon annan som sjunger för det kan ingen av oss 😄 Nu har han valt en tonart som min röst inte fixar alls (capo på tredje vad nu det blir i bokstäver) så jag kan inte göra den bra eftersom det svider och skär i halsen i den tonarten (jag brukar stämma ner två-tre steg) och han mummelsjunger för att han är osäker. Men det kanske slutar med att jag lägger ut den här för sångpålägg.. det vet man aldrig. Kul att ni säger ungefär samma sak, det tar jag som en signal om att det är detta jag måste fokusera på. Kanske har jag bara svårt att se strukturen för att jag inte kan den här genren.. Hur gör ni när ni fastnar? Kör ni låten på repeat tills det lossnar eller vad har ni för tips?

Ja, titeln är den mest korrekta beskrivningen jag kunde komma på.. Det är så här nämligen.. att jag har tagit mig an en helt färsk musikant som, utan att överdriva, inte vet ett smack om att skriva musik. Han har dock på äldre dar beslutat att ändå följa sin ungdoms dröm om att spela musik. Självklart hjälper jag en aspirerande musiker i nöd så jag tog på mig att hjälpa till lite. Nobelt, kan tyckas, men jag vet inte vad jag har gett mig in i visar det sig. Jag har gjort en hel del låtar genom åren i alla möjliga stilar och genrer men nu har jag hamnat i visträsket och jag gillar vismusik, jag har arrat en hel del Anna-Lisa Öst, Åkerström och annat skoj för att inte tala om Bengt Sändh.. men jag har inte gjort några egna visor eller trubadurmusik eller vad man ska kalla det (jag vet inte ens om det klassas som visa eller pop eller "singer/songwriter" vad nu det är). Så, kamrater, hjälp mig här om ni kan. Hur bygger man upp en visa? Vad jag har är fyra verser och en refräng men det räcker liksom inte, det saknas något. Ett intro kan ju vara kul att börja med (förlåt, det var dåligt). Men hur fyller man ut mellan verserna? Musiken ska kunna spelas av en person med sång och gura, låt säga på en sen grillkväll med polarna. Killen kan nada om något (nej, jag överdriver inte) som takt eller sånt, han kan några ackord men det är allt. Jag vill inte krångla till det för mycket och jag känner att om jag ska köra på i min stil så blir det snabbt ganska krångligt och det skulle det ju inte bli. Det låter lite Uffe Lundell i hans värsta bakfylle-rännstens-ångest-period blandat med Dylans sämsta hits. Vad skulle ni göra? Vad skulle ni börja med? Hur skulle ni fylla ut och göra låten intressant? Jag kan verkligen inte den här musikbyggnaden, däremot ska jag göra en bluegrassversion åt honom vilket är vad jag skulle ha gjort 🙂 Jag tar emot alla råd och tips och förslag mycket tacksamt. Jag måste bara hitta rätt "tänk" så löser det sig nog.. hoppas jag..

Kom på en sak i sammanhanget, det händer faktiskt tvärtom också vilket bevisar att flera kan komma på samma saker. Jag gjorde en dödsmetallgrej som vi repade och spelade in (demo). Några veckor senare hörde jag min låt fast baklänges.. typ.. på en Entombedskiva. Mycket irriterande. Senare hade jag åter igen gjort ett mästerverk som vi börjat repa och var ganska nöjda med. Sen ringde en polare och frågade om jag hört nya Amon Amarth.. Min låt var där. WTF? Inte hela såklart men bra mycket mer än bara liknande. Hur skulle jag kunna claima den här som min? De är ju kända, det är inte jag. Jaja, jag skiter i det, jag kan ju inte sitta och göra låtar som andra också gör.. det är ju bara irriterande. Visst, jag lyssnar på både Entombed och Amon så det är klart att det kan finnas influenser som tar överhanden. Jag bytte stil och pulade på mitt countryprojekt en stund, hade satt upp en deadline för inspelning men hade inte tillräckligt med material. Började på ett plock som fastnat i skallen och jobbade till en tretton minuters låt i ett huj (typ en vecka). Glad och nöjd tyckte jag att jag började komma någon vart. I dagarna ringde en polare som snöat in på amerikana (som jag aldrig lyssnat på) som hade halkat in på nån slags modern country och tyckte att det kanske skulle passa mig. Han skickade en skiva med Allison Kraus & Union Station och de kalla kårar som rullade ner för min rygg går inte att beskriva för där, på en skiva jag aldrig hört med en grupp/artist jag aldrig hört talas om är MIN LÅT! För fan, lägg av nu!! Är jag dömd att göra andras låtar eller vad är det frågan om? Jag väljer att tolka det som att jag skapar kvalitetslåtar men det bevisar att flera kan tänka i samma banor så man ska kanske inte hänga upp sig så mycket på att en egen låt liknar någon annans låt så mycket ändå. Kom bara på det och delar naturligtvis med mig av det 🙂

Tackar ödmjukast.

Jag fastnade i det där i ett stonerprojekt, allt lät ju Sabbath hur man än vred på det och lät det något annat så lät det Entombed.. Vi struntade i det och bildade genren covermetal istället med filosofin att är det bra så är det värt att återanvända. Efter ett tag släppte det, förmodligen för att vi försökte låta som något annat medvetet och då gick det inte längre. Låt det vara, låt det hända så släpper det. Baklängestricket funkar också mycket bra och kan dessutom ge inspiration till en hel drös nya låtar samtidigt 🙂 Mitt första band i högstadiet hämtade all inspiration från polarns gamla abba-kassetter som vi spelade på en trasig bandspelare som gick baklänges 🙂

Jaha, presentation då.. Varg var namnet, Norrköping är hemvisten. Vad jag spelar beror på vilket humör jag är på, just nu är det mest svenska visor, skillingtryck och amerikansk folk. Musikalisk historia innehåller ett gäng band i olika genrer, inte utgiven på något bolag dock men har heller inte kämpat för det. Jag trivs bäst i studion och bolagen vill oftast att man ska synas. Har lirat black metal, death metal, speed metal, power metal, rock, hårdrock, trallpunk, punkrock, psychobilly, country, bluegrass, svensk folk, irländsk folk, amerikansk folk.. nån slags synth-metal.. osv. 🙂 Är inte band-aktiv idag men dyker det upp något så hoppar jag på. [Edit] Spelar i ett band nu men jag gör inget direkt, spelar bara det jag blir tillsagd att spela vilket är lite trist ibland men det kanske leder till något annat? Kul att vara igång igen hur som helst. [/Edit] Influeras av lite olika saker, de mest förvånande saker kan inspirera. Hanterar gitarrer av olika slag, mandolin och andra skumma stränginstrument och försöker lära mig klaviaturer. Gör gärna om eller utvecklar andras låtar och skriver inte så mycket eget längre av någon anledning. Vann första pris för bästa gitarrist '94 och sämsta trummis '95 och går lokalt under det smickrande namnet synkopkungen, leker gärna med olika stämningar och gör ofta låtar som ingen klarar av att spela 🙂 Utbildad ljudtekniker i början av 90-talet, jobbade några år i en studio som spelade in dansband och körde en hel del live-gig mest inom metal men även pub-gig. Sjunga borde jag låta bli men gör det ändå. Det får duga som presentation tror jag.. Jag har läst en del här och fått mycket bra tips, uppskattar att forumet finns och gläds över den kreativitet som frodas där ute i landet.

Kommer osökt att tänka på låten "total hag" med OLD (old lady drivers) 😄 Men, för att svara på TS fråga så är texten lika viktig som musiken och framförandet för mig. Jag skriver oftast texten först och gör sen musik till texten. Jag lägger mycket jobb på att få texten rätt och slarvar hellre med musiken om jag måste fuska för att få ihop det. En bra låt kan bli skit om texten är dålig. Sen kan man göra en låt som det plötsligt dyker upp en text till för att den 'hör till' låten. Jag minns en gång i studion på tidigt 90-tal när producenten ville att vi skulle ha en låt till för att fylla ut skivan. Bassisten hade ett embryo som jag utvecklade och grundriffet var så fängslande att låten växte fram av sig själv. Men vi hade ingen text. Vi hade en dag kvar av studiotiden och vi drog in låten på nästan hela den dagen. Sen satte jag mig och lyssnade på inspelningen på repeat. Plötsligt hörde jag hela sången med komplett text, körer och hela kittet i huvudet så jag skrev ned den på den tid det tar att skriva fyra verser och en refräng. Sen var det klart och den spelades in. När sångaren spelade in den så lyssnade jag på den och tänkte, har jag skrivit det där? Helskumt men så funkar det för mig. Texten finns i musiken och musiken finns i texten, de hör ihop och man märker när det inte stämmer. Jag kan inte säga vilket som är viktigast utan både text och musik är lika viktiga.. för mig 🙂 Varför göra musik om man inte bryr sig om texten och vice versa? Blir galen på frugan som inte hör texter alls.. helt värdelöst. Väldigt otacksamt att testa låtar på henne..