Livserfarenhet köpes!

[Claes Holmerup]

Jag gillar dig Claes och jag tycker de råd du skrev var värdefulla allihop... men jag tycker inte om att du får det att låta som att ALLA ser det så.

Ja, men då är vi ju ändå ganska överens.

[Analogfreak (oregistrerad)]

Ja, men då är vi ju ändå ganska överens.

Kram 🙂

[morgonte (oregistrerad)]

En sak som är enormt viktig, är att man måste utgå från sig själv. Att vara egoist är bara bra - för om man inte trivs med sig själv, så trivs man inte med någonting alls och kan inte heller ge av sig själv åt andra. Att hjälpa andra människor ger också en kick för självkänslan, så även att hjälpa andra människor är egentligen en egoistisk handling även om det inte uppfattas så. Steget därifrån till att bli egocentrisk, kan ligga nära till hands om det går för långt - och DET är definitivt inte bra.

Kärlek är egoism för två.

Håller med dig om det mesta, Claes, men är inte med på ditt försök att byta innehåll i ordet "egoist". Enligt Svenska Akademins ordbok är en egoist

"1) självisk l. egennyttig person, person som blott tänker på sig själv o. saknar känsla för andra."

Det är ju inte en sådan hållning du propagerar för, så varför kalla det för egoism?

[laxlaxlax]

Ja Claes är grym, det kan jag vara IRL-vittne på.

Livet. Ja du, det är inte så farligt att missa nåt för förr eller senare faller ändå bitarna på plats. Det blir vad det blir och man kan bara göra vad man klarar av för stunden.

[Martin]

Var tog Martin vägen? Bortskrämd?

Don't you worry! Jag följer tråden och uppskattar allas bidrag, men jag har mycket att göra just nu....

Redigerat 17 september 2009 av Martin

[Claes Holmerup]

Håller med dig om det mesta, Claes, men är inte med på ditt försök att byta innehåll i ordet "egoist". Enligt Svenska Akademins ordbok är en egoist

"1) självisk l. egennyttig person, person som blott tänker på sig själv o. saknar känsla för andra."

Det är ju inte en sådan hållning du propagerar för, så varför kalla det för egoism?

Det är ju definitionen på egocentrisk - inte egoistisk, inte enligt vad jag har lärt mig i alla fall, men det kanske har definierats om senare... 🙂

Om de definierar egoist på det sättet, så måste definitionen av en egocentriker har blivit rena psykopaten enligt beskrivningen...? 😮

Finns det något annat ord som är lämpligare än egoist, så har inte jag hittat det i alla fall - men jag är som sagt aldrig främmande för att lära mig saker. Finns det något begrepp som passar bättre?

Tittar man i nätupplagan av SAOL, så står det inte särskilt mycket, men ändå:

egocentrisk = självupptagen, självuppfylld

egoism = själviskhet

Det tycker jag stämmer rätt bra med min uppfattning om vad orden betyder - och det är enligt min mening en mycket klar skillnad mellan begreppen.

Redigerat 17 september 2009 av Claes

[Analogfreak (oregistrerad)]

Vad är dina 3 största fel hos dig själv Claes? Vad tycker du att du behöver bli bätte på?

[Martin]

Claes inlägg var stort. Och om man har problem med någon annans självsäkerhet är det oftast hos en själv problemet ligger.

Jag ser inget problem med att man använder man på ett forum. I verkligheten är det ltie annorlunda. Då blir orden mer verkliga.

+1 på Claes inlägg iaf!

Redigerat 17 september 2009 av Martin

[Claes Holmerup]

Vad är dina 3 största fel hos dig själv Claes? Vad tycker du att du behöver bli bätte på?

😮

En kuggfråga om självinsikt...? 😄

1. Bli bättre på att hålla tider. Jag har alltid haft problem med det - och kan dessutom inte ha klocka på armen på grund av allergier, så det är inte helt lätt.

2. Slutföra projekt efter hand så att jag inte har femtielva projekt på gång samtidigt. Det är något som jag har börjat bli bättre på, så det finns hopp...

3. Städa studion!!! 🙂

[Analogfreak (oregistrerad)]

😄

En kuggfråga om självinsikt...? 😛

1. Bli bättre på att hålla tider. Jag har alltid haft problem med det - och kan dessutom inte ha klocka på armen på grund av allergier, så det är inte helt lätt.

2. Slutföra projekt efter hand så att jag inte har femtielva projekt på gång samtidigt. Det är något som jag har börjat bli bättre på, så det finns hopp...

3. Städa studion!!! 🙂

Ahaa jag menade mer vilka karaktärsdrag du inte tycker om hos dig själv...

Känsliga frågor... Det är min tur sen att svara 😮

[Claes Holmerup]

Ahaa jag menade mer vilka karaktärsdrag du inte tycker om hos dig själv...

Känsliga frågor... Det är min tur sen att svara 🙂

Ok - då försöker jag väl igen... 😮

Egentligen finns det nog inte direkt några karaktärsdrag jag inte gillar hos mig själv, men det finns väl vissa som går att förbättra lite.

1. Överdrivet kritisk ibland.

2. Lite för lång stubin - hade nog behövt bli arg lite snabbare i vissa lägen.

3. Fastnar ofta lite för länge framför datorn... 😄

[Analogfreak (oregistrerad)]

Ok då är det min tur då... 🙂

1. Säger saker rakt ut som kan såra

2. Har svårt att visa känslor för människor jag inte känner

3. Har svårt att ignorera saker som gör mig ledsen

Redigerat 17 september 2009 av Analogfreak

[laxlaxlax]

Kan inte dom där snubbarna som gjorde metallicadokumentären komma till studio forum..

[Potatisburk]

Kan inte dom där snubbarna som gjorde metallicadokumentären komma till studio forum..

☺️

[morgonte (oregistrerad)]

Det är ju definitionen på egocentrisk - inte egoistisk, inte enligt vad jag har lärt mig i alla fall, men det kanske har definierats om senare... 😱

Om de definierar egoist på det sättet, så måste definitionen av en egocentriker har blivit rena psykopaten enligt beskrivningen...? 😆

Finns det något annat ord som är lämpligare än egoist, så har inte jag hittat det i alla fall - men jag är som sagt aldrig främmande för att lära mig saker. Finns det något begrepp som passar bättre?

Tittar man i nätupplagan av SAOL, så står det inte särskilt mycket, men ändå:

egocentrisk = självupptagen, självuppfylld

egoism = själviskhet

Det tycker jag stämmer rätt bra med min uppfattning om vad orden betyder - och det är enligt min mening en mycket klar skillnad mellan begreppen.

Som jag uppfattar begreppen egocentrisk och egoistisk så handlar båda om att jaget får stå i centrum på andra människors bekostnad. Skillnaden är att egoisten gjort detta till en medveten princip medan egocentrikern gör det mer omedvetet.

Ditt inlägg tycker jag handlar mer om en sund självinsikt, att hitta sin plats i samspelet med andra och våga stå för den.

[Claes Holmerup]

Som jag uppfattar begreppen egocentrisk och egoistisk så handlar båda om att jaget får stå i centrum på andra människors bekostnad. Skillnaden är att egoisten gjort detta till en medveten princip medan egocentrikern gör det mer omedvetet.

Jag tycker att skillnaden mellan begreppen är att egocentrikern sätter sig själv i centrum på andras bekostnad och struntar helt i andra och om någon far illa på grund av det, medan egoisten ser till sina egna intressen i första hand, men utan att någon annan får problem på grund av det. Om man skulle skada någon annan så ger det ju sämre självkänsla - och det är inte bra för egoisten.

Jag tycker att just begreppet "egoist" verkar har tillskrivits en alldeles för negativ innebörd och att det verkar ha förändrats till att i princip vara synonymt med "egocentrisk". Varför ha båda orden kvar i så fall? Då är det bättre att omvärdera begreppen och låta "egoist" bli ett begrepp som har en mer positiv laddning.

Att vara egoist är ju egentligen en livsnödvändighet. Hade vi inte varit egoister, så hade vi inte strävat efter att skaffa en utbildning så att vi kunde få ett jobb där vi tjänar pengar, som i sin tur ger oss möjlighet att köpa det vi vill ha etc. Vi hade inte tävlat om någonting, vi hade inte strävat efter någonting. Det är väl ingen som skaffar sin utbildning, som bara tänker på samhällets bästa, snarare än vad de egna intressena är - eller som tänker att de ska jobba hårt för att sedan skänka bort hela lönen? Visst tar det kanske emot att erkänna det, men jag tror ärligt talat att de flesta av oss är egoister (enligt min definition alltså... 🙂 ) och det är något som lever kvar sedan urminnes tider. Vem räddar man först om det uppstår en hotfull situation? Vem sätter man i säkerhet om en flodvåg kommer emot en? Jag är säker på att en förkrossande majoritet ser till sig själv och sina närmaste (kom ihåg att jag från början sade att kärlek är egoism för två...) i sådana lägen och inte kollar om de kan hjälpa andra förrän efter att de själva kan känna sig rimligt säkra.

Erkänn nu - det finns nog en liten egoist även i dig... 😉

Nåja - nog om det. Efter denna diskussionen vet nog alla vad JAG menar med "egoist" i alla fall. Om någon kan hitta ett uttryck som känns mer bekvämt så är de välkomna med tips - för det är ju inte så kul att bli missuppfattad, även om jag personligen tycker att betydelsen av ordet borde omvärderas...

Ditt inlägg tycker jag handlar mer om en sund självinsikt, att hitta sin plats i samspelet med andra och våga stå för den.

Tack så mycket - för det är med den andemeningen jag skrev det. 😮

[Svencanz]

Hej,

Intressant nog har jag tankt pa detta just i dagarna - 20 ar versus nu, nar jag ar X ar gammal.

Vad jag skulle vilja saga till 20-aringen: det ar helt Okey att folja kanslorna och sjalen (som jag faktiskts gjored) och darmed ha ett ganska krumbuktigt liv - trots att du nu inte har den spirituella och psykologiska forstaelsen du "skulle kunna onska" for att backa upp dig sjalv...

Nu, manga ar senare har jag mycket sadan forstaelse... och kan se "det vackra" i denna resa som jag gjort...

Kort sagt: om det galler att valja mellan "vad sjalen vill" och vad "forstaelsen rekommenderar..."

Jo, da ar valet helt klart. Har som sagt gjort att man haft ett ganska udda liv.

Sedan ar det ju inget "fel" att bygga upp forstaelse heller, men denna forstaelse kommer nog bast fran ens egna erfarenheter, som man far genom att tanka "att va fan!!"

Wouldn't have wanted it any other way....

S

[Potatisburk]

En sak jag funderat på är hur man ofta tycker att det är jobbigt att något är jobbigt. Så just det faktum ätt något är jobbigt gör saker ännu jobbigare. Såhär menar jag...

"Jobbigt att jag måste städa studion ,för det är så jobbigt" Två jobbigt i samma tanke.

"Jag måste städa studion, vad jobbigt" Bara ett jobbigt där.

Tänk om man kunde lära sig tänka såhär istället... "Skönt att börja städa studion, fast att det är jobbigt att städa. Börjar jag nu så är jag snart klar med det och det vore ju skönt det med." Två skönt och ett jobbigt.

Kanske man skulle kunna njuta lite av att göra saker bara man börjat så att man blir klar med dem.

För mig är första steget oftast halva jobbet. Resten går av bara farten.

Tja... Om man kan lura sig själv så.

[morgonte (oregistrerad)]

Claes, i mycket är vi överens, och vad vi diskuterar är mest terminologi, men på några punkter har jag en annan uppfattning än du. Med risk för att det blir helt OT ska jag försöka förklara mig (och samtidigt reda ut begreppen för mig själv).

Jag tycker att skillnaden mellan begreppen är att egocentrikern sätter sig själv i centrum på andras bekostnad och struntar helt i andra och om någon far illa på grund av det, medan egoisten ser till sina egna intressen i första hand, men utan att någon annan får problem på grund av det. Om man skulle skada någon annan så ger det ju sämre självkänsla - och det är inte bra för egoisten.

Egoisten i min definition skulle inte bry sig om att han skadar andra, och det är problemet med ditt resonemang - det ger sådana människor fritt spelrum. Så länge dom själva inte mår subjektivt sämre gör det inget att dom skadar andra.

Jag tycker att just begreppet "egoist" verkar har tillskrivits en alldeles för negativ innebörd och att det verkar ha förändrats till att i princip vara synonymt med "egocentrisk". Varför ha båda orden kvar i så fall? Då är det bättre att omvärdera begreppen och låta "egoist" bli ett begrepp som har en mer positiv laddning.

Varför använda ett negativt laddat ord för något positivt - det sänder motstridiga signaler och riskerar att missuppfattas, som du själv noterar.

Att vara egoist är ju egentligen en livsnödvändighet. Hade vi inte varit egoister, så hade vi inte strävat efter att skaffa en utbildning så att vi kunde få ett jobb där vi tjänar pengar, som i sin tur ger oss möjlighet att köpa det vi vill ha etc. Vi hade inte tävlat om någonting, vi hade inte strävat efter någonting. Det är väl ingen som skaffar sin utbildning, som bara tänker på samhällets bästa, snarare än vad de egna intressena är - eller som tänker att de ska jobba hårt för att sedan skänka bort hela lönen? Visst tar det kanske emot att erkänna det, men jag tror ärligt talat att de flesta av oss är egoister (enligt min definition alltså... 😉 ) och det är något som lever kvar sedan urminnes tider. Vem räddar man först om det uppstår en hotfull situation? Vem sätter man i säkerhet om en flodvåg kommer emot en? Jag är säker på att en förkrossande majoritet ser till sig själv och sina närmaste (kom ihåg att jag från början sade att kärlek är egoism för två...) i sådana lägen och inte kollar om de kan hjälpa andra förrän efter att de själva kan känna sig rimligt säkra.

Erkänn nu - det finns nog en liten egoist även i dig... 😄

Så är det. Vi är alla centrum i våra egna liv, och det vanliga är att våra egna intressen sätter vi främst. Det är inget som är vare sig konstigt eller fel med det. Jag ser inget större behov för ett eget begrepp för det. Men annat finns också, något som jag tror alla småbarnsföräldrar håller med om - plötsligt får mina egna behov stå tillbaka för en annan.

Problemet jag har med det här resonemanget ligger nog mest i att jag har hört det förr, i mer renodlad form. Då menar man att altruism, kärlek och godhet inte är något annat än förtäckt egoism. Det är som jag ser det ett grovt förenklat synsätt som öppnar upp för djupt orättfärdiga handlingar - det finns ju ändå bara egoism i allt. Det här synsättet förnekar och förlöjligar att människor överallt varje dag faktiskt är altruistiska, goda, och kärleksfulla, inte i första hand för att dom mår bättre av det (ibland gör dom det, ibland inte), utan faktiskt för att dom anser att det är rätt att handla så.

Jag vet ju inte om du Claes står för något sådant, men somligt i ditt inlägg pekar åt det hållet. I alla fall har jag rett ut en del för mig själv, och det är alltid ett framsteg... 😑

[Analogfreak (oregistrerad)]

Det finns 2 personer som jag vill lyfta fram och verkligen hylla för sin inre styrka att våga vara sig själv.

Jag delar inte alltid deras åsikter. Men de står ALLTID för sina åsikter och de skulle aldrig göra sig till som så många andra för att vara alla till lags.

Många här på forumet vill vara omtyckt av alla och beter sig som kameleonter som helt saknar ryggrad.

Men så finns det dom här starka individerna som är så stark i sig själva att de inte behöver "slicka" till sig sina vänner.

De personer jag härmed vill lyfta fram och ge en eloge för sin starka personlighet är NATTVAKTAREN och DEMONPRODUCENTEN.

Tack för att ni finns! 😳

[SadamJR]

Självgodhet och stark personlighet är inte samma sak.

[Analogfreak (oregistrerad)]

Självgodhet och stark personlighet är inte samma sak.

Trodde du det?

Jag lyfte fram de personer på forumet som jag tycker förtjänar det. 😎

Redigerat 18 september 2009 av Analogfreak

[anarkisten1 (oregistrerad)]

Nåt som jag har lärt mig genom åren är 55+ nu det är att man ska ha lite distans till sig själv inte ta sig själv på så stort allvar.

Man kommer att göra fel och bli tvungen att lära sig hela livet ut och ibland till och med byta paradigm eller vad det heter. Med att lära sig då menar jag inte elektronik eller inspelningsteknik eller tjäna pengar eller nåt utan kort och gott att leva. Ja så det känns rätt i både kropp, hjärta och själ

Det är heller aldrig försent för nåt nästan.

Man ska vara snäll (borde stått först).

Tävling och konkurrens är lek inget annat men kan i vissa sammanhang kanske ha nån liten påverkan. Men i det stora hela så är det överskattat som utvecklingsmetod.

Det går kanske inte att ändra på sånt som redan skett men man kan gå vidare.

Det kan vara bra att kunna opponera sig mot så kallade auktoriteter som man befarar pratar skit men i vissa fall kan det vara bäst att avvakta till man kan kommunicera i ett sådant sammanhang och vet att man har på fötterna. Sånt har jag fortfarande lite svårt med, inte att ha på fötterna men att hålla truten 😄 .

Några grejor bara du får själv komplettera listan om 35 år.

[Guitar Nilsson]

Råd 1: Börja aldrig fippla med knark. Då är du snart en annan person än den du var innan. Ger man fan i knark har man stora chanser till ett gott liv, i alla fall här i Sverige. Börjar man knarka är chansen mycket stor att allt blir sämre än skit.

Råd 2: Som musiker gillar man en massa artister och vill väl då ofta göra liknande musik. Men man kanske inte alls är bra på den stilen utan har nåt helt annat innanför västen som vill komma ut? Man måste alltså förstå skillnaden på att älska andras musik och vad man själv gör bra. Det kan vara svårare än man tror. Att lyssna på metal kanske kan inspirera till soft och vacker country?

Råd 3: Om man spelar i band, och en eller två mest bara seglar med, struntar i repen och är halvfulla på scen, osv. Ge dem kicken, eller hoppa av själv. Allt jobb man lägger ner ihop med såna lirare är ändå mer eller mindre bortkastat. Väldigt många musiker har faktiskt en riktigt blåst inställning till både musiken och annat här i livet. Var väldigt noggrann när du väljer spelkompisar, annars är det svårt att komma nånstans. Ta riktiga snack om vad ni vill med musiken, hur mycket/lite ni vill satsa. Och för egen del är det bra att ha noll öl som övre gräns när man ska ställa sig på scen. 😄

Råd 4: Lär dig marknadsföring, även om det är tråkigare än matte i skolan. Jag är en ganska bra och ovanlig musiker, hade jag haft vett att marknadsföra mig själv bättre så hade jag nog nått ut mer. Att jag inte lärt mig mer om marknadsföring är en stor miss av mig.

Råd 5: Keep on rockin´! Inget är roligare eller bättre än musik! Så du är på rätt spår redan!

[Analogfreak (oregistrerad)]

Vad många bra saker du sa där Håkan! 😄

[Guitar Nilsson]

Vad många bra saker du sa där Håkan! 😄

Tack. Tyvärr har jag själv mest följt råd 1 och råd 5.

[Analogfreak (oregistrerad)]

Jag gillar dig Håkan!

[Guitar Nilsson]

En annan korkad grej med mig själv är att jag i yngre dagar tyckte att tex dansbandsmusiker var helt kassa musiker. Att de i själva verket många ggr var betydligt kunnigare än jag själv, det fattade jag inte alls. Så var det tyvärr. Jag blev en gång uppringd av ett halvkänt proffs dansband, de ville att jag skulle testa att spela bas med dem. Jag frågade vad de spelade för nåt, de sa modern dansmusik förstås, och då blev jag så förbannad att jag skrek. Dra åt h-e!, i luren och slängde på. Korkat som fan, men jag gillade inte alls dansmusik då. Men att spela det och tjäna stålar hade ju säkert varit bättre än att vara sågverkselektriker som jag var då. Kanske i alla fall.

I livserfarenheten ingår nog att lära sig stå ut med allt korkat man tyvärr hinner med under årens gång. Jag följde i alla fall mitt hjärtas röst den gången, det har jag alltid gjort.

[Analogfreak (oregistrerad)]

Jag klarar inte av dansbandsmusik... men du har rätt i det du säger...

[Guitar Nilsson]

Jag klarar inte av dansbandsmusik... men du har rätt i det du säger...

Du skulle ha hört dansbandsmusiken på tidigt 70-tal...