Verkar som att några som svarat i den här tråden tydligen har byggt upp sitt musikaliska gehör, sin musikanalytiska förmåga, med hjälp av egna teoretiska scheman och uppspaltningar. Och det är ju bra. I så fall. Att det har funkat. För dem.
Gehöret (eller snarare den analytiska förmågan) är som en muskel. Den blir större och tåligare ju hårdare du tränar. Den håller sig i trim genom regelbunden träning. Och den förtvinar när du slutar träna. Den blir svagare och svagare och svagare. Till slut är du på ruta ett igen. Och börjar du inte träna, får du börja samla på frimärken istället.
Ingen jävla teori i världen kan hjälpa dig om du inte i första hand har ett genuint intresse för konsten i sig (inte framgångarna). Då måste även ha tid, och sist men inte minst, tålamod. Uppfyller du detta sätter du ingång att öva, och du kommer med stor sannolikhet att utvecklas. Och då till och med utan en massa skit som teori (som paradoxalt nog, i värsta fall, snarare begränsar dina möjligheter att utvecklas till kreativ musiker och/eller musikproducent).
Edit: förtydligande.