Valle

Ska bli kul att höra om de personer som faktiskt trodde på det där och se vilka förklaringar de kommer med. Man kommer att "finna" en symbol i Mayakalendern som man "oj då, visst har misstolkat", och vips har man ett nytt datum. Typ 23 juli 2087. Och så kan alla religiösa fortsätta sitt dravel i sjuttiofem år till...

Monokompabilifuckingteten? 😉

+1

Jag upplever det som att många (ibland även här på forumet) försöker framstå som väldigt romantiska, anspråkslösa i sitt sett att se på saker, som till exempel det här ämnet. Men när man stöter på dem i andra ämnen/sammanhang så finns det inga gränser för hur själalöst tekniska i sina sätt de faktiskt är. De lever inte som De lär. Sa han kryptiskt.

Jag skulle nog säga att steg ett (1) är att ställa genomtänkta frågor.

Intressant. Skulle du säga att du själv inte är någon som skulle "avvisa musik för det är musik, och istället utforma musik så att ljudteknisk hantering vid inspelning blir lite enklare, att bara tillåta ett statiskt skikt för varje givet frekvensområde"? Finns det någon (förutom möjligen du själv) i den här tråden som du menar faller inom ramen för sådant tänkande? Det där var två frågor.

Skulle föreslå som generell grundregel att beakta konceptet "less is more". Att ta hänsyn till två instrument som dominerar en låt/frekvensområde är som att tvinga fram ett konsensusbeslut hos en kvinna och en man om vilket som ska anses vara hemmets viktigaste pryl. Det slutar ALLTID i en skitnödig kompromiss.

😄 @ Cruncher Alltså, dina videos är rena underhållningen! (Inte desto mer onyttiga, förstås.) Nu s'a vi gö'a så hä iställe.... En dialekt att älska.

Ungefär så, skulle man kunna säga, ja.

Det betvivlar jag inte en sekund, käre Le Demon. Men det framgår enligt min mening inte klart nog huruvida du menar att det påverkar komponerandet (arbetet) i sig, och/eller kvaliteten på resultatet. Så, om du inte har något emot det, klargör gärna. Den första var min pappa, den andra var Ace Frehley.

Det där tangerade också härskarteknik. Förstår fortfarande inte var du försöker verka redigare än någon du nyss har gjort dig lustig över.

Påverkar det komponerandet (arbetet) i sig, och/eller kvaliteten på resultatet, menar du? 😄 Du får poäng där. Jag skulle aldrig ha definierat BÖRJAR=tar första steget. Jag vill få det mer till att när man väl kommit igång med musicerandet så är det för att vi blivit påverkade av en förebild av något slag.

Sååå... vad var poängen med det? Visa hur stark du är som egentligen inte orkar men som minsann kan tillföra ämnet precis lika lite som de inlägg du syftar till som tröga? OK, du är stark!

Ingen aning. Jag är rädd för att jag inte förstår din fråga riktigt. Jag menar: en kompositörs kvalitet på hans verk står inte i proportion till hur stora musikteoretiska kunskaper han har. Men som jag också sa: Om du skulle ha den egenföreställningen att kvaliteten på dina kompositioner ökar i samma grad som dina kunskaper i musikteori ökar, vem är då jag att tala om för dig att du har fel... (precis som du var inne på) Därför frågar jag dig igen: Är det det du tror då, att kvaliteten på en kompositörs kompositioner ökar i samma grad som hans kunskaper i musikteori ökar? OK, vilka andra skäl vill du lägga till till att man BÖRJAR (tar första steget) musicera?

Hmmm... Gick den inte i Gbm? Jag vet inte... Jag tror dig. Dock bara till den nivån att Cm skulle låta "behagligare" på något sätt; det där med att det skulle låta "mycket mer ödesmättat och oroande" låter lite väl nässpetsigt. For all we all care kunde ju Beethoven ha en böjelse för att slå an svarta tangenter. En eggande tanke är också: Om värden/pianisten hade spelat låten i C#m respektive Dm... är det orimligt att vi hade "upplevt" C#m som mer "varmare och mjukare" då?

Hur kan du veta det så säkert om du nu samtidigt medger att du "inte [är] så bra på det musikteoretiska"?

För att jag menar det.

Nej, du förstår inte alls. Det är för att jag tycker det är skitroligt som jag försätter med eländet. Annars hade jag lagt av. Vilket jag också har nämnt tidigare (du är bara en aning för selektiv i din läsning).

Jag tror du misstolkar metaforens betydelse.

Nä, det är ju klart. Om du skulle ha den egenföreställningen att kvaliteten på dina kompositioner ökar i samma grad som dina kunskaper i musikteori ökar, vem är då jag att tala om för dig att du har fel... Är det det du tror då, att kvaliteten på dina kompositioner ökar i samma grad som dina kunskaper i musikteori ökar? För ordningens skull: Kom ihåg att jag i tråden konsekvent försöker skilja på "förmåga att komponera [bättre]" (som du talar om), och själva kvaliteten på kompositionerna. (Om du har missat detta och gör en JJ där du vill att jag ska utveckla, förbered dig på att jag bara kommer att länka dig till inläggen.)

Därför att min frågemening är konstruerad så att den söker varför man började musicera; det vill säga, antingen eller. Tycker du att ett och hade varit bättre? Det där är något helt annat. Då har vi passerat "började" och börjar tro lite mer om oss själva, ibland lite i överkant, till exempel att vi är unika och har kommit på en alldeles egen stil och att vi minsann aaaldrig ska göra/spela något annat än vi själva vill. Vi har sett exempel på någon oerfaren forummedlem som (i skrivande stund ännu) befinner sig på det stadiet. Men ja, jag fortsatte för att jag hoppades kunna bli framgångsrik artist, ha mycket pengar, knark och brudar. Men givetvis var det kul också; hade det inte varit det så hade jag valt ett annat karriärsmål. Men likförbannat hade jag velat bli framgångsrik inom det med (inte nödvändigtvis i knark och brudar räknat). Idag fortsätter jag enbart för att jag inte kan lägga av med eländet. Tro mig, hade jag kunnat hade jag lagt av. Oavsett, så är det erkännandet eller (OK med eller där, eller?) det att "leva upp till mitt senaste verk" som gör att vi fortsätter. "Kul" är irrelevant eftersom det är en given förutsättning. Jag tror att vi båda är överens här.

Är det bara jag som hör allt "knaster" och "knäpp" lite härvarstans genom låten? Tyvärr gör den här låten (eller låttypen) sig ej rättvisa i just den här maaastringsversionen. Sådana här låtar måste få ha mer dynamik(variation) för att de ska vara behagliga att lyssna på. Gitarren "flåsar" en aning för mycket och kör ibland över det viktigaste: sången. Håller även med om det ilskna munspelet. Jag säger inget om maaastraren som tekniker eller resultatet i övrigt. Men "knastret" och "knäppet" borde ha rensats bort; det borde ju åligga en maaastrare. Bra låt, Nilsson!

Fjanteri!

Du har "svårt att göra färdigt saker när jag har en bra början, måste ofta gå en vecka eller mer innan jag börjar komma på bra idéer för att färdigställa." Det där har ju inget med inspiration att göra, den har du ju som sagt redan. Däremot så har du svårt att bygga upp ork/motivation, vilket du skyller på dåliga idéer.

Du förväxlar inspiration med motivation.