Valle

Hmmm... Såvida du inte bara var lite vitsig: du menar väl att man helt enkelt drar ner alla klippen x.y dB (vilket ju skulle vara resultatet av en de-esser ändå); och så slipper man dessutom destructive editing. Annars kan man ju lika bra ha De-Esser:n aktiv. Eller?

OK, då kör vi på ett DAW! 🙂

Ja? Ungefär som "Den var inte svar", "ett liten rättelse", "ditt uppfattning", "en program"... Det gäller att vara konsekvent med genusen och pronomina. Viktig att ha i åtanke om man vill framföra sin budskap på en bra sätt.

Den var inte svar på någots fråga, den var snarare ett liten rättelse på ditt uppfattning att DAW var en program.

Nä, jag kan förstå det. Nej, en DAW är en "digital arbetsstation". Programvaran är bara en av komponenterna. (Eller du kanske hellre vill att det skrivs ett av komponenterna?)

Melodifestivalen (ESC) dog 1997! He he... först skrev jag 1977, vilket kanske var lite freudianskt. För just det året var nog den omgång då Sverige klantade sig mest någonsin – Forbes och deras bidrag "Beatles". Som tur var räddade Skifs anseendet året därpå, och de sista åren på sjuttiotalet blev Melodifestivalens genom tiderna bästa omgångar, låtkvalitativt sett. Tycker Valle, alltså.

Jag kör REAPER! Härligt att se så många REAPER-användare dyka upp lite härvarstans. Ärligt talat finner jag det lite märkligt att någon som är i färd med att nyinvestera skulle välja någon annan DAW än REAPER. För en tiondel av priset för gamla dinosaurier som t.ex. Cubase (som jag nog vågar påstå är världens buggigaste programvara) och Logic får man i stort sett samma möjligheter med REAPER – som dessutom har anpassningsmöjligheter man inte finner i andra DAW:s. Smarta producenter väljer REAPER. Old farts väljer något annat. (Sedan finns det de som väljer SAW, och det är fan i mig bortom all logik och förstånd.) Förresten, kan vi bestämma oss för om det ska heta en DAW eller ett DAW? Min språkkänsla går på den förra. Tror jag... Disclamer: OK, det blev snudden på lite "reklam" för REAPER, men det var inte med flit, ej heller syftet med inlägget.

Med anledning av att jag nämndes i sammanhanget, låt mig bara för säkerhets skull snabbt inflika en superviktig detalj (innan jag eventuellt blir delansvarig till att tidernas största bad deal ingås). Vad jag menar med att artisterna mer eller mindre måste "betala" är att bolagen gärna vill ha igen vad de måste lägga ut. Nästan alla artister kan räkna med någon form av avdrag på brutto-royaltyn, eller s.k. break-even (utbetalning av royalty sker först när bolagets "utlägg" har reglerats), och så vidare. Jag syftade alltså inte nödvändigtvis på att artister ska förväntas överräcka kontanta medel som en förutsättning för att ett avtal (sedvanligt artist-producent-förhållande) ska kunna upprättas. Faktum är att jag skulle avråda ALLA artister (även brodern i fråga) att ingå ett avtal där motparten kräver en kontant insats. Sådant luktar skit långa vägar! Och som sagts ovan, och då särskilt med tanke på vilka länder vi talar om, i det här läget SKA sakkunnig jurist anlitas. Att fråga om avtal på ett musikerforum är helt i sin ordning, men svaren får aldrig bli annat än vägledande underlag för vidare diskussion med personer i sin omedelbara närhet som man har ovillkorligt förtroende för, och för att till sist rådgöra med juridisk expertis.

Häftigt hur du nämner "låter (...) sämre" och "[ingen] smakfråga" i samma andetag. Fast skulle du kunna utveckla det där lite? Om man färdigställer en mix som låter "bra" i stereo men som låter "sämre" i mono(läge), menar du att man egentligen inte alls har fått till det "bra"? När jag lyssnar på många av dagens produktioner i stereo kontra mono, så tycker jag nästan som oftast att det låter, låt oss säga, lite märkligt i mono, medan det låter rimligen förväntat i stereo. Är berörda mixtekniker/producenter lata av sig? Eller är det rentutav så att den "äkta" mixteknikern är på väg att dö ut?

Det var inte meningen att skapa sidospår. Men visst är väl monokompabilitet något som kan diskuteras här? Annars handlar ju majoritet inlägg om hur många versioner på ens mix som man skickar in. Eller om hemlighetsmakeri. Eller om hur dåligt inspelade trummorna är. Eller att sången saknar konsonanter... Men jag ber om ursäkt, fall i fall.

Finns inget mer patetiskt än gamla gubbar som fortfarande tror att deras generation var den fulländade inom ljud-produktion/design, och att den teknik som var nödvändig på 70-/80-talet är lika nödvändig idag. Jag skulle faktiskt råda även dig att fucking snap out of it... För du ser, det finns lika skarpa och kunniga gubbar i din egen höga ålder som tycker att monokompabilitet inte alls är något "klart att man ska...". Om det är viktigt för dig, kör på! Jag kommer ändå tycka att det är crap.

Monokompabilitet — viktigt eller dynga?

Jag skulle vilja påstå att det nästan inte finns ett enda kontrakt där artisten inte "betalar" till bolaget.

När/Om någon "hemlighåller" ett, som i anekdotexemplet strax ovan, tillvägagångssätt så kan man lite undra varför; för egentligen är det ju jävligt löjligt. Det är ju trots alt relativt många faktorer, utöver vilka pluggar/verktyg som har använts, som ska spela in (no pun intended) för att man ska kunna komma någorlunda nära samma resultat. Jag slår vad om att Landrys signalkedja låter skitfånig på någon annans sång än den vars signalkedja var ämnad för. Landry tycks vara en smart snubbe, så man kan ju inte låta bli att undra varför han håller på en sådan "hemlighet". Det kan ju som sagt inte vara soundet han vill hålla i skymundan; snarare kedjan i sig. Och det är ju hur jävla fånigt som helst. Men visst.

Det är fan inte ofta jag håller med dig, Fredrik, men de där funderingarna har uppmärksammat även mig några gånger.

Nu är jag inte på samma höga nivå som de flesta inläggsförfattare i den här tråden, men det är fan sällan som jag tänker vare sig skapande eller metodiskt under mixning (eller så gör jag just det utan att förstå att det är just det jag gör). Jag vet på ett ungefär hur jag ska angripa problemet – men långt ifrån på ett avgörande sätt – sedan söker jag mig fram tills det både låter och ser bra ut. Jo, precis så. Det viktigaste för mig under processens gång är att tro på mig själv, ge mig en klapp på axeln, och inte fästa för mycket vikt vid expertutlåtande. På känsla går jag mycket. Men det mesta, tror jag, har med "lycka" (som i tur) att göra. Att redovisa varför man kom fram till ett resultat är nog inte så lätt alltid. Men att redovisa hur, det borde inte vara svårt.

Inte riktigt jämförbart.Premiärminister blir du bara om någon ANNAN bestämmer det (folket etc). Samma med kosmonaut. Jag kan till exempel inte kalla mig för advokat eftersom jag inte sitter med i Sveriges advokatsamfund. Men jag kan kalla mig jurist hur mycket jag vill, eftersom jag dels har kunskaper som rimligen förutsätts för att kunna kalla mig jurist, dels har ett intresse för ämnet. Självklart kan man inte bara, helt planlöst och utan någon som helst insikt, säga att "nu ska jag bli [yrkestitel]". I det avseendet håller jag till exempel med sign. Frekvensspektrumanalysator.

Fast det där var ju lite av en idiotförklaring i sig det med, om du tänker efter. Helt plötsligt har alla utom du fått det helt jävla om bakfoten om vad det verkliga svaret på frågan är. Grattis!

Och hur kunnig är "kunnig"?

Man blir ju fan mörkrädd för hur svaren i den här tråden ser ut... Vissa tror uppenbarligen att de är makternas utsända. Hur blir man producent? Svar: Man bestämmer sig för det! Lika lite som att man behöver knarka, dricka sprit, ha tur, känna de rätta personerna bla bla bla, för att bli gitarrist, lika lite av den där boloneyn behövs för att bli producent. Inte nog med att att så kallade "mastrare" jämt och ständigt måste slå sig för bröstet och inbilla sig att de är av en speciell ubermänniskosort; nu verkar viruset ha spridit sig även till "producenterna". Pfffh!

Fast... Det verkar som att du är arg på fel part. Av projektets budskap att döma borde du ju skriva en smutskastande låt om (de kommersiella) radiostationerna, inte de enskilda artisterna som ser etern som en av sina kanaler att nå ut till sina fans. Det är ju nästan lite som att en vänstersinnad fåne, någonstans i Sverige, skulle få en skit på tvären angående det byggföretag som har byggt dina föräldrars hus och därför börja skriva en låt som smutskastar dig och din familj. Självklart fel metod, det måste du hålla med om. Om det nu är så att du t.ex. inte gillar U2, Bruce Springsteen, RHCP eller liknande, så är det väl läge att rikta in sig på var och en av dem enskilt. You need to get laid.

Njaä... "Att parodier och travestier är att betrakta som självständiga verk, vilka faller utanför upphovsrättsskyddet till originalverket har också slagits fast i rättspraxis (NJA 1975 s. 679)" https://lagen.nu/dom/nja/2005s905 Verk som verk, liksom. Tolkar jag det som i alla fall.

Nämen hoppla fan! 🙂 Trevligt det här! Som min kollega ovan nämnde så hittar du alla låtar för nedladdning här: http://www.hellvallaburn.com Vill du dessutom ha lite mer "detalj"-info, så kan du med fördel besöka: http://www.valenzia.se

Jag säger bara Michael B Tretow.

Eller så fortsätter man göra "sin" grej och har kul, istället för att lägga ner hela sitt musikliv på att försöka bli unik – och likförbannat inte åstadkomma ett skit. Edit: syftningsfel.