Det är inte särskilt svårt att mastra för vinyl egentligen. Det viktiga är:
1. Dynamiken. Limiter och överdriven kompression är i regel inte att rekommendera, då vinylmediet komprimerar naturligt.
2. Monokompatibilitet. Vad detta egentligen handlar om är att inte ha lågfrekvent material, som exempelvis ledsynthar eller elgitarrer, som ligger och äter energi i sidorna. Detta brukar dock de som pressar vinylen ta hand om. Men visst kan du köra allt under 200 Hz i mono, brukar räcka gott och väl. Fördelen med att du gör det själv är att du kan kontrollera hur mixen faktiskt låter, innan press.
3. Diskantpeakar. Håll koll på starka konsonanter, väsande hi-hats, tamburiner och liknande. Självklart kan du ha diskantrikt material, men de snabba attackerna är de som gör att det kan dista och låta illa.
4. Volymen. Lägg dig lägre än -14 LUFS så är allt frid och fröjd. Glöm loudness war, tänk istället på dynamiken.
5. Low-cut. Vill du vara på den säkra sidan kan du skära mastern vid 30 Hz, men det ska inte behövas om du mixat som sig bör.
6. RIAA kan du strunta i.
Summan av kardemumman är att om du gör en välljudande mix som andas och lever, så kommer vinylen också låta bra. Det är lätt att överanalysera och bli teknisk men faktum är att mastra för vinyl inte skiljer sig särskilt mycket från digitala släpp idag.
Om du känner dig osäker så är en dialog med tryckeriet att rekommendera.
Mvh Jon