Search the Community
Showing results for tags 'fredagstipset'.
Found 178 results
-
FREDAGSTIPSET: Ett av mina absoluta favoritverktyg när det kommer till mixning och mastring är den dynamiska equalizern. Men vad är det egentligen som gör den så speciell och hur kan du använda den till din fördel? En dynamisk equalizer är lite som en blandning mellan en vanlig equalizer och en (multiband)kompressor, det vill säga ett verktyg som är aktivt när du själv bestämmer då ett visst tröskelvärde uppnås. Tjusningen med detta är att equalizern bara arbetar när den behöver istället för att påverka ljudet hela tiden. Den dynamiska equalizern låter dig exempelvis justera volymstarkare delar (eller rättare sagt mer frekvensmättade delar) av ett spår, medan svagare lämnas mer eller mindre orörda. Om vi leker med tanken att din bas stundvis har för mycket energi runt 80 och 160 Hz och du sänker dessa med en vanlig equalizer påverkas ljudet av denna justering även när det egentligen inte behövs. Detta eftersom ovanstående frekvenser bara ställer till problem på vissa toner, i detta fall runt låga E och oktaven, men i övrigt låter bra. Bilden visar Ozone 9 Dynamic Equalizer med fokus på 80 Hz och 160 där equalizern får jobba rejält runt låga E med omnejd. Samma inställningar som ovan men med skillnaden att basen spelar andra toner och equalizern således jobbar mindre vilket ger ett mer enhetligt sound. Precis som att ett paraply inte behövs hela tiden, behöver du inte heller en konstant equalizer (även om det så klart kan behövas ibland). Musik är precis som väder i ständig förändring. Märkväl att denna teknik även kan användas precis tvärt om - för att förstärka det som är tunt eller ljusa på det som stundvis är mörkt eller dovt. Like slarvigt skulle man därför kunna kalla den dynamiska equalizern för intelligent eller rent av musikalisk. Tre utmärkta användningsområden Förutom ovanstående exempel finns det naturligtvis fler tacksamma användningsområden där den dynamiska equalizern briljerar. Tämj det lägre mellanregistret, vilket jag skrivit om i artikeln Går det att mixa musik efter recept? Följ gärna mitt exempel men använd istället en dynamisk equalizer. Testa att sänka 3-5 dB i problemområdet 100-400 Hz (leta upp instrumentets resonanstopp) med ett tröskelvärde på mellan -30 och -40 dB och ett Q-värde på 2. Detta i kombination med sparsmakad komprimering, om så behövs, ger i de flesta fall ett naturligt mellanregister med bibehållen värme. Kontrollera diskanten i sången. Många sångare har en tendens att låta tunna och snudd på hårda/kalla när de tar i samtidigt som de framstår som varma när de sjunger svagt eller intimt. Här kan den dynamiska equalizern verkligen göra underverk genom att sänka de störande och skrikiga frekvenserna när sångaren bräker på, men det intima och varma bibehålls. Området 2000-5000 Hz är speciell värt att kika närmare på beroende på röstkvalitet och mikrofon. Mejsla fram en välbalanserad mastring med fin dynamik som inte kräver lika mycket kompression. Om din mix är balanserad behöver du sällan justera särskilt mycket i mastringen och 1-2 dB hit eller dit räcker många gånger långt. Den dynamiska equalizern stoltserar här med att trycka ner eller lyfta fram valda frekvenser när det behövs, för att sedan ta ett steg tillbaka. Ett lärorikt experiment du kan leka med är att ratta in 100 Hz, 1000 Hz och 10000 Hz och och öka eller sänka dessa frekvenser 2-3 dB och se vad som händer. Dessa frekvensområden symboliserar bas, mellanregister och diskant och spelar tillsammans en viktig roll för helhetsintrycket, samtidigt som de kan lära dig mycket om hur du mixar och var (om något) du har problem i mixen. Populära dynamiska equalizers FabFilter Pro-Q3 Ozone 9 Dynamic Equalizer Tokyo Dawn Records TDR Nova (finns som gratis- betalversion) Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Alla vill ha ett tydligt, vackert och luftigt sångljud. Ett sångljud som berör och förflyttar lyssnaren bortom både tid och rum... Ovanstående är naturligtvis en grov generalisering eftersom varje låt kräver sitt speciella sångljud, för att inte tala om personlig tycke och smak. När du mixar leadsång har du generellt tre verktyg till din hjälp: volym, equalizer och kompression. Men hur går du egentligen till väga? Är det verkligen så enkelt som att slänga på en equalizer, boosta i toppen och hoppas på det bästa? Detta är ett kapitel för sig vilket du exempelvis kan läsa mer om här: Dagens tips ställer in siktet på att få sången att sticka ut lite extra, utan att kännas processad eller tillgjord. Detta är en konst i sig och mycket handlar om ett bra grundljud i kombination med god mikrofon- och sångteknik. Inget nytt under höstsolen här. Med detta sagt finns det ett litet knep som faktiskt fungerar i de flesta fall, oavsett om du spelat in med en fin kondensatormikrofon eller en enklare dynamisk. Jag vill dock passa på att understryka att nedanstående trolleri inte nödvändigtvis behöver tillämpas i alla situationer, utan snarare när sången behöver det där lilla extra. Två blir en Med utgångspunkt i att leadsången låter ungefär som du tänkt dig testa följande: Kopiera sångspåret så att du har två identiska kanaler. Plocka bort samtliga effekter på dubbletten och döp kanalen till ”Air” eller ”Luft” eller vad du vill. Lägg valfri equalizer på den nya torra kanalen och skär bort allt under 5000 Hz med ett högpassfilter. Fortsätt sedan med ett hyllfilter som boostar 3 dB vid 10-11 kHz: Bilden visar eq-inställningen för effektspåret där allt som nu hörs är den absoluta toppen. Nästa steg är att slänga på en försiktig de-esser som plockar bort de vassaste och snabbaste topparna. Detta steg är inte nödvändigt, utan mer en säkerhetsåtgärd om du har en väldigt diskantrik mikrofon. Hoppa över om du vill. Också valfritt: på med valfri saturation (exempelvis en rullbandsplugg eller mixerbordsemulering) för att runda av och analogisera en smula. Poängen här är att mjuka upp ljudet en aning och göra toppen mindre påträngande. Sist i kedjan hamnar en limiter alternativt en väldigt snabb kompressor som komprimerar rejält. Du ska verkligen höra effekten, vilket i sig låter onaturligt, men som i sitt sammanhang blir något helt annat. Detta steg är viktigt eftersom den hårda kompressionen trycker ihop ljudet och lyfter fram detaljerna. Sikta på åtminstone 5-10 dB kompression: Observera att limitern behöver pressas rejält hårt för att ge önskad effekt. I detta fall +30 dB vilket resulterar i 5-10 dB kompression. Dra ner effektkanalen till noll och spel upp mixen som vanligt. Lyssna på leadsången och dra försiktigt upp effektkanalen tills sången uppfattas som tydligare och luftigare. Backa en aning. Muta effektkanalen och lyssna: bättre sämre? Sen är det bara att blanda in efter tycke och smak. Vänd fasen på effektkanalen och lyssna om det låter bättre eller sämre (valfritt). Intressanta saker kan hända med fasvändning. Klart! Med ovanstående strategi kan du alltså behålla mycket av ursprungsljudet samtidigt som du plockar fram extremtoppen utan att det låter påträngande (beroende på hur mycket du drar på naturligtvis, mindre är många gånger mer). Varför inte göra precis samma sak på originalspåret kanske du undrar? Varför två spår? Helt enkelt för att effekten inte blir den samma. Fråga mig inte varför, det bara är som det är - en slags parallellprocess. BONUSTIPS: På liknande sätt kan du även skapa en effektkanal som bara är aktiv under exempelvis refrängerna, men med fokus på mellanregistret 1-2 kHz. Refränger är som regel mer händelserika och frekvensmättade och då kan leadsången behöva en extra skjuts: Ett högpassfilter vid 500 Hz och ett lågpass vid 4000 Hz försäkrar att sångens kärna och tydlighet tittar fram. Blandas med fördel in under refrängen. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Ibland underlättar det att tänka i tre dimensioner när du mixar och hemligheten till en bra mix ligger många gånger i att fylla tomrummet och manipulera rymden. Jag har sagt det förr och kommer förmodligen säga det många gånger till: Mixning handlar i mångt och mycket om kontraster, åt alla håll och kanter. För att något ska kännas stort måste något annat kännas litet. En mix där allt känns stort, brett och djupt blir med andra ord snabbt ganska tråkig att lyssna på. Det behöver naturligtvis inte vara så, men ofta. Så, vad innebär det då att tänka i tre dimensioner när du mixar? Till ditt förfogande har du botten till toppen, vänster till höger och fram och bak. 1. Botten till toppen innebär det hörbara området 0-20000 Hz och talar om hur vi uppfattar ljud rent frekvensmässigt. Är mixen dov? Är det mycket luft? Mycket bas? Är mixen urholkad eller har den ett fokuserat mellanregister? Det är viktigt att påminna sig om att inte utnyttja samtliga frekvenser hela tiden. En återhållsam frekvensspridning i verserna gör exempelvis att refrängen känns större och mer effektfull, eller varför inte tvärt om? Likväl är det skönt för öronen med frekvensmässigt tomrum då och då, så att lyssningen inte blir alltför jämntjock. Se därför till att frekvensplanera en extra gång när du mixar. Du behöver dock inte ha specifika frekvenser i åtanke när du rattar, snarare ett holistiskt synsätt mellan bas, mellanregister och diskant. Genom att filterna bort botten och toppen placerar du automatiskt instrumentet längre bak i ljudbilden. 2. Vänster till höger handlar om hur bred eller smal mixen känns och styrs i regel med hjälp av panorering. Här är min filosofi att tänka rörelse snarare än att låta varje instrument ha sin givna plats mixen igenom. Visserligen kan en mix kännas bred och fet även om den är statisk, men känslan av rörelse, som exempelvis att en melodislinga flyttar sig eller att ett körparti plötsligt dyker upp från ingenstans, gör ofta hela upplevelsen betydligt mer intressant. Nu påstår jag inte att det måste hända saker precis hela tiden eller att det behöver vara drastiska panorerings eller- automatiseringsåtgärder i varje mix. Istället handlar det om att skruva fram små förändringar lite varstans. Ett klassiskt knep är att hålla verserna smala, närmast mono, för att sedan bredda refrängerna. 3. Fram och bak handlar om mixens djup. Känns den nära eller långt ifrån? Blöt eller torr? Något du vanligtvis trixar till med en kombination av equalizer, reverb, delay, volym och kompression. Equalizern är ett ytterst kraftfullt verktyg när det kommer till att placera instrument i stereobilden. Generellt sett innebär ett större frekvensomfång att ljudet upplevs närmare lyssnaren. Om du exempelvis skär bort bas och diskant från ett instrument och lägger fokus på mellanregistret, så kommer detta kännas mer avlägset i förhållande till andra mer bas- eller diskantrika element. Med detta i åtanke är får exempelvis leadsången ofta en skjuts i just diskanten för att hamna närmre lyssnaren. Likväl är det inte heller konstigt att baskaggen får puttra på i lågbasen för att denna ska kännas varm och närvarande. Gällande kompression flyttar snabb attack instrumentet längre bak i ljudbilden och långsammare placerar ljudet längre fram. Experimentera även med releasetiden där snabb release ger skenet av att vara närmare och långsam placerar ljudet längre bak. När det kommer till användandet av reverb och delay är ekvationen ganska enkel: Korta reverb känns närmare och långa känns längre bort. Här gäller det att tänka smart och inte dränka samtliga instrument i stora reverb, då detta lätt gör mixen ofokuserad, kall och distanserad. Visserligen kan det finnas en poäng i att placera alla instrument i ett och samma rum för att skapa en känsla av sammanhang. Använd då ett reverb av typen ”room” eller ”ambience” med lite mindre efterklang, runt 1 ms. Det är inte ovanligt att använda fem eller sex olika sorters reverb i en och samma mix, samtidigt som det är oerhört viktigt fundera över varje reverbs funktion innan du skrider till verket. T-RackS Sunset Sound Studio är ett utmärkt mojo-reverb med mycket karaktär som placerar dina instrument i olika "liverum" och kammare. "Fyll tomrummet" är ett citat jag bär med mig när det kommer till användandet av reverb. Fundera över vad detta innebär för dig. Fördjupa dig ytterligare i ämnet: Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Att mixa efter recept är sällan något jag rekommenderar, inte minst för att det är snudd på omöjligt. Därmed inte sagt att konkreta mix-strategier är av ondo. Jag ser det lite som att laga mat - ett recept underlättar många gånger men betyder inte att du slipper smaka av. Det gäller fortfarande att lyssna, lyssna och åter lyssna. Dagens tips fokuserar kring två väldigt konkreta strategier, eller recept om så önskas, som du kan använda när du mixar. Det första handlar om att skapa separation och det andra om hitta balansen i bottenpaketet. Skapa plats Det första du ska göra innan du sätter igång att mixa (volym, panorering och effekter) är lokalisera varje instruments resonanstopp, frekvensområdet där instrumentet resonerar som mest, och sänka denna en smula. Detta är vanligtvis mellan 100-400 Hz, vilket har sin förklaring i inspelningens begränsande natur och hur instrument generellt är konstruerade. Plocka fram valfri equalizer och svep med ett lagom brett Q-värde, inte för tajt och inte för brett, tills du hör att det låter lite extra illa: instängt/dovt/bulligt/förvrängt. Du har nu hittat instrumentets resonanstopp: Backa sedan ungefär 2-3 dB med samma Q-värde och fortsätt med nästa instrument, på samtliga kanaler. Det som händer är att den så kallade frekvensmaskeringen (när flera kanaler spelas upp samtidigt och frekvenser överlappas) blir mindre påtaglig eftersom "överflödiga" frekvenser mejslats bort. Eller för att uttrycka det enkelt: Mixen blir mindre grötig. Ofta räcker det som sagt att backa 2-3 dB för att inte plocka bort för mycket av instrumentets värme och ursprungliga karaktär. Självklart kan mer behövas i enstaka fall och här gäller det att lyssna. En trevlig bieffekt är dessutom att behovet av att boosta blir mindre då varje instrument nu hörs tydligare. Om du arbetar på detta sätt, innan du sätter gång med den traditionella mixprocessen, får du garanterat en mer välljudande mix med bättre separation. Ett hett tips är att använda hörlurar när du letar resonansfrekvenser för att undvika rummets påverkan. Rummet (även akustiskbehandlade sådana) har nämligen en otrevlig vana att leda örat på villovägar, inte minst i problemområdet 100-400 Hz och lägre. Resonanstoppen ändras beroende på hur instrumentet är stämt, vilket innebär att en virveltrumma eller gitarr kan ha olika toppar beroende hur de är stämda. Bottenpaketet Ett aningen mer kontroversiellt tips är det så kallade VU-tricket (låt oss kalla det så för enkelhets skull) vars syfte är att hitta balansen mellan baskagge och bas, för att sedan bygga mixen runt dessa. Gör följande: Dra ner samtliga kanaler till noll och lägg valfri VU-mätare på masterkanalen. Själv använder jag Klanghelm VUMT, men en Googlesökning bort bjuder på fullgoda gratisalternativ. Se till att VU-mätaren är kalibrerad till -18 (standard på de flesta VU-mätare) och dra upp baskaggen tills mätaren rör sig runt -3 VU: Gör sedan likadant med basen fast till 0 VU, samtidigt som baskaggen spelas upp. Du ska alltså inte ställa basens nivå självständigt, utan tillsammans med baskaggen. Först ställer du alltså baskaggens nivå till ungefär -3 VU med VU-mätaren på masterkanalen (viktigt), sedan drar du sakta upp basen tills de tillsammans rör sig runt 0 VU: Detta utgångsläge försäkrar en hyfsat god balans mellan baskagge och bas som du sedan kan bygga din mix runt, utan att riskera att överbelasta masterkanalen. Men varför just en VU-mätare och inte ditt inspelningsprograms vanliga mätare? (dBFS, decibel full scale). Helt enkelt därför att det är olika sätt att mäta volym på. I all enkelhet mäter VU medelvärdet, inte helt olikt RMS eller LUFS, medan dBFS är mycket mer exakt och visar precis vad som händer. Fördelen med VU-mätaren är alltså att den mer eller mindre visar vad du i realiteten hör. Ju mer du komprimerar baskaggen och basen (mindre dynamik), desto jämnare blir alltså utslaget på VU-mätaren. Jag vill dock lyfta ett varningens finger för att överkomprimera botten, lagom räcker långt. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Att välja rätt studiomikrofon är ungefär lika lätt som att välja rätt gymnasieutbildning, det vill säga snudd på omöjligt. Istället handlar det som att lita på sin magkänsla och göra det bästa av situationen. Det finns helt enkelt ingen ”bästa mikrofon" under 10 000 kr. Steg ett när det kommer till mikrofoner är förståelsen för att mikrofonplacering många gånger är direkt avgörande för soundet och att några centimeter hit eller dit ofta kan större skillnad än priset på mikrofonen. Genom att experimentera med placeringen kan du lätt få till mer eller mindre diskant och mer eller mindre rum och så vidare. Du kan med andra ord göra en mer tilltalande inspelning med en Shure SM57 om du vet vad du håller på med, än med en gammal felplacerad Neumann U47. Den optimala mikrofonen som sådan existerar således inte, istället ska vi fokusera på ett gäng mikrofoner som inte står i vägen för inspelningen och i bästa fall även kan lyfta den en smula. Det finns otroligt mycket att välja på och listan skulle kunna göras anmärkningsvärt lång. Jag har därför valt att begränsa mig till sju mikrofoner i prisklassen under 10 000 kr. Men märk väl, ingen av dem är bäst. Røde NT1 Røde NT1 är, namnet till trots, uppföljaren till smått klassika NT1A. Förutom den uppenbara färgskillnaden skiljer sig de båda mikrofonerna åt i frekvensåtergivningen, där NT1 tenderar att vara mer neutral med lägre brus och mindre stickig i diskanten. En prisvärd arbetshäst med 10 års garanti som fungerar på i stort sätt alla ljudkällor. Pris: 1 900 kr Hemsida: http://www.rode.com/microphones/nt1 Aston Spirit Engelska Aston Spirit är en handbyggd kvalitetsmikrofon som soundmässigt drar åt det mer moderna hållet, med en fin tydlighet som sällan blir påträngande. En utmärkt sång- och instrumentmikrofon, speciellt på stränginstrument så som akustisk gitarr, fiol och cello. Spirit har en inbyggd transformator med tydlig karaktär vilket ger mer topp, till skillnad från Aston Origin som lutar mer åt det neutrala hållet. Pris: 3 300 kr Hemsida: https://www.astonmics.com/EN/product/mics/spirit Shure KSM32 Shure KSM32 är mitt förstahandsval när det kommer till att rekommendera endast en mikrofon för studiobruk. KSM32 är underbart ren och välbalanserad utan att låta steril - snarare är den varm och inbjudande. Det kanske inte är den mest spännande mikrofonen på marknaden, men absolut en av de mer karaktäristiskt neutrala. En älskvärd allt i allo-mikrofon, om det nu finns en sådan. Pris: 5 500 kr Hemsida: https://www.shure.com/en-US/products/microphones/ksm32 Warm Audio WA-87 Warm audio WA-87 är en prisvärd Neumann U87-klon som tenderar att vara aningen tydligare i diskanten än originalet (vilket inte är särskilt konstigt med tanke på det rör sig om nyproduktion kontra vintage). Den klassiska U87:an är känd för att fungera på allt från sång till gitarrförstärkare och trummor. WA-87 har hög byggkvalité, fina komponenter och skeppas i en trevlig trälåda med diverse attiraljer. Pris: 6 000 kr Hemsida: https://warmaudio.com/wa87/ AKG C414 XLS och XLII AKG C414 är förmodligen AKGs mest kända mikrofon, vilken har genomgått diverse förändringar genom åren. AKG C414 XLS och XLII är i stort sett identiska frånsett att XLS är lite mörkare i karaktären (mer neutral om så önskas), medan XLII har ett lyft runt 3kHz vilket ger mer öppenhet. Båda mikrofonerna har sina naturliga fördelar och det spelar egentigen mindre roll vilken du väljer, viktigare är då mikrofonplaceringen, där XLII kan komma undan med att placeras lite längre ifrån och fortfarande plocka upp välbehövlig diskant. Pris: 7 400 kr Hemsida: https://www.akg.com/Microphones/Condenser Microphones/C414XLS.html Miktek CV3 Miktek CV3 (eller CV4 om du lyckas få tag på en) är en stilren kondensatormikrofon med dubbel MK9 kapsel, inte helt olik den som sitter i Neumann U67. Ljudet kan beskrivas som mjukt, lent och jämt med dragning åt det neutrala hållet. Fungerar på allt mellan himmel och jord, som så många andra mikrofoner. Ett anmärkningsvärt bra puffskydd ingår i priset. Pris: 8 600 kr Hemsida: http://www.miktekaudio.com/cv-3/ Shure SM7B Slutligen vill jag slå ett slag för Shure SM7B, en dynamisk mikrofon speciellt framtagen för röst som passar utmärkt när du spelar in i rum med mindre smickrande akustik. Mikrofonen fungerar även i livesammanhang och har blivit känd under det illa valda namnet ”rockmikrofonen”. Vill höra hur Shure SM7B låter på just sång kan du lyssna på mitt senaste album med Låtsaspoeten här. Pris: 4 000 kr Hemsida: https://www.shure.com/en-US/products/microphones/sm7b Värda att nämna är också Sennheiser MD421 och Shure SM57. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Mastring kommer i alla dess färger och former och det ena tillvägagångssättet är nödvändigtvis inte bättre än det andra. Gemensamt* för nästan all typ av mastring är dock fokus på frekvensmässig balans, det vill säga att musiken ska låta så bra som möjligt i så många olika ljudsystem som möjligt – utan att tappa ursprungskänslan. En av många metoder kallas stem mastering vilket innebär ett lite annorlunda sätt att mastra på. * Mastring består vanligtvis av fler delar än enbart fokus på ljudet, såsom låtordning, in- och utfejdningar, volymjustering, helhetskänsla, anpassning till streamingtjänster, distribution och så vidare – något som dagens artikel inte går in på. Ett klassisk exempel på hur stem mastering kan se ut där samtliga kanaler behandlas individuellt om så behövs, för att sen exporteras till en färdig master. Stem mastering (stemmastring) kan ses som en slags en blandning mellan mix och master och går i korthet ut på att den som mastrar jobbar med instrumentgrupper istället för ett enskilt stereospår. En stem mastering kan se ut så här: Trummor Bas Gitarrer Klaviatur och stråk Sång När dessa filer spelas upp tillsammans ska de represterna slutmixen precis så som den är tänkt att låta. Dessa kanaler/stems behandlas individuellt likt en vanlig mixningssession, för att sedan mynna ut i en färdig stereomaster. Fördelen med att mastra stems, istället för ett enskilt stereospår, är att det är lättare att påverka individuella instrument både volym och frekvensmässigt, istället för att brottas med hela ljudbilden på en och samma gång. De flesta viktiga elelement i mixen är alltså tillgängliga separat om än i mindre omfattning än traditionell mixning. Ett klassisk exempel är en mix med för mycket eller för lite bas eller med problematisk sång. Om du jobbar med en stereofil, det vill säga det traditionella sättet att mastra, påverkas hela mixen om du höjer eller sänker exempelvis 80 Hz. Detta behöver inte vara en nackdel, men kan innebära att baskaggen helt plötsligt blir för stark, eller att sången känns grumlig. Vi leker vidare med tanken att detta måste kompenseras genom att sänka 40-60 Hz och gröpa ur 200-300 Hz, vilket i sin tur gör att gitarrerna plötsligt blir mer framträdande och innan du vet ordet av så har du målat in dig i ett hörn och vet varken ut eller in. Detta är naturligtvis ett skräckexempel, men ett inte allt för ovanligt sådant, speciellt om mixen dras med problem redan från början. Då är det bättre att gå tillbaka till mixstadiet, eller om möjligheten finns att jobba med stems där du individuellt kan leka med både volym och equalizer. Även i stem mastering finns det anledning att behandla masterkanalen där alla gruppspåren möts för en sista gemensam finputsning. Många bäckar små... I den bästa av världar skulle stem mastering inte existera. Samtidigt skulle mastring egentligen inte behövas alls om alla kunde mixa ”perfekt”. Men så ser verkligheten inte ut och då är det tur att alternativ finns. En fara med stem mastering är att den ursprungliga visionen och känslan kan gå förlorad, speciellt om det handlar om ett band som mixat tillsammans. Här gäller det att ha en tydlig dialog gällande för- och nackdelar innan eventuella beslutas tas. Det kan absolut finnas en poäng i att stemmastra sin egen musik, inte minst för att ge mixen ett nytt perspektiv, både visuellt och ljudmässigt - något som många gånger är direkt nödvändigt om du producerar själv. Slutsats När är det relevant att använda stem mastering? Om den som mixar inte har möjlighet att rätta till mixen på egen hand efter mastringsteknikerns önskemål. Detta kan bero på felaktig lyssning, brist på erfarenhet eller problem med hörseln. Om den som mixar hör problemet men inte har rätt utrustning att rätta till detta. Det kan handla om att komprimera basen korrekt eller att använda rätt mängd och rätt sorts de-esser på sången. När den som mixar föredrar stem mastering för att denne vill att mastringsteknikern ska sätta sin egen prägel på mixen och förbättra den så långt det är möjligt. Stem mastering innebär en värld av möjligheter, på gott och ont. Det ger den som mastrar större kontroll och ibland är det precis vad som behövs, andra gånger löses problemet bättre i mixstadiet. Det är en betydligt mer tidskrävande process än traditionell mastring och kostar såldes också därefter. I slutändan är det musiken som får avgöra. Klart står i alla fall att stem mastering är ett utmärkt alternativ till vanlig mastring, oavsett om du mastrar själv eller lämnar över jobbet till någon annan. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Efter några veckors mer eller mindre välförtjänt semester är nu Fredagstipset äntligen tillbaka. Och vad bättre än att värma upp skrivarmusklerna med lite mjukvarutips i form av sex nya pluggar till Windows och MacOS, samt ett trick? Jag är den första att skriva under på att du inte behöver fler pluggar för att skapa utmärkta mixar och mastringar och det ska mycket till innan jag själv trycker på köpknappen. Faktum är att många av mina favoritpluggar har flera år på nacken - något jag snarare är stolt över än skäms för. Dagens skriveri kan därför tyckas aningen kontraproduktivt. Med detta sagt är syftet alltså inte att tala om vad du bör köpa, utan enbart att uppdatera dig (en smula) gällande vad som händer på pluggfronten just nu. I slutet av artikeln tipsar jag om hur du kan skapa mer bredd och djup i dina mixar med hjälp av ett speciellt reverbtrick. smart:reverb smart:reverb är som namnet antyder en smart plugg som lyssnar på och analyserar valfri ljudkälla, för att sedan automatiskt ställa in rätt mängd och rätt sorts reverb. Tanken med den intelligenta rumsklangen är att komma bort från presetträsket och istället lägga fokus på vad som faktisk fungerar och låter bra. Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 89 Euro Hemsida: https://www.sonible.com/smartreverb/ Chow Dsp Tape Emulation Plugin CHOW är en ny rullbandsemulering som bygger på Sony TC-260, men med fördelen att du själv kan knåpa ihop din egen favoritbandare. Mångsidighet är ledordet och tidiga recension skvallrar om att gratispluggen har en hel del välljud att erbjuda. Format: Windows/MacO VST, AU, Standalone plugin Pris: Gratis Hemsida: https://github.com/jatinchowdhury18/AnalogTapeModel Pawn Shop Comp 2.0 Pawn Shop Comp som nu äntrat version 2.0 är en tube/FET-kompressor som klarar av i stort sätt all typ av kompression - från transparent och len ihoptryckning till kaxig eller totalt söndertrasad. Förutom att agera kompressor är Pawn Shop Comp dessutom en rörpreamp och en tvåbands equalizer med karaktär. Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 99 Dollar Hemsida: https://korneffaudio.com/product/pawn-shop-comp-2-0/ ShapeShifter Med inspiration från SketchCassette tar ShapeShifter det hela ett steg längre och stoltserar med en karaktärskompressor av sällan skådat slag. Med ett unikt gränssnitt och en bladning av upward och downward-kompression kan du med enkelhet skapa helt nya ljud, eller bara ratta till det där lilla extra. Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 20 Dollar Hemsida: https://aberrantdsp.com/plugins/shapeshifter/ T-RackS Space Delay plug-in T-RackS Space Delay är tydligt inspirerat av Roland Space Echo RE-201, både till utseende och sound, där organsikt och varmt rullbandsljud är måttstocken. Delayet fungerar utmärkt på gitarr, sång och trummor och kan framkalla smått galna ljudlandskap om så önskas - speciellt när du är ute efter en rejäl dos vintagekaraktär. Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 100 Euro Hemsida: https://www.ikmultimedia.com/products/trspacedelay/ DeRoom Pro Ibland blir det för mycket av det goda, vare sig det handlar om inspelningar med för mycket rumsljud, eller exporterade spår med diverse effekter. Detta löser DeRoom Pro galant genom att separera direktljudet från efterklangen/reflekterande ytor. Måste upplevas för att ge en pluggen rättvis (ljud)bild. Format: Windows/MacOs VST, AU, AAX Pris: 157 Euro Hemsida: https://www.accentize.com/DeRoomPro Bredda mixen med reverbtricket Det finns många sätt att bredda en mix på, inte minst genom panorering, eq och genomtänkt användande av reverb och delay. Men ibland kan det där lilla extra behövas - det som snarare känns än hörs. Testa följande: Skapa en effektkanal med valfritt reverb och lägg någon form av stereobreddare sist i kedjan. Själv använder jag Ozone 9 Imager, vilken tillåter mig att bredda enbart vissa frekvensområden (vanligen mellan 400-4000 Hz), men vilken breddare some helst funkar. Öka på med 25-50% och vips placeras reverbet längre ut i sidorna, samtidigt som välbehövligt plats lämnas i mitten. Reverb mår nämligen bra ute på kanterna, eftersom mitten har en tendens att snabbt bli frekvensmättad (baskagge, bas, virvel, leadsång). Du behöver naturligtvis inte använda tricket på alla reverb, då det lätt blir grötigt och effekten tappar sin effekt. Likaväl kan det ibland vara en idé att tvärt om minska bredden på reverbet och istället dra detta åt monohållet, speciellt om du jobbar med lite snabbare och hårdare musik. Bonustips Gällande vintagesound och i synnerhet 60-talet... Istället för att punga ut närmare 2000 kr på Plugin Alliances senaste mixerbordsemulering NEOLD v76U73 (vilken säkerligen är hur trevlig som helst), så kan du ladda ner Shattered Audios välljudande gratisplugg Code Red Free. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Det talas ofta om analog värme (ett uttryck jag för övrigt inte är helt överens med) och hur detta smått mytomspunna fenomen kan lyfta dina digitala produktioner till oanade höjer. Men vad betyder det egentligen? Vad är analog värme? Kort och gott handlar det om distorsion. Eller rättare sagt de övertoner som bildas när finare analog utrustning, så som preamps och transformatorer, pressas med starkare signaler. Något som i sin tur kan leda till en behagligare ljudupplevelse, då ljudet färgas och personifieras (får karaktär). Starka transienter och diskonttoppar mattas av, kompression kan uppstå, toppen försvagas och botten kanske förstärks en aning. Vad som händer är naturligtvis helt beroende på vilken utrustning du använder. Ibland är målet att inspelningen ska låta som en gammal produktion inspelad på ett dyrt mixerbord, medan det andra gånger kanske handlar om att du vill totalförstöra originalljudet och skita ner inspelningen. När vi talar om analog värme så handlar det alltså om flera olika saker. Men i grund och botten är det bara en positiv förvrängning av originalljudet och svårare än så är det faktiskt inte. Vad kan då analog värme göra för just dina inspelningar? Det är det naturligtvis svårt att svara på bara sådär. Men om du tillhör den majoritet som sitter med ett vanligt ljudkort så ”händer” det inte särskilt mycket när du spelar in. Ditt ljudkort färgar/förändrar inte inspelningen, i alla fall inte märkbart. Och ibland är det precis detta du vill uppnå: En så ren återgivning av originalljudet som möjligt. Andra gånger kan detta upplevs som lite tråkigt och sterilt och det är då du plockar fram färglådan i form av rullbandspluggar, mixerbordsemuleringar och preamps. Nedan följer några pluggar som kan hjälpa dig att förstöra dina mixar till det bättre! Gratis Audio Assault – HeadCrusher Klanghelm – IVGI Shattered Glass Audio – Code Red Free Shattered Glass Audio – SGA1655 Softube – Saturation Knob Variety of Sound – FerricTDS Vlagd/Sound – Molot Voxengo – Tube amp Xenium Audio – X-Tube Kostar Hornet – Analog Stage IK Multimedia – Saturator X Kush Audio – UBK-1 Sknote – Disto Slate Digital – Virtual Analog Bundle Slate Digital – Virtual Tape Machines Sly-fi – Kaya Sonimus – Satson och Britson Soundtoys – Decapitator Soundtoys – Radiator U-He – Satin Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Många gånger mixar vi för att det ska låta så bra som möjligt, vad det nu egentligen innebär. Kanske ska det låta modernt, krispigt och fett? Andra gånger vill vi efterlikna ljudet från förr, det lite rundare, svajigare och murrigare soundet med mer skit under naglarna. Med anledning av detta tänkte jag därför kort och gott rekommendera några pluggar som färgar tillvaron lite mer än de vanliga mixerbords- och rullbandsemuleringarna (från Slate och UAD). Mycket nöje! Audiothing – Vinylstrip: Distortion, kompressor, bit-chrusher, tilt eq, reverb och vinylizer i ett. 55 Euro. D16 – Decimort2: Mer än bara en bit-crusher med varm färgning och slumpmässiga bieffekter från klassiska samplers. 39 Euro. iZotope – Vinyl: Damm, repor, svaj och annat oljud, dessutom helt gratis. Klanghelm – SDRR: En schweizisk armekniv med massor av trasiga och knasiga ljudmöjligheter. 22 Euro. Plug & Mix – Lo-Fi: Digitalt smuts som passar utmärkt till bas, gitarr och rytminstrument. 49 dollar. Shattered Glass Audio – Code Red: Rörmixerbord som hämtat inspiration från 60-talet och The Beatles. 50 dollar. Sknote – GTS-39: Skitig, lättrattad och karaktäristisk rörkompressor som passar utmärkt på bas, trummor och sång. 30 dollar Sly-Fi – Kaya: Resultatet av en gammal Ampex rullbandare som genomgått diverse oväntade modifikationer. Mer ”analogt” än såhär blir det knappast. 79 dollar. Tone Projects – Sonitex STX-1260: Pluggen som är vintage i ordets rätta bemärkelse, då den har flera år på nacken. Massvis av roliga och unika möjligheter till ljudkalabalik. 74 dollar. Toneboosters – Reelbus: Rullbandsemuleringen som tar det hela ett steg längre och efterapar Studer Revox A77mk4 och en japansk Teac A4300SX på 7,5 IPS. 20 dollar. ValhallaDSP – VintageVerb: Tar dig tillbaka till det blomsterprydda 70-talet och det blöta 80-talet. 50 dollar. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Förra veckan skrev jag tipset 13 saker jag önskade att jag visste från början av min karriär som musikproducent. Idag ställer jag in siktet på det absolut viktigaste verktyget, efter volym och panorering, nämligen equalizern. Principen är enkel: Reparera genom att skära, förbättra genom att boosta. Kort och gott handlar det om att plocka bort oönskade frekvenser för att skapa plats i din mix och i vissa fall förbättra och förstärka karaktären hos dina instrument. Inget nytt under solen här. Men trots dess enkla funktion är equalizern inget som avhandlas i en handvändning. Dagens inlägg kommer därför inte vara heltäckande på något sätt, utan är mer en påminnelse om att våga testa lite nya vägar. Börja med grupperna Genom att jobba med grupperna först, exempelvis trummor och gitarrer, så ställer du ett slags grundljud, vilket i sin tur ofta leder till att du behöver pilla mindre på de individuella kanalerna. I förläggningen innebär detta arbetssätt att fokus läggs på helheten, trummorna som ett instrument, än dess individuella delar. Körer är ett annat exempel som också mår bra av detta. Bilden visar eq-inställningar för hela trumgruppen, innan skruvande på individuella kanaler. Högpassfilter i kombination med ett resonansfiler Tanken med detta arbetssätt är att rensa upp i botten, eller rättare sagt att feta till botten utan att det blir grötigt. Principen är att du boostar samma frekvensen du skär bort. Gratispluggen Bark of dog hjälper dig med detta, men det fungerar lika bra med vilken equalzer som helt (se bild). Mycket användbart! Bilden visar ett högpassfilter vid 80Hz och en boost vid samma frekvens. Hög- och lögpassfilter i kombination med hyllfilter Det är inte ovanligt att det låter lite kallt och sterilt om du skär för långt upp med ett högpassfilter, exempelvis allt under 100-200Hz på leadsång. Då kan det vara en god idé att skära lite längre ner för att sedan styra resten med ett hyllfilter. Resultatet blir ofta mer kontrollerat och dessutom välljudande. Bilden visar ett högpassfilter vid 60Hz och ett hyllfilter vid 100Hz. Förstärk så lite som möjligt Det finns en gammal oskriven regel som lyder något i stil med: Skär först, boosta sen (läs gärna om subtractive vs additive EQ) . Den regeln kan du ta med en nypa salt. Vad som är viktigt att känna till är att ju mer du boostar, ju mer brus och annat (högfrekvent) oljud förstärks. Detta blir naturligtvis ett ännu större problem ju fler kanaler du jobbar med, speciellt med dagens inspelningsteknik som fångar upp minsta detalj i 24-bitar. Och det är just detta som gör att musik ibland blir svårlyssnad och tröttsam. Självklart ska du inte vara rädd för att förstärka vissa element i din mix, detta är en nödvändighet, men tänk dig gärna för en extra gång innan du boostar det där överhänget, eller drar på mer luft på leadsången. Detta leder oss osökt in på dagens sista punkt. Tänk efter Vilka instrument finns i mixen? Vilka frekvenser är viktiga för respektive instrument? Vilka frekvenser ockuperar de? Vissa instrument kanske inte ens behöver justeras? Som nybörjare, eller alla för den delen, kan det ibland vara en god idé att rita upp en frekvenskarta där du delar in baskagge, bas, gitarr, sång osv från lägsta till högsta frekvens. Om du bestämt dig för att bastrumman ska låta tjock och fet, ja då får övriga instrument anpassa sig efter detta, inte tvärt om. Om du redan från början bestämmer dig för vilka instrument som ska vara lågfrekventa och basrika, mellanregisterbetonade respektive diskantrika, så är mycket vunnet. Detta arbetssätt passar naturligtvis inte alla, men kan vara väl värt ett försök om du vill prova något nytt. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Idag tänkte jag berätta hur jag jobbar med mina mixar för att få dem att kännas lite mer levande, med mer djup, bredd och bättre separation. Som du säkert vet finns det en uppsjö mixerbordsemuleringar, rullbandspluggar och andra analoga efterapningar som kan hjälpa dig med detta. Själv förespråkar jag som alltid enkelhet och har därför snöat in på Airwindows, som nu äntligen blivit VST och Windows-vänligt och dessutom helt gratis. Pluggarna är sedan tidigare kompatibla med Mac. Mitt koncept är enkelt och kräver egentligen väldigt lite av dig som mixare, även om det kan sno en del dyrbar tid om du jobbar med många kanaler. Men det är helt klart värt mödan enligt mig. Kom ihåg att detta bara är ett sätt att arbeta på och att du, precis som jag gjort, gör rätt i att våga experimentera och testa nya saker. Pluggarna vi ska använda är Hornet VU Meter MK4, Channel4 och Console4. Hornet VU Meter MK3 är en VU-mätare med automatisk volymjustering, vilket är väldigt användbart för att ställa en lagom nivå för samtliga kanaler innan mix. Channel4 emulerar tre populära mixerbordskanaler: Neve som färgar mest, API lite mindre och slutligen SSL som färgar minst. Enkelt uttryckt skulle man kunna säga att Neve är varmast i sin karaktär då denna tydligast kapar diskanten med ett slags högpass-filter, tätt följt av API och SSL. Console4 består av två pluggar och emulerar in- och output från ett namnlöst mixerbord och kompletterar på så vis Channel4. Nog med tekniskt dravel. Nu kör vi! Det är viktigt att du startar med ett tomt projekt utan några som helst pluggar. Detta för att få ut så mycket som möjligt av mitt arbetssätt. Att slänga på ovanstående pluggar i efterhand i ett redan färdigt projekt är inte att rekommendera, eftersom du förmodligen skulle tagit helt andra mixbeslut om emuleringspluggarna var med från början. 1. Börja med att lägga Hornet VU Meter MK3 först på alla kanaler. Klicka i Auto på samtliga och spela upp projektet från början till slut med kanalerna nollställda. När detta är klart kommer Auto automatiskt att bockas av, vilket betyder att pluggen ställt in förbestämd nivå för alla kanaler. I detta fall en RMS på -18dB med en max peak -6dB. Vad detta i praktiken innebär är att dina instrument nu har en lagom nivå för mixning och att du inte riskerar att överbelasta masterregeln, eller styra över känsliga pluggar. Bilden visar Hornet VU på virveln efter den automatiska volymkompenseringen -4.2dB. 2. Nästa steg blir att slänga på Channel4. Personligen föredrar jag ljudet av API som känns sådär lagom färgat. Men pröva dig gärna fram då varje låt är unik. Vidare gillar jag att dra upp drive till 100% för maximal emuleringeffekt, men även detta är så klart smaksak. Bilden visar Channel4 med emuleringen API och 100% drive. 3. Fortsätt sedan med Console4. Här finns inget att ställa in, bara ”set and forget”. Underbart. Det enda Trim gör är att ställa volymen, låt den för enkelhetens skull stå i sitt ursprungsläge. Bilden visar Console4 för alla kanaler som ligger sist i kedjan. 4. På masterregelns första plats placerar du slutligen Console4Buss som ser till att samtliga kanaler summeras genom denna, istället för inspelningsprogrammet. Mycket av bredden och separationen kommer just härifrån, förutsatt att du gjort steg 1-3 såklart. Bilden visar Console4Buss på masterregeln som summerar samtliga kanaler. 5. Men sen då? Hur gör du med equalizer, kompressor och alla andra favoritpluggar? Jo, dessa placerar du mellan Channel4 och Console4 och mixar på som vanligt. Och svårare än så är det faktiskt inte. Nu har du skapat ditt eget virtuella mixerbord, som i mina öron låter betydligt trevligare än att bara mixa direkt i inspelningsprogrammet. 6. Klart! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Förra veckans fredagstips blev väldigt populärt och det var många som hörde av sig, kul! En återkommande fråga var om det går att få till ett liknande sound utan specialpluggar, genom att till exempel bara använda equaliser och kompression. Självklart kan du det. Dagens tips kommer därför att handla om hur du kan få en aningen dov och delvis platt inspelning att låta mer livfull, tredimensionell och professionell, med enkla medel. Här finner du förra veckans fredagstips Varför låter min mix så amatörmässig? – del 2/2. För enkelhets skull använder vi samma ljudfiler som sist. Missade du förra veckans tips råder jag dig att först läsa detta innan du går vidare. Låten är en kort snutt från David Grays ”Hold On” och sjungs av Jens Sörquist. Precis som förra veckan rekommenderar jag ett par bra hörlurar eller högtalare när du lyssnar kritiskt, för att höra de nyanser jag talar om. Lyssna: Hold On – Inspelning Detta är en helt ok inspelning som jag tror representerar ett problem många dras med. Nämligen att det helt enkelt låter lite tråkigt, i brist på bättre uttryck. Själva utförandet är det absolut inget fel på. Framförandet och sången låter kanon. Men helhetsintrycket låter lite instängt, som att det ligger en slöja över ljudbilden. Min version efter några enklare justeringar: Lite eq och kompression Visst, strängljud och lite gnissel blir tydligare, men jag känner ändå att detta är en lagom avvägning, mot vad vi vill åt. Så vad gör vi? Vi börjar med gitarren På gitarren ska vi göra så lite som möjligt, en eq räcker gott för det vi vill åstadkomma. Nämligen att göra ljudet klarare och tydligare, men samtidigt ha mer närhet. Först ett enkelt low-cut vid 30Hz för att råda bot på lågfrekvent brummande. Vissa vill säkert skära ännu högra upp, då gitarrens lägsta fundamentala frekvens är ca: 80Hz, men jag gillar att ha kvar den där sub-basen som inte hörs, men känns, speciellt som i detta fall när vi faktiskt inte har någon bas. Och detta leder oss in på nästa justering. Ett taktiskt lyft vid 60z med +3dB för att öka på tjockheten och det göttiga där nere, detta hörs givetvis inte på laptophögtalare, men bidrar ändå till helheltssoundet. Vidare skär jag bort -1.5dB vid 230Hz där gitarren känns odefinierad och instängd och boostar sedan försiktigt +1dB vid 700Hz för att ge gitarren lite mer trä och kropp. Nästa steg blir en ”klassisk” sänkning med -1dB vid 2000Hz för att lämna plats åt sången, ibland kan du behöva ta mer här, men i detta fall kände jag att en liten justering räckte. Slutligen ett brett och långt lyft med ett hyllfilter (shelving-filter) på +3dB vid 4000Hz för att öka briljansen. Bilden visar Fabfilter Pro-Q2 och inställningarna för gitarren. Vi fortsätter med sången 1. De-esser är ett måste på i stort sett alla sångtagningar, såvida du inte sitter på en gammal Neumann u47 och sjunger med världens mjukaste röst. TB Sibalance från Toneboosters plockar bort störande starka konsonanter och s-ljud mellan 4000-12000Hz. Det är bra att lägga de-essern först i sångkedjan för att plocka bort ”skräpet” innan du börjar att eq:a och komprimera, annars finns det en risk att dessa missljud förstärks. Bilden visar TB_Sibalance och inställningarna för sången. 2. Nästa steg är equalisern. Här jag jobbar jag återigen med Fabfilter Pro-Q2, men det går bra med vilken plugg som helst. Först ett low-cut, denna gång vid 40Hz för att precis som på gitarren plocka bort onödig lågbas, men samtidigt behålla en del av subben. Nästa steg blir ett lyft vid 80Hz på +3dB för att tjocka till rösten en aning och kompensera för avsaknaden av bas. En pytteliten ökning vid 350Hz är knappt hörbar, men kändes nödvändig efter sänkningen på -2dB vid 500Hz, detta för att göra rösten mindre instängd. Sist ut är ett lyft med ett hyllfilter på +3dB från 1500Hz för att ge sången den tydlighet som behövs. Anledningen till att jag använder ett hyllifter är för att jag vill påverka samtliga frekvenser ovanför 1500Hz och för att detta ofta ger ett mer naturligt sound än att jobba med flera små ökningar här och där. Bilden visar Fabfilter Pro-Q2 och inställningarna för sången. 3. Sist ut blir gratiskompressorn TDR Feedback Compressor 2 som jag ofta återkommer till på just sång. Inställningarna är en extremt snabb attack på 0.01ms för att fånga de aggressiva peakarna direkt och en relativt snabb release på 30ms för att inte kompressionen ska hålla i för länge. Ration på 2:1 försäkrar oss om att kompressionen inte blir allt för påtaglig. Detta är en akustik låt och då lämpar sig transparent kompression bäst, i alla fall enligt mitt tycke. Bilden visar TDR Feedback Compressor 2 och inställningarna för sången. Vi sätter slutljudet på masterkanalen På masterkanalen jobbar jag efter devisen ”skära smalt, boosta brett", då detta enligt mitt tycke ofta ger ett mer naturligt intryck. En master ska inte höras, den ska kännas. För ett lågt hyllfilter som ökar +2dB vid 80Hz, återigen för att kompensera för avsaknaden av sub, detta är ett bra mastingstrick för att tjocka till botten. Nästa steg en smal sänkning på -1dB strax innan 500Hz för ta bort lite av brukligheten som uppstår när båda kanalerna spelar tillsammans. En bred ökning på +1dB vid 3000Hz lättar upp hela ljudbilden och placerar sången i fokus, utan att helheten blir för ljus. Slutligen en sänkning på -3dB vid 16000Hz med ett högt hyllfilter. Den som är observant kanske ställer sig frågan: Men varför skära bort toppen som du boostat på de individuella kanalerna? Det handlar helt enkelt om att runda av ”de digitala kanterna”, lite som en rullbandspelare fungerar, men på båda kanalerna samtidigt så att soundet blir mer enhetligt och sammansatt. Om jag hade använt en rullbandsplugg (se del 1) hade jag förmodligen inte eq:at på detta vis. Bilden visar Fabfilter Pro-Q2 och inställningarna för masterkanalen. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Jag får ofta frågor i stil med ”Varför låter min mix så amatörmässig?” eller ”Vilka prylar behöver jag köpa för att mina produktioner ska bli bättre?” Häromdagen fick jag ett mejl som löd ungefär såhär: ”Hej Jon! Jag hade lite frågor angående att få bättre ljudkvalité på mina inspelningar. Skickar här en fil med två spår, sång och acke. Preampen är en Golden Age PRE73 och en Sontronics STC2 mikrofon, acken går igenom en Line Audio CM3 och mitt Apogee Duet. Båda i mono helt oprocesserat. Gitarren har kanske lite gamla strängar och tagningen är en one-take med allt vad det innebär. Som sagt så låter detta inte som på skiva, men det ska det ju inte heller med tanke på att det är helt "torrt". Jag kan tycka om jag jämför med exempel från youtube där folk demonstrerar olika mickar, gitarrer och preamps att mitt resultat låter sprött, tunt och inte så musikaliskt. Stort tack på förhand för eventuella tips!” Låten är en kort snutt från David Grays ”Hold On” och sjungs av Jens Sörquist. I vanlig ordning rekommenderas ett par bra hörlurar eller högtalare när du lyssnar kritiskt, för att höra de nyanser jag talar om. Lyssna: Hold On – Inspelning Till att börja med så kanske det är svårt att få till ett bra ljud med gamla strängar och en one-take, men om vi bortser från detta… Det första som slår mig efter en lyssning är att det inte alls låter så pjåkigt, men det låter å andra sidan inte heller färdigt, vilket det sällan gör med hemmainspelningar i bristfällig akustisk miljö. Det blir lite som att skjuta sig själv i foten om man strävar efter detta. Men detta är absolut en god grund att stå på för att få till ett mer proffsigt sound, i brist på bättre uttryck. Det andra som slår mig när jag lyssnar vidare är att det låter lite instängt, som att det ligger en slöja över ljudbilden, inget allvarligt, men det låter aningen grått och platt, liksom. Jag satte mig ner och mixade de två spåren och resultatet blev så här: Lyssna: Hold on – Fix Bättre? Det kanske inte alla tycker, men i mina öron låter det i alla fall mer färdigt. Hur gick jag då tillväga? Vi börjar med gitarren 1. Unfilter från Zynaptic är en mycket användbar plugg för att råda bot på resonanser i akustiska instrument. Helt enkelt för att göra ljudet mer tydligt och detaljerat. Pluggen kan naturligtvis inte plocka fram något som inte redan finns där från början, men lite magi är det allt. Unfilter är en dyr plugg, men en god investering för dig som jobbar mycket med akustiska inspelningar eller har problem med akustiken när du spelar in. Observera att jag även pillat på eq-inställningarna och dragit ner lite i området runt 150Hz och 3kHz, samt en försiktig ökning vid 6kHz och 13kHz. Bilden visar Unfilter och inställningarna för gitarren. 2. Efter detta hamnar ytterligare en ”ljudförbättrare” i form av Soundbrigade från Sknote. Jag använder samtliga pluggar relativt subtilt, detta är medvetet för att inte förändra grundljudet för mycket. Personligen gillar jag att arbeta i små steg, där varje plugg gör lite, än att en plugg gör allt. Soundbrigade är lite som en blandning av en automatisk eq och kompressor, som trycker ner frekvenser som är för dominanta. Mycket användbar. Bilden visar Sknote Soundbrigade och inställningarna för gitarren. 3. Nästa steg blir ett kort slap-back-delay för att ge gitarren ett litet rum och en mer tredimensionell känsla. Jag har använt gratispluggen Nasty DLA från Variety of Sound, men det fungerar bra med vilken delayplugg som helst. Ofta finns det någon preset som heter just slap-back, det vill säga ett kort delay som liksom ”slår tillbaka”. Bilden visar VoS Nasty DLA och inställningarna för gitarren. 4. Som grädde på moset toppar jag med ytterligare en plugg från Sknote som heter DDD - ett slags choruslikande delay som ger mer bredd åt gitarren. DDD används väldigt sparsmakat, knappt hörtbart, men det känns ändå som något fattas om pluggen plockas bort. Bilden visar Sknote DDD och inställningarna för gitarren. Vi fortsätter med sången 1. Först ut är de-essern TB Sibalance från Toneboosters, den bästa och mest prisvärda de-essern, om du frågar mig. Pluggen hamnar först i kedjan för att råda bot på starka konsonanter som sticker ut. Detta är ett vanligt problem med lite billigare mikrofoner och då är de-essern det första du ska sträcka dig efter. Bilden visar Tooneboosters TB_Sibalance och inställningar för sången. 2. Unfilter gör sig bra även på sång, speciellt som i detta fall då inspelningen känns lite instängd. Pluggen letar automatiskt upp störande resonanser och comb filtering (som kan uppstå om du sjunger för nära micken) och trixar till dessa. Lägg också märkte till eq-justingarna som är en liten sänkning vid 400Hz och en mindre höjning vid 1kHz, 6kHz och 13kHz. Bilden visar Unfilter och inställningar för sången. 3. Vidare lägger jag på kompressorn TDR Feedback Compressor II som försiktigt fångar de värsta topparna och trycker ner dessa. Sången framstår då som mer jämt sjungen och hörs tydligare rakt igenom låten. Ibland lägger jag en långsammare kompressor direkt efter "den snabba kompressorn", men tyckte inte det behövdes i detta fall, eftersom jag även använder en kompressor på hela mixen. För mycket av det goda blir sällan gott! Bilden visar TDR Feedback Compressor II och inställningar för sången. Lite finjusteringar Slutligen lägger jag på en stereokompressor på hela paketet tillsammans med en försiktig eq-justing för att sätta slutljudet, samt en rullbandssimulering för att rulla av de digitala topparna en aning. Bilden visar TDR Kotelnikov som jobbar max -1db över hela mixen. Bilden visar Fabfilter Pro Q2 med en tre försikta eq-justingar för bättre balans. Bilden visar Slate Virtual Tape Machine med 15ips och 0VU i de starkaste partierna. Självklart hade jag kunnat gå ännu längre med reverb och andra effekter, men jag vill visa på att det ofta inte krävs så mycket för att få något att låta "mer proffsigt" – Vad det nu egentligen innebär? Så för att svara på frågan "Varför låter min mix så amatörmässig?" – Ofta är det inte prylarna det är fel på, utan hur du faktiskt använder dem. Jag tycker att mixexemplet ovan är ett tydligt bevis på detta. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Idag tänkte jag tipsa om hur du kan få din mix att låta lite mer som en färdig produktion, med hjälp av multibandskompression. Ta’t lugnt, det är faktiskt ganska enkelt! Föreställ dig följande: Du är klar med din låt, alla nivåer sitter där de ska, du är nöjd med sångljudet och refrängen känns fet och go. Men det är ändå något som saknas, det där lilla extra som limmar ihop mixen och gör att det känns ”skiva”. Då kan du testa följande knep: 1. Spela upp din mix som vanligt. Lägg en multibandskompressor sist på masterkanalen i ditt inspelningsprogram, eller innan limitern om du använder en sådan. Själv brukar jag köra på Ozone 7:s kompressor, men det fungerar med vilken multibandskompressor som helst, bara att kopiera mina inställningar rakt av. 2. Nu ska vi fokusera på att komprimera mixens mellanregister/topp, men låta botten och luften vara. Dela upp kompressorns band i fyra delar: 0–140 Hz, botten som ej ska komprimeras. 140–2000 Hz, mellanregister som ska komprimeras. 2000–10000 Hz, övre mellanregister/topp som också ska komprimeras. 10000–20000 Hz, luften som inte ska komprimeras. 3. Skriv in följande värden (se bild): Ratio 2:1, attack 20 ms och autorelease för banden 140–2000 Hz och 2000–10000 Hz. Vissa multibandskompressorer har ingen autoreleasefunktion, då kan du sätta releasen på 100 ms istället. Ignorera band 1 och 4 helt, disabla om du vill. Ratio 2:1, attack 20 ms och release 100 ms. Glöm inte att hålla kolla på gain-reduction! 4. Börja med att fokusera på 140–2000 Hz och ställ in threshold så att det blir max -3 dB kompression i låtens starkaste parti. Ställ in gain/output på 1,5 dB för bandet, eller slå på autogain om du känner dig lat. Gå vidare och gör precis likadant med 2000–10000 Hz. 5. Nu komprimeras låtens mellanregister/topp, medan sub/bas och luft förblir orörda. Visst låter det lite fetare och mer sammansatt? Men vad är det egentligen som händer? Jo, genom att komprimera mitten, där våra öron är som mest känsliga, så blir detta breda register tydligare och mer framträdande, samtidigt som botten och luften får ”mer” rörelse i förhållande till mellanregistret. Resultatet blir då att hela mixen upplevs som mer energirik, fråga mig inte exakt hur eller varför det fungerar såhär, men det fungerar! 6. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Jag får ofta frågan om man ska tänka på något speciellt när man laddar upp sin musik digitalt till Spotify, iTunes, Youtube, Soundcloud eller liknande tjänster. Dagens tips kommer därför bestå av en liten checklista som du kan bocka av innan du skickar ut din ny mix i cyberspace. Då kör vi! 1. Ladda alltid upp din musik i samma upplösning som du spelat in, mixat och mastrat. Gärna 24-bitars upplösning i 44.1kHz wav/aiff eller högre. Värt att tänka på är att vissa digitala distributörer, som exempelvis Recordunion, kräver 16-bitarsfiler och då är det bara att bita i det sura äpplet. Visst, i praktiken gör detta väldigt liten skillnad rent ljudmässigt. Men vad vi om 10 år när utvecklingen gått framåt? Kanske kommer just 24-bitarsfiler låta avsevärt mycket bättre? Tveksamt, men ändå värt en tanke. Det ska dock understrykas att det inte lönar sig att uppsampla sina låtar från tex 24/44 till 24/96, detta måste ske redan i inspelnings- och mixningsstadiet för att ge resultat. 2. Håll koll på limitern om du mastrar, eller om du låter någon annan mastra. Du vill absolut inte att dina låtar ska peaka över -1dB (0dB är max i den digitala världen, sen går det på rött i ditt inspelningsprogram) när de omvandlas till ljudförstörande format såsom mp3, AAC eller iTunes m4a. Detta för att undvika så kallade inter-sample peaks och clipping, vilket ofta leder till distorsion, speciellt på Soundcloud, som fortfarande använder sig av 128kbs mp3. En mp3:a på 320kbs klarar sig visserligen ofta med en output på -0.5dB. Men jag råder dig ändå att ta det säkra före det osäkra: Limiterns tak på -1dB, sen är det bara att tuta och köra. 3. Tänk på volymen! Om du pressar din låt för hårt så kommer den faktiskt låta svagare när den väl laddas upp till Spotify, iTunes och Youtube. Jag hänvisar därför till följande artikel i ämnet: Hur volymstark ska din mix vara 2020? Ok, du har koll på ovanstående, finns det något du kan göra? Absolut. Följande punkter är inga krav, men kan garanterat hjälpa dig till mer välljudande digitala mixar. 1. Spela in så rent du kan och undvik brus, jordbrum och andra missljud i den mån det går. Detta för att encodern, som omvandlar din högupplösta mix till ett ljudförstörande format när den laddas upp, ska slippa jobba i onödan. Tänk på kontrasterna, blanda rena ljud med färgade texturer och slutresultatet kommer garanterat låta bättre, inte bara digitalt. 2. Undvik överdriven kompression på hela mixen. Sträva alltid efter en dynamisk slutmix och låt musiken andas. Självklart kräver vissa låtar mer kompression än andra, men poängen är att ju mer ihoptryckt din mix är desto sämre kommer den förmodligen låta digitalt. Speciellt när låten omvandlas till 128kbs som i dagsläget används på Soundcloud och Bandcamp. 3. Undvik överdriven användning av saturation, eller bandmättnad, som det lite konstigt heter på svenska. Det vill säga den effekt som uppstår när du styr över dina analoga pluggar. Det kan exempelvis röra sig om mixerbordsemuleringar, rullbandspluggar, färgade equalizers eller kompressorer. Självklart ska du använda dessa effekter om låten eller soundet kräver det, det är lite hela poängen med pluggarna! Men tänk återigen på kontrasterna. För mycket av det goda blir väldigt sällan gott, speciellt inte när musiken laddas upp digitalt och omvandlas till mp3, AAC eller Apples Lossless-kodare. BONUSTIPS: Om du mastrar ett helt album så är det den starkaste låten som kommer sätta volymstandard för resten av låtarna när du laddar upp. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Idag tänkte jag ger er en liten utmaning. Efter att ha läst artikeln om Andy Wallace (Nirvana, Foo fighters, Beastie Boys, Linkin Park, Guns N' Roses, Coldplay) på Sound On Sound, slog det mig att hans arbetssätt påminner mycket om mitt eget och det jag förespråkar. Nämligen enkelheten. Andy Wallace är inte producenten som direkt sträcker sig efter dyra kompressorer och equalizers för att uppnå välljud. Istället har han lite andra knep för sig när det gäller att få till en bättre mix. Och det är här utmaningen kommer in. Nästa gång du mixar vill jag att du jobbar efter denna princip och inget annat. Kanske passar detta arbetssätt just dig? Om inte, så har du förhoppningsvis i alla fall lärt dig något på vägen. Då kör vi! 1. Snabbmixen Starta ett nytt projekt och se till att alla reglar är på noll och att det inte ligger några effekter på kanalerna. Plocka fram en äggklocka eller timer och ställ den på tio minuter. Mixa sedan låten genom att bara använda volym och panorering. Poängen med detta är att det ska gå väldigt snabbt. Varför? För att du då tvingas gå på känsla och inte hinner analysera och tänka efter så mycket. Du känner av hela låten och snöar inte in på detaljer och lyssnar på låten som om ”någon annan” hade lyssnat. Du lyssnar på helheten. 2. Begränsningen När du är klar med snabbmixen är det dags för lite finjusteringar. Vi ska dock reducera oss till att bara använda en sorts equalizer och kompressor. Vilka spelar inte så stor roll, men välj något du känner dig bekväm med. Tanken med detta arbetssätt är återigen att minska valmöjligheterna, vilket sparar tid och fokus kan läggas på rätt sak, nämligen hur det faktiskt låter. Det blir lite som att jobba med ett mixerbord och inget annat, vilket kan vara både utmanade och kul, men framförallt kreativt. 3. Dynamiken När ovanstående bitar är på plats har du förmodligen en mix som låter hyfsat bra. Om inte, neutralisera öronen med någon platta du gillar och börja sedan om från början. Eslöv byggdes inte på en dag… En av sakerna som ofta skiljer en amatörmässig mix från en professionell är dynamiken. Det vill säga skillnaden mellan låtens svagaste och starkaste partier. Det är bland annat detta som gör musiken spännande och som skapar liv och rörelse. Här kommer automatiseringen in i bilden. En gitarr mår exempelvis inte bra av att låta lika starkt genom hela låten (möjligen om det är en sparsmakad visa), det samma gäller sången, baskaggen osv. Testa att plocka bort lite instrument i verserna för att smalna av ljudbilden och dra samtidigt ner vissa kanaler i volym. På detta sätt kommer refrängen att kicka igång rejält när du sedan gasar på för fullt igen. Ibland hjälper det också att tänka på mixen som en film, som behöver toppar och dalar för att slutligen nå sitt klimax. Avslutningsvis ska du givetvis krydda med reverb och delay efter bästa förmåga om så önskas. Och så var det med den saken. Alla god ting är tre. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Idag ska vi prata om varför du är så kass. Skämt åtsido, riktigt så illa är det faktiskt inte. Men vi kan alla behöva påminnas om de mest fundamentala sakerna då och då. Därför har jag samlat en rad punkter som jag upplever är ständigt återkommande när jag får mixar skickade till mig. Kanske känner du igen dig, kanske inte. Då kör vi: Du mixar efter en mall Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Känslan är allt. Det spelar ingen roll om din mix är perfekt rent balansmässigt om den inte berör lyssnaren. Våga sticka ut, ta risker och strunta i hur det ”ska” låta och fokusera istället på hur det känns. Med detta sagt behöver vi egentligen inte ta resten av punkterna, men vi kör på ändå. Du använder för många pluggar Varför låter det inte som jag vill? Tänker du och slänger på ytterligare en fet plugg, och en till och en till. Sen undrar du varför datorn inte orkar med och hela systemet kraschar. Och nej, det handlar inte om att din mikrofon är för kass (om den nu inte att trasig) eller att ditt ljudkort är 5 år gammalt. Det handlar om hur du spelar in, eller vilka ljud du väljer och hur de sedan fungerar tillsammans i mixen. Ofta kan du få ett helt annat sound genom att bara flytta din mikrofon några centimeter vid inspelning. Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, om du redan från börjar spelar in så som du vill att det ska låta, eller i alla fall till 90%, så slipper du pilla så mycket i mixen och det kommer garanterat både spara tid och låta naturligare. Självklart kan det underlätta med bra grejor i ett bra rum, men kontentan är att det sällan är fler pluggar som är lösningen på dina problem. Du använder för mycket kompression Varför använder du exempelvis kompression på virveltrumman? Låter det verkligen bättre? Och framförallt, vad är det du vill uppnå med kompressionen? Detta är viktiga frågor att ställa sig, inte bara gällande kompression. Använd inte pluggar bara för att du kan, utan för att de verkligen ska tillföra något. För mycket kompression på flera element i en mix gör att dynamiken försvinner och mixen blir en sörja som är jobbig att lyssna på. Sen betyder inte detta att du inte ska använda kompression kreativt, eller för att till exempel tämja en ojämn bas. Allt jag ber om är att du inte komprimerar i onödan. Det suger nämligen livet ur vilken mix som helst. Du har inte rätt balans mellan instrumenten Men vad är egentligen rätt balans? Det kan ingen annan än du själv svara på. Vad jag menar med ”rätt balans” är att allt inte ska höras hela tiden. Vad är låtens kärna? Vad är viktigt för låten? Är det sången, kicken, syntharna, eller något annat? Det är viktigt att du har en relativt klar bild av vad som ska hålla ihop låten, innan du börjar mixa. Om du bygger din mix runt 2-3 starka element, så kommer resten att sköta sig själv. Men om du går in med tanken att allt ska höras tydligt i mixen, så är du fel ute. I alla fall enligt mig. Du använder inte de-esser på sången Ett av de vanligaste problemen jag stöter på när jag mastrar är att sången sticker i öronen, och framförallt de starka konsonanterna som s, t, k och d. Detta råder du relativt lätt bot med om du använder dig av en de-esser när du mixar. Andra knep är att redan under inspelningen vinkla din mikrofon lite snett upp eller ner, så att du inte sjunger rakt in i membranet, för att på så vis minska lufttrycket när du sjunger. Att du använder puff-skydd är självklart. Du använder inte panorering på rätt sätt Jag hör ofta mixar som lutar åt det ena eller det andra hållet, eller mixar som har på tok för smal stereobredd. När du panorerar är det viktigt att du håller koll på höger och vänster, så att de står i någorlunda balans i förhållande till varandra och inte tippar över. Lika viktigt är det att välja hur du panorerar ut olika ljud. Det är ofta en god idé att skicka ljud som låter olika åt varsitt håll. Låt mig förklara: Säg att du har en orgel, två gitarrer, bas, trummor, sång och kör, bara för att göra det väldigt enkelt. Det vanligaste då är kanske att du panorerar gitarrerna helt till höger respektive vänster, orgel, bas, trummor och leadsång i mitten och kören lite utspridd. Vad detta resulterar i är visserligen en balanserad mix, om gitarrerna har samma volym. Men mixen kommer inte att kännas bred, om gitarrerna låter och spelar likadant. Om du istället lägger en av gitarrerna i mitten och drar ut orgeln till vänster så blir det helt plötsligt en större skillnaden mellan kanalerna och låten upplevs som bredare. Nu behöver det naturligtvis inte alltid vara just såhär, men jag tror du förstår min poäng. Du använder effekter utan anledning Massor av delay och reverb på refrängen är fett! Eller? Tillför det verkligen något? Det är alltid en god idé att tänka två gånger innan du slänger på massa effekter på kanalerna. För att vissa saker ska låta stora, måste andra saker vara små. Det handlar helt enkelt om kontraster, som i så många andra konstformer. Likadant är det med effekter: Vissa, för att inte säga de flesta, kanalerna bör vara relativt torra, för att andra ska framstå som blöta. Det är inte svårare än så. Reverbsoppa undviker vi gärna! Du tror på allt jag skriver på Fredagstipset Lägg genast av med det och skapa något unikt istället! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET. Idag tänkte jag bjuda på fem små knep som jag ständigt återkommer till och använder mig av när jag mixar. Och det bästa av allt? Det krävs varken speciella pluggar eller avancerade förkunskaper och du börja redan idag! Tre-decibels-regeln Tycker du att något instrument låter för starkt i mixen, men är osäker på hur mycket det ska justeras? Testa då att sänka kanalen med -3dB och se om det känns bättre. Och tvärt om, om något låter för svagt. Ofta räcker det med 3dB hit eller dit. Fråga mig inte varför. Undvik sololäget Jobba istället med helheten. Det spelar ingen roll hur bra ett instrument låter ensamt, om det inte passar i mixen. Oftare än du tror så handlar det dock inte om att lägga på ytterligare en equalizer eller mer kompression, utan en så enkel sak som att hitta rätt balans mellan instrumenten med hjälp av bara volym. Sololäget är bra när du ska leta efter problemfrekvenser, men är samtidigt din värsta fiende när du eftersträvar frekvensmässig balans och känsla i mixen. Abbey Roads reverbtrick Använd en equalizer på dina reverb så sitter de bättre i mixen. Ett low-cut filter runt 600Hz, ett high cut-filter runt 10kHz samt en dipp på -3db vid 2000Hz är en bra utgångspunkt. Den grötiga basen försvinner och den väsande toppen mjukas upp, ett mer mellanregisterbetonat och fokuserat reverb helt enkelt. Många gör ”felet” att lägga equalizern efter reverbet på effektkanalen, hemligheten är att dock att lägga det före, i sann Abbey Road-andra. Mixa på låg volym En bra måttstock är att du ska kunna höra tangentbordssmattret när du skriver, utan problem. Likväl ska du kunna för ett samtal på normal volym utan att höja rösten märkbart. När dina öron blir trötta, vilket de blir ganska snabbt, minskar hjärnans förmåga att urskilja och separera frekvenser, drastiskt. Detta innebär i sin tur att dina mixar framstår som grötigare än dom egentligen är. Vidare får du svårt att urskilja volymskillnader mellan olika instrument. En annan fördel med att lyssna på låg volym är att det är lättare att urskilja nyanser i mellanregistret, mixens kärna. När du känner dig färdig med låten, lyssna på stark volym och fokusera basen, så att den inte tar överhanden. Om din mix låter intressant på svag volym, då kommer den garanterat att låta fantastisk när du krämar på. Jobba med volymautomatisering Detta är den stora hemligheten bakom en professionell mix, jämfört med en mer amatörmässig. Alla instrument behöver inte höras lika mycket hela tiden, kanske ska låtens fokus flyttas från ett instrument till ett annat, kanske ska något instrument plockas bort under verserna? Allt detta bidrar alltid till en mer spännande och levande mix, som andas och rör sig, precis som i verkligheten. Sen ska du naturligtvis fortsätta att jobba med equalizer, kompressor och andra effekter precis som vanligt. Men det viktiga är automatiseringen, den är en stor nyckel till framgång! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Solen skiner, semestern är i full gång och ingen har tid eller lust att läsa en massa invecklat pladder om inspelningsteknik. Därför bjuder jag idag på tio korta tips som bara tar någon minut att läsa igenom. Mycket nöje! Använd soft clipping istället för limitering när du mastrar, resultatet blir ofta mjukare och mer transparent. En kombination av båda är inte heller dumt om du vill pressa upp volymen. En dynamisk equalizer arbetar bara när den behöver, vilket ofta resulterar i en mer välbalanserad och naturlig ljudbild. Parallellkompression i kombination med en transient designer på trumreverbet skapar liv och rörelse i trummorna. Mute-knappen är din bästa vän om mixen låter grötig och stökig. Muta en kanal i taget, lyssna. Jobba med low-cut, high-cut-filter samt en liten dipp vid 2 000 Hz före dina reverb, så sitter de bättre i mixen. Kontrollera alltid din mix i mono och på låg volym. Det ska fortfarande låta och kännas bra. Lyssna på musiken, inte mixen. Vad är hjärtat? Ta fasta på detta och förstärk. Soundbrigade från Sknote hjälper dig enkelt att skapa frekvensmässing plats i mixen. Våra öron är som mest känsliga mellan 2 kHz och 5 kHz. Om din mix låter för diskant är detta området att kika på. Eftersträva alltid att skapa något unikt med en twist och ställ dig själv frågan: Vad gör just min låt speciell? Varför ska lyssnaren lyssna vidare? Din mix ska hålla hela vägen och klara sig utan onödiga transportsträckor. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Musikproduktion har under senare tid blivit en allt mer visuell upplevelse och avancerade pluggar gör sitt bästa för skapa större inblick i vad vi faktiskt håller på med. Men kan vi verkligen lita på allt vi ser? Kan det till och med vara så att dessa fantastiska hjälpmedel ibland kan bli ett hinder? Var drar vi gränsen mellan att lyssna och titta? Frågorna är många och svaren likaså. Idag gör jag mitt bästa för att reda ut problematiken och förklara min syn (ha!) på det hela. Wavelab Spectroscope är vackert att titta på... Det råder inga tvivel om att visuella hjälpmedel kan underlätta vårt arbete. Fantastiska pluggar som Fabfilter Pro-Q 2, AirEQ och DMG Equilibrium målar minutiöst upp ett färgglatt spektrumspektakel och talar direkt om hur energin fördelas över frekvenserna. Detta kan hjälpa något enormt, förutsatt att du vet vad du ska titta efter, såklart. Problemet är bara att vi har en tendens att höra vad vi ser. Att något ser rätt eller fel ut säger egentligen väldigt lite om hur det faktiskt låter. Du kan få exempelvis få vitt brus att se ut som en perfekt sånginspelning med lite trixande, men det betyder inte att det låter som skönsång för det. Visuella hjälpmedel kan bara tala om si och så mycket för oss, resten måste vi lyssna och framförallt känna oss fram till. Vitt brus i all sin enkelhet. Ta bara de populära eq-diagrammen, till exempel. De talar om vilka frekvenser som är viktiga för respektive instrument, vilket såklart kan vara bra att känna till. Men återigen, det säger väldigt lite om hur just ditt instrument låter, i ditt rum, med dina öron, med dina preferenser och dina erfarenheter. De talar inte heller om hur du får respektive instrument att passa in i just din unika ljudbild. Likväl kan diffusa uttryck som ”grötigt”, ”varmt”, ”kallt”, ”sterilt”, ”hårt”, ”mjukt” och ”cleant” uppfattas olika från person till person, vilket också försvårar det hela. Därmed inte sagt att du inte ska använda dig av diagrammen, speciellt inte om du befinner dig i nybörjarstadiet. Men stirra dig för allt i världen inte blind på hertz och adjektiv, de stjälper ofta mer än de hjälper. Ett av de mest poplulära eq-diagrammen på nätet. En annan aspekt är själva utseendet på pluggarna och inspelningsprogrammen och hur dessa påverkar oss. Vi har en tendens att dras till det vackra. Allt som oftast önskar jag att mina digitala effekter helt saknade gränssnitt, så jag slapp titta och bara lyssna. Istället förförs jag av dess analoga utseende, som indirekt påverkar hur jag tror att de låter. Nåväl, men vad är då botmedlet? Kort och gott: Slut dina ögon då och då och lyssna. Eller stäng av datorskärmen och släck lyset i studion. På så vis distraheras du inte av allt som händer på skärmen. Du påverkas inte av automatiseringar, kompressornålar som studsar runt och dansande mätare i regnbågens alla färger. Det bästa av allt? Precis såhär kommer lyssnaren också uppleva din musik, utan det visuella krimskramset. Puristerna mumlar vid det här laget säkert något i stil med "Om du har inte har bra (dyr) lyssning så vet du ändå inte vad du hör..." - Detta är en sanning med modifikation. Självklart ska du kunna lita på din lyssning, men det handlar mer om vad du är van vid och känner dig bekväm med, än priset. Ett par ok monitorer och ett par trevliga hörlurar räcker långt. Visuella hjälpmedel finns där för att hjälpa oss, vilket är fantastiskt. men låt dem inte styra dig… Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Att köra fast och göra fel är en naturlig, för att inte säga självklar del av allt lärare och skapande. Så även inom musik och andra konstformer. Jag vet inte hur många gånger jag trampat runt i samma gamla hjulspår och gång på gång upprepat mina misstag. Idag livnär jag mig helt och hållet på musik i olika former, men vägen dit har varit långtifrån självklar. Med anledning av detta tänkte jag därför dela med mig av 13 små tips, som jag önskade att jag själv kände till dagen då jag tog mina första stapplande steg in i musikproduktionens oförlåtande värld. Förhoppningsvis kan det hjälpa någon stackare på traven. Med risk för grova generaliseringar och tröttsamma floskler… Lyssna noga! Det spelar ingen som helst roll om baskaggen låter "poff" eller "tjong" om inte musiken får dig att stampa takten. Det är slutprodukten som är det viktiga, inte vägen dit. Gör vad som krävs. Om du kör fast, börja om från början istället för att skruva in i absurdum. Du spar garanterat tid. Du kommer aldrig bli 100 procent nöjd, vänj dig vid tanken och gå vidare. Lita på ditt eget omdöme och din smak. Detta gör just dig unik. Mixning är 90 procent volym och panorering, resten är bara grädde på moset. Kompression är överskattat. Bli bästa vän med automatiseringen istället. Eller rättare sagt, alla effekter är överskattade. Lägg mer fokus på känsla och energi. Midi i kombination med kvantisering låter inte tajt, bara stelt, omänskligt och mekaniskt. Soloknappen är din värsta fiende. Ingen bryr sig om hur bra ett instrument låter ensamt, det är helheten som räknas. Dom bästa av idéer föds sällan i studion, utan när du gör något helt annat, som att promenera, diska eller sitta på toaletten. Det spelar ingen roll vilket inspelningsprogram du använder. Alla låter lika bra, eller dåligt. Det var inte bättre förr. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Dagen till ära tänkte jag rekommendera tio sprillans nya pluggar som garanterat kommer att förändra ditt mixande på ett eller annat sätt. Jag är själv en stark förespråkade av "less is more" och gör allt för att hålla mig till ett minumin av effekter. Samtligt vore det ju dumt att inte testa det som är nytt och intressant. Kanske finns här en ny favorit? CA-2A (gratis) Cakewalks gratisversion av den klassiska kompressorn LA-2A. Destructor (610 kr) Blue Cats förstärkarsimulator och distortion färgar både stort och smått. Hammer DSP (1 300 kr) Kush Audios variant på A-Designs högt eftertraktade mastringsequalizer. Neutron (1 750 kr) iZotopes nya hjälpreda som gör livet lite enklare för den som mixar digitalt. SAND (1 060 kr) Senaste kanalstrippen från Acustica Audio med equalizer, filter och kompressor. TuCo (650 kr) Sonimus nya vari-mu rörkompressor är speciellt bra på trummor och sång. The Monster (gratis) Slate Digitals endastående gratiskompressor med monstruöst mycket attityd. ToneCentric (520 kr, introduktionspris) Greg Wells lättrattade exciter ger dig mer djup i mixarna. ToneSlant (gratis) Airwindows extremt transparenta tilt-eq som lämpar sig väl till mastring. VerbSuite Classics (pris oklart) Slate Digital ger oss åtta eftertraktade digitala reverb i en och samma plugg. Håll även ögonen på Abbey Road Vinyl och Natural Drums som släpps inom kort! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Finns det något bättre än lättsmälta topplistor? Förmodligen. Idag fortsätter vi hursomhelst föregående veckas Fredagstips med ytterligare ett gäng fin fina pluggar. Denna gång mina nuvarare favoriter som gång på gång smyger sig in i samtliga projekt och ständigt levererar. Är dom ett måste? Självklart inte. Men följande nio digitala hjälpredor gör i alla fall mitt dagliga arbete både lättre och dessutom roligare. Klicka på respektive rubrik för att besöka pluggsidan. Här finner du förra veckans fredagstips 10 nya pluggar du inte får missa Fabfilter Pro-Q 3 Equalizernas equalizer som klarar allt och lite till med sitt fantastiska innovativa gränssnitt och transparenta sound. Till godbitarna hör bland annat Auto Gain, 24 EQ-band, Spectrum Grab, EQ Match, Zero Latency, Linear Phase och Natural Phase. Att pluggen dessutom är extremt processorsnål och klarar av alla tankbara filtertyper upp till 96 dB/oct gör inte saken sämre. PSP E27 I grunden är E27 en ytterst välljudande tre bands EQ med nio valbara frekvenser som fläckfritt fångar känslan från dess analoga förebild. En mer färgad historia som kompletterar Fabfilter Pro-Q 2 utmärkt och lämpar sig till både mixning och mastring. Speciellt 28k-knappen som boostar toppen är extra trevlig! En equalizer som garanterat lyser upp vinterhalvåret. TDR Kotelnikov GE Mastrings- och stereokompressorn som aldrig låter illa, sålänge du inte direkt missbrukar pluggen såklart. TDR Kotelnikov GE limmar ihop vilken fladdrig produktion som helst, samtidigt som den håller sig i bakgrunden och aldrig står vägen för själva grundljudet. Skulle jag tvingas att endast klara mig på en digital kompressor hade det förmodligen blivit denna. Sly-Fi Deflector En lite skitigare kompressor som skakar liv i de mest livlösa av inspelningar. Vad sägs exempelvis om klassisk och mjuk LA2-A kompression på sång eller varför inte brutal 1176 mangling på trummor? Lätt fixat! Deflector är dock inget du använder på alla spår, men kan verkligen vara en stor tillgång när du vill sätta lite extra karaktär på tillvaron. iZotope Ozone 9 Mastringssviten som är mer än bara ett gäng pluggar i smidig förpackning. Framförallt sticker den dynamiska equalizern ut och visar sig gång på vara riktigt användbar. Som grädde på moset finns dessutom en välljudande exciter, multibandskompressor, stereobreddare och maximizer för riktigt regniga dagar. Waves MixCentric En ratt är allt som behövs och vips låter din aningen dova eller livlösa mix mycket trevligare. Bör användas med största försiktighet! För mycket av det goda är sällan gott. Brainworx bx_refinement Räddaren i nöden som filar bort jobbiga frekvenser på allt från enskilda kanaler till hela mixar. En lättrattad historia som gör precis vad som förväntas och mer där till. En lyxplugg för den late kan tyckas, men en garanterad tidssparare för dig som dagligen sitter och mixar. Valhalla Plate Plåtreverbet som låter både gammalt och rostigt, stort och skitigt och ekande drömskt. Valet är ditt. En nostalgitripp som verkligen inte sparar på krutet och vågar vara allt annat än subtilt. Trummor, sång och gitarr låter genast mycket mer levande. Måste testas! SIR StandardCLIP Nästa generations soft clipper med upp till x256 oversampling är tveklöst det bästa sättet att få upp volymen på dina mixar idag. Ersätter och kör över den klassiska limitern utan problem. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Mina budord är varken huggna i sten eller någon skänk från ovan. Deras syfte är inte att följas slaviskt. Se istället dessa tjugo små predikningar som en vägledning när du kört fast och känner tivel. Vi har alla varit där och vi behöver alla påminnas om det mest självklara då och då, så även jag. Du skall icke mixa med ögonen. Du skall icke köpa alla nya pluggar. Du skall icke komprimera i onödan. Du skall icke mixa på för svag volym. Du skall icke mixa på för stark volym. Du skall icke glömma att vara kreativ. Du skall icke undvika att automatisera. Du skall icke överbelasta masterregeln. Du skall icke strunta i att referenslyssna. Du skall icke underskatta de-esser på sång. Du skall icke skruva på equalizern i sololäge. Du skall icke använda low-cut på alla kanaler. Du skall icke lyssna på mixen, lyssna på låten. Du skall icke sitta för länge utan att ta pauser. Du skall icke glömma att jobba med kontraster. Du skall icke eftersträva 100 procent perfektion. Du skall icke använda fler effekter än du behöver. Du skall icke tro att mastring löser alla dina problem. Du skall icke inbilla dig att allt behöver höras hela tiden. Du skall icke skylla din bristfälliga mix på något annat än dig själv. BONUSBUDORD: Du skall icke följa dessa budord till punkt och pricka. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Dagens inlägg handlar inte om mastringskonsten i sig, utan vilka verktyg du kan använda och några korta tankar kring dessa. Lite förenklat brukar jag dela upp mina mastringspluggar i fyra kategorier: Pluggar som plockar bort, pluggar som jämnar ut, pluggar som lägger till och pluggar som sköter volymen. Nu använder jag naturligtvis inte alla samtidigt, ibland behövs knappat någon justering alls och ibland tvingas datorn gå på knäna. Nåja, med detta sagt så ser mitt arbetsflöde vanligtvis ut så här: Först plockar jag bort det jag inte gillar Fabfilter Pro-Q 3 Equalizernas equalizer som kan allt och lite till. En oumbärlig hjälpreda och mer eller mindre ett måste för varje seriös studioräv. Oeksound Soothe Pluggen som kom från ingenstans och övertygade även de mest svårflörtade bakåtsträvarna. En slags resonans-fixare som mästerligt plockar bort störande frekvenser. Fantastisk på både instrument och hela mixar. Brainworx bx_refinement Gör lite samma sak som Soothe fast i enklare förpackning och med valfri färgning genom saturation. Fortfarande överraskade bra. Sen jämnar jag ut dynamiken om det behövs TDR Kotelnikov GE Den mest transparenta kompressorn jag testat för mastring och dessutom en av de mest lättrattade. Fungerar på det mesta. Sknote Soundbrigade En ständigt återkommande favorit som fungerar lite som en kompressor i kombination med en equalizer. Balanserar och jämnar ut de områden där det finns för mycket energi. SlickEQ Mastering Edition Smidig och välljudande equalizer som tack vare sin smarta och automatiska analysfunktion finner en given plats i mastringsessionen. iZotope Ozone 9 Egentligen en hel mastringssvit i sig, men speciellt den dynamiska equalizern och multibandskompressorn är trevliga hjälpredor för att råda bot på diverse dynamiska problem. Jag lägger till det som saknas Waves Greg Wells MixCentric Magisk plugin som öppnar upp vilken instängd mix som helst. Bör användas med försiktighet. För mycket av det goda… Ja ni vet. Kush Audio Hammer DSP Senaste skapelsen från Kush Audio och en ytterst välljudande equalizer speciellt anpassad för masting. Här kan du verkligen boosta på utan att skämmas. Slate Digital VTM Slipar av de digitala kanterna om så behövs, på ett mycket trevligt sätt. Att pluggen dessutom är lättrattad gör inte saken sämre. Allting låter helt enkel lite fetare och mjukare genom VTM. För att sedan sätta den slutgiltiga volymen Sir Audio StandardCLIP Mycket trevlig clipper för att få upp volymen på ett transparent sätt. Fungerar väldigt bra innan limitern, så att denna inte behöver arbeta lika hårt. Fabfilter Pro-L 2 En limiter, varken mer eller mindre. Precis som det ska vara. Det finns naturligtvis en uppsjö att välja på, men jag förespråkar enkelhet och Fabfilter låter alltid bra. BONUSTIPS: Låt någon annan mastra dina låtar. Det handlar många gånger om att få ett annat perspektiv, ett helhetsperspektiv. Det behöver verkligen inte vara ett mastringsproffs, utan bara någon du litar på rent musikaliskt, som älskar sitt jobb och som har hyfsat bra lyssning. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
