Johnny Boi

Mitt svar blir kort och koncist. 10p: Bidrag nr 6, "If I had my way" 7p: Bidrag nr 1, "Banged and blown through" 4p: Bidrag nr 7, "Shock the monkey" 2p: Bidrag nr 9, "Banged and blown through" 1p: Bidrag nr 10, "Chaos war"

Ja, att kondingarna låter bra till överhäng får vi verkligen hoppas, man kan väl säga att det är lite den funktionen de är tänkta att ha i setet... 😄 Skämt åsido, de lät väldigt bra det korta testet jag hann med i lördags. Och eftersom jag inte har någon värsting-mikrofonerfarenhet och inte har några andra mickar att A/B-testa med, så betyder "bra" att allt hördes som skulle höras, och att det lät rätt så naturligt. Skulle ju vara kul att jämföra dem med t.ex. 414 eller 81:or, men det har jag ju inte riktigt råd till efter min nämnda urladdning ur plånboken! 😛 Sedan låter ju rummet inte så bra och är på tok för litet, så jag kanske kan återkomma när jag dragit iväg och spelat in trummorna i någon ordentlig lokal.

Hahahaha! Lätt mest udda metoden hittills! Jag kan nog sälla mig till skaran kreativ-i-sömnögonblicket, även om jag efter lite läsning här inser att mina problem är i mildaste laget. När jag har en låt som är i uppbyggnadsstadiet kan det hända att jag plockar fram den när ljuset är släckt och det är dags att somna. Då ligger jag och lyssnar på den i huvudet och arrangerar allt. Oftast kommer jag ihåg det dagen efter, om jag koncentrerar mig på att göra det just när jag kommer på det. En gång har det hänt att jag pillat ihop en låttext i huvudet och direkt satt ackord till vers och refräng. Den gången tände jag faktiskt och gick upp och spelade, mest för att se om det funkade och lät som jag hört det i huvet. Kassettband var ju oslagbart i mina yngsta år, med bamse, morfar prosten och andra klassiker som de mest effektiva. Var nog samma där som någon redan sa i den här tråden - man ska ta något man kan utan och innan, dels för att känna sig trygg och dels för att inte bli intresserad och uppmärksam! De få gånger jag har problem att somna nuförtiden så kör jag med fokus på total avslappning. Sysselsätt hjärnan med att koncentrera sig på att få varje del av kroppen (även sig själv) att var maximalt avslappnad!

Mycket intressant läsning!! Han är inte alltid lätt att tas med, verkar det som. 🙂 Ställer man en fråga som inte är tillräckligt relevant så blir man rejält dissad!!

Tänkte berätta hur jag gick från 20k+ till pank på en dag, i slutet av förra året... Vill någon att jag absolut ska länka till allt så får ni väl tjata lite så gör jag det. Trumset PDP 805 White on white Shellpack m. virvel (24", 14", 10", 13", 16", 18") Hardwarepack PDP 800 Cymbalset Mehmet Samatya (Istanbul) (14"/14", 16", 18", 20" + väska) Trumpall Bigbeat Slagskinn Remo Pinstripe (10", 13", 16", 18") och Remo Ambassador (14") "Trum-hörlurar" Vic Firth Ljudkort Presonus FP10 Mikrofonset JJlabs DK7S (trumpaket, de röda mickarna) Mikrofonkablar Peavey Har hittills hunnit byta alla skinn, stämt dem (försökt i alla fall...skitsvårt. Fast det blir väl lättare med träning) och satt upp allt. Så jag har ju kunnat lira en del, dock väntar jag fortfarande på 10" pukan som var en sidobeställning. Mikrofonerna har inte kommit än, så ljudkortet och kablarna har jag inte heller packat upp. Allt för att slippa sitta och klicka in trummor när jag skriver låtar! (är egentligen keyboardist...)

Ur lagens synpunkt har ju konsumenten blivit framställare - man får en "master"-fil som sedan kopieras="serietillverkas". Kan man komma på någon ny synvinkel/lösning/tankeställare utifrån det perspektivet? 😄

Jag har ägt följande "mp3-lurar" (in-ear-canal) kronologiskt: Sennheiser CX300 v.1, Sony MDR-EX71, Creative EP-630, Philips SHE-9620, Sennheiser CX300 v.2. Tyvärr har jag ju inget minne av de tidiga, men alla lurar har jag haft länge, vilket visar att jag ändå varit nöjd med ljudet (har lyssnat in-ear i snart tio år, och har åkt grymt mycket buss till/från skolor, så jag har lite "erfarenhet" av mp3-lyssnande 😄). De enda jag inte hade särskilt länge var SHE-9620, men det var bara för att morsan råkade slänga dem i tvätten en vacker dag. Jag satt då grymt länge och kollade tester och jämförde lurar (här är en jätteintressant sida jag hittade med tester) och då kom jag fram till att version 2 av CX300 - de första lurarna jag hade - som släpptes 2006 klådde många lurar som var flera prisklasser högre. Tyvärr var första intrycket av CX300 v.2 inte jättebra. Jag tyckte de kändes överdrivet "hängmatta" (tänk EQ-kurvan). Så jag skulle egentligen vilja jämföra dem med hundralappen billigare SHE-9620, för att döma av min första lyssning i CX300 v.2 så var jag ju alltså van vid en behagligare ljudbild, och det var de jag hade precis innan. Tänkte bara skriva ner mina erfarenheter, kanske hjälper de någon någongång!

En sak du bör bestämma dig för förutom prisklass är hur många mickar du vill kunna spela in samtidigt. Oftast klarar man sig på en, men det kan t.ex. vara trevligt att micka en akustisk gitarr med två mickar. Då behöver du ett ljudkort med två kanaler in. Ljudkortet behöver dessutom ha inbyggda mikrofonförstärkare vilket de flesta idag har. Tredje kriteriet skulle kunna vara om du vill ha ett internt (PCI-kort inne i datorn) eller externt (burk på skrivbordet) ljudkort. Det senare alternativet ger möjlighet att välja på USB- eller Firewire-anslutning. Där har du lite tankar om ljudkortet. Alla musikprogram fungerar till alla ljudkort förutom ett - Pro Tools. Det funkar bara med deras egna ljudkort (t.ex. "m-box", olika modeller) eller med vissa ljudkort från M-Audio. Logic fungerar bara till Macintosh-datorer fr.o.m. version 6 av programmet (version 9 nu). Det brukar alltid finnas "light"-versioner av de stora, tunga musikprogrammen som hamnar mellan 1000-3000:-, t.ex. Logic Express, Cubase LE o.s.v. Jag föreslår Cubase om du jobbar med PC eller Logic om du jobbar med Mac. Kolla sedan in ljudkort från Presonus eller M-audio till att börja med.

Jag spelar och skriver/arrar/proddar i ett bitpop-band (Liquid Ham). Vi har dock en ganska udda instrument-setup, så det är väl den som satt vårt sound (och som ni märker på modellerna så är det verkligen inte ett ortodoxt chip-sound: Commodore64 (egenkodat syntprogram i), Yamaha CS6X och DX7, MS2000, Casio SK-1, Theremin). Jag jobbar i Logic där jag skissar upp låtarna med quadraSID och Logics egna syntar, sedan översätter vi det till vår set-up. Trummor och percussion är en blandning av Ultrabeat, quadraSID och massa samplingar från t.ex. Sonic 2, något Amiga-spel och Commodore. Tycker folk har skrivit bra tips här redan. Magical8bit och quadraSID är fina sätt att börja. Jag började med genren genom att bara leka runt med den sistnämnda och det slutade med att jag gjorde en hel EP, som bara innehöll preset-ljud (hade nog nåt expansionspaket med extra presets också)! Här kan du lyssna på skiten. Samplingar från tv-spel är ju också guld att leka med, så det är värt lite letande på nätet efter sånt. Jag skulle vilja påstå att det svåra i bitpop är variation. Man kan ju alltid göra en überglad-melodi-oktavbas-låt, och såna låtar blir ju iofs oftast väldigt bra, men man vill kanske göra något annorlunda efter man har gjort tre sådana. Och i alla fall jag har svårt att se vad nästa steg är. Om man ser på Sonic 2-soundtracket finns ju t.o.m. en "jazz-låt" med walking (Casino Night) som ändå låter bit-poppig, men det känns som att det är svårt att komma på nåt sånt när man sitter och tänker "nu ska jag skriva en bitpop-låt". Lösningen tror jag bara är att jamma med ljuden i olika stilar, så guidar örat till vad som låter bra. Kan svaret vara att alla stilar låter bitpop bara man har bitpop-ljud? Kanske lite för simpelt.

Hahaha! 🙂

Jag fattar vad du menar och håller med. Min variant har alltid varit "Alla andra gör det" (jag är två personer i en när det gäller denna frågan: argumenterar mot men det händer att jag tankar någon film). +1 +1!!! +1!! Precis! Man blir ju nästan arg när man gått och köpt hela Logic-paketet och sedan glor bara folk på en som man vore nån idiot. "Men varför tankar du det inte bara?" Jo för att jag vill vara en del av den här branschen, och det innebär att jag ger mig in i det ekonomiska kretsloppet som givare, med förhoppning om att vara mottagare någon gång då och då. Fattar de inte att man vill vara laglig för en gångs skull?!

Bra lax! Pepp är viktigaste beståndsdelen av alla projekt! Så: Under 2010 ska jag akustikbehandla mitt inspelningsrum här i källaren! Få det att låta fint eller helt dött, vilket som! That's my vow!

Starkt jobbat! God Jul!

Mitt favoritband är från USA. De har aldrig varit i Skandinavien. Jag har köpt alla deras skivor utom en, men jag tror att anledningen till det är dels att jag tillhör en generation som fortfarande uppskattar CD-skivan och den fysiska aspekten av upplevelsen som ingår där, och dels för att jag är utbildad inom musik själv och vet hur svårt det är med inkomster och därför vill stödja dem. Hade jag inte varit CD- och musik-nörd och inte använt mitt samvete lika ofta tror jag definitivt jag hade tankat alltihop. Hur många ungdomar idag har inte en artist de kallar sin "favorit-artist", som de likväl tankat allt av? Fildelning=mer konserter hänger ju på att de som tankar kan gå på konserterna. För att få ut mest bör man alltså turnera jorden runt. De artister som gör det i nuläget tjänar ju troligen multum på enbart skivförsäljning...

Om jag förstått akustikteorin rätt (vilket jag hoppas, annars var den där högskolekursen inte nå vidare bra, eller så har jag glömt bort för mycket av den) så ska tjockleken på absorbenten vara i storlek med en fjärdedels våglängd av frekvensen man vill nå ner till. Så 20 cm ger: våglängd=ljudets hastighet/frekvens -> frekvens=330/0,8=412,5 En sådan absorbent gör alltså ingen vidare nytta för frekvenser under 412 Hz. Om jag räknat totalt fel så ligger ju bollen framför öppet mål - bara dräm in den någon!

Jag har Firebox och är nöjd. Det är väl det enda jag kan säga som är till hjälp för dig; jag kör det till en MacBook Pro med OS X Leopard. 😄 Förresten, en grej till kan jag nämna som jag lärde mig i veckan. Jag ska köpa trumset och spela in och tänkte därför köpa ett Presonus FP10 med 10 in. Fireboxen har ju, som du säkert sett, två firewire-anslutningar för seriekopplingsmöjligheter. MEN, jag fick veta att detta (troligen, fick inte 100% säkert besked) bara funkar om man chainar flera Firebox:ar. Alltså ingen möjlighet för mig att, som jag tänkte, använda både Firebox och FP10 tillsammans. Bara så du vet! 🙂

Tänkte bara nämna eftersom det har varit uppe nyligen i tråden, att Presonus FP10 är på väg ut ur sortimentet. Luthmann skrev "nyhet" på den i sin senaste katalog, men det är bara ett tryckfel. Den "ersätts" istället av redan lanserade Firestudio Project, som egentligen bara är en upphottad FP10. (Vet detta eftersom jag köpte Musikbörsen i Jönköpings sista FP10 som de reade ut...de sålde sina tre sista på tre dagar 🙂)

Både läser och skriver noter hyfsat. Har haft stor nytta av det när jag suttit vid pianot och kommit på något och inte orkar gå ner och slå på datorn och börja klicka (har aldrig fått inspelningsfunktionen att funka bra). Men när jag väl sitter vid datorn och skriver så är det i Sibelius.

Det där tror jag att jag håller med om! Det är klart att det alltid varit svårt. Men jag får känslan av att nu för tiden håller det på att ändras vad som överhuvudtaget går att "jobba med" inom musik. Det kan ju låta lugnande att säga att pengarna i musikbranschen inte minskar utan bara omfördelas, men hey, tänk om de omfördelas förbi en hel yrkesgrupp?! Ta inspelnings- eller mixtekniker t.ex. Vi är ju hela tiden på väg nedåt i storleken på en inspelningsbudget. Om det får fortsätta obehindrat så kommer vi förr eller senare komma till ett scenario där en inspelning som den ser ut idag inte är ekonomiskt försvarbar, och då måste antingen de som betalar skära ner på kvalité, eller den som tar betalt skära ner på sin "lön". Det lutar nog åt det sistnämnda va? Då kan man tänka att till slut blir pengaflödet in för litet för att köpa de där lite dyrare mikrofonerna eller outboardeffekterna som gör att det låter "skiva". Och vill man inte tumma på det så går jobbet till de som vill så mycket att de köper allt för egna pengar. Och då är vi på motsatta sidan - att betala för att jobba med musik!! Okej, svävade jag iväg lite långt här? 😛 Eller hänger ni med i tankegången? Höll det? 🙂 Bara lite saker jag funderat på i den här "förändringen av musikbranschen".

Okej, här sitter jag, utbildad inom musik i 6 år efter grundskolan. Det är det jag gillar, det är min passion, det är det jag är bäst på. Logiskt sett brukar det vara så man kommer på vad man vill jobba med. Kommer jag nu då ut i en värld där jag måste vara artist för att tjäna pengar?! Men om man inte kan sjunga då? Någon kanske kan skriva grymma låtar men hör verkligen inte hemma på någon scen. Om man då spenderat halva sitt liv i musikutbildningar, är alla de åren bortkastade då? Kalasbra för bandet om deras musik skickas i msn-konversationer hit och dit, eller "gå in och lyssna på allt de gjort i Spotify", men då känns det ju som att kompositören och framställaren (de som spelat in låten) bara snällt får nicka och säga "jo det är okej att allt bara finns gratis överallt, bara artisten vi jobbat med får fler konsertbesökare och kan bli megastjärna så är ju vi glada". Kanske bör nämna att mina funderingar bygger på att jag antar att de stora pengarna ligger i gagerna, och att de summorna är mångdubbelt större än STIM-intäkterna kompositören får för en konsert, eller IFPI-ersättningen som framställare får för offentligt framförande av inspelningen. Det är så jag tolkat snacket som artikeln som är grunden till tråden kretsar kring.

Helt speechless. Totalt fantastiskt råsnygg studio! Bara strålar proffsighet. Skulle jag sitta och jobba där skulle jag känna mig pressad av inredningen att prestera lika bra som det såg ut runt omkring mig. ☺️

Det där om klyschor tycker jag var en riktigt bra idé! Kan verkligen bli intressant och väldigt rolig läsning.

I decemberutbetalningen från Stim kommer det nu för första gången pengar från Spotify. Mest spelade låt blev "Poker Face" med Lady Gaga. Den fick ca 1 miljon klick. Hur mycket hon fick för det? 2300 SPÄNN!!! (källa) Detta håller inte. Varför värderar folk musik så lågt? Man ska värdera PR grymt mycket högre än att tjäna några som helst pengar för att man ska vilja lansera sitt band, eller vad det nu är, på Spotify... Hörde någonstans att när skivbolagen klagade på de låga utbetalningarna till deras artister, fick de istället andelar i Spotify så de blev nöjda. Jättebra lösning. Fast då fick ju inte artisterna nåt nä... (Någon som kan bekräfta, eller är det bara ett rykte?)

Ok! Tja, har inte kollat något alls på Premier, så där är jag grön. Det har inte dykt upp någon gång när jag snackat runt med folk i alla fall. Angående pukfästen på cymbalstativ ska det inte vara några problem. En ganska vanlig teknik. Cymbaler är det jag ska kolla upp härnäst, så jag kan ju slänga in ett inlägg när jag har lite mer kött på benen där. Har än så länge bara kollat Paiste, ett av de större märkena, och de verkar vara helt ok. Har lite olika budgetserier ("PST") där typ halva produktionen är maskinstyrd och halva för hand (jämfört med dyrare där allt är handgjort). Jag har väl tänkt att kolla upp alla de stora och hyfsat stora märkena, typ Zildjian, Sabian, Meinl, Wuhan, Turkish, TRX... Visserligen borde man ju testa några själv, men jag tänker att det inte är lika noga när man köper sitt första set, då kanske det räcker att läsa på och ta det som verkar passa ens stil och genre. Vilket set var det trumslagaren inte rekommenderade? J

Tja! Jag är faktiskt också i farten att köpa mina första akustiska trummor. Har aldrig tagit lektioner men är självlärd och har spelat av och till i 6 år (så jag kan ju spela rätt ok, men kallar mig inte "trummis" 😮). Jag har snackat med vänner som är trummisar, kollat nätet otaliga gånger, läst reviews...kort sagt samlat en hel massa info och rekommendationer. Jag rör mig också i den här prisklassen, tänker lägga ca 10.000:- exkl. cymbaler (och helst exkl. hardware). Man har ju fått lite olika rekommendationer men den jag fått oftast - och som jag genom lite efterforskningar kommit fram till nog stämmer rätt bra - är att PDP är de som ger absolut mest för pengarna i den här prisklassen. Har till och med hört genom en kompis att en mycket erfaren live-trumtekniker sagt att 805-serien är "det bästa han hört under"...tror det var 20.000:-. I alla fall så säger väldigt många väldigt bra saker om PDP! Och särskilt då att man får oerhört mycket för pengarna. PDP är DW's budgetmärke och står för Pacific Drums and Percussion. DW är ett av de absolut ledande märkena inom trumtillverkning, så man kan känna sig rätt trygg tror jag. 😄 Någon annan som kan bekräfta min uppfattning om PDP? 🙂 Mitt andra val har varit Pearl Vision. Det är serien som ersätter Export-serien, och vad jag har förstått så var Export en serie som sålde otroligt bra. Om du vill kolla vidare så tror jag att andra märken som kan kännas bra i prisklassen kan vara Ludwig och Tama. Bestäm dig bara för träslag, storlekar och uppbyggnad av setet och börja läsa på! 😲 Mvh John