AnthonyS

Ja jag skulle absolut kunna tänka mig att testa den. Om inte för att skapa vääärme, så iaf för att ha fler färger att måla med. Jag har ett aningen magert mikrofonstall själv nämligen. Fråga är ändå hur tusan de går från en källmick med frekvensupptagningsområde x till emulerad mick med frekvensupptagningsområde x+1. Men det är en fråga för en helt annan tråd...

Ja, det där minns jag! Hur gick det med det, förresten? Innebar pluggen den revolution som implicerades? Jag har ingen aning, så nån som vet om den har slagit får gärna lägga sig i. Likadant den där pluggen som skulle få billiga monitorer att låta som dyra. Var det också Antares?

Lugn och fin nu. Man har i ökenråtta lyckats få skadade nervceller mellan öra och hjärna att repa sig. Därifrån till att ge förlorad hörsel tillbaka hos människa är steget väldigt långt. Dessutom talar artikeln bara om korttidsresultat, och säger ingenting om långtidsresultaten. Positiva nyheter är det ändå, absolut! Edit: Skrivslarv.

Jag tycker att Novations klaviatur är betydligt mkt skönare än Arturias. Men mjukvaran som hänger med i Arturiapaketet är grym. Svårt! Men som icke-synthare hade jag valt Novation. Som jag faktiskt också valde i verkligheten, slog det mig när jag sänkte blicken en aning och såg mitt eget klaviatur 😛

För mig är det ett tveeggat svärd - det är väldigt kul, men det går lätt överstyr.

Då förstår vi varann! Man kan absolut skruva runt en hel del på en stärkare också, något jag givetvis gjort in absurdum på den jag nu har. Men nu känns det som om jag lärt mig hur den funkar, hur rattarna tar och så vidare, och då känner jag mig trygg med den. Då kan jag liksom släppa just den delen. Det är absolut ingen generell nackdel för digitala förstärkar- och effektlösningar att de har en mängd olika alternativ och inställningsmöjlighete - i sak är det bara bra. Det är bara när de hamnar i händerna på en compulsive tweaker som jag själv som det är en olycklig matchning. Jäklar vad jag blev sugen på att plocka fram några gamla Amplitube-patchar och riffa bort hela helgen nu! 😄

Jag förstår din poäng, men om den här varianten fungerar bättre för mig känns det lite märkligt att någon annan kallar resonemanget för "fel". Jag är mycket väl medveten om att man inte måste sweaka saker för att man kan. Resultatet är ändå att jag ofelbart tweakar bort timme efter timme, utan att jag måste eller behöver. Det bara blir så. Med en vanlig stärkare däremot, blir det inte så. Då är det en, för mig, bättre lösning.

I just den här frågan har jag svängt fram och åter ett antal gånger. Just nu är jag en mycket lycklig analogförstärkarnyttjare, och är mer kreativ än någonsin. Det är där den stora vinsten ligger för min del. En femtiondel så många stärkaralternativ och noll inbyggda effekter gör att jag faktisk tåstadkommer något annat än ett förvirrat skruvande och lyssnande. Och, det faktum att jag i min lilla studio har en vråltung boutique-stärkare får mig att känna mig jävligt bra, som ett session-pro från Nashville, typ 😉. Det sticker jag inte under stol med. Är mitt gitarrljud bättre än förut? Nej. Lika bra, men lite svårare att fånga.

Haha, eller hur!

...vilket vid närmare eftertanke kanske säger mer om mig än om systemet med minimilöner. Vad vet jag. 😛

Minimilön finns även här.

Självklart finns baksidor med den "amerikanska" modellen. Således vill jag inte med mitt inlägg politiskt förespråka lägsta möjliga lön med resultatstyrd provision - jag vet av egen erfarenhet att just det faktum att man tjänar en nedpressad minimilön kan få en att bry sig ännu mindre om sitt jobb och huruvida man sköter det väl eller inte. Men - det finns verkligen en utbredd attityd här där kunden/gästen per definition är en idiot, som förmodligen kommer att innebära extra arbete. Det finns givetvis också undantag, både här och over there. Jag har blivit otrevligt bemött i amerikanska musikbutiker, och jag har blivit så hjärtans väl omhändertagen av butikspersonal och serveringspersonal här i Sverige, så hugget i sten är det ju inte. Men både jag och min flickvän reagerade verkligen med ett stort "Oj, vad trevliga alla är." när vi anlände till USA och besökte restauranger och butiker. Det är inte lika ofta man gör det här, om man säger så. EDIT: Skriver slarvigt.

Ja, precis. Jag tror, med betoning på att jag tror - gissar, rent av, att det har att göra en del med hur man ser på sig själv i yrkesrollen som butiks-/restaurangpersonal etc. Här i Sverige är man som gäst ibland snudd på hatad av servitörer osv, eftersom vi i Sverige mer eller mindre instinktivt avskyr att serva varandra. Vi får med oss från barnsben att vi inte ska behöva passa upp på någon, och att ingen är för mer än vad man själv är (vilket givetvis är sant, men det tar ju sig sådana uttryck i yrkeslivet att man börjar undra). Här vill man så att säga under inga omständigheter "passa upp" på någon annan, även om jobbet ifråga innebär arbetsuppgifter som tangerar den gränsen. Vi är helt enkelt inte service minded. Alls. Jag har innan jag började plugga jobbat inom restaurang- och turismnäringen tillräckligt för att sett detta exemplifieras alldeles för många gånger. Några exempel; "Åh, jävla dryg gubbe där borta alltså. Han bara viftar med handen och förväntar sig att man ska komma springande." - Servitris "Jag sa att man inte kunde genomföra en sådan bokning, och då tyckte han att det var dåligt. Sån skit ska inte jag behöva ta på jobbet." - Bokningspersonal, en av Sveriges största skidanläggningar "...och då sa han (chefen) att jag kanske skulle försöka vara lite trevligare mot gästerna. Vad f*n, han ska vara glad att jag är här över huvud taget!" - Annan servitris Ja, du ser ju vart det är på väg. I Sverige hamnar således oviljan att serva sin kund/gäst (eller till och med chefen. Detta måste vara det enda land i världen där man på fullt allvar menar att man gör chefen en tjänst om kommer till jobbet) framför viljan att göra ett bra jobb. I USA känns det som att det är precis tvärt om. Lägg därtill det faktum att lönen betydligt oftare är kopplad till prestation än här.

Bra jobbat! Extra plus för wahwahn! 😄

Japp. Det går tusan inte ens att jämföra. Det verkar vara en helt annan grej att jobba i butik/på restaurang etc. där. Ett helt annat tankesätt kring kunden. SÅ stor är faktiskt skillnaden.

UBK Och ReelBus låter bäst tycker jag. Ah, det finns så många roliga pluggar! Jag som redan har maxat studiobudgeten för 2012... 😛

Plus på detta. Med tanke på hur mycket du ska handla och vilka totalsummor det kan röra sig om är du en attraktiv kund i en musikbutik.

Ligger mycket i det. Men det är svårt att tänka sig in i ett aktivt val rörande metronom. Det slog mig att jag aldrig väljer aktivt, jag vet liksom bara vid det här laget när det lägger till något bra och när jag inte vinner på att köra med någon. Fast vid närmare eftertanke använder jag nog det oftare än jag tror.

Metronom när jag lägger tighta, nördiga proggmetalriff eller ska lägga riktigt pilliga solon. Annars spelar jag helst in till trummor. Har börjat experimentera med indiska rytmer i mitt jazzspel och då är det ibland av nöden tvunget. Annars tycker jag, generellt, att det kan störa ganska mycket när väl bas och trummor ligger. Jag kan komma på mig själv med att lyssna efter metronomen, och det tar fokus från musiken. Det jag spelar in är mestadels gitarrbaserad instrumentalmusik inspirerad av allt från Guthrie Govan till Pat Metheny och just för tillfället väldigt nördig eastern ambient-jazz. Typ.

Nice! Skulle verkligen vilja prova den på jazzgura.

Jag är ganska säker på att jag känner till artikeln, och att artikelförfattaren i fråga var präst och bland annat ifrågasatte personers/patienters egna förhållande till livskriser och huruvida man från vårdtagarens sida är för fixerad vid en "quick fix" i form av tabletter och huruvida vårdapparaten å sin sida är för benägen att tillhandahålla just den lösningen. Artikeln bygger på tanken kring att livskriser är en naturlig del av livet. Intressant tråd för övrigt. Jag brukar gilla att lägga mig i trådar som den här och tycka en massa (eller egentligen agera motsträvig bromskloss när "fantastiska" rön läggs fram, eftersom jag själv forskar och är smärtsamt medveten om skillnaden mellan en publicerad artikel och en ny, vedertagen sanning), men har mest varit intresserad av att följa diskussionen denna gång.

Är alla gitarrerna välintonerade och stämmer med varandra så ska det inte vara några problem. Gällande det sista stycket och meningen som jag fetstilat - låter det bra i dina öron ska du fullständigt strunta i vad teorin säger. Jag har själv spelat in saker som är "fel" men som, i mina öron, låter riktigt bra.

Jag hade låtit bli att plocka med dyra prylar hem från USA. Jag har själv varit på g att göra det för några år sedan, men tyckte inte at det var värt besväret. Det är långt ifrån säkert att du har garanti med dig hem, eftersom flera tillverkare har olika garantiföreskrifter för olika delar av världen och ganatin då endast gäller för saker som är köpta inom respektive region. Du kommer då fortfarande att ha garanti, men bara i USA. Även dyra prylar går ju tyvärr sönder, och då vill iaf jag kunna lämna in dem utan problem. För mig är helt enkelt den tryggheten värt mer än eventuella sparade tusenlappar. Sen vet du inte garanterat om du slipper tull och moms, och OM du åker på att betala det så har du betalat mer än i Sverige utan samma garantier. Att ens riskera det med så dyra grejer låter riskabelt, tycker jag.

Det har väl ändå inte med saken att göra..?

Nej, det bör man absolut göra. Men det är lite av en universalregel att just trådarna gällande nya produkter från just Apple efter ett tag innehåller en hel del åsikter om hur Apple borde göra istället, vilka puckon de är, samt hur deras girighet och inskränkthet slår mot deras konsumenter. I min värld är Apple ett företag precis som alla andra, men ett företag som verkar röra upp känslor hos väldigt många - både Apple-ägare och folk som aldrig ägt en Apple-pryl. Det är ett, om inte särskilt intressant, aningen iögonfallande fenomen.