AnthonyS

CHAE, du är tusan dagens hjälte! Kul att höra klippen, nu måste jag nog på allvar överväga en liknande lösning. Ha en fin dag! 🙂

Vore nice! Jag har själv kikat lite på liknande lösningar. Får så sällan möjlighet att på allvar damma ur rören i PT50:n, trots bra mastervolym. Och det är ju dessutom inte sällan sent på kvällen som den verkliga inspirationen kryper fram...

Jag är också riktigt nyfiken på Palmern. Grattis 🙂

Fast lite skitnödigt är det allt att tycka att allt snack om bra gehör aldrig blir skitnödigt 😉

Ja. Det är inte alls det jag menar att man nödvändigtvis vill. Eller ens bör, egentligen. Min poäng är att man inte måste gå in för att varje tekniksession måste stå med bägge fötterna stabilt i parkerade i gehörträningens land. Det är helt ok att inte sitta och plocka ut ett Malmsteen-solo not för not om man inte känner för att göra det just där och då. Det är väldigt lätt att predika för musiker hur viktigt det är att alltid träna sina öron, att plocka allt man kan och inte kan med hjälp av sitt gehör, och att man snudd på måste ha bra öron, annars klarar man sig inte i improvisationssituationer, etc.. Min poäng är att man med gott samvete som musiker ibland kan kosta på sig att släppa den emellanåt aningen skitnödiga (i brist på bättre uttryck) strävan pefter bra gehör, och tillåta sig att "fuska" med GP osv. Personligen är jag glad att jag gjorde mina år i pojkrummet (och sedan studentrummet) med metronomen, Petrucci-videorna etc., innan jag på allvar utvecklade mitt gehör. Annars hade jag haft två demoner att brottas med, och det var skönt att fingrarna visste vad de gjorde när min musikaliska sinnevärd expanderade. Då var det liksom bara att tillämpa hjärnans nya kunskaper ut i händerna. Men alla är olika, och den ordningen passar säkerligen inte alla. Vi menar nog kort och gott egentligen precis samma sak. EDIT: Förtydligande - Jag tycker också att det är viktigt att träna sina öron. Mycket viktigt, till och med. Men man måste inte göra det alltid. (Ja, jag vet. Jag kunde ha skrivit det istället för svadan här ovanför 😛 )

Jag håller med om att använda öronen, MEN när det gäller teknikbiten är det absolut inget fel på att använda sig av GP. Hade det funnits när jag började hade jag garanterat progredierat snabbare rent tekniskt. Beroende på vart i sin gitarrkarriär man befinner sig tycker jag att det är mer eller mindre viktigt att fokusera på att knyta ihop teknikbiten med gehörbiten. Med det sagt så är öronen superviktiga att träna, inte tu tal om saken. Men det hinner man med att göra det också. Att å andra sidan vända sig till GP så fort man vill veta hur något skall spelas är en trist väg att vandra, men det behöver absolut inte vara det ena eller det andra, svart eller vitt. Det är med andra ord fullt tillåtet att frikoppla teknikbiten från gehörbiten emellanåt, och bara bränna greppbräda!

Är det kul att öva är det guld värt - så fortsätt lira solon med GP för allt du är värd 🙂 Ett tips är att variera vilken typ av solon du lirar. Överraska dig själv med något du normalt sett inte spelar. Varför inte varva Yngwie och Metallica med lite jazz, typ Pat Metheney, eller nöta in en av tidernas bästa låtar när det kommer till feeling och frasering - Jimi Hendrix' "Little Wing"... Möjligheterna med GP är ju snudd på oändliga, och om det får dig att greppa guran med ett leende så är det som sagt bara att tuta och köra 🙂

Black Hawk Down (ja, säga vad man vill om filmen...) har några riktigt invecklade ljudscener.

Håller med. GS är... Speciellt..? 😉

Det är bara dina egna öron som kan berätta för dig vad som är värt pengarna eller inte, och vad som är bättre än något annat. Ett väldigt tråkigt svar, jag vet. Jag har testat och ägt väldigt många digitala varianter genom åren, både pluggar och hårdvarulösningar, och om det är något jag lärt mig så är det att smaken verkligen är som baken och att priset på produkten måste ställas mot vad öronen säger. Är verkligen en Axe-Fx II 16000 kr bättre än en Pod HD, etc.? Bara du kan svara på det. Line6 HD är hur som helst i mitt tycke väldigt prisvärda, med ett bättre effektutbud än flera dyrare konkurrenter. kan du hitta en Eleven Rack till bra pris är även den klockren (jag kan fortfarande komma på mig själv med att sakna reverbet i den ibland), men se till att den har expansionspaketet. Annars går du miste om bland annat ett stereodelay. Största vinsten med att gå över från exempelvis Amplitube 3 till en Pod HD skulle, som redan nämnts, nog vara att du får ner din latency till i princip omärkbar, och att du lyfter en del arbete från datorn. Ljudmässigt tycker jag att de är ganska lika, möjligen med en liten fördel hos Amplitube 3 tack vare riktigt bra rumsalgoritmer i kabinett-blocket. EDIT: Skrivslarv.

Grattis! Vad tycker du om den? Jag köpte ju en PT50 sent i våras och är fortfarande upp över öronen förälskad... 🙂

Vad menas med reell uteffekt i det här sammanhanget? Maximal SPL vid konen med mastern helt öppen? Volym..?

😱

Haha, eller hur...

Jag kan varmt rekommendera Suhr ML som är en fruktansvärt bra, "äkta" singlecoil om du är ute efter det ljudet. Tystare än de flesta andra jag provat, dessutom. Funkar till allt från Hendrix till kärnkraftsdist, även om den kanske inte är den allra bästa micken i just det läget. Annars är DiMarzios Area-serie (med Area 67 som en personlig favorit) klockren om du vill ha "noiseless" singlecoils (som egentligen är humbuckers med spolarna ovanpå varandra istället för bredvid varandra - såkallade "stackade" singlecoils.) EMG gör, som redan nämnts, bra singlecoils de också. EDIT: Hade visst skrivit lite fel.

Ja, pluggar är som sagt synnerligen användbara. Men man kan få bra resultat när man gör som du beskriver också. Tänk bara på att ha tillräcklig gain på mikrofonen, alltså så att insignalen peakar precis innan det slår i rött. Det är lätt hänt att man i förbifarten reglerar volymen där istället, och om du har mer gain att lägga på mickingången kommer det att hjälpa dig att få ett bättre gitarrljud in i datorn från mikrofonen.

Absolut. Men skriver man "Tjaa... om du kan skicka från out på ljudkortet och in i stärken..." finns möjligheten att någon med mindre erfarenhet av gitarrförstärkare och inspelningsteknik gör exakt som man har skrivit. Därför ville jag vara tydlig med att det är inte alltid är en lysande idé att bara skicka från Out på ljudkortet och in i stärkaren hur som helst.

Bättre eller sämre är mer en fråga om tycke och smak. De kan göra ungefär samma saker, och de gör ungefär samma saker ungefär lika bra. Jag hade valt Pod300. Enorm användarbas, och således mängder av tips och support på nätet.

Riktigt så enkelt är det inte. Man bör ha en box för re-amping först, som lägger utsignalen i nivå med signalen från en elgitarr. Line out är betydligt hetare än vad som kommer från ett par gitarrmickar.

Med eller utan förstärkarsimulering? Boss GT-100 och Line6 POD-500 är två prisvärda och mycket kompetenta multieffekter att ha på golvet, som har ungefär allt man behöver i form av effekter och stärkarsimuleringar. Och de låter bra! Det är nog enklast att skriva att jag har ägt väldigt många och provat i stort sett alla, från nittiotalets tveksamma multiprylar till nutidens tunga processorer, ex. Axe-Fx II och så vidare. Och man får bara mer och mer för pengarna, så det behöver inte vara apdyrt idag för att vara riktigt bra.

Kul att du är nöjd! Glöm nu inte bort dina pluggar, ty de är fortfarande en gitarrists mycket goda vänner. Rock on!

Var inte det en pusselbit i deras "back to basics"-koncept? Det här med analogt, replokalskänsla och "catch the moment", och hela den biten.

Det är bara att köra på. Eller kassera idén. Men man måste välja någonstans. Antingen köper man att den liknar någon låt man känner till, och försöker göra den unik och nyskapande ändå. Eller så släpper man den mer eller mindre direkt, om man inte tror att man ska kunna "morpha" idén till något annat än en nyskapande och spännande cover. Det är svårt det där. Ibland kan en egen variant av ett känt riff bli ett bra övningsverktyg. Så har jag gjort med flera kända rigg och melodier. Då får man i alla fall ut något konstruktivt av det. Master of Puppets kan många gitarrister lira. Men kan de spela solot eller introt baklänges...? Ja, du förstår min poäng.

Ja precis. Men är det känslan du spelat in som är den du vill ha på låten, så är det ju bara att köra som du gör nu. Jag har för egen del märkt att en lite mera bananaktig handled i högerhanden gjorde mina egna multitrackade riff fetare. MEN det skall poängteras att det är en förbenat fin balansgång mellan "lago och förbättrande otight" och bara otight. Och då faller allt ändå som ett korthus. Skulle vara kul att höra låten med ett mer Friedman HBE/Superhottad Marshall-aktigt ljud. Lite mera sag i förstärkningen, liksom. Alternativt MkIV/Mk V-aktig proggbredd. Det klassiska, klibbiga, feta 6L6-limmet.

Skön musik! Men var är guran i mixen..? När den väl framträder är den för tight, den behöver trackas lite "yvigare", spec. efter första refrängen och framåt, där lite "bredare" distmattor hade passat. Inte fullt så tight, kanske lite mindre mutat och mer svamp i högerhanden? Hoppas du förstår vad jag menar, annars får jag formulera mig lite annorlunda 🙂