HeHå

Ja, du har väl hört talas om/hört Hissmusik? Förskräckligt, så därför togs den bort... 🙂

Ba ba ba!! 😆 Varför skall nu jag helt plötsligt bli utfrysen ifrån gänget ? 😛 mvh /BeBå 😄

Jodå, det är ju hur bra som helst eller hur? 😳 Ända tills du märker att det är du som är kunden efter honom/henne som det snackas så j-la mycket skit med, och du vill bara handla strängar och skall med tåget. Och i småföretaget, har de då ingen andra expedit som kan ta hand om dig. /he hå

Inte Ozzy kanske, men hans advokater kanske gör det. Eller manager Sharon... 😉 Hon lär inte vara odelat omtyckt i branschen. Ja hon lär vara enormt bitchig och en P.I.A.. Typ hårdrockens Yoko Ono, eller nått... bestämma och styra och ställa över sin man, som inte fattar något, eventuellt inte bryr sig. Hon bröt t o m med farsan sin, som var skivbolagsmogul med starka maffiaaknytningar. Men det är säkert bara rykten... 😉 TIPS: Varför inte någon som inte förtjänar karikatyr, eller satir? Något som är så politiskt inkorrekt som möjligt. Lars Ulrich, High Chaparall duon ifrån kanal-5 (Fredrik och han den andre vad han nu hette) de hade säkert inte brytt sig. John Lennon, Frank Zappa... Att tänka på : Man kan komma rätt långt med att avbilda en helt främmande filur men ta med t ex TATUERINGAR som är lika. Då vet man genast vem som avses (t ex Ozzy m fl) ändå, trots allt, men de kommer inte att kunna stämma en. Förutsatt då naturligtvis, att taueringarna, piercingarna är lika "offentliga" som personen i övrigt... men folk brukar gilla att visa sina tatueringar... annnars, typ, liksom, ingen vits... /He Hå

Tips: Ett splajsans nytt okänt märke brukar lägga manken till i kvalitet och arbete, för att göra en s a s reklam för märket. Sedan när alla har köpt det och fått bra reviews i tidningarna så droppar de på kvaliteten. Squier gjorde så i början på 80-talet, därför är deras 80-tals modeller eftertraktade, kring 4-5000 tkr. Säkert finns det fler märken. Tips: en bra begagnad gitarr, som är mer än hyfsad skall du hitta för 3.000 kr. T ex ifrån sådana människor som tröttnat på "looken" , typ om det är 80-tals metalslooken, men att kvaliteten och känslan fortfarande är där. Många glömmer att - ser du på en begagnad gitarr nu och den fortfarande inte har spruckit i lacken, bandstavar, träet , eller blivit sena i halsen, efter 15-20 skandinaviska vintrar i följd - lär den nog vara byggd för att hålla lika länge till. Kvalitetsmässigt då. det första du skall kolla efter på beg: HALSEN. Resten kan vara lätt fixat, mickar kan bytas ut m m. Men är halsen rejält sne och bandstavarna slitna efter oerhört användande, så kostar det mer att göra vid det än att köpa en ny. Sedan kan du kanske som nybörjare inte se detta, men du känner helt enkelt om en gitarr är "lätt" att spela på eller inte. Och att det inte "skorrar" med bandrassel någonstans på någon ton längs hela halsen. Men, skit i märket! Är du nybörjare skall du kolla vad som passar dig och din plånbok först och främst. Fender kan råka ut för samma kvalitet som Behringer billighetspaket och tvärtom. Cort kan lyckas göra exemplar som överstiger de finaste Fender. Men då har de - som regel - bara haft tur. Alla har inte råd med en Paul Reed Smith eller Klein /HE HÅ

Akta er! Speciellt om ni karikerar personer inom den amerikansk-engelska film och musikindustrin. Sport och kungligheter har inte lite mycket att säga till om. De har väldigt lite patent på sin image bildmässigt. De är mer "vad de gör" än "hur de ser ut". Så också politiker. Men en grotesk vulgär Siewert Öholm-karikatyr hade suttit gött. 😆 Kyrkan (påvar m fl) tar också lättsinnigt på karikatyrer, men akta er även där. Det är mer efterföljarna och anhängarna som kan bli farliga på riktigt, dvs på andra sätt än att bara stämma er. /He Hå

Electric gtr: KLEIN DT-96 headless , Gibson L5-S 1974. Electric bs: "Kleinberger" kx-bass headless, replica. Steinbergerliknande bas. Pedal: Korg TONEWORKS 1500. Computer-plugins: Guitar Rig med controller. Behöver icke mer. Those were the days! /He Hå

Förresten, vem var det som hade en E-bow monterad på en svanhals på elgitarren, istället för svajarm, så slapp han tappa och lägga undan den? Så bara tog han tag i den, och så följde svanhalsen med och så låg E-bowen kvar där han hade satt den..? Någon?

.. och han har aldrig stulit något ifrån amerikanske knäppgöksgitarristen Eugene Chadbourne då? 🙂 Han höll på med fågelburar, krattor, dildosar och fjärrkontroller på 70-talet då de flesta "fjäkos" var radiostyrda. Inge nytt alltså, men lagom galet. Jag skall inte dissa IA för mycket, han är faktiskt rätt så ball, det saknas humor annars i den branschen tycker jag. Han bidrager med detta. Eugene spelade sist han var på Sverigebesök, med vibrator, och en massa annat. Eugene hade också en E-bow, men han använde inte den precis som ... tja, normala människor. ... 😉 Han lät den ligga och "vagga" ovanför något annat magnetiskt som förde oväsen medan han höll på med annat. Men jo MrPhil, gitarren vibrerar satan ta mig...

Ja jo Blackmore har ett svinsnyggt celloljud under mittpartiet på "Space Truckin" Live ifrån Made in Japan 1973. Det var säkert med volymkotrollen. Han spelade mycket riktig cello under den tiden, har jag hört. Men det jag menar var, att - även om det är lite väl navelskådning och hårklyverier - att jag kan bluffa andra mer med volume swells än annat. Lurande en kompis - en Fripp fan - härförleden, med att spela upp en CD. JAg sa "Det är Robert Fripps senaste, nyss utkommen", och han tycket det lät fantastiskt. Men sedan avslöjade jag att det vara bara jag som satt och lattjade i studion med min Lexicon Jam Man, och härmade hans s.k. "soundscapes" och "frippertronics". Han blev litta sne... 😉 Då lät det helt plötsligt inte lika bra... för honom! Med anda ord: Lät precis likadant. Men om jag skulle "härmat" Fripp när han spelar med tydligt anslag hade det avslöjats med en gång. Dvs, det kan jag inte. Försök själva: Släpp plektrumet och slå an strängarna med fingrarna a la Mark Knopfler eller Jeff Beck. "Fejda" in tonen antingen med volympedal eller kontroll... Gör samma sak med plektrum! Hör ni skillnad på tonen? Det slätas ut liksom speciellt om "fejdningen" sker långsamt. Samma sak typ. Alla diskant och transienter sker i början av tonen vid anslaget med plektrumet. Det hörs också vilket plektrum ni har, mjukt, hårt, plast, sten, stål. Sedan vad som händer därefter, när ni spelar massa hammerons och pulloffs (legato) med vänsterhanden, då först hör man att det är ni som spelar och inte Blackmore, Holdsworth, Big Country, eller Fripp. Ja, jo Blackmore, har man haft mycket behållning av. Allt var/är inte Smoke On the Water. Sorry, detta var lite väl OUT, men anknyter till E-bow lite grann.

Sigur Ros ja! Vackert utnyttjande av E-bow! Var tror du jag snott min Avatar ifrån? 😉 Det som jag tycker mig märka med all slags överanvändning av E-bow, volympedal eller volymkontrolls swells är följande: Alla som använder E-bow låter s a s likadant på något sätt. Man skulle inte kunna höra skillnad på om det var gitarristen i Big Country eller Ritchie Blackmore som höll på med det. Samma med "Volymswells" och långa sustain noter hela tiden. Robert Fripp var/är en annan gitarrist som utnyttjar allt detta. E-bow, Fernandes sustain, och volymswells. Det lustiga är att när man "fejdar" in tonerna blir man mer och mer opersonlig. Man måste höra attacken av plektrumet för att kunna avgöra "Aha, det är - insert you favorite guitarist here - som spelar. Dvs alldeles i början av tonen avsöljas det vem det är som spelar. Men avsevärt mindre om alla tonerna skulle "fejdas" in. Vad tycker ni, håller ni med? Lite OT jag vet. Men det gällde alla sätt att uppnå violinton. E-bow, Volume swells, m m.

"Violinljudets" mästare på elgitarr är dock Eric Johnson. Han använder varken E-bow eller Fernandes, men skruvar upp sina stärkare så vansinnigt högt att gitarren - just - vibrerar av feedbacken. Hans strator är i lätta träslag och han filar och t o m hartsar sitt plektrum för att få "violinattack". Han lyfter plektrumet underifrån strängen snarare än rakt över så strängen vibrerar uppifrån och ner, snarare än från sida vid sida. Tja, det är svårare än förklara än att visa/se. Det är inte så märkligt. Sedan så spelar han lite Paganini skalor också så det låter som violin (OBS! detta långt före Yngwie Malmsteen var "påtänkt"..) Han använder dock sällan lillfingret på volymkontrollen. Så långt olika sätt att nå "violinljud". Nåväl, nog om detta. Det märkliga med E-bow är att man kunde bara använda den på en sträng åt gången. Om man flyttade den medan man spelade blev där ett för stort "hack" och paus i tonerna eftersom det tog tid innan tonen kom igån. Och ett stort "THUMP" lät det för att få rätt sträng i "kanalen". Man var tvungen att liksom, "starta" strängen först. Men hör du , grabben, gå och köp en E-bow nu då. Behöver inte vara en ny. De säljs då och då på nätet (vendolin, blocket m m) av folk som tröttnat. Vad jag vet finns det just inga andra märken av samma typ. E-bow är allenarådande på marknaden med sin grej. Det som både Sustainiac och Fernandes jobbar på nu är att utveckla en sustainer som gör feedback på hela ackord, och varenda ton exakt lika mycket. Som det är nu, är det mest monofoniskt. Dvs en sträng, den som är tjockast vinner feedbacken! Om man tar ett ackord dvs. Min favorit bland alla gitarrer som har någonsin försökt på sig liknande system är den gamla GR-500 Gitarrsynten ifrån Roland. Deras första åbäke ifrån sent 70-tal. Kopplade man bort syntdelen kunde den hänga hur länge som helst på ett ackord, om än väldigt svagt. Alltså, vanligt elgitarrljud. Alla toner hördes lika mycket och grundtonen också. Det var mekanisk feedback dessutom. Deras bandstavar hade sladdar kopplat till sig under greppbrädan! Jag lånade hem en sådan en gång, och hade ont i väsnterhanden i tre veckor efteråt. Man bara satt och tryckte och tryckte och höll nere olika ackord hur länge som helst. Till sist fick jag bicepsbubblor på lillfingret och mjölksyra i fingertopparna. 😉 /HEHÅ

Du är inte en förvirrad påg. Inte mer än oss andra. Helr riktigt, Fernandes har sina gitarrer med s.k. sustainer mickar på. De har också ett separat kit, som man kan installera på sin egen gitarr. E-bow var först och vanligast. Man kan få hur sjuka ljud som helst genom att föra fram den ovanför mickarna och bakåt och framåt. Fernandes sustainer kit kan man fortfarande ha plektrumet och spela med. Och ha mer kontroll över feedback och övertoner. Jag har ägt en E-bow men sålde den, för den blev otymplig, och formligen ÅT batterier. Sedan blev den inne igen med...gruppen Big Country tror jag. De som "hittade på" detta egentligen - och som Fernandes helt enkelt har stulit idén ifrån - är ett företag som heter Maniac Music, som gör produkterna Maniac Sustainiac. De gör både mickar och "akustiksta" sustainers som är VÄLDIGT otympliga att "fästa" på gitarren. Man sätter fast en stor magnetklump i gitarrhuvudet dit det går en sladd, och sedan vibrerar hela guran som om man står framför en 8000 W stack med Marshall på full volym. Och tjuter okontrollerat därefter. Fast... på låg volym. Det är - jag lovar - attans ball, och får adrenalinet att rinna till eftersom med lite reverb på, så får man genast ARENA känslan också. det är en MYCKET INTENSIV känsla. Man har svårt att spela eftersom hela guran resonerar i samma ton som man spelar. Men det är kul - typ - en stund, sedan när man skall spela musik, så vill man ha den avstängd. Sustainiacs olika modeller kostar allt mellan 2.500 - 4.000 kr. Betyldigt snällare mot öronen om man vill leka Jimi Hendrix... www.sustainiac.com heter de. Trevliga att ha att göra med. Litet företag. /He Hå

HHHHAAAA de så Kuuuuul! Trevflig resa! Gör inget, jag inte skulle ha gjort! 🙂 Tack för alla glada inlägg i debatten! 😄 /He Hå

Demo9, ställ frågan i individuellt mail "personliga meddelanden". jag har lämnat denna tråden. tänker inte svara annat än individuellt mail.

Nu trillade femöringen ner! 😉 Först nu har du har fattat det helt korrekt! 😛 Och nu uppstår det INTE längre några missuppfattningar, i alla fall ifrån min och din sida! Att det skulle behöva gå så långt, innan vi kom till skott, vad vi alla egentligen menade... 😆 Inte undra på att vi ifrågasatte saker och ting! Itzhak's kommentar i början säger det mesta om hela tråden egentligen. Jag håller med dig till fullo! Vi kan bara avgöra hur slutprodukten låter i våra öron. Bra eller dåligt. Rent subjektivt. Allt är relativt....allt är förgängligt, allt är återställt och alla lämnar denna tråden glada i hågen och upprymda av all nonsens-kuriosa och information som berikat oss här! Tack för mej, hej! /Hej & Hå! PS. Första låten/hiten med sångdist på 1969: 21st Century Schizoid Man med King Crimson.

Engelholmaudio: Du skrev t ex själv tidigare i tråden: _______________ Jag får passa på att be om ursäkt för jag kan inte termenologin för inspelningstekniker, mixare, "mastrare", etc. Jag skall sätta mig i detta bättre - jag lovar! Jag ser på inspelning som hela kjedjan från "band-i-lokal" till mickar, inspening, mixning till cdskiva (eller vinyl). Jag vet att det är fel synsett men ber om överseende. ___________ Det är därför vi andra börjar så smått ifrågasätta din kompetens/erfarenhet att kunna objektivt bedöma vad som är en bra inspelning eller inte. Jag tror att efter att ha läst alla dina inlägg att du köper bara alla dessa moderna kommersiella CDs som - de facto - är väldigt bra inspelade men totalt sönerkomprimerade och sönder-mastrade I EFTERHAND, EFTERÅT, dvs EFTER INSPELNINGEN (läs: maximizade, det loudnessrace som pågår idag för att det skall låta bra i radio och speciellt i bilen) Skräckexemplet var Rush's Vapor Trails. Vi andra tror helt enkelt att du börjat blanda ihop vad som är bra inspelat och vad som är dåligt/bra "mastrat". Och att du kan inte höra skillnad på detta. Eftersom du verkar inte känna till alla trix och effekter i studiodjungeln vid en inspelning, så har du - precis som alla oss andra - svårt att objektivt avgöra vad som är bra inspelning eller inte. Du/vi kan bara avgöra helt själva personligen om det är en "bra inspelning" om vi själva var med vid inspelningen och/eller spelade in själv. Sedan finns det alldeles för mycket hel-elektronisk musik inspelat idag, som bara görs på syntar, samplingar, datorer med konstlade reverb. Inte en endaste mick har använts ifrån den långa kedjan du beskriver i ovanstående argument. Hur skall man kunna bedöma "bra inspelning" objektivt då? Du skrev ju helt själv: Jag vet att det är fel synsätt, men ber om överseende. Vi andra svarar helt enkelt i kör: Nej! 😉 Vidare, så har du minsann dissat både DJ's och MP3-användarna ganska rätt så "över lag" själv så kom inte å kasta sten i glashus när det gäller att MRPhil och jag skulle smutskasta dig. Då får du kallt räkna med mothugg, och att drabbas av egen medicin. Tråden börjar tappa fokus nu eller bli helt uttömd. Du får tycka precis vad/hur du vill Engelholmaudio om vad som är bra inspelning eller inte. Men vi andra då? /HeHå

Ja ja, där är vi igen. Du har läst. Inte bara lyssnat. Vi skall läsa ocskå tydligen. Varför räcker det inte med att bara lyssna?!?!? Vi smutskastar inte dig, t o m MrPhil och jag har varit oeniga i mycket. Vi bara bidrager med olika infallsvinklar - precis som vilken annan tråd och diskussion som helst här - som ingen annan har kritiskt ifrågasatt tidigare i tråden. Vi alla bidrager med så mycket frågor och information som möjligt för att folk skall kunna bilda sig mer genomtänkta uppfattningar i ämnet. Vad är annars vitsen med forumet? Att säga: Jag tycker fägen GRÖNT är den bästa som finns, RÖTT suger fett, håller någon med? Och sedan få en massa ja-sägare och medhåll och "klubben-för-inbördes-beundran"? Du tar det personligt. Jag bara tar fasta på vad som skrivs. Vem som skriver det eller påstår något är totalt oviktigt. För mig. Du kanske borde döpa om tråden till "vad är bra uppspelning?" istället? Sedan upptäcker vi att du - kanske - inte kan formulera dig och uttrycka dig så som du vill, härav dessa upptäckter av formuleringar, argument och teser som vi senare finner motsägelsefulla och lite vilseledande. Ljud och musik kan - faktiskt - aldrig beskrivas riktigt i ord. Det är s.k. "tyst" kunskap. Det är som om du skulle försöka förklara färgen GRÖN för en som är blind. Eller färgblind. Den färgblinde kan se alla andra färger utom grönt. den är lika grå för honom/henne som grått är hos alla andra. Försökt beskriva grönt i ord då om du kan! Samma med ljud. Försök förklara hur en klarinett låter för en som ALDRIG har varken hört eller sett någon. Du kan aldrig läsa dig till det! Punkt slut.

Sorry jag upprepade lite av vad MrPhil sade, men jag började skiva mitt inlägg, innan jag såg hans svar. MrPhil for president. Sorry! /HeHå

Tack! Men jo jag vet. Annars hade jag inget sagt. Gå in på Reference Recordings och läs! Otroligt rent och naket och på ett sätt som ger extrem upplevelse OCH bra teknisk grund. Svenska OPUS3 är ett annat exempel. Självklart refererar jag inte till endast mig själv utan till en större grupp lyssnare som uttalar sig (varsamt) om inspelningar odyl. Vi brukar djupdyka ner och undersöka saken. Jag lovar! Jag tror mig veta skillnaden på kompetensstyrda misstag och medvetna val. Jag skriver själv: Här poängteras precis detta - medvetet och kompetensbrist! Skall fylla i mer sen... ECM då? Det gav ju tydligen en snuskigt stygg upplevelse hos en av debattörerna här, men är varken rent eller naket, eller naturligt. Ändå får deras inspelningar beröm. Om du spelar in en orgel i en kyrka skall du väl ha så snarlikt som det låter i kyrkan som möjligt? Med drösvis med "reverb" som finns naturligt i kyrkan? Hur kan du avgöra om de lagt på detta reverb i studion eller inte? Om du inte lästdig till det? Eller någon annan har berättat för dig? Eller om du var där vid inspelningen? Hur kan du bara höra detta? Hur kan du veta att den är "rent återgiven" om du aldrig besökt kyrkan och hört på den "fede-feta" orgeln live? Dessa inspelningar som jag har tagit upp som exempel, är INTE specialfall, eller speciellt extremt. Jag ifrågasätter dina teorier alltmer och mer och börjar mer och mer tvivla på din erfarenhet och kompetens eftersom du ens aldrig har hört talas skivbolaget ECM eller deras ljudtekniker Jan Erik Kongshaug. Vilket jag personligen tycker man måste åtminstone känna till - eller åtminstone ha hört talas om - för att överhuvudtaget kalla sig någonstans i närheten av audiofil, eller vara förespråkare för "bra inspelningar". Tvivlar också om du går på konserter med akustisk musik tillräckligt ofta för att ha tillräckligt med erfarenhet för att bedöma vad "en bra inspelning" är. Jag gör det inte, men så prackar jag inte på andra i heller med vad som är bra inspelning och inte i heller. Det är en andrahandssak för mig. En "bra inspelning" behöver inte handla om musik vilket vi helt har glömt här i denna tråden. Vi kan lika gärna spela in ett tåg som kör förbi, jordbävning, åska, spårvagn, MIG-svets, någon som snackar. När man spelar in ljud - som finns i miljö - kommer man sällan undan det rent akustiska. Hur kan du veta om tåget låter "naket och rent" om du inte var där? Visst har du all rätt att vara kräsen med dina inspelningar - och vad du tycker låter bra. Men att tvinga oss andra att dela den, eller att inte ha våra mindre kräsna preferenser för oss själva, är inget annat än elitism och snobberi. Så länge det inte finns några inspelningar som slår LIVE och AKUSTISKT så kommer denna diskussionen till sist att bita sig i svansen, vilket den redan har gjort Glöm inte: All inspelad musik och ljud är till syvende och sist per definition elektrisk. Det krävs elektronik för att spela in den, och elektronik för att spela upp den. När ett akustiskt piano låter ifrån en högtalare är det lika lite akustisk som den mest datorgenerade synt. Precis lika "levande" eller "naken" och "ren". Bara elektriskt generade vågformer. Sedan får vi digga eller dissa det hur mycket vi vill, och för all del, du med. /HeHå

Sedan gillar jag förståss svenska Hellacopters svar för några år sedan, då de var riktigt poppis - fick spela in i riktig studio riktigt producent bl a bl a. Sedan när bandet kom in för slutliga lyssningen, och höra på olika slutmixar, började mixaren/producenten med att säga... "Här i denna slutmixen har jag...." Varpå Hellacopters avbröt honom abrupt med: "För fan, snälla nån ... det är ju rock'n'roll!" 😛 Precis som om de brydde sig. De sket ett stort stycke i vilken slutmix/mastring som till slut valdes för plattan. Alla lät visserligen lite annorlunda men ingen av dem lät nödvändigtivs bättre. Återstår frågan vad som är bra inspelning. Vi kan möjligen bara avgöra att det låter annorlunda kanske, men inte nödvändigtvis bättre, eftersom vi omöjligen kan känna till hur bandet/artisten lät/låter live och företrädelsvis akustiskt, exempelvis sången, eller de akustiska trummorna. Om vi skall börja lita på någon annans smakråd (läs : t ex recensenter) för att de skall bestämma vad vi tycker låter bra, eller är en bra inspelning, då betackar jag mig. Som konsument av musik, och musiker. Så nu har jag bestämt mig: Vad som är bra inspelning kommer för mig - i andra hand. Musikaliska idén, dvs låten kompositionen, framförandet i första hand. Visst har man basala krav på att höra skillnad på instrument, och om det är Tom Waits eller en 1-åring som ylar, men resten är bara hårklyverier och petitesser som ändras över tiden. Dvs det som anses vara bra inspelning idag, kan vara totalt kasst i morgon.

Nej, det med att studio är ett instrument är precis lika viktigt som vilket annat instrument som helst. Vi kan väl för bövfelen likväl inte förväntas veta - vid bara lyssning - hur "instrumentet" egentligen låter på riktigt? Oavsett om det är studion eller ett instrument. Vi kan bara gissa oss till - good enough, dvs det är ett piano, det är en gitarr, det är en sångröst. Har man aldrig hört ett Steinway på riktigt, eller vet ens vad ett Steinway är, så räcker det för oss med att höra "piano". Om vi nu ens vet hur ett piano låter (betänk: vi kan ta vår inspelning till Indien eller inre mongoliet och spela upp det för barn dör, som inte har den blekaste aning om vad som låter överhuvudtaget, kan knappt höra skillnad på lergök och trombon än mindre se). Om jag för första gången hör Tom Waits rösts så undrar jag : "Vem fan är det ?!?!?" inte "Ohhh, vilken mick har han!?!???!" Om ni tror det vid första lyssning är ni svårt yrkesskadade. Alltså, allt det med bra inspelning kommer i andra hand. Inte första. Och inte både och. Ja, den första hitlåten som hade distad sång...kom 1969. Satte spår i resten av rockvärlden. Både Entombed och Ozzy har gjort cover på den. Du får gissa vilken. Det var väl OK med dist på sång redan då? Nja, varför det inte är så poppis är nog att det tidigare inte funnits något sätt att lösa det LIVE på. Idag kan sångaren visserligen ha "in ear" monitors, men försöker man dista sången live, så blir det bara feedback vid minsta lilla signal. Du kan inte skruva upp helt enkelt. Man kan förvisso "megafona" till rösten i EQ och bara släppa ut det i PA och inte monitorer, och sätta lite delay på det så att det inte tjuter "direkt" liksom. Men annars i studio går det utmmärkt hela tiden. Ovanstående hit spelades live, utan dist på sången.

Det var längesedan SAW var ngt. Den kraschade sällan och var optimerad för NT och fick - faktiskt - plats på en diskett. Däremot gränssnittet drev mig till vansinne. Lärde mig det aldrig, oavsett hur mycket jag försökte på mig att släppa musen för gott och köra tangetbordskommandon. Den riktade sig mer till radiostationer som mixade låtar till sina färdiga program som skulle sändas, fick jag för mig. 2500 dollar?!?!? Om nu Bob Lentini skulle gå och dö då, vari består support och/eller garanti? Det är ju ett enmansverk, och enmansbusiness. Vari består värdet att lägga 2500 dollar på ngt som alla andra konkurrenter också har, till en fjärdedel av priset? Så jävla proffsigt ser det inte ut. Och, oj jag betalar 2500 dollar idag, sedan dör snubben imorgon och jag behöver support...hi hi... /HE HÅ

Men det intressanta är hur du ställer dig till remakes i annan genre, dvs cover i en annan genre? Exempel. 1. Poison, Alice Coopers gamla 80-tals hit nu i modern dans-tappning med någon. 2. Livin On a Prayer, ytterligare en hårdrockhit i technotappning. 3. Killing Me Softly - blev till rap och hip-hop får några år sedan 4. Nessun Dorma - Opera som blev till technohit i Sverige, och även hårdrocksversion med Manowar. Bättre? Sämre? likadant? 5. Behind Blue Eyes - genreskiftning? ungarna idag tycker att det är Limp Bizkit som har gjort låten, oavsett hur mycket 70-tals THE WHO det är som står för den. Ungarna hatar WHO's version. Gammalt och gubbigt. Sämre? Bättre? 6. Hela Deep Purples repertoir har gjorts i jazzversioner på CD. Från hårdrock till jazz. 7. Ja, de flesta låtar har det ju gjorts "genre" mixar på, speciellt inom technomusiken. Alltså frågan är om en låt blir bättre bara för att den "ändrar genre"? Vissa anser att - just detta - bra musik är det som kan tolkas i olika genrer utan att förlora något. Är det så? För mig är Bä Bä vita lamm lika kass, även om den har distade elgitarrer och growlande sång. Typ som Black Ingvars gjorde med dansbandslåtar. Leende guldbruna ögon blev varken bättre eller sämre...