Jetblack

Har det verkligen inte gjorts förut? Känns som att man har hört om app-album flera gånger.

Det där borde inte vara så svårt att få till. Tror det räcker med att hitta ett bra monofoniskt synthljud och sedan spela en skala i 16-delar, där du förslagsvis utgår ifrån grundtonen i ackordet och spelar 1-3-5-7 x4. Sedan kan du göra en automatiserad filteröppning som "följer" arpeggiot. Då låter det i alla fall ungefär som på den här låten (som jag gjort). http://www.youtube.com/watch?v=sX11yy1_c6E&feature=feedwll&list=WL

182 spår? Känns som att det måste ta en evighet att få ihop det. Hur sjutton har man råd...? Och jo, jag högpassfiltrerar alltid (utom bas och baskagge). Det tror jag att de flesta gör.

Med risk för att dra på mig allas ilska nu, men enligt min erfarenhet (och enligt några masteringstekniker som jag pratat med) behöver man inte använda någon multibandskompressor alls på mastern om man har mixat tillräckligt bra. Som jag förstod det hela används den ofta som en form av nödlösning, eller om (framför allt) basen inte komprimerats tillräckligt i mixen. När jag mastrade min release Wintersleep använde jag ingen multibandskompression alls (jag testade på några låtar, men den tillförde inget).

Det stämmer att det har gjorts mycket bra musik av musiker som varit påverkade av droger, men, det finns mig veterligen inget som bevisar att det är drogerna som gjort att musiken blivit bra. Det kan ju lika gärna helt enkelt handla om att det är skickliga musiker som ofta använder droger. Korrelationen är tydlig, men däremot inte kausaliteten. Kvalitén på musiken råder det inget tvivel om, men hur stor del av det som är "tack vare" drogerna kan vi nog debattera rätt länge. Förlåt, men jag är lite less på den där drogromantiken. En mycket känd svensk musiker brukar gärna svänga sig med att "förmodligen har var och varannan skiva i din skivsamling gjorts under ett drogrus" (och liknande påståenden), men det förklarar ingenting och ursäktar ingenting. Det är bara ett tomt, meningslöst sätt att försöka rättfärdiga sitt eget beteende. (Jag är inte ute efter att bråka, jag ansåg bara att ditt påstående inte kunde stå oemotsagt.)

Gitarrsolot i "Black hole sun" av Soundgarden rockar fett.

Kul 🙂 Gillar sån här musik, och att det inte är helt supertajt gör absolut ingenting i den här genren. Men jag hade nog skippat bitreduceringspluggen (?) på hi-hatsen, de låter lite som en mp3:a från 90-talet...

Du låter som ett riktigt forumtroll. Med en sån där inställning förtjänar du inte att få någon hjälp. Att du håller på och svänger dig med sånt där när du använder uttryck du knappt ens själv verkar veta vad betyder ger inget seriöst intryck. Lycka till med musikskapandet. Om du förväntar dig hjälp i fortsättningen råder jag dig att skaffa en lite bättre attityd.

Det där är sånt som kan hända. Men jag tror att man bör sikta på att få det så rätt som möjligt redan i inspelningsfasen. Att försöka reparera det medan man mixar känns som fel väg att gå (tycker jag). Jag har råkat ut för liknande saker flera gånger. Jag brukar lösa det problemet genom att transponera något av ljuden, antingen en oktav upp eller ned eller en ters ned (men andra intervall kan också fungera, man får helt enkelt prova sig fram och se vad som låter bäst!). Edit: Och då menar jag i första hand att man ska göra transponeringen just på det stället i låten där det inte låter bra.

Jag vet inte på vilket sätt "tiden skulle ha gett SR rätt", och jag tror att du förväxlar den svenska proggen med progressiv rockmusik som ex.vis tidiga Genesis (som var något helt annat). Den musiken har nog influerat många. Men den gapiga, pretentiösa och ganska skrattretande musiken som Nationalteatern och Blå Tåget m.fl. gjorde influerar nog inte såå många idag, och knappast några metalband

Den enda proggen som inte var pinsam var väl Hoola Bandola. Men de fick ju inte vara med i "Den svenska musikrörelsen" för att de gjorde låtar som inte handlade om politik ;P

Nog för att jag är fördomsfull, men jag tror inte att det finns något program som är så starkt förknippat med "om jag använder samma program som [insert valfri artist som låter ungefär som Basshunter] så kommer jag att låta som den artisten och tjäna lika mycket pengar som den artisten!"

Jag förstår inte riktigt ditt problem, men det låter som att det vore enklare att göra om inspelningen. Att försöka "lappa och laga" sånt som blivit fel medan man mixar eller mastrar är sista utvägen. Det är svårt att få till på ett bra sätt även om man är väldigt rutinerad.

Samtidigt är det många sommarpratare som fått hård kritik i media just för att de har berättat om sina karriärer. Hur man än vänder sig har man ändan bak, det går inte att göra alla nöjda.

Det ordnar sig säkert. Finns det ingen möjlighet att höra med den kommunala musikskolan där du bor? De brukar ju också ge sånglektioner. Att du har börjat skolan igen är inget hinder, tänk på alla som spelar musik på fritiden! 🙂

Jag tycker att det är bra att någon öppet vågar ifrågasätta 70-talet och alla dess ideal. De som var med på den tiden verkar ju få glädjetårar i ögonen så fort ordet "70-talet" nämns. Själv blir jag spysjuk bara jag hör ordet!

Lite komiskt urval av DAW:s, måste jag säga. Garageband (som väl snarast är en bantad version av Logic?) fanns med, men inte Adobe Audition, Podium, Tracktion, Nuendo, Ardour och en del andra program som man hade väntat sig. MuLab var en ny bekantskap för mig. (Om någon undrar så röstade jag inte. Jag tycker att det där är tämligen ointressant.)

Det där är intressant. Jag frågade en tekniker på Cutting Room en gång varför många äldre cd-skivor har så pass klent och lågt ljud, trots att det rimligtvis borde ha gått att få dem att låta högre redan då. Förklaringen jag fick var att det berodde på att masteringsteknikerna till en början mastrade (dvs. pre-mastrade, om man ska vara helt korrekt) cd-skivorna precis som de skulle ha gjort med en lp-skiva, och att det tog ett tag innan man lärde sig att utnyttja cd:ns hela potential. Det var faktiskt en intressant förklaring, som jag aldrig hade tänkt på! Med andra ord har Europe fått det hela om bakfoten.

Nog för att jag visste att de spelar in allt i förväg och att det är en del fusk inblandat (hade ju varit roligare om det varit direktsänt, tycker jag), men att de är såå noga hade jag faktiskt ingen aning om 😮

DAW betyder ju som bekant Digital Audio Workstation. Det som du beskriver är snarare en AAW (Acoustic Audio Workstation) 😛

Det är faktiskt inte så svårt. Förklaringen stavas crossfade (övertoning). Gör man så att det blir en kort crossfade där man klipper "hickar" det inte till. Går att göra i alla ljudredigeringsprogram 🙂

Att ett program är "världens bästa DAW" betyder ju ändå inte att det är bäst för mig. Reaper är bäst för mig eftersom det är billigt och klarar av det jag behöver kunna göra. Mer än så begär jag inte. Jag tycker om Adobe Audition och Sony Acid, men de är inte bäst för mig eftersom de kostar både skjortan och byxorna. Det är mycket som avgör vilken DAW som är bäst.

Visst är det så. Själv kan jag nästan tycka att det är lite tröttsamt att lyssna på material som är för spretigt. "Limmet" lyfter mixen, enligt min mening. Sedan ska man förstås inte överdriva det. Ett knep för att slippa det där fenomenet är ju att överdriva transienterna (med hjälp av en transient shaper eller liknande) på de instrument som man vet riskerar att bli lidande i masteringen.

På en del andra forum där jag brukar skriva står det i forumreglerna att en trådstart inte enbart får innehålla en länk utan måste innehålla ett konkret diskussionsunderlag. Lite tråkigt att det inte står i forumreglerna här också. Med all respekt, men såna där trådstarter är ganska tråkiga. F.ö. säger det väl sig självt att limitering minskar dynamiken? Precis som att dist på elgitarr förvränger signalen, etc.

Helvetet lär nog frysa till is och ABBA återförenas innan Neil Young spelar in digitalt...