Jetblack

Blir det inte lite drygt om man inte kan jobba med andra än Petter, Peter LeMarc, Fredrik Reinfeldt och Magnus Betnér...?

Där ser man, tack för info! 🙂

En sån jätteförpackning för pluggar? 😮 Trodde förresten inte ens att man fick dom i lådor nuförtiden utan köpte dem som download.

Delvis. Det han menade var nog att du inte behöver något annat ljudkort än det som är inbyggt i datorn annat än om du ska spela in akustiska ljudkällor. Ljudkort måste man alltid ha för att kunna spela upp ljud, men när man gör musik med mjukvarusynthar är det inte ljudkortet som skapar ljuden, utan din DAW (alltså Cubase, i ditt fall).

Ah, tack för upplysningen! 🙂

Jag vet att en del studior har apparater som gör att alla apparater inte får ström samtidigt när man slår på strömmen, just för att undvika överbelastningar och otrevligheter. Vet inte vad det kallas, men om du har flera grejor som drar mycket ström kanske det kan vara värt för dig att kolla upp? Jag tror inte att det har någon betydelse hur man fördelar prylarna på olika grenuttag, det viktiga är allt är kopplat till samma jord, för annars kan man drabbas av jordbrum. Och då går det ju följdaktligen på samma säkring. (Observera att jag är allt annat än specialist på allt som har med el att göra!)

Kan tyvärr inte hjälpa dig, men jag tycker att det är pinsamt (milt sagt) att du inte har fått något svar, samtidigt som drogtråden är inne på sin 21:a sida, och har byggts på med tre sidor bara sedan igår... (Men det kanske bara är jag som tycker det?)

Det går inte att polera en bajskorv (det är bara MythBusters som lyckas med det), så det enklaste och bästa är nog tyvärr om någon gör om pianot (helst med midi, eftersom det lär kosta rätt mycket att få pianot stämt). Det här är varken kul att säga eller höra, men ingen kommer att tacka vare sig dig eller bandet om pianot låter illa. Risken är stor att alla bara lyssnar på pianot och missar själva låten. Som ljudtekniker är man ingen magiker, och det går inte att åstadkomma underverk med undermåligt material. Det måste bandet tyvärr respektera.

Beror inte det där lite grann på hur man mäter också? Om man mäter dB( A ) eller dB( B ) och så vidare. De är ju olika känsliga vid olika frekvenser. Bara att "mäta dB" säger ju ingenting, eftersom dB alltid är relativt. (Det är ju "underförstått" att ex.vis 80 dB = 80 dB över hörtröskeln!) Edit: Ville inte ha någon smajlis!

Jag läste ett uttalande som en musikjurist gjorde angående ungefär samma frågeställning som du har. Hans svar var att om det går att åtskilja vem som gjort vad, så äger den personen rätten till sitt "bidrag". Om det däremot inte går att åtskilja vem som komponerat vad så får alla kompositörer anses ha komponerat allting. När det gäller vem som ska få vara med komponera gäller det att man är överens redan från början, annars kommer det att bli problem, det kan jag lova...

Skulle vara intressant att veta hur herr Jensen motiverar så två fullständigt olika uttalanden, men det lär vi aldrig få veta. Tur att livet går vidare ändå.

Beethoven, Mozart, Bach och alla de andra musikerna som är ihågkomna kunde skapa sin musik utan sånt där. God jul allihop.

Jag har varit askalas ända sedan 2005 när den här tråden skapades! Eller nej förresten, det har jag inte, jag blev ju nykterist 2000... 😱

Låtstölder är nog dessvärre oundvikliga, eftersom två kompositörer faktiskt kan råka komma på samma melodi oberoende av varandra. Men ibland går det helt överstyr. Hörde en låt på Radio Norrbotten en gång av en lokal förmåga som hade plankat både text och melodi från Oceans of time av Axel Rudi Pell. Då blev jag faktiskt lite irriterad, det var definitivt ingen slump! (Och givetvis ingen cover heller.) En förlagsmänniska berättade förresten en gång att det vanligaste när det är fråga om låtstölder är att förlagen gör upp sinsemellan, utanför rättssalen och mediernas strålkastarljus.

Intressant, det är precis helt tvärtemot vad han sa en gång tidigare (minns dessvärre inte var jag läste det). Men jag tror att det kan förklaras med det faktum att det är tabu inom den amerikanska nöjesindustrin att tala illa om en skiva/film/liknande som är aktuell. Sen, när produkten i fråga inte längre är aktuell, kan det låta helt annorlunda. Uttalandet som du citerade låter betydligt vettigare, mer som man hade förväntat sig att han egentligen tycker. Edit: Dvs. en aktuell produkt som man själv varit delaktig i. Hur dålig en produkt än anses brukar de inblandade försvara den så länge den är aktuell.

44.1 eller 48 kHz är en teknisk skillnad snarare än en ljudmässig. Att du uppfattar att det låter för rent har med mixningen och masteringen att göra. När jag var nybörjare bakom spakarna upplevde jag samma sak. När man är mer rutinerad och får till bättre mixar upplever man inte det där fenomenet. Allting blir enklare om man tar för vana att spela in i 44,1 kHz/24-bitar. Det förhindrar att det uppstår problem i senare skeden. (Enda anledningen att spela in med någon annan samplingsfrekvens är om man spelar in filmljud eller ska göra en DVD-Audio/SACD, men det är definitivt överkurs.)

Menar du Jim Steinman? Han har verkligen koll på hur det ska låta, om någon frågar mig 😉

Fast den interna upplösningen är väl så pass hög enbart för att inte ljudkvalitén ska försämras när ljudstyrkan på ljudfilerna ändras (vilket ju i stort sett alla former av bearbetningar gör)? Bob Katz kallade det "digital växelkurs". Att tappa upplösning vid 32-bitar eller högre gör ingen skada, men vid 16-bitar kan det vara en ren katastrof. Det har dock ingenting med själva inspelningen i sig att göra. Den interna upplösningen är en sak och upplösningen på inspelningen är en annan sak. Och även om vi leker med tanken att 32-bitar faktiskt låter bättre tror jag att det är extremt få av oss som har tillräckligt bra utrustning och lyssningsituation för att den skillnaden ska vara hörbar. (Förresten, arbetar inte de flesta DAW:s i 64-bitar internt nuförtiden?) Edit: Förtydligade lite. Edit igen: Med tillräckligt bra utrustning menar jag alltså den utrustning som man vanligtvis använder för att lyssna på musik, inte inspelningsutrustningen. Jag menade ur ett konsumentperspektiv.

Sant. Digitaldist förknippar jag med material som av någon anledning slår över nollan (vilket en rätt använd L2 förstås inte orsakar), eller digitalt material som bearbetas mer än en gång (står jättebra förklarat om det i Bob Katz bok om mastering, för den som är intresserad).

Jag tror inte att det är någon som ifrågasätter det. Uppgivenheten inom branschen är rätt stor på den punkten. En tekniker berättade för mig att "Vi rekommenderar vad som låter bäst, men det är skivbolaget som bestämmer."

Ska försöka komma ihåg vilka jag tänkte på (det är fler än en). Jag tror att det där är ett fenomen som ofta drabbar samlingsskivor. Jag pratade med en tekniker som berättade att när de mastrar samlingsskivor får de ofta arbeta med låtar som redan är mastrade en gång tidigare. Det kan vara det som har drabbat de där låtarna. Stevie Wonder släppte en samlingsskiva någon gång kring millennieskiftet som fick hård kritik för att ljudet digitaldistade. Det visade sig att den hade mastrats utifrån låtar som redan var mastrade en gång tidigare (vilket inte bara är en dålig idé, utan en värdelös idé!). Edit: Och när jag säger "mastrade en gång tidigare" så menar jag alltså att masteringsteknikern får en färdig master (till skillnad från en slutmix) i sin hand och förväntas arbeta vidare med den!

Givetvis. Men det där skulle jag kalla digitaldist. Och om toppen är för starkt mixad blir det ju per definition digitaldist. Och om folk upplever det som digitaldist hjälper det ju inte att försvara sig med att "det är bara högt mixad diskant!"

Självklart. Sen är ju förstås frågan om man får några jobb om folk tror att det är masteringsteknikern i fråga som har gjort att låten låter apa. (Men jag förstår hur du menar.)

Nej, men jag är tämligen säker på att de kommer från samlingsskivorna. Jag reagerade på det, för ljudet lät markant sämre än på andra låtar på radion. Det där digitala "fräsandet" var ganska påtagligt.

Nu vet jag ju inte hur det är i USA, men flera masteringstekniker som jag har pratat med här i Sverige säger att de inte vill mastra mixar som låter alltför dåligt, eftersom de inte vill sätta sina namn på någonting som låter skit (eftersom det är omöjligt för folk att veta om det är mixen eller mastringen som gjort att det låter skit). Med andra ord tror jag inte att en man som Ted Jensen skulle gå med på att mastra en mix som lät illa. Och dessutom bör man komma ihåg att han har försvarat Death magnetic ganska ihärdigt.