Att vara musiker i samhället & Friheten..

[DivineCo]

Yessa sa allt med önskvärd tydlighet. Dock vet jag inte om trådskaparen förespråkar sos. Jag tror inte det. Finns andra som gör det och kanske även i denna tråd.

Det enda jag skulle villja säga är dock att oavset hur smal man kan inbilla sig att ens musik är har den inget värde förän någon annan lyssnar och deltar.

Musik är en del av människan som för alltid pekar på vår storhet. För vi är större än vi någonsin kan tro. Vi ska dock inte tro att vi är en Ö även om vi är fucking Ibiza. Musik är en ynest inte en rättighet.

[Ekstasis]

ja har gått igenom många faser liknande det du beskriver och provat massa saker för att kunna leva som konstnär och artist men samtidigt må lite bra....

och kommit fram till att det är just (obs jag klagar inte nu, jag berättar) utanförskapet, den ekonomiska krisen, min låga standard (jag bor i en garderob

2*2.5m med en skitig madress, en dator (studio) och väggarna fulla av instrument i en lägenhet med likasinnade och har aldrig någon aning om hur nästa hyra ska bli betald fast den "bara" e på 1.000kr), skulderna och hela mitt sociala förfall som gör att jag öht kan och vill skriva. jag värdesätter ingenting högre än mitt skapande för det finns ingenting som får mig att

må så bra som när ja känner mig färdig med en låt ja arbetat på alldeles för länge, och för att få kickar i livet måste man faktiskt offra ett å annat.

jag har eget företag och har i perioder kunnat försörja mig som artist genom gager och i form av lån (förskott) men nu återstår bara re-coop och skatteskulder

och en mörk höst men det kommer bli en jäääävla massa låtar känner ja redan nu.

och personlig-assistent jobb kan jag rekommendera, jobbade som det för 1.5 år sen kanske, kunde t.o.m skriva låtar på jobbet och samtidigt inte missköta mitt

jobb det minsta, tvärtom. hittar man rätt person som inte behöver så mkt hjälp utan mest vill va i fred är det ett drömjobb. jobbar man dessutom nätter behöver man inte

jobba särskilt mycket alls för att man ska gå runt enligt min standard iaf, å då har jag hur mycket tid som helst över till musiken, som ju är det viktiga i livet.

Bo i en garderob verkar lite väl extremt kanske, men 1000 kr låter rimligt... själv betalar jag 3400kr..inget man direkt kan fixa fram på egen hand...Du verkar ändå leva ett bra liv...dessutom har du tillgång till studio..om jag fick likande erbjudande hade jag nog flyttat in helt klart...

[Ekstasis]

Yessa sa allt med önskvärd tydlighet. Dock vet jag inte om trådskaparen förespråkar sos. Jag tror inte det. Finns andra som gör det och kanske även i denna tråd.

Det enda jag skulle villja säga är dock att oavset hur smal man kan inbilla sig att ens musik är har den inget värde förän någon annan lyssnar och deltar.

Musik är en del av människan som för alltid pekar på vår storhet. För vi är större än vi någonsin kan tro. Vi ska dock inte tro att vi är en Ö även om vi är fucking Ibiza. Musik är en ynest inte en rättighet.

Om jag förespråkar SOC ?

Jag anser att det är upp till invididen att avgöra...själv tycker jag att man kan gå på SOC med gott samvete..Och jag är förvånad

att inte fler människor gör det...

Att musiken inte har nått värde innan någon annan lyssnar/deltar... Det stämmer till 50% beronde på vem man frågar...

Personligen gör musiken först och främst för egen njutning...

Men att dela med mig av min musik till andra kan ge mig nästa lika mycket njutning...tillbaka...Vissa gör dock musik i första hand för att tillfredställa andra...

[Ekstasis]

Som musiker i samhället möts man av en rad motgångar...

Att kunna försörja sig på som musiker som "yrke" är idag i stort sett en omöjlighet...

Innan internet kom var det ju faktiskt inte helt omöjligt att överleva på musiken...även för mindre band..

Menar du musiker eller kompositör? På vilket sätt har internet gjort det svårare att klara sig som musiker?

Som kompositör innebär fildelning att det är svårare att dra in stora summor på skivförsäljning. Å andra sidan underlättar internet marknadsföringen (rentav demokratiserar den) och du tjänar fortfarande lika mycket från STIM.

Att kalla sig arbetslös musiker tycker jag ställer krav på att man är beredd att ta de flesta jobben inom en begränsad genre. Som någon skrev tidigare, coverband, dansband, revyer etc. Kanske till och med instrumenttekniker på turnéer. Eller varför inte lära ut sitt instrument i studiecirkel eller liknande.

Det är en hård bransch att ta sig in i. Men det har det varit länge. Många som vill in och väldigt få som tjänar gott på det.

Flitigt övande på sitt instrument och initiativförmåga skadar heller inte.

Jag är främst kompostiör ja...att skriva musik är främst vad jag sysslar med..har inget behov att spela live eller något...

Med internet syftate jag främst på fildelning ja, och det faktum att folk inte betalar för sin musik längre...detta både på gott och ont givetvis...fördelarna är ju enorma...speciellt om man vill marknadsföra sig sjävl som artist utan label. Jag boycotar förövrigt labels totalt, jag släpper alltid själv hellre...och tar hela vinsten...Jag tror jag aldrig någonsin kommer få pengar från stim, då min musik inte kommer spelas på radio/tv.

Angående jobb..det finns ju vissa gränser...att spela dansband är ju definitivt till att gå över gränsen...min hjärna skulle inte palla med det 😛

Dessutom kan jag inte spela dansband överhuvutaget, men jag är dock väldigt öppensinnad för andra musikstilar, så länge det inte är allt för komersiellt och poppigt. Instrumenttekniker låter ju som ett bra yrke, också förmodlige ett yrke som kräver att man har bra kontakter...nackdelen med ett sådant jobb är ju kanske att man får turnera under längre perioder...

Jag spelar gitarr, men jag skulle nog inte vara någon bra "lärare", det är vad jag tror iallafall..isånnafall får det vara nybörjare

som inte kan spela gitarr överhuvudtaget, för sånna kan man nog framstå bättre än vad man är kaske 😐

[thrinithan (oregistrerad)]

Att skapa musik i sin egen lilla bubbla och att tro att det har något värde utan att ha provat det mot andra är unket.

Det enda jag skulle villja säga är dock att oavset hur smal man kan inbilla sig att ens musik är har den inget värde förän någon annan lyssnar och deltar.

När jag skapar musik så gör jag det för att jag vill och för att skapandet i sig ger något åt mig. Jag skapar ALDRIG musik för att andra ska lyssna. Mycket av den musik som jag skriver hart hörts av 3-4 par öron, mina, min medmusikant och våra sambos. Nästan uteslutande all musik som jag skriver helt själv lämnar aldrig den här lägenheten. Om du tycker att jag är unken för att jag gör något som jag brinner för, samtidigt som jag fullkomligt skiter i om andra älskar, avskyr eller ens hör min musik så kan jag bara fråga mig själv, har du verkligen hittat passionen för att skapa eller jagar du triviala saker som accepterande, beröm och status.

Riktig konst är konst redan innan den bedöms av andra. Riktig konst är konst även om den inte bedöms av andra.

Min musik kommer alltid att ha ett värde för mig och det kan ingen ta ifrån mig. Om den sen får ett annat värde när andra har hört den är en helt annan sak men att påstå att mina skapelser är värdelösa förrän andra har lyssnat... *skakar på huvudet*... du borde veta bättre.

Vissa gör dock musik i första hand för att tillfredställa andra...

Att skapa musik för att tillfredställa andra är enligt mig en villfarelse från vad konst handlar om. Ska inte allt skapande komma från en vilja att skapa? Att skapa för att tillfredställa andra ser jag som att egentligen vara ute efter att tillfredställa andra för att i slutändan få beröm, bli accepterad, bli sedd, status och känna sig viktig och då är man enligt mig ganska vilsen. Då kan man lika gärna tvätta bilar gratis och donera pengar eftersom det genererar lika mycket tillfredställelse hos medmänniskorna och ger samtidigt utövaren många av de tidigare nämnda sakerna.

Redigerat 16 juli 2008 av thrinithan

[DivineCo]

Jag säger inte att man ska skapa musik genom att tänka hur andra vill att det ska låta. Däremot tycker jag att det att det är ganska värdelöst att bara göra saker för egen skull.

Sen tror jag att din musik mycket väl kan vara intressant för andra. Låt folk höra och gå inte på den gamla konstnärsfällan om att man ska odla sin egen exetricitet och undergång.

Konst är en aning om hur stora vi igentligen är och hur vacker den här världen faktiskt kan vara. Låt inte det du gör vara i det fördolda för det du gör har antagligen relevans för långt fler än vad du kan tänka dig.

[thrinithan (oregistrerad)]

Jag säger inte att man ska skapa musik genom att tänka hur andra vill att det ska låta. Däremot tycker jag att det att det är ganska värdelöst att bara göra saker för egen skull.

Sen tror jag att din musik mycket väl kan vara intressant för andra. Låt folk höra och gå inte på den gamla konstnärsfällan om att man ska odla sin egen exetricitet och undergång.

Konst är en aning om hur stora vi igentligen är och hur vacker den här världen faktiskt kan vara. Låt inte det du gör vara i det fördolda för det du gör har antagligen relevans för långt fler än vad du kan tänka dig.

Det är en helt annan sak. Jag tolkade din formulering lite annorlunda Men jag vill fortfarande protestera mot att det skulle vara värdelöst att jag gör musik och sen bestämmer mig för att inte dela med mig. Som sagt har den musiken fortfarande värde för mig även om ingen annan har hört det. Det kanske är tråkigt att jag inte delar med mig av den.. men värdelöst?

[oioioi]

Som jag sade tidigare har jag även moraliska svårigheter att gå på SOC, fast samtidigt tycker jag det är min rättighet, och jag borde även ha folkligt stöd i denna fråga då folket själva har röstat fram detta politiska system, ett system som är till för att uttnytjas ?

[...]

Vad jag fortfarande behöver från samhället är bostad, elektricitet, mat, post, även internet då det är där jag spenderar mest av mina vakna tid. [...]

Jag anser att musiker, författare eller konstänrer är ett udantag...vi skapande människor har en helt annan livsstil...vilket samhället

gör allt för att motarbeta istället för att stimulera. Om vi nu alla SKA arbeta, då lär det nog inte bli mycket kultur och konst gjort.

Många har pratat om kultur bidrag till skapande människor..vilket jag tycker låter vettigt...detta bör dock vara betydligt lägre än social bidraget, det behöver inte ens täcka hela ens ekomiska behov, men åtminstonde en liten del av det.

Att man känner sig annorlunda och vill pyssla med musik/konst/skrivande innebär inte att man ska ha rätt att leva på samhället. Bidrag är till för de som försöker sitt bästa men ändå inte kan försörja sig. Tyvärr missbrukas det en del, och det innebär att de som verkligen behöver bidrag får mindre, samt att vi andra får betala mer skatt vilket i sin tur innebär att vi måste jobba mer alternativt köpa färre instrument!

Det verkar mest som att du är lat och bortskämd. Skaffa ett lagom jobb som ger dig inkomst nog för dina minimerade utgifter.

[Hellpig]

Var och en blir ju lycklig på sitt sätt, så är det. men det är också som så... att det skadar inte att planera inför framtiden. När man är ung så ser man inte alltid nästa trappsteg i livet, det ligger lite ovanför ens horisont så att säga (det gäller nog för alla faser i livet, inte bara ungdomen, misstänker jag men jag är inte där ännu... ). Tro mig, jag har varit där och gjort det. Men rätt vad det är en dag så kan det hända att du upptäcker att alla de du hängt ihop med, partat med, lirat med inte är där längre. Helt plötsligt är förutsättningarna förändrade, du är 30+ och ensam kvar i det bohemiska livet. Visst, du skaffa nya yngre polare och fortsätta, men de (en majoritet av dem) kommer garanterat att försvinna med tiden också. Jag säger inte att det är så här för alla men risken är rätt överhängande. Är du säker på att detta är vad du vill om säg, 10 - 15 år?

Jag skall inte dra hela min story men den motsvarar rätt bra de önskade förutsättningarna du skriver. Hade några skitjobb efter jag gick ut 9:an, insåg att detta är precis vad jag inte vill göra och tog ett steg åt sidan, helt utanför samhällets normala ramar. Lirade med band, var med i ett som var lite på G men där hände inget, körde covers - hade gott om pengar ibland, inga alls ibland. Och som ovan, när jag fyllde 30 (ja, exakt den dagen!) var jag på en fest och folk började gratta mig till gubbåldern. Då kom jag till någon form av insikt... här är jag nu, 30 år gammal på en fest med folk runt 20. Vad fan gör jag här egentligen?! Träffade i samma veva min nuvarande fru, insåg att jag vill fortsätta med musiken men något måste man ju börja göra för att leva... tittade mig omkring och insåg att allt jag kunde få var lågstatusjobb, precis den skiten jag hatat att göra när jag var 18 - ingen skillnad nu inte.

Lång story kort: pluggade till mig en utbildning, fick ett skitjobb inom IT, gick vidare till ett annat företag med bättre lön och nu ligger jag rätt långt över snittet lönemässigt, jag behöver inte stå på en j-a fabrik med dån och smuts, jag behöver inte torka någons röv när de skitit ner sig och jag behöver inte buga o bocka o knyta näven i fickan. Hade jag gjort detta när jag var ung... så hade jag kommit ännu längre idag. <- Statusen är egentligen inte så mycket för mig, jag räknar en människa efter dess handlingar. Men det gör inte alla och det är rätt så trevligt att slippa att bli nervärderad pga sån skit.

Det blev rätt långt i alla fall. ☺️ Men vad vill jag säga? Gör hur fan du vill men kom inte och gnäll om 15 år när du sitter där med 5000 kr i månaden, svårt att ta sig ur och en pension där du kan se fram emot att leva på kattmat (fast med tanke på hur dyr kattmat är ... så blir nog något annat). Men du kan ge dig på att det lönar sig att tänka ett steg längre. En utbildning kan ge dig ett jobb som inte gör att du kommer helt utmattad och inte orkar med något kreativt, samtidigt som du får en hel del andra trevliga fördelar. Sugen på den där goa guran för 18000 kr? Det är du själv som bestämmer dig för om du skall ha råd med den eller inte... lycka till!

[joachime]

Jag är främst kompostiör ja...att skriva musik är främst vad jag sysslar med..har inget behov att spela live eller något...

Med internet syftate jag främst på fildelning ja, och det faktum att folk inte betalar för sin musik längre...detta både på gott och ont givetvis...fördelarna är ju enorma...speciellt om man vill marknadsföra sig sjävl som artist utan label. Jag boycotar förövrigt labels totalt, jag släpper alltid själv hellre...och tar hela vinsten...Jag tror jag aldrig någonsin kommer få pengar från stim, då min musik inte kommer spelas på radio/tv.

Angående jobb..det finns ju vissa gränser...att spela dansband är ju definitivt till att gå över gränsen...min hjärna skulle inte palla med det 😛

Dessutom kan jag inte spela dansband överhuvutaget, men jag är dock väldigt öppensinnad för andra musikstilar, så länge det inte är allt för komersiellt och poppigt. Instrumenttekniker låter ju som ett bra yrke, också förmodlige ett yrke som kräver att man har bra kontakter...nackdelen med ett sådant jobb är ju kanske att man får turnera under längre perioder...

Jag spelar gitarr, men jag skulle nog inte vara någon bra "lärare", det är vad jag tror iallafall..isånnafall får det vara nybörjare

som inte kan spela gitarr överhuvudtaget, för sånna kan man nog framstå bättre än vad man är kaske 😛

Jag förstår det som att du inte är någon vidare instrumentalist. Den musik du skriver verkar heller inte attrahera särskilt många, med tanke på att du inte räknar med några inkomster från STIM.

På vilket sätt har fildelning förvärrat din situation? Skulle du ha sålt tillräckligt många plattor för att leva ett gott liv på kassettkopieringens tid? Antagligen inte, speciellt med tanke på att du inte har något behov av att spela din musik live.

Eftersom dina utsikter att kunna leva enbart på din musik är ganska små (och det oavsett samhällsskick, vill jag påstå) borde du se till att skaffa dig försörjning som ligger så nära ditt livs intresse som möjligt. Sätt ihop några kortare attytidstinna låtar och skicka runt till alla möjliga tv/video-produktionsbolag. Om det går trögt, ge bort låtarna gratis till en början. Se till att få feedback på vad dom kan tänkas vilja ha för musik framöver.

Sätt upp mål och visa framfötterna helt enkelt! 😄

[dysfunctional]

Bo i en garderob verkar lite väl extremt kanske, men 1000 kr låter rimligt... själv betalar jag 3400kr..inget man direkt kan fixa fram på egen hand...Du verkar ändå leva ett bra liv...dessutom har du tillgång till studio..om jag fick likande erbjudande hade jag nog flyttat in helt klart...

Utöver den ekonomiska biten är mitt liv kanon faktiskt 😛.

Min studio består i en dator, två monitorer, ett ljudkort, programvaror och en helvetes massa kunskap. Inga konstigheter det kan alla fixa 😛.

[Demomannen]

Det är inte alls omöjligt att leva på musiken, men det krävs hårt arbete för att nå dit.

När du skriver om hur svårt allt är, vilka motgångar du drabbas av och så vidare får jag intrycket av att du inte hör till dem som har möjlighet att lyckas - och då menar jag inte lyckas på popstjärnenivå, utan talar bara om en rimlig försörjning.

Det krävs nämligen ett sjuhelvetes engagemang för att jobba sig in i branschen.

De allra flesta som idag jobbar i musikbranschen har utan att blinka först gjort musik på fritiden, efter det där hemska jobbet du vet som totalt suger all livskraft ur stackars konstnärssjälar 😛 klarats av. I en övergångsperiod kan man som andra sagt jobba deltid.

Senare, när man fått in en fot, krävs lika hårt arbete för att hålla sig kvar eftersom det finns tusentals därute som vill in lika mycket som du.

Hela resonemanget förutsätter förstås att du har någon sorts talang; musikalisk, artistisk - visst men inte enbart. Du måste vara entreprenör, marknadsförare och administratör också.

Om du har förutsättningarna och lägger det där "offer-snacket" åt sidan finns det inga hinder, tro mig.

Igentligen kan man nog skriva en hel bok om detta...

Men har under några veckor velat dela med mig av mina tankar...

Som musiker i samhället möts man av en rad motgångar...

Att kunna försörja sig på som musiker som "yrke" är idag i stort sett en omöjlighet...

Innan internet kom var det ju faktiskt inte helt omöjligt att överleva på musiken...även för mindre band..

Personligen har jag inga som helst förväntningar att kunna överleva på musiken...Det är inte därför jag gör musik i första hand för att kunna försörja mig på det.....

Att vara musiker för mig är inte bara en hobby man har vid sidan om...detta är en livsstil som man har i blodet...Samhället gör allt som står i sin makt att frånta oss vår frihet och tvinga oss in i marknadsekonomin...tvinga oss att gå långa utbildningar och tvinga oss arbeta åtta till fem, 5 dagar i veckan...Jag tycker detta är vansinne...att hela världen prioriterar pengar framför fritid...som ni kanse märker..så tror jag inte kapitalismen och konsumtionssamhället är det som kommer skapa en värld av välbefinnade och harmoni...snarare motsatsen...

ska man vara musiker och skapa musik seriöst och lägga ner hela sin själ i musiken så går inte det kombinera med ett dubbel liv och att jobba 8 timmar om dagen. Detta kommer varken du vill eller inte forma musiken du skapar...Jag själv känner av detta speciellt på sommaren när man har 3 månader ledigt..att man har en helt annat innre lugn och kreativt flöde än vad man har när man studerar som mest handlar om kaos,stress och ångest.

För andra i samhället så är karriären i yrket det främsta målet människor i allmänhet har, man går långa utbildningar för att få ett prestigefyllt yrke med hög social status, är man musiker däremot, så har man nog inget intresse av att bli advokat eller dylikt, detta enda vi vill är igentligen att få syssla med musik.

Jag är 24 år, och har fortfarande inte bestämt mig vad jag vill "bli" jag inser att jag inte kan leva på SOC hela livet.

Jag har mot min vilja lyckats bli övertalad att börja en utbildning på universitetet nu till hösten, och jag har igentligen 0 motivation att genomföra en utbildning överhuvudtaget och är ej säker på om jag ens orkar börja...Visst man säger att man ska sluta klaga och klippa sig och skaffa ett jobb... men för vissa personer som mig går inte det...detta har med existensen att göra, som jag känner det förlorar livet sin mening om man inte får syssla med musik...ska man plugga eller jobba har man varken tid eller energi att ängna sig åt musiken helhjärtat...

Så vad finns det igentligen för alternativ för människor som oss med alternativa livsstilar ?

Det enda jag behöver är frihet och mat på bordet i stort sett...jag har inget behov av stora häftiga bilar

eller andra statusprylar.

Jag har svårt att tänka mig att jag är den enda här på forumet som känner samma sak.

Jag har tidigare nämt att jag varken vill gå nån utbildning eller ha ett åtta till fem jobb.

För mig är Tid (frihet) värt mer än pengar, jag lever hellre på en lägre levnadsnivå än att slita arslet av mig 8 timmmar om dagen bara så att man ska kunna överkonsumera saker man inte igentligen behöver.....Men samtidigt så växer inte pengar på träd...vi alla behöver ju nån form av inkomst...att leva parasitliv på SOC känns ju inte heller rätt moraliskt.

Sist men inte minst...en intressant teori om hur man som musiker kan överleva på sin musik....

http://www.kk.org/thetechnium/archives/200...0_true_fans.php

[berch]

Håller kort och gott med Demomannen och Hellpig, ska man kunna försörja dig på musik måste man jobba hårt för att nå dit. Kostar både hårt arbete, tid och en massa pengar.

Har varit i Nashville en par gånger nu för att försöka hjälpa en väninna som är en oerhört begåvad sångerska och låtskrivare (tycker lilla jag) att slå sig in i branschen där. För henne är musiken en livsstil och ett "kall" som jag uppfattat henne. Skillnaden är att hon har jobbat som personlig assistent och annat så mycket som hon bara kunnat och försakat en massa kul bara för att kunna åka dit och försöka följa sin dröm. Själv var jag med för att det en kul grej och för att man vet aldrig... Vi fick faktiskt en kontakt andra gången vi var där, men det är långt kvar och mycket hårt arbete innan hon kan försörja sig på det hon drömmer om.

Jag är långtifrån beredd på att satsa på det sättet för att kunna leva på musiken, så jag arbetar med annat för att ha råd att kunna göra det jag tycker är kul att ha som hobby. Jag har lagt ner tid och pengar på utbildning för att slippa det som jag tycker är alltför tråkiga arbeten precis som Hellpig gjorde. Vad gäller musiken så har jag lagt upp lite musik på myspace och spelar i band men får räcka så i alla fall just nu. För min del är det nog mer så att skullle något dyka upp så hoppar jag på om det går leva på.

Men man kan ju köpa Trisslotter också 😛 ungefär lika stor sannolikhet.

Redigerat 17 juli 2008 av berch

[drloop (oregistrerad)]

I allt man gör så är hårt arbete och hängivenhet ett skallkrav för att lyckas.

Talang spelar roll men tillbringar du inte dina dagar med att skriva, öva på ditt instrument samt studera in nya kunskaper så kommer man troligen ingen annanstans än till soc-kontoret.

Och när man gjort allt detta och är förberedd för världen då börjar det riktiga jobbet, sälja dig själv och din musik.

En helt klart underskattad uppgift som ofta saknas hos musiker och uppfinnare.

Läs lite literatur om hur man marknadsför sig, säljer etc. Alltid nyttigt.

[jockmic]

Konstnärlig frihet får man genom oberoende. Det myntet har ju några sidor...

Att kunna leva på musik är väldigt få förunnat och de måste anpassa sin "produktion" till vad som säljer - på gott och ont. Ofta "fnyser" vi åt "kommersiell skit" men om vi vill tjäna några pengar fordras ju faktiskt att vi gör affärer!

Proffs som lever på sin musik är tvingade att anpassa sig och göra det som går att leva på. Amatörer som försörjer sig på annat sätt har full frihet i sitt skapande!

Så man kan välja att anpassa sig till vad som säljer för att kunna ägna sig åt sin musik på heltid eller att gå under. Alternativet känns ju då rätt tilltalande, att jobba så mycket som krävs för att få smör och bröd på bordet och tak över huvudet för att ha full kreativ frihet resten av tiden! Skulle tro att man blir mer fokuserad på vad man gör om tiden är lite begränsad!

/Jocke

[Ekstasis]

Som jag sade tidigare har jag även moraliska svårigheter att gå på SOC, fast samtidigt tycker jag det är min rättighet, och jag borde även ha folkligt stöd i denna fråga då folket själva har röstat fram detta politiska system, ett system som är till för att uttnytjas ?

[...]

Vad jag fortfarande behöver från samhället är bostad, elektricitet, mat, post, även internet då det är där jag spenderar mest av mina vakna tid. [...]

Jag anser att musiker, författare eller konstänrer är ett udantag...vi skapande människor har en helt annan livsstil...vilket samhället

gör allt för att motarbeta istället för att stimulera. Om vi nu alla SKA arbeta, då lär det nog inte bli mycket kultur och konst gjort.

Många har pratat om kultur bidrag till skapande människor..vilket jag tycker låter vettigt...detta bör dock vara betydligt lägre än social bidraget, det behöver inte ens täcka hela ens ekomiska behov, men åtminstonde en liten del av det.

Att man känner sig annorlunda och vill pyssla med musik/konst/skrivande innebär inte att man ska ha rätt att leva på samhället. Bidrag är till för de som försöker sitt bästa men ändå inte kan försörja sig. Tyvärr missbrukas det en del, och det innebär att de som verkligen behöver bidrag får mindre, samt att vi andra får betala mer skatt vilket i sin tur innebär att vi måste jobba mer alternativt köpa färre instrument!

Det verkar mest som att du är lat och bortskämd. Skaffa ett lagom jobb som ger dig inkomst nog för dina minimerade utgifter.

Du har givetvis rätt i det du skriver. Även då människan är lat av naturen är det jävligt enkelt att kalla en för lat/bortkämd. Jag tycker samhället som det ser ut bidrar till att folk blir lata...För unga människor kan det nog vara bättre med lite hårdare tag..

Du skulle vara intressant och veta hur många det är som går på bidrag pga av lathet...

Redigerat 3 februari 2009 av Ekstasis

[Ekstasis]

Var och en blir ju lycklig på sitt sätt, så är det. men det är också som så... att det skadar inte att planera inför framtiden. När man är ung så ser man inte alltid nästa trappsteg i livet, det ligger lite ovanför ens horisont så att säga (det gäller nog för alla faser i livet, inte bara ungdomen, misstänker jag men jag är inte där ännu... 😐). Tro mig, jag har varit där och gjort det. Men rätt vad det är en dag så kan det hända att du upptäcker att alla de du hängt ihop med, partat med, lirat med inte är där längre. Helt plötsligt är förutsättningarna förändrade, du är 30+ och ensam kvar i det bohemiska livet. Visst, du skaffa nya yngre polare och fortsätta, men de (en majoritet av dem) kommer garanterat att försvinna med tiden också. Jag säger inte att det är så här för alla men risken är rätt överhängande. Är du säker på att detta är vad du vill om säg, 10 - 15 år?

Jag skall inte dra hela min story men den motsvarar rätt bra de önskade förutsättningarna du skriver. Hade några skitjobb efter jag gick ut 9:an, insåg att detta är precis vad jag inte vill göra och tog ett steg åt sidan, helt utanför samhällets normala ramar. Lirade med band, var med i ett som var lite på G men där hände inget, körde covers - hade gott om pengar ibland, inga alls ibland. Och som ovan, när jag fyllde 30 (ja, exakt den dagen!) var jag på en fest och folk började gratta mig till gubbåldern. Då kom jag till någon form av insikt... här är jag nu, 30 år gammal på en fest med folk runt 20. Vad fan gör jag här egentligen?! Träffade i samma veva min nuvarande fru, insåg att jag vill fortsätta med musiken men något måste man ju börja göra för att leva... tittade mig omkring och insåg att allt jag kunde få var lågstatusjobb, precis den skiten jag hatat att göra när jag var 18 - ingen skillnad nu inte.

Lång story kort: pluggade till mig en utbildning, fick ett skitjobb inom IT, gick vidare till ett annat företag med bättre lön och nu ligger jag rätt långt över snittet lönemässigt, jag behöver inte stå på en j-a fabrik med dån och smuts, jag behöver inte torka någons röv när de skitit ner sig och jag behöver inte buga o bocka o knyta näven i fickan. Hade jag gjort detta när jag var ung... så hade jag kommit ännu längre idag. <- Statusen är egentligen inte så mycket för mig, jag räknar en människa efter dess handlingar. Men det gör inte alla och det är rätt så trevligt att slippa att bli nervärderad pga sån skit.

Det blev rätt långt i alla fall. 🙂 Men vad vill jag säga? Gör hur fan du vill men kom inte och gnäll om 15 år när du sitter där med 5000 kr i månaden, svårt att ta sig ur och en pension där du kan se fram emot att leva på kattmat (fast med tanke på hur dyr kattmat är ... så blir nog något annat). Men du kan ge dig på att det lönar sig att tänka ett steg längre. En utbildning kan ge dig ett jobb som inte gör att du kommer helt utmattad och inte orkar med något kreativt, samtidigt som du får en hel del andra trevliga fördelar. Sugen på den där goa guran för 18000 kr? Det är du själv som bestämmer dig för om du skall ha råd med den eller inte... lycka till!

Du har rätt i det du skriver....Givetvis bör man ta ansvar för sig själv...och inte låta socialen göra det åt en...Även då man inser dett uppenbara..så är det lättare sagt än gjort...

Och jag tror som du nämner att man kommer att ångra sig efteråt... Men det är lätt att som jag bli passiv...

Även då åtta till fem jobb inte passar min livsstil kan jag tänka mig att jobba deltid, alterntivt heltid under vissa perioder...

Det bästa vore ju givetvis om man kunde försörja sig på musiken...eller på något annat relaterat...

Har länge funderat på nån cd distro på nätet eller så...

Redigerat 19 juli 2008 av Ekstasis

[Ekstasis]

Jag är främst kompostiör ja...att skriva musik är främst vad jag sysslar med..har inget behov att spela live eller något...

Med internet syftate jag främst på fildelning ja, och det faktum att folk inte betalar för sin musik längre...detta både på gott och ont givetvis...fördelarna är ju enorma...speciellt om man vill marknadsföra sig sjävl som artist utan label. Jag boycotar förövrigt labels totalt, jag släpper alltid själv hellre...och tar hela vinsten...Jag tror jag aldrig någonsin kommer få pengar från stim, då min musik inte kommer spelas på radio/tv.

Angående jobb..det finns ju vissa gränser...att spela dansband är ju definitivt till att gå över gränsen...min hjärna skulle inte palla med det 😐

Dessutom kan jag inte spela dansband överhuvutaget, men jag är dock väldigt öppensinnad för andra musikstilar, så länge det inte är allt för komersiellt och poppigt. Instrumenttekniker låter ju som ett bra yrke, också förmodlige ett yrke som kräver att man har bra kontakter...nackdelen med ett sådant jobb är ju kanske att man får turnera under längre perioder...

Jag spelar gitarr, men jag skulle nog inte vara någon bra "lärare", det är vad jag tror iallafall..isånnafall får det vara nybörjare

som inte kan spela gitarr överhuvudtaget, för sånna kan man nog framstå bättre än vad man är kaske 🙂

Jag förstår det som att du inte är någon vidare instrumentalist. Den musik du skriver verkar heller inte attrahera särskilt många, med tanke på att du inte räknar med några inkomster från STIM.

På vilket sätt har fildelning förvärrat din situation? Skulle du ha sålt tillräckligt många plattor för att leva ett gott liv på kassettkopieringens tid? Antagligen inte, speciellt med tanke på att du inte har något behov av att spela din musik live.

Eftersom dina utsikter att kunna leva enbart på din musik är ganska små (och det oavsett samhällsskick, vill jag påstå) borde du se till att skaffa dig försörjning som ligger så nära ditt livs intresse som möjligt. Sätt ihop några kortare attytidstinna låtar och skicka runt till alla möjliga tv/video-produktionsbolag. Om det går trögt, ge bort låtarna gratis till en början. Se till att få feedback på vad dom kan tänkas vilja ha för musik framöver.

Sätt upp mål och visa framfötterna helt enkelt! 🙂

Om jag har en bra instrumentalist det beror nog främst på vem man frågar, det räcker mer än väl till den musiken jag skapar.

Jag anser mig själv vara bra på gura, men man kan ju alltid bli bättre förståss...men lär nog aldrig bli nån "solo mästare"

Musiken jag gör är i allmänt ganska smal musik, men om man sälger 500-2000 skivor i dom musikstilarna jag sysslar med så är det mycket bra...

Angående fildelning, som jag nämde har feldelning både positiva och negativa sidor...I mitt fall tror jag faktiskt att det gynnar mig mer än vad det skadar. För små okända artister med liten publik är nästan fildelning en förutsättning för en expanderade publik.....

Fast om man säljer mer eller mindre det beror nog mycket på fall till fall..svårt att dra "definitiva" regler för hur man påverkas av fildelningen, då det är i balans med hur stor publik man har och hur många procent som "faktiskt" köper skivan....procent antalet kommer alltid variera från fall till fall...För större artister är det ingen snack om saken att dom förlorar mångmiljon belopp på fildelningen..

Och angånde försörjning du har rätt...man har ju sinna drömmar om att kunna försörja sig på musiken..och man lever ju med

tron med om man bara lyckas överföra all musik man har i huvudet varje dag...så kommer man på sikt lyckas få in lite pengar från musiken iallafall...allt beror ju på hur produktiv man är...och hur mycket man skapar...vem vet om 5 år vad jag sysslar med då ???

Då kanske man spelat in en massa musik...jag hoppas det...annars kommer jag se mig själv som ett misslyckande...då hela meningen mit livet kretsar till mina drömmar om att spela in musik och släppa album...

Men visst...man bör även hitta nått man trivs att jobba med...att jobba inom tv/video låter som ett toppen jobb..problemet är att det är extremt populära yrken...Men nått inom ljudteknik vore ju givetvis drömmen...Men kommer desvärre inte in på det programmet "tonsättare" här i Karlstad..mina betyg duger inte...

[Ekstasis]

Konstnärlig frihet får man genom oberoende. Det myntet har ju några sidor...

Att kunna leva på musik är väldigt få förunnat och de måste anpassa sin "produktion" till vad som säljer - på gott och ont. Ofta "fnyser" vi åt "kommersiell skit" men om vi vill tjäna några pengar fordras ju faktiskt att vi gör affärer!

Proffs som lever på sin musik är tvingade att anpassa sig och göra det som går att leva på. Amatörer som försörjer sig på annat sätt har full frihet i sitt skapande!

Så man kan välja att anpassa sig till vad som säljer för att kunna ägna sig åt sin musik på heltid eller att gå under. Alternativet känns ju då rätt tilltalande, att jobba så mycket som krävs för att få smör och bröd på bordet och tak över huvudet för att ha full kreativ frihet resten av tiden! Skulle tro att man blir mer fokuserad på vad man gör om tiden är lite begränsad!

/Jocke

Att kunna leva på sin musik måste vara ett privilegium....något som få förunnas...Men om man ska börja anpassa sin egen musik för att sälja bra...då är man nog ute på hal is...då har man nog misförstått totalt vad äkta/ärlig musik består av, detta är ytterlligare en tragisk sidoeffekt av kapitalismen och vårt omättliga behov av pengar....

Man bör vara trogen till sig själv och lita på sig själv..och vad man själv gillar...följer man bara den egna instinkten är det nog svårt att misslyckas...På den punkten är jag väldigt kompromisslös...tänker aldrig "sälja" mig själv på det sättet...allt för många gör det misstaget...att sälja sig själv..för pengar...

Du nämner att tiden är begränsad...joo...tidspress eller brist på tid i allmänhet kan nog vara ett stimulus som får en mer fokuserad/kreativ/taggad...men det kan också få motsatt effekt...vilket man själv kanske inte är medveten om..utan är omedveten om dess orsak.....

Tvingas man jobba på nått skittjobb så finns det ju en risk att själva "jobbet" och vad det nu innebär färgar och ger uttryck i musiken. T.e.x har man haft en dålig dag på jobbet kan "illskan" och upprördheten reflekteras i musiken...Beronde på vad man skapar kan ju detta vara både bra och dåligt..personligen försöker jag vara väldigt försiktig med att låta sådana intryck få uttryck i musiken.

[Svencanz]

Ekstatis,

Snart far det vara nog av detta navel skaderi. Om du inte ar engagerad i varlden runt om dig, hur kan du fa naring fran den?

Skaffa dig ett jobb i en bensin mack (jag har jobbat dar sjalv, och det var valdigt givande.)

Ditt problem ar alienering - inte musik versus samhallet.

Go hard,

Sven

[jockmic]

Tycker att du i de senaste inläggen visar en självinsikt som jag tror att många av oss andra saknade i början av tråden. Man kan påverka tingens tillstånd om man drar rätt slutsatser av sina erfarenheter. Det går att använda det som en motor för de mål man vill nå...mål föresten, det är jätteviktigt!

Sen ska man inte inte gå och må dåligt! Tyvärr gör många det och det är också en spegling av samhället. Det finns hjälp att få och jag tror att det viktigaste är att vara öppen och inte försöka lura sig själv eller andra. Att ha någon att bolla sina tankar, idéer och bekymmer är en god hjälp för att kunna definiera målen!

/Jocke

[Svencanz]

Eftertanke,

Jag har just last Thomas Harris' tre Hannibal Lecter bocker, plus the prologue som forklarar hur Hannibal blev som han blev.

I denna prologue var det en mening som etsade sig fast.

"In the carriage, they had to shit in their hats."

Sa detta ar alltsa personer som skickades till Sibirien under Stalin's purges, vilket alltsa hande. For 50-60 ar sedan eller sa.

Hatten, aven for en simpel man, ar en symbol av status; sa det ar ytterst tongivande att dessa "gentlemen" forsatta i en olidlig situation valde sin yttersta symbol av status (hatten) som deposit for sin animalistiska, och manskliga svaghet att behova skita - while inlast i en godsvagn heading for unknown destination.

Var fan ar du i verkligheten?

Har du inte studerat historia, eller vad som hander runt omkring dig?

Om du inte kan prestera nagot som har relevans till "oss andra" i varlden runt dig, sasom att jobba i en bensin mack eller skriva en lat som "Dancing Queen" - jo, da foreslar jag att du skiter i hatten.

Och att du gor sa i tysthet.

Sven Carlsson

New Zealand

[Ekstasis]

Ekstatis,

Snart far det vara nog av detta navel skaderi. Om du inte ar engagerad i varlden runt om dig, hur kan du fa naring fran den?

Skaffa dig ett jobb i en bensin mack (jag har jobbat dar sjalv, och det var valdigt givande.)

Ditt problem ar alienering - inte musik versus samhallet.

Go hard,

Sven

Vem sa att jag inte är engagerad i världen ?

Jag och musiken lever i ett eget sub-samhälle..och det är väl främst där jag får min "näring" ifrån...

alienering är inte alltid ett problem som jag upplever det utan snarare ett aktivt val....men när det kommer till att tjäna pengar i samhället..är ju alienering givetvist någonting negativt som försvårar det hela...

Att jobba natt på en mack kanske funkar...Problemet är nog snarare om det finns några jobb lediga...

Jag jobbar även nattvakt svart ibland....det funkar helt ok..drygt som fan men man får iallafall betalt...

[Vallhagen]

En del tankeväckande läsning i tråden.

Det är inte så jävla lätt att vara människa alla gånger, och alltsom oftast så funkar faktiskt inte schablonkommentarer som "klipp dig o skaffa ett jobb".

jag vill inte lägga ut texten för mycket men nånting på vägen:

Jag är inte säker på att utbildning är vettigt om du inte känner för det. Jag kan t o m sträcka mig till att tycka det är skitfel. En utbildning är (ska vara) en investering, en väg mot nånting du VILL göra och siktar mot. Dessutom så krävs det en del för att fixa det, och det kostar pengar. Plugga är periodvis svårt och tungt. Nyckelordet är "motiverad". Det finns risk att det skiter sig, och då sitter man där med ett bortkastat halvår (som det tar att bestämma sig att hoppa av) och studieskulder.

Vänd på Hellpigs story; han "vaknade" när han fyllde 30 och började plugga. Säkert med FAN så mycket bättre resultat än om han pluggat som 21åring. Så han gjorde rätt som väntade, om du frågar mig.

(Relativt lågavlönade) jobb som butiksbiträde i mack e dyl finns det.

En grej till:

Många tips handlar om att du "för att lyckas måste satsa, ge gärnet, hänga i...". Gott så, och sant. Jag vill tillägga: Be om - och kräv - hjälp, tips, stöd av din omgivning. Det finns tillgångar. Ett steg åt det hållet har du tagit genom att öppna denna tråd.

Lycka till!

Bengan

...och skit för fan inte i hatten.