Det svänger om ABBA...

[osiris]

Har ni hört talas om att Nils Landgren gjort en abba-coverplatta?

Inte?

Det hade inte jag heller... men nu har jag det.

Han tolkar abba på ett nytt coolt sätt.

Funky Abba heter plattan... och den låter precis som den heter. Abba låtar i Funk-tappning.

Jag kan utan tvekan säga att detta är årets bästa platta!

Jag tycker ni ska spana in den på ett eller annat sätt.

Nils Landgren Funk Unit - Funky Abba

Så coolt så jag tror jag kreverar!

Love.

[VacUm]

Urrk.. Abba är Abba. Låt Abba vara Abba och låt Nisse Landgren kliva av scen. Han är gammal o trött!

[Danny Cort (oregistrerad)]

Har ni hört talas om att Nils Landgren gjort en abba-coverplatta?

Eh...

Ja.

Dom sände ju en dokumentär om inspelningen på SVT.

[Benke]

Urrk.. Abba är Abba. Låt Abba vara Abba och låt Nisse Landgren kliva av scen. Han är gammal o trött!

Håller med!

[Fridh]

http://www.actmusic.com/act9430.htm

Kool, den vill man ju ha naturligtvis! Jag är ABBAfficiando!

Var köper man den?

Redigerat 21 oktober 2004 av Fridh

[Claes Holmerup]

Funk är min musik - men de exempel som fanns på låtarna var definitivt inte bra.

Originalen är åtskilliga miljoner gånger bättre. Kan han inte göra ny, egen musik i stället för att förstöra andras låtar...?

[VacUm]

Funk är min musik - men de exempel som fanns på låtarna var definitivt inte bra.

Originalen är åtskilliga miljoner gånger bättre. Kan han inte göra ny, egen musik i stället för att förstöra andras låtar...?

Det har inte gjorts nån funk värd namnet efter 1978 och det kommer förmodligen aldrig göras i framtiden heller. Visst, Nisse och hans band svänger, men varför i hela friden håller dom på? Det har gjorts förut, och då var det ju bättre. Funk spelar man i gymnasiet och sedan tröttnar man på skiten.... Vem har inte stått där och jammat på Chicken och tyckt att det svängt så det svartnade för ögonen? Usch, vad pinsam man var då!

[Poppen]

Nisse Landgren är ju otroligt, extremt, underbart musikalisk! Jag tycker att det är underbart att lyssna på det han gjort. Om han nu använder sin talang till att tolka Abba så är ju det kanon!

Så gnäll inte på Nisse! Bräda honom istället om ni kan!!! 🙂

[Pellesnusk]

Det har inte gjorts nån funk värd namnet efter 1978

Kom igen! Gruppen Zapp och Roger Troutman har spelat in ett antal dödligt funkiga album på 1980-talet. Våga inte påstå att låten "More bounce to the ounce" från 1980 inte är bra och funkig!

[osiris]

http://www.actmusic.com/act9430.htm

Kool, den vill man ju ha naturligtvis! Jag är ABBAfficiando! 😄

Var köper man den?

Finns på cdon.com för 99 spänn 🙂

[hammagrella]

...men ABBA SKA göras av ABBA, och inga andra. Det ska vara svengelska, Micke Tretow bombastik, Ola Brunkert-pukor och mjäkiga Björn&Benny-körer och hela den tidstypiska atmosfären. Det är det som är så underbart.

Har ALDRIG hört en bra ABBA-cover, Erasure var klart sövande t ex och den där svenska tribute-plattan med Rob&Raz, Ronander, Sator, Sanne S, Irma mfl. var väl mer kul bagatell än bra.

Ja förutom Army Of Lovers version av Hasta Mañana, mer gay än så blir aldrig ABBA... 🙂

Edit: Rättelse, en bra ABBA-cover är "Knowing me knowing you" med Wondermints

Redigerat 22 oktober 2004 av hammagrella

[Poppen]

...men ABBA SKA göras av ABBA, och inga andra.

ABBA görs redan av ABBA! 🙂.... Nisse Landgrens coverplatta ändrar inte på det...

Finns ingen anledning till oro. Det är ju grymt bra låtar. Varför inte tolka dem?

Helt rätt tycker jag. Blir det inte bra så blir det inte bra. End of story!

[SLC-trax]

Funk!? 😄 Hmm.

ABBA's gamla orginallåtar är ju mer funky än detta.. 🙁

[VacUm]

Så gnäll inte på Nisse! Bräda honom istället om ni kan!!! 🙁

Exakt just där ligger felet med er post-70-funk-diggare. När man börjar snacka om att bräda varandra i att spela musik har man hamnat väldigt väldigt snett.

Är Cubase den ultimata musikern i så fall? Där kan man spela snabbare än både Nisse L och Robert Wells om man vill.

[Claes Holmerup]

Så gnäll inte på Nisse! Bräda honom istället om ni kan!!! 🙁

Exakt just där ligger felet med er post-70-funk-diggare. När man börjar snacka om att bräda varandra i att spela musik har man hamnat väldigt väldigt snett.

Precis!

Funk handlar om en viss känsla, gung och stil i musiken - och inte om att spela snabbare, byta ackord oftare eller krångla till melodierna mer än "motståndaren".

[dede]

Så gnäll inte på Nisse! Bräda honom istället om ni kan!!! 😛

Exakt just där ligger felet med er post-70-funk-diggare. När man börjar snacka om att bräda varandra i att spela musik har man hamnat väldigt väldigt snett.

Är Cubase den ultimata musikern i så fall? Där kan man spela snabbare än både Nisse L och Robert Wells om man vill.

Exakt min reflexion oxå!!!

För mig är den värsta typen jazz/jazzrock där alla ska ha långa solon. Och inte nog med det. SEN SKA DET APPLÅDERAS MITT I LÅTARNA!!!

Det är som att skriva böcker med så många krångliga ord som möjligt. Eller nånting.....

[VacUm]

Så gnäll inte på Nisse! Bräda honom istället om ni kan!!! 😛

Exakt just där ligger felet med er post-70-funk-diggare. När man börjar snacka om att bräda varandra i att spela musik har man hamnat väldigt väldigt snett.

Är Cubase den ultimata musikern i så fall? Där kan man spela snabbare än både Nisse L och Robert Wells om man vill.

Exakt min reflexion oxå!!!

För mig är den värsta typen jazz/jazzrock där alla ska ha långa solon. Och inte nog med det. SEN SKA DET APPLÅDERAS MITT I LÅTARNA!!!

Det är som att skriva böcker med så många krångliga ord som möjligt. Eller nånting.....

Fast där håller jag inte med dig riktigt. Du tänker på en helt annan tradition där det plötsligt börjar handla om improvisation på an helt annan nivå. Anledningen till att det är långa solon inom jazz är att formtänkandet är stort (detta har väldigt lite med funk att göra) och ett bra solo kräver ganska många minuter för att man ska ha tid på sig att nå dit man vill. Att kunna tokbränna är det sista man är ute efter här, även om det givetvis förekommer löpningar utan dess like, men med dom vill improvisatören ha nåt annat sagt än "spela såhär jävla fort du kan!".

Så min kontenta: Blanda inte ihop funk och jazz, för det är två ganska olika saker. Klart att genrerna ligger varandra ganska nära, men det finns några ganska fundamentala skillnader (i alla fall för mig) som särar begreppen.

[dede]

Så gnäll inte på Nisse! Bräda honom istället om ni kan!!! 😄

Exakt just där ligger felet med er post-70-funk-diggare. När man börjar snacka om att bräda varandra i att spela musik har man hamnat väldigt väldigt snett.

Är Cubase den ultimata musikern i så fall? Där kan man spela snabbare än både Nisse L och Robert Wells om man vill.

Exakt min reflexion oxå!!!

För mig är den värsta typen jazz/jazzrock där alla ska ha långa solon. Och inte nog med det. SEN SKA DET APPLÅDERAS MITT I LÅTARNA!!!

Det är som att skriva böcker med så många krångliga ord som möjligt. Eller nånting.....

Fast där håller jag inte med dig riktigt. Du tänker på en helt annan tradition där det plötsligt börjar handla om improvisation på an helt annan nivå. Anledningen till att det är långa solon inom jazz är att formtänkandet är stort (detta har väldigt lite med funk att göra) och ett bra solo kräver ganska många minuter för att man ska ha tid på sig att nå dit man vill. Att kunna tokbränna är det sista man är ute efter här, även om det givetvis förekommer löpningar utan dess like, men med dom vill improvisatören ha nåt annat sagt än "spela såhär jävla fort du kan!".

Så min kontenta: Blanda inte ihop funk och jazz, för det är två ganska olika saker. Klart att genrerna ligger varandra ganska nära, men det finns några ganska fundamentala skillnader (i alla fall för mig) som särar begreppen.

Jo, det kan jag väl ge mig på. Själv sitter jag kanske fast i punk/new wave tänkandet vars grundregler innebär förbud mot solon. Funk har jag aldrig lyssnat på . Om det inte innebär Otis Redding och sånt 😮

Men jag har faktiskt lite svårt för typ Zappa´s Chunga´s Revenge med 8? takter låt och resten solon. Fast å andra sidan så är jag väldigt förtjust i King Crimsons improvisationer. Vilket inte gör det enklare att ens för mig själv förstå vad jag tycker är bra. Så därför har jag bestämt att all musik har samma existensberättigande; Nämnligen A som kommunicerar med B. Men så fort jag anar elitism ser jag rött 😛

Då menar jag inte att t.ex.Jimmi Hendrix var elitist. Han var helt enkel fastvuxen med gitarren./gitarren var honom. Men 70-tallsmusiken som punken revolterade mot handlade mycket om det....vem som var jävla bäst på sitt instrument etc. Och kan du inte sjunga ska du hålla käften....och så samlar vi ihop 3000 i en arena och beundrar Yes/Genesis/...och så får vi svenska svaret Kaipa 😮

Enda konsert jag somnat på är Chick Corea 😮

[indi]

det svänger inte om landgren, lika lite som wells. och tyvärr i mitt tycke är de inte långt ifrån varandra längre. hans tolkningar av abba låter på nåt sätt kind of rapsody and rock. en fråga om inställning till musiken...

om de åtmisntone spelade jazz! och med detta menar jag den breda musiken, oavsätt hur korta eller långa solo, återigen inställning... jazz är inställning, det kan lika bra låta country... jazz är svängig, jazz är funky, jazz är fusion, jazz är rockigt, jazz är är abbigt

[Mantel]

tankade skivan nu, Jävla drag!

BRA SOM FAN!!! Weeehoooo

[VacUm]

det svänger inte om landgren, lika lite som wells. och tyvärr i mitt tycke är de inte långt ifrån varandra längre. hans tolkningar av abba låter på nåt sätt kind of rapsody and rock. en fråga om inställning till musiken...

om de åtmisntone spelade jazz! och med detta menar jag den breda musiken, oavsätt hur korta eller långa solo, återigen inställning... jazz är inställning, det kan lika bra låta country... jazz är svängig, jazz är funky, jazz är fusion, jazz är rockigt, jazz är är abbigt

Japp, du har rätt.. Håller faktiskt med. Det är nästan omöjligt att hålla isär begreppen här. Men att kalla jazzmusik för elitistisk (som Dede iaf indirekt menade på) är en jävla skymf mot i stort sett alla praktiserande afrobaserade musiker. Det är ju förfasen i stort sett det enda forumet där musikern kan uttrycka sig konstnärligt, och när det kallas elitistiskt ser nästan jag rött. Då får man gå hem och läsa på! Dom enda elitistiska är vissa lyssnare med för långt pipskägg och basker som tycker att det av nån outgrundlig anledning är "fint" att gå på jazzkonsert.

[dede]

det svänger inte om landgren, lika lite som wells. och tyvärr i mitt tycke är de inte långt ifrån varandra längre. hans tolkningar av abba låter på nåt sätt kind of rapsody and rock. en fråga om inställning till musiken...

om de åtmisntone spelade jazz! och med detta menar jag den breda musiken, oavsätt hur korta eller långa solo, återigen inställning... jazz är inställning,  det kan lika bra låta country... jazz är svängig, jazz är funky, jazz är fusion, jazz är rockigt, jazz är är abbigt

Japp, du har rätt.. Håller faktiskt med. Det är nästan omöjligt att hålla isär begreppen här. Men att kalla jazzmusik för elitistisk (som Dede iaf indirekt menade på) är en jävla skymf mot i stort sett alla praktiserande afrobaserade musiker. Det är ju förfasen i stort sett det enda forumet där musikern kan uttrycka sig konstnärligt, och när det kallas elitistiskt ser nästan jag rött. Då får man gå hem och läsa på! Dom enda elitistiska är vissa lyssnare med för långt pipskägg och basker som tycker att det av nån outgrundlig anledning är "fint" att gå på jazzkonsert.

Jag tror faktiskt inte vi har några problem.......... Men visst skulle det vara kul att sätta på sig lösskägg och och solbrillor och få svinga loss på scen,,,,,,,,,,,

[Pinnen]

Vaccum, du måste ha läst Lena Ackebos "That´s jazz"!

För övrigt kan man observera att svårigheten att hålla isär subjektivitet och objektivitet finns överallt, förutom i allt kulturutövande/betraktande dessutom i tex. vetenskapsteori. Vem bestämmer vad som är bra eller dåligt? Vem är den absoluta referenspunkten? Var finns den absouluta objektiva mätmetoden? Det här är otroligt svårt men manar samtidigt till eftertanke hos både hög och låg. Så i slutänden: vad vet man om någonting egentligen? Jag tror inte jag ens vill försöka svara på det.

[VacUm]

Vaccum, du måste ha läst Lena Ackebos "That´s jazz"!

För övrigt kan man observera att svårigheten att hålla isär subjektivitet och objektivitet finns överallt, förutom i allt kulturutövande/betraktande dessutom i tex. vetenskapsteori. Vem bestämmer vad som är bra eller dåligt? Vem är den absoluta referenspunkten? Var finns den absouluta objektiva mätmetoden? Det här är otroligt svårt men manar samtidigt till eftertanke hos både hög och låg. Så i slutänden: vad vet man om någonting egentligen? Jag tror inte jag ens vill försöka svara på det.

Nä har inte läst eller ens hört talas om den boken. Men det är ju rätt roliga frågeställningar som man kan diskutera hur länge som helst. Å andra sidan är jag rätt less på den diskussionen efter alldeles för många och långa nätters tjafsande om ungefär dessa frågor... Som du säger så slutar det nästan alltid ungefär på samma ställe; man har fan inte en aning om nånting

[Poppen]

Så gnäll inte på Nisse! Bräda honom istället om ni kan!!! 😄

Exakt just där ligger felet med er post-70-funk-diggare. När man börjar snacka om att bräda varandra i att spela musik har man hamnat väldigt väldigt snett.

Är Cubase den ultimata musikern i så fall? Där kan man spela snabbare än både Nisse L och Robert Wells om man vill.

Varför tolkas "bräda" som att "spela snabbare", "byta ackord oftare" etc? Musik för mig är att ge den som lyssnar ett mervärde i att lyssna. Detta kan man lyckas med i varierande grad. Detta var vad jag menade med "bräda". Har ingenting med teknik och notes/min tal att göra. Men eftersom tolkningen uppstod så finns ju uppenbarligen tanken där. Lite synd.

En liten kommentar ang jazz:

Det är för mig en befriande genre där man som enskild musiker för plats att utöva sin musik och att uttrycka sig. Det vore lite trist om man liksom har "haft sin chans" efter 12 takter och sen måste falla in i det styrda igen. En applåd efter ett bra solo är ju en självklarhet. Lika självklart som att låta bli att applådera ifall solisten suger.

Lite tankar att begrunda. Ska ta och begrunda själv nu och se om jag har rätt. Jag vet inte 🙂

[VacUm]

Varför tolkas "bräda" som att "spela snabbare", "byta ackord oftare" etc? Musik för mig är att ge den som lyssnar ett mervärde i att lyssna. Detta kan man lyckas med i varierande grad. Detta var vad jag menade med "bräda". Har ingenting med teknik och notes/min tal att göra. Men eftersom tolkningen uppstod så finns ju uppenbarligen tanken där. Lite synd.

Ok, missuppfattade dig lite tror jag, men anledningen var nog att Herr Landgren är ju en typisk bränna-16-delar-över-en-bluespenta-utan-dess-like-och-oftast-utan-någon-större-motivations-kille. Så det var väl därför den diskussionen blev som den blev. Men jag menar fortfarande att när man ens börjar tänka på musik i tävlingsform är man lite ute och cyklar. Visst kan man bedöma hantverket, tekniken och allt dedär, men för mig är det egentligen inte det man är ute efter. Speciellt inte inom improvisationsmusiken. Där lyssnar jag efter kreativitet, nytänkande och uttryck. Charlie Parker och grabbarna hade allt detdär, men om någon skulle låta precis som Charlie Parker idag hade det varit ganska meningslöst. Ok, det är kul att det svänger och med ett par bärs i kroppen så tjoar man väl med och tycker det är kul, men vad vill karln säga? Förmodligen vill han inte säga ett skit för han är trött och gammal och anledningen till hela Abba-grejjen är troligen att han på ett smidigt sätt plockar in ganska stora pengar (i jazzvärldens mått mätt alltså). Och det suger tycker jag!

[Poppen]

Varför tolkas "bräda" som att "spela snabbare", "byta ackord oftare" etc? Musik för mig är att ge den som lyssnar ett mervärde i att lyssna. Detta kan man lyckas med i varierande grad. Detta var vad jag menade med "bräda". Har ingenting med teknik och notes/min tal att göra. Men eftersom tolkningen uppstod så finns ju uppenbarligen tanken där. Lite synd.

Ok, missuppfattade dig lite tror jag, men anledningen var nog att Herr Landgren är ju en typisk bränna-16-delar-över-en-bluespenta-utan-dess-like-och-oftast-utan-någon-större-motivations-kille. Så det var väl därför den diskussionen blev som den blev. Men jag menar fortfarande att när man ens börjar tänka på musik i tävlingsform är man lite ute och cyklar. Visst kan man bedöma hantverket, tekniken och allt dedär, men för mig är det egentligen inte det man är ute efter. Speciellt inte inom improvisationsmusiken. Där lyssnar jag efter kreativitet, nytänkande och uttryck. Charlie Parker och grabbarna hade allt detdär, men om någon skulle låta precis som Charlie Parker idag hade det varit ganska meningslöst. Ok, det är kul att det svänger och med ett par bärs i kroppen så tjoar man väl med och tycker det är kul, men vad vill karln säga? Förmodligen vill han inte säga ett skit för han är trött och gammal och anledningen till hela Abba-grejjen är troligen att han på ett smidigt sätt plockar in ganska stora pengar (i jazzvärldens mått mätt alltså). Och det suger tycker jag!

Håller med dig i stora drag. Att tävla i musik går ju egentligen inte eftersom det är en konstart och därmed omätbart.

Sen tycker jag att man ska vara lite försiktig med att förkasta en musiker för att han (eller hon) låter likt en föregångare. Den musikern kan ha något att säga ändå. Däremot rena plagiat är ju överflödiga förstås.

Tror att vi är ganska överens nu..... 😄