Svåra val i livet (IT vs. Musik)

[Silversurfarn]

Jag satt och surfade runt på internet häromdagen och fick syn på den här länken:

http://www.upworthy.com/something-every-teacher-should-watch-and-student-and-person

För er som inte orkar kolla den så kan man sammanfatta den med en fråga:

- Vad skulle du ägnat ditt liv åt om pengar inte spelade någon roll?

Jag satt och funderade en stund och kom fram till följande:

- Jag skulle vilja skriva musik (för tv, radio, film, andra artister etc)

- Jag skulle vilja ge gitarrlektioner.

- Jag skulle vilja spela i band.

- Jag skulle vilja ha någon form av studio där jag kan producera och spela in.

Tanken slog mig då att det är ju inte helt omöjligt att faktiskt satsa på det. I så fall går jag helt utbildning för det. Jag läser en IT-utbildning på universitetet (3-årig kandidat), som jag påbörjade i höstas. Det är intressant men kanske inte det jag vill syssla med trots allt. Tror att många går och funderar just över dessa frågor första året. Det finns goda jobbutsikter efter examen och finfin lön.

Utbildningsmässigt för min ”dröm” har jag tänkt mig att läsa ett år på Tech Music School:

http://www.techmusicschool.se/?gclid=CK-Ugp24-bsCFUVf3god81QARw

Music Production/Music Business

Sedan fortsätta med:

http://www.musikmakarna.se/

En YH-utbildning på två år.

Kanske komplettera med någon kurs i pedagogik i mitt undervisningssyfte.

Kort om mig:

- 26 år

- Har började spela piano när jag var 8 år, gitarr 14 år (började spela i band och skriva musik då också), har även spelat trummor i något år och spelar bas från och till. Mycket gott relativt gehör och har mycket goda kunskaper i musikteori.

- Har jobbat sedan studenten och har därmed en slant på banken.

- Har en kontakt i London som jag kan bo hos billigt.

Har någon gått skolorna och kan komma med lite råd?

Eller någon som är insatt i branschen?

Eller bara någon som kan komma med lite råd? 😉

Tack på förhand!

[JJRockford]

Jag tänker att den första frågan borde vara vad du verkligen tjänar på att utbilda dig inom musik? D v s, vad är själva utbildningen värd/vad bidrar den med för att du ska uppnå dina mål?

Har själv läst 3 år IT på högskolan, och jobbar numera som programmare. Och jag skulle vilja påstå att det är relativt gott om tid att ägna åt musik i båda fallen. Men visst, känner en att IT (vilket i och för sig är ett otroligt brett område 🙂), så kan det säkert bli tufft att ta sig igenom alla tre åren. Och det är nog inget vidare långsiktigt att satsa på ett yrke en inte trivs med, bara för att det är ok lön.

Vet inte om det finns någon statistik, men om en tittar på de som är framgångsrika inom det du vill göra, hur många har några relevanta (yrkes)högskolepoäng?

[laban1]

Jag tänker att den första frågan borde vara vad du verkligen tjänar på att utbilda dig inom musik? D v s, vad är själva utbildningen värd/vad bidrar den med för att du ska uppnå dina mål?

Det kanske är en bra tanke att tänka över vad du vill fokusera på? Du verkar ha tillräcklig erfarenhet och kunskap för det. Det blir svårare med åren tycker jag att få tillräcklig tid, men framför allt energi och djäklar anamma, på att verkligen "knäcka" i något område då man har villa vove, båt, julgran, barn, you name it..Om man vill jobba professionellt alltså. Å andra sidan är det inte fel att röra sig i olika områden, knyta kontakter etc och ha kul också, det kan leda till något det också, det är sällan det går spikrakt dit man vill..

Redigerat 12 januari 2014 av laban1

[piggey]

alla

- Jag skulle vilja spela i band.

- Jag skulle vilja skriva musik (för tv, radio, film, andra artister etc)

- Jag skulle vilja ha någon form av studio där jag kan producera och spela in.

 

kan du ju göra på samma gång. skaffa en hemmastudio, sök upp några snubbar och börja skriva och repa. de låtar som du skriver och inte passar i bandet ger du till någon annan. försök inte göra allting så storslaget heller... se bara till att ha kul 🙂

 

i och med din IT utbildning så skulle du ju kunna börja skapa olika musikprogram eller plugins/synthesizers etc.

[Hellpig]

Se IT-utbildningen som en backup att falla tillbaks på om musiken inte funkar, det är mitt råd.

[Silversurfarn]

alla

- Jag skulle vilja spela i band.

- Jag skulle vilja skriva musik (för tv, radio, film, andra artister etc)

- Jag skulle vilja ha någon form av studio där jag kan producera och spela in.

 

kan du ju göra på samma gång. skaffa en hemmastudio, sök upp några snubbar och börja skriva och repa. de låtar som du skriver och inte passar i bandet ger du till någon annan. försök inte göra allting så storslaget heller... se bara till att ha kul 🙂

 

i och med din IT utbildning så skulle du ju kunna börja skapa olika musikprogram eller plugins/synthesizers etc.

Jo, fast allt det gör jag redan i nuläget på hobbynivå. Det jag syftar på är att jag skulle vilja ha det som yrke istället för hobby, kanske lite oklart formulerat..

[Silversurfarn]

Tack för alla finfina svar! 🙂

Egentligen är väl själva frågan om jag vill satsa på musiken fullt ut eller köra "safe" och ha IT-utbildningen som backup. Om man ser ur en traditionell familjesynpunkt som laban1 gör så är väl det sistnämnda att föredra.

Det är inte så att jag vantrivs med min IT-utbildning, men det vore mer givande (inbillar jag mig) att satsa på musik istället. Som JJRockFord säger så kanske inte utbildning spelar någon roll, men jag tror att genom utbildningarna så hittar många nyttiga kontakter..

[rundgång]

Mitt "helgbarn" pluggar musik - han vet förutsättningarna om att det kommer bli svårt att leva på den men nöjjer sig med att stå på fabrik. Musiken kommer han kunna ägna sig åt endå och pengar betyder lite så länge det går runt.

Min grabb pluggade innebandy och spelar i högsta herr-div. Går inte leva på

...inte ens i närheten trots kontrakt mm mm. Men samma där, sponsorerna fixar jobb - fabrik, och han är väldigt nöjd med detta.

Har du en ambition om att tjäna pengar så kommer tid för hobbys nästan alltid va mindre, iaf om du samtidigt ska leva med familj. Nöjjer du dig med en vardag med vanligt 7-16 jobb så kommer tiden finnas för hobbys.

Musiklärare kanske? ...verkar vara sådär med behörighetskrav känns det som.

[JJRockford]

Jo, fast allt det gör jag redan i nuläget på hobbynivå. Det jag syftar på är att jag skulle vilja ha det som yrke istället för hobby, kanske lite oklart formulerat..

Nejdå, det framgick helt klart 🙂

Men om det bara är kontakter som hindrar dig från att ta det från hobby-nivå till yrke, så kanske du ska fundera om det finns andra sätt att skaffa dessa än att plugga i tre år? Vad gör du t ex idag för att skaffa den typen av kontakter du tänker att du behöver?

Med en kombination av planering och koffein tror jag säkert du kan köra i princip heltid på både plugg och musik.

Eventuellt skulle du ju, om du ändå tror att du skulle trivas i IT-yrket (själv gillade jag inte att plugga, men trivs med jobbet 🙂), fundera över vad det finns för möjligheter att släpa lite med pluggandet och på så sätt skaffa dig ytterligare tid till musicerandet? D v s, ta tillräckligt mycket poäng varje termin för att få ut CSN-pengarna, men kanske inte 20 p varje termin.

[SadamJR]

Kan man inte kombinera IT och musik på nåt sätt, yrkesmässigt?

[MARY G (oregistrerad)]

Jag har gått på Tech Music School 🙂 Men det var innan de flyttade och startade de nya inriktningarna (Songwriting, music prod..) De fick även ny ledning efter jag slutade men ändå. Är det något speciellt du vill veta om att gå där? Kan i alla fall säga att det var bästa tiden i mitt liv hittills!

[Silversurfarn]

Jag har gått på Tech Music School 🙂 Men det var innan de flyttade och startade de nya inriktningarna (Songwriting, music prod..) De fick även ny ledning efter jag slutade men ändå. Är det något speciellt du vill veta om att gå där? Kan i alla fall säga att det var bästa tiden i mitt liv hittills!

Det kan vara intressant vad du hade för förväntingar på utbildningen? Vilken utbildning gick du? Vad är det främsta du fått ut av den? Varför valde du just Tech Music School? Hur använder du dig av den kunskap du fått där med det du sysslar med idag? etc 🙂

[Silversurfarn]

Kan man inte kombinera IT och musik på nåt sätt, yrkesmässigt?

Det hade inte heller varit så dumt, har också tänkt i dem banorna. 🙂

[Silversurfarn]

Nejdå, det framgick helt klart 🙂

Men om det bara är kontakter som hindrar dig från att ta det från hobby-nivå till yrke, så kanske du ska fundera om det finns andra sätt att skaffa dessa än att plugga i tre år? Vad gör du t ex idag för att skaffa den typen av kontakter du tänker att du behöver?

Med en kombination av planering och koffein tror jag säkert du kan köra i princip heltid på både plugg och musik.

Eventuellt skulle du ju, om du ändå tror att du skulle trivas i IT-yrket (själv gillade jag inte att plugga, men trivs med jobbet 🙂), fundera över vad det finns för möjligheter att släpa lite med pluggandet och på så sätt skaffa dig ytterligare tid till musicerandet? D v s, ta tillräckligt mycket poäng varje termin för att få ut CSN-pengarna, men kanske inte 20 p varje termin.

Intressanta tankar! Finns många lösningar! Jag tycker att IT är intressant, men musik är roligare! Började programmera i höstas och det har blivit ett nytt intresse, så det lär bli en kombination på något sätt!

[Kecke]

Enligt mig tycker jag du redan har svarat på frågan själv. Du vet vad du vill, kör på det!

Skiter det sig så kan du alltid utbilda dig längre fram inom något annat tråkigt. 🙂

[vmbr]

Jag känner många som utbildat sig inom musik, olika utbildningar såsom producent, låtskrivare, instrumentalist och liveljud. Av 40-50 personer vet jag två som idag försörjer sig inom musik, båda jobbar med liveljud.

Jag har alltid velat jobba med musik men har insett att chansen att jag kommer kunna leva på det är extremt liten och osannolik. Jag tog istället en ingenjörsexamen inom IT och jobbar som systemutvecklare nu, lönen gör att jag har möjlighet att köpa in bra utrustning och hyra en lokal om jag skulle vilja driva en studio på på helger och ledig tid. Det innebär att jag slipper oroa mig för att ha kunder och kan istället spela in band och projekt jag själv gillar när jag känner för det. Så ser min plan ut!

Redigerat 13 januari 2014 av vmbr

[Signia]

Grejen är väl att båda inriktningarna kräver att andra ska kunna tjäna pengar på det du gör/tillför. Annars går det knappt att få ihop ett leverne på endera delen.

Så antingen utbildar du dig till det ena eller det andra, eller lär upp dig lika långt privat. Då kan du kanske leva på det. Annars troligen inte.

Skillnaden mellan vanliga näringslivet och musikbranschen är kanske att den senare är mer stökig, osäker, kortsiktig, och det är oerhört mycket politik i den. Är man 26 och okänd lokalt så ligger man redan lite efter, för folk ringer folk dom känner, inte dom som sägs vara bra. Så man måste bli en del av 'grabbarna grus' gänget i stan, helst så tidigt som möjligt i livet.

Redigerat 13 januari 2014 av Signia

[stol]

Hej!

Läste om ditt dilemma här och kände igen mig lite. Pluggade it på högskola sedan har jag jobbat som utvecklare och på senaste åren mest som it-projektledare. Men jag hade en gång drömmar att jobba med musik, helst med att skriva musik. De drömmar som jag hade om musik på den tiden var inte alls lika genomtänkta som de du verkar ha.

Hursomhelst så vantrivdes jag under utbildning och lade minsta möjliga fokus på studierna. Till slut hoppade jag t o m av, för jag kände att varför ska jag plugga detta om jag inte tror att jag vill hålla på med it. När jag hoppat av fick jag ändå ett jobb som programmerare trots avbruten utbildning. Och sedan har jag jobbat vidare och varit väldigt nöjd med att jag gick utbildning. Men grejen är att jag fortfarande ibland tänker, vad ska jag bli när jag blir stor, fast jag redan är medelålders. Ska jag försöka byta karriär på något vis? Suget finns efter att göra något mer kreativt men jag är ändå väldigt nöjd med att jag gick utbildning och tycker att jag haft ett riktigt bra jobb.

Jag tänker så här: man ska göra det man tycker är roligt, men det är bra om detta inte är samma som alla andra tycker är roligt, och som det är begränsat med möjligheter att få jopp på. Såvida man inte är riktigt begåvad eller har tur. Eller är beredd att leva enkelt och med lite mindre trygghet.

Jag kan inte ge något råd, våra situationer är rätt olika och jag har ingen aning hur mitt liv hade varit om jag valt annorlunda. Hoppas det går bra för dig, du verkar samlad så du kommer säkert fram till något vettigt.

[JJRockford]

Det innebär att jag slipper oroa mig för att ha kunder och kan istället spela in band och projekt jag själv gillar när jag känner för det. Så ser min plan ut!

Där tycker jag att du sätter fingret på något viktigt. Jag säger inte att det är/blir så för alla. Men jag tror det är ganska vanligt att folk satsar på musiken, blir tvungna att ta jobb de egentligen inte är intresserade av, och på det viset tappar intresset så att det bara blir ett jobbet som vilket som helst.

Tycker att Johan Norberg (meriterad frilansjournalist och producent) satte bra ord på det. Citerar en krönika (i kraftigt förkortad version) från Fuzz fritt ur minnet:

"Min stora talang är att åka buss. Eller vad trodde ni? Spela gitarr? Händer väl då och då, men på det stora hela är det ändå som bussåkare jag är riktigt vass.

(...)

Vill du bli proffesionell gitarrist? Det är lätt. Skaffa ett busskort och ta jobb som busschaufför. Starta ett band och repa två gånger i veckan. Summa sumarum kommer du tillbringa lika mycket tid i buss som vilken annan frilansgitarrist som helst, fast du kommer enbart få spela egen musik".

D v s. Om du summerar den "totala tillvaron", så kanske det är lika kul att jobba som programmerare och lägga all fritid på sin musik, som att jobba med musik. Även om det första förmodligen är tryggare och bekvämare.

Märker i övrigt att jag nog driver på i en viss riktning... Det är inte meningen egentligen 🙂

Edit: La till lite.

Redigerat 13 januari 2014 av JJRockford

[Silversurfarn]

Om man nu ska hålla på med musik är det nog viktigt att man inte bara satsar på en grej, exempelvis bara spela i band (särskilt om det gäller originalmusik). Det skulle i så fall vara att man kombinera olika musik-sysslor så man får ihop en skaplig peng. Dvs skriva musik under dagarna, undervisa på vissa kvällar och eftermiddagar, spela coverband på helgerna osv. Då gäller det ju att man har byggt upp en någorlunda stabil kundkrets förstås. Det gäller då att få tiden att räcka till, vilket funkar i min nuvarande livssituation. Om man ser framåt i tiden så är som labin1 sa dagishämtningar, segelbåt, barn och fru etc som ska ha tid och pengar av en.

[vmbr]

Där tycker jag att du sätter fingret på något viktigt. Jag säger inte att det är/blir så för alla. Men jag tror det är ganska vanligt att folk satsar på musiken, blir tvungna att ta jobb de egentligen inte är intresserade av, och på det viset tappar intresset så att det bara blir ett jobbet som vilket som helst.

Rent generellt tycker jag många verkar ha inställningen att man måste gå all-in eller eller lägga ner sina planer och drömmar helt. Att börja med helgverksamhet för att sedan gå mot 75% jobb och 25% egen verksamhet, och sakta men säkert gå över mer och mer till sin egen verksamhet, läser man sällan om.

Dessutom tror jag att man har roligare att ha musiken som en hobby än som jobb, när jag kommer hem från jobbet är jag ofta extremt taggad på att ta fram gitarren, om jag gjorde detta dagligen tror jag inte att jag skulle ha samma entusiasm.

[Silversurfarn]

Där tycker jag att du sätter fingret på något viktigt. Jag säger inte att det är/blir så för alla. Men jag tror det är ganska vanligt att folk satsar på musiken, blir tvungna att ta jobb de egentligen inte är intresserade av, och på det viset tappar intresset så att det bara blir ett jobbet som vilket som helst.

Tycker att Johan Norberg (meriterad frilansjournalist och producent) satte bra ord på det. Citerar en krönika (i kraftigt förkortad version) från Fuzz fritt ur minnet:

"Min stora talang är att åka buss. Eller vad trodde ni? Spela gitarr? Händer väl då och då, men på det stora hela är det ändå som bussåkare jag är riktigt vass.

(...)

Vill du bli proffesionell gitarrist? Det är lätt. Skaffa ett busskort och ta jobb som busschaufför. Starta ett band och repa två gånger i veckan. Summa sumarum kommer du tillbringa lika mycket tid i buss som vilken annan frilansgitarrist som helst, fast du kommer enbart få spela egen musik".

D v s. Om du summerar den "totala tillvaron", så kanske det är lika kul att jobba som programmerare och lägga all fritid på sin musik, som att jobba med musik. Även om det första förmodligen är tryggare och bekvämare.

Märker i övrigt att jag nog driver på i en viss riktning... Det är inte meningen egentligen 🙂

Edit: La till lite.

Haha, jag satt bara och lekte med tanken och ville få lite input, kul med alla åsikter och tankar!

Ja, Norberg har skrivit mycket klokt genom åren (har prenumererat på Fuzz i 10 år). Han hade turen att uppleva livet som studiomusiker under 80-talet (som jag förstått verkar vara ekonomiskt sett ett att musikbranschens bästa decennium). Nu vet jag inte vart branschen är på väg med nedladdning och allt vad det heter. Band som inte tjänar pengar på skivförsäljning börjar istället turnera jorden runt.

i och med din IT utbildning så skulle du ju kunna börja skapa olika musikprogram eller plugins/synthesizers etc.

Det vore något det med! 🙂

[Signia]

En annan aspekt, som kanske inte är så rolig att höra/läsa, är ju att musik blir ett jobb precis som de flesta andra jobb - om man ska livnära sig på det.

Fördelen med att ha musiken som "hobby" är ju att man jobbar med musik utifrån lust, feeling och inspiration. Man kan stänga av datorn och ringa en polare eller kolla på TV om man inte har lust. Men jobbar man med det för sitt levebröd, så ska låten/arret/inspelningen vara klar imorgon klockan 16. Punkt. Oavsett man har lust eller inte, mår skit, är apless på det, eller nåt vill dejta en tjej, ta en pizza, ut på playan eller gå på stan eller nåt.

Har hört många som säger "Det blir ju aldrig nån tid att få lust, eller ladda suget, ladda batterierna" liksom. Det blir ett kneg, som alla andra. En vardagsrutin. Sköter man inte den kommer ingen lön.

En rutin som kräver att man sover ordentligt, äter regelbundet (o bra käk) och tar hand om kroppen. Mår man bra och är pigg o glad, då kommer skitmycket idéer. Är man trött, seg eller ur form, då får man krysta som fan, pressa fram idéer tvångsmässigt. Finns inget värre. Blir sällan bra heller, för det reflekterar ingen verklig känsla liksom. Så man har inte riktigt råd att vara trött, bakis, ur form eller så.

Redigerat 13 januari 2014 av Signia

[laban1]

Men jobbar man med det för sitt levebröd, så ska låten/arret/inspelningen vara klar imorgon klockan 16. Punkt. Oavsett man har lust eller inte, mår skit, är apless på det, eller nåt vill dejta en tjej, ta en pizza, ut på playan eller gå på stan eller nåt.

Oavsett man har lust eller inte, måste de flesta av oss dra in pengar på något som binder upp oss. Vem kan bara dra ner till playan hur som? Badvakten? 🙂

Men såklart kan det inte bara vara bra dagar att jobba med "det man vill" Visst har jag hört av vänner att dom hellre skulle vilja ha musiken som hobby, men och andra sidan, vet dom hur det är att ha ett "vanligt" jobb? Jag tycker inte det låter så farligt det dom beskriver.

Tror att det handlar mer om förväntningar, att det inte blev riktigt som dom trodde, det riktiga breaket kom aldrig liksom, det som man exade varandra att tro på under studierna.

Redigerat 13 januari 2014 av laban1

[JJRockford]

Haha, jag satt bara och lekte med tanken och ville få lite input, kul med alla åsikter och tankar!

Ja, Norberg har skrivit mycket klokt genom åren (har prenumererat på Fuzz i 10 år). Han hade turen att uppleva livet som studiomusiker under 80-talet (som jag förstått verkar vara ekonomiskt sett ett att musikbranschens bästa decennium). Nu vet jag inte vart branschen är på väg med nedladdning och allt vad det heter. Band som inte tjänar pengar på skivförsäljning börjar istället turnera jorden runt.

Det har aldrig varit lätt att leva på musik, men jag tror verkligen inte på att det skulle vara svårare idag än något annat decennium. Avicii drog väl in 160 miljoner förra året har jag för mig att jag läste någonstans? Låter ju helt ok, såg bilder på hans nya kåk i LA...

Nåväl, alla generationer har haft sina utmaningar. Jag skulle nog snarare vilja påstå att det kanske är aningen mer rättvist numera. Distribution och kanaler för att marknadsföra dig över hela världen finns tillgängliga för alla med en dator och internet. Du behöver inte ha ett par miljoner i ryggen och ett väl utbyggt nätverk för att distribuera skivor. Visst genererar det i ett större brus, men det är lika för alla.

Intressant artikel med ganska mycket relaterat: http://magasinetfilter.se/magasin/2012/29/vinnare-forlorare

[Signia]

Tror att det handlar mer om förväntningar, att det inte blev riktigt som dom trodde ...

Yes, det köper jag. Ofta när folk vill jobba med musik, på ett eller annat sätt, så är förväntningarna så grymt höga, och folk har en så befäst drömlik bild av hur det ska bli. En känsla av att då kan man styra saker till att bli som man vill, att t.o.m. livet ska bli som man vill. Då blir man ju alltid besviken i livet. Trist när så entusiastiska människor möter den verkligheten sen.

[MARY G (oregistrerad)]

Det kan vara intressant vad du hade för förväntingar på utbildningen? Vilken utbildning gick du? Vad är det främsta du fått ut av den? Varför valde du just Tech Music School? Hur använder du dig av den kunskap du fått där med det du sysslar med idag? etc 🙂

Jag gick Cert HE Popular Music Performance som var på ett år. Åkte mest för att jag ville leva min dröm och bo utomlands, sen lära mig mer om musik och utvecklas förstås. Sökte runt lite på nätet och insåg att det inte fanns något liknande i Sverige just då, sen verkade det populärt och många svenskar åkte dit. Sen var det inte alltför långt bort heller.

Jag trodde nog på ett sätt att den skulle öppna lite mer dörrar än vad den gjorde, man levde mest i en bubbla i skolan liksom. Men sen är jag sångare också. Det kan vara annorlunda om man går produktion. Trodde också att man skulle få utvecklas lite mer individuellt men risken blir att alla som kommer ut därifrån låter likadant. Det främsta som jag lärde mig var att man måste jobba väldigt hårt och hitta sin egen inriktning. Det är upp till en själv vad resultatet blir. Konkurrensen är stenhård.. Men som sagt, jag gick ju sång hehe 🙂

Hade väldigt många olika kurser och fick en bra teoretisk grund. Innan kunde jag egentligen inte mycket om musik men nu skriver jag egna låtar, producerar lite och sådär. Har fått helt andra möjligheter! Alla de ettåriga utbildningarna är ju grunder så det är nog bra med mer utbildning om man känner för det 🙂

[LejonLeo]

Dethär var en mycket intressant läsning och jag känner igen mig i mycket av det som skrivs. Jag hoppade av musikhögskolan då jag efter 3 år kom fram till att jag hellre spelade själv än undervisade andra i att spela (gick musiklärarutbildningen i 2-ämnes nämligen musik och svenska). Efter avhoppet flackade jag runt på olika jobb, inga som jag trivdes på och därmed stannade jag aldrig särskilt länge på ett och samma ställe. Men hela tiden så spelade jag och skrev låtar "vid sidan om" och 2005 fick jag faktiskt skivkontrakt. En skiva som jag helt och hållet spelat in själv släpptes på Eld Records 2005 men istället för att turnéra land och rike runt på en våg av de goda recentioner den faktiskt fick så uppdagades det att jag hade cancer och jag hamnade på sjukhus. Och blev liggande. Efter operation och cellgiftsbehandling i ett år var jag någorlunda återställd. Fast inte helt förstås. Och mitt liv hade kommit av sig, min energi var borta, skivbolaget hade gått i konkurs och av de tusen skivor som trycktes hade det knappt sålt 100 stycken. Jag fick på sätt och vis börja om från början igen. Vilket jag inte orkade. Jag blev deppig. Och alla förväntade sig att jag skulle vara så oerhört tacksam och glad för att jag levde. Något de själva tog för givet varje stund som gavs till dem. På sätt och vis var perioden efter cancern stundtals värre än när jag faktiskt hade den. Så det blev tillbaka till att flacka runt och leta jobb, och ett tag fick jag gå på soss då det helt enkelt inte fanns några jobb men hyran måste ju in ändå. Jag blängde på mina instrument som stod i hörnet och samlade damm. Men jag hade lite småprojekt ibland. Olika band, lite spelningar, lite glädje. Men inga pengar såklart.

Slutligen hittade jag ett jobb jag faktiskt trivdes med och som jag nu har jobbat på i fem år, vilket är en mindre evighet i mina mått mätt. Jag jobbar deltid vilket funkar oerhört bra för min del och är nog det som gjort att jag blivit kvar såpass länge. Nu har jag inte någon familj eller dyra huslån eller stora ekonomiska utgifter över huvud taget och kan därför unna mig att jobba lite när det passar mig, vilket innebär att jag har mycket tid över till annat. Till exempel musik. Jag har byggt upp en liten hemmastudio på landet av de instrument jag samlat på mig genom åren och jag har börjat plugga musik igen. På distans. Och tack vare att jag hoppade av musikhögskolan har jag fortfarande lite CSN-kosing kvar i rockärmen. Musik på distans är inte så dumt som man kan tro. Tvärtom passar det mig ypperligt. Jag slipper flytta ifrån den studio jag så mödosamt byggt upp, jag kan ha kvar mitt jobb som jag äntligen hittade fram till, och jag får en oerhört stor frihet av att dels kunna gå ner väldigt mycket i timmar när jag får CSN och dels kunna anpassa plugget efter mitt schema och inte anpassa mig efter pluggets schema.

Så det är ett tips- plugga musik på distans. Det är inte så dumt som man kan tro. Man har liveföreläsningar, kurslitteratur, uppgifter och arbetsprover som man skickar in. Man har sina deadlines man måste passa för att få godkänt, men hur man lägger upp själva pluggandet är i hög grad upp till en själv. En stor fördel som jag ser det är också att man använder sin egen utrustnning och lär känna den ordentligt istället för att sitta och häcka på en miljonstudio som man kanske aldrig sätter sin fot på igen efter utbildningen.

[Silversurfarn]

Dethär var en mycket intressant läsning och jag känner igen mig i mycket av det som skrivs. Jag hoppade av musikhögskolan då jag efter 3 år kom fram till att jag hellre spelade själv än undervisade andra i att spela (gick musiklärarutbildningen i 2-ämnes nämligen musik och svenska). Efter avhoppet flackade jag runt på olika jobb, inga som jag trivdes på och därmed stannade jag aldrig särskilt länge på ett och samma ställe. Men hela tiden så spelade jag och skrev låtar "vid sidan om" och 2005 fick jag faktiskt skivkontrakt. En skiva som jag helt och hållet spelat in själv släpptes på Eld Records 2005 men istället för att turnéra land och rike runt på en våg av de goda recentioner den faktiskt fick så uppdagades det att jag hade cancer och jag hamnade på sjukhus. Och blev liggande. Efter operation och cellgiftsbehandling i ett år var jag någorlunda återställd. Fast inte helt förstås. Och mitt liv hade kommit av sig, min energi var borta, skivbolaget hade gått i konkurs och av de tusen skivor som trycktes hade det knappt sålt 100 stycken. Jag fick på sätt och vis börja om från början igen. Vilket jag inte orkade. Jag blev deppig. Och alla förväntade sig att jag skulle vara så oerhört tacksam och glad för att jag levde. Något de själva tog för givet varje stund som gavs till dem. På sätt och vis var perioden efter cancern stundtals värre än när jag faktiskt hade den. Så det blev tillbaka till att flacka runt och leta jobb, och ett tag fick jag gå på soss då det helt enkelt inte fanns några jobb men hyran måste ju in ändå. Jag blängde på mina instrument som stod i hörnet och samlade damm. Men jag hade lite småprojekt ibland. Olika band, lite spelningar, lite glädje. Men inga pengar såklart.

Slutligen hittade jag ett jobb jag faktiskt trivdes med och som jag nu har jobbat på i fem år, vilket är en mindre evighet i mina mått mätt. Jag jobbar deltid vilket funkar oerhört bra för min del och är nog det som gjort att jag blivit kvar såpass länge. Nu har jag inte någon familj eller dyra huslån eller stora ekonomiska utgifter över huvud taget och kan därför unna mig att jobba lite när det passar mig, vilket innebär att jag har mycket tid över till annat. Till exempel musik. Jag har byggt upp en liten hemmastudio på landet av de instrument jag samlat på mig genom åren och jag har börjat plugga musik igen. På distans. Och tack vare att jag hoppade av musikhögskolan har jag fortfarande lite CSN-kosing kvar i rockärmen. Musik på distans är inte så dumt som man kan tro. Tvärtom passar det mig ypperligt. Jag slipper flytta ifrån den studio jag så mödosamt byggt upp, jag kan ha kvar mitt jobb som jag äntligen hittade fram till, och jag får en oerhört stor frihet av att dels kunna gå ner väldigt mycket i timmar när jag får CSN och dels kunna anpassa plugget efter mitt schema och inte anpassa mig efter pluggets schema.

Så det är ett tips- plugga musik på distans. Det är inte så dumt som man kan tro. Man har liveföreläsningar, kurslitteratur, uppgifter och arbetsprover som man skickar in. Man har sina deadlines man måste passa för att få godkänt, men hur man lägger upp själva pluggandet är i hög grad upp till en själv. En stor fördel som jag ser det är också att man använder sin egen utrustnning och lär känna den ordentligt istället för att sitta och häcka på en miljonstudio som man kanske aldrig sätter sin fot på igen efter utbildningen.

Vilken historia, tur att det gick bra med cancern! Jo, jag funderar starkt på att fortsätta min nuvarande utbildning och plugga det här senare eller under tiden (om man hinner). Tänkte mig den här: http://www.miun.se/sv/utbildning/Hitta-din-utbildning/ATLAS-Visa-program/?KatalogProgramId=1687..

[JohnRick]

Vilken historia, tur att det gick bra med cancern! Jo, jag funderar starkt på att fortsätta min nuvarande utbildning och plugga det här senare eller under tiden (om man hinner). Tänkte mig den här: http://www.miun.se/s...gProgramId=1687..

Går den nu, men har tagit studieuppehåll halvvägs. För mkt jobb (IT-jobb på heltid hemifrån), samt studenter (slagverkselever i lokalen ett par ggr i veckan). Har ju egentligen läst fem-sex år av annat tidigare, men hoppade på musikproduktion i egenskap av trummis. Första halvåret är väldigt mkt ellära, vilket tycks sålla bort en hel del, men sätter man det är det rätt kul.