Jump to content
Annons

  • Artiklar

    Tips, guider och intervjuer

    • Jon Rinneby
      Nord Wave 2 är ett 61-tangenters klaviatur med Aftertouch och semivägda tangenter, som kombinerar det analoga och digitala med praktiska och handfasta kontroller. Fullmatad är bara förnamnet. 

      Synten är fyrdelad med separat volymkontroll för varje del: Sample, Virtual Analog, Wavetable och FM. Andra godbitar är 48 rösters polyfoni, OLED-display, 1 GB minnesbank för Nord Sample Library 3.0 och utbytbara samplingar. Givetvis är Nord Wave 2 också tankad med alla tänkbara effekter. Vidare ska du med enkelhet kunna mejsla fram lager av ljud vare sig det gäller samplingar eller vågformer.
      ”Det är vår mest mångsidiga synt hittills” berättar Clavia.
      Pris och releasedatum låter vänta på sig. Läs mer om Nord Wave 2 här.
       

      Studios nyhetsbevakning på Namm görs i samarbete med Universal Audio.

    • Jon Rinneby
      Steven Slate och Fabrice Gabriel ligger knappast på latsidan gällande att släppa ny hård- och mjukvara. Nytt för i år är bland annat en equalizer där nyskapande är ledordet.

      Infinity EQ är en grafisk dra-och-släpp-eq med noll latency (fördröjning), analoga kurvor och innovativt gränssnitt. Pluggen är enligt utvecklarna snabb och enkel att jobba med, samt låter fantastiskt och kräver inga direkta förkunskaper för att förstå sig på.
      ”Don’t read the manual” - uppmanar Steven Slate.
      Vidare är equalizern, som till största del styrs med enbart musrörelser, berikad med ett färgglatt utseende och dansande frekvensåtergivning. Huruvida Infinity EQ står sig mot storfavoriter som Fabfilter Pro-Q 3, DMG Audio EQuilibrium och TDR SlickEQ M - Mastering Edition återstår att se när pluggen släpps till pc och mac den 20 Februari i år.

      Studios nyhetsbevakning på Namm görs i samarbete med Universal Audio.

    • Jon Rinneby
      I trumvärlden förknippas Tama ofta med praktiska lösningar och nytänkande. Senaste tillskottet är ett lite billigare trumset som ska vara lätt att ta med sig.

      Tama Club-JAM Flyer mini-kit är ett portabelt budgetset bestående av fyra delar: En 4”x10” bastrumma, en 8”x6” hängpuka, en 10”x9” golvpuka och en 10”x5” virvel. Med i paketet följer en Bass Drum Lifter som förhindrar vibrationer och ger bättre projektion och ton. Färgen är Candy Apple Mist och trumsetet säljs i fyra delar eller som ett helt kit med tillhörande baspedal, virvelstativ, hi-hatstativ och trumpall.
      Tama Club-JAM Flyer mini-kit är tillgängligt nu och bankar sig in på strax över 4000 kr. Snyggt är det också!
       
      Studios nyhetsbevakning på Namm görs i samarbete med Universal Audio.

    • Jon Rinneby
      Liven 8bit Warps är en retrosynt i modern tappning med fokus på chiptunemusik, en musikstil ursprungligen gjord med ljudchip från gamla datorer och tv-spel.

      Den nya synten från japanska Sonicware har 27 olika kontroller, en step sequencer, filter och effekter, högtalare och väger in på ynka 790 gram. Vidare sägs Liven 8bit Warps dra väldigt lite batteri. Fyra redigerbara 8-bits ljudmotorer (Warp, Attack, Morph and FM) garanter enligt utvecklarna ett brett ljudspektrum. Andra godbitar är octave shift, pitch bends, wing control, looper och parameter automation.
      Sonicware Liven 8bit Warps pitchas för tillfället på Kickstarter med ett starpris på ungefär 126 pund.
       

      Studios nyhetsbevakning på Namm görs i samarbete med Universal Audio.

    • Jon Rinneby
      Hårdvarulegendarerna Korg och Mackie slår sina påsar ihop och trollar fram två nya hybridmixerbord med fokus på användarvänlighet och bra ljud.

      Livemixerborden SoundLink MW1608 och MW2408 har 16 respektive 24 kanaler och är utvecklade i samarbete med preampspecialisten Peter Watts och Greg Mackie. Tjusningen med de nya mixerborden är bland annat HiVolt-preampsen, som ska föra tankarna till Trident-soundet med mycket headroom och analog värme.
      Spännande funktioner som "Mute Groups" och ”Musician’s Phone” ska underlätta arbetsflödet medan 24 digitala effekter, varav sex reverb, ser till att stilla det kreativa begäret.
      Den nya SoundLink-serien väntas landa i maj med ett startpris på 999 pund. Läs mer på www.korg.com.

       
      Studios nyhetsbevakning på Namm görs i samarbete med Universal Audio.

    • Jon Rinneby
      Med ljudkorten SSL 2  och SSL 2+ ställer engelska Solid State Logic in siktet på hemmamarknaden. Välljud utlovas i form av högklassiga preamps och ett Legacy 4k enhancement mode inspirerat av den klassiska SSL 4000-serien.

      Ljudkorten med USB 2.0 klarar av 24-bit/192kHz och är bestyckade med två in- och utgångar, hörlursförstärkare samt en monitorkontroll. SSL+ har ytterligare en ingång för hörlurar med separat volymreglage, MIDI I/O och obalanserade utgångar.
      ”We focused on developing the best sounding and performing audio interfaces at this price point” berättar Andy Jackson, produktchef på SSL.
      Priset landar i skrivande stund på 180 Euro (SSL 2) respektive 280 Euro (SSL+) och ljudkorten levereras med SSL Native Vocalstrip 2, Drumstrip plugins, Avid Pro Tools | First, Ableton Live Lite, NI Hybrid Keys and Komplete Start samt 1.5GB samplingar från Loopcloud.
      Releasedatumet i Sverige låter vänta på sig. Läs mer på https://www.solidstatelogic.com/interfaces.
       
       

    • Jon Rinneby
      Studiofestival #46 är avgjord och vinnarna är korade. Vi på Studio tackar samtliga medlemmar för ett fantastiskt engagemang. Det har varit ett sant nöje att lyssna. 

      Vinnare är:
      1. Goodwifes Toy
      2. Jag kommer hem till jul
      3. Christmas time
      Stort tack till Fitzpatrick som bidragit med vinsterna. 
      1:a pris – UA Arrow
      Värde: 5 550 kr
      2:a pris – 1 Par Kali LP-6
      Värde: 4 100 kr
      3:e pris – 1st Nektar GX49
      Värde: 1 050 kr


      Nästa studiofestival berikas med temat "Årets sommarplåga" där upplägget kommer att vara lite annorlunda, med bland annat ett nytt röstningsystem, troligtvis helt bestående av en jurygrupp istället för medlemsröster. Mer information om detta lite senare i vår.

    • Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Dagens tips är närmast en krönika. En slags egenterapi i hopp om att förstå vad som egentligen hände den där gången då jag slog på stora prestationstrumman.
      Hösten 2013, efter att mitt dåvarande band splittrats, bestämde jag mig för att spela in ett soloalbum där tanken var att locka fram samtliga av mina musikaliska kvalitéer. Jag ville skapa nytt, utan hämningar. Det skulle vara rock, pop, blues, indie, folk, akustiskt och elektroniskt. Musiken skulle vara trasig, men samtidigt polerad och blanda det stora med det lilla. Allt i en salig röra utan en tanke på konsekvenserna. Pretentiöst? Absolut, men jag var trött på min dåvarande trios begränsningar och trött på att spela live.
      Ur detta kontrollerade kaos föddes ”Watch Out Jon” - en sammansvetsad enmansarmé med ett mål i sikte, att ha kul. Sagt och gjort. Projektet var igång och pennan och gitarren glödde i takt med solens och månens upp och nedgång. Jag jobbade dag som natt. Jag skrev en låt. Jag skrev två, Jag skrev flera och kände att något stort var på gång. Men ju längre tiden gick och desto mer jag pillade ökade också kraven. Var låtarna verkligen tillräckligt bra? Nya spännande pluggar dök upp och med dem hundratals möjligheter och omöjligheter. Mix nummer ett blir snabbt nummer två och innan jag visste ordet av nummer femtielva.
      Jag kände hur jag allt mer svek mina principer om att jobba snabbt och effektivt, inte fastna i detaljer, fokusera på helheten, gå på känsla och inte minst ha roligt. Plötsligt drabbades jag av idén om att väldigt mycket stod på spel. Dels som producent gentemot mig själv, med allt vad det innebär. Men också mot omvärlden och det jag inbillade förväntades av mig. Hur ska jag bryta igenom bruset? Håller mixarna? Det finns ju så mycket annan musik, är det ens lönt att försöka? Vem kommer någonsin lyssna på min musik? Jag insåg ganska snart att mina katastroftankar nått orimliga proportioner och beslutade mig för att pausa projektet.
      2015 och åter vid ritbordet uppfann jag alter egot Låtsaspoeten, i hopp om att hitta tillbaka till kärnan i mitt musikskapande. Låtsaspoeten kom undan med att vara lekfull och bristfällig, men hade samtidigt förmågan att vara både ärlig och allvarlig. Musiken kändes med ens mer som jag. Kanske för att jag sjöng på svenska för första gången. Kanske för att jag nu på något sätt sänkt kraven på mig själv. Jag släppte tre skivor under loppet av ett år, vilket så här i efterhand kan tyckas smått befängt. Förmodligen handlade det om att bevisa för mig själv att drivkraften och engagemanget fanns kvar. Någon större uppmärksamhet blev det dock inte, frånsett ett par (snabbt bortglömda) recensioner och någon enstaka artikel.
      Nåväl, tillbaka till "Watch out Jon" som levde kvar likt en ostämd skugga i mitt bakhuvud. Det fanns ju ändå några bra låtar… I slutet av 2016 skrev jag äntligen den där hiten jag väntat på och skickade låten till diverse bloggar, varav en nappade. Glädjen blev kortvarig och tankekarusellen snurrade med ens igång: Men nu då? Var detta allt? Här har man lagt ner sin själ, för att inte säga hela sig själv, dukat upp ett smörgåsbord av känslor och toner… Är detta tacken? Varför känns det inte mer? 
      Jag vill inte påstå att jag blev bitter, snarare besviken. Mina vänner och familj stöttade mig och jag fortsatte att skriva låtar och lyckades på något sätt intala mig själv att projektet fortfarande var kul. Jag tog fler musikaliska omvägar, glömde bort, kom tillbaka, gick i cirklar, älskade och hatade mina skapelser om vartannat. En kreativ process så god som någon kan tyckas. Åren gick utan att jag släppte något nytt, samtidigt som jag finpolerade befintliga alster, ibland hela dagar, ibland inte på flera månader. Jag skrev nya låtar men inget hjälpte, inget kändes rätt.
      Mina ambitioner hade vuxit sig för stora. Låtarna var jag trött på sedan länge och tanken på nya projekt lockade mer och mer. Hur som helst släppte jag till slut albumet (sex låtar istället för tilltänkta tio) hösten 2019 – i hemlighet på min födelsedag, som en liten present till mig själv. Jag berättade det inte för någon.
      Så vad vill jag då säga med detta? Vad har jag lärt mig? Jag kan naturligtvis bara tala för mig själv: Låt inte dina högt uppskruvade förväntningar och rädslan för att misslyckas stå i vägen för din passion. Smid medans järnet är varmt, sänk garden, tala perfektionisten inom dig till rätta, hylla det genuina och fira varje liten framgång. Musik ska vara roligt och i största möjliga mån kravlöst. För när glädjen och spontaniteten lyser med sin frånvaro och självförtroendet sviker är det svårt att vara kreativ och i förläningen tacksam för det man faktiskt lyckats skapa.
      Här kan ni lyssna på albumet, jag kommer då inte göra det. I alla fall inte på ett bra tag...

      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet.
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt
      Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare

    • Ollie Olson
      Hur kan vi lära oss att skriva bättre och tydligare texter? Ett sätt är att återberätta gamla historier på ett nytt och fängslande sätt.
      En gammal kompis till mig som har skrivit sin beskärda del av omtyckta texter, sa en gång att han tyckte att skriva texter var som att göra matteläxan. Det vill säga något som han tyckte var oerhört tråkigt, men att varje gång han blev klar så blev han som ett barn på julafton.
      Här ska jag prata om hur du kan ta vara på gamla texter och göra dem till våra nya historier, och jag ska ge dig lite tips på hur du kan gå tillväga för att bli en bättre textförfattare.
      Alla historier kanske inte är värda en roman eller en långfilm, men det flesta historier har ögonblick och innehåll för att kunna utgöra grunden till en bra låttext.
      Det viktiga med en text är att den kommunicerar och att den drar in oss i låten, hjälper oss att förstå känslan. Vissa texter är tydligare än andra men om vi skulle närstudera dem så kommer vi med all största sannolikhet att se att det finns en röd tråd i dem. Ett litterärt grepp är ”Stream of consciousness” – inre monolog skulle man kunna säga, där man följer författarens tankar, medvetande och sinnesintryck. Detta grepp används ganska ofta omedvetet inom låt-textförfattande vilket ofta resulterar i mindre tydliga texter då det ibland kan vara svårt att följa tankar hos någon om inte någon förklaring eller karta givits, vilket gör att lyssnaren får det svårare att följa med i texten och då saknas ofta den röda tråden som binder ihop det hela och gör texten tydlig. Med detta sagt så måste du inte skriva lyssnaren på näsan men du bör vara medveten om vad det är du vill säga med texten. Om du inte själv har en aning om vad det är du skriver om så kan du inte begära att lyssnarna ska förstå i slutändan.
      Istället för att använda oss av ”Stream of consciousness”, så ska vi öva på att faktiskt hitta ett ämne och sedan skriva så tydligt men musikaliskt som möjligt. Liksom i tipset ”Historien är framtiden – lär dig skriva musik på nytt sätt genom dåtidens hits”, så ska vi gå tillbaka i historien för att se hur texterna har utvecklats under årens gång.
      Börja med att hitta fem stycken texter som du gillar, och leta nu inte bara bland de senaste hitsen utan gör som i det förra tipset, och gå tillbaka till 30-talet och framåt för att se vad du kan hitta.
      Försök nu att tänka bort musiken och koncentrera dig på texten och fokusera på den.  Leta bland låtar som du redan gillar, eller som var hits tidigare så blir det lite enklare.
      Ställ dig frågor som:
      1.    Vad handlar texten om?
      2.    Vem är berättaren?
      3.    Vilken känslostämning har berättaren?
      4.    Vilken språkdräkt använder berättaren? Använder hen talspråk, skriftspråk, slang, ett äldre språk eller ett mer samtida språk?
      5.    Vad vill berättaren säga dig (lyssnaren)?
      6.    Är det skrivet som en konversation? Eller är det skrivet som en berättelse med en början, en mitt och ett slut?
      När du har svarat på dessa frågor så tar du en av texterna som du tycker om, och sedan börjar du skriva om den, det vill säga, berätta den utifrån ditt perspektiv. Byt tempus, från dåtid till nutid. Skriv i du-form istället för i jag-form eller tvärtom. Om det är en konversationstext så försök att skriva den som en berättelse eller tvärtom så klart. När du är klar så tar du en ny text som du gillar, men denna gång så välj en annan typ av text, så att övningarna blir annorlunda.
      En annan övning som är bra, och framförallt bra om du har dåligt med inspiration, så kan det lösa sig genom att du läser tidningen och letar upp historier som får dig att känna något. Sätt dig sedan och skriv en text utefter det du har funnit. Här gäller samma frågeställning som i den tidigare övningen. Detta för att öva in tillvägagångssättet in i benmärgen så att du inte ska behöva fundera över det, utan dessa frågor ska liksom dyka upp i huvudet automatiskt.
      Båda dessa övningar sker utan musik, vilket på ett sätt är enklare eftersom en viktig parameter är tagen ur spel. När du har gjort övningarna några gånger så testar du att antingen sätta musik till dina texter eller så börjar du att skriva om dem mot musik. Nu måste du förstås ta med melodin i ekvationen. Du måste se till att rytmiken stämmer mot antalet stavelser, du måste vara noga med att det inte blir så kallade betoningsfel, det vill säga att stavelserna och rytmiken gör att betoningen i ett ord hamnar fel och låter konstigt.
      När du känner att detta börjar sitta bra, så leta efter historier som finns i ditt liv eller hos människor i din närhet. De kanske inte kan berätta sin historia, men då få det bli du som gör det.
      Läs gärna också artikeln "Skriv nya låtar med inspiration från förr".

    • Ollie Olson
      Historien är framtiden – hjälp dig själv att skriva på ett nytt sätt genom att lyssna på, och inspireras av låtarna som toppade listorna förr i tiden.
      Hitlåtar är som du vet inget nytt. De har funnits i alla tider, men det är bara de senaste femtio åren som det har gjorts officiella listor över hur låtarna har spridits, lyssnats på, sålts och älskats.
      Om vi tänker oss att det har gjorts musik på något sätt dygnet runt, världen om, i flera tusen år,  och om vi utgår ifrån de västerländska skalorna, så skulle det förmodligen visa att musiken redan har tagit slut. Vi har redan skrivit alla melodier flera gånger om, och vi har med största sannolikhet använt samma ackordföljder miljontals gånger och trots det kommer det fortfarande ny musik. Imponerande!
      Vad är det då som gör att musiken uppfattas som ny? I det jag nämner ovan så räknar jag inte in tempo, rytmik, instrument, röster, texter och sound. Det är dessa ingredienser, i väl valda proportioner som får oss att lyssna till en melodi och känna att det nog är första gången som vi hör den, fast vi nog redan hört den i andra sammanhang massor av gånger.
      En väldigt känd popstjärna lär vi något tillfälle ha sagt: amatörer lånar, proffsen stjäl. Det är ju så klart en sanning med modifikation, men det finns ett korn av sanning i detta. De låtskrivare och producenter som försöker få hits genom att härma och efterapa något som just nu ligger på listorna kan lyckas då och då, men de blir sällan de som kommer att gå till historien som nyskapande eller ens som några som tog risker. De producenter och låtskrivare som är så inspirerade av sina idoler och hjältar att resultatet känns som en pastisch, kommer nog tyvärr att gå samma väg till mötes.
      Hur ska du då använda historien och de gamla hitsen till din fördel? Genom att noga studera och lyssna på gamla låtar och försöka klura ut vad det var som gjorde de låtarna till hits, och genom att använda dessa element för att skriva och producera genom våra nutida öron.
      Börja med att gå in på din Apple Music, Spotify, Tidal, Deezer eller vad du nu använder. Sök efter de mest populära låtarna från 50-talet, 60-talet och så vidare fram till 90-talet. Dela upp det per decennium så får du en tydligare bild av hur popmusiken eller annan musikgenre har utvecklats över tid. Du kommer lättare att se hur de använde melodi, kontra rytmik, kontra harmonier (ackord) genom åren, och hur mycket utvecklingen rörde sig bara över tio år åt gången.
      Svara på dessa frågor:
      1.    Vilken typ av melodi är det? Långa linjer eller korta fraser?
      2.    Hur är rytmiken uppbyggd? Är det rakt eller synkoperat?
      3.    Är melodin ”pratig” eller reflekterande?
      4.    Hur ligger melodin mot ackorden? Hur harmonierar melodin? Ligger den i kvint-läge, ters-läge eller utgår den från tonikan?
      5.    Vad upplever du av låten bara genom att lyssna på låten utifrån dessa frågor? Blir du glad? Ledsen? Danssugen? Melankolisk?
      När du har hittat en låt som verkligen får dig att reagera – lyssna då på hur produktionen stöttar låten melodiskt, harmoniskt och tidsenligt. Vad är det som gör att den är så tidstypisk? Försök att tänka förbi inspelningskvalitet och tekniska begränsningar.
      Sätt därefter igång med att ”skriva om” låten så att den passar nutiden och det du gillar. Försök använda samma ingångsvärden som i den låt du har valt utan att kopiera melodin.
      Meningen är ju inte att du ska plagiera utan du ska skriva om den utefter det du har fått reda på av frågorna. Hur vill du att melodin ska gå för att skapa den känsla du får av ”originallåten”? Vill du ha den mer längtande eller mer som en konversation? Vad händer med känslan om du byter ut ackordens funktioner? Blir låten gladare eller mer melankolisk?
      Om du vill ha den mer dansvänlig så kanske du ska testa att arbeta mer med rytmiken? Sakta men säkert så gör du låten till din. Och det är det här den välkända popstjärnan menar med att proffsen stjäl. De tar känslan i något de gillar men skapar sedan något eget, annars blir det inte mer än en kopia. Och då har vi inte ens börjat prata om hur vi får dit en bra text än.

      Läs gärna också artikeln "Texter som berättar en historia eller bara få folk att sjunga med?".

    • Kasper Martinell
      Hur formar du soundet genom att placera mikrofonen eller mikrofonerna på rätt plats? Och hur kan du tänka kring mikrofonval och vilken typ av mikrofon som ska användas?
      Nu har vi kommit till del 3 i serien ”Hitta ditt sound”. Jag kommer att ta upp vilka mikrofoner du kan välja och hur du placerar dem på rätt plats. I studiosammanhang använder vi oss vanligast av tre typer av mikrofoner: dynamisk mikrofon, kondensatormikrofon och bandmikrofon. Dessa tre mikrofontyper har olika karaktärer, och har ofta olika användningsområden på grund av sina olika upptagningsförmågor.
      Dynamisk mikrofon
      Denna typ av mikrofon bör oftast placeras nära ljudkällan och är väldigt SPL-tålig. (SPL = Sound Pressure Level). Det vill säga, dessa mikrofoner tål höga ljudnivåer. Frekvensåtergivningen på dynamiska mikrofoner är ofta fokuserade kring mellanregister och fungerar därför väldigt bra för att spela in ljud som inte behöver väldigt mycket av bas eller diskant.
      Kondensatormikrofon
      Kondensatormikrofoner används ofta på lite längre avstånd (ca 10 cm) på grund av sin känslighet (men fungerar självklart att placera nära också, men med risk av för mycket proximity-effekt vilket innebär en förstärkning av frekvenser under 200 Hz upp till ca 30 db). Dessa mikrofoner har ett väldigt brett frekvensomfång och passar bra till ljud som ska vara mer övergripande.
      Bandmikrofon
      Dessa fungerar mer likt en dynamisk mikrofon men frekvensupptagningen ser ofta väldigt annorlunda ut. Bandmikrofoner har generellt väldigt mycket bas och värme i ljudet och är relativt dova i diskanten. Dessa mikrofoner passar till de mesta ljudkällor, men bör användas med vetskapen att de tillför en viss karaktär till ljudet.
      Dynamiska mikrofoner som är placerade nära ljudkällan ger en tyngd och tydlighet till din produktion. Närhetseffekten skapar mycket låga mellan-frekvenser som kan upplevas som värme och punch.
      Användningsområden
      Börja med att fundera på om du vill främja ljudkällans frekvensåtergivning eller om det finns områden du vill tämja i ljudet. Till exempel: du har spelat in trummor, bas och piano. Du har redan fyllt upp ganska stora områden av frekvensspektrumet i ljudbilden, men nu är det dags att spela in gitarr. Vart vill du lägga fokuset i gitarrljudet? I bas, mellan eller diskant-registret? Vad kommer att blanda sig bäst med ljudbilden?
      Det handlar om att förstå vad musikproduktionen behöver och vad som kan komma att ”gröta till” ljudbilden. Det kan vara bra att testa 2-3 olika typer av mikrofoner och höra vilken som kommer att passa bäst för din produktion.
      Jag tycker också att det är viktigt att tänka på vad det är för musikgenre när du väljer mikrofoner. Om vi tar rock som ett exempel: När vi står på en live-show så spelas det otroligt stark volym och vi känner musiken i hela kroppen. Hur överför du den känslan till studion? Här kommer närhetseffekten in. Eftersom vi inte lyssnar på samma volym som vi gör vid en konsert, så behöver vi spela in musiken med mer bas och diskant för att återskapa den känslan. Genom att använda dig av mycket dynamiska mikrofoner och placera dom nära ljudkällan så får du mycket bas och diskant i ljuden som skapar mycket energi i musikproduktionen.
      När det kommer till mer naturtrogna musikgenrer så kan det vara bättre att använda sig av kondensator eller bandmikrofoner och placera dessa på lite längre avstånd. Detta ger ett mer öppet och luftigt ljud och återskapar mer det naturliga ljudet av instrumenten.
      Placeringar
      Hur kan du tänka när du har valt mikrofoner och ska placera dem nära källan? Om vi börjar med till exempel trummor: Det är vanligt att placera dynamiska mikrofoner väldigt nära virveltrumman  och pukor. Jag brukar tänka att ungefär ca 10 cm brukar vara lagom avstånd. När det kommer till hur du ska rikta mikrofonen så har du olika valmöjligheter. Riktar du mikrofonen mot mitten där trumpinnen slår, så får du mer attack och mellanregister, men om du riktar den mer mot kanten av trumman så fångar mikrofonen upp mer resonans och ton.
      Jag gillar oftast att rikta mikrofonerna mer mot kanten av trumman för att mjuka till transienterna lite och fånga lite mer bas och ton av trumman. Speciellt om trummisen slår hårt så är det lätt att ljudet blir väldigt ”middigt” (mycket mellanregister) och hårt ljud av att rikta den rakt mot mitten.
      Elbas/elgitarr: Här är det vanligt att placera mikrofonen rakt framför högtalaren. Sen gäller det att hitta sweetspoten mellan mitten och kanten av elementet av högtalaren. Ju närmare mitten desto mer diskant. Jag brukar gilla att placera mikrofonen ca 5 cm ifrån mitten för att mjuka till ljudet lite.
      När det kommer till gitarrförstärkare så tycker jag även att det kan vara bra med lite rumsmikrofoner för att fånga lite efterklang på ljudet. Här kommer kondensatormikrofoner in i bilden. Jag brukar placera en eller två kondensatormikrofoner några meter ifrån ljudkällan och rikta den/dem bort från förstärkaren för att ta upp så mycket reflektioner som möjligt. Detta kan ge ett skönt djup i ljudet om du väldigt sparsmakat blandar in det i ljudbilden.
      Piano/flygel: Den vanligaste tanken gällande piano är att använda sig av kondensatormikrofoner och placera dem i ett stereopar några decimeter ifrån strängarna. Men, om låten inte är en pianoballad och du bara vill fylla ut produktionen med lite pianoackord kan faktiskt ett upright-piano uppmickat med ett par Shure SM-57 eller Sennheiser MD421 eller MD441 eller liknande dynamiska mikrofoner vara väldigt användbara. Om musikproduktionen redan är fullproppad med instrument och slagverk kommer det vara väldigt svårt att passa in en flygel med all dess bas och diskant inspelat med t.ex. Neumann U87:or. Genom att spela in ett vanligt piano med enkla dynamiska mikrofoner så får du ett mellanregister som enklare kommer att höras i mixen.

      Stormembrans-mikrofoner eller småmembrans-mikrofoner? Vad behöver "kropp" och vad behöver tydlighet i transienterna?
      Mina guldkorn
      Jag har några enstaka mikrofoner som jag använder flitigt, och som jag tycker passar väldigt bra till olika element. Dessa mikrofoner gillar jag verkligen, och jag har har fått bra resultat av dem, men varje gång ett nytt inspelningsprojekt drar igång tycker jag att det är viktigt att experimentera och inte fastna i sina gamla vanor.
      Sång – Generellt Shure SM7B för rocksång och Aston Origin för popsång (men jag vill tillägga att vilken mikrofon som passar bäst för sång är helt och hållet beroende på vilken typ av röst du har). Bastrumma – AKG D112 ihop med ett högtalar-element (gärna 15 tum). Virveltrumma – Shure SM-57 tillsammans med en småmembrans-mikrofon av typen kondensator. Pukor – Sennheiser MD 441. Överhäng (OH) – Schoeps småmembrans-mikrofon, alternativt Royer 121 bandmikrofon. Hihat – Shure SM-57 för ett skitigt sound eller en småmembrans-mikrofon. Elgitarr – Shure SM-57 tillsammans med en stormembrans-mikrofon. Elbas – AKG D112 tillsammans med en Sennheiser MD 421 med "bass-cut" på max. Akustisk gitarr – Aston Origin. Flygel – Stormembrans-mikrofoner (en klassisk mikrofon är förstås Neumann U87). Piano – Sennheiser MD 441. Sortera i frekvenserna
      Temat för dessa totalt 5 delar av ”Hittar ditt sound”, är genomgående att dela upp frekvensområdena och sortera/arrangera med hjälp av ljudkällan själv, musikerns spelstil, akustiken och sedan vilken mikrofon som används. För att kunna välja rätt mikrofon för rätt ändamål krävs det att du funderar lite på vad är det du vill ha kvar av källan och om det är någonting du vill ta bort. Tänkt på vad i produktionen som ska agera bas, vad som ska agera mellanregister och vad som ska agera diskant. Välj sedan mikrofoner med rätt karaktär för instrumenten som du har placerat i ett visst frekvensområde i din musikproduktion.
      Här finner du samtliga delar i "Hitta ditt sound".

    • Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Hur starkt ska du mastra din musik för att den ska låta så bra som möjligt på så många streamingtjänster som möjligt? Svaret är förmodligen enklare än du tror.
      Det finns idag en mer eller mindre framarbetad volymstandard mellan Spotify, iTunes, YouTube och TIDAL, även om det skiljer sig lite mellan de olika plattformarna. Samtliga tjänster (utom Spotify som använder ReplayGain) använder sig av en normaliseringsprocess baserad på LUFS (Loudness Unit Full Scale) som lite enkelt kan förklaras med hur vi upplever ljudstyrka. Ju lägre LUFS, desto starkare volym.
      Detta innebär exempelvis att -16 LUFS låter svagare än -8 LUFS. Medianen mellan de olika streamingtjänsterna ligger idag runt -14 LUFS, vilket också är Spotifys nuvarande rekommendation för uppladdning av musik. I praktiken innebär detta all musik som är starkare än detta automatiskt sänks av Spotify och all musik som är svagare höjs.
      För er som gillar siffror rekommenderar jag därför att ni håller er mellan -14 och -12 LUFS integrated och inte starkare än -9 LUFS short term i låtens starkaste parti, med true peak på max -1 dB. 

      Bilden visar gratisversionen av populära mätverktyget Youlean Loudness Meter
      Dessa riktlinjer garanterar att din musik, oavsett genre, står sig bra volymmässigt på samtliga plattformar. Vill du att din musik ska låta starkare 2020 ska du helt enkelt att mastra svagare än du kanske är van vid.
      Om du tycker att ovanstående låter komplicerat ska jag göra det enkelt för dig: När du mixat klart placerar du en limiter sist på masterkanalen och ställer utvolymen till -1 dB och ser till att du inte limiterar mer än 1-2 dB. Stäm sedan av mot www.loudnesspenalty.com och justera efter behov.  Med detta sagt: Så länge mastern inte ser ut som en tjock korv när du exporterar och låtens starkaste parti inte överstiger -1 dBTP (true peak) är det egentligen bara att tuta och köra. Det viktigaste är trots allt hur det låter och inte hur det ser ut. Ibland kan ljudet av en limiter som klipper av topparna vara precis det du är ute efter.
      Inte bara volym
      Trots streamingtjänsternas automatiska volymanpassning är det ändå så att vissa låtar upplevas starkare än andra, trots att de är normaliserade till samma nivå. Hur kommer det sig? Svaret ligger till största del i mixen och inte mastringen:
      Håll koll på mellanregistret. Ett urholkat mellanregister, en så kallad hängmatta, kan framstå som mindre volymstark i förhållande till annan musik, speciellt när du lyssnar genom telefon eller datorhögtalare. Området 400-1000 Hz är (enligt min högst personliga smak) speciellt viktigt att hålla koll på. Rensa upp i botten och toppen – dessa ohörbara frekvenser kan ställa till det för streamingtjänsternas normaliseringsalgoritmer och äta upp onödig energi. Läs mer om hög- och lågpassfilter här. En låt med stort dynamisk omfång upplevs som regel starkare än en låt som är hårt komprimerad, när de spelas upp med samma LUFS. Om din mix låter bra på svag volym när du lyssnar i studion, det vill säga att du hör alla viktiga detaljer, så är sannolikheten större att den även låter bra online. Användandet av saturation, som skapar övertoner, kan bidra till ökad upplevd ljudstyrka. Något recept finns naturligtvis inte, men pluggar som Kush Audio TWK kan hjälpa på traven.  Några populära mätverktyg
      Youlean Loudness Meter Meterplugs Loudness Penalty Klangfreund LUFS Meter 2 iZotope Insight Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet.
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt
      Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare

    • Lars Danielsson
      I slutet av 50-talet och under 60-talet var Epiphone mest känt för sina semiakustiska elgitarrer. Men det fanns också ett gäng egensinniga plankor i sortimentet.
      En anledning till Gibsons köp av Epiphone, med lager och allt, för 20 000 dollar 1957 sägs vara att Gibson ville nå ut till återförsäljare som man annars inte nådde. Om det stämmer är det rätt logiskt att Epiphones sortiment under de första Gibsonåren utmärktes av USA-tillverkade semiakustiska elgitarrer som ganska väl matchade Gibsons eget sortiment.
      Konstig kropp
      Men Epiphone tillverkade också plankor, i flera fall budgetmodeller, som skilde sig från Gibsons modeller. Visst fanns det likartade modeller, med likartad konstruktion, men kroppsformen skiljer sig åt i de allra flesta fall.
      Inte minst intressant för samlare är att Epiphonemodellerna är billigare än motsvarigheterna från Gibson. Man kan hitta exemplar från början av 60-talet för under 1 000 dollar. Den enklaste av Epiphonemodellerna hette Olympic. Den började livet 1960 som en kopia av Gibsons enkelhornade Melody Maker med en enkelspolig mikrofon vid stallet, men modellerna kom snart att utvecklas åt olika håll.

      Dubbelhornad
      1963 gjordes den om med samma kroppsform som Epiphones andra plankor. Men Gibsoninfluenserna levde kvar i varianten Special som kom 1962. Den såg ut som en dubbelhornad Melody Maker. Dessutom hade varianten Double, med två mikrofoner, Gibsonutseende till en början. Coronet, Crestwood och Wilshire hade det typiska Epiphoneutseendet, men med rätt stora variationer. De två första kom 1958 och Wilshire 1959.
      Det var frågan om dubbelhornade skapelser, men det undre hornets längd varierade kraftigt genom åren. Likaså typen av mikrofoner. Coronet hade en mikrofon, först Epiphones egna ”New York”, sedan en P90. Crestwood hade först två New York, sedan två vanliga minihumbuckers. Wilshire började med två P90, som byttes till två minihumbuckers. Alla tre hade ibland svajstall.
      Fasansfulla nyutgåvor
      En annan sak som varierade var huvudet. Allt eftersom fick de olika modellerna det übercoola huvudet av typen ”batwing”. Från början hade de traditionella huvuden med tre stämskruvar på varje sida.
      I skiftet mellan 1960- och 70-talen upphörde tillverkningen av de här plankorna. Under årens lopp har det kommit en del mer eller mindre fasansfulla nyutgåvor. Värst av alla var kanske en USA-tillverkad Coronet med uppochnervänt bananhuvud, Floyd Rose-stall och en fullvuxen humbucker vid stallet som tillverkades 1991-1994 (usch!).
      I november, 2012 tog Gibson/Epiphone sitt förnuft till fånga och släppte en tämligen vintagetrogen nyutgåva av Wilshire med mini-humbuckers som kunde hittas för drygt 2 500 kronor ute i handeln.
      Personligen skulle jag slå till direkt om Epiphone släppte en Olympic med ”Epiphoneutseende” som höll åtminstone hyfsad kvalitet.
      Värt att nämna är att Coronet även såldes under varumärket Dwight. Ibland brukar dessa nämnas med särskild kärlek i rösten av fantaster. ■
      Källor:
      Epiphone The Complete History, av Walter Carter.
      The Unofficial Epiphone Wiki.

      Epiphoneplankor

      Vad: Billiga elgitarrmodeller från Epiphone 1958-1970.
      Modeller: Olympic, Coronet, Crestwood och Wilshire.
      Idag: Billigare alternativ till Gibsons motsvarande modeller för samlare.
      Kända gitarrister som använt modellerna: Jimi Hendrix, Johnny Winter, Kurt Cobain, Paul Gilbert och Steve Marriot.
      Nyutgåva: Epiphone ‘66 Wilshire som kostar från ca 4 500 kr.
      Artikeln är tidigare publicerad i Studio 11-2012

    • Kasper Martinell
      Istället för att se akustik som bra eller dåligt, så kan du se det som olika sätt att förändra ljudet på inspelningen. Jag kommer ta dig igenom några knep som kan vara användbara i akustiska sammanhang.
      Jag gick i förra delen (som du finner här) igenom hur du kan tänka när du väljer instrument och sound för din produktion, samt hur du kan tänka kring frekvensinnehållet och hur det påverkar det musikaliska arrangemanget. I denna del 2, kommer jag att ta upp hur du kan tänka kring akustiken och i det rum du väljer att spela in instrumenten i.
      Akustik är aningen diffust kan jag tycka. Vad är bra eller dålig akustik? Jag tycker att det är bättre att se hur akustiken kompletterar det sound du är ute efter. Istället för att dämpa rummen med en massa akustikpaneler och filtar kan du använda klangen i rummet för att bygga en rymd i produktionen.
      Använd dig av alla rummets alla möjligheter när du jobbar med att hitta ett sound. Det finns oändligt många val du kan göra med akustik som kommer att förändra ljudets karaktär. Kolla exempelsvis på hur geniet Sylvia Massy arbetar med sina inspelningar – hon får fram otroligt häftiga sound och experimenterar på till synes helt ”galna” sätt. Nedan är några exempel på hur du kan jobba med rummet och akustiken.

      1. Välj rum efter materialet i rummet samt rummets storlek
      Det första jag brukar tänka på är: vad för material rummet är byggt av? Jag gillar när golv och väggar är gjorda av trä. Jag tycker att trä resonerar väldigt fint, och det skapar ofta en skön klang i ljudet. Men att spela in i utrymmen med hårda material, som exempelvis sten eller betong kan vara hur häftigt som helst. Jag antar att alla någongång har varit i ett parkeringsgarage? Tänkt dig hur en virveltrumma skulle låta i ett sådant utrymme.
      2. Olika placeringar i rummet
      Gå runt och lyssna i rummet hur instrumentet låter i olika hörn och kanter av utrymmet. Det kan till exempel vara riktigt ballt att placera vissa instrument vid ett fönster för att få väldigt hårda reflektioner. Olika placeringar i rummet kommer att framhäva olika aspekter av instrumentet. Beroende på vad du är ute efter så kan du flytta runt musikern för att hitta vilken del av rummet som låter bäst för ändamålet.
      3. Analogt vått/torrt (wet/dry)
      Istället för att välja ett rum som är väldigt torrt så kan du isolera instrumentet med akustikpaneler och filtar genom att bygga ett litet bås. På detta sättet kan du fortfarande placera mikrofoner i rummet som tar upp mycket efterklang och ”levande” ljud till inspelningen. Detta är ett bra sätt om du vill ha maximal kontroll över ditt wet/dry-sound.
      4. Fånga rummet med reamping
      Reamp innebär att spela upp dina instrument genom en ny förstärkare i någon form. Om du har spelat in ett instrument i ett torrt rum men vill fånga en fin rumskaraktär efteråt så kan du helt enkelt reampa ljudet. Jag har reampat allt från gitarrer, stråkar, trummor, synthar med mera. Ställ en högtalare i rummet och placera ut ett stereopar mikrofoner, gärna lite vinklade ifrån direktljudet för att fånga så mycket reflektionsljud som möjligt. Detta är ett superbra sätt att få en naturlig rumskaraktär till dina inspelningar.
      5. Anpassa källan efter rummet
      Detta låter kanske lite motsägelsefullt när du redan har valt ett sound och ett instrument för din produktion. Men eftersom rummet kommer att påverka instrumentets sound väldigt mycket, så kan detta vara en idé att testa. Det behöver inte vara stora förändringar men att testa olika cymbaler, virveltrummor, olika storlekar på akustiska gitarrer, olika gitarrförstärkare alternativt olika inställningar kan göra att ditt instrument ”gifter sig” ännu bättre i ljudbilden.

      Sista touch innan micken
      När du har valt ut rum samt placering för ditt instrument kan det vara värt att tänka på hur du spelar på instrumentet i relation till hur frekvensåtergivningen speglas i rummet du har valt ut. I ett rum med hårt material framhävs ju exempelvis de höga frekvenserna. Detta blir en fråga om hur du balanserar upp frekvenserna med din spelstil för att få instrumentet att passa in i mixen så bra som möjligt. Lyssna på hur rummet reagerar på instrumentet och vilka frekvensområden som blir framhävande. Testa därefter att spela starkare/svagare, och blanda olika stilar för att hitta sweetspoten för instrumentets ändamål.
      Genom att tänka på akustik på detta sättet istället för om det är ”bra” eller ”dåligt” så öppnas en hel del dörrar till vad du kan göra i din produktion. Det blir också mycket roligare att se akustik som ett kreativt verktyg som går att arbeta med och skapa intressanta sound och bygga produktionens rymd.
      Vad som är bra med att arbeta på detta sättet är också att du får en tydligare bild av musiken och produktionen. Det är lättare att följa vilket håll produktionen drar åt när efterklanger och rumsljud finns med. Produktionsmixen kommer att låta mer sammanhängande och färdig. Och om du inte själv ska mixa låten så har du en chans att välja dina egna reverb och slipper att bli besviken på mix-teknikerns reverb-pluggar.
      Här finner du samtliga delar i "Hitta ditt sound".

    • Hasse Nilsson
      Har du en äldre version av Reason så finns det en annan metod att få de två populära programmen att samspela. Vi visar hur.
      I och med Reason 11 så är det via Reason Rack-pluggen som kopplingen mellan Reason och andra inspelningsprogram sitter. Reason Studios (tidigare Propellerheads) har tidigare tagit fram ett system man kallar Rewire. Enkelt uttryckt innebär tekniken att ljud- och styrdata kan skickas mellan olika program genom vad som kan beskrivas som osynliga kablar. Detta betyder att en applikation kan temposynkroniseras med ett annat program, samtidigt som det ena programmets ljudströmmar kan bearbetas och spelas in av den andra applikationen. Det låter avancerat men i användning är Rewire enkelt att sköta. Det är även ett imponerande protokoll när det gäller prestanda. I realtid klarar Rewire att skyffla 256 samtidiga individuella ljudströmmar.
      En väldigt lång rad tillverkare och producenter av digital musikteknik har anammat Propellerheads kommunikationsprotokoll och byggt in stöd för Rewire i sina mjukvaror. Bland dessa kan nämnas Ableton, Adobe, Cakewalk, Cycling 74, Digidesign, MOTU, Steinberg, Toontrack och många, många fler. Det är dock viktigt att konstatera att även om du styr sådan som start och stopp från ett program till ett annat, så behöver du i de flesta fall byta ljud manuellt och göra andra liknande inställningar i det program som så att säga är slav till ditt värdprogram, i vårt exempel Logic X. Att koppla samman Reason och Logic är inte bökigt alls, även om processen tarvar sina mått och steg. Häng med och lär dig hur du får ut maximalt av programmen genom samköra dem.
      1. Starta Logic
      Vänta tills programmet har öppnats helt. Skapa ett nytt, tomt projektdokument. Spara och döp projektet till något vettigt. Det är viktigt att du aktiverar Logic först och sedan Reason och inte tvärtom, annars fungerar inte synkroniseringen mellan programmen.


      2. Starta Reason
      Bygg ett rack med önskade instrument och effekter i Reason. Nu är Reason i så kallat Rewire-läge, men än så länge kan du inte styra Reason via MIDI och inget ljud ur Reason kommer in i Logic.


      3. Spara Reason-dokumentet
      Gör det på samma ställe som ditt Logic-dokument, för enkelhetens skull. Detta så att du hittar och kan starta rätt Reason-dokument ihop med korrekt Logic-projekt i framtiden.


      4. Fixa kanaler
      Till att börja måste vi ordna med minst en extern stereokanal för att ljudet från Reason ska höras och kunna spelas genom Logic. I Logic, aktivera Mixer-vyn genom att välja ”Show Mixer” i rullgardinsmenyn ”View” eller tryck på X-tangenten på ditt tangentbord.


      5. Ny kanal
      I Mixer-vyn, skapa en ny kanalstripp genom att trycka Kommando-Alternativ och bokstaven N, eller menyvalet ”Options” och ”Create New Auxillary Channel Strip”. Tryck på input-knappen på den nya kanalen och om vill ha ut Reason-mixerns två masterkanaler, väljer du ”RW:Mix L/R”. Nu kommer ljudet ur Reason höras i Logic via din nya kanalstripp. Men du kan fortfarande inte spela på instrumentet och styra effekterna via Midi från Logic till Reason.


      6. Ordna Midi
      Gå till Logics arrangemangsfönster. Skapa ett nytt spår genom att trycka Kommando-Alternativ + N. Välj ”External Midi” i dialogrutan. Nu har du skapat ett Midi-spår med vars hjälp du kan styra effekter och instrument i Reason från Logic. Observera att du från och med nu spelar in och redigerar Midi i Logic, fast du styr Reason.


      7. Välj källa
      Nu kan du i välja vilken extern ljudkälla som Midi-spåret ska styra. Välj foldern ”Reason”i ”Library”-vyn till höger. Då ser du alla tillgängliga instrument och effekter i Reason i listan längst till höger. Välj ett instrument eller en effekt att styra.


      8. Snart färdigt
      Gå tillbaka till Reason. Nu ska instrumentet du valt i Logic kunna styras från din midiklaviatur och du kan nu spela in midiinformationen och bearbeta den i Logic, varefter instrumentet spelas upp från Reason in i Logic. Klart!


      Mer om Reason:
      https://www.reasonstudios.com/
      Mer om Logic:
      https://www.apple.com/logic-pro/

    • Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Ibland är allt som behövs för att komma vidare ett visdomsord eller två. Vare sig det handlar om meningen med livet, eller den senaste mixen.
      Det finns inga absoluta sanningar när det kommer till musikproduktion. Något som kan kännas lika frustrerande som det är tröstande. Du kan lära dig allt om frekvenser, kompression och olika tekniker och ändå stå som ett stort frågetecken när nya utmaningar knackar på dörren. Varje mix är unik och med den kommer nya lärdomar. Detta är en av tjusningarna med musikproduktion.

      Jag är fullt medveten om att följande påstående kan uppfattas som provocerande (därav den lugnande bilden ovan), eller direkt felaktiga, men tänker ändå att detta i förlängningen är något bra. Tanken med dessa oneliners är att röra om lite i grytan, snarare än att agera enkla lösningar. Och om du begrundar och tar med dig, eller ännu hellre ändrar och förnyar, endast ett visdomsord så är jag mer än nöjd.
      1.  Hitta känslan så sköter mixen sig själv.
      2.  Den enes otydliga mix är den andres värme.
      3.  Strävar du efter ett originellt eller nytt sound? Var nyfiken.
      4.  När du lyssnar på mixen och inte på musiken har du suttit för länge.
      5.  Innan du ändrar något, fundera över vad du faktiskt vill åstadkomma.
      6.  Volymautomatisering är tidskrävande, men nästan alltid värt besväret.
      7.  Testa att mixa i mono för att få bättre koll på överlappande frekvenser.
      8.  För mycket pillande och tillrättaläggande leder snabbt till en livlös mix.
      9.  Om två instrument slåss om samma frekvensområde, låt det ena vinna.
      10. 100, 1000 och 10000 Hz täcker ett större frekvensbehov än du kanske tror.
      11.  All utrustning i världen är bortkastade pengar om du inte kan lita på din lyssning.
      12.  Om något instrument låter för starkt eller svagt, ändra 3 dB och se hur det känns.
      13.  Strävan efter en väl separerad och balanserad mix är många gånger fel väg att gå.
      14.  Hur volymstark musiken upplevs handlar många gånger om mixen, inte mastringen.
      15.  En mix med urholkat mellanregister kommer alltid upplevas som mindre volymstark.
      16.  Hemligheten bakom en bra mix handlar inte om "bra ljud" utan om rörelse och energi.
      17.  Att använda eq på hela grupper ger många gånger ett angenämt och naturligt resultat.
      18.  Jobba hellre med små eq- och kompressorjusteringar på många element, än tvärt om.
      19.  Kompression handlar minst lika mycket om att skapa rörelse som att kontrollera dynamik.  
      20.  Om din mix låter bra på svag volym har den goda förutsättningar att låta bra även när du krämar på.
       
      BONUSTIPS: Omfamna dina begränsningar.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet.
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt
      Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare

    • Björn Olsberg
      Som Studio rapporterat om för ett par veckor sedan så var den klassiska ”EMI-studion”, numera Baggpipe, rivningshotad. Men efter en massiv namninsamling har exploateringsnämnden nu dragit tillbaka ärendet som skjuts på framtiden.
      Det ser alltså ut som att Baggpipe i Skärmarbrink får finnas kvar. I alla fall tills vidare. Den namninsamling som Studio skrev om gav på kort tid över 6 000 namninsamlingar vilket exploateringsnämnden lyssnade på. Nu fortsätter dialogen med fastighetsägaren om hur fastigheten kan vidareutvecklas och därmed är rivningshotet åtminstone tillfälligtvis undanröjt.

      Fram tills rivningshotet är helt undanröjt så fortsätter namninsamlingen. Du kan skriva på här: https://www.mittskifte.org/petitions/radda-den-legendariska-studion-i-skarmarbrink
      I denna klassiska Studio på Palandergatan i Skärmarbrink har flertalet av Sveriges största grupper och artister spelat in, samt många internationella världsnamn. Studion har nyligen gjort i ordning en minnesplats utanför huset för den nyligen bortgångne Marie Fredriksson från Roxette. Vi har nåtts av beskedet att alla som vill hylla Marie är varmt välkomna till platsen.
      Studio Baggpipes hemsida: http://baggpipe.com/

    • Calle Olsson
      PPG Wave 2 är en hett eftertraktad kultklassiker från 80-talet som har använts av Depeche Mode, David Bowie och Pet Shop Boys bland många andra.
      I mitten av 70-talet jobbade det tyska geniet Wolfgang Palm med att bygga modularsyntar till Tangerine Dream och andra band. Redan på ett tidigt stadium blandade han in digitala lösningar i sin instrumentdesign. Det ledde fram till ett antal modeller, bland andra Wavecomputer 360, som faktiskt var helt digitala. Dock fanns det vid den tiden inte teknik som var tillräckligt bra för att skapa det Palm hade i sitt huvud. I stället började han titta bakåt, och framåt. Framåt i form av att uppfinna den magnifika wavetable-syntesen, och bakåt genom att låta de digitala vågorna flöda genom klassiska analoga filter (vcf) samt analoga förstärkare (vca).

      Wavetable-tekniken
      En wavetable är en samling encykelsvågformer. I PPG:n finns 30 stycken wavetable och varje wavetable består av 64 vågformer.  Med hjälp av Waveform-ratten bestämmer man vilken av de 64 vågformerna man vill lyssna på. Vågformerna i en wavetable kan vara snarlika varandra, med olika övertonsspektrum, men de kan också vara helt olika varandra. Med hjälp av en moduleringskälla kan man växla mellan olika vågformer som man vill ska spelas upp. Moduleringskällorna kan vara till exempel lfo:n, en envelopgenerator, keyboardtracking och moduleringshjul.
      Om man till exempel använder lfo:n för att modulera vilken vågform som spelas upp så kan man simulera pwm eller oscillatorsync. Wavetables kom att bli ett av de mest använda sounden inom populärmusik under 1980-talet och användes bland annat av Depeche Mode, Gary Numan och Front 242.
      Före midi
      1982 kom PPG Wave 2.2. Den presenterades på Frankfurt-mässan det året tillsammans med Waveterm, en modul med fler funktioner till PPG 2.2. Detta var året innan midi blev världsstandard, och på Wave 2.2 fanns ett av Palm designat snabbare och stabilare system för digital kommunikation mellan musikinstrument, men tyvärr stannade det där. De flesta PPG:erna byggdes i stället om för midi.
      Wave 2.2 består av två huvudblock: en digital och en analog panel. Den digitala styr oscillatorerna och sequencern, och den analoga styr filter och förstärkare. Varje ratt har två funktioner och man byter enkelt mellan dem genom att trycka in en knapp. Tysk funktionalitet. De värden man rattar in syns i en stor tvåradersdisplay så man har god översikt under tiden man programmerar ljuden.
      Digitala oscillatorer
      Känslan av att spela på Wave 2.2 är verkligen speciell. Designen känns futuristisk både utseendemässigt och ljudmässigt. Det går att få till otroligt rena digitala klanger som lever på samma sätt som en vco. Dessutom är själva ljudkvaliteten ypperlig, och en ren ofiltrerad vågform har ett slags skivinspelningskänsla över sig. Som att någon har plockat fram det allra bästa ur klangen, det som får öron och själ att vibrera i takt med varandra.
      PPG Wave 2.2 har två oscillatorer per röst som kan producera 30 gånger 64 olika "single waveform cycles" vardera.  De härstammar från bland annat akustiska pianon och saxofonsamplingar. Dessutom går det att tillföra och redigera helt nya. Variationsrikedom är en underdrift.
      Det går att skapa de flesta ljudkaraktärer med en PPG Wave 2, både digitala och analogliknande. Dessutom har Wave 2 den speciella kvaliteten att kunna ta över ett ljudlandskap men även kunna ligga perfekt i bakgrunden – ett sant nöje att mixa.
      Analoga drömmar med SSM 2044
      PPG Wave 2.2 har samma underbara filterchip, SSM 2044, som återfinns bland i annat Fairlight II och Korg Polysix. Krämigt och härligt, med en mycket musikalisk resonans som blandar sig med ljudet snarare än lägger sig ovanpå. Man kan styra filtrets cut off frequency från en dedikerad adsr, lfo eller via keyboard-tracking.
      För att programmera de olika parametrarna på synten väljer man via en nummersats vilken parameter, och sedan skruvar man en av de åtta rattarna till önskat värde. Varje ratt har dessutom två funktioner (därav Multiple function) som väljs genom ett enkelt knapptryck. Själva känslan är som en klassisk analogsynt fast ljudet är annorlunda – om man vill.
      På den analoga kontrollpanelen hittar vi, förutom filtret, även syntens lfo och tre envelopformare – två stycken adsr och en tredje som bara har attack och decay. Den sistnämnda används för att styra tonhöjd på oscillatorer eller suboscillatorer.
      På PPG Wave 2.2:s digitala panel har du även tillgång till en intressant, om än rätt svårjobbad, åttaspårs-sequencer. Har du suttit med Logic eller Pro Tools en längre tid kan den kanske kännas en aning gammalmodig. Man kan i alla fall spara 1 000 toner fördelat på 10 sekvenser, som kan vara polyfoniska. Arpeggio-mode finns också för enklare slingor. Programmering av gamla hårdvarusequencrar är en fröjd när det väl börjar klarna. Begränsningar blir möjligheter och känslan av old school-datorprogrammering är inte helt avlägsen.
      Vill du få en uppfattning av hur PPG Wave 2 låter kan du testa pluggen PPG Wave 3.V från Waldorf, som är en emulering av hårdvaran. https://waldorfmusic.com/en/overview


      PPG Wave 2

      Tillverkare: PPG.
      Modell: Wave 2.2.
      Typ: polyfonisk digitalsynt.
      Tillverkningsår: 1982.
      Polyfoni: 8 röster.
      Sequencer/arpeggio: ja/ja.
      Minne: 200 ljud.
      Filter: 24 dB voltstyrt lågpassfilter.
      Keyboard: 61 tangenter C–C.
      Prisläge: cirka 110 000 kronor på begagnatmarknaden.
      Artikeln är tidigare publicerad i Studio 1-2012

    • Hasse Nilsson
      Med den senaste versionen av Reason behöver du inte välja vilken av programmen du ska använda. Låt oss visa hur!
      Det sverigetillverkade musikinspelningsprogrammet Reason har genomgått ett flertal förändringar genom åren. I begynnelsen kunde det endast hantera mjukvaruinstrument internt. Senare adderades ljudinspelning och några versioner efter det så kunde programmet ladda vst-pluggar från externa utvecklare.
      Vi ska inte heller glömma bort Reason Racks, företagets egen nätbutik och särskilda format, som rymmer ohemula mängder med effekter och instrument från namnkunniga tillverkare. Senaste versionen av Reason, nummer elva i ordningen, har ytterligare ett ess i rockärmen. Detta är i synnerhet intressant för dig som vanligtvis använder dig av något annat inspelningsprogram.
      Med Reason 11 kommer nämligen möjligheten att med hjälp av en instrumentplugg kunna bygga små och stora rack med Reason-instrument och effekter inuti ditt favoritprogram. Det innebär att du kan spela in, redigera och mixa som du är van vid – men med tillgång till alla Reasons kreativa verktyg.
      Reason Rack Plugin i vst-format lanserades under sensommaren, men au-pluggen, som krävs för att kunna använda Reason 11 i exempelvis Logic, har presenterats alldeles nyss. Vi är rätt många som väntat på det här: att slippa välja om en vill producera i Reason eller Logic och istället kunna köra på med det bästa av två världar samtidigt. Principerna för den här guiden är desamma oavsett som du använder Windows eller Mac OS X och om du föredrar Ableton Live, Cubase, FL Studio, Reaper, Studio One, Sonar, Bitwig, Garageband eller något annat program som är kompatibelt med vst- eller au-standarderna.
      1. Skapa konto
      Välj ett bra användarnamn och registrera dig på Reason Studios webbplats. https://www.reasonstudios.com/ Där kan du hämta hem en demoversion som låter dig använda programmet och instrumentpluggarna gratis i 30 dagar.

      2. Ladda ned
      Ladda ned Reason 11-paketet på webbplatsen https://www.reasonstudios.com/en/reason/tryreason Installera programpaketet enligt instruktionerna. Starta sedan Reason 11 och avsluta det igen för att säkerställa att installationen fungerat som avsett.  

      3. Starta Logic
      Skapa ett nytt tomt dokument i Logic. Döp det till något vettigt och spara. Skapa ett nytt mjukvaruinstrument. Välj ”Reason Rack Plugin” i rullgardinsmenyn som visar listan med Audio Instruments.
          
      4. Testa Reason 11
      Klicka på ”Reason Rack Plugin” i kanalstrippen och ett nytt fönster öppnas. I det kan du direkt välja ett Reason-instrument genom att klicka på en ikon, eller via rullgardinsmenyn i fönstrets nedre högra hörn.

      5. Börja enkelt
      Det finns mängder av syntar, samplare, loop-spelare, mixrar och effekter att välja mellan, så det kan vara vettigt att börja enkelt om du inte har använt Reason tidigare. Vi rekommenderar loop-spelaren Dr Octo Rex som första instans, för att komma igång snabbt.    

      6. Labba med ljud
      Om du trycker på den lilla mapp-knappen i det övre vänstra hörnet av Dr Octo Rex spelarfönster så fälls en filmeny ut på vänster sida. Här kan du botanisera bland massvis loopar. Dra och släpp en fil från menyn in i Dr Octo Rex så laddas den direkt. Detta förfarande funkar med alla Reasons instrument och effekter.

      7. Flippa racket
      Addera en mixer och lite effekter från menyn längst till vänster. Tryck sedan på ”Flip Rack” till höger i den horisontella menyn, ovanför rackenheterna. Nu vänds ditt Reason-rack så att du kan dra ljud- eller styrsignalskablar som du behagar.

      8. Producera mera
      Nu är du redo att bygga ett rejält rack, alternativt använda flera samtidiga instanser av Reason som instrumentplugg. Du spelar in och redigerar midi som vanligt och kan givetvis använda Logic:s egna effekter eller tredjepartseffekter för att bearbeta din mix.


      Mer om Reason:
      https://www.reasonstudios.com/
      Mer om Logic:
      https://www.apple.com/logic-pro/

    • Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Det finns en liten, ofta förbisedd, knapp i ditt inspelningsprogram vars uppgift är mycket enkel. En knapp som många gånger kan förändra din mix långt mycket mer än någon equalizer eller kompressor någonsin kan göra.
      Om du upplever att din musik saknar botten, värme och separation eller att mixen inte riktigt sitter ihop, har det många gånger med fasen att göra. Så kallat fasfel mellan olika kanaler ger nämligen ofta en (icke önskvärd) förändrad stereobild. Det finns därför all anledning att experimentera med fasvändning när du mixar, men på ett lite annorlunda sätt än du kanske lärt dig. Låt mig utveckla.


      Den magiska knappen (fasvändning)
      Det finns en allmän uppfattning om att fasfel enbart uppstår vid inspelning av ett instrument med flera mikrofoner samtidigt. Något jag inte riktigt håller med om (och strax kommer in på). Trummor är ett klassiskt exempel, gitarrförstärkare ett annat. Detta eftersom det tar olika lång tid för ljudet att färdas till de olika mikrofonerna, vilket då kan resultera i en försvagning eller i värsta fall utsläckning av ljudet när alla kanalerna spelas upp samtidigt. Genom att fasvända de olika kanalerna i tur och ordning, exempelvis baskagge i förhållande till virvel eller höger respektive vänster kanal i överhänget, kan den ljudmässiga balansen återställas. Så långt inget nytt under solen.
      Ett annat perspektiv
      Vad som är mer intressant är att fasfel (om än på ett lite annorlunda sätt) även kan uppstå mellan olika instrument i en mix, helt oberoende av varandra och hur de spelats in. Anledningen till detta är att maskering (försvagning) också uppstår när frekvenser staplas på varandra. Med anledning av detta kan alltså en enkel fasvändning på valfri kanal reducera den frekvensmässiga uppbyggnaden och på så vis skapa mer djup, tydlighet och värme och så vidare, helt utan equalizers eller annat hokuspokus.
      Förslagsvis kan du börja med att fokusera på förhållandet mellan baskagge och bas. Spela upp båda kanalerna samtidigt och lyssna. Vänd fasen på basen och spetsa öronen. Hör du tydligare botten? Mer värme? Bättre tryck? Detta enkla trick kan ibland öka separationen mellan olika instrument eftersom tidsförhållandet i vågformerna förändras. Likväl råder jag att testa detta på hela instrumentgrupper. Vänd fasen på gitarrpaketet och se vad som händer. Värt att notera är att ett fasvänt ljud faktiskt kan upplevas annorlunda i sig själv, utan hänsyn till kontexten, vilket är väldigt intressant.
      Sagt och gjort så behöver du verkligen inte viga ditt liv åt, eller ens förstå teorin bakom, fasvändning för att uppnå en bra mix. Det är en liten del i ett större pussel. Flippa fasen och hör vad som händer: Om du upplever bättre separation, mer tydlighet, tydligare botten, mer värme – om det helt enkelt låter ”bättre”, så är du på rätt spår.
      BONUSTIPS: Att medvetet låta saker vara ur fas kan också vara ett stilistiskt grepp, med risk för att mixen tappar fokus i mono.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet.
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt
      Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare

    • Kasper Martinell
      Hur kan du tänka kring sound och dess relation till det musikaliska arrangemanget? När du väljer sound för ett instrument kan det antingen gynna eller motarbeta musiken på grund av frekvensinnehållet.
      I denna artikelserie vill jag försöka inspirera fler människor att spela in akustiska instrument. Jag tänker i denna första del gå igenom hur du kan tänka när du väljer instrument och hur du kan hitta intressanta sound samt hur du får dom att passa in i olika funktioner i musiken. Jag har upptäckt med tiden att jag arbetar mer och mer med själva källan för att få till de ljuden jag är ute efter. Jag tycker att det är ett bra arbetsätt för att få produktionen så pass bra som möjligt från första inspelningen.
      En bra startpunkt när du ska välja ett sound för ett instrument är att tänka på om det exempelvis ska vara ambient eller nära, basigt eller diskant, rent eller skitigt och så vidare. När du har en ungefärlig idé för hur du vill att instrumentet ska låta kan du enklare välja rätt instrument för den utgångspunkten.
      Det gäller att förstå vilken funktion instrumentet har i arrangemanget. Om det till exempel har en rytm-funktion eller en lead-funktion. Frekvensinnehållet spelar ju stor roll i hur bra instrumentet passar in i ljudbilden och om den hamnar i fokus eller inte.
      Duktiga musiker brukar vara bra på att veta vilka instrument och vilket material de ska använda om du förklarar vad du är ute efter, men eftersom musikern inte har samma helhetsbild av låten eller produktionen kommer du förmodligen behöva vägleda hen en aning, och med enkla knep kan det låta väldigt bra utan någon eq, kompression eller andra verktyg.


      Bearbeta ljud akustiskt
      När du valt instrument, så finns det kanske mer du kan göra för att anpassa ljudet till musiken? Du kan jobba med instrumentet/instrumenten i sig, eller material runt/på eller i instrumenten för att förändra karaktären och frekvensåtergivningen. Därmed kan du påverka instrumentets funktion i musiken. Här kommer några exempel jag har använt och fått bra resultat av:
      Bygga trumpodium för att ytan på golvet trummorna står på ska resonera mer och återge en annan karaktär. Testa olika klubbor för bastrumman –mjuka, hårda, plast och så vidare. Använda filtar/tröjor att lägga i och/eller på olika trummor. Lägga tyngd på pianopedalerna i trumrummet för att pianot ska resonera. Ställa en trumma framför gitarrförstärkaren för resonans. Lägga olika rör/krukor ”resonans” saker/material vid trummorna. Använda olika tjocklekar på plektrum för att framhäva eller dämpa transienter/frekvensområden i gitarren. Lägga ”skramlande” material på trumskinnet. Placera skumgummi vid bryggan på elbasen. Listan kan göras lång, och här kan du verkligen experimentera för att hitta ljud som du tycker gynnar instrumentets karaktär. Tänk på hur transienterna låter, längden på ljuden och frekvensinnehållet.


      Vad ska vara i fokus?
      När du har tänkt ut ditt sound, och funderat på olika karaktärer som kan vara intressanta att testa, så ställ dig frågan: Hur arrangerar du upp frekvenserna mellan instrumenten för att allting ska få rätt plats i ljudbilden?
      När vi arrangerar musik tänker vi ut vad som ska vara i fokus och vad som ska vara i bakgrunden och så vidare. Om du på samma sätt arrangerar frekvensinnehållet i varje instrument kan du som tidigare nämnt förstärka funktionerna i det musikaliska arrangemanget. Här gäller det att ha koll på vilka frekvenser som är känsliga för det mänskliga örat för att förstå hur du kan arbeta med frekvenserna på rätt sätt.
      Generellt är människor mest känsliga för de höga mellanfrekvenserna, runt 2 kHz – 5 kHz ungefär. Dessa frekvenser uppfattar vi starkare än till exempel basfrekvenser, även då de spelas upp på samma ljudnivå. Du kan därför arbeta med detta genom att experimentera med hur vi uppfattar volym. Om ett ljud ska vara i fokus och långt fram i ljudbilden, så är det bra om det instrumentet fokuseras kring de höga mellan-frekvenserna, och gärna har en viss tydlighet i transienterna. Ska elementet ligga längre bak gäller de motsatta, mjuka transienter och ett dovare ljud. Detta är vanliga mix-tekniker, men du kan även arbeta med detta enkelt vid inspelning genom att bara byta tjockleken på plektrumet, byta baskaggens klubba eller spela aningen svagare på pianot. Detta tankesätt går att använda på alla olika sorters instrument och kommer att göra livet så mycket enklare när det är dags att mixa låten.
      Låtens tempo
      En bra sak jag lärde mig av en trumslagare och studioägare vid namn Mikael Wikman, var att fundera över hur du använder trummors stämning i relation till låtens tempo. Är det en snabb låt kanske det är en bra ide att stämma trummorna högre för att få ett tydligare och ”hårdare” ljud. Medan om låten går långsamt kan det vara en ide att låta trummorna vara aningen mer slappt stämda och mjuka i ljudet. Du kan även här tänka på att om låten går långsamt, kanske du vill ha trummor som har mer ton och en viss längd i ljudet, medan en låt med ett högre tempo kanske kräver ett tightare ljud för att trummorna ska höras tydligare. Om du tänker på vad jag tidigare skrev angående frekvenser som skapar tydlighet blir detta självklart.
      En högre stämd trumma kommer i regel ha mer höga mellanfrekvenser än en trumma som är lågt stämd, vilket i sin tur leder till att trummorna blir mer framträdande och tydliga i ljudbilden. Alla val du gör påverkar frekvensinnehållet och därmed hur vi som lyssnare uppfattar ditt arrangemang, därför kan det vara bra att testa olika sätt att förändra instrumentens karaktär för att gynna funktionen i musiken.
      Här finner du samtliga delar i "Hitta ditt sound".

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.