Jump to content
  • Artiklar

    Tips, guider och intervjuer

    • Björn Olsberg
      Sedan den här veckan står det klart att musikkedjan 4Sound även i Sverige går i konkurs. Det innebär att butikerna stänger och att Sverige tappar den största kedjan av musikbutiker.
      Företagen Music Retail Sweden, Music Retail Norway och Music Retail Denmark som driver butikerna i respektive land är bankrutta. I Danmark är detta inga nyheter, men det står nu klart att även de svenska 4Sound-butikerrna går i konkurs.

      Meddelande på 4sound.se
      Alla bolag ägs av MRH Group (Music Retail Holding) i Norge och de äger även den svenska distributören Luthman SMTTS AB, men vad exakt som kommer att hända är oklart just nu.
      Peter Felldin som är marknadschef på MRH kommenterar:
      – Det är ett stort antal bolag som är involverade och vi håller just nu på att se om det finns en framtid någonstans.

      Utdrag från allabolag.se
      Enligt en källa till Studio är det främst butikerna som har dragits med ekonomiska problem och inte har haft möjlighet att betala sina leverantörer. Och eftersom butikerna enligt samma källa är värda mindre vid en försäljning än vad skulderna ligger på så valde banken att dra in krediten och försätta MRH i konkurs.
      Hela situationen är naturligtvis mycket olycklig och innebär att antalet musikbutiker blir ännu färre. Eftersom det är stora lager involverade i en sådan här konkurs så kan vi bara spekulera i hur det kan se ut för tillverkare av musikutrustning och hålla tummarna för att inte andra företag dras med i konkursen.

    • Calle Olsson
      Roland hade andra planer för TB-303, men med sin analoga knorr blev den snabbt kultförklarad.
      Tillsammans med TR-606 Drumatix lanserades den som en liten komporkester för ensamma trubadurer. Det blev dock inte alls som Roland tänkte. Ödet hade något annat i kikaren. Istället för att kompa i bakgrunden kom TB-303 att spela huvudrollen i modern dansmusik under flera års tid. En hel genre, acid house, byggde på dess patternsequencer, knorrande ljud och hypnotiska filter.
      Maskinen har klonats sedan 25 år tillbaka. De tidigaste klonerna är med andra ord mer vintage än vad TB-303 var när den klonades. Den har byggts om och midifierats. Den har har dissats, men en tid senare har trenden vänt, då ska alla ha en igen. Omkring 20 000 trenoll-treor producerades. Antagligen slängdes en del av dem då de flesta köparna var besvikna på dess syntetiska ljud. De förväntade sig något som liknade elbas. Resultatet blev att TB- 303 såldes billigt både i butik och på begagnatmarknaden.
      När den i mitten av 80-talet plockades upp av unga dj:ar och musiker i i Chicago var antagligen priset en betydelsfull faktor. Andra faktorer var dess portabilitet och att den går på batterier. Den är dessutom mycket enkel att göra musik med. Man behöver knappt programmera den. Utan batterier finns det slumpade pattern på alla 64 platser. Bara att skruva loss för instant acid. Men framför allt är det ljudet och sequencern som triggar gate, accent och slide och som styr cv, som tillsammans skapar det som jag och många med mig kallar magi eller religion eller varför inte meningen med livet.
      Efter min första kontakt med en TB-303 var mitt liv förändrat. Designen och känslan fick mig att drömma nya drömmar. Jag var fånge i silverboxen. Det var en kompis som hade en. Det var den enda i Karlstad. Jag tog med min portastudio till hans replokal och vi kopplade ihop TB-303 med en TR-808 och tryckte på Rec, och jag rattade försiktigt på Cut Off på trenoll-trean och det bubblade i hjärnan när resonanskvittret ökade. När cut off-potten kommit till max var det bara att skruva upp Env Mod för ännu mer extas. På bussen på väg hem kände jag total lycka och total tomhet på samma gång. Jag hade sett ljuset men samtidigt infann sig rädslan att jag aldrig skulle få skåda det igen. Jag blev helt besatt av TB-303, jag ryckte till när jag såg 303 på en nummerplåt, ett kvitto eller på en digitalklocka. Till slut fi ck jag äntligen tag på en, utan batterilucka och rätt sliten, men vad gjorde det. Ljudet, ljuset och kraften var äntligen inom räckhåll.
      Ljudet är helt analogt. En voltstyrd oscillator där du kan välja mellan sågtand och fyrkantsvåg löper genom ett underbart lågpassfilter vidare till en vca. Filtret självsvänger nästan, och det är det där nästan som jag antar gjorde den perfekt för improviserat rattande. Det går inte att förstöra själva grundljudet hur mycket du än kranar, det blir bara en ny hypnotisk inställning. När accenten är programmerad så ändras även filtret. Vidare har du en ratt för att kontrollera hur mycket envelopen ska modulera filtret, Det är endast decay som kan ändras på envelopen och den styr även den voltstyrda förstärkarens envelop. Slutligen styr accentratten hur mycket den programmerade accenten ska påverka vca och vcf. Dock bryr jag mig inte ofta om vilka rattar som gör vad när jag spelar. Man kommer ofta in i ett läge där varje ändring bara för mig längre och längre in i det som till vardags kallas trance. ■

      Roland TB-303
      Tillverkare: Roland
      Typ: Monofonisk synthesizer/sequencer
      Tillverkningsår: 1982-1984
      Polyfoni: 1
      Sequencer: Ja, med cv/gate ut för styrning av extern synt
      Minne: 32 pattern x 2
      Filter: 18 dB lågpassfi lter
      Klaviatur: 13 knappar (en oktav)
      Styrning: din sync 24 (endast in)
      Prisläge: 15 000-20 000 kronor (begagnad)

      Artikeln är tidigare publicerad i Studio 4-2013

    • Ollie Olson
      När du skriver text till din låt så brukar det gå lätt ibland. Och riktigt trögt ganska ofta.
      Det viktiga när du skriver texten till din låt är att inte fastna i det tröga för då blir det väldigt lätt att sluta, och resultatet blir bara ytterligare en nästan klar låt.
      Ett tips som brukar rädda de flesta är att skriva ”klart” så att du får alla delar på plats – sätt en struktur, och att du sedan skriver låtsasord eller förstås ännu hellre något riktigt som förmedlar texten, om än inte helt perfekt, i de delar av texten som du inte kommit vidare med.
      På så sätt så får du en ”hel” låt. När du sedan lyssnar på din dator/mobil/fickminnes-inspelning av det du har gjort, så blir det enklare att skriva om och ändra sådant som du inte tycker är riktigt bra.
      Jag brukar själv skriva om en text, melodi eller byta ackord åtminstone fem – sex gånger innan jag är nöjd.

    • Hasse Nilsson
      Höstens hetaste instrumentpluggar – Del 4/4: Mastringsbolaget Emastered ger sig in i syntplugg-branschen med massiv reklam i ryggen. Vi hittar dock en mängd frågetecken som behöver rätas ut.
      Med en ymnig marknadsföring och citat från grammy-vinnande producenter har Emastereds Atom lanserats. Och mycket ser rätt ut på pappret – en rättfram subtraktiv syntplugg som dessutom ska snygga till ljuden med hjälp av artificiell intelligens.
      När vi stegar igenom de över 300 medföljande ljuden så låter det fint, men inte uppseendeväckande fantastiskt. Tre tongeneratorer, fyra filter, fem vågformer, två lfo:er, kort sagt en högst ordinär mjukvarusynt i ett lätt överskådligt gränssnitt.

      Överskådligt och snyggt. Men de iöronfallande finesserna lyser med sin frånvaro.
      Om vi bortser med namn- och varumärkeskrocken med ett flertal andra produkter inom samma segment, så finns det några saker som är märkligt med Emastered förstlingsverk. För det första är det en rätt enkel syntplugg som näppeligen motiverar sitt pris. För det andra utlovas det AI-teknik i pluggen. Vi har inte lyckats utröna vad denna teknik består av och än mindre hur den förbättrar ljudet.

      När du spelar på eller sekvenserar Atom så visas en rätt fräsig tredimenstionell animering i gränssnittets mitt.
      När vi frågar tillverkaren om teknisk information hur AI-tekniken fungerar är det enda svar vi får att det är samma algoritmer för ljudförbättring under huven på Atom som i företagets mastringstjänst på nätet. Det svaret duger givetvis inte. Sedan dras pluggen med några närmast obegripliga barnsjukdomar, där omöjligheten att låta modulationshjulet styra någonting alls, alltså inte heller modulation, är lågbottenmärket.

      De medföljande ljuden är indelade på gängse vis, dock saknas en kategori för effektljud, något som Atom klarar av bra.
      Mjukvaru-utveckling är som bäst svårt och hyggligt tidsödande. Här verkar hela processen gått alldeles för fort. Vi kan bara hoppas att framtida uppdateringar och en mer transparent kommunikation överlag kan räta upp skutan som i skrivande stund inte håller tätt.
      Video: Introducing Atom
      Atom
      Vad: Mjukvarusynt
      Tillverkare/kontakt: Emastered
      Operativsystem: Windows och Mac OS X
      Format: Vst, Au, Aax
      Pris: Cirka 1 829 kronor (finns även som prenumerationstjänst för 183 kronor/månad)

    • Ollie Olson
      Referenslåtar är viktigt att ha av flera anledningar. Den första och största anledningen är för att du ska ha något att lyssna på om du kommer till olika studior, använder olika högtalare, olika hörlurar och olika miljöer.
      Se till att lyssna på referenslåtar – dessa låtar ska du spela upp för att bilda dig en uppfattning om hur dessa låter, för dig, i nya rum, i högtalare och hörlurar. Låtarna blir ett sätt för dig att kalibrera dina öron i en okänd miljö. Meningen är att du ska kunna dessa låtar utan och innan, ha analyserat frekvensgångar, instrumentens placering i ljudbilden, effektanvändning och alla andra saker en bra mix består av. Sedan kan du ta fram låten vart du än kommer och känna av hur dina referenser beter sig när du lyssnar där du inte är van.
      Den andra stora anledningen till att ha referenslåtar är för att kunna prata med den du mixar åt, eller för att själv ha något att jämföra med under mixningen, så när du ska börja mixa en låt så gör en lista i Apple Music, Spotify eller vilken streamingtjänst du nu använder.
      Be artisten, producenten eller bandet ge dig en lista på referenser från deras sida också för att få en bild av hur de tänker. Oftast när man får deras listor så ska man ta dem med en "nypa salt". De har oftast en något orealistisk bild av sin egen produktion, eller önskemål och idéer som kanske inte alls passar in, men det ger dig ändå en bild av hur de tänker.
      När det gäller referenslåtar i detta avseende så tänk på att de låtarna är mastrade och fixade i volym, så när de andra säger att det inte låter likadant så förklara varför, och att du också kan sätta på en limiter på masterbussen för att få upp volymen lite. Då blir folk glada!

    • Björn Olsberg
      Om du använder macOS på din musikdator och installerar Catalina nu är risken denna gång extra stor att pluggar, program eller ljudkort kommer att sluta fungera. Läs vår checklista för att göra din övergång smidig.
      Apple förväntas släppa macOS Catalina mycket snart och det är både lätt och lockande att klicka igång uppgraderingen. Men vi är sedan tidigare vana vid att uppgraderingar av macOS kan innebära problem för några av musikprogrammen eller ljudkorten vi använder. Tillverkare av musikprogram och hårdvara brukar rekommendera att vänta med uppgradering tills dess att deras mjukvara eller drivrutiner har hunnit uppdateras.
      Den här gången är inget undantag. Native Instruments, iZotope, Slate Digital, GForce, IK Multimedia, Universal Audio, Reason Studios, Steinberg och Pro Tools är bara några av de etablerade tillverkarna som har gått ut och uppmanat sina användare att inte uppgradera till Catalina riktigt ännu. Även tillverkare av DJ-mjukvara som använder sig av låtar i iTunes genom att dess så kallade xml-databas meddelar inkompatibilitet.
      Den här uppgraderingen kommer med en annan stor förändring, då stödet för 32-bitarsappar i macOS helt och hållet är slopat – och det kan ställa till det för dem med lite äldre mjukvara. Därtill krävs att drivrutiner följer det nya och säkrare DriverKit som innebär ett stort skifte i hur drivrutiner kommunicerar med operativsystemets kärna (kernel). Från och med Catalina måste nämligen alla drivrutiner köras i användarutrymmet och inte som kernel-extensioner (kext) vilket kommer innebära att systemet blir betydligt stabilare och säkrare vilket i slutändan gynnar oss som använder det. Men det sker på bekostnad av att drivrutiner som inte längre utvecklas kommer sluta fungera, och därmed ljudkortet de är gjorda till. Tyvärr kommer alltså Catalina med sitt 64-bitarskrav och DriverKit innebära slutet för en hel generation mjuk- och hårdvaror.
      Även om övergången till 64 bitar började för många år sedan så är det vissa appar och drivrutiner från tredje part som ännu inte har uppdaterats och fortfarande bara finns i 32 bitar.

      Skrivbordet i macOS Catalina
      Men jag vill köra Catalina
      Till att börja med så kan macOS Catalina installeras på följande datorer:
      MacBook 12 tum MacBook Air (mitten av 2012 eller senare) MacBook Pro (mitten av 2012 eller senare) Mac mini (sent 2012 eller senare) iMac (sent 2012 eller senare) iMac Pro Mac Pro (sent 2013 eller senare) Har du någon av dessa datorer så kan du installera Catalina. Men innan du gör det, rekommenderar vi varmt att följa vår checklista för att göra din övergång så smidig som möjligt.
      Vänta med att installera. Varje ny version av ett operativsystem kommer med flera förändringar som kan innebära att mjukvaror från tredje part behöver uppdateras för att fungera. Därtill finns risken att operativsystemet i sig innehåller buggar som behöver åtgärdas. Generellt kan vi rekommendera att vänta åtminstone till en eller två uppdateringar av Catalina har släppts innan du uppgraderar, alltså till macOS Catalina version 10.15.1 eller 10.15.2.
        Kontrollera att du inte har något i 32 bitar. Du kan själv se vilka mjukvaror som är i 32 bitar på din dator genom att klicka på Apple-menyn () > Om den här datorn > Systemrapport. Där går du ner till avsnittet Programvara och klickar på Program. Kolumnen 64-bitar (Intel) längst till höger visar Ja om programmet är i 64 bitar och nej om det är i 32 bitar. Klicka gärna på kolumnens namn för att sortera alla program. Rulla tills du ser alla som är märkta med Nej och du får en bra sammanställning över de du behöver se över. Gå till tillverkarens sajt eller kontakta deras support för att höra vilka alternativ du har. Har du program eller appar med gamla versioner som inte längre underhålls med uppdateringar, kan du behöva köpa en uppgradering till den senaste versionen. Om appen, pluggen eller drivrutinen inte längre kommer i nya versioner så är det inte så mycket annat att göra än att leta efter en nyare och alternativ produkt som är i 64-bitar.
      Uppdatera dina mjukvaror innan du uppgraderar. Främst befintliga 32-bitarsappar så klart men även övriga mjukvaror. Detta kommer definitivt att minska risken för problem vid eller efter installationen, förutsatt att tillverkaren av dina appar ens har hunnit göra sina mjukvaror kompatibla med Catalina. Glöm inte att kontrollera att drivrutiner till ditt ljudkort har stöd för Catalina. Detta är troligen den viktigaste punkten. Gå inte vidare med uppgradering innan du kan beta av den här. Ladda upp med lite fika och sätt igång.
        Gör en säkerhetskopia. Speciellt om du väljer att uppgradera nu innan det har kommit några säkerhetsuppdateringar. Det är lätt att chansa på att installera och hoppa över säkerhetskopieringen, men vid en uppgradering av det här slaget vill vi verkligen uppmuntra till att ha en kopia som går lätt att återgå till om något visar sig inte fungera tillfredsställande. Enklast är troligen att använda det inbyggda Time Machine (se guide här) men även andra verktyg som Acronis True Image 2019, Get Backup Pro, Carbon Copy Cloner eller tjänster som Backblaze fungerar så klart också.
        Kör en Skivkontroll med Skivverktyg innan du uppgraderar. Vi rekommenderar att du startar din Mac i macOS Recovery genom att hålla ned tangenterna Kommando (⌘)-R direkt när den startar, och sedan kör Skivverktyg därifrån. Observera att du kan behöva ange lösenordet som du använder till din Mac om partitionen som ska kollas är krypterad. Några avslutande ord
      Om du idag har en musikdator med macOS som fungerar väl och som har det du behöver så kanske det inte är nödvändigt att uppgradera just nu. Det är alltid en risk att uppgradera och den här gången finns det fler risker än normalt att appar, pluggar eller drivrutiner i en normal musikdator slutar fungera. Men vet du säkert vad du håller på med och att dina appar och drivrutiner är kompatibla med nya macOS 10.15 så är du med de här stegen väl rustad för att ta steget till macOS Catalina.
      FAQ
      Fråga: Vad är det för skillnad mellan uppgradering och uppdatering?
      Svar: En uppgradering är det du gör när du går från en stor version av en mjukvara till nästa stora version. Som vid macOS Catalina. Med en uppgradering brukar det följa med flera nya och viktiga funktioner. En uppdatering är oftast av mindre dignitet och brukar i huvudsak innehålla säkerhetsfixar.
       

    • Jon Rinneby
      Fredagstipset: Basen är lika underbar som den är problematisk när det kommer till inspelning, mixning och mastring. En bas som sitter där den ska i mixen ger musiken liv, sväng, värme och en stadig grund att stå på. Men hur får vi egentligen basen att höras i mindre högtalare?
      Det första du ska tänka på när det kommer till inspelning och mixning av bas är inte vilka frekvenser som ska höras, utan själva arrangemanget. Om många instrument spelar samma sak i samma oktav uppstår nämligen problem. Instrument ska komplettera varandra, inte konkurrera. Låter det stökigt och grötigt redan i inspelningen blir det garanterat svårare att skapa separation senare i mixstadiet. Den största hemligheten med att mixa bas är dock långt mycket enklare än du kanske tror. Det handlar kort och gott om att sätta volymen i förhållande till övriga instrument. Att hitta balansen. Så innan du ger dig i kast med eq, kompression och annat, se till att sätta volymen. Detta gäller för övrigt alla instrument.
      Men små högtalare då?
      Basen har, precis som många andra instrument, mycket energi i det lägre mellanregistret (250-500 Hz) - inte bara bara runt 60-250 Hz som många kanske tror. När vi talar om att mixen låter otydlig eller att basen inte hörs, är det ofta just i det lägre mellanregistret som det finns en överrepresentation av energi. Bärbara datorer, mobiltelefoner, surfplattor och basfattiga högtalare har som regel inte särskilt mycket information under 150-250 Hz. Det vill säga där mycket av basens lägre energi sitter. Vi behöver därför kika lite längre upp för att få basen att poppa fram i dessa lyssningssystem.
      Ett tillvägagångssätt är att spela in basen så som du vill att den ska låta (hela tiden med arrangemanget i åtanke) för att sedan svepa i området 250-1000 Hz med en equalizer. Lyssna efter var basen låter som mest i förhållande till övriga instrument. Du söker alltså efter tonen, kärnan, knorren - basens karaktär, inte det basiga ljudet. Själv brukar jag hamna någonstans mellan 400 och 700 Hz, men det är min personliga smak. Nu kan du backa övriga dominanta instrument i detta område, exempelvis virveltrumma, gitarrer, klaviatur och kör. Slutligen boostar du basen i samma frekvensområde för att göra skillnaden än mer markant. Om detta mot förmodan inte skulle räcka är det dags för lite magi.

      Bilden visar en standardinställning för bas, om vi ska tillåta oss att tala om en sådan.
      Trollerilådan
      1. Duplicera baskanalen så att du har två identiska spår och muta originalspåret.
      2. På det kopierade spåret lägger du en equalizer och skär bort all botten under 300 Hz och all topp över 2000 Hz. Observera att detta bara är riktmärken och inga frekvenser huggna i sten.
      3. Boosta sedan området där basen hörs som mest. 5-10 dB brukar göra susen.
      4. Lägg på någon form av hörbar distorsion och eventuellt hård kompression (smaksak). Varför distorsion kanske du undrar? Distorsion lägger till övertoner, vilket gör att basen hörs tydligare. Gratispluggen IVGI från Klanghelm är ett utmärkt exempel.
      5. Dra sedan ner volymen helt på det kopierade spåret och spela upp originalbasen tillsammans med övrig mix. Nu blandar du försiktigt in effektkanalen tills basen hörs tydligare, gärna medans du spelar upp mixen genom lite sämre lyssning och vips så har du en tydligare bas i små högtalare.

      Effektkanalen som blandas med originalspåret, för att öka på tydligheten än mer.
      Det finns naturligtvis hundra och åter hundra andra sätt att jobba på när det kommer till mixning av bas, men detta har i alla fall hjälp mig åtskilliga gånger. Lycka till!

    • Calle Olsson
      Yamaha CS-5 är en enkel och relativt billig monosynt som har allt som behövs för att laborera fram egna syntljud. För några tusenlappar får du en en stabil partner på scenen.
      Yamaha CS-5, som kom 1979, var min första analoga synt, och den har satt djupa spår i mitt musikskapande. Den var för övrigt även Martin Gores första synt och användes flitigt i Depeche Mode i början av 80-talet. Den har inga dolda agendor eller menyer eller någonting som kan förvirra, men har allt som behövs för att laborera fram egna syntljud: en vco-oscillator, ett vcf-filter och en vca-förstärkare. 
      Oscillatorn är voltstyrd och har två olika vågformer – fyrkant och sågtand. Fyrkanten kan pulsviddsmoduleras, det vill säga du kan modulera/skifta hur stor själva fyrkanten på vågen är. Med hjälp av det kan du skapa lite fetare ljud, speciellt om du samtidigt modulerar vco med lfo.
      Vco:n är stabil, inte en enda gång har jag råkat ut för att den har stämt om sig eller på annat sätt svikit mig under en spelning eller inspelning. Ljudet har en härlig, ren klang. På panelen finns Tune, Feet (oktavväljare), PWM och LFO depth.
      Oscillatorn producerar fyrkant och sågtand samtidigt – hur mycket man vill ha av varje avgör man i mixern. Där kan man också lägga till vitt brus, vilket är mycket effektivt vid till exempel trumljudsprogrammering.
      CS-5 har ett väldigt välljudande voltstyrt filter som lägger till eller tar bort frekvenser. Mest tar det bort frekvenser, men med Resonance-ratten kan man förstärka en frekvens. Den frekvens som förstärks är den som Cut off-frequency ratten pekar på.
      Passar för lågpass
      Med en switch kan du välja mellan lågpassfilter (12 dB/oct), bandpassfilter (6 dB/oct) och högpassfilter (12 dB/oct). Den här synten låter bäst i lågpass-mode , tycker jag. Även här kan du ställa in LFO depth, men också EG depth (EG står för envelope generator, även kallad ENV/ADSR). Resonansen på synten är mycket bra, den lägger till och fyller ut på ett behagligt sätt.
      Lfo:n är också en oscillator, men en lågfrekvent sådan. Fördelen med den är att den kan gå ända upp i det hörbara området, vilket gör att du kan använda den som en simpel men ändå, en extra ljudoscillator, som dock inte styrs av keyboarden. Det går att välja mellan sinus, sågtand eller s/h. S/h kallas ibland random och slumpar fram volttal. Att modulera vco:n med s/h är ett mycket effektivt sätt att få fram levande ljud – ha bara lite modulering på. Det låter inte som en Moog, men det blir fint och skevt.
      External in är en väldigt användbar funktion. Om du har en trumtakt, ett stråkljud eller varför inte din egen röst som du vill modulera och filtrera är det bara att koppla in det på External in. Då går ljudet via mixern till filtret och sedan till vca, och det är fritt fram för fina filtersvep och hårt tremolo på valfritt ljud. Det är också väldigt bra i live­situationer.
      Sköna svepningar
      Vca är en voltstyrd förstärkare som har tre rattar, Initial Level (hold level), EG depth (volym) och LFO depth. Ett av mina favoritljud är att ha hög pitch på vco samt maximal LFO depth (sågtand) på vco och vca. Man börjar på högsta LFO speed och sedan sveper man nedåt. In i ett delay så blir det fina måsar. En annan favorit är att köra röster genom External in och ha maximal LFO depth på vca samt justera LFO speed till max.
      Det låter trasigt och kul. Keyboarden är C-C, 37 tan­genter. Det sitter en pitchbend vid sidan av den, som inte är återfjädrande utan mer kan ses som en stämspak med ett större intervall. Yamaha CS-5 är billig, har stor variation på ljuden och är liten och robust – en perfekt live­synt!
      Yamaha CS-5
      Typ: monofonisk analogsynt.
      Tillverkare: Yamaha (yamaha.se).
      Minne: nej.
      Filter: vcf, lpf/bpf/hpf.
      Keyboard: 37 tangenter, C-C.
      Midi: nej.
      Artikeln är tidigare publicerad i Studio 1-2011

    • Ollie Olson
      När du ska spela in sång eller andra instrument så är det så klart bäst att ha rätt mikrofoner för alla tillfällen. Men det kan bli en dyr historia. Viktigast är istället att du lär dig att placera den eller de mikrofoner du har på bästa möjliga sätt.
      En bra placerad mikrofon gör att instrumentet kommer att klinga naturligt och du kommer att ha fler frekvenser att arbeta med. Det första som ska göras är så klart att placera ljudkällan, det vill säga personen som sjunger eller spelar sitt instrument, i ett bra rum som är lagom dämpat, sedan går du runt och lyssnar hur instrumentet låter när det spelas.
      Lyssna på lite avstånd, lyssna nära, be personen spela låten som ni ska spela in och se var i rummet som det låter bäst och vad du vill ha ut av ljudet i produktionen. Oftast vill du ha ett nära ljud för att få det mesta möjliga ut av sångaren eller instrumentet, men ibland är en distansplacering precis det som passar bäst. Lyssna också på var på instrumentet klangerna är som tydligast – var kommer ljudet ut ur instrumentet?
      Ta en akustisk gitarr som exempel, den har sitt resonanshål där ljudet kommer ut, och visst kan du sätta en mikrofon där men du riskerar att få puffljud då ljudet flyttar luft ur gitarrkroppen där. Jag skulle istället placera mikrofonen vid tolfte bandet på en akustisk gitarr, om du vill ha ett lite mer diskantrikt ljud och vid stallet om du letar efter ett rundare och varmare ljud. Samma sak gäller pianon. Antingen ovanifrån ner mot strängarna för mer diskant och bakom pianot om det är mer värme och rundhet som eftersträvas.

    • Micke Linderoth
      Hagström är en del av svensk musikhistoria – chansen är stor att du har spelat på en av deras gitarrer.
      Kanske har du (eller hade) en pärlemorskimrande DeLuxe från 1958, en röd halvakustisk Viking, Hagströms flaggskepp Swede eller den senare Super Swede? Är du yngre har du säkert testat en ny Hagström byggd efter 2007, då företaget återuppstod. Vi testade en Super Swede Tremar (Studio 1-2011) och gav den fint betyg. Instrumenten byggs inte i Älvdalen (eller Tjyörtjbynn på älvdalska) längre, men det var där det började.
      AB Albin Hagström grundades i början av 20-talet och importerade dragspel. Tio år senare började man tillverka egna bälgaspel, men när rock’n’roll tog över etern 1958 började företaget bygga förstärkare och elgitarrer, de senare ofta lika pärlemorskimrande som företagets dragspel.
      Företaget blev ett litet imperium med musikaffärer i hela Norden och export till resten av världen.
      Tog upp kampen
      Många gitarrmodeller senare lanserades Swede, då för att ta upp kampen med de stora ame-rikanska gitarrtillverkarna. Den hämtade mycket inspiration från Gibsons Les Paul och första exemplaren från 1970-71 hette Hagström L.P. men döptes senare till Swede. Ingen vet säkert hur namnet uppkom men enligt en legend kommer namnet Super Swede – som först kallades Swede DeLuxe – från ett test i en brittisk musiktidning, men även vår svenske F1-stjärna Ronnie Peterson hade samma smeknamn.
      Elegant huvud
      Det mesta på Swede-gitarren hade klara släktdrag från Gibsons Les Paul-modeller. Några av dem är träslag: mahogny i kropp och hals, greppbrädan i ebenholts med 22 band och cutaway och två humbucker-mickar med treläges-switch. Men det fanns också detaljer som skiljde dem åt.
      Swede hade (ganska) diskret skruvad halsinfästning med en eller två skruvar, ingen lönntopp eller kantlister på greppbrädan. Ett elegant gitarrhuvud med en så kallad fransk lilja lånades från
      Hagström D’Aquistos jazzgitarrer, så look och design var ganska klassiska. Men – detta är viktigt – den skiljde sig från instrumenten som tillverkades i Japan och som idag kallas ”lawsuit models”. De sistnämnda var i stort sett klonade kopior av originalen.
      När Super Swede lanserades 1977 hette modellen Swede DeLuxe. Den hade limmad halsin- fästning, ebenholtsgreppbräda men med kantlister och längre mensur (avståndet mellan stall och översadel) och ett så kallat noll-band. I efterhand kan man spekulera i om anledningen var att man ville ge Super Swede mer attack? Super Swede gick att få i andra träslag, som lönn, och med bredare hals och bandstavar och du kunde till och med beställa din egen finish.
      Många musiker har genom åren spelat på Swede/Super Swede. Några av de mest kända är Björn Ulvaeus och basisten Rutger Gunnarsson, som spelade på en Swedebas under en USA-turné med ABBA.
      Frank Zappa, Henrik Schyffert i Whale och jazzgitarristen Larry Coryell är andra som valt Hagström. Idag är det många artister som spelar på Hagströms nybyggda instrument.
      Över 1 500 gitarrer och knappt 350 basar byggdes av Super Swede-modellen fram till 1983. En Super Swede var (och är) i grunden ett schysst instrument och ett skäl till att den inte klarade konkurrensen från amerikanska konkurrenter var säkert mickarna.
      Modell: Swede / Super Swede
      Tillverkare: Hagström
      Typ: elgitarrer
      Tillverkningsår: 1970-1983
      Prisläge: ca 20 000 kronor (Super swede, begagnad)
      Fotnot: Mikael Janssons utmärkta bok Super Swede, Hagströms gitarrer femtio år, Reverb förlag, ISBN 9789185697151 har använts som referens.
      Artikeln är tidigare publicerad i Studio 3-2013

    • Ollie Olson
      När man skriver texter så är det viktigt att skriva om något som man kan eller känner till. Eller åtminstone kan skaffa sig den insikten så att texten blir trovärdig.
      Oftast blir det bättre att utgå ifrån egna erfarenheter så att det går att bli personlig, för ju mer personlig texten känns desto större chans har den att fastna hos människor.
      Om valet är att skriva konceptuellt om en annan person eller ett skeende så är det alltså viktigt att veta något om detta, annars blir texten ihålig och upplevs som falsk. Det är sedan viktigt att skapa en atmosfär i texten för att “suga in” lyssnaren – antingen genom att som i countrymusiken, beskriva en plats eller personer så grafiskt och tydligt som det bara går.
      Använd ”möbler”, d.v.s. skriv om saker, detaljer, om rummet där det hela utspelar sig för att skapa atmosfären. I andra genrer kan du skapa atmosfären genom att hitta ett språk – att bara använda specifika, poetiska ord till exempel som blir textens identitet. Allt för att texten ska bli personlig, specifik och tydlig.

    • Hasse Nilsson
      Höstens hetaste instrumentpluggar – Del 3/4:  Softube senaste virtuella instrument står bastant och bredbent i det lägre registren. Och visst fladdrar det i byxbenen när det vill sig väl.
      Linköpingsbaserade Softube har en räcka succéer bakom sig. Vi tänker då på naturtrogna emuleringar av klassiska effektlådor, men även på Modular, en mjukvaruversion av eurorack-standarden. Härförinnan släppte företaget en mycket intressant, men lite förbisedd syntplugg, Parallells, som även bör krediteras som sig bör.
      Monoment är rätt och slätt en syntbas där utgångspunkten är två gigabyte med samplat innehåll från namnkunniga hårdvaror.
      I användning är Monoment uppfriskande enkel att handha. Via rullgardinsmenyer kan du smidigt byta och blanda byggstenar till ditt ultimata basljud. Exempelvis är det en baggis att använda ett grundljud som subbas och ett annat för mer karaktär och attack.
      Filtrering sköts via vridreglage eller direkt i huvudfönstret, som en modern eq. Det som får basspluggen att verkligen stå ut är funktionerna ”Analog dirt”, ”Punch” och ”Aging”. Med hjälp av dess går det att ratta in ljud som inte är rädda för att smutsa ned sig, om vi säger så. Det finns dessutom en kompetent effektdel med rumsklang, eq, multibandskompression, stereobredd och dist.

      Med ett rejält filtervred kan en slå mixen med häpnad. Basljuden i Monument är ordentligt feta.
      Förinställningarna öppnas i ett separat fönster vilket tar ett par varv att vänja sig vid. Innehållet är taggat med en mängd sökord, varav vissa, som ”analog”, ter sig självklara, medan andra (”reese”) tarvar vissa förkunskaper om den elektroniska dansmusikens historia.

      Med tanke på vilken roll särpräglade basljud spelar i den samtida populärmusiken är den här specialiserade pluggen ett välriktat och prisvärt skott ur svår vinkel.

      Förinställningarna är sorterade som ett så kallat tag-moln, vilket kan underlätta om du i förväg vet vilket ljud din låt behöver.
       
      Video: Introducing Monoment – Softube
      Monoment
      Vad: Mjukvarusynt
      Tillverkare/kontakt: Softube https://www.softube.com/monoment#/
      Operativsystem: Windows och Mac OS X
      Format: Vst, Au, Aax
      Pris: Cirka 765 kronor

    • Jon Rinneby
      Fredagstipset: Behöver du som mixar och mastrar verkligen en subwoofer? Frågan är lika enkel som den är komplex. Vissa menar att det är absolut nödvändigt för en fullvärdig ljudupplevelse. Medan andra står fast vid att en subwoofer ofta stjälper mer än den hjälper.
      Något de flesta däremot är överens om är att korrekt återgiven bas i studion, eller var som helst för den delen, är få förunnat. Att det låter bra där just du sitter och att det faktiskt är bra, är två vitt skilda saker. Det som upplevs gynnsamt i den egna lyssningsmiljön innebär nödvändigtvis inte att verkligheten är den samma. Låga frekvenser är och har alltid varit knepigt.
      Rummet
      Subwoofers behöver utrymme för att komma till sin fulla rätt. Gott om utrymme. Små och medelstora rum har nämligen en tendens att förstärka, men också släcka ut basfrekvenser. Kvadratformade rum är väst. Basåtergivningen blir helt enkelt inte korrekt, även om det kanske känns så. Detta kan delvis avhjälpas med noggrann placering av studiomonitorer och akustikbehandling i form av basfällor, absorbenter och diffusorer. Vilket är ett kapitel för sig.

      Genelec 7040 APM
      Negativ förstärkning och stående vågor
      Det är inte ovanligt att basen förstärks negativt när du använder en subwoofer. Det vill säga att basfrekvenser som redan är dominanta blir ännu starkare, mer än om du bara använder vanliga närfältsmonitorer. Och om du inte är försiktig kan det faktiskt sluta med att dina mixar och mastringar får mindre bas, än vad som är önskvärt. När rummets mått överensstämmer med frekvensens halva våglängd och multiplar av den uppstår nämligen så kallade stående vågor. Om det exempelvis blir problem vid 40 Hz (som är halva våglängden i ett rum där något mått är ungefär 4.3 meter), blir det också problem vid 80 och 120 Hz, om än i mindre utsträckning. En basfälla som är avstämd till 40Hz, kommer såldes även att hjälpa till med multiplarna. Som om inte detta vore nog ökar en subwoofer dessutom risken för fasutsläckning, vilket innebär att vissa frekvenser helt enkelt försvagas eller försvinner helt.

      Adam Audio Sub8
      Sammanfattning
      Nu kanske det verkar som att subwoofers endast medför problem. Så är naturligtvis inte fallet. En korrekt kalibrerad subwoofer i ett bra rum gör mer än att bara feta till och förtydliga bottenpaketet. Det händer något i luften, det blir ett slags tryck som saknas i vanliga närfältare. Upplevelsen av ljudet blir något annat. Så frågan är egentligen inte om du behöver en subwoofer, utan om en subwoofer gynnar ditt arbetssätt och dina egna preferenser.
      Med detta sagt går det alldeles utmärkt att göra bra mixar med vanliga studiomonitorer och hörlurar - tricket ligger helt enkelt i att lära sig sin lyssning.
      Spela upp dina mixar i alla tänkbara ljudsystem och ta lärdom. Om du i slutändan ändå känner att en subwoofer skulle underlätta ditt arbete, ha då ovanstående i åtanke.
      Här är några populära alternativ:
      Adam Audio Sub8 Adam Sub10 Mk2 Genelec 7040 APM JBL LSR310S Neumann KH 750 DSP Yamaha HS8S Se tidigare fredagstips på Studio här

    • Hasse Nilsson
      Höstens hetaste instrumentpluggar – Del 1/4: Samla alla dina samplingar i en interaktiv rymdkarta. Det låter spejsat, men är i praktiken snabbjobbat och kreativt.
      Svenska XLN Audio känner många igen från trumpluggarna i Addictive Drums-serien. Den senaste produkten XO är dock något utöver det vanliga. Här handlar det om ett nytt sätt att överblicka och behandla ljudfiler, gärna i stora mängder.
      Genom att analysera och indexera samplingar visar XO en karta, där ljud med övervägande del diskant hamnar uppe i högra hörnet (hi-hats, shakers) och samplingar med mycket basfrekvenser (kickar) hamnar nere till vänster. Virvlar, och effekter syns i de centrala delarna i gränssnittet. De olika kategorierna visas med färger och när du styr pekaren över trumrymden spelas ljuden upp i realtid.

      Förutom det medföljande ljudbiblioteket har vi här låtit XO indexera cirka 40 000 slagverksljud.
      Det går mycket fortare att välja rätt ljud och plocka ihop ett trumkit jämfört med att sitta och leta filnamn i foldrar. Under ”Edit” återfinns en 8-spårs groove-maskin med extra allt. Du har tillgång till reglage för sådant som volym, tonhöjd, anslagskänslighet, filter, swing,
      panorering, transientgenerator och två effektbussar.
      Det finns även en effektregel på masterkanalen för kompression. Antingen spelar du in trumslag i ditt musikprogram eller så använder du den inbyggda sequencern. De medföljande midi-mönstren är en bra utgångspunkt.

      Leta upp en folder med samplingar på dina hårddiskar och låt sedan XO katalogisera ljudfilerna.
      Det svänger nästan onödigt mycket om du förskjuter spår mot varandra och använder accentfunktionen. Slumpknappen för att helt sonika byta kit ur trumrymden är en kreativ krydda.
      Vi saknar möjligheten att importera midi-filer med rytmiskt innehåll. Det går dock att exportera både midi-mönster och ljudfiler direkt in i ditt musikprogram. Excellenta hjälpfunktioner hjälper dig på traven utan att behöva fippla med en manual.

      XO:s groove-maskin är en av de bättre vi använt. Det går kvickt att få till rätt kit och ett grymt sväng.
       
      Video: Exploring the XO Space
      XO
      Vad: Sampling/trumsequencer
      Tillverkare/kontakt: XLN Audio https://www.xlnaudio.com
      Operativsystem: Windows och Mac OS X
      Format: Vst, Au, Aax och fristående program
      Pris: Cirka 1 919 kronor

    • Ollie Olson
      Att sitta och vänta på inspiration är att slänga bort dyrbar tid då du ska skriva låtar. Se till att sätta av tid som om det vore ett arbete eller som att plugga. Genom att skapa rutiner så kommer inspirationen till dig.
      Det kan räcka med att du sätter av en eller ett par timmar om dagen eller några dagar i veckan, då du får sitta och koncentrera dig på att skriva musik, ensam eller tillsammans med någon.
      Se till att du har dina verktyg runt dig, det kan vara papper, penna, dator, ditt instrument, en telefon eller ett fickminne, så att du hela tiden kan spela in dina idéer som dyker upp. Försök skapa samma atmosfär varje gång, så att dina idéer kan flöda fritt utan att du behöver tänka på oväsentligheter.

    • Hasse Nilsson
      Höstens hetaste instrumentpluggar – Del 2/4: Native Instruments evolution av tillverkarens flaggskeppssynt är sannerligen inget hafsverk. Frågan är om det finns några genvägar till det perfekta ljudet eller inte.
      Efter år av smygtittar släppte NI äntligen uppföljaren till syntpluggen Massive, som inte minst har varit ljudmässigt framträdande inom modern urban dansmusik de senaste tolv åren. Provkartan på vad pluggen kan prestera är minst sagt imponerande – pluggen låter helt
      sagolikt.

      Kostar det så smakar det mumma. Massive X låter nytt och mycket.
      Med risk för att ta till överord så finns det få, eller inga, syntar i den här prisklassen som har liknande bestyckning och har en sådan arsenal av möjligheter. Massive X är inget för den Teknikrädde om hen vill börja skapa egna ljud. Här återfinns mycket avancerade funktioner för bearbetning av vågformstabeller, 170 mot föregångarens 80, och olika former av
      sekvensering av ljud, både dess beståndsdelar och rytmik.
      Självklart är pluggen enkel att använda om du inte avser att skapa egna inställningar från ax till wienerbröd. Tyvärr kan inte Massive importera förinställningar från ”gamla” Massive, vilket innebär att vi för tillfället får hålla tillgodo med de 420 förinställningarna och våra
      egenhändigt slöjdade ljud.

      Släktskapet med byggsatsprogrammet Reaktor är tydligt, exempelvis routing-möjligheter som inte är att leka med.
      Det är mycket sannolikt att det inom kort växer fram en frodig tredjepartsmarknad och att NI själva kommer att släppa expansioner som i alla fall inledningsvis kommer att vara gratis. Vi gillar smarta funktioner som att kunna tilldela makroinställningar för styrning från midi-kontroller eller automatisering.

      Rytmisk modulationsmatris och sofistikerad sequencer. Massive X kan det mesta.
      Systemkraven är rätt tuffa och kräver den senaste versionen av exempelvis Logic, så användare med äldre maskiner som inte kan uppgradera göre sig icke besvär. Om du skapar något slags musik (eller bara ljud) och vill ligga i den berömda framkanten kan du faktiskt inte missa Massive X.
      Video: Introducing Massive X
       
      Video: Dissect the preset: Massive X - Kesselbeat
      Massive X
      Vad: Mjukvarussynt
      Tillverkare/kontakt: Native Instruments https://www.native-instruments.com/en/
      Operativsystem: Windows och Mac OS X
      Format: Vst, Au, Aax (och snart fristående program)
      Pris: Cirka 2 122 kronor

    • Ollie Olson
      Sång är nog ett av det viktigaste du ska spela in om du arbetar med vokalmusik. Det är också bland det svåraste man kan göra. Det vanliga är att man bara ställer upp en en mikrofon framför sångerskan eller sångaren och sätter igång, och har man tur låter det toppen.
      Det troliga är att det blir bättre med dessa tips: Börja med att hitta ett rum som har lite takhöjd så slipper du reflektioner/studsar som gör ljudet otydligt. Om du är hemma, eller var du nu är så försök att sätta mjuka tyger/filtar eller madrasser runt mikrofonen som att bygga ett litet bås av samma anledning som med taket, för att slippa reflektioner.
      Du kan också köpa en skärm för detta ändamål i det flesta musikaffärer, och passa också då på att köpa ett puffskydd som tar bort explosiva konsonanter typ ”P”, ”B” och ”K”. När detta är gjort så är det bara att sätta igång att välja mikrofon.
      Om du är på en dyr och fin studio så kommer du ha en mängd av mikrofoner att välja på, men nu kanske du har två stycken, en dynamisk, typ Shure SM57, eller en kondensator-mikrofon, typ Neumann U87 eller någon av alla kloner som finns av den. Testa alltid de mickar du har, på den som ska lägga sång, för man vet aldrig vilken som passar bäst. Tillvägagångssättet är lite olika beroende på vilken typ av mikrofon du väljer men principerna är densamma.
      Nu är det viktigt att den som sjunger håller ett avstånd på ca 10-20 centimeters avstånd om det är en kondensatormikrofon och 5-10 centimeter om det är en dynamisk mikrofon,  för annars uppstår den så kallade "proximitetseffekten", vilket innebär att ju närmare mikrofonen du står desto mer bas blir det i inspelningen, och tyvärr är det ingen bra bas, utan en bas som det är väldigt svårt att få bort och som inte låter bra. Om du å andra sidan står för långt bort så blir rösten tunn av samma anledning, så testa genom att låta den som sjunger prova olika avstånd.

    • Ollie Olson
      Låten är klar och nu ska du börja producera. Oftast, när man skriver elektronisk musik eller mer datorbaserade låtar så kommer ju oftast produktionen samtidigt som man skriver då låtskrivning och ljudbild går hand i hand. Men det kommer alltid ett läge då man så att säga ”börjar producera”. Det är ju coolt med coooooola sound, läckra effekter och en fet kick, men det viktigaste med produktionen är att den känns rätt för den genre som det gäller.
      Gör så här så får du en bättre överblick över din produktionsväg:
      1.     Hitta några referenser du, din artist, och övriga inblandade tycker ligger i linje med det ni har pratat om och som ni gillar. På så sätt så får ni en gemensam bas för det fortsatta arbetet och något slags rättesnöre och en tydlig bild av vilken genre du ska arbeta med under produktionens gång.
      2.     Leta igenom dina ljud och instrument om det är en mer elektronisk ljudbild, och skissa upp en inspelningsplan när det gäller studio, hur många mickar, spela in till klick eller inte, hur många instrument samtidigt eller andra tankar du får om det är mer organiska instrument i produktionen.
      3.     Sätt upp en tidsplan så att du vet hur mycket tid du behöver för att göra vissa saker, detta gör att du får mer tid över till andra delar i produktionen eftersom du får en överblick.
      4.     När du sedan sätter igång så kommer du få en massa bra idéer om instrumentval eller fina hookar i huvudet och då är det viktigt att du kollar av med den genre som låten ska vara i så att du inte börja dra produktionen åt fel håll för i dagens musiklandskap är det SUPERVIKTIGT att produktion är tydlig för att nå ut i bruset.

    • Micke Linderoth
      Alla gitarrister har nog haft åtminstone en stomp-box från Boss. Om du tillhör boutiquesnobbarna har du säkert lånat en. Först ut av Boss kompakta pedaler var Boss overdrive/dist OD-1 och nyligen passerade antalet effektmodeller 100. Så med över tio miljoner sålda exemplar är du i gott sällskap. Tio år efter OD-1, med andra ord 1988, lanserade Boss en annan ”trendsättare”: Boss ME-5 – Guitar Multiple Effects.
      I dag finns ungefär samma effekter i digital form i din mobil, men då var det en dröm som blev sann för mängder av gitarrister. Enligt vissa är innanmätet i ME-5 identiskt med några av Boss eftersökta vintagepedaler.
      Med en strata med Floyd Rose, en stärkare och en Boss ME-5 hade du rätt rigg. Boss ME-5 hade 64 programmerbara ljud, vilket räckte till och blev över för de flesta oavsett om du spelade blues, rock eller i ett dansband – som proffs eller hemma på lokala puben.

      ME-5 är en hårdhudad multieffekt som var många gitarristers drömpryl i slutet av 80-talet.
      Bestämd ordning
      Alla effekter på ME-5 är analoga, förutom reverbet och delayet. Placeringen av varje effekt var förutbestämd. Först ut var en kompressor (som motsvarade en Boss CS 3) och de fyra parametrarna var: sustain, attack, tone och level. På en vanlig pedal ställs dessa steglöst, men på ME-5 görs det stegvis, så det var viktigt att få varje effekt att jobba tillsammans med effekten före och efter.
      Nästa effekt i kedjan var tre olika distvarianter med olika karaktär från mjuk dist till en hårdare, mer fuzzig ton. En enkel eq med boost/cut för bas och diskant samt signalnivå följde och sedan var det dags för chorus och flanger – två oumbärliga effekter för 80-talet som lät väldigt schysst. Att ME-5 saknade phaser var irriterande men kanske inte avgörande.
      En enkel men helt okej noise gate följde och vad jag minns gjorde den ett bra jobb innan den digitala reverb/delay-sektionen tog vid. Den hade fem olika reverb från mindre rum till större hallar men också den tidstypiska avhuggna, gejtade reverbeffekten som jag faktiskt kan sakna i dag för vissa sound. Maxtid för ekot var en halv sekund vilket var tillräckligt för de flesta då, men i dag är det ju inte mycket att komma med om långa ekon är din pryl.
      Nymodigheter som midi var nog mest förvirrande för många gitarrister men en och annan hade redan inlett teknikracet och kopplat ihop ME-5 med en Atari ST och Creator-programmet.
      Pallade trycket
      Den största fördelen med ME-5 var att den var enkel att programmera. Precis som dina vanliga stompboxar hade den också av/på-knapp för varje effektpedal. Den var hårdhudad med svart metallchassi och fler än en ME-5:a har överlevt allt från överförfriskad publik med en stor stark i nyporna till miljoner ljudbyten efter rengöring och byte av en enstaka fotpedal.
      Boss ME-5
      Boss ME-5 var den första golvbaserade och programmerbara multieffekten för gitarrister. En ny Boss ME-5 kostade över 5 000 kronor. I dag är den kanske värd en tiondel av det plus en hundring eller två om den är i fint skick. Vissa hävdar att innanmätet är identiskt med Boss vintagepedaler från 70- och 80-talen. Artister som spelat och använt Boss ME 5: Rory Gallagher, Jesus and The Mary Chain, Gyllene Tider. Artikeln är tidigare publicerad i Studio 7-2013

×
×
  • Create New...