Jump to content
  • Artiklar

    Tips, guider och intervjuer

    David Myhr
    Var ska man egentligen börja för att uppnå bästa möjliga slutresultat? David Myhr slår ett slag för att först av allt börja med låtens titel – en metod med många fördelar.

    Du får feeling för att skriva en låt. Du plockar upp gitarren eller sätter dig vid pianot. Börjar klinka planlöst. Melodier uppstår i huvudet och du börjar nynna lite improviserat. Ljuv musik uppstår och efter mycket trial and error är låten klar. ”Nej, visst ja! Det ska ju dit en text också... hmm... vilka ord kan tänkas passa till de här tonerna?”.
    Du har gjort det igen. Målat in dig i ett hörn. Varför inte göra som många professionella låtskrivare och börja i andra änden? Med en bra titel!
    Låttiteln spelar en ytterst central roll. Den är textens viktigaste fras och i regel placerad i låtens pay-off, vare sig du låter den inleda eller avsluta refrängen. Med stor säkerhet är den ref-rängens huvudsakliga ingrediens. Ja, kanske till och med den enda, vilket för övrigt kan vara ett väldigt effektivt sätt att göra en refräng ”simple and singable”. Ett begrepp du kanske minns från del 1 i denna artikelserie.
    Placerad just i refrängen hamnar titeln som allra mest i fokus då den kommer att sjungas ett flertal gånger och det är där man oftast sjunger med. Men den kan också inleda eller avsluta låten. Eller inleda alternativt avsluta verserna (eller både och för att vara på den säkra sidan). Det finns fler varianter. En titel som Imagine inleder både vers och refräng medan I Want it That Way avslutar både vers och refräng. Någon gång kanske titeln blixtrar förbi, exempelvis i bryggan, som i I Say a Little Prayer.
    Oavsett placering är låttiteln navet i hjulet som allting snurrar kring. Den är husgrunden som resten av låtbygget vilar på. Eller omvänt: den är pyramidens topp där allt annat i låten är byggstenarna. Jag ska inte trötta ut dig med fler metaforer. Jag tror du börjar förstå poängen här … titeln är helt enkelt skitviktig! Läge att inte slarva. Just därför kan det vara en alldeles lysande idé att börja med just titeln. Det kanske inte är så underligt att många professionella låtskrivare arbetar på det sättet.
    Genväg till det viktigaste
    En bland många som älskar att jobba utifrån titeln är den amerikanske låtskrivaren Bleu, som förutom att vara artist i eget namn skriver låtar för guld- och platinasäljande artister.
    – För mig är det här med att skriva utifrån titeln jätteviktigt och jag vet att för många av de yngre låtskrivare som varit på mina seminarier och sedan tagit till sig den här metoden har det verkligen revolutionerat deras låtskrivande.
    Han praktiserar själv metoden så gott som hela tiden och pratar om att titeln också definierar vad låten ska handla om, själva temat eller konceptet.
    – Jag anser att det är det bästa sättet att ta sig an att skriva hitlåtar. Titlar och koncept är det som är mest troligt att folk kommer ihåg. Att jobba utifrån titeln är ett jättebra sätt att hitta en genväg direkt till det som måste vara den viktigaste delen av din låt.
    Även om han är medveten om att det alltid finns undantag menar Bleu att i de flesta låtar är delen vi sjunger och delen vi kommer ihåg, just titeln. Han påpekar att man kan titta på många andra former av skrivande och att man då finner att man nästan alltid jobbar utifrån titeln.

    Låtskrivaren Bleu definierar låtens koncept och idé innan han skriver den.
    – Vare sig det handlar om noveller, manus eller tekniska avhandlingar börjar man ju med någon typ av tema eller utgår ifrån en tes. Jag skulle säga att låttextförfattande nästan är den enda typen av skrivande där folk inte alltid startar på det här sättet.
    Hans minspel vittnar om att han finner detta rätt märkligt.
    – Jag tror att de flesta som kör fast i sitt låtskrivande fastnar på textbiten. Om man skriver utifrån titeln är det lättare att inte köra fast med textskrivandet eftersom man liksom skapar en mall för vad ens låt kommer att handla om.
    – Blir man van vid tanken att skriva utifrån titeln gör det låtskrivandet enklare. Anledningen är att man kan utveckla idén utifrån den information som redan ligger i titeln.
    Serverar melodin till hookfrasen
    Förutom att vara textens viktigaste fras är titeln ofta också låtens starkaste melodiska hook. Har du en bra titel, men inget annat, är det ju drömläge att börja experimentera med hur man skulle kunna sjunga den på ett bra sätt. Ett bra tillvägagångssätt är att börja med att ”prata” titeln. Detta för att ta reda på hur ordens naturliga rytm och melodi låter. Om du utgår från detta får du enormt mycket serverat gratis. Uttala orden i titeln några gånger och lyssna efter vilka stavelser som är betonade samt vilka vokaler som går upp i ton och vilka som går ner. Det är en bra grej att smaka på dess naturliga rytm och dess inneboende språkmelodi. Med andra ord – hur skulle man säga det i vanligt tal? Utgå från det när du börjar sjunga frasen och sätta toner på den. Pröva ett gäng alternativa betoningar och rytmiseringar. Låter det inte tillräckligt catchy kan du pröva att lägga till eller ta bort ord eller varför inte börja leka med upprepningar likt man gjort i låtar som Changes (”ch-ch-ch-ch-changes”); Pokerface (”p-p-p-poker face”); Snälla Snälla och Fanfanfan. Eller krydda med ett litet ”ooh” eller något som i Ooh, Baby I Love Your Way.
    När du väl både hittat rätt bland tonerna och bestämt hur låtens hookfras ska vara rytmiserad återstår det spännande arbetet med att hitta lämpliga kontraster som byggstenar till låtens andra delar.
    Titeln ”säljer” låten
    Allt som ökar din låts chans att bli hörd är av godo och det är just vad en intresseväckande titel gör. Man blir sugen på att lyssna och nyfiken på vad den kan tänkas handla om. Har du för avsikt att skriva låtar åt andra ligger det i högsta grad i ditt intresse att förläggare, a’n’r-folk, producenter och artister ”höjer på ögonbrynen” åt just din låt då de blasémässigt sovrar bland hundratals andra. Titeln kan vara det första de kommer i kontakt med och där gäller det – precis som vid en första date – att inte sumpa chansen att göra ett gott första intryck.
    Även om du skriver åt dig själv eller ditt band vill du ju att radiofolk, journalister och i slutänden förstås publiken blir nyfikna på ditt alster och att när de hört låten också kommer ihåg den och kan söka upp den igen. Något hårdraget kan man likna det med att du är försäljare och titeln namnet på din produkt, låtens ”varumärke”.
    Titlar som inte finns i texten
    En del ser en tjusning i att ge sin låt en titel som inte alls förekommer i texten. Det är förstås fullt tillåtet och kan vara effektfullt och skapa lite skön mystik om man gör det på ett snyggt och smart sätt. Men gör man det enbart för att ”spela svår” riskerar man ju på samma gång att göra det svårare för folk att minnas låten. Kanske onödigt med tanke på att det är tillräckligt tufft att nå ut med sin musik i alla fall. Men återigen. Det finns briljanta låtar med bra titlar som inte har någon uppenbar sing-a-long-hookfras. Bohemian Rhapsody funkade ju rätt fint bara för att ta ett exempel. Men det är ju också världens bästa låt. Eller…?
    Det kan också vara en cool grej att gömma titeln mitt i typ vers tre. Så man bara snubblar förbi den liksom. Lite som när man plötsligt i 58:e minuten av dialogen i en film plötsligt hör huvudpersonen säga titeln. Jag kommer osökt att tänka på min favoritreplik i svensk film: ”Åååh, varför måste vi bo i fucking jävla kuk-Åmål?”. Ja, nu var det ju inte exakt själva titeln men du hajar idén.
    Mitt tips är i alla fall att låta sådana varianter höra till undantagen som bekräftar regeln. För som Bleu säger:
    – Om du ser till att allting annat i låten supportar titeln och på det sättet ”lyfter upp den” kommer din låt att bli mer framgångsrik och lättare att komma ihåg bara för att allting signalerar ”Hey! Här kommer titeln och det här är den viktigaste delen i låten!”

    Bleu – I blått koncept.
    Titlar som redan finns
    Vad gör du då om du hittat en titel som känns ny, fräsch och unik – som smakar bra i munnen och föder en massa musikaliska idéer – men din besserwisser till polare påpekar att det redan existerar en sådan låt? Något du snabbt också får bekräftat genom en snabb sökning på Spotify (”track:din titel” i sökrutan), iTunes Store, Youtube eller på Stim (inloggad på ”Mina Sidor”).
    Ja, vad gör du? Mitt tips är att skita lite grann i detta. För det första var det ju din egen idé i alla fall och det är du som ska vara inspirerad för att nå ett inspirerat slutresultat. För det andra är det vilken unik melodi och vilket unikt textkoncept man gifter ihop med titeln som är det intressanta. Bra låttitlar är lite som bra ackordföljder – de är bara musikaliska byggstenar som ingen har copyright på. Oavsett hur smart titel du har hittat på är det oftast någon countrysnubbe som varit före men det är alltså helt okej.
    Mindre unika låttitlar som Hold On, Runaway, Stay, You, Happy, Forever, Without You och I Need You har var och en legat på Billboard-listan mer än tio gånger. Fast varje gång som helt olika låtar. Ibland är man liksom bara tvungen att välja en sådan titel för det är den självklara hooken i låten. Men i så fall gäller det att man hittat en ny fräsch vinkel, om än inte i titeln, så i själva texten.
    Självklart vill man undvika de mest uppenbara klassikerna. Man skulle troligen ha svårt att bli tagen på allvar om man presenterade sin nya låt Stairway to Heaven (Led Zeppelin var dock faktiskt inte först, det var Neil Sedaka!). Men är man bara lite kaxig tar man för sig. Oasis såg bevisligen inga problem med att göra en ny låt som hette Stand by Me.
    Till sist en liten parentes
    Vissa laborerar ibland med parenteser i titeln. Syftet är oftast att erbjuda två alternativ till hur titeln ska uttalas, som i Only Girl (In the World) eller (Just Like) Starting Over. Det kan också handla om att sticka ut. Jag gissar att Per Gessle som ofta använder parenteser gör det av estetiska skäl, som den utpräglade popstilist han är.
    Det finns mycket mer att säga om titlar och koncept och jag kommer att återkomma till ämnet längre fram, men till nästa gång önskar jag dig lycka till med titulerandet och med att inte måla in dig i några fler hörn!

    Sammanfattning
    Börja låtskrivarprocessen med att hitta en bra titel som känns fräsch och (någorlunda) unik och som väcker intresse och nyfikenhet. Säg titeln högt. Ta fasta på dess naturliga betoningar, rytm och språkmelodi när du sätter melodi till. Lek med variationer. Spåna textidéer utifrån den information som redan ligger i titeln. Låt allt annat i låten peka mot, understödja och ”lyfta upp” titeln.

    Om skribenten David Myhr
    @David Myhr är låtskrivare och artist och har släppt albumen Soundshine (2012) och Lucky Day (2018). Han har ett förflutet i popbandet The Merrymakers och har skrivit låtar för den japanska marknaden, musik till en mängd reklamjinglar samt en del filmmusik. Till vardags arbetar han som universitetslektor och undervisar i bl.a. låtskrivande på Musikhögskolan i Piteå men undervisar också på KMH samt SMI. David, som är en Beatles-konnässör av stora mått, jobbar i en klassisk låtskrivartradition.
    Läs mer: www.davidmyhr.com och facebook.com/davidmyhr

    Delar i serien
    Låtskrivarens verktygslåda del 1: Magiska melodier Låtskrivarens verktygslåda del 2: Trolla med titlar (denna) Låtskrivarens verktygslåda del 3: Rundgång ger framgång Låtskrivarens verktygslåda del 4: Den heliga hookboken Artikeln publicerades ursprungligen 2014-08-20 12:16

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Idag ska vi prata om hur du får till ett tydligt och välbalanserat sångljud med hjälp av volymautomatisering, eq, kompression och hörlurstricket.

    Jag får ofta låtar skickade till mig där sången antingen är för starkt, svagt eller ojämnt mixad. Något som inte sällan, i brist på bättre uttryck, ger ett lite amatörmässigt intryck. Om vi utgår från att du mixar en låt där leadsången ska höras tydligt har du generellt tre verktyg till din hjälp: volym, equalizer och kompression. Det är alltså dessa tre, och då i synnerhet volymen, du har att jobba med. Jag skulle nästan vilja påstå att du med enbart volym och automatisering kan komma 80–90 procent av vägen till ett bra och välbalanserat sångljud, förutsatt att inspelningen låter okej. Det finns dock olika tillvägagångssätt gällande när du ska börja mixa själva sången. Vissa gillar att börja med bara ett huvudinstrument samt leadsång och sedan anpassa resten av låten efter detta. Andra gillar att först mixa övriga instrument för att sedan baka in sången. Oavsett vilken väg du föredrar är målbilden (nästan) alltid densamma: ett tydligt och välbalanserat sångljud.
    Volym och balans
    Jag brukar börja med att göra en slaskmix med enbart volym och panorering för att sedan lyssna efter var sången känns påtagligt ojämn. Nästa steg blir då volymautomatisering i kombination manuellt klippande av sångspåret. Om du jobbar på detta vis slipper nämligen kompressorn arbeta lika hårt och det blir betydligt lättare att få till ett jämnare och mer naturligt sångljud. Efter volymtrixandet hamnar en de-esser först i sångkedjan för att tämja återstående konsonanter, följt av två kompressorer. En med snabb attack och release som fångar topparna och en långsammare för att jämna ut ytterligare. Ibland hamnar kompressorerna före equalizern, ibland efter och ibland mittemellan beroende på vad som låter bäst.
    Equalizer
    Nästa steg är att lyssna på sången tillsammans med övriga instrument. Vilka står i direkt konflikt med sången rent frekvensmässigt? Troligen de flesta. Gitarr, trummor, piano, syntar, körer och så vidare har alla fundamentala frekvenser som krockar med sången och här gäller det att bestämma vad som ska prioriteras. Sången har viktiga frekvenser över ett väldigt brett område. Jag lämnar gärna plats mellan 200–400 Hz (värmen) samt 2000–3000 Hz (tydligheten) och dippar övriga instrument här. Detta är naturligtvis en balansgång eftersom du i regel vill undvika att skära bort för mycket lågt mellanregister, då mixen snabbt kan låta tunn och tappa fokus. Några decibel här eller där räcker för att göra skillnad. Det talas ibland om sångens luft (10 kHz och uppåt) och att det är praxis att boosta med ett hyllfiler, här gillar jag att tänka baklänges. Vilka instrument behöver ingen luft? Börja med att skära dessa med ett high-cut (låt säga mellan 8-10 kHz) och vips får sången mer luft, även om du kanske inte hör det när du sololyssnar. Men hur vet du egentligen om sången ligger på en lagom nivå i förhållande till övriga instrument?
    Hörlurstricket
    När du är klar med mixen spelar du upp den i vanlig ordning. Skruva ner volymen helt på monitorerna och lägg ifrån dig hörlurarna. Börja sedan (fortfarande med hörlurarna liggandes framför dig) att sakta skruva upp hörlursvolymen och lyssna noga. Det första du ska höra och som ska urskiljas tydligast är leadsången. Hörs den på tok för mycket jämfört med övriga instrument är den troligen för stark och hör du exempelvis mer av gitarrer eller virveln är sången förmodligen för svag. Och svårare än så är det inte (virvel brukar komma som nummer två). Likväl kan det vara en god idé att lämna studion och lyssna på mixen från ett annat rum. Med detta sagt finns det så klart alltid undantag där exempelvis vissa stilistiska val kan innebära att sången är mindre framträdande.
    AKG K701 har ett naturligt och tydligt sound som lämpar sig väl till mixning.
    Bästa hörlurarna för mixning och mastring under 5 000 kr enligt mig:
    AKG K701 Ollo Audio s4x Sennheiser HD600 Beyerdynamic DT770 Pro Focal Spirit Professional Dyrgripar
    Stax SR-007 MK2 + lämplig förstärkare Focal Utopia Sennheiser HD800 S Audeze LCD-3 HEDD Audio HEDDphone Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    Detta fredagstips är en reviderad artikel som ursprungligen publicerades 2016-02-12.

    David Myhr
    Vad är det som gör att vissa melodier fäster på och grabbar tag i lyssnaren? David Myhr tipsar om verktyg man kan ha i bakhuvudet vid melodisnickrandet.
     
    Tom Petty illustrerar seriens inledning med låten Free Fallin'.
    Magiska melodier – Keep it simple and singable (K.I.S.S.)
    Det är något magiskt med att hitta på nya melodier. Det finns bara tolv toner och vi har bara sju att välja på om vi håller oss till skaltonerna ”do-re-mi-fa-so-la-si-(do)”, alltså tonerna 1,2,3,4,5,6,7,(8). De brukar nämligen räcka väldigt långt. Även om vissa tonföljder kan låta bekanta verkar det ändå som om varianterna aldrig tar slut. Men alla melodier vi skriver blir inte per automatik ”magiska” i bemärkelsen att de fångar våra lyssnare på det sätt som vi själva en gång fångats av tonerna i våra egna favoritlåtar. Vi vill ju att våra melodier ska fascinera och beröra.
    Den här mystiken och magin kring själva låtskrivarprocessen är något en del vill vara lite rädda om för att hålla skaparlusten och nyfikenheten vid liv (däribland tidernas mest framgångsrike låtskrivare Paul McCartney), och det finns naturligtvis ingen exakt formel för hur man ska skriva en låt. Men jag vill påstå att man inte har något att förlora på att fundera närmare kring om det finns några typiska kännetecken för vad som gör en bra melodi bra. Allt i syfte att bli bättre på sitt hantverk. Mediokra, ”helt okej” och i värsta fall intetsägande melodier är relativt lätta att sno ihop men siktet bör vara inställt betydligt högre än så.
    Håll det enkelt med korta repetitiva fraser
    Har du tänkt på att några av de bästa melodierna bara innehåller några få toner? Det är lätt hänt att man krånglar till det för mycket och det slutar med att melodin ringlar än hit och än dit och nya fraser avlöser varandra i en aldrig sinande ström. Man kan då uppleva att melodin saknar riktning och struktur vilket är ett stort nej-nej!
    En bra melodi innehåller också bra pauser. Det ligger mycket mer ”musik” än man kan tro i tystnaden mellan fraserna. Pauserna är också en förutsättning för att det ska gå att sjunga. Man måste ju liksom andas också. Och annars återstår bara långa haranger som lyssnaren får svårt att ta till sig.
    Tricket är att jobba med korta, repetitiva fraser. Ett av mina favoritexempel som illustrerar hur enkel man kan våga vara är (numera avlidne, reds. anm.) Tom Pettys låt Free Fallin’ (Spotify / Apple Music) som också är hans största hit under hans 40 år långa karriär. Refrängen innehåller två trestaviga fraser med totalt tre olika toner. And I’m free på tonerna 1, 1 och 3 följt av Free fallin’ på tonerna 3, 2 och 1. Detta repeteras snudd på identiskt och därmed är refrängen i hamn. Jag upprepar: Korta. Repetitiva. Fraser.

    Free Fallin’ med Tom Petty. En låt som började som en skojlåt då Tom lekte med en billig minikeyboard. Legendariske producenten Jeff Lynne sa ”It’s great!”. Tom frågade: ”What’s great?”. Jeff svarade: ”Everything’s great! Keep going!”.
    Tittar man på versen upptäcker man att även den innehåller samma tre toner om än en oktav ned. Naturligtvis bidrar själva texten, sånginsatsen och produktionen enormt mycket till helheten – men det är ändå en påminnelse om hur tre små toner kan väcka stora känslor.
    Låten She’s the one med Robbie Williams (Spotify / Apple Music) – som i original gjordes av charmiga popbandet World Party – är ett annat tydligt exempel på hur man med några få toner och stavelser kan beröra. Tre-fyra toner räcker långt igen: I was her (1,2,3), she was me-e-e (1,2,3,4,3) följt av repetition på We were one, we were free-e-e. Sedan blir det ”stor dramatik”: And if there’s somebody (6, 6, 5, 3, 2, 2), calling me o-on (5,6,3,2,3), She’s the one (3,1,1). Sedan ett omtag av sista frasen för säkerhets skull. För upprepning är ju bra!

    She’s the one med Robbie Williams (av World Party). Enkelt och vackert. En sådan där självklar låt man borde göra oftare.
    Dramatiken i slutet blir så stor därför att femte frasen bryter av mot de smått genialiskt enkla fraserna i början. Mycket handlar om att skapa förutsättningar för den här typen av spännande kontraster. Mer om det nedan. Notera också att de fyra första fraserna inte upplevs som tjatiga trots minimal variation.
    Detta mycket tack vare att de underliggande ackorden växlas och att samma slut-ton på orden ”her” och ”me” (3:an i tonartens skala) därmed får olika ”funktion”, närmare bestämt ters i tonikan (I) respektive maj-7:a i förhållande till subdominanten (IV). Detta är ett alldeles lysande trick för att hålla liv i en enkel melodi.
    Håll det sångbart med stegvisa rörelser
    Att en melodi är ”sångbar” är i allra högsta grad en positiv egenskap. Känns den naturlig, lätt och rolig att sjunga är man troligtvis på rätt spår. En sak som förenar Fly me to the moon, All my loving, Life on mars, The Rose, Idas sommarvisa och otaliga andra älskade melodier som generation efter generation gladeligen sjunger med i är att de till stor del består av stegvisa rörelser. Tonerna i melodin hoppar inte omkring i skalan hipp som happ utan ”böljar” snarare uppåt och nedåt, några toner i taget, och varje enskilt hopp är ofta inte större än till tonen bredvid.
    Ett tankeväckande exempel som stärker tesen att man gärna kan vara sparsam med toner och att det är viktigt med en tydlig riktning är ABBA:s nästan fem minuter långa melankoliska mästerverk till poplåt The Winner Takes it All (Spotify / Apple Music).
    Låten innehåller trots sin längd och smått episka känsla ett mycket begränsat tonmaterial och antal fraser, vilket är något som Björn och Benny själva påpekat i olika intervjuer. Vi tar en titt på versen: I don’t wanna talk, about things we’ve gone through, though it’s hurting me, now it’s history. Ja, ni kan melodin... Vi noterar att fraserna är relativt korta, lämnar utrymme för pauser, och att melodin vandrar upp och ned längs durskalans toner förutom ett enda större hopp (ned till talk). De två sista frasernas toner är identiska och redan här har vi gått igenom hälften(!) av låtens melodimaterial.

    The winner takes it all i den något udda tonarten F#, säkerligen vald med omsorg. Björn och Benny brukade räkna baklänges för att se till att låtens högsta ton alltid låg i tjejernas respektive högsta register för att på så sätt nå ett klimax.
    Skapa effekt med stora språng
    Att huvudsakligen vandra upp och ned i skalan och hoppa till närliggande toner gör melodierna lättsjungna och ”logiska” men som med allt annat här i livet kan det bli för mycket av det goda. För att hålla intresset uppe måste vi även bryta av och bjuda på lite överraskningar.
    Det är när man byggt upp en melodi på det sättet som varje större hopp blir dramatiskt och kan vara ett av de ”magiska ögonblick” som varje låt behöver. Ingången till refrängen till ovan nämnda Life on mars med David Bowie är ett klassiskt exempel, liksom de tre sista tonerna i frasen ”take a look at the lawman” (1,8,5) i mitten av refrängen. En oktav upp och en kvart ned. Mäktigt värre! Men då är det ju också ”världens bästa låt”. Eller…?
    Refrängen i The Winner Takes it all bjuder på intervallet liten septima tre gånger på raken. Notera de korta, repetitiva fraserna men nu alltså även med stora språng. The winner takes it all, the loser standing small, beside the victory, that’s her destiny. Med dessa fyra fraser i refrängen som kontrast till de fyra i versen är melodin komplett. Varken brygga eller stick behövs. Snacka om magisk melodi! Men som Benny Andersson sa själv i en intervju i Sunday Times, 2009: ”Music is not only melody; music is everything you hear, everything you put together. But without the core of a strong and preferably original melody, it doesn’t matter what you dress it with, it has nothing to lean on.”
    En annan som förstått storheten i det enkla och i att ”keep it simple and singable” är Norah Jones. Hon slog ju igenom vansinnigt stort med sin lågmälda stil och sålde ofattbara 26 miljoner album av sin debutplatta. Finns det förresten något kafé i världen som inte spelar Norah Jones? I alla fall – ta refrängen på låten Sunrise (Spotify / Apple Music) som går And I said oooo, oooo, oooo, oooo (1,2,1,6,3,5,1). Sedan repeteras oooo-partiet två gånger till (upprepning är bra!) och avslutas med ett litet, försiktigt to you. Det är sparsamt, smakfullt och snyggt. Simpelt och sångbart som sagt!
    Melodin till Sunrise. Fåordig men högst effektiv refräng. Ett ”oooo” säger mer än tusen ord.
    Skapa kontrast mellan olika låtdelar
    Kontraster behövs för att hålla intresset vid liv i en låt. Det skapar dynamik vilket är ett av låtskrivarens främsta verktyg. En bra melodi bjuder på variation och en känsla av att man har varit med på en ”resa” och därför bör vi se till att de olika låtdelarna skiljer sig från varandra.
    Ett av de absolut bästa – och följaktligen vanligaste – tricken för att få en refräng att ”lyfta” är att gå upp i register så att de högsta tonerna finns i refrängen. Alla låtar som nämnts ovan är bra exempel på detta. Ligger man till exempel mycket kring grundton (1) eller ters (3) i versen är det en klassiker att man tar sikte någonstans runt kvinten (5) eller oktaven (8) på refrängen.
    Lyssna på och inspireras av andra
    Den bästa skolan för att lära sig känna igen sådana här grepp är förstås att kolla in sina egna favoriter eller slå på radion och lyssna in sig på aktuella hitlåtar. Exemplen i texten är hämtade från min egen skivsamling men teorierna går allt som oftast att applicera på den aktuella topplistan av i dag vare sig artisten heter Katy Perry, Bruno Mars eller något annat.
    Jamen då så! Det var ju enkelt!? Lycka till med att skriva melodier med korta, repetitiva fraser och stegvisa rörelser med enstaka, överraskande språng och magiska ögonblick och kontrast i register mellan de olika låtdelarna (pust…). Och om det inte funkar, kör den enda sanna regeln: ”Låter det bra så låter det bra!”.

    Sammanfattning
    Håll det enkelt med korta repetitiva fraser Håll det sångbart med stegvisa rörelser Skapa effekt med stora språng Skapa kontrast mellan olika låtdelar

    Om skribenten David Myhr
    @David Myhr är låtskrivare och artist och har släppt albumen Soundshine (2012) och Lucky Day (2018). Han har ett förflutet i popbandet The Merrymakers och har skrivit låtar för den japanska marknaden, musik till en mängd reklamjinglar samt en del filmmusik. Till vardags arbetar han som universitetslektor och undervisar i bl.a. låtskrivande på Musikhögskolan i Piteå men undervisar också på KMH samt SMI. David, som är en Beatles-konnässör av stora mått, jobbar i en klassisk låtskrivartradition.
    Läs mer: www.davidmyhr.com och facebook.com/davidmyhr

    Delar i serien
    Låtskrivarens verktygslåda del 1: Magiska melodier (denna) Låtskrivarens verktygslåda del 2: Trolla med titlar Låtskrivarens verktygslåda del 3: Rundgång ger framgång Låtskrivarens verktygslåda del 4: Den heliga hookboken Artikeln publicerades ursprungligen 2013-12-27 13:46

    Lotta Fahlén
    MÅNDAGSINTERVJUN: Magnus Sveningsson berättar om hur ljudvärlden på senaste plattan Ljungens Lag kom till och om valet att skriva musik utan text.
    Magnus Sveningsson. (Foto: Jenny Baumgartner)
    Magnus Sveningsson är musiker, producent och basist i The Cardigans. Med projektet Råå har han de senaste åren hunnit ge ut två album, en remixsingel, en cover-EP och ett live-album på skivbolaget Malmö Inre som han driver tillsammans med bland andra The Cardigans-kollegorna Lasse Johansson och Bengt Lagerberg.
    Kan du berätta hur Råås senaste album Ljungens Lag kom till?
    – Jag och producenten Carl Granberg hade en idé om att blanda in mer av jamaicanska och afrikanska influenser i Råå. Vissa perioder lyssnar jag bara på afro eller reggae och det verkade som en kul väg att testa. Jag gjorde mina demos på egen hand i min studio på Österlen men delade dem med Carl lite tidigare i processen än jag brukar. Jag samlade ihop en stor hög med skivor som vi lyssnade igenom efter trumljud och fann en hel del rastafaritrummor. Med dessa började vi bygga rytmer som vi sedan mixade med de knastertorra vintagesyntarna.
    – Vi ville skapa ljudkombinationer som kändes oväntade och skoj och vi var båda väldigt noga med ljudens beskaffenhet. Frekvens, densitet och knorr var ständigt under diskussion i arbetet av Ljungens Lag. Sammantaget blev det en rolig skiva som inte påminner om så mycket annat. Jag är väldigt stolt över den, men är nu i kast med nästa skiva - alltså har jag skiftat fokus mot nya intressanta kombinationer.
    Råå – Ljungens Lag
    Kan du nämna några favoritkombinationer av ljud på albumet?
    – Basklarinetten har blivit ett av de viktigaste inslagen i Råås musik. Bebe Risenfors, som vår klarinettist heter, är enormt bra på att finna ut vad som passar att spela till respektive låt.
    – Första minuten av låten Ett spänningsmoment senare är härligt mixad med en Gambisk balafon, spinett från en östtysk Vermona Piano-strings, ett Juno 60-arpeggio, en stram baskagge och så Svante Lodéns mästerliga percussion.
    – Natt faller över Holma är en blinkning till det fina bandet Yo la Tengo, både titeln och rent musikaliskt. Där återfinns basklarinett, Fender VI-bas och ett slags trumset uppbyggt av en soptunna och diverse plåtlock. Under allt ligger en improviserad drone av Arp Odyssey och Crumar Performer.
    – Andra väl använda syntar är Baldwin Syntasound vars celloljud är helt magiskt ensligt, ARP Omni som överraskande nog har ett superfint dragspelssound som vi använt i titelspåret, Roland RS 09 och så världens första keytar; Weltmeister Basset. Den sistnämnda har en sjuk subbas fast med en gnutta tangentljud likt ett Fender Rhodes. Extremt användbart till rätt låt.
    Musiken du släpper med Råå är instrumental. Ser skapandet av musiken annorlunda ut för dig när den är textfri i jämförelse med låtar med sång och text?
    – Jag bestämde mig för att försöka mig på instrumentalmusik just för att jag inte hade lust att skriva texter och absolut inte sjunga nåt mer. Har man inga ord som bränner i bröstet för att få komma ut bör man ju strunta i att skriva nåt alls. Jag blev väldigt fri i skapandet då kombinationen av gamla vintagesyntar och effektpedaler gav resultat som jag inte kunnat räkna ut. Jag är varken flyhänt på piano eller gitarr, så där fanns noll chans att överraska mig själv. Jag är för dålig på instrumenten. Råå gör egentligen väldigt enkel musik. Det är i stämningen och instrumenteringen som det händer… Eller förväntas hända.
    Magnus Sveningsson. (Foto: Jenny Baumgartner)
    Jag tycker mycket om titlarna på dina låtar. Har du några tips eller knep för att komma på låtnamn? 
    – Tack! Jag är också väldigt förtjust i dem. Jag skriver direkt ner ord jag hör, eller kanske snarare tror att jag hör. Sedan kan det bli en ordvits av det eller bara något oväntat. Min första skiva hade ju flera skånska ortnamn som låttitlar. Ljungens Lag var först tänkt att ha flora och fauna som tema. Nu är det bara Bid din tid videung kvar från detta uppslag.
    – Låten Vispen fick sitt namn efter en av våra orientalkatter.  Han och bästisen Doris kommer förresten pryda omslaget på nästa Råå-skiva.
    Skiljer det sig att jobba med projektet Råå i jämförelse med bandet The Cardigans?
    – Det går inte ens att jämföra. Med Cardigans hade vi en uttalad låtskrivare i Peter och en ordsmed i Nina. De två sista skivorna Long Gone Before Daylight och Super Extra Gravity är dock rätt demokratiskt skapade. Vi ansträngde oss verkligen för att spela tillsammans i studion och skulptera fram arrangemangen.
    – En annan skillnad är att vi alla levde under press för att leverera med Cardigans. Det fanns alltid en anspänning i luften även om vi i det stora hela arbetade konfliktfritt. Skivbolaget Universal hade rätt stora förväntningar på oss. Minns att 400.000 sålda exemplar av Super Extra Gravity sågs som en katastrof. Annorlunda tider då!
    – Med Råå känner jag mig väldigt mycket i kontroll över musiken, även om jag absolut behöver en producent/mixare för att krama ur det bästa ur ljuden. Det vore intressant att spela in något nytt med Cardigans nu och få med en del av min nyvunna kunskap i gamla syntar. Detsamma gäller för min bandkamrat Lasse som snart släpper sitt debutalbum på Malmö Inre under namnet Lost Johansson - där är det mycket melankolisk Moog för pengarna!

    Måndagsintervjun är en serie där @Lotta Fahlen intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, och publiceras varannan måndag.

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Vi går sakta men säkert mot en framtid där vardagen blir allt mer automatiserad och i många fall även förenklad. En trend som också visar sig inom musikproduktion. Många av oss letar efter quick-fixes, vare sig det handlar om att må bättre, få en bättre relation eller skapa bättre mixar. Kan detta få några konsekvenser mån tro?

    Det finns idag en uppsjö pluggar och hjälpmedel som gör sitt bästa (och mer där till) för att göra livet så enkelt som möjligt för oss som jobbar med musikproduktion. Något jag personligen ser positivt på så länge det leder ett önskvärt resultat, inspelning, mixning och mastring är ju tillräckligt svårt som det är. Men vad händer om vi tar det hela till sin spets?
    Lek med tanken att det i framtiden bara finns en sorts lyssning. En perfekt lyssning som alla har tillgång till och som låter optimalt överallt eftersom den anpassar sig till sin omgivning – både högtalare och hörlurar. Spekulera sedan vidare kring att en mall arbetas fram för hur starkt du ska mixa olika instrument för att dessa ska gå fram så bra som möjligt i just denna lyssning. Det skulle finnas ett mixrecept för varje genre. Vidare har tekniken blivit så bra att pluggarna nu själva kan ställa in bästa möjliga inställningar för varje instrument, oavsett hur du spelat in och detta med hänsyn till övriga instrument i mixen med allt vad panorering, eq, kompressor och reverb heter. Onödig botten skärs bort, resonanstoppar åtgärdas, dynamik utjämnas, separation mejslas fram och så vidare. Bara för sakens skull slänger vi dessutom på en ny optimal intelligent mastringsplugg som sköter den sista finpoleringen, i fall något mot förmodan skulle vara obalanserat. Det är naturligtvis fortfarande viktigt att skriva bra låtar (vilket är ett kapitel i sig) men hela den kreativa produktionsprocessen är nu automatiserad och plötsligt har alla samma möjlighet att låta ”lika bra” ur ett mix- och mastringsmässigt perspektiv. Slutet gott allting gott.
    Är det inte precis detta vi alla eftersträvar, den perfekta mixen? Ja och nej. Du vill naturligtvis att din musik ska låta bra överallt i alla ljudsystem, men detta mål är sekundärt och många gånger är ”tillräckligt bra” just precis tillräckligt bra. Vad du egentligen vill är att din musik ska nå fram till lyssnaren och beröra. Musik handlar nämligen inte om att vara tillrättalagd, den handlar precis som med all konst om att väcka känslor, om att känna saker.
    Med ovanstående tankeexperiment i åtanke skulle all musik till slut låta mer eller mindre likadant, förutom själva låtarna och framförandet. Detta skulle förmodligen bli väldigt tröttsamt att lyssna på i längden och musik, oavsett genre, skulle flyta ihop till en grå oidentifierbar massa. Men ganska snart hade (med största sannolikhet) en motreaktion uppstått och med den nyskapande uttrycksformer. Vi hade antagligen gjort precis vad som helst för att bryta oss loss från denna ”perfekta värld” bara för att höras, lite som punken gjorde revolt under mitten av 70-talet. När saker (läs konst) blir förutsägbart blir det med ens tråkigt, även om vi matas att tro motsatsen.
    Vad vill jag då säga med detta? Jo, vi har alla olika mål med vår musik – vår konst, men gemensamt för de flesta är nog ändå att sticka ut på något sätt, att förmedla ett budskap, att väcka känslor. Konst får oss att se samband mellan nutid, dåtid och framtid. Konst får oss att tänka i nya banor och blir mer kreativa. Musik mår alltså bra av att vara gränsöverskridande och nyskapande och när allt stöps i samma form blir den genast mindre intressant. Så oavsett vilka algoritmer och hjälpmedel framtiden har att erbjuda så tror jag att människan kommer att känna ett starkt behov av att vara delaktig i den kreativa processen, av att skapa och i förlängningen bryta sig loss och trampa ny mark. 
    Konsten mår bäst av att vara fri, precis som människorna – Martina Montelius, författare och dramatiker
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
     
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

    David Henriksson
    Studio ringer upp några av de mest intressanta musikerna i Sverige och pratar om vad som har format dem och gjort dem till de instrumentalister som de är idag. Först ut är den rutinerade gitarristen Göran Eriksson.
    Göran Eriksson har spelat med stora delar av Sveriges artistelit under de senaste 25 åren. Han har bland annat varit Jill Johnsons kapellmästare. Studios bloggare David Henriksson fick en pratstund med honom om att hitta sin egen musikaliska röst, sätt att aktivera sig under musikaliska lågsäsonger eller när inspirationen sinar, gehör/musikteori/notläsning, aha-upplevelser som kan få en att förstå musik på nya sätt och fler intressanta ämnen som kan vara givande för dig – oavsett vilken funktion eller relation du har till musik.
    Läs mer om Göran Eriksson på Thyras officiella hemsida, Facebook-sida eller Instagram-sida.
    Och snart blir det mer! Nästa videointervju publiceras den 24 juni med basisten och Grammy-prisvinnaren Victor Brodén.
     

    Den här videointervjun är sponsrad av EBS Sweden

    Calle Olsson
    Allt fler musiker har börjat botanisera bland gamla syntar och effekter, och det finns stora chanser att göra riktiga guldfynd. Här är Roland S-10, en samplare från 1986.

    När den renodlade samplaren Roland S-10 kom 1986 vände den sig till en relativt bred massa med sin i sammanhanget låga prislapp (11 800 kronor) och användarvänliga gränssnitt. Modulvarianten döptes till MKS-100.
    Modulvarianten MKS-100.
    I dag kan man få tag på S-10 för några hundralappar på andrahandsmarknaden, och det gör den till en av de mest prisvärda vintagesyntar som går att köpa. På köpet får man ofta med några fabriksdiskar, och de håller väldigt hög kvalitet.
    Visst, Roland S-10 har begränsade programmeringsmöjligheter, är rätt tung och har långsamma diskettstationer. Men begränsningar föder kreativitet, och en känslig diskdrive kan ge upphov till en hel del slumpmässiga effekter. Roland S-10  lägger nämligen till och fyller ut med exempelvis vitt brus om den inte kan läsa från disken. Det kan låta otroligt mäktigt när man lägger stråkbasar i oktaver och helt plötsligt kommer en storm in mitt i ackordet!
    Baksidan av Roland S-10
    Quick Disk-drivern är en del av charmen med S-10: Du får nöja dig med ett ljud per sida – enkelt och bra!
    Roland S-10 lämpar sig utmärkt till fina stråk- och körljud, kanske en vacker flöjt eller varför inte en gitarr? Alla fab­riksljud är noggrant programmerade/samplade/processade i Rolands fabriker eller hos någon annan professionell instans, för det är – eller i alla fall var – ett professionellt instrument.
    När ett ljud har laddats in har du möjlighet att gå in och ändra till exempel attack och release, vilket är mycket användbart. Vibrato kan appliceras, och vad mer behöver man? Ja, både högpass och lågpass finns, men de är destruktiva, så du måste var noggrann med att spara din sampling innan du trycker in Execute.
    Roland S-10 har hela åtta toners polyfoni, och du kan ha fyra olika ljud samtidigt. Själva samplingarna kallas A/B/C/D och kan konfigureras på olika sätt: A+B/C+D, A/B/C/D, A+B+C+D, etcetera.
    En stor del av originalljuden var av etno­karaktär, och boxarna med fem ljuddiskar kostade 595 kronor.
    Oftast använder jag bara en bank och samplar ett ljud, ändrar lite adsr och lfo, och spelar. Bland fabriksdiskarna finns dock lite mer sofistikerade ljud som består av upp till fyra olika samplingar som strategiskt lagts ut vid olika splitpunkter. Allt för att det ska låta så naturligt som möjligt.
    Det gör det inte, men det låter vackert och hoppfullt, och kampen hos ljudingenjörerna lyser igenom. De hade 12 bitar, 30 kilo­hertz och 4,4 sekunder på sig att skapa körljudet från himlen. På ljudet ”Choir 1” har de utfört jobbet galant. Andra favoriter är String Ensemble, VP-330 Choir och VP-330 String. Alla ljud är i mono, men faktum är att instrumenten är så billiga att jag har skaffat två av varje i stället för att gnälla.
    Sedan kan man kanske undra varför i hela friden man ska lägga ner tid på dessa gamla skapelser när det finns gratispluggar som rent tekniskt kan göra allting – och förmodligen en miljon gånger fler saker. För mig handlar det om känslan, estetiken, och mekaniken.
    ROLAND S-10
    Typ: samplingssynt. Produktnamn: Roland S-10. Tillverkare: Roland (roland.se). Polyfoni: 8 röster. Sampling: 12 bit, 30 kHz. Minne: 256 k, 4,4 sekunders total samplingstid. Filter: Hög- och lågpass. Keyboard: 49 anslagskänsliga tangenter. Midi: Ja. Den här är en reviderad artikel som ursprungligen publicerades i tidningen Studio 8-2010.

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Det finnas ett gäng återkommande frekvenser med förmågan att ständigt ställa till det för oss som mixar och mastrar, oavsett genre. Men är det verkligen så enkelt som att uppmärksamma dessa för att sedan göra något åt det?

    Jag är medveten om att jag i denna artikel närmast målar i mig i ett hörn där jag å ena sidan talar om vikten av att reflektera över problemfrekvenser, men samtidigt uppmanar till att inte tänka för mycket kring just frekvenser. Det är milt uttryckt ett tveeggat svärd.
    Orsak och verkan
    Mixning handlar i mångt och mycket om balans. Volym- och frekvensmässig balans mellan olika instrument som i bästa fall tillsammans utgör en mer eller mindre fungerande helhet. Men mixning handlar också om orsak och verkan. När du skruvar på ett instrument påverkas allt runtomkring, oavsett om det handlar om volym, eq eller kompression. Detta är viktigt att förstå. Att exempelvis dra på med 80Hz på basen påverkar därför hela mixen och inte bara basljudet i sig och det är av precis denna anledning som det många gånger är en god idé att ratta i kontexten och inte i sololäge. Likväl är det ofta så att du inte behöver lägga till för att det ska låta bra, snarare plocka bort. Mixning går därför inte ut på att skapa plats, utan om att framhäva det som redan finns. Och det är just detta som är så förvirrande och som gör att så många av oss överarbetar och övertänker hela mixprocessen. Fundera och problematisera gärna kring detta en stund innan vi traskar vidare i frekvensträsket.
    Läs också: Magiska frekvenser, finns de?
    Från noll till tjugotusen
    Nåväl, tillbaka till dagens ämne. Efter noggrann analys av musik som jag mastrat genom åren uppdagades ett tydligt mönster – vissa frekvenser var ständigt återkommande som under- eller överrepresenterade, oavsett musikgenre:
    0-80 Hz: Överrepresenterat 150 Hz: Över- och underrepresenterat 350-400 Hz: Över- och underrepresenterat 1000-1200 Hz: Underrepresenterat 2000 Hz: Över- och underrepresenterat 4000 Hz: Över- och underrepresenterat 10-20 kHz: Underrepresenterat Så vad kan denna högst ovetenskapliga analys säga oss? Kanske ingenting, kanske en hel del. Jag tror det handlar om en sådan enkelt sak som brist på bra lyssning. Oavsett om det handlar om hörlurar eller studiomonitorer, i kombination med avsaknaden av referenslyssning och för långa arbetspass utan pauser. Erfarenhet och fallenhet är inte heller att förglömma och ju mer du utmanar dig själv desto bättre blir du. Likväl ber jag dig åter begrunda det faktum att många av oss hellre lägger till än plockar bort, det är ju så mycket roligare. Kan detta ställa till det mån tro?
    Slutsats
    Det finns naturligtvis en fara i att generalisera på detta vis (gällande återkommande problemfrekvenser) samtidigt som jag tror det finns mycket att lära. Med detta sagt är det sällan så att en och samma mix dras med samtliga av ovanstående problem. Ofta rör det sig om en eller två frekvensområden som ständigt gör sig påminda och här gäller det att ta reda på vilka detta är och sedan kompensera. För mig handlar det exempelvis om att jag återkommande fegar med 150 Hz och saknar den absoluta toppen. Jag har med tiden lärt mig att gå emot min naturliga instinkt att gröpa ur för mycket lågbas och hålla igen på luften, vilket har lett till bättre mixar och mastringar. 
    Med ovanstående i åtanke är det viktigt att förstå att en välbalanserad mix per automatik inte innebär att det låter bra, det kan tvärtom låta väldigt tråkig och platt. Musik handlar om så mycket mer för nå fram till lyssnaren.
    Vi lyssnar inte på frekvenser, vi lyssnar på melodier och känslor.
    Lycka till.
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
     
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

    Ollie Olson
    Ollie Olson är en av Sveriges mest meriterade mixare, med en rad guldskivor i Sverige och utomlands. Vi bad honom ta fram vad som enligt honom var de 49 viktigaste mixtipsen. Här är tips 41-49 om hur dina mixar kan nå högre höjder.

    41. Ge dina keyboard djup och rörlighet
    Ytterligare ett bra knep för att skapa rörlighet och djup är att sakta svepa ett keyboardljud i sidled med en ganska lång reverbsvans. Man ska nästan inte uppfatta skiftningarna utan de ska bara kännas.
    42. Behövs alla dubbarna på kören?
    Körer är ett känsligt kapitel. Det blir allt vanligare att man lägger många stämmor med många dubbar på varje. Det kan ibland bli lite tjockt, så var noggrann och lyssna igenom om alla dubbar i varje stämma behövs.
    43. Låt sången låna briljans av kören
    Ju fler röster desto fler måste man rulla av i botten så att det inte slaskar och blir otydligt. För att få det maffigt är det bättre att göra dem lite smalare i botten och något toppigare så att de ligger ovanför leadsången och ”lånar ut” lite briljans till den.
    44. Panorera körerna utifrån genre
    Hur man ska panorera körer är en genrefråga. Modern pop och r'n'b mår bra av hårt utpanorerade körer för att skapa bredd och lyx. I Indiepop och alla typer av rock passar det oftast bättre med en något snävare panorering.
    45. Sänk nivån på s-ljuden
    Använd gärna de-esser på sång och körer, men var försiktig och kolla i olika system så att man inte upplever s-ljuden som läspiga. Det bästa sättet är ofta att lägga en mjuk de-esser och sedan automatisera nivåsänkningar på ”s”, ”t”, ”f” och ”k”. Då kan du hålla en högre grundnivå på sången utan att det blir för vasst.
    Använd automatisering för nivåsänkningar på ”s”, ”t”, ”f” och ”k”.
    46. Automatisera för att skapa dynamik
    Försök att automatisera sång, pads, stråkar och andra instrument som kräver mycket dynamik. På så sätt kan du skapa liv i din mix. Det gäller förstås även andra instrument – höj gitarrer intill refrängerna, sänk virveln i verserna och så vidare.
    Försök att automatisera sång, pads, stråkar och andra instrument som kräver mycket dynamik.
    47. Så mixar du torr respektive blöt sång
    Vilka effekter du ska använda på sång är väldigt genrestyrt. Du kanske vill ha en torr, nära sång eller en blöt svävande sång. Det finns lite olika fällor här. En torr sång kan upplevas som att den ligger utanpå ljudbilden och en för blöt sång kan lätt försvinna och bli liten.
    Torr sång
    Börja med att klona sången två gånger. Minusdelaya den vänstra -15 tick och delaya den högra +15 tick. Panorera ut klonerna fullt ut vänster – höger. Eq:a klonerna hårt och ta bort i princip allt under två kilohertz och lägg på några decibel i den absoluta toppen (bild 1). Lägg sedan klonerna lågt i förhållande till den vanliga leadsången. Man ska knappt höra klonerna utan mera känna dem. På så sätt så kan du hålla leadsången varmare, eftersom diskantperceptionen kommer från klonerna. Testa dig fram genom att tysta (mute) och sätta på igen, och känn hur det känns. När det är rätt så ska det kännas som en väldigt bred, varm och torr sång. Ett bra exempel på detta sångljud är Mejas ”All About The Money” där denna teknik utvecklades. Om du har klonerna för starkt så blir det rumskänsla, och då har man missat idén med torr sång.
    – Om du vill ha lite reverb på så lägger du det på klonerna. Då blir reverbet tunt och skört, eftersom klonerna är så smala. Du kan ytterligare bredda ljudet genom att låta alla tre kanalerna gå in i en harmonizer.
    Bild 1: För torr sång: Eq:a bort allt under två kHz och toppa för mer lyx.
    Blöt sång
    Skapa två delay och tre reverb. Av dina delay gör du ett kort stereodelay (bild 1) med delaytider på 40–50 millisekunder som du lägger ganska svagt och på detta vis skapar lite bredd.
    Bild 1: För blöt sång med Logics Stereo Delay.
    Därefter lägger du ett långt åttondels- eller fjärdedelsdelay för att skapa djup och rymd (bild 2).
    Bild 2: Det andra delayet för blöt sång: Soundtoys Echo Boy.
    De tre reverben ska vara ett kort rum (bild 3), ett längre plate-reverb ( bild 4) och slutligen ett långt hall-reverb (bild 5) med en predelay som är en åttondel långt, vilket gör att detta reverb reagerar senare. De tre reverben ska ligga som tre lager där de tar vid efter varandra. Gör alla reverb relativt smala och tunna i botten så att de inte känns alltför tunga och tar en massa plats. Viktigt är också att du lägger delay före reverb, annars går du miste om att få reverb på dina delay.

    Bild 3: Tredje reverbet med kort rum med .
    Bild 4: Längre Plate.reverb med Lexplate.
    Bild 5: Och slutligen Logics Space Designer, med ett långt Hall-reverb som Ollie ofta använder för popsound.
    48. Ta bort det som inte gör helheten bättre
    Nu börjar du närma dig ett slags slutmix. Gå igenom de olika funktionerna i de olika instrumenten och vad du upplevde i början som viktigt. Först nu kan du avgöra om olika instrument fyller sin funktion. Tänk på att ju fler instrument som finns i produktionen desto mindre måste varje instrument bli för att få plats i ljudbilden. Testa att tysta några instrument för att se om det blir tydligare eller om du tappar något viktigt. Om du upplever det mindre rörigt så tveka inte att ta bort saker. Det finns inget självändamål i att ha många instrument i en mix.
    49. Testa din mix i olika system
    När du känner att du är färdig, bounca ut låten och spela upp den i din mp3-spelare, i farmors köksstereo, i bilen, i hemstereon, på den lokala klubben, ja, i en mängd olika system för att se hur du upplever mixen. Skriv ner tankar och känslor. Vila från låten och mixen ett tag så att "vanelyssning” hinner försvinna. Sedan gör du dina ändringar i lugn och ro och gör sedan om lyssningsprocessen tills du känner att "nu blir det inte bättre".
    Här finner du samtliga delar av 49 bästa mixtipsen.
    De 49 bästa mixtipsen är en uppdaterad och reviderad version av tidigare publicerad artikel med samma titel i Studio 10-2011.

    Lotta Fahlén
    MÅNDAGSINTERVJUN: Andreas Tilliander berättar om sin skapandeprocess, kärleken till synten Roland TB-303 och hur sann den flitigt använda meningen “resan är målet” faktiskt är.
    Foto: Elin Franzén
    Andreas Tilliander är electronica-producent och radioprogramledare som ger ut musik i rask takt, både under eget namn och under alias så som TM404 och Mokira. Han driver skivbolaget Repeatle och spelar live tillsammans med artisten Familjen.
    Kan du berätta om hur ditt intresse för elektronisk musik och syntar väcktes?
    – Intresset väcktes väldigt tidigt. Många barn födda i slutet av sjuttiotalet kanske hittade till musiken genom artister som Madonna, Michael Jackson och Prince, men i mitt fall var jag tämligen ointresserad av musik innan jag hittade Depeche Mode. Det är väl något av en klyscha att dra till med Depeche Mode och jag skulle gärna undvika det om det inte vore helt sant. Jag blev fullkomligt överkörd av dem när jag hörde Music for the Masses. Därefter var steget inte långt till liknande musik som Kraftwerk, Nitzer Ebb och DAF.
    – Under tidigt tonår var jag verkligen syntare med konstig frisyr och svarta kläder. Sedan kom Aphex Twins låt On och allt förändrades igen. Vadå? Man behöver inte sjunga på sina låtar? Eftersom jag alltid varit en värdelös sångare men en skaplig ljudmakare med en hyfsad musikalisk vision blev detta min räddning. Ett par år senare hörde jag Panasonic och förstod att man inte ens behöver ha några melodier för att skapa fantastisk musik och ljudkonst.
    Hur brukar din skapandeprocess se ut?
    – För det mesta jobbar jag mot ett specifikt mål. Oftast är det inför en livespelning. Det blir liksom mer direkt då, att jag vet att det jag bygger på idag, det kommer jag framföra på en konsert eller klubb redan imorgon. Det om något sätter ordentlig fart på idéerna hos mig. Visserligen tillhör jag de där stackarna som knappast har något intresse för annat än ljudbilder och musikaliska problemlösningar så jag jobbar ständigt på någon låt, men det är något speciellt med att ha en deadline ändå. Hade jag inte behövt presentera min musik i olika sammanhang; skivor eller konserter, då hade jag nog haft väldigt lätt att stanna upp där så som så många andra också verkar fastna, att bara nöja sig med några takters musik och sedan stänga ner projektet när dagen är slut. Det är alldeles för kul att skapa musik så det blir ofta så att jag liksom lever och andas med ett stycke musik jag jobbar på.
    Mokira (Andreas Tilliander)
    – Väldigt ofta har jag skruvat fram det jag vill och bara låter de olika sequencerlådorna stå och puttra i studion. Jag går runt till de olika syntarna och ändrar lite småsaker och lyssnar på samma loop i flera timmar. Det är något vemodigt med att spela in låten. Så fort en låt är inspelad är den död, den slutar att utvecklas och dess form är inte längre påverkbar. Den blir till något jag gjort, något förgängligt och inte något jag lever med. Det är lite det som jag förundras över när jag läser och hör andra tala om musikproduktion – ”Ingen kommer höra i en mix om du har samplat en 909 eller om du kör med originalet”. Som om bara slutresultatet är det viktiga med att arbeta med musik. En till trött klyscha kanske men resan är verkligen målet. Hade jag bara varit resultatinriktad hade jag inte gått runt en hel dag i strumplästen och rört runt då och då i min ljudgryta.
    Hur går det till när du skruvar fram nya ljud?
    – Ljudmakeriet hör till 100% ihop med komponerandet och producerandet hos mig. Ljuden är lika viktiga, eller troligtvis ännu viktigare, än noter och melodier. Jag är inte vidare musikalisk egentligen, men jag har mycket idéer och tankar kring ljudproduktion.
    I mars släppte du albumet Case Studies For Buchla, hur kom albumet till?
    – Mitt bästa tips för att färdigställa musik är att ha en deadline för något helt annat. Så var det när jag började spela in musik som senare blev debuten för mitt alias TM404 där jag uteslutande spelade in med Rolands olika nittonhundraåttiotalsinstrument. Precis likadant gick det till när Case Studies realiserades. Jag hade inte en tanke på att göra ett album. Jag hade inte en aning om vad jag höll på med. Egentligen borde jag ha färdigställt andra saker i studion, men så stod det där Buchla-systemet och bara blängde på mig. Jag hade knappt rört det på sex månader och började försiktigt med att stämma alla oscillatorerna. När det var gjort ville jag utforska någon modul jag skaffat och inte hunnit testa. Plötsligt hade en vecka passerat och ett album tagit form. Hade jag istället satt mig ner och planerat en skiva och hur den skulle låta, då hade det inte blivit något.
    – Det finns något skrämmande med att gå till studion en måndag morgon, sätta sig i en studio där man lagt den mesta av inkomsten i tjugo år och tänka att ”nu jävlar ska jag få till något alldeles extra”. Den mesta musiken jag skapat har jag gjort när jag mest vill testa en idé för min egen skull. Därför har jag också hundratals timmar med outgivet material. Kanske något att rota fram om trettio år när hörseln är förstörd, ekonomin i botten och pensionen obefintlig – då ska jag casha in på alla månader i studion som inte resulterat i skivor eller turnéer.
    Om du skulle välja en favoritsynt genom tiderna, vilka skulle du välja?
    – Den mest uppenbara och den som de flesta nog har förknippat mig med de senaste tio åren eller så är förstås Roland TB303. En extremt begränsad synt som är tänkt att agera baskomp när du spelar gitarr eller orgel. Svårprogrammerad, men det är sällan jag blir besviken på vad som kommer ut ur högtalarna. Visst, det händer att jag stoppar undan min 303:a i något halvår och fokuserar på helt andra instrument, men varje gång jag drar ut byrålådan och tittar till den lilla silverlådan, då är kärleken ömsesidig igen. I det senaste Elektroniskt i P2 pratar jag faktiskt om den där kärleken till Roland TB-303. Den är evig.
    Vad är du aktuell med framöver? 
    – För tillfället står allt still förstås på grund av Corona. Denna veckan skulle jag varit i Lyon, nästa i Riga. Förhoppningsvis finns det tillfällen att ta igen de flesta förlorade spelningarna framöver. På skivfronten kommer 2020 bli ett väldigt spännande år i min diskografi. TM404 släpper sitt tredje album. Mitt projekt Innerst Inne som jag har med min barndomsvän Familjen-Johan släpper vi äntligen debutalbum efter flera år med skivbolagsstrul. Den första november är det exakt tjugo år sedan jag debuterade under artistnamnet Mokira på skivbolaget Raster-Noton. Skivan Cliphop som släpptes då kommer återutges och denna gången på vinyl. Hurra!
    Länkar:
    Elektroniskt i P2
    Om Andreas Tilliander på Wikipedia
     
    Måndagsintervjun är en ny serie där @Lotta Fahlen intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, och publiceras varannan måndag.

    Jon Rinneby
    Att välja rätt studiomonitorer kan vara både roligt, skrämmande och smått förvirrande – det är som du säkert känner till en djungel där ute. Klart står i alla fall att god lyssning är A och O i varje seriös studio och en förutsättning för att dina produktioner ska låta så bra som möjligt.

    Men räcker det inte med ett par riktigt bra HIFI-högtalare kanske du undrar? Det enkla svaret är nej, då den klassiska högtalarens uppgift är att få musiken att låta så bra som möjligt med allt vad basförstärkning, övertydligt mellanregister och förskönande diskant innebär. Till skillnad från studiomonitorn vars huvudsakliga uppgift är att återge musiken så ärligt som möjligt. Denna kompromisslösa återgivning är ett måste när du ska fatta kritiska beslut i mixens hetta. Studiomonitorer kommer i alla dess former och storlekar, det är därför viktigt att hålla koll på vad du behöver och vad du faktiskt redan har.
    Aktiva eller passiva?
    Det enkla svaret är att du ska välja aktiva studiomonitorer av både praktiska och ekonomiska skäl. De flesta moderna studiomonitorer har nämligen inbyggda Class D-förstärkare som inte kräver någon extern förstärkare. Det finns en del passiva high-end-monitorer som exempelvis PMC, Amphion och ATC, samt klassikerna Yamaha NS-10 och Avantone Mixcubes, vilka såklart också är trevliga för den som har kunskapen och pengarna. Men för gemene man är det aktiva som gäller.
    Storleken och två- eller trevägs?
    Närfältsmonitorer, eller nearfields som de också kallas, är designade för att låta bra nära lyssnaren. Det är också dessa som är vanligast i hemmastudion. Mittfältare (Midfields) å andra sidan är anpassade för större rum och är gjorda för att stå längre bort.
    Många studiomonitorer har ett högtalarelement och en diskant och kallas då tvåvägshögtalare, medan andra har två eller fler element och kallas därefter. Kort och gott handlar det om hur vida bas, mellanregister och diskant ska delas upp i två, tre eller fler delar. En klassisk tvåvägshögtalare har en så kallad woofer för basen och en tweeter för mellanregister och diskant. Dessa separeras med ett så kallat crossover filter så att de (om högtalaren är korrekt konstruerad) låter som en enhet. En tvåvägshögtalare räcker gott och väl för den mindre till normalstora studion, men i ett större kontrollrum eller mastringsstudion är trevägs ofta att föredra. Större högtalare ger mer bas men kräver också ett större och bättre akustiskbehandlat rum. Stora studiomonitorer i ett litet rum är därför inte att rekommendera.


    PSI A17-M är en personlig favorit med sin extremt raka frekvensåtergivning.
    Subwoofer?
    Vanliga studiomonitorer klarar av frekvenser ner till ungefär 40-60 Hz, vilket är förhållande vis lågt. Problemet är bara att ditt rum förmodligen inte kan återge dessa frekvenser korrekt. Frågan är då om du verkligen behöver en subwoofer som klarar ända ner till 20 Hz? Svaret avgörs på om ditt rum är akustiskbehandlat eller inte. Och då talar vi inte om lite äggkartonger i taket, utan en ordentlig omgång med basfällor, diffusorer och andra nödvändigheter - med fördel professionellt installerade. En subwoofer kan absolut tillföra något med sin sköna botten och luft som flyttas, men kan även skapa nya problem i form av att ytterligare ett crossover-filter skapas och att saker och ting kan börja skramla i rummet. Tänk därför gärna en extra gång innan du uppgraderar neråt.
    Vilka ska du välja?
    Avslutningsvis vill jag tipsa om ett gäng riktigt bra studiomonitorer i olika prisklass. Jag inser det komiska (i hopp om att vara behjälplig) att jag motsäger mig själv en smula genom att rekommendera så många. Men förhoppningsvis blir den snåriga djungeln i alla fall lite mer tillgänglig. Faktum är att det är omöjligt att säga vilka som är bäst för just dig. Här får pris, behov och personlig smak avgöra. Tänk på nedanstående modeller är cirkapriser och att priset gäller per styck och inte paret.
    Instegsmodeller
    JBL LSR305 – 1 300 kr Adam T7V – 2 000 kr KRK Rokit 8 G4 – 2 600 kr Focal Alpha 65 – 2 800 kr KRK V6 S4 – 2 800 kr Genelec 8010A – 2 800 kr Yamaha HS8 – 2 900 kr Avantone MixCube – 3 600 kr IK Mul­ti­media iLoud MTM – 3 700 kr Mellanskiktet
    Adam Audio A7X – 5 800 kr Neumann KH 120 A – 6 300 kr Mackie HR824 mk2 – 6 900 kr Focal Shape 65 – 7 000 kr Dynaudio Acoustics BM6A – 8 900 kr Toppklass
    Focal Twin 6 Be – 17 200 kr PSI Audio A17M/A21M – 17 700 kr / 29 200 kr HEDD Audio Type 20 – 19 000 kr Adam S3H – 29 900 kr ATC SCM25A Pro – 45 000 kr PMC twotwo 5,6 och 8 – 20-80 000 kr Barefoot MicroMain27 Gen2 – 50 000 kr Uppdaterad artikel från 2017-11-10

    Läs också: Missa inte Fredagstipset som är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga Fredagstipset-artiklar

    Björn Olsberg
    Nu sparkar vi igång vårens studiofestival och utmaningen är att ratta fram det mäktigaste metal-gitarrsoundet.
    För 47:e gången i ordningen är det dags för vår interna tävling kallad Studiofestivalen. Utgångspunkten är färdiginspelad ljudfiler med gitarrer. Uppdraget är att ratta fram det mäktigaste soundet. Priset är den eftertraktade äran.
    Senast den 15 juni ska du ha skickat in ditt bidrag. Därefter röstar medlemmarna på sajten, samt en jury.
    Läs mer och kom igång i inlägget nedan.
     

    Ollie Olson
    Ollie Olson är en av Sveriges mest meriterade mixare, med en rad guldskivor i Sverige och utomlands. Vi bad honom ta fram vad som enligt honom var de 49 viktigaste mixtipsen. Här är tips 35-40 om hur dina mixar kan nå högre höjder.
    35. Välj rätt kompression för elgitarrer
    För feta riff så rekommenderar jag att använda lång attack och kort releasetid på kompressorn, så du får ut mesta möjliga närhet och attack. På plockgitarrer, single-string-melodier tycker jag att du ska pröva att använda dig av kort attack och ganska kort release för att få ljudet att hoppa ut ur högtalaren. Se nedan exempel.
    För feta riff: använd lång attacktid och kort releasetid på kompressorn, så du får ut mesta möjliga närhet och attack.
     

    På plockgitarrer, single-string-melodier: använd kort attack och ganska kort release för att få ljudet att hoppa ut ur högtalaren.
    36. Lägg effekter på din masteroutput
    Ett bra knep för att veta hur höga gitarrer och andra instrument kommer att bli i slutänden när du slänger på mastringspluggarna eller går till mastringen är att låta en kompressor med lång attack på 30 ms, en kort release på 10 ms och en ratio på 2:1 eller 4:1 ligga på din masteroutput. Låt det bli en gain reduction på en eller ett par decibel (bild 1).

    Bild 1: Kompressor med lång attack på 30 ms, en kort release på 10 ms och en ratio på 2:1 eller 4:1.
    Lägg därefter en eq där du rullar av basen vid 35 hertz och plussar lite i toppen över 10 kilohertz (bild 2).

    Bild 2: Eq där du rullar av basen vid 35 hz och plussar lite i toppen över 10 kilohertz.
    Avsluta med en limiter som slår ett par decibel (bild 3). Om dina gitarrer upplevs som lite låga utan limitern så kommer de att bli perfekta i när limitern kommer på. Om de skulle vara för höga så kommer i stället trummorna att slå ned dem, och man upplever dem som låga när limitern åker på. Sätt alltså på limitern när du börjar närma dig, och gör nivåjusteringar.

    Bild 3: Avsluta med en limiter som slår ett par decibel.
    37. Så mixar du piano
    Det finns många sätt att mixa piano. En grundregel är dock att om inte pianot är ett bärande soloinstrument, som ska ha mycket kropp och värme, så bör man hålla pianot ganska smalt i botten och glittrigt i toppen. Testa att rulla av under 200 hertz och komprimera det så att du får fram attacken i klubborna med lång attack, om du vill att det ska smälla (bild 1).

    Bild 1: Rulla av under 200 hz och komprimera det så att du får fram attacken i klubborna med lång attack, om du vill att det ska smälla.
    Lägg sedan ett svagt pingpong-delay i 1/8-delar med ett par studsars feedback (bild 2).
    Bild 2: Lägg ett svagt pingpong-delay i 1/8-delar med ett par studsars feedback.
    Delayet bör sedan gå in i ett ganska långt reverb med minst 2,6 sekunders reverbtid (bild 3). Dra av botten och den absoluta toppen i reverbet, så att delayet liksom försvinner in i fjärran. Det är ett utmärkt sätt att få djup, bredd och rymd.
    Bild 3: Delayet bör sedan gå in i ett ganska långt reverb med minst 2,6 sekunders reverbtid. Dra av botten och den absoluta toppen i reverbet, så att delayet liksom försvinner in i fjärran.
    38. Ge retrokänsla till pianot
    Om du vill få fram en retrokänsla, börja med att dra av botten från 200 hertz och neråt. Dra sedan av toppen från 20 kilohertz ner till 7–8 kilohertz. Lägg till lite vid 1,5–2 kilohertz för att få lite spets (bild 1).

    Bild 1: Dra av botten från 200 hertz och neråt. Dra sedan av toppen från 20 kilohertz ner till 7–8 kilohertz. Lägg till lite vid 1,5–2 kilohertz för att få lite spets.
    Komprimera sedan med riktigt snabb attack och superlång release med en ratio på minst 10:1, men helst runt 20:1 eller ∞:1 så att pianot nästan pumpar av sig självt (bild 2).
    Bild 2: Komprimera med riktigt snabb attack och superlång release med en ratio på minst 10:1, men helst runt 20:1 eller ∞:1 så att pianot nästan pumpar av sig självt.
    Dra sedan in det i ett delay på 1/32-delar eller 1/64-delar med en studs eller två som hörs ganska tydligt (bild 3). Därefter kör du in det i ett reverb, om det passar. Sedan är det bara att vänta på John Lennon!
    Bild 3: Delay på 1/64-delar och 1/32-delar med en studs eller två som hörs ganska tydligt.
    39. Skär i rätt frekvenser på sången
    Hur kul det än är med de olika andra instrumenten, är det sången som de allra flesta lyssnar på och lägger märke till. Det är inte heller det lättaste att mixa sång, vilket beror på att sång är oerhört svårt att spela in. Det är sällsynt, även på hög proffsnivå, att sången är inspelad med den för rösten mest perfekta mikrofonen.

    Oftast har man inte tid att kolla, eller inte så många mikrofoner som lämpar sig för sång över huvud taget. Dessutom är det väldigt vanligt att sången är inspelad i ett rum som inte riktigt lämpar sig för sånginspelning. Det gör att man får arbeta mycket med sången för att få den att kännas som en naturlig del av ljudbilden.
    – Börja med att ta bort de pluggar som du kanske satte på i tips nummer 7 (Snabbmixa sången) så att du hör sången oprocessad i det som nu är din mix. Hur låter det? Vilka frekvenser sticker ut? Vilka saknas? Är det för mycket ”s” i sättet att sjunga? Leta fel, men leta också det som du upplever positivt och ta fasta på det.
    – När jag eq:ar sång är det ganska vanligt att jag ser eller hör mixar där man har boostat antingen för mycket i bas-, låg- och mellanregistret och för mycket runt 4,5 kilohertz. Detta sker ofta för att runt 200–450 hertz upplevs värmen, och pushen i övre mellan/diskanten gör att sången hoppar ut ur högtalaren. Men det som händer är att sången tvingas bråka med väldigt många instrument i olika frekvensområden där det redan är fullt av gitarrer och keyboard. Då upplevs den antingen som otydlig eller för skrikig.
    – Testa i stället att dra bort runt 200–300 hertz med ett ganska smalt Q-värde, rulla sedan av basen upp till 120 hertz med ett low cut-filter. Om du sedan skulle behöva värma upp sången lite kan du alltid lägga tillbaka lite runt 100–150 hertz med en annan eq. Sedan så skär du ett par decibel med ett inte alltför smalt Q-värde vid 4–5 kilohertz.
    – Lägg på lite vid 1,2 kilohertz för att få lite "näsa" och sedan någon eller ett par decibel vid 16 kilohertz med ett brett shelvingfilter för att få lite lyxtopp. Hur känns detta? Du måste förstås korrigera de olika frekvenstalen lite beroende på sångerskans/sångarens röst och på hur det är inspelat.
    40. Välj sångkompression beroende på genre
    Jag brukar använda olika kompressionstekniker beroende på sångare och genre. En mjuk, följsam ballad komprimerar jag mjukt med en attack/release som är lite mitt emellan snabb och långsam så att den får leva i sitt uttryck (bild 1).

    Bild 1: För en mjuk, följsam ballad komprimerar jag mjukt med en attack/release som är lite mitt emellan snabb och långsam så att den får leva i sitt uttryck.
    I en hård popstänkare komprimerar jag med två olika kompressorer. En som har lång attack, kort release och med en hög ratio. Jag sätter threshold så pass lågt att gain reduction ligger på 10–15 decibel (bild 2).

    Bild 2: Lång attack, kort release och med en hög ratio. Jag sätter threshold så pass lågt att gain reduction ligger på 10–15 decibel.
    Efter det så sätter jag en mjuk lågratio-kompressor med ganska snabb attack och en lång release, så att sången håller sig på plats och åker in i ljudbilden (bild 3). Tack vare den hårda första kompressionen så får den mycket energi.

    Bild 3. En mjuk lågratio-kompressor med ganska snabb attack och en lång release, så att sången håller sig på plats och åker in i ljudbilden.
    Här finner du samtliga delar av 49 bästa mixtipsen.

    De 49 bästa mixtipsen är en uppdaterad och reviderad version av tidigare publicerad artikel med samma titel i Studio 10-2011.

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: En bra inspelad och rattad bas ska både kännas och höras – i flera olika typer av ljudsystem, vilket många gånger är lättare sagt än gjort. Men du som tar dig tid att förbereda din fyr- eller flersträngade vän inför mix har mycket att vinna.
    Dagens tips handlar inte om hur du mixar basen som så (vilket du kan läsa om i Så får du basen att höras i små högtalare) utan om vilka pluggar du kan använda för att ge basen så goda förutsättningar som möjligt när det väl är dags att börja ratta. Ett slags förarbete så att säga. Hemligheten till en bra bas (och detta är viktigt att förstå) är dock inte själva ljudet i sig, utan hur den samspelar med övriga instrument - vilket utrymme basen tillåts ta och vilken funktion den har i musiken.
    Dagen till ära utgår jag från en lajnad signal rakt in i ljudkortet, något jag själv föredrar när jag spelar in. Detta av den enkla anledningen att jag gillar att göra det enkelt för mig. Samtliga pluggar fungerar naturligtvis också var och en för sig eller som grädde på moset om du redan är nöjd med ditt basljud. 
    TSE B.O.D

    TSE B.O.D bygger på stompboxen med samma namn - en utmärkt basförskönare.

    En lajnad signal låter sällan särskilt roligt, även om just basen många gånger kan komma undan med spartansk inspelning. Att slänga på någon form av förstärkarsimulering är därför en god idé. Gratispluggen TSE B.O.D är en bra utgångspunkt och snyggar till grundljudet på ett mer eller mindre neutralt sätt, beroende på vad du är ute efter. Varför inte en fullfjädrad basförstärkarplugg kanske du undrar? Återigen, av den enkla anledningen att jag inte vill krångla till det. Vilken förstärkarplugg du själv föredrar spelar egentligen ingen roll, använd din personliga favorit.
    Kush Audio REDDI

    Reddi fungerar på alla källor som behöver mer botten, värme och skinn på näsan.
    Nästa steg är att addera övertoner och botten med pluggen REDDI, speciellt framtagen för bas och baskagge. Basen är ett av många instrument som mår bra av lite distorsion, vilket lägger till övertoner (även kallat harmonic distortion). BASS styr mängden bas och LEVEL bestämmer huruvida du styr över och skitar ner ljudet. Hur mycket eller lite får grundljudet avgöra, ratta tills det känns rätt men fega inte – basen förtjänar att höras.
    Soundtheory Gullfoss
    Den intelligenta pluggen Gullfoss Soundtheory fungerar på mer än bara hela mixar, varför inte på bas till exempel?
    Vi fortsätter med den intelligenta pluggen Gullfoss vars uppgift är att trolla fram frekvensmässig balans, oavsett vilket ljud du matar den med. Pluggen är speciellt framtagen för att rätta till hela mixar, men fungerar även utmärkt på enskilda instrument. Det är inte ovanligt att vissa toner sticker ut och dominerar, eller att bristen på tydlighet i basens övre register (speciellt med gamla strängar) gör sig påmind. Börja med att ratta på TAME och RECOVER och fortsätt sedan med BRIGHTEN (diskant) och BOOST (Bas) för ytterligare finpolering. Små justeringar är i regel att föredra, men som vi alla vet är regler till för att brytas. Spana även in gratispluggen Balancer från Focusrite som inte är helt olik Gullfoss, men betydligt mycket enklare och billigare.
    Ik Multimedia Tape Machine 99

    Emulerad rullbandsmättnad och bas passar lika bra ihop som Yin och yang, här i form av en Revox PR99 Mk II.
    Rullbandspluggen Tape Machine 99 som bygger på Revox PR99 Mk II har en extremt jämn frekvensåtergivning (med 15 ips) och saknar i stort sett rullbandarens klassiska ”head bump” – vilket gör pluggen till ett givet val för dig som vill analogisera basen en aning, men utan att förändra karaktären allt för mycket. En lyxplugg kan tyckas, men absolut användbar när du letar efter det där lilla extra.
    Fabfilter Pro-L 2

    Limiter på basen som klipper av de starkaste transienterna är inte alls någon dum idé, innan eventuell eq och kompressor tar vid.
    Jag har på senare tid börjat föredra en vanlig limiter som klipper av de absoluta topparna och jämnar ut signalen något, innan det är dags för eventuell kompressor och equalizer. Detta på grund av limiterns förmåga att blixtsnabbt och transparent utjämna störande och energikrävande transienter. En jämnare bassignal är betydligt mer lättarbetad och tar mindre plats i mixen. Fabfilter Pro-L 2 med 32x oversampling är ett bra val, men du kan vända vilken limiter som helst. 
    Exportera mera
    Slutligen exporterar jag hela kalaset till en ny wav-fil i mono som jag sedan importerar i projektet igen, redo att mixas och trixas mer med om så önskas. Anledningen till detta är helt enkelt att spara datorkraft och att det lätt blir förvirrande med många pluggar på varje kanal. Ju färre valmöjligheter när det kommer till mixning, desto bättre enligt mig. 
    Waves Bassrider

    Waves Bassrider fungerar som en automatisk volymkontroll för din bas.
    Avslutningsvis vill jag slå ett slag för Waves Bassrider vilken automatiskt ställer basens nivå i förhållande till andra instrument när du mixar. Det handlar alltså om automatisk volymreglering och inget annat. Detta är ingen plugg jag själv använder, då jag gillar att jobba med gammal hederlig automatisering, men passar förmodligen utmärkt för dig som har svårt att hitta balansen på egen hand.
    Lycka till.
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

    Johan Strandell
    Det dags att göra din musik tillgänglig för andra att lyssna på. Kanske låter det trivialt, men det är lätt att bli överväldigad av alla olika alternativ. I den här delen går vi igenom olika kanaler och hur du kan tänka för att välja mellan dem.
    Övriga delar i serien:
    Del 1 – Planera och sätt mål
    På Beatles tid var allt så enkelt: skriv en låt som innehåller ordet ”Love”, se till att alla bandmedlemmar har samma frisyr, gör ett TV-framträdande inför skrikande fans och se till att albumet finns i skivaffären. Sen var du klar. Idag är det både mycket enklare och mycket svårare. Det är mycket enklare att nå ut eftersom du enkelt och ofta kostnadsfritt kan nå en publik från hela världen. Men det är också mycket svårare eftersom du numera konkurrerar med alla andra musiker i hela världen, inklusive spektakel som konserter i Fortnite. Och för ögonblicket, hemmasändningar med Rolling Stones som i The Rolling Stones perform "You Can't Always Get What You Want" | | One World: Together At Home, klassisk musik, som till exempel Dvorák & Farrenc med Kungliga Filharmonikerna symfoniorkestrar och många fler som exempelvis Lady Gaga – Lady Gaga performs "Smile" | One World: Together At Home.
    Det är också omöjligt att finnas på alla platser där det går att att publicera musik. Särskilt om du också ska ha tid att skriva och producera musik och inte har lust eller råd att anställa ett specialistteam inom sociala medier.
    I den här artikeln kommer jag främst ta upp platser där du själv kan lägga upp musik utan mellanhänder, lösningar där du sitter i förarhytten. En väl vald placering i populära TV-serien Stranger Things på Netflix är onekligen ett effektivt sätt att nå ut, men det är inte något du själv kan påverka särskilt mycket.
    Saker att tänka på
    En bra startpunkt är att fundera på vad du vill uppnå och hur olika kanaler passar dina mål. Som hjälp på vägen kan du fundera över de här faktorerna:
    Hur stor publik du kan nå Presentation av dig som artist eller er som grupp Din koppling till lyssnarna Om innehållet går att dela på andra sajter Om det går att begränsa tillgång Vem styr innehållet Kostnad Hur permanent kanalen är Varför är det här relevant? Det typiska fallet är att du vill nå så många lyssnare som möjligt. Då är det rätt uppenbart att du bör välja en kanal som har stor publik, där kanalen är enkel att nå för publiken och där det är både möjligt och enkelt att dela. Om du istället vill premiera dina fans behöver du kunna styra vem som kommer åt innehållet, och gärna ha en kommunikationskanal direkt till dem. Ett tredje, inte särskilt ovanligt fall är att du vill sprida din musik inför ett släpp eller en spelning, och då vill du förmodligen ha musik i ett format som går att bädda in. Exempelvis på konsertarrangörens hemsida eller i sociala medier.
    Titta också på hur mycket du kan styra över presentationen. En artistkanal på Youtube är till exempel praktisk för lyssnare eftersom alla fungerar på samma sätt, men för dig som musiker betyder det att kattvideor, rekommenderade videor och allt annat Youtube vill föreslå bara är ett klick bort, medan en egen hemsida är något du helt styr över men som saknar den gigantiska publiken som Youtube har. Du måste helt enkelt göra en avvägning vad som är viktigt för dig. Inget, utom möjligen tidsåtgång och kostnad, stoppar dig från att ha båda sakerna.
    Att bedöma de här olika faktorerna är självklart väldigt subjektivt och jag har inte gjort något försök till detta. Det är upp till dig att avgöra vad du anser är viktigast. Om du gjorde en plan utifrån den första delen i den här artikelserien så kan du nu fundera på hur väl de olika kanalerna stämmer överens med dina mål och delmål.
    Olika kanaler skiljer sig åt men jag kommer dela upp dem i tre kategorier:
    Sociala medier Musiksajter Gör-det-själv Eftersom de flesta av de här lösningarna borde vara välbekanta kommer fokus vara på vad som skiljer dem åt och vilka specifika saker du bör tänka på.
    Sociala medier
    Sociala medier är nästan ofrånkomligt om du vill nå en större publik. Du behöver förmodligen ha en närvaro på åtminstone någon av plattformarna. Däremot varken vill eller kan du ha musik permanent där, eftersom de sociala mediernas idé är att fokusera en ström av inlägg till rätt individer och att skapa sociala interaktioner. Om du är ute efter att nå dina lyssnare är detta så klart perfekt, men det är mindre bra om du vill skapa något mer permanent. Mitt förslag är att du använder de plattformar du är aktiv på och bekväm med, men med ett undantag. Tiktok är en het plattform där musiker kan ha miljoner följare, men om du inte vänder dig till tonåringar så är det förmodligen inte kanalen för dig.
    Facebook
    Det spelar ingen roll om du är Shakira eller ett Oranssi Pazuzu – ett psykedeliskt finskt black metal-band. Båda finns självklart på Facebook. Du vill förmodligen också finnas där om du inte har ett extremt starkt motstånd mot Facebook. Det går att ladda upp musik genom att ladda upp videor, men det fungerar bäst för "teasers" och andra kortare inlägg.
    Länk: https://www.facebook.com

    Facebook: Musiker/band
    Instagram
    Samma sak som för Facebook gäller för Instagram, men eftersom det är mer visuellt orienterat och ännu mer oåtkomligt för den som inte är inloggad så är det än mer en kanal för promotion snarare än ett ställe att placera din musik. Du behöver också ha en hög tolerans för hashtags.
    Länk: https://www.instagram.com/

    Instagram
    Twitter
    Om vi fortsätter på spåret med liknelser så är Twitter som Instagram, fast för journalister, politiskt intresserade och annat blandat folk. Även Twitter är en kanal som är bäst för promotion.
    Länk: https://twitter.com/

    Twitter: Oranssi Pazuzu
    Youtube
    Gorillan i rummet är Youtube. Även om fokus ursprungligen var video har Google satsat på att göra Youtube till en musiksajt. Där trängs storbolag som Vevo, enskilda artister och alla andra, komplett med uppladdningar och ibland med tveksam upphovsrättslig status. Även den som inte själv lägger upp sin musik kan ofta räkna med att någon annan gör det om det är något så när populärt.

    Youtube: Vevo
    Youtube har många fördelar för dig som musiker: det är kostnadsfritt, spellistor kan användas för att organisera musik, videor går att bädda in på andra sajter och det är låg tröskel för lyssnarna.  Youtube är också generösa med utrymmet. Allt som krävs för att ladda upp ditt 45 minuter långa krautrockepos är att verifiera ditt konto hos Google med ett sms.
    Sedan finns också de sociala funktionerna på gott och ont: kommentarer, delningar, gilla-knappar, följare och allt annat.
    Allt detta gör att Youtube är en av de bättre platserna att ha din musik. De har också skapat en rad tjänster för musiker som Youtube for Artists, med livestreaming, analysverktyg, och har du en label eller ligger på ett storbolag finns det ännu fler funktioner.
    Länk:  https://www.youtube.com/

    Youtube for Artists
    Vimeo
    Strikt sett är Vimeo inte ett socialt nätverk, men det är det stora alternativet till Youtube för videor. Vimeo har många liknande funktioner som inbäddning av videor, spellistor, kommentarer och så vidare, men har en mer sober framtoning. De har också ett större fokus på kreatörer med funktioner för tillgångsstyrning och för att sälja videor.
    Vimeo har ingen reklam, utan bekostar verksamheten genom att ta betalt av de som laddar upp videos. Det finns gratiskonton, men de är begränsade, och vill man till exempel ha tillgång till funktioner som liveströmning så krävs ett betalkonto.
    Länk: https://vimeo.com/
    Vimeo
    Musiksajter
    Det finns en uppsättning tjänster som är direkt riktade till musiker. Du kan ofta styra mer av utseende och tillgång på de här tjänsterna, men de tar i regel betalt för mer avancerade funktioner.
    Soundcloud
    Om Youtube är den självklara platsen för video så är Soundcloud motsvarigheten för musik, till den grad att ”Soundcloud rap” har blivit ett begrepp och många svenska hiphop-akter har vuxit sig stora genom Soundcloud.
    Frågan är inte om Soundcloud är en plattform för dig som musiker, utan snarare om det är värt för dig att betala för ett konto eller ej. Soundclouds Pro-variant har en lång rad funktioner, men kostar relativt mycket per månad.
    Länk: https://soundcloud.com

    Soundcloud
    Bandcamp
    I första hand är Bandcamp en plattform för att sälja musik, men kan också användas som ett ställe att ha din musik mer permanent. Bandcamp är orienterat mot försäljning av musik och visar som standard ett meddelande om att betala för musiken efter ett par spelningar, men gränsen för detta kan höjas eller slås av om du önskar.
    Bandcamp
    Detta gör att Bandcamp inte är ett lika friktionsfritt alternativ, men vill du ta betalt för din musik är det ett bra alternativ (mer om att ta betalt för din musik kommer i en framtida del i den här artikelserien).
    Bandcamp har också funktioner för privata spår, nedladdningskoder, spelare som går att bädda in på andra sajter och en hel del annat, så om du inte redan är bekant är det värt en titt.
    Länk: https://bandcamp.com/
    Spotify/Apple Music/Google Play
    Att ha musik på de stora musiksajterna är ett uppenbart sätt att nå ut. Till skillnad från de andra sajterna i den här listan kan du dock inte ladda upp din egen musik hur som helst, utan det krävs att du går via en distributör, om du inte är signad till ett skivbolag. Listan på distributörer är lång: CD baby, Distrokid, Ditto, Record union, Tunecore och många fler. De  fungerar alla på ungefär samma sätt: du laddar upp din musik, betalar dem, antingen direkt eller genom procent på royalties, och de sköter resten av arbetet med att få in musiken på alla de olika tjänsterna.
    Både Apple och Spotify har ytterligare funktioner för artister genom Apple Music for artists och Spotify for artists, och eftersom Youtube och Google Play lever i någon slags samboförhållande heter motsvarigheten där Youtube for artists.
    Att finnas på de här tjänsterna gör också att du kan få betalt för din musik. Mer exakt om hur det fungerar kommer i en senare del i artikelserien.

    Spotify: Oranssi Pazuzu
    Reverbnation
    Egentligen kan Reverbnation placeras in i flera kategorier: du kan ladda upp din musik där och sälja den, det är en fansajt, en samling verktyg för marknadsföring och sköter dessutom distribution om så önskas – det är en komplett allt-i-ett-lösning eller en schweizisk armékniv, beroende på hur man väljer att se det. Allt detta gör att Reverbnation är en relativt dyr lösning om du bara är ute efter ett sätt att få in din musik på andra ställen, men kan vara värt en titt om du också är ute efter deras andra delar.
    Länk: https://www.reverbnation.com/

    Reverbnation
    Mixcloud
    Mixcloud är en udda fågel i sammanhanget. Det är en sajt för att ladda upp livespelningar, mixar och liveströmmar, och få betalt för det (samt ersätta upphovsmännen). En relativt stor del är kontakten med fans och material för dem, som exklusiva spår, spelningar och liknande. Om du är en DJ eller spelar mycket live kan Mixcloud vara något att titta närmare på.
    Länk: https://www.mixcloud.com/

    Mixcloud
    Gör-det-själv
    Om du är typen som trycker egna fanzine eller gillar handkopierade kassettsläpp så är detta det som kommer närmast. Istället för att behöva betala ett abonnemang varje månad till en sajt eller leva med risken att en annonsfinansierad plattform helt plötsligt ändrar sin algoritm kan du sätta upp en egen lösning där du själv styr.
    Fördelen är att du kan få full kontroll, men det riskerar också att bli ett tekniskt slukhål ifall du inte redan är bekväm med HTML, CSS och annat som hör till modern webbutveckling.
    Webbhotell
    Göra-majonnäsen-själv-lösningen är att skaffa sig en egen domän (som studio.se, google.com eller thiscatdoesnotexist.com) och sätta upp en hemsida där. De flesta webbhotell säljer också domäner.
    Du vill ha ett webbhotell som också erbjuder Wordpress – det är mjukvaran som körs på en betydlig andel av alla sajter. Det finns ett otal färdiga teman till Wordpress och en uppsjö plugins med allt från bildgallerier till ehandelslösningar. Detta gör att du till exempel kan sälja egen merchandise, ha ett kontaktformulär, hantera en epostlista för fans och så vidare.
    Du kan också styra helt över musiken som du lägger upp på servern, där den enda begränsningen är hur stort lagringsutrymme du betalar för.
    På motsvarande sätt bestämmer du helt över design och funktioner: andra lösningar tillåter oftast viss anpassning, men speciellt de stora sajterna har rätt snäva ramar.
    Wordpress.com
    Wordpress finns också som paketlösning, där du får installation och drift skött av bolaget som ligger bakom mjukvaran. Det är mer begränsat än en Wordpress-installation på ett webbhotell, men du slipper mycket av den tekniska huvudvärken. Det är dock lite dyrare än att snickra ihop något eget.
    Länk: https://sv.wordpress.com/

    Hemsida gjord i Wordpress: Oranssi Pazuzu
    Squarespace
    Ytterligare ett steg från att göra allt själv är att välja något som Squarespace – de sköter allt som har med servrar, drift och annat att göra, och de har mallar som är specialgjorda för musiker, med turnésidor och musikspelare. Squarespace tar dock bra betalt för allt detta.
    Länk: https://www.squarespace.com/

    Squarespace-mallar

    Squarespace artistsida

    Sammanfattning
    Den här listan kanske kändes utmattande lång, men den visar också på alla olika sätt du har till ditt förfogande för att nå ut, och det har aldrig funnits fler verktyg för dig som musiker. Praktiskt sett är det smartast att välja ett par olika alternativ som kompletterar varandra, och sedan utöka med fler när det blir aktuellt. Vill du till exempel bara få ut din musik kommer du långt med till exempel Soundcloud eller Youtube.
    Men det finns också en poäng med att finnas på flera platser: plattformarna med störst publik, som Youtube och Facebook, har inte musiker som sin huvudsakliga målgrupp, och de kan och har ändrat villkoren utan större förvarning, och för den som förlitat sig på en enda kanal kan då hamna i en svår situation.
    Detta gör att jag personligen tycker att det är värt att välja plattformar som är mer direkt inriktade mot musiker, som Bandcamp eller Soundcloud. CDM:s Peter Kirn har skrivit en guide om varför han tycker musiker ska välja just Bandcamp, som är väl värd att läsa, och som dessutom innehåller en rad praktiska tips.

    Lotta Fahlén
    MÅNDAGSINTERVJUN: I veckans intervju berättar Jessica Jönsson om sitt arbete som monitortekniker, vikten av social kompetens och skillnaden mellan att mixa PA-ljud och monitorljud.
    Jessica Jönsson har arbetat som ljudtekniker sedan tidigt 2000-tal, bland annat som livetekniker på festivalen Sweden Rock och med tv-produktioner som Idol och Sommarkrysset.
    Jessica Jönsson rattar monitorljudet för Mando Diao 2015. (Foto: Chris Danneffel)
    Hur väcktes ditt intresse för liveljud?
    – När det var dags för mig att välja gymnasium så stod det mellan restaurang och en ny utbildning med inriktning på ljud och ljus. Det verkade perfekt för mig med ljud och ljus, då jag hade ett intresse för musik men kände att det var för osäkert att hoppas på en artistkarriär. Jag tänkte att jag istället kunde jobba bakom eller kring musiken.
    – Genom skolan fick jag all praktisk och teoretisk kunskap via praktikplatser. Jag började jobba med musiktävlingar och festivaler och insåg ganska snart att det som intresserade mig mest var att mixa monitor. De flesta ville mixa PA-ljud men inte jag, jag ville tydligen komplicera saker för mig.
    Vad  skulle du säga är största skillnaden mellan att mixa PA och att mixa monitor?
    – Att “mixa monitor” innebär att man mixar all medhörning på scen, alltså se till att alla musiker hör sig själva och varandra. PA-teknikern gör en mix till publiken medan monitorteknikern kan få göra ganska många mixar beroende på hur många musiker som står på scen.
    – Som monitortekniker har man kanske inte lika fria kreativa “målardukar” att måla på då du hela tiden förhåller dig till artistens ramar. Men man har oftast ett grundförfarande som man utgår ifrån och slutresultatet brukar inte skilja sig drastiskt från person till person.
    Vilka egenskaper och kvalitéer är viktigast hos någon som jobbar med liveljud?
    – Det som jag älskar mest med mitt jobb är de sociala och psykologiska delarna. Det är nog därför jag på senare år börjat göra mycket TV-jobb som “B-ljud” eller “mickman” vilket innebär att man är den som mickar på och av gäster och programledare som pratar. Det är inte direkt tekniskt avancerat utan kräver mer lyhördhet, fingertoppskänsla och social kompetens. Man hanterar ofta väldigt nervösa personer och blir ganska närgången när man lirkar mickar, sladdar och beltpack under kläderna. Då är det viktigt att kunna göra det utan att personen ifråga ska känna sig obekväm.
    – Sen är det en otrolig fördel att ha koll på vad alla gör på sina respektive positioner. Det underlättar kommunikationen, arbetsflödet och förståelsen för varandra.
    SVT Sveriges 12:a 2020
    Hur brukar en arbetsdag se ut för dig?
    – Projektet som jag jobbar med den här veckan är Sveriges 12:a, ett alternativt Eurovision som SVT sänder då Eurovision 2020 blev inställt på grund av corona. Vi har två programledare och två musikakter –The Mamas och Dotter. Jag mixar monitor och använder mig av mixerbordet Digico SD10. Alla medverkande använder in-ear monitorer. Då vi i dessa tider inte har någon publik i studion så använder vi inget P,A men för att alla som jobbar på golvet ska kunna höra vad som händer så ställer jag ut ett par högtalare i studion.
    – Vi repar all musik och allt prat för sig och börjar alltid med en linecheck för att se att vi har kopplat allt rätt. Det underlättar vid eventuell felsökning under soundcheck då tiden är knapp. Skulle något vara fel då så är det med största sannolikhet något som kopplats in efter att vi gjorde linecheck.
    – När musikerna anländer så bygger vi upp deras instrument som snabbt ska kunna rullas in och ut. Exempelvis trummor bygg på rullpodie. När musikerna har fått igång sina instrument kör vi ett soundcheck. Först soundcheck på trummorna och sedan arbetar vi oss genom alla instrument och sångmickar. Vi kollar att nivån in inte är för svag eller distar. Vi eq:ar och processar så som vi tycker passar, och mixar därefter ut varje kanal eller instrument till den person som vill höra i sin lyssning. Sedan kontrollerar vi att nivåerna låter bra i allas mixar och så fortsätter vi att finlira tills alla är nöjda. Då är det dags att repa ett par gånger med kameror så att alla vet var de ska stå och röra sig och vilka fotografer som ska ta vilken bild när. När varje enskild punkt är repeterad gör vi ett genomdrag och sedan är det dags för sändning.
    Hur har coronakrisen påverkat dig nu när det är mycket som ställs in?
    – Jag är enskild företagare och har inte kunnat nyttja något krispaket än. Jag hoppas att regeringen hittar en lösning där enskilda företagare kan få ekonomiskt bidrag för inkomstbortfall, alternativt en enklare variant av a-kassa där vi tillåts ha kvar kvar företag aktivt om det skulle komma uppdrag i sista sekund vilket ofta är fallet i vår bransch.
    – Nästa vecka ska jag göra slutaudition för Idol men efter det har jag inga fler bokningar för året då allt är inställt. Det känns tufft och det kommer att påverka vår bransch mer än jag nu vill och kan förstå. Samtidigt hoppas jag att andra alternativa projekt dyker upp längs vägen.

    Måndagsintervjun är en ny serie där @Lotta Fahlen intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, och publiceras varannan måndag.

    Jon Rinneby
    Häromdagen fick jag en fråga på Mixakuten om hur man får fram trycket i samplade trummor. Ett komplext ämne som inte låter sig förklaras på några få rader. Så vad bättre än att demonstrera med ett gäng skärmdumpar och ett ljudexempel?
    Originalet hör du här, där önskemålet i korthet handlade om att ändra grundljudet och göra det mer intressant.
    herre_org.mp3
    Trumloopen avslöjar att mycket av "problematiken" ligger i själva samplingen, vilken inte är särskilt dynamisk och dessutom ganska statisk. Visserligen är detta en smaksak och det är sammanhanget som ska bestämma soundet, men detta är min initiala känsla. Med detta sagt finns det dock en hel del trix som kan göra loopen mer engagerande och i förlängningen utöka användningsområdet. Det är viktigt att förstå att justeringarna endast gäller för just denna sampling, men många av knepen kan förstås appliceras på andra loopar eller riktiga trummor. Samtliga pluggar går naturligtvis också att ersätta med enklare varianter eller personliga favoriter.
    Nedan kan du lyssna på min version där jag valt att förändra ljudet ganska kraftigt, mest för skojs skull och för att visa vad som är möjligt. Huruvida det faktiskt är bättre låter jag vara osagt, annorlunda blev det i alla fall.
    herre_jon_fix.mp3
    Oeksound Soothe lugnar aggressiv diskant


    Beroende på trumsamplingens karaktär kan hihatten vara mer eller mindre påträngande. Området 7 kHz och uppåt är speciellt värt att komma på om du känner att det sticker för mycket, vilket är fallet i dagens loop. Det går utmärkt att jobba med en vanlig eq, men pluggar som Soothe2 eller en dynamisk eq gör ofta jobbet bättre. Detta eftersom de kan jobba mer likt en kompressor och enbart plocka bort jobbiga frekvenser när det behövs. Exakt hur mycket som ska hyvlas av får grundljudet och sammanhanget avgöra, men 3-6 dB är inte ovanligt.
    Fabfilter Pro-Q plockar fram stommen


    En vanlig eq vars syfte är att plocka kroppen i trummorna. 400 Hz känns aningen bortprioriterat och ett lyft på 3 dB gör susen för helhetsintrycket. Förutom att trumloopen blir mer närvarande och direkt flyttas även fokus bort från hihatten och mer mot baskagge och virvel - ett medvetet val.
    Stillwell The Rocket stökar till och livar upp

    Eftersom samplingen är ganska statisk behöver den få en injektion liv och rörelse och här känns parallellkompression som ett givet val. En överkomprimerad och i stort sätt sönderkrossad signal blandas försiktigt med grundljudet, ca 85%. Resultatet blir ett trumset som andas, rör sig och dessutom plötsligt befinner sig i ett större rum. Parallellkomprimering fungerar för övrigt utmärkt på de flesta instrument, inte minst sång.
    Stillwell Transient Monster bättrar på dynamiken


    Trots parallellkomprimeringen behöver samplingen fortfarande lite mer attack och här lämpar sig en transient designer. Jag ställer in siktet på Transient Monster och genast poppar virvel och baskagge fram och hela kittet vaknar till. En transient designer är för övrigt ett underbart hemligt vapen på de flesta perkussiva instrument.
    Kush Audio Hammer DSP snyggar till helheten


    När grundljudet är satt finns det utrymme för finpolering. En färgad eq med tydlig botten och topp får göra jobbet och en boost vid 50 Hz och 15 kHz räcker gott. Denna lilla justering gör att trummorna öppnas upp och inte känns så instängda. Värt att notera är att boosten vid 50 Hz kan komma att bråka med basen om du har för mycket lågfrekvent energi i din mix.
    Kush Audio TWK slipar digitala kanter


    Slutligen slänger jag på en rejäl dos med skit under naglarna i form av saturation. Syftet är helt enkelt att göra trummorna kaxigare med hjälp av den distortion som uppstår när analog hårdvara pressas. Saturation i små eller stora doser kan verkligen få en mix att kännas mer organisk och intressant, samtidigt är det viktigt att inte gå till överdrift då dynamiken lätt blir lidande. Denna typen av emulerad mättnad har nämligen en tendens runda av topparna (vilket ofta är precis det du vill åt) vilket snabbt kan resultera i en livlös sörja.
    Slutsats
    Som jag ser det är summan av kardemumman att först och främst leta efter samplingar som faktiskt låter så som du tänkt dig, det sparar nämligen både tid och huvudbry. Precis som du alltid ska eftersträva att spela in så som du vill att det ska låta. Och om detta av någon outgrundlig anledning inte funkar (vilket tyvärr ofta är fallet) så är det bara att börja vifta med trollspöet och hoppas på det bästa, då kan riktigt roliga och oväntade saker hända.
    Det dök även upp ett par bra tips från våra medlemmar vilket du kan ta del av här:
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

    Hasse Nilsson
    För ett par dagar sedan släpptes den kanske största uppdateringen av Logic Pro X sedan det lanserades. Vi har tittat under huven och går igenom hur du arbetar med de viktigaste nyheterna. Och du kan dela med dig av dina tips under artikeln.
    Den 16 juli 2013 markerade en milstolpe i Apples utveckling av inspelningsprogrammet Logic. Då lanserades version Pro X (10.0) med ett helt nytt gränssnitt, tidssträckning (Flex Time), nytt instrument- och effektbibliotek, midi-pluggar och en hel del annat. Det skulle dröja till i maj 2020 innan vi fick uppleva en lika nydanande och omfattande omgörning av programmet. Vi går direkt in på de, i vårt tycke, viktigaste nyheterna. I slutet på artikeln finns en länk till allt vad som är nytt i Logic Pro X. Och det är inte lite.

    Live Loops tar rygg på Ableton
    Apple tar upp konkurrensen med Ableton och har utvecklat ett helt nytt arbetsflöde i Logic avsett för att spela in, redigera och framföra musik med loopar och som kompletterar det klassiska arbetsflödet med tidslinje. Du som använt de senare versionerna av Garageband för iOS vet vad vi pratar om.

    I grunden innebär Live Loops i att du kan dra och släppa loopar in till vänster om den vanliga arrangeringsvyn. Sedan kan du spela upp looparna i vilken ordning du vill, dock endast en loop per spår. För att skapa hela arrangemang gäller det alltså att skapa grupper med loopar vertikalt. 

    Skapa ett nytt spår, midi eller audio, och spela in en slinga i Live Loops. Du kan redigera en markerad loop som vanligt med kvantisering och så vidare. Looparna kan flyttas runt, kopieras och klistras in som du har lust med. 

    När du spelat in en loop kan du enkelt dra den höger ut till det arrangemangsfönstret om du vill fortsätta på vanligt vis. Glöm inte att klicka bort loop-symbolen på den vertikala listen mellan Live Loops och arrangemangsvyn, annars blir det dubbelt upp med loopen. Här syns även det nya instrumentet Drum Synth, perfekt för att lägga in ett fill med syntpukor.

    Ett välkommet tillskott bland nyheterna är Remix FX, som du hittar under Audio Effect/Specialized. Effekten ger dig tillgång till två interaktiva matris-plattor för att styra sådant som filter, repeat och andra effekter som passar bra till urban populärmusik. Du finner även knappar vinylliknande effekter för tape stop och scratch. Du kan spela in dina flinka effektsvep och redigera dem i efterhand.

    Remix FX lämpar sig bäst för att styras med fingrarna och om du har en iPad och uppdaterar till den senaste versionen av appen Logic Remote kan du göra just det. Och även fjärrstyra alla andra funktioner i Live Loops, givetvis.

    Eftersom Remix FX är en ljudeffekt i största allmänhet så går den utmärkt att använda på vilket spår som helst i Logic. Till exempel för att liva upp ett vanligt trumspår utanför Live Loops.

    Sampler ersätter EXS24
    Den nya samplaren, som ersätter trotjänaren EXS24, har två viktiga förbättringar jämfört med tidigare. För det första kan du ha alla redigeringsfönster öppna i samma gränssnitt vilket snabbar upp arbetsmomenten avsevärt. För det andra har Apples tidssträckningsfunktion, Flex Time, adderats till anrättningen vilket innebär att du kan få ett mer naturligare ljud över hela klaviaturen, med utgångspunkten från en enda ljudfil, om du vill. Värt att veta är att du inte behöver göra något när du öppnar gamla projekt med dina EXS24-bibliotek. Sampler är helt bakåtkompatielt.

    Quick Sampler
    Förutom Live Loops så är en ny mini-samplare ytterligare ett verktyg för fortare arbetsflöde i Logic. Du drar och släpper valfri ljudfil in i Quick Samplers fönster. Om du väljer ”Optimized”-rutan analyseras samplingen i ett par sekunder, varefter pluggen hittar tempo, tonhöjd och andra egenskaper i ljudfilen.

    Efter analysen har du nu ditt ljud i Quicksampler och kan välja mellan att använda filen som en traditionell samplare, med andra ord trigga ljudfilen med din midi-kontrollenhet, eller göra något mer avancerat. Om du vill spela in ett ljud lajv och direkt in i Quicksampler så väljer du ”Recorder” från den horisontella menyn högst upp i instrumentets fönster. 

    Här har vi valt ”Splice” från den horisontella menyn. Då har Quicksampler skivat upp ljudet i delar som du kan spela med från din midi-kontrollenhet. Om du går till den lilla kugghjulsymbolen längst till höger i instrumentets gränssnitt får du en meny med flera funktioner. Vi väljer att kopiera ljudskivornas position som en midi fil som sedan kan klippas in arrangemangsfönstret för vidare bearbetning.

    Förfarandet påminner om hur exempelvis REX-filer fungerar i Reason och är extremt behändigt för dig som producerar olika typer av beats eftersom ljudskivorna gör det enklare att justera till tempo och kvantisera till ditt sväng. Det går även att använda REX-filer i Quicksampler om du först importerar in dem i Logic via import-menyn.

    Step Seqencer
    En annan hett efterlängtad nyhet är stegsekvensiatorn, något Logic märkligt nog har saknat i alla dessa år. Step Seqencer sitter lite bökigt till i menyn View och inte under midi-effekter, som till exempel arpeggiatorn – vilket hade varit mer logiskt. Du behöver ha aktiverat ett spår i arrangeringsvyn för att kunna öppna den.

    Änt-li-gen finns det en klassisk sekvensiator för att programmera rytmer, basgångar eller melodier. Step Seqencer har steg från 12 upp till 64 och tydliga reglage för tonhöjd om du fäller ned vyn för ett enskilt steg med den lilla pilen längt till vänster kan du finjustera anslagskänslighet, gate-tid och så vidare. 

    Om du vill skapa mer avancerade sekvenser så kan du även klicka in styrdata i steg. Detta kan vara midi-automatisering av olika slag, men även direkt styrning av reglage i det mjukvaruinstrument som du för tillfället valt. I det här fallet kontrollerar vi stegvis glide-funktionen hos Retrosynth. 
    Sammanfattningsvis har vi efter ett par dygn bara skrapat på ytan av vad som går att åstadkomma med den nya versionen av Logic Pro X. Det enda negativa vi kan komma på i nuläget är att systemkraven är tuffare: du behöver ha macOS Mojave 10.14.6 eller senare.
    Uppdateringen till Logic Pro X 10.5 är gratis om du redan har det. Nypriset är 2 395 kronor. 
    Läs mer om nyheterna i Logic Pro X 10.5 på Apples supportsidor.
    Hur arbetar du med nyheterna i Logic Pro X 10.5? Har du några smarta tips? Dela med dig av dem i kommentarerna nedan.

    Ollie Olson
    Ollie Olson är en av Sveriges mest meriterade mixare, med en rad guldskivor i Sverige och utomlands. Vi bad honom ta fram vad som enligt honom var de 49 viktigaste mixtipsen. Här är tips 29-34 om hur dina mixar kan nå högre höjder.
    29. Ge bredd och djup åt akustiska gitarrer
    Om du har ett dubbat par med akustiska gitarrer som till exempel spelar ringa-racka-i-refrängen-ackord, skicka då gitarrerna via en send till en buss där du har lagt ett kort stereodelay på 40 millisekunder på vänster sida och 60 millisekunder på höger. (Bild 1).
    Bild 1: Kort stereodelay på 40 millisekunder på vänster sida och 60 millisekunder på höger sida
    Därefter lägger du på en chorusplugg som försiktigt färgar innan du skickar in det i ett reverb inställt på ett kort rum. (Bild 2).

    Bild 2: Lägg på en chorusplugg som försiktigt färgar ljudet innan du skickar in det i ett reverb inställt på ett kort rum.
    Avsluta med ett reverb med ett kort rum, som agerar som stereobreddare. På detta sätt skapar du ett slags pad av gitarrerna som både ger bredd och djup. (Bild 3).
    Bild 3: Avsluta med ett reverb som agerar som stereobreddare.
    30. Mixa i 3d
    Även om du bara har två högtalare att tillgå så ska du mixa i 3d. Du har två viktiga parametrar till hands: Panorering som ger bredd och rumsklang och eq som ger djup. Lär dig att våga placera olika instrument utåt kanterna. Du kan vara ganska extrem i panoreringarna, för när man hör det i ett par högtalare så samlas ljudet ändå i rummet som du lyssnar i, och det som alldeles nyss upplevdes som extrem vänster numera känns mer "i mitten". Lär dig sedan att använda olika typer och längder av reverb för att skapa olika avstånd till lyssnaren. Ju fler olika avstånd som du kan skapa desto mer luft har du skapat i mixen, vilket lämnar plats för sång, kör och hookar. Dessutom ska du tänka på att vassa och klara ljud upplevs som nära. Muggiga, dova ljud upplever man som om de vore längre bort.
    31. Välj rätt eq och reverb till akustiska gitarrer
    Beroende på vilken gitarrens funktion är så lek med instrumentets rytmiska och melodiska värden. Om du har en väldigt rytmisk gitarr så kan det vara bra att försöka göra den ganska basfattig för att den inte ska bråka med trummor. För att den ska "sticka ut” kan det vara bra med ett lite plonkigare mellanregister. På så sätt så fungerar gitarren som en extra shaker eller hihat. Tänk dig att det är shakerns eller hihatens medarbetare. Panorera gärna ett dubbat par gitarrer åt olika håll så att du ökar bredden på mixen. Men om din gitarr i stället är en mjuk och melodisk plockgitarr i ett ömt singer-songwriter-sound kan du använda mer botten och mer lyxig topp. Tänk dig att gitarren, både frekvensmässigt och känslomässigt, ska rama in sången. Lägg gärna ett kort rumsreverb på den också så får du både mer djup och värme.
    32. Limma ihop elgitarrerna
    Om du har ett par dubbade feta gitarrer som ska vara bas och grunden i din produktion är det en bra idé att panorera ut dem hårt åt höger och vänster så att du får bredd och lämnar mycket plats för sång och andra monoinstrument som mår bra av att ligga mer i mitten. Gör sedan två olika monodelaybussar. Den ena panorerar du höger och den andra vänster. Dessa delay ska ha en delaytid på 40–50 millisekunder och väldigt lite feedback. Sedan skickar du vänstergitarren till det högra delayet och tvärtom. På detta sätt uppstår en liten gitarrväg som skapar ett slags “lim” och gör att gitarrerna låter större. Var lite försiktig dock så att inte badrumskänslan uppstår.
    33. Mixa keyboard som gitarrer
    Arbeta med keyboard som med dina gitarrer. Om det gäller pads eller andra ljud med en fyllnadsfunktion så använd dem som perfekta fonder för bredd och djup. Om du är osäker på om ett massivt ljud är för starkt, är ett bra trick att tysta (mute) det ett tag och sedan plötsligt slå på det. Upplever du det som för starkt eller för svagt så är det med största sannolikhet just så. Tänk också på att för feta ljud dränker sång och körer. Gör dem hellre lite smalare i ditt första utkast, så att du kan bygga upp dem om du känner att det har blivit för tunt när allt kommit på.
    Mixa keyboard som gitarrer.
    34. Använd rätt delay på keyboard
    Använd delay med korta tider och med nästan ingen feedback som ett knep för att bygga på djupet. Skicka en leadsynt in i ett kort delay (80–100 ms) som svarar lite grand med en studs, gärna i stereo så får du genast någonting som letar sig in i ljudbilden och ger känslan av någonting som försvinner bort. Du kan också testa långa pingpong-delay eller stereodelay där du sätter lite olika värden på höger och vänster, för att få bredd och en känsla av storhet.
    Skicka en leadsynt in i ett kort delay (80–100 ms).
    Här finner du samtliga delar av 49 bästa mixtipsen.

    De 49 bästa mixtipsen är en uppdaterad och reviderad version av tidigare publicerad artikel med samma titel i Studio 10-2011.

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Måste du verkligen ha stenkoll på varje steg i inspelning- och mixprocessen för att i bästa fall skapa intressant, välljudande och medryckande musik? Jag hävdar bestämt motsatsen.

    Böckerna symboliserar kunskap och blomman något som växer, något vi alla eftersträvar. Eller?
    Du läser förmodligen den här artikeln i hopp om att lära dig något nytt. Men faktum är att det ofta är du själv som är din bästa lärare. Med detta menar jag inte att mentorer eller guider som denna är onödiga, tvärtom kan de lära oss väldigt mycket. Jag menar kort och gott att du inte ska vara rädd för att kasta dig ut på djupt vatten och misslyckas, om och om igen.
    Vissa personer påstår att du behöver en tydlig bild av vad som ska göras innan du påbörjar en inspelning eller mix och inget fel i detta. Men det kan många gånger vara rätt och inte minst lärorikt att famla i det okända en stund, bara för att se vad som händer. Mycket av vår musikhistoria är skapad på precis detta vis, genom nyfikenhet, improvisation och okunskap. Och just det sistnämnda är något vi ironiskt nog kan ta lärdom av. Okunskap i kombination med nyfikenhet föder nämligen experimentlust, precis som begränsningar gör – vare sig det handlar om kunskapsmässiga eller materiella hinder.
    Då var då och nu är nu
    Jag kan sakna tiden då allt med musikproduktion var nytt och spännande och jag inte riktigt hade koll på vad som var upp eller ner. Jag saknar tiden då jag lyckades överraska mig själv bara för att jag hade modet att gå min egen väg. Visserligen har jag utvecklats och mina mixar låter idag (i de flesta fall) objektivt bättre. Men min poäng är att dessa stunder av ovisshet och överraskningar i stort sett är som bortblåsta. I takt med min utveckling har också lättjan gjort sig smärtsamt påmind och jag kommer på mig själv att gång på gång fastna i gamla mönster och rutiner. Jag är helt enkelt inte lika nyfiken längre eftersom jag vet vad som funkar, precis som ett gammalt förhållande. På gott och ont, men kanske mest ont.
    Låt mig ta ett exempel: Du har i vanlig ordning spelat in sång med samma gamla favoritmikrofon och det är dags för mix. Rutinmässigt skär du botten vid 100 Hz, gröper ur lite lågt mellanregister runt 350 Hz, boostar vid 2000 Hz en aning och öppnar upp toppen över 10 kHz med ett hyllfilter. Resultatet blir (som väntat) helt ok, för att inte säga bra, du vet ju vad du håller med på, eller hur? Din erfarenhet säger att det trots allt blev bättre. Men lek för en stund med tanken att du inte har koll… Då kanske du faktiskt hade lyssnat en extra gång på sångspåret och funderat över vad som behövde göras. Kanske hade du inte gjort någonting, kanske hade du chansat eller slängt på en knasig effekt som inte ”borde” vara där och vips skapat något tack varje din nyfikenhet, kreativitet och initiala känsla.
    Vad hör du egentligen?
    Problemet med ”dåliga” eller amatörmässiga mixar ligger sällan i bristen på kunskap eller kreativitet, utan sitter ofta i lyssningen. Vad jag försöker säga är att många börjar i fel ände och införskaffar nya pluggar, läser om avancerade tekniker och så vidare, men glömmer bort det viktigaste, nämligen ärlig lyssning. Hur ska du kunna spela in och mixa och ta djärva och vågade beslut (eller vilka beslut som helst egentligen) om du inte kan lita på det du hör? Du kommer mycket längre med ett par bra studiomonitorer och ett akustikbehandlat rum än allt du kan läsa på internet eller köpa i form av mjukvara. Sen utesluter det ena naturligtvis inte det andra och erfarenhet är inte att underskatta. 
    Hemligheten till min framgång... och här vill jag stanna upp och prata om just det, definitionen av framgång. Jag lever idag på att mixa, mastra samt att skriva om musik och även om det knappast gör mig till miljonär så kan jag åtminstone leva på min passion. Hemligheten till min karriär var inte nödvändigtvis att jag hade fallenhet för mitt yrke, utan att jag i ett ganska tidigt skede insåg vikten av bra lyssning och i förlängningen därför hade enklare att utvecklas. I kombination med detta fann jag även ett brinnande intresse för att lära mig, både av mig själv och av andra. Jag gjorde om och gjorde ”rätt” tusen och åter tusentals gånger.
    Så mitt tips till dig är att omfamna okunskapen och låt den leda dig in på otrampad mark, för där vad som helst kan hända. Och kanske överraskar du inte bara dig själv nästa gång du mixar, utan också andra.
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.