Jump to content
  • Artiklar

    Tips, guider och intervjuer

    Calle Olsson
    Vintagefantasten Calle Olsson berättar om sina favoritprylar bland mixerbord, rullbandspelare och mikrofonförstärkare och varför de håller måttet än i dag. I del 2 berättar han om kompressorer, eq-enheter och effektburkar.
    Varför vintage? När jag började spela in så var det självklara svaret på den frågan att det var vintage jag hade råd med. Nu är det prismässigt snarare tvärtom. Vintagemaskiner brukar vara rätt svåra att hitta och hittar man dem är de dyra. Fast oftast är det värt att i alla fall köpa in en äldre grunka för att få tillgång till lite brus, brum och karaktär.
    Naturligtvis låter inte allt som är gammalt bra. Inte ens allt det står Urei, Neve eller Telefunken på låter bra. Det gäller att välja rätt. Många klassiska modeller finns som effektplugg och det är ingen dum idé att börja med att prova någon sådan innan man bestämmer sig för att köpa motsvarande hårdvara, och kanske nöjer du dig med just effektpluggen? Inte sällan är det lite krångligare med hårdvaran, men det är något visst med gammal teknik som värmer upp både studiorum och ljudbild.
    Mixerbord
    Neve 8048 – Mixerbordens Stradivarius
    Det här exemplaret av Neve 8048 finns i Svenska Grammofonstudion i Göteborg.
    Rupert Neve är en noggrann person med en fingertoppskänsla utöver det vanliga när det kommer till professionella ljudprodukter.
    Sitt första mixerbord byggde han i början av 60-talet. Detta följdes av en rad transistorbaserade mixerbord, samt annan inspelningsutrustning såsom eq-enheter och mikrofonförstärkare. I början av 70-talet designade Neve världens mest kända mikrofonförstärkare 1073 och kort därefter kom världens bästa mixerbord Neve 8048.
    Hög kvalitet är en röd tråd som löper genom hela Neves produktion och det här bordet är gudomligt. Numera är varje mikrofonförstärkare, eq, effektretur och buss, som det är uppbyggt av, så pass dyra att de stora borden börjar anses ovärderliga. Men hav förtröstan, vissa bord har styckats upp och man har möjlighet att åtminstone få hem en kanal till sin studio. Dessutom görs det kloner av en hel del företag, och Rubert Neve själv håller fortfarande på att producera dels gamla klassiker men även nyare produkter.
    Universal Audio har skapat pluggen Neve 1081 Classic Console EQ – en eq från Neve som användes för att tillhandahålla mick/line-förstärkaren och EQ-delen i konsoler som Neve 8048.
    VIDEO: Take the Listening Challenge: Pro Tools "In the Box," Neve 8048, Pro Tools HEAT

    SSL 4000E – Mixerbordens Rolls Royce
    SSL 4000E. Företaget SSL köptes 2005 av artisten Peter Gabriel.
    SSL 4000E låter verkligen lyxigt. Det är inte en slump att bandet KLF i sin bok The Manual skrev att det första du ska göra för att få en listetta är att boka tid i en studio, och se till att studion har ett SSL-bord. Det finns en legendarisk SSL-masterkompressor inbyggd i bordet som om man applicerar den på musiken liksom tar hand om den och färdigställer den.
    SSL 4000E är, om man får tro SSL själva, det bord som använts för att mixa fler platinumskivor än alla andra mixerbord tillsammans.
    På varje kanal återfinns, förutom en mycket fin mikrofon/linjeförstärkare och eq, en sektion med kompressor och expander. Precis som i datorn med andra ord, men analogt och strået vassare. Inte konstigt att så många valt att mixa sina skivor på SSL. Kända användare är ovan nämnda KLF, men också bland annat Nine Inch Nails, Peter Gabriel och Bryan Adams.
    Både Waves och Universal Audio har en plugg för att simulera kanalstrippen med eq och kompressor från ett SSL 4000. Här finner du Waves plugg SSL E-Channel och här är Universal Audios UAD SSL 4000 E Channel Strip Collection
    VIDEO: What Do All Those Buttons Do? SSL 4000E Channel Basics - Musicians Guide

    Tascam M-216 – Mixerbordens undergroundhjälte
    Tascam M-216 kostar en spottstyver på begagnatmarknaden.
    Mitt eget "weapon of choice". Jag köpte det rätt nyligen och det var i ganska dåligt skick. Men det låter riktigt bra. Det var billigt och är enkelt att jobba med. Det har dock endast två effektsendar men ibland är det faktiskt bara bra med begränsningar. Det brukar kallas för ”humpa” och jag tror att det är elektromusikern Jens Kallback som först började använda det uttrycket.
    Det finns en rad olika versioner, men alla har samma varma eq, som passar perfekt om du jobbar med trummaskiner eller analoga syntar. Det har också bra preampar och eq med svepbar mid. Jag har provat en del nyare mixerbord men det var inte förrän jag hittade mitt humpa-bord som allt kändes rätt. Det är väldigt hög output ur bussarna också – det distar fint om man är ute efter det. Bordet är dock obalanserat, så en del brum kan förekomma. Trots det är Tascam M-216 verkligen ett bord jag rekommenderar om du jobbar i datormiljö och vill ha lite analog värme och brus till dina alster. Mixerborden är idag inte helt lätta att hitta på begagnatmarknaden, men kan gå att köpa för ett par tusenlappar och uppåt beroende på skick.
    VIDEO: Tascam M-312 Overview

    Soundcraft 200B – En fin arbetshäst
    Soundcraft 200B är känt för sin fina eq-sektion.
    Jag har en kompis som köpte ett 200B för ett antal år sedan. Det låter mycket bra, men är liksom M-216 semiprofessionellt. Det finns i en rad olika varianter med olika antal kanaler, subgrupper med mera. Vill man bara använda 200B:s mycket fina mickförstärkare vid inspelning till dator finns det direktutgångar (direct out) på varje kanal. Av någon anledning så har det använts mycket inom reggae- och dub-produktion och den svenske electronicaartisten Andreas Tilliander är en av dem som fastnat för dess fina eq. Eq:n är aningen lyxigare och mer flexibel än M-216. Dessutom finns det fyra effektsendar, vilket är bra om man jobbar med att spela in mycket live och vill använda ett större antal effekter. Soundcraft-borden är ofta välbyggda och lätta att handskas med.
    VIDEO: Analog Summing with the Soundcraft 200B and ProTools
    Mikrofonförstärkare
    Neve 1073 – Perfekt in i minsta detalj
    Mickförstärkaren Neve 1073N
    Neves klassiska mikrofonförstärkare 1073, som kom 1970, är en av de mest åtråvärda prylarna på vintagehimlen. Om du får möjlighet att spela in med en någon gång så kommer du inse varför. 1073:an är uppbyggd av mycket noggrant utvalda och matchade komponenter. Varje detalj, till exempel frekvensomfång på den inbyggda equalisern, är helt enkelt där för att tjäna det mänskliga örat. Detta är perfektion i kommunikationen maskin-människa. Allt från känslan i rattarna till de utsökta färgvalen är som en inblick i paradiset. Den finns efter påtryckningar från en hel värld av ljudtekniker, musiker och andra som vill mänskligheten väl numera i nyproduktion från Neve. Dyr men bäst!
    Mickförstärkaren Neve 1073 i en modernare version.
    Universal Audios plugg Neve 1073 Preamp and EQ Collection och Waves plugg Scheps 73 simulerar preamp och eq från ett Neve 1073.
    VIDEO: 5-Minute UAD Tips: Neve 1073 Preamp & EQ Collection

    API 312 – Innovativ perfektion

    API 312 togs fram i slutet av 60-talet och kan göra underverk med sång, gitarrer eller syntar.
    API 312 är en amerikansk mikronfonförstärkare med anor från slutet av 60-talet. Den ingick i en serie enheter som var grundstenarna i Automated Processes INC:s stora modulära mixerbord.
    API 512c, som är en modern variant av API 312.
    API 312 är användbar på det mesta tack vare den legendariska tekniken i form av OP-ampen API 2520. Den är underbar på sång och mycket användbar för både gitarr genom förstärkare och line-gitarr. Trummaskiner och syntar låter också fantastiskt genom den. Det är inte en slump att så pass många skivor spelas in/har spelats in med denna klassiska mickförstärkare i signalkedjan. Det är den där OP-ampen som gör hela skillnaden. Själv har jag valt API 512c, som är en modern variant av 312.
    I januari, 2019 släppte API en 50-årsjubileum-version av API 312 som du kan läsa mer om här.
    Någon pluggversion av API 312 ser inte ut att finnas idag på marknaden men Universal Audio har gjort kanalstrippen API Vision Channel Strip som simulerar API 225L kompressor-kretsar och API 212L preamp med mera. Waves har också pluggversioner av API – kompressorn API 2500, eq:n API 550 samt 10-bands eq:n API 560.

    Telefunken V72 – Tysk kvalitet

    Telefunken V72 togs fram för den tyska radion, men användes också av bland andra Beatles.
    Telefunken V72 är ett bra exempel på klassisk studioutrustning som används än i dag. Den bygger på teknik som utvecklades på Telefunken redan under 30-talet i form av V41. 1949 påbörjades utvecklingen av en mikrofonförstärkare som satte en ny standard i Tyskland och resten av världen. 1952 stod den klar. V72 är en rördriven mikrofon- och studioförstärkare som är anpassad för Tysklands vid den tiden nybyggda fm-radiostationer.
    Det var inte bara Telefunken som byggde dem utan även företag som Siemens och TAB. Totalt byggdes cirka 25 000 enheter åt den tyska radion. Trots detta är den mycket dyr att köpa begagnad. Den kom att användas flitigt i musikstudior under 60-talet, bland annat i Abbey Road och användes flitigt under inspelningarna av The Beatles skivor.
    Någon plugg som simulerar Telefunken V72 ser inte ut att finnas på marknaden, men däremot finns Telefunken V76 som huvudsakligen är två seriekopplade V72:or. Här finns Arturias pluggversion Pre V76 och Universal Audios pluggversion V76 Preamplifier.
    VIDEO: Telefunken V72 Tube Mic Preamp | VintageKing.com
    Rullbandspelare
    Studer A-80 – Kvalitetsbygge från Schweiz

    Studer A-80 finns i flera olika utföranden, alla med högsta tänkbara ljudkvalitet.
    Studer A-80 är en av de mest använda rullbandspelarna i inspelningshistorien. Denna schweiziska bandare finns i flera olika utföranden: åtta kanaler på entumstape, 16 eller 24 kanaler på tvåtumstape samt två kanaler på 0,25- eller 0,5-tumstape. Samtliga är gedigna kvalitetsbyggen.
    A-80 var Studers första 24-kanalsbandspelare och såldes under några år på 70-talet. Finmekaniken är oslagbar. Ljudkvaliteten likaså. Välj mellan 15 eller 30 tum per sekund. En fin effekt är att spela in till exempel stråkar på 30 tum/sekund och sedan spela upp dem på halva hastigheten. Jag hade turen att få jobba med en 24-kanalers A-80 under flera år. Aldrig några problem. Man måste dock vara noga med att göra rent tonhuvuden och de rörliga delarna varje morgon innan inspelning. Baksidan med dessa monster är att de är väldigt stora och att de måste kalibreras då och då.  Ett av de otaliga klassiska album som spelats in på Abbey Roads sextonkanaliga Studer A-80 är Pink Floyds Dark side of the moon från 1973.
    Tape Machine 80 från Arturia och Studer A800 Multichannel Tape Recorder från Universal Audio är pluggversioner av Studer A-80.
    Fostex B16 – Snygg budgetmaskin

    Fostex B16 är ett kap för dig som inte skyr lite servicearbete.
    En riktigt bra budgetmaskin på halvtum som i dag går att hitta för runt en tusenlapp. Tyvärr är många av dem som finns inte använda på länge så lite fixande får du räkna med. Men de låter fantastiskt bra, så har du plats är det väl spenderade pengar.
    Detta var den första maskinen att erbjuda 16 spår på halvtum när den kom ut 1983. Dessutom var detta en av de tidigaste bandarna som hade inbyggt stöd för Dolby C. Proffskänslan försvinner lite i och med att det är rca-kontakter men när du väl ser banden snurra så glömmer du detta snabbt. Det är faktiskt så att en av de stora behållningarna, förutom ljudet då, är att rullbandare är så förbaskat snygga. Men som sagt, lite fix måste du stå ut med. Kanal 1 och 16 brukar vara lite sämre, till exempel kan diskanten försvinna på dessa spår. Det beror på att de ligger längst ut på tonhuvudet och med tiden så börjar bandet slira runt en aning.
    VIDEO: fostex B16
    Revox A-77 – Radiofavorit av hög kvalitet

    Det har förmodligen funnits minst en A-77 på samtliga radiostationer i hela världen.
    En klassiker för nedmixning och mastring men även för ljudexperiment. Varför inte göra bandloopar genom att klippa och klistra? Jag lovar, resultatet skiljer sig från det du kan åstadkomma i datorn. A-77 ger dig två kanaler på kvartstumsband. Det har förmodligen funnits minst en A-77 på samtliga radiostationer i hela världen. Så de går att hitta ganska enkelt.
    Om du köper en från Sveriges Radio (om de finns kvar) är den säkert i bra skick, men som med alla vintageprylar är det underhåll och fix som gäller. Gör rent tonhuvudena ofta, helst varje dag. Som originalköpare hade du dock livstids garanti.
    A-77 kom i flera olika versioner men orginalmekaniken behålls genom hela serien. Den har tillverkats i över 290 000 exemplar. Vissa av dem är tillverkade i Tyskland, vissa i Schweiz. Men en sak är säker. Alla håller högsta kvalitet när det kommer till både elektronik och mekanik.
    VIDEO: Overview of the Revox A77

    10 klassiska vintageprylar som du måste ha koll på: Del 1/2 är en uppdaterad och reviderad artikel, som tidigare är publicerad i Studio nr. 6-2013

    Lotta Fahlén
    MÅNDAGSINTERVJUN: I veckans intervju delar hörselexperten Bengt Falkedal med sig av kunskap och tips kring hur du som musikproducent på bästa sätt skyddar din hörsel.
    Hörseln har stor betydelse för våra liv och inte minst för oss som regelbundet sysslar med ljud och musik. Bengt Falkedal är produktspecialist på hörselskydd och utbildad ingenjör och ekonom. Tillsammans med den legitimerade audionomen Lena Bäck äger han företaget Hörselexperten som vårdat många musiker med hörselnedsättningar och tinnitus genom åren.
    Är din uppfattning att musikproducenter överlag är noga med att skydda sin hörsel?
    – Både ja och nej. Vi märker att yngre personer i tjugoårsåldern oftast inte förstår hur skadlig hög volym är och därför sällan skyddar sig. De som har hållit på ett tag brukar inse att något måste göras – men ofta först efter att de börjat få besvär.
    Vilka hörselskador är vanliga hos musikproducenter och varför?
    – Hörselnedsättning, ljudkänslighet, tinnitus, distorsion och diplacusis (dubbelljud) är mer eller mindre vanligt hos alla som sysslar med musik. Anledningen till det är höga ljudnivåer vid lyssning. Beroende på hur länge öronen utsätts så är alla ljud över 85 dBA mer eller mindre skadliga för hörseln. Ju högre ljudnivå desto fler skador uppkommer. Det som sker är att flimmerhåren i hörselsnäckan dör. De ska stå upp för att kunna ta emot och leda ljud från olika frekvenser men när de faller ner så kan de inte ta upp och leda ljud mellan varandra. Ungefär som en blomma som vissnar.
    – En annan stor bov i dramat är lyssning i hörlurar och in-ear-hörlurar. Då kommer ljudet direkt mot trumhinnan och acceptansen ökas vilket leder till att man höjer ljudet mer och mer utan att tänka på det.
    Vad är ett bra första steg för att ta hand om öronen bättre?
    – Ett bra första steg är att skaffa hörselskydd och att kontrollera sin hörsel på en hörselklinik regelbundet, gärna en gång per år.
    Och hjälpmedel om man har missat att skydda öronen?
    – Missar du hörselskydd så brukar det bli hörapparat med tiden. Tinnitus går inte att bota i nuläget men kan maskeras med hjälp av en hörapparat.
    Utöver att använda hörselskydd, har du några tips på hur musikproducenter kan lägga upp sin arbetsdag för att skydda hörseln? 
    – Mixa från högtalare, inte i lurar. Och inte för lång tid åt gången eftersom tiden har väldigt stor betydelse. Enligt Arbetsmiljöverkets undersökningar så är 80 dB skadligt att vistas i längre än 4 timmar.
    – Kontrollera ljudvolymen med en bullermätare. Det finns appar att ladda ner till mobilen som mäter buller.
    – Undvik så mycket som möjligt att utsätta öronen för annat buller, till exempel om du snickrar på ditt landställe så var noga med att skydda hörseln.
    – Ta pauser och skapa ett tillfälle där det går att ha total ljudvila under eller efter arbetsdagen.
    På horsellinjen.se går det att hitta ännu mer matnyttig information om hörsel, att lyssna ljudsmart, olika hjälpmedel vid hörselnedsättningar och det är även möjligt att testa hörseln med Hörseltestaren.
    Läs mer
    Hörselexpertens hemsida Appen Buller på App Store och Google Play Forskning på musik, olika volymer och instrument Hörsellinjen
    Måndagsintervjun är en ny serie där @Lotta Fahlen intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, och publiceras varannan måndag.

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: En stor utmaning för många som mixar och mastrar är att få till bottenpaketet och det lägre mellanregistret, det som i folkmun kallas för ”gröten”. Men behöver det verkligen vara så komplicerat?
    Med risk för att låta som en gammal skiva på repeat: God lyssning är A och O för att kunna mixa och mastra på en rimlig nivå – det finns tyvärr inga genomvägar. Och faktum är att bristfällig lyssning ofta stjälper mer än det hjälper. Med detta sagt, vad är då fullgod lyssning? Det behöver nödvändigtvis inte vara det dyraste eller mest exklusiva, långt ifrån. Snarare handlar det om en lyssning som du känner till och kan lita på. Ett par kvalitetshörlurar i kombination med enklare studiomonitorer räcker långt för att leta problemfrekvenser och referenslyssna. Men att sitta med in ear-lurar och ett par vanliga hifi-högtalare blir genast svårare. Vidare handlar det naturligtvis också om erfarenhet, ju mer du mixar och mastrar desto bättre blir du på att identifiera problem och finna lösningar.
    Var sitter grötigheten?
    Att nedre delen av frekvensområdet kan liknas vid något av en krigszon är knappast någon nyhet. Men att förklara och råda i exakt vad detta beror på är svårare, precis som att det inte finns några specifika frekvenser som automatiskt städar upp din mix. I stort sätt alla instrument har sina fundamentala frekvenser någonstans runt 250-500 Hz, vilket blir ett större problem ju fler spår du adderar. Det är också viktigt att skilja på grötighet i basen (0-250 Hz) och i det lägre mellanregistret (250-500 Hz), som båda kan ställa till det på sitt sätt. Likväl handlar avsaknaden av grötighet också om hur du arrangerar din låt, med allt från val av instrument till hur du spelar in. Att exempelvis närmicka varje enskilt instrument är sällan en god idé, bland annat på grund av den basförstärkning som uppstår med närhetseffekten. Separation handlar också många gånger om att välja instrument som inte står i direkt konflikt till varandra, vilket är minst lika viktigt som konsten att ratta en equalizer. Men några konkreta tips för att råda bot på den tjocka frekvenssmörjan borde väl ändå finnas? Absolut.
    Ett väl beprövat knep för att leta problemfrekvenser är att svepa med ett kraftigt boostat och smalt Q-värde, för att sedan sänka där det låter illa. Ett hett tips är att lyssna på svag volym - dels sparar du öronen, men det blir också betydligt enklare att urskilja om något sticker ut.
    Konkreta tips
    En equalizer är egentligen inget annan än en volymkontroll för en vald frekvens, det är därför viktigt att förstå att enbart volym och således också balansen mellan olika instrument har en minst sagt avgörande roll för mixens separation. Likaså kan du använda volym, panorerings och eq-automatisering till din fördel, för att skapa utrymme i mixen genom att lyfta fram och flytta runt instrument, beroende på när de ska ha fokus eller inte. Du behöver med andra ord per automatik inte sträcka dig efter en equalizer så fort det känns grötigt, ibland räcker det med volym och panorering, kanske i kombination med automatiseringar. Något som i förlänger också gör mixen mer intressant och dynamisk. Ett tidskrävande, men ofta nödvändigt alternativ, är att svepa med en equalizer på samtliga kanaler mellan 0 och 500 Hz och lyssna efter grötighet (tjocka bullriga toner) eller fula resonanser, för att sedan sänka dessa en aning. Var inte rädd för att använda breda filter och din mix kommer garanterat öppnas upp, samtidigt som naturligheten bibehålls. Tänk dock på att gröten lätt bli kall om du skär för mycket på samtliga kanaler. Jobba med hög- och lågpassfilter i kontexten. Det är en markant skillnad på hur mycket du vågar skära bort när du lyssnar i sammanhanget, än om du sololyssnar. Ibland dyker det upp påståenden som att ”du ska högpassa tills du märker att soundet förändras och sedan backa en aning”. Jag väljer istället att säga: ”Du ska högpassa tills du märker att soundet förändras och sedan lite till”. Med detta menar jag inte att du medvetet ska förändra grundljudets karaktär, utan att du kan komma undan med att skära bort betydligt mer botten (eller topp= än du kanske är van vid, speciellt om du lyssnar och arbetar i kontexten. Detta lättar upp mixen något oerhört och är en av hemligheterna till mindre grötighet. Lyssna på hela mixen, gärna  i mono om möjligt, och skär bort allt över 300 Hz på masterkanalen med ett lågpassfilter. När du enbart lyssnar på botten kan du lättare avgöra vad som verkligen pågår. Kanske lägger du plötsligt märke till gitarrer som bråkar med basen eller onödigt låga frekvenser i sångspåret. Här är hörlurar faktiskt att rekommendera framför studiomonitorer, om du inte befinner dig i ett extremt välbehandlat rum. Ett mycket användbart knep för den som tar sig tiden. Effekter som reverb och delay har en otrevlig förmåga att gröta till det om du inte hög-passar dig. Du kan med gott samvete högpassa de flesta effekter upp mot 300-400 Hz och lågpassa vid 6000-8000 Hz, utan att de för den saken förlorar sitt syfte. Vad detta gör, förutom att frigöra utrymme, är fokusera reverbet till där det gör som mest nytta. Slutligen vill jag slå ett slag för att sätta slutfrekvenserna på masterkanalen, när du nästan är framme vid målsnöret. Att försiktigt justera hela mixen kan ge en känsla av sammanhang och ofta räcker det med 1-2 dB för att göra skillnad. Jobba precis som tidigare genom att svepaöver hela frekvensområdet, och lyssna efter störande toner - gärna i hörlurar för att undvika rummets påverkan. Det finns naturligtvis fler tips och knep att ta till, men följer du ovanstående råd så är du åtminstone en god bit på vägen. Slutligen vill jag att du begrundar ett citat som Gregory Scott (Kush Audio) myntade: "Space isn't created, it's revealed".
    Lycka till. 
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
     
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

    Hasse Nilsson
    Om det kliar i fingrarna efter att få göra musik med andra trots karantäntider har vi listan med tjänster och appar som du kan testa.
    Audiomovers


    Vi dyker direkt in i en av de mer avancerade lösningarna på marknaden. Och då menar vi tekniken bakom. Inte avancerad som i svår att använda. Audiomover har en plugg kallad Listento och som du använder till att lyssna och spela in ljudspår från andras inspelningsprogram över nätet. Detta öppnar upp nära nog obegränsade möjligheter för musikaliska samarbeten på distans. Förutsett att de också har konto hos Audiomover och har installerat pluggen. Genom att mecka lite med latenstiden (fördröjningen) fungerar det godkänt om du har fast uppkoppling med minst 4 Mbit/s. Tänk på att du vill kanske kunna ha mer kräm i linan till videokonferens.
    Plattform: Windows och Mac
    Pluggformat: Au, aax och vst
    Pris: Cirka 40 kronor per vecka eller 99 kronor i månaden
    Länk: audiomovers.com
     
    Bandlab


    Ett av de tidigaste webbaserade inspelningsprogrammen som fortfarande håller stilen. Bandhub saluför även en serie med mycket kompakta ljudkort. Här handlar det om kollaborativt musicerande i form av delade dokument. Inspelningsprogrammet finns även för iOS och Android vilket kan bidra till spontanitet i projektet. Bandhub har många bra funktioner, inbyggd gratis tonhöjdskorrigering (typ Auto-Tune eller Melodyne) är kanske den finess som mest tilltalar de yngre förmågorna. Tjänsten sträcker sig över snittet av de webbaserade musikprogrammen genom att vara helt kostnadsfritt och erbjuda generösa lagringsutymmen.
    Plattform: iOS, Android och webb
    Pris: Gratis
    Länk: www.bandlab.com
    Blend

    Med draghjälp från såväl Moby och Erasure har Blend seglat upp som ett intressant alternativ för samarbete över nätet. Tjänsten går ut på att du antingen laddar upp tagningar via ett program på din dator alternativt via webbläsare, eller mixar i en molntjänst. Sedan kan du samarbeta med andra som du hittar genom att följa dem på välbekant sociala medier-manér. Det som skiljer Blend från många andra sajter är att du kan sälja din musik, eller enskilda spår. Då tar Blend en del av kakan. Eftersom Blend ska fungera smidigt med ditt inspelningsprogram så har tjänsten direkt stöd för de flesta sådana, men inte alla. Kolla listan på webbplatsen innan du sätter igång.
    Plattform: Window, Mac och webb
    Pris: Gratis att använda, för såld musik tar Blend 30 procent av intäkterna
    Länk: blend.io
    Endless FM


    Bakom Endless FM står bland annat mjukvaruinnovatören och producenten Tim Exile. Här är jammandet satt i första ledet, vilket är ett uppfriskande initiativ bland alla tjänster som jobbar med icke-linjär produktionsteknik. Vi ska inte sticka under stol med att Endless FM har sin tyngdpunkt på modern urban populärmusik. Med andra ord är det mycket loopar som gäller. Gränssnittet är smart och funktionerna likaså. Särskilt den automatiska beat-synkningen. Däremot är Endless FM begränsad av att de i skrivande stund endast fungerar på Apples mobila apparater. Version för Android ska vara nära förestående. Det går även att förbeställa en dedikerad version för dator här.
    Plattform: iOS (Android, macOS och Windows kommer snart)
    Pris: Gratis, medan kommande pluggar och program kostar cirka 890 kronor
    Länk: endlesss.fm
    Kompoz Studio


    Här är tjänsten för dig som saknar en eller flera bandmedlemmar eller vill sälja dina musikaliska färdigheter. I Kompoz skapar du ett ”gig” som ofta består av en demo som du vill att någon (eller några) bidrar med sina instrumentinsatser till. När du skapar ett gig så kan andra användare anmäla sitt intresse och du kan genom att kolla deras profiler och provlyssna hålla ett slags audition. Sedan bestämmer du dig för en musiker och rullar igång. En sak vi gillar med Kompoz är att tjänsten är mycket noga med rättigheter så att det inte uppstår något tjafs längre fram i tiden. Det är i regel den som skapar giget som äger rättigheterna.
    Plattform: Webb
    Pris: Från 50 kronor per gig och uppåt
    Länk: www.kompozstudio.com
    Ohm Studio


    Ohm Force är banne oss en riktigt klassiker när det gäller pluggar för Windows och Mac. Här har utvecklarna gått åt ett annat håll och tagit fram ett fristående program med fullt fokus på samarbeten över internet. Definitionsmässigt klarar inte Ohm Studio samarbeten i realtid, men närapå, eftersom det som spelas in (midi eller ljud) omedelbart blir tillgängligt de andra som givits tillgång till projektet. Programmet stöder vst-pluggar på Mac och Windows, men inte Audio Units (Mac). En annan sak att hålla koll på är att om du jobbar med externa pluggar så måste även de du samarbetar med ha dem installerade för de ska kunna höra och förändra vad du gör.
    Plattform: Windows och Mac
    Pris: Gratis, men det finns premiumversioner för 390 kronor och uppåt
    Länk: www.ohmstudio.com
    Pro Collabs


    Som namnet antyder är det här en tjänst som i första hand vänder sig till de som satsar rätt seriöst på sin musik. Pro Collabs har två ben. På det ena kan du som amatör (eller proffs) hyra in vokalister och instrumentalister för att spela på dina produktioner. På den andra sidan är det fritt fram för dig som vill sälja dina skills på den öppna marknaden. Det är inte bara att skapa en profil och logga in, som brukar vara det vanliga tillvägagångssättet. Nej, här måste du ha länkar till din musik eller soloprestationer som sedan kollas av livs levande människor innan du godkänns och släpps in. Bra funktioner överlag och vi gissar att exklusiviteten i medlemsförfarandet ökar attraktionskraften för Pro Collabs hos vissa, men inte alla.
    Plattform: Webb
    Pris: Gratis, och olika premiumtjänster finns mot betalning
    Länk: www.procollabs.com
    Soundation


    Svenska Soundation ligger i främsta ledet när det gäller webbaserade inspelningsprogram. Nu har man lanserat Collab Live, ny funktionalitet som företaget benämner ”som Google Docs, fast för musik”. Med andra ord kan du i realtid se och höra förändringar, inspelningar och midi-spår som dina medmusikanter gör. Du ser alltså de andras markörer röra sig på skärmen, vilket är en upplevelse i sig. Det finns inga begränsningar i hur många deltagare som kan labba med ett projekt samtidigt. Soundation har även ett stort bibliotek med instrument, loopar och effekter för själva musikproduktionen. Vi rekommenderar någon slags kommunikation via röst eller video ihop med Collab Live.
    Plattform: Webb
    Pris: Gratis för ett projekt och cirka 70 kronor i månaden för obegränsad tillgång
    Länk: soundation.com

    Två bonustips:
    Musiversal


    Den här tjänsten lägger vi som ett bonustips eftersom den har tagit paus på grund av den pågående pandemin. Men om du någon gång drömt om att få höra dina alster med backning av en stråkensemble eller en hel jäkla orkester, har Musiversal en smal men mycket intressant lösning. Kruxet är att den förutsätter att du kan skriva musik på partitur, eller känner någon som kan. Du levererar en pdf med arrangemanget plus en Pro Tools-fil med tempo. Sedan spelas ditt arr in av yrkesverksamma klassiska musiker och du får ljudfiler i retur. De resultat vi hör har låtit mycket bra. Musiversal förmedlar även kontakter mellan kompositörer och exempelvis filmbolag.
    Plattform: Webb
    Pris: Från cirka 5 500 kronor och uppåt
    Länk: www.musiversal.com
    Studio Mixakuten


    Vill du ha konstruktiv feedback eller vill komma vidare med din mix ska du så klart inte missa Mixakuten här på studio.se. Tjänsten har en enkel bärande idé: du laddar kostnadsfritt upp en bit av låten som du behöver hjälp med, skriver lite kort om vad du önskar få hjälp med – i synnerhet vad du tycker saknas eller vad som inte känns rätt. Sedan kommenterar yrkesverksamma på din förfrågan och ger dig tips på hur du kan göra. När du har fått kommentar från proffset så kommer ämnet öppnas upp för andra, vilket gör att du kan få ännu fler tips – men Mixakuten utgör också en kunskapsbank för dig att bläddra bland andra låtar och kommentarer. Varje medlem kan i skrivande stund få hjälp på Mixakuten upp till två gånger.
    Plattform: Webb
    Pris: Gratis
    Länk: studio.se/mixakuten

    Ollie Olson
    Ollie Olson är en av Sveriges mest meriterade mixare, med en rad guldskivor i Sverige och utomlands. Vi bad honom ta fram vad som enligt honom var de 49 viktigaste mixtipsen. Här är tips 25-28 om hur dina mixar kan nå högre höjder.
    25. Identifiera övriga bärande ljud
    När du har fått styr på maskinrummet, som jag brukar kalla trummor och bas, så ska vi ge oss på det som är som kött på benen. I tips 4 och 5 så pratar jag om att det dels finns instrument som är bärande för låten och dels finns instrument eller ljud som framkallar ett leende på läpparna. Börja nu med det bärande och sätt dem i en bra balans mot trummor och bas. Kontrollera hur sången känns mot dem. Ta därefter de lyckliga instrumenten och strössla med dem för att skapa karaktär och atmosfär. Tänk på att det finns en risk att man placerar ”happy channels” alldeles för högt i mixen.
    26. Gör kicken ren och stadig
    Testa att skära bort all bas upp till 300 hz. (Bild 1).
    Bild 1: Skär bort all bas upp till 300 hz
    Ta sedan en annan, gärna faslinjär, eq (bild 2) och lägg tillbaka så mycket att det känns som en stadig kick. På så sätt skär du bort slaskiga frekvenser och lägger sedan tillbaka med något renare bas.

    Bild 2: Lägg tillbaka så mycket att det känns som en stadig kick
    Du kan också prova att lägga dit en basplugg typ Waves Maxxbass (bild 3). Då får du också ett jämnt tillägg i botten.
    Bild 3: Lägg en basplugg typ Waves Maxxbass. Då får du också ett jämnt tillägg i botten. Min favorit är att utgå ifrån inställningen "Dies Bassum"
    27. Retrokänsla på trummorna
    Testa att lägga ett kort delay på hela trumpaketet, men framför allt på virvel, pukor och hihat. Delaytiden bör vara mellan 50 och 75 millisekunder. Dra på lite feedback, och sedan ska det kännas att det studsar lite om trummorna (bild 1). Var varsam med detta även om det låter coolt och lite retro. Det blir lätt en smula tröttsamt i för stor mängd.

    Bild 1: Lägg ett kort delay på hela trumpaketet, men framför allt på virvel, pukor och hihat. Delaytiden bör vara mellan 50 och 75 millisekunder. Dra på lite feedback, och sedan ska det kännas att det studsar lite om trummorna.
    28. Anpassa basen för små högtalare
    Om du har en fet bas med mycket subbas kan det vara svårt att få den att sticka ut i småhögtalare. Prova då att ge basen så mycket runt 1,5 kilohertz (bild 1) som möjligt utan att det låter dåligt.

    Bild 1: Ge basen så mycket runt 1,5 kilohertz som möjligt
    Testa också att klona basen till ett annat spår som du komprimerar hårt med snabb och kort attack (bild 2).

    Bild 2: Klona basen till ett annat spår som du komprimerar hårt med snabb och kort attack.
    I en distorsionsplugg med eq-del, som exempelvis Decapitator (eller använd en eq) – skär bort bas under 300 hz och gör en liten eq-peak runt 1 500 hz. Kör den försiktigt i distorsionspluggen (bild 3) utan att dista för mycket, och blanda denna klon försiktigt med originalbasen. Det blir väldigt subtilt i stora högtalare, men det gör att man uppfattar basen i små högtalare.
    Bild 3: Skär bort bas under 300 hz och gör en liten eq-peak runt 1 500 hz. Kör den försiktigt utan att dista för mycket, och blanda denna klon försiktigt med originalbasen.
    Här finner du samtliga delar av 49 bästa mixtipsen.

    De 49 bästa mixtipsen är en uppdaterad och reviderad version av tidigare publicerad artikel med samma titel i Studio 10-2011.

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Då och då får jag frågan om inspelnings- och mixningsvolym och i synnerhet det som kallas för gain staging eller gainstruktur. Och faktum är att detta fenomen kan ha en direkt avgörande roll för soundet på din mix och inte minst ditt arbetsflöde.
    Om jag skriver att gainstruktur handlar om att justera volymen vid varje förstärkningspunkt för att säkerställa ett optimalt signal-till-brusförhållande utan oönskad distorsion, så förbryllar det förmodligen mer än det tydliggör. Detta påstående förklarar inte heller vad gainstruktur är bra för och varför det ska användas. Men gainstruktur inom inspelning och mixning är egentligen ganska enkelt: Det handlar kort och gott om att inte spela in för starkt och inte för svagt och sedan behålla detta tänk när du mixar. Att helt enkelt hushålla med volymen. Du ser med andra ord till att första steget inspelningskedjan, exempelvis mikrofon till preamp eller ljudkort, har en lagom nivå och håller sig så hela vägen genom pluggar och annat för att slutligen hamna på masterkanalen i din DAW.
    Bakgrund
    Men låt oss backa några steg och ta det från början. I den digitala tidens begynnelse, för att inte tala om den analoga tiden, var det viktigt att spela in starkt för att undvika brus. Enkelt uttryckt: Starkare signal in i hårdvaran gav en renare och ”bättre” signal. Man eftersträvade kort och gott en sweet spot, där varje preamp, kompressor eller mixerbord lät som bäst gällande volym i förhållande till brus. Dagens teknik med 24-bitar eller mer, innebär dock att du inte längre behöver spela in särskilt starkt för att få en ren signal. Något som lätt glöms. Det viktiga är att du spelar in så att inte digital distortion uppstår, det vill säga det som uppstår om du överskrider den digitala nollan och det slår på rött i din DAW.
    Lagom
    Gainstruktur handlar alltså inte om att du inte får dra i volymreglagen när du väl spelat in, vilket är en självklarhet när du mixar, utan om att ursprungssignalen håller en god nivå genom hela inspelnings- och mixningsprocessen. Att gainstruktur skulle påverka ljudkvalitén är därför en sanning med modifikation. Om du spelar in för starkt uppstår distorsion (om du överskrider nollan i 24-bitar eller 16-bitar), vilket ofta inte är önskvärt. Om du däremot spelar in på tok för svagt riskerar du brus när volymen senare dras upp, vilket heller inte är att föredra. Vidare reagerar pluggarna i din DAW olika beroende på hur starkt du matar dem. Det är med andra ord inte så att ljudet blir ”bättre” av att du spelar in med lagom nivå, utan snarare så att det inte förstörs eller blir sämre. Med detta sagt kan varje ljudkort eller preamp ha en speciell sweet spot där det låter som bäst, men detta är högst individuellt och har inget direkt med gainstruktur att göra.
    Om dina ljudfiler brukar ser ut så här har du med största sannolikhet spelat in onödigt starkt, även om det inte är något direkt fel i sig, så länge topparna inte är avklippta. 
    Om din ljudfiler ser ut så här har du med största sannolikhet spelat in lite för svagt och kan gott unna dig att kräma på i fortsättningen. Men det är inte säkert att det är nödvändigt. Det viktiga är dock att det låter bra, inte hur det ser ut. Sen är det viktigt att förstå att det kan se olika ut i olika DAW.
    Siffror
    Ideal gainstruktur, om vi nu ska våga tala om en sådan, uppstår när varje steg i kedjan tar emot och för vidare en signal som är optimerad för dess dynamiska omfång. Det finns en oskriven regel som lyder något i stil med att du ska spela in med en RMS eller LUFS runt -18 dBFS, det vill säga motsvarande 0dBVU på analog utrustning - eller volymtoppar mellan -12 dBFS och -6 dBFS beroende på instrument. Dynamiska instrument, som exempelvis en virveltrumma, får av naturliga skäl högre toppar än basen. Men det är viktigt att förstå att detta enbart riktlinjer som talar om att du inte behöver spela in starkt för att det ska låta bra. Det finns däremot några praktiska poänger att fundera över. För det första behöver du inte sänka reglarna så mycket på varje kanal om du spelat in med återhållsamma nivåer. Ju starkare du spelar in desto mer måste du sänka varje kanal. Att ha massvis med kanaler på exempelvis -23.4 dB, -27,7 dB, -18.5 dB och så vidare i din DAW blir snart ganska osmidigt. Det blir lätt en väldig massa småjusteringar hit och dit, vilket inte minst kan vara tidskrävande. Men som sagt, detta har egentligen ingenting med ljudkvalitén som så att göra, utan handlar helt och hållet om arbetsflödet. Vidare kan det vara så att vissa pluggar inte mår bra av att pressas för hårt, speciellt pluggar som efterliknar gamla prylar, då gäller det att justera ingångsvolymen. Sist men inte minst är det betydligt enklare att A/B lyssna med effekter av och på, om du håller volymen jämn mellan pluggarna.

    En VU-mätare är inget måste men kan vara till hjälp när du sätter nivåerna i mixen.
    Observera att CAL är inställd på -18 dB, vilket hjälper dig att inte mixa så starkt.
    Slutsats
    Kontentan är såldes: Gainstruktur är knappast raketvetenskap utan handlar snarare om sunt volymförnuft. Inte heller kommer det förvandla dina mixar till mästerverk. Men jag vågar ändå påstå att förståelsen för att spela in och mixa med rimliga nivåer är direkt avgörande, för att inte säga grundläggande, för att få till en välljudande mix som dessutom är enkel att arbeta med. Spela in varje kanal med toppar under nollan i din DAW, men gärna betydligt svagare, vilket kommer underlätta arbetsflödet och kanske till och med bättra på soundet när du mixar.
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
     
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

    Ollie Olson
    I det här tipset visar jag olika typer av delay-effekter och hur du kan använda dem för olika instrument för att göra din mix bredare och djupare.
    Delay-effekter är olika typer av ekon och dess studsar. Det kan användas som till exempel stereodelay där samma ekostudsar kommer lika mycket både till vänster och höger i ljudbilden. Men det är två olika signaler som gör att du upplever det som stereo med en större bredd på ljudet. (Bild 1).
    Bild 1: Soundtoys Echoboy inställt som stereodelay.
    Sedan kan du välja att lägga på ett monodelay. Här ligger effekten i mitten utan stereokänsla vilket gör att ljudet upplevs som att det arbetar i djupled. Beroende på hur stort förhållandet är mellan ”torrt” (inget/lite reverb) och ”blött” (mycket reverb) så kan det upplevas som närmare eller längre bort. (Bild 2).
    Bild 2: Waves H-Delay inställt som monodelay.
    En annan typ av delay-effekt är pingpong-delay där studsarna kommer i vänster respektive höger kanal varannan gång. Detta skapar rörelse i sidled. (Bild 3).
    Bild 3: Soundtoys Echoboy inställt som ping pong delay.
    Delay-effekt för bredare gitarr
    Hur kan du vara kreativ med dessa olika typer av delay-effekter? Jo, låt oss börja med ett monodelay som du kan använda på många olika sätt så klart, och där endast himlen är taket för vad du kan göra.
    Ett sätt att använda det till är när du vill få en bredare och fetare gitarrvägg. Låt oss säga att du har spelat in två gitarrer varav den ena är en dubb på den andra. Det låter hyfsat stort och fint men du saknar kanske nåt? Testa att panorera ut gitarrerna maximalt till vänster och höger. Skapa sedan två send-kanaler och två retur/auxiliary-kanaler där du lägger på en delay-plugg på var och en av dessa returer. (Bild 4a och 4b).
    Bild 4a: Panorera ut gitarrerna maximalt till vänster och höger.

    Bild 4b: Två send-kanaler och två retur/auxiliary-kanaler där du lägger på en delay-plugg på var och en av dessa returer. (Bilden till vänster är undre delen av Pro Tools-mixern och bilden till höger är övre delen av Pro Tools-mixern).
    Dessa returer ska helst vara i mono så klart, och det ska panoreras max till vänster respektive höger. Delay-effekterna ställer du in lite olika. På det vänstra delayet väljer du en tid på 40 ms och med nästan ingen feedback. Låt de filter som finns vara orörda eftersom du vill ha full bandbredd på dem. Om det finns någon slags modulering så ska du dra ner den till noll. (Bild 5).
    Bild 5: Inställningarna på det vänstra delayet där du väljer en tid på 40 ms och nästan ingen feedback.
    På det högra delayet så gör du likadant men välj en delay-tid på 60 ms. Sedan skickar du den vänstra gitarren till det högra delayet och sedan tvärtom – den högra gitarren till det vänstra delayet. (Bild 6).
    Bild 6: Inställningarna på det högra delayet. Gör likadant, men välj en delay-tid på 60 ms. Sedan skickar du den vänstra gitarren till det högra delayet och sedan tvärtom.
    Därefter lyssnar du på den vänstra gitarren i solo tillsammans med det högra delayet och balanserar delayet så att du får känslan av att den nästan fungerar som en dubb. När det känns stort och brett så gör du samma sak med den högra gitarren.
    Därefter kan du, om du vill ha det ännu bredare, skicka delay-returerna till ytterligare en stereoretur som fungerar som båda delayernas output. På denna lägger du en plugg för stereobredd, typ Waves S-1. Du kan också testa hur det känns att öka respektive minska delay-tiderna för att se hur det påverkar gitarrerna och din mix. Du kan så klart göra likadant med andra instrument som du har dubbat. Tänk bara på att om du är för frikostig med delayerna så kan det låta ”badrum”. (Bild 7).
     
    Bild 7: Om du vill ha det ännu bredare, skicka delayreturerna till ytterligare en stereoretur som fungerar som båda delayernas output. Bilden till vänster är undre delen av Pro Tools-mixern och bilden till höger är övre delen av Pro Tools-mixern.
    Delay för större piano
    Nu tar vi ett ett exempel på hur vi kan använda stereodelay-effekten. Låt säga att du har ett piano som du vill ska kännas lite större och maffigare. Då gör du en retur/auxiliary-kanal där du lägger ett stereodelay på.
    Delayet ställer du in så att det läser tempot från ditt arrangemang eller om du inte har satt ett absolut tempo så försöker du leta reda på tempot via olika appar som finns. Därefter ställer du in delayet på 1/8-delar. (Bild 8).
    Bild 8: Ställ in delayet (Echo 1) på 1/8-delar.
    Beroende på hur mycket du vill att studsarna ska finnas kvar eller ”simma omkring” så ställer du in feedbacken. Det vanliga i detta exemplet är att det ska vara en, eller möjligen två studsar så att det inte blir för rörigt i mixen. När detta är gjort så skär du bort bas upp till 400-500 Hz ungefär och skär i diskanten ner till 4 000 Hz, mellan tummen och pekfingret. Detta gör att studsarna blir smalare i frekvensgången. Sedan lyssnar du på pianot i solo ihop med delay-effekten och ställer in så att du skickar lagom mängd till delayet. Tanken är att du mer ska känna än höra delay-studsarna så du får vara ganska försiktig. Efter delay-effekten så kan du göra som i exemplet ovan och lägga en stereobreddare så att studsarna hamnar ”utanför” pianot i stereobilden. Stereodelayer kan så klart användas på samma sätt med olika instrument. (Bild 9).

    Bild 9: Skär bort bas upp till ca 400-500 Hz, och skär i diskanten ner till ca 4 000 Hz. Detta gör att studsarna blir smalare i frekvensgången.
    Delay-effekt för pads och stråkar med mera
    När det kommer till pingpong-delay så använder jag det för att skapa rörelser i sidled när det kommer till soloinstrument eller insatser som ligger i mitten på stereobilden, men som jag vill ska smälta in i andra stereoljud såsom padljud, stråkar, gitarrdubbar. Känslan blir att ”mitteninstrumentet” gifter sig bättre med dessa bredare ljud.
    Jag brukar ställa in det med 1/8-delar, 1/4-delar, punkterade varianter av dessa eller som trioler i någon form och det beror på vilket tempo låten har och vilken rytmik som ligger till grund för arrangemanget. Sedan brukar jag vara lite försiktigare med att skära i bas och diskant så att delayet upplevs som lite varmare och lyxigare men det beror ju så klart på hur mixen och de omkringliggande ljuden låter i helheten. Ibland kan man vara lite mer generös med bas och diskant, och ibland så måste man skära för att det inte ska bli för tjockt. (Bild 10).

    Bild 10: Inställning med 1/4-dels trioler. Skurit i bas och diskant så att delayet upplevs som lite varmare och lyxigare.
     
    Läs mer om att skapa bredd och djup i din mix
     
     
     
     

    Lotta Fahlén
    MÅNDAGSINTERVJUN: I veckans måndagsintervju pratar jag med producenten Selen Özan om hennes masteruppsats “Arbetssätt och metoder inom musikproduktion: En undersökande studie i hållbara, kreativa och långsiktiga musikproduktionsprocesser” – ett riktigt guldkorn fyllt med tips och metoder kring att slutföra projekt i tid, effektivisera sitt arbete genom templates och lämna arbetet på jobbet för att främja sin hälsa.
    Selen Özan är musikproducent, kompositör och låtskrivare med både en kandidat i jazzsång och en master i musikproduktion i bagaget. Hon är en av grundarna av studiokollektivet Oda Studios i Stockholm och har producerat artister som Veronica Maggio och Miriam Bryant. Förra året blev hon som första kvinna nominerad i producentkategorin på Denniz Pop Awards.

    Selen Özan. (Foto: Robin Bøe)
    Hur kommer det sig att du valde att skriva din masteruppsats om att jobba hållbart som musikproducent?
    – Jag märkte av vissa tendenser hos både mig själv och mina producentkollegor som jag uppfattade som ohållbara i det långa loppet. Jag ville också gräva djupare i min egen oförmåga att få uppgifter genomförda. Här är länk till masteruppsatsen.
    Kan du ge några exempel på metoder för hållbara, kreativa och långsiktiga musikproduktionsprocesser som du tar upp i uppsatsen?
    – Metoderna som tas upp i uppsatsen är bland annat tips kring tids- och projektplanering, kreativa lösningar vid blockeringar och en hel del allmänna tips inom hållbarhet och effektivitet med fokus på den individuella hälsan.
    – Inom planering har verktygen varit riktigt hjälpsamma för att kunna påbörja och slutföra musikaliska projekt och för egen del rör det sig då främst om nya arbetstider och projektplanering. Jag jobbar numera nästan uteslutet bara på vardagarna under vanliga kontorstider och håller helgerna lediga i den mån det är möjligt.
    För musikproducenter som vill börja arbeta på ett mer hållbart sätt, var tror du det är bra att börja?
    – Att börja med att analysera sina egna mönster och svårigheter och sen kanske läsa min uppsats för att få några tips, haha! Nej men det kan vara jättesvårt att bryta invanda mönster och där tror jag inspiration är ganska viktigt.
    I din uppsats skriver du att det varit viktigt för dig att ha ett sammanhang med likasinnade för samarbeten och fysiska möten. Kan du berätta lite mer om det och om ditt musikstudiokollektiv Oda Studios?
    – För mig är det viktigt att ha andra likasinnade omkring mig för inspiration, kreativa utbyten och samarbeten och kompetensutbyte. Det inspirerar mig enormt att höra studiogrannens surr. På Oda Studios i Stockholm huserar hela 18 musikskapare som delar på några studios och några kontors-/produktionsplatser. Det finns inget bättre än när vi är flera på plats som kan tagga igång varandra, och arbeta intensivt för att sedan ta en gemensam lunchrast.
    Vad är du aktuell med framöver?
    – Vi släppte rätt nyligen en singel med Miriam Bryant – Nån Av Oss (Spotify / Apple Music), som jag producerat och varit med och skrivit. I övrigt har jag några andra projekt igång men det är en lite speciell tid just nu då många sessions ställs in.
    Selen Özan hemsida

    Måndagsintervjun är en ny serie där @Lotta Fahlen intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, och publiceras varannan måndag.

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Det finns en fara i att förlita sig på komprimering på masterkanalen som räddaren i nöden. Och faktum är att felaktiga inställningar snarare suger musten ur din musik än tvärt om. Med detta sagt är jag själv en stark förespråkare av stereokomprimering, så länge det sker på ett smakfullt och genomtänkt sätt.

    Kush Audio AR-1 bygger på en rörkompressor från 50-talet och är perfekt när du vill ge hela mixen extra karaktär.
    Stereokompression* (jag väljer att kalla det så för enkelhetens skull) på masterkanalen handlar kort och gott om att lägga en kompressor, vilken som helst egentligen, över hela mixen (ofta) med syftet att limma ihop musiken och göra den mer enhetlig. Likväl kan det handla om att ge mixen en visst typ av karaktär eller färgning, eller att skapa mer rörelse. Vissa går till och med så långt som att inte komprimera alls, utan enbart använda en viss typ av kompressor för att ge mixen det där lilla extra som det allt som oftast är så svårt att sätta fingret på. Men i grund och botten handlar alltså stereokompression om att sammanfoga samtliga kanaler på ett snyggt och kontrollerat sätt, vilket vi ska fokusera på idag.
    * Hänvisar till stereobuss- eller mixbuss-komprimering.
    Vilken kompressor?
    Vilken kompressor du använder spelar både liten och stor roll. Med detta menar jag att i stort sett alla kompressorer fungerar som stereokompressor, frågan är bara vad du är ute efter. Handlar det om transparent och osynlig komprimering eller tydlig och färgad med mycket karaktär, eller kanske något mittemellan? Det finns idag en uppsjö kompressorer att välja på när det kommer till att komprimera hela mixen, där några av mina personliga favoriter är:
    Elysia Alpha Compressor Unisum Mastering Compressor DDMF MagicDeathEye Kush Audio AR-1 Klanghelm MJUC Pulsar Mu TDR Kotelnikov GE
    Unisum Mastering Compressor är en sprillans ny universalkompressor som fått stående ovationer från användarna. Speciellt utvecklad för mastring.
    De grundläggande inställningarna att hålla koll på är: Ratio, threshold, gain reduction, attack och release. Beroende på kompressor finns det naturligtvis fler eller färre parametrar, men dessa är de mest väsentliga gällande dagens tips.
    Kompressorns inställningar
    När det kommer till stereokompression finns det god anledning att vara återhållsam och en ratio på mer än 2:1 är sällan nödvändigt. Ration bestämmer hur mycket av signalen som komprimeras när tröskelvärdet (threshold) överskrids. Ju högre ratio desto tydligare (mer uppenbar) komprimering. Kom ihåg att vi i regel talar om komprimering som ska kännas snarare än höras. En mer eller mindre subtil sammanfogning av mixen, snarare än uppenbart hörbar kompression. Tröskelvärdet talar om när kompressorn börjar jobba. Om den inkommande signalen överstiger tröskelvärdet sänker kompressorn volymen, utifrån rådande ratio. Gällande attack är grundregeln att inte använda en alltför snabb och någonstans mellan 10-30 ms brukar vara lagom. På så vis släpps de snabba transitera igenom samtidigt som de mest påträngande topparna tämjs en aning. Releasen, som vid missbruk kan leda till att hela mixen pumpar (vilket så klart också kan vara önskvärt), berättar för kompressorn när den ska sluta komprimera. Vanligtvis vill du använda releasetid på en bra bit över 50 ms. Värt att notera är att många kompressorer har så kallad ”auto release” vilket nästan alltid är att föredra, även om det ibland har sina fördelar att manuellt ställa releasen i takt till musiken.  Slutligen har vi gain reduction som kort och gott handlar om hur mycket du trycker ihop ljudet på din mix. Här brukar runt -1 till -2 dB i låtens starkaste pari vara lagom när det handlar om komprimering över hela mixen.

    DDMF MagicDeathEye fungerar lika bra på enskilda kanaler som på hela mixen. 150 Hz filtret är speciellt trevligt på masterkanalen.
    Slutsats
    En ratio på 2:1 med en attack på 10-30 ms och release på över 50 ms (men gärna auto release) och -1 till -2 dB kompression är en säker utgångspunkt för stereokompression. Jag brukar själv föredra kompressorer utan massa valmöjligheter, som exempelvis MagicDeathEye. Denna kompressor har väldigt få inställningar samt speciellt en side-chain-funktion, vilket innebär att botten komprimeras mindre under 150 Hz. Mycket av livfullheten och värmen sitter nämligen just i bottenpaketet och om detta komprimeras för hårt tappar musiken mycket av sin naturliga stuns.
    Med ovanstående i åtanke gäller det alltså att fundera över vad du faktiskt vill åstadkomma innan du slänger på en kompressor över hela mixen, varje sig det handlar om lätt kompression, färgning av ljudet eller något annat. Men en sak är i alla fall säker: En rätt rattad kompressor kan lyfta din mix både ett och två snäpp.
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
     
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

    Ollie Olson
    Ollie Olson är en av Sveriges mest meriterade mixare, med en rad guldskivor i Sverige och utomlands. Vi bad honom ta fram vad som enligt honom var de 49 viktigaste mixtipsen. Här är tips 19-24 och annan värdefull visdom om hur dina mixar kan nå högre höjder.
    19. Så komprimerar du virveln
    Till virvel kan du kan du också använda en långsam attack och kort release. Detta för att få så mycket smäll som möjligt. En ratio på 6:1 brukar funka utmärkt. Du vill ju att den ska slå dig på näsan.
    20. Få virveln att hoppa ut ur högtalaren
    Det gäller att få en så smällig virvel som möjligt, och om du har följt tips 19 så behöver du nog bara puffa lite lätt vid 2-3 kilohertz för att få den att hoppa ut ur högtalaren och ge dig en stadig 2/4-känsla.
    21. Komprimera slagverk tillsammans
    Samla alla slagverk på en och samma buss och komprimera dem som ett paket. Då får du hela rytmen att hänga ihop och slagverken att påverka varandra. Du kan ju fortfarande eq:a varje instrument individuellt.
    Alla slagverk på en och samma buss, komprimerade som ett paket
    22. Använd dubbla basar
    Inom elektronisk musik, och då menar jag allt från eurotrash till hiphop, så är det inte ovanligt att man använder två olika basar. Ofta väljer man två ganska feta ljud. Testa då dels vilket av dem som har den renaste subbasen och dels vilken som låter renast med kicken i de nedre frekvenserna. Välj den basen som ”bas” och låt den andra stå för karaktären. Du kan vara ganska snål med bas i den senare basen eftersom man kommer att uppfatta det som att den också är mullig och rund vilket beror på att de ”lånar” frekvenser av varandra.
    23. Detaljerna är viktiga
    Nu har vi listat en massa tips för trummor, beat och bas. Ta en koll på hur denna sektion låter tillsammans. Saknas några frekvenser? Känns det tunt? Fattas svänget? Gå in och prova dig fram genom att höja och sänka olika slagverk lite grann. Försök hitta hur de små detaljerna ska passa in i pusslet. Kanske ska du testa att delay:a eller minusdelay:a ett eller ett par av instrumenten en eller ett par snäpp. Oftast blir känslan inte otajt utan man upplever snarare det hela som levande. Gör åkningar så att man kommer ifrån det statiska. Om det är livespelade trummor så kan det vara bra att trigga virvel och kick med något stabilt samplingsljud under originalljudet för att få en jämn och återkommande diskant upplevelse i virveln eller botten i kicken.
    24. Prylar kan inte göra underverk
    Väldigt ofta finns det en övertro på att ”rätt” prylar eller pluggar kommer att göra underverk. Tänk då på att om det är en dålig låt som är dåligt inspelad med en dålig artist så finns det inte en pryl eller plugg i världen som kan rädda det. Lär dig mixa utifrån alla utgångslägen. Så länge du hittar en idé som gör att låten kommer fram, sången kommer fram och framför allt som gör att man vill lyssna på den igen. Ja, då har du gjort jobbet.
    Prylar eller pluggar kan inte göra underverk
    Här finner du samtliga delar av 49 bästa mixtipsen.

    De 49 bästa mixtipsen är en uppdaterad och reviderad version av tidigare publicerad artikel med samma titel i Studio 10-2011.

    Micke Linderoth
    Det var Carlos Santana som gav namn åt Mesa Boogie, ett företag som tog sin början i en enkel reparationsverkstad.
    Mesa Boogies utveckling från småskalig reparationsverkstad till att designa och bygga egna förstärkare är en parallell till dagens boutiquemarknad med instrument, förstärkare och effektpedaler. På våra breddgrader har Boogies prylar alltid haft en aura av magi kring sig, men som med många andra gäller även här: att smakar det så kostar det.
    Idag är mastervolym och flera kanaler med ett kristallklart rent ljud till ett übertungt metalgitarrsound en självklarhet. Förr var det inte lika enkelt. Enda sättet att få till ett varmt, sjungande distsound var att pressa sin förstärkare till max. Många gånger med en boost, dist eller fuzzpedal (eller alla tre) mellan din gitarr och förstärkare med ett öronbedövande volymtryck som följd.

    På bilden en modernare variant, Mark Five, men med den karaktäristiska Mesa Boogie-looken.
    Mesa Boogie Mk I
    När Mesa Boogie lanserade sin förstfödde i början av 70-talet blev den en sensation. Preamp-sektionen hade tre 12AX7-rör medan slutsteget hade två 6L6-rör. På frontpanelen fanns två ingångar med olika känslighet: en hi gain och en som var mer lik en Fender Bassman. Två volymkontroller, en mastervolym följt av tonkontroller (treble, bass och middle) och på baksidan en presence-kontroll. Högtalaren var en 12-tums JBL eller en Altec Lansing i ett träkabinett.
    På de första modellerna var reverb och eq ett tillval och i dag är dessa modeller samlarobjekt. Mesa Boogie var först ut med kabinett av exotiska träslag i stället för vinyl och tolex.
    Några år tidigare hade Mesa Boogies grundare Randall Smith byggt om och moddat Fender Princetonförstärkare – över 200 enligt honom själv – med mer gain, ny elektronik, eltrafo och en tolvtumshögtalare i sin ”hundkoja”. Den första som fick tillbaka en ”förstärkarulv i fårakläder” var gitarristen Barry Melton i bandet Country Joe and the Fish.
    När Carlos Santana hörde den sade han: ”Man, that little amp really boogies” och företaget fick sitt namn.
    Hemligheten bakom Boogie Mk. I var att Smith byggde en förstärkare med fyra gainsteg (då var ett eller två det vanliga) där signalen förstärks i något som kan kallas kaskadgain (eng. cascade gain) – en finess som idag finns på de flesta gitarrförstärkare.
    I en intervju för några år sedan beskrev Randall Smith sina första år som förstärkarbyggare: ”Jag ville bygga någonting hippt för att slippa svälta. Mitt mål var att bygga det bästa, inte bara en massa förstärkare”.
    Kända användare
    De första förstärkarna i Mesa Boogies Mark I-serie byggdes något år in på 70-talet och tidiga användare var gitarrister som Carlos Santana, Keith Richards, Ron Wood och Jerry Garcia.
    Den första Boogiestärkaren jag såg – förutom annonser i varje nummer av amerikanska Guitar Player – kom till Västerås när Björn Werngren, för övrigt en av Sveriges absolut bästa blues-rockgitarrister i bland annat Monaco Blues Band, beställde en direkt från USA. Vad jag vet så spelar Björn oftast fortfarande på en Boogie-topp.
    Idag har Mesa Boogie ett stort sortiment av förstärkartoppar och kombos. Mark-serien var länge deras flaggskepp men med grunge och metal blev det Rectifier-serien som tog över. Idag har Mesa Boogie massor av förstärkarmodeller och tillverkade en MK I reissue för några år sedan. Undertecknad har aldrig ägt en Boogie, men man ska aldrig säga aldrig.
    Detta är en uppdaterad och reviderad artikel, som tidigare är publicerad i Studio nr. 5-2013

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Du som referenslyssnar på rätt sätt kan på bara några sekunder få nya perspektiv såväl som värdefull information gällande din mix eller master. Men hur går du egentligen bäst tillväga?

    Det finns många anledningar och inte minst fördelar med att referenslyssna:
    Du neutraliserar hörseln och stiger ur bubblan Får en direkt påminnelse om hela frekvensområdet  Hör balansen mellan olika instrument Uppfattar stereobild och panorering Reverb och effekter Volym, kompression och limitering Referenslyssning är med andra ord en oerhört tacksam tillgång när du ska fatta kritiska mix- eller mastringsbeslut. Och det bästa av allt är att det är helt gratis och fungerar i alla musikprogram.
    Det absolut viktigaste när det kommer till referenslyssning är att låten du använder som referens har exakt samma volym som din egen kreation. Du jämför i regel med mastrade låtar och vi människor har en dålig förmåga att uppfatta starkare som bättre. Det blir därför problematiskt om referenslåten är starkare i volym och du försöker anpassa din mix efter detta. Vidare är det i stort sett omöjligt att lyssna detaljerat och ta kritiska beslut (som exempelvis hur stark baskaggen eller leadsången är i förhållande till annat) om volymen skiljer sig åt - det blir då ingen verklighetsförankrad referens. Slutligen är det av största vikt att snabbt kunna växla mellan låtarna, eftersom din hörsel snabbt tappar fokus.
    Så för att referenslyssna korrekt behöver du alltså:
    Lyssna på samma volym. Växla snabbt mellan låtarna. Men hur går du då egentligen till tillväga? Det finns två huvudsakliga vägar. Antingen importerar du referenslåten i ett pågående projekt, eller så exporterar du din mix eller master och importerar i ett tomt projekt.
    Importera i befintligt projekt
    Importera referenslåten på en tom kanal och muta den. Se till att masterkanalen är fri från pluggar eftersom referenslåten annars färgas av detta. Analysera volymen i låtens starkaste parti med exempelvis Youlean och läs av Intergraded loudness. Detta talar om den genomsnittliga volym i LUFS. Analysera referenslåten på samma sätt och läs av. Justera referenslåtens volym så att den matchar din egen. Vi leker med tanken att du får ett värde på -18.5 LUFS och referenslåten -9.2 LUFS. Detta betyder att referenslåten är 9.3 dB starkare i volym eftersom 18.5 - 9.2 = 9.3. Du ska alltså sänka referenslåten -9.3 dB för att matcha dina -18.5 LUFS. Muta referenslåten och spela upp din mix. Se till att du på ett enkelt sätt kan muta hela mixen och snabbt växla mellan låtarna. Importera i tomt projekt
    Exportera din mix till en högupplöst wav-fil i samma upplösning som du spelat in och mixat. Vanligtvis 24-bitar i 44.1 kHz. Importera mixen och referenslåten på varsin tom kanal i ett nytt projekt. Nu kan välja att göra på samma sätt som ovanstående, eller använda dig av tjänsten loudnesspenalty för att sätta volymen. Ladda upp låtarna och läs av Spotify-värdet, eller vilket värde du vill bara du väljer samma. Anpassa sedan volymen mellan låtarna. Det viktiga är alltså återigen att låtarna har mer eller mindre exakt samma volym (detta kan vara svårt att höra själv, därav valet av hjälpmedel) och att du snabbt kan växla för att inte förlora fokus. Missar du någon av dessa punkter blir referenslyssningen i stort sätt meningslös. Det finns en rad olika program som gör sitt bästa för att underlätta ovanstående process och det är fritt fram att välja själv hur du vill arbeta. Bland annat har Youlean en standalone app vilket innebär att du läsa av LUFS direkt från andra ljudkällor som exempelvis Spotify, iTunes och Youtube.
    Reference Metric AB MCompare Läs gärna Spellistan jag ständigt återkommer till för referenslyssning
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
     
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

    Hasse Nilsson
    När du mixar musik handlar det ofta om att hitta precis rätt typ av distorsion vid exakt rätt tillfälle. Waves Multimod Rack ger dig en palett med kraftfulla verktyg att göra just det.
    Genom att samla Waves distorsions-, mättnads- och överstyrningseffekter i ett och samma rack blir det enkelt att manipulera inkommande ljud med modulationskällor. Och det låter ju inte så kul i skrift, men i praktiken är det ett kraftfullt kreativt multiverktyg i den datordrivna studion. Du kan flytta runt effekter efter eget tycke och därigenom enkelt få fram komplicerade inställningar samtidigt som du har full kontroll över effekterna.

    Multimodulering i ett nötskal

    Fem fräsiga effekter
    Waves har skapat Multimod Rack med tanke på tre produkter ur sin effektportfölj:

    Abbey Road Saturator
    Den mest subtila pluggen i samlingen som adderar mättnad och briljans. Kan även bita ifrån och låta nästan elakt. Berzerk
    En veritabel verktygslåda som låter dig bygga en disteffekt från grunden. Kombinerar distorsion, överstyrning, karaktär och dynamik. MDMX Fuzz, Overdrive och Screamer
    Lägger till tre olika sorters distorsion inklusive användbara funktioner som oktavering. När effekterna sitter i Multimod-racket kan de användas i många fler situationer än att bearbeta gitarrljud. Rikligt med förinställningar
    Du kan botanisera länge och väl bland pluggens förinställningar. Förutom fabriksinställningarna så har en lång rad namnkunniga producenter bidragit med sina mixtrick. Istället för fantasinamn har förinställningarna tydliga anmärkningar om de ska användas för att snyggdista en Les Paul, trasha till en trumloop eller få en elbas att skaka, för att ta ett par exempel ur den digra högen. Det uppskattas verkligen.

     
    Grymt gratisgodis
    Vill du lägga till traditionella effekter som delay, reverb och chorus till ditt rack så följer det med sådana kostnadsfritt, inklusive förinställningar. Det går även utmärkt att bara använda gratispluggarna för att, som man ju vill, dra på med ett trippelt modulerbart delay.

     
    Modulera mera
    All modulering kan synkas till den interna klockan i ditt inspelningsprogram, eller köras i friläge. Moduleringshastigheten går även att ställa i taktarter, fjärdedelar, åttondelar och så vidare. Hur moduleringen uppträder går att välja…

    …med en vågform.

    …eller en programmerbar sekvens.

    …eller att du ritar en vågform själv på frihand. Du kan ha fyra olika moduleringsskällor igång samtidigt.

    Mångsidigt koncept
    Sammanfattningsvis ser vi framförallt tre fördelaktiga användningsområden för produkten:
    All sorts hård musik med framträdande distorsion, både på enskilda instrument, sång eller trumpaket. Används med viss försiktighet och håll koll på utsignalen.  Mixning av alla typer av produktioner. Modulerad mättnad (saturering) och mild distorsion ger energi åt en livlös mix på ett kick. Moderna urbana beats. Exempelvis kan en 808-bas fås att mullra (eller skrika) som aldrig förr.
    Det virtuella racket är gratis om du redan äger några av Waves distorsionspluggar och i annat fall kostar de från cirka en femhundring stycket och uppåt.
    Läs mer om Waves Multimod Rack >
     
    Studio använder sponsrade länkar i denna artikel. Genom att använda dem och köpa via dem så stöder du Studios arbete med att ta fram redaktionellt material som du kan läsa gratis.

    Jon Rinneby
    Mixakuten med Jon Rinneby i spetsen svarar på frågor om mixning och mastring, oavsett vilken nivå du befinner dig på eller var i skapandeprocessen du är. Tjänsten är gratis och varje medlem får hjälp vid upp till två tillfällen.
     Jon Rinneby har arbetat professionellt med mixning och mastring i över 15 år och jobbat med artister som bland annat Nina Persson och Warner Music Sweden. (Bilden är tagen på Tambourine Studios).
    Läs mer om Mixakuten och kom igång redan idag.

    Lotta Fahlén
    MÅNDAGSINTERVJUN: Måndagsintervjun är en ny serie där Lotta Fahlén intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, som publiceras varannan måndag med start idag. I denna första del pratar vi med artisten, producenten och låtskrivarpedagogen Cecilia Nordlund om kreativa processer – att vara kreativ på beställning och om att hitta inspiration i vår turbulenta samtid. Cecilia Nordlund känns igen för sin dynamiska röst, träffsäkra texter och sin förmåga att skapa musik som både skaver och tröstar.
    Cecilia Nordlund. (Foto: Anna Drvnik)
    Med bandet Cecilia & Fullmånen Från Helvetet skapar hon suggestiv “oljudspop” på svenska och gav 2018 ut albumet Åska & Blod. Hon har tidigare samarbetat med artister som Fever Ray och Marit Bergman och frontat bland annat bandet Souls. Med drivkraften att sprida kunskap om hur viktigt musicerande är för den egna hälsan undervisar hon bland annat på Malmö Musikhögskola och gör regelbundna skolturneér via Skapande Skola. Hon komponerar även för film och teater och i höst är hon aktuell med att skapa musik till och delta i en nyskriven föreställning av Erik Holmström på Folkteatern i Göteborg.
    VIDEO: Låten Frukt & barn från albumet Åska & blod
    Hur brukar din kreativa process se ut?
    –Det bästa är om någon tvingar mig att göra en låt. Jag behöver deadlines eller vara skeppsbruten på en öde ö med oändligt mycket tid och vara uttråkad. Det är jag alldeles för sällan nu för tiden med en uppmärksamhetskrävande spattig hund, barn och högar med smutstvätt som ska sorteras och tvättas och en mobil som skriker åt mig att kolla olika appar exakt hela tiden.
    –När jag väl sätter mig och skriver en låt så är processen olika. Texter till mitt punkband Det Döda köttet brukar jag och bandet leka och flamsa fram men texterna till Fullmånen från Helvetet kan vara en lång och ofta smärtsam process. Jag stångas aktivt med mig själv och självhatet. Som tur är har jag blivit bättre på att inte lyssna på de elaka rösterna i huvudet som dissar allting jag gör. Numera tänker jag att min enda uppgift som låtskrivare är att hela tiden göra och producera – inte att bedöma mig själv.
    Var hittar du din inspiration?   
    –Jag har promenerat fram många låtar och melodier. Jag gillar att gå långt, gärna genom fula och övergivna industriområden och utan något direkt mål. Inspiration för mig kommer när jag stillar bruset inuti – ur tystnad och betraktelse.
    –Samtiden inspirerar också såklart, vi lever i en turbulent tid och jag tänker mycket på hur jag kan bidra till att världen går åt rätt håll. Det är så mycket orättvisor och förtryck runt om i samhället som gör mig både rädd och arg. Där blir musiken som terapi. Att läsa böcker, poesi, se film och gå på teater, konserter och museum är också bra. Tjuvlyssna på bussen kan funka också.
    Vilka för- och nackdelar ser du med att jobba med ett yrke som ofta kräver att vara kreativ på beställning?
    –För det första har jag sett till att jag är helt fri. Jag släpper all musik själv – hur och när jag vill. Dessutom tjänar jag större delen av mitt uppehälle på att undervisa i låtskrivande vilket gör att jag kan göra exakt vad jag vill och aldrig kompromissa.
    –När jag skriver musik för teater är att vara kreativ på ”beställning” inget problem för mig. För mig kan det nästan vara lättare att vara kreativ med ramar och begränsningar. Det är ett skönt avbrott att vara en del av ett större sammanhang när jag under vissa perioder är en del av en teaterensemble. Livet som frilansande kreativ kan bli väldigt ensamt i perioder.
    Cecilia Nordlund. (Foto: Åsa Wallin)
    Kan du dela med dig av några knep du brukar ta till för att komma ur kreativa svackor?
    Stäng av internet! Kasta mobilen i golvet Sätt upp deadlines Förvänta dig aldrig att du blir nöjd. Jag har accepterat att jag aldrig kommer vara nöjd. Målet är enbart att alltid göra, vara nyfiken och leka fram nya idéer Låt personer som du litar på avgöra vad som är ”bra” eller ”dåliga” idéer. För min del får personer jag spelar med avgöra om mina olika låtidéer är bra eller inte för själv har jag ingen aning. Det har hänt flera gånger att de låtar jag tycker är bra är bandet inte så imponerade av men de idéer som jag själv tyckt varit väldigt pinsamma eller självutlämnande har bandet lyft upp och så har det blivit fantastiska låtar Jämför dig inte med andra Våga testa nya vägar och utmana sig själv. Byt instrument eller skriv på ett annat språk till exempel Ha kul och tro inte att det du gör är livsviktigt samtidigt som det kanske kan bli just det för någon annan. En tråkig trend är att alla tror att en måste vara världsmästare för att få lov att ta plats. Alla borde spela i band för det är något av det roligaste du kan göra med vänner. Bättre för hälsan också och roligare att göra med bästa kompisen än att shoppa Hur arbetar du nu under Coronatider när vi uppmanas att jobba hemifrån?
    –Nu undervisar jag via Zoom på Musikhögskolan vilket fungerar förvånansvärt bra och imorgon ska min dotter få en fiollektion via Zoom för första gången.
    –När jag skriver musik ihop med andra använder jag Auddly som är en "sång data hub” för co-write projekt, utformad och uppbackat av Niclas Molinder, Max Martin och Björn Ulvaeus. Ett hett tips att kolla upp!
    Läs mer på Cecilia Nordlunds hemsida

    Måndagsintervjun är en återkommande serie som publiceras varannan måndag, och där Studios skribent Lotta Fahlén intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande.

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Det finns idag en uppsjö pluggar till pc och Mac, de flesta med syftet att underlätta och bättra på din studiokvalité. Med detta sagt behöver det inte kosta skjortan att utöka ditt pluggbibliotek. Faktum är att det många gånger inte kostar något alls.
    För ett antal månader sedan skrev jag om Mina 5 favoritpluggar för mixning och mastring, en del penningslukande och en del lite billigare. Dessa digitala hjälpredor ligger mig fortfarande varmt om hjärtat och rekommenderas starkt. Dagen till ära har jag plockat fram fem färska gratispluggar som förhoppningsvis sätter lite sprutt på kreativiteten. Med detta sagt vill jag också passa på att slå ett slag för Mixakuten, en kostnadsfri tjänst för din mix eller master, som med största sannolikhet drar igång här på Studio redan nästa vecka. Må inspirationen flöda!
    Coffee - The PUn

    En gratis germanium baserad equalizer med inspiration från Pultec. Pluggen har en varm vintagekaraktär och fungerar ypperligt på allt som behöver fetas till eller mjukas upp. Samtidigt lämpar sig Coffee - The PUn till när du vill ha lite extra luft och subtil saturation. Sång, trummor, bas, akustiska gitarrer och pianon är självklara användningsområden.
    Länk: http://www.acustica-audio.com/pages/aquarius
    Echobox D7

    Ett smutsigt lo-fi delay som hämtat inspiration från en japansk golvpedal. Originalpedalen tillverkas inte längre och sällan dyker upp på andrahandsmarknaden, vilket gör denna mjukvaruemluering lite extra spännande. Echobox D7 gör sig speciellt bra på gitarr men ger även spännande och oväntade resultat på sång, eller vad som helst egentligen.
    Länk: https://senderspike.wordpress.com/20...22/echobox-d7
    SnareBuzz 2.0

    En rolig liten plugg som simulerar den naturliga vibration som uppstår i virveltrumman, då andra instrument spelar. Perfekt för att liva upp en torr tagning eller samplade trummor. Med SnareBuzz 2.0 blir det helt enkelt lite mer levande.
    Länk: https://www.wavesfactory.com/product/snarebuzz
    Span 3.8

    En vintageplugg i ordets rätta bemärkelse, då Voxengo Span funnits sedan urminnes digitaltider. Nu har det populära mätverktyget nått version 3.8 innehållandes diverse förbättringar och funktioner. Till nyheterna hör bland annat bättre hantering för presets och färgval.
    Länk: https://www.voxengo.com/product/span
    NCAR
    Analog Obsession fortsätter att mata ut pluggar på rullande band och senast ut är summeringsmixern NCAR, vilken kort och gott bjuder 8 stereokanaler med preamp och 3-bands eq. Tanken med en summeringsmixern är att ge bättre separation och ett subtilt djup mellan kanalerna. Huruvida detta faktiskt alltid är en fördel eller inte är upp till var och en att avgöra. Analog Obsession livnär sig som Patreon, så skänk gärna en slant om du uppskattar pluggarna.
    Länk: https://www.patreon.com/analogobsession
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
     
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

    Ollie Olson
    Jag kommer i detta tips ge dig specifika råd i inspelning gällande i huvudsak akustisk gitarr, som kan fungera som vägledning eller inspiration, även om du inte har exakt den utrustning som jag brukar använda. När jag gör inspelningar ute på "fältet", så måste även jag improvisera då den utrustning jag önskar inte alltid finns på plats.
    Det finns lika många sätt att placera mikrofoner som det finns människor som placerar dem, så bara för att jag skriver dessa olika tips behöver det inte betyda att det är det enda sättet att göra det på, det betyder bara att jag har testat en massa olika mikrofoner och deras placeringar, och jag gillar det jag hör när jag utför följande tips.
    Jag vill berätta om hur du kan spela in akustisk gitarr med flera mikrofoner, där var och en av dessa mikrofoner och dess placering ger ett utmärkt ljud att använda ensamma, men så klart blir det ett maffigare ljud ju fler mikrofoner du använder, men risken för fasfel ökar ju exponentiellt ju fler mikrofoner du använder. (Se längst ner på sidan gällande artiklar om fas och fasfel).
    Fem mikrofoner
    Jag använder mig i detta tips av fem mikrofoner: två kondensatormikrofoner med små membran typ Neumann KM84. En stormembransmikrofon, typ Neumann U67 och slutligen två bandmikrofoner typ två Royer eller två KM84:or.
      Neumann KM 84 och Neumann U 67
     
    Royer R-121 MK II
    Vi börjar med att placera personen och hens gitarr i ett rum som helst är 6-7 kvadratmeter stort, och som är ganska dämpat. Om ett helt perfekt rum inte finns att tillgå, vilket det ju väldigt sällan gör, så får vi skapa det. Om du har ett för stort rum så försök att avgränsa det genom att sätta gitarristen mot ett hörn, eller om möjligt, ställ lite högre stolar med filtar hängande över sig runt omkring där hen sitter. Huvudsaken är att du försöker dämpa upp runtomkring så att du inte får en massa reflektioner som studsar i rummet.
    Placera mikrofonerna på följande sätt:
    Välj en kondensatormikrofon (småmembran) och sätt den vid 12:e bandet på gitarrens hals. Rikta den rakt mot halsen med ett avstånd på runt 15-20 cm.  Placera sedan en kondensatormikrofon (stormembran) precis bredvid den första mikrofonen. Rikta den på samma sätt, och var väldigt noggrann med att de har exakt samma avstånd till halsen.  Sätt den andra kondensatormikrofonen (stormembran) på samma avstånd, men placera den riktad i 45 graders vinkel mot stallet på gitarren. Mät avståndet så att du får dessa identiska mellan alla mikrofoner.  Sätt mikrofon 4-5, det vill säga, två kondensatormikrofoner med små membran typ Neumann KM84 eller två bandmikrofoner typ Royer ovanför gitarristen, i X/Y-placering cirka 20-30 cm ovanför huvudet. Därefter är det dags att lyssna. Sätt ett Low cut-filter på alla mikrofoner utom på stormembrans-kondensator-mikrofonen som ska få stå för kropp och värme. Du kan gott skära upp till 300-400 Hz på de två småmembrans-mikrofonerna, som sitter mot hals och stall, och beroende på hur mycket du vill känna av rummet så ska du nog ta minst lika mycket på X/Y-paret ovanför också, kanske mer – Det beror på vilken akustik du har i rummet, och du får skruva på EQ:n tills du tycker att det känns bra. Tänk bara på att om du spelar in med en EQ, så är det väldigt mycket lättare att skära bort till exempel bas, än att skapa det efteråt om det redan är bortskuret.
    Tänk också på att få en bra signalnivå, så att det inte blir för mycket brus eller dylikt som gör att det låter sämre än det behöver.
    Det är viktigt att gitarristen sitter stilla, och i samma position hela tiden när hen spelar, annars finns det risk för att ljudet ”åker i stereobilden” eftersom det är parallella stereouppmickningar. Tejpa lite på golvet så att gitarristen kan sätta fötterna på märkena så vet du att hen sitter rätt varje gång. Det är bra om gitarrens volymstyrka är jämn genom hela låten.
    Inspelning på fem separata kanaler
    Nu kan du spela in på fem separata kanaler, och när ljudet kommer tillbaka så ska du panorera stormembrans-mikrofonen i mitten. De två småmembrans-mikrofonerna ska vara fullt panorerade till vänster respektive höger, och slutligen de två mikrofonerna som är placerade ovanför, ska du också panorera fullt ut vänster och höger.
    Det fina med denna uppställning är att du har en massa möjligheter. Det är ju så klart en onödigt stor uppställning, om du nu bara ska spela in lite ”ringa-racka”, men om gitarren ska vara bärande så ger detta dig möjligheter att göra den hur stor eller liten du vill. Du kan hålla mitt-micken lite varmare och de två sidomikrofonerna lite mer diskantrika och på så sätt få en riktigt bred stereobild. Vill du ha den varmare och smalare så sänker du sidomikrofonerna så klart.
    Färga med överhängsmikrofonerna
    De två överhängsmikrofonerna låter du "färga in rummet", och ett bra sätt att utnyttja dem är att lägga effekter på dessa mickar. Exempelvis om du vill ha lite reverb, delay eller annat – på så sätt känns gitarren varm och nära men har ändå en fin efterklang ifrån något reverb eller delay.
    Om sånginspelning, mikrofonplacering för gitarr och piano samt om fasfel
    Tidigare har jag gjort ett tips på hur du kan jobba när du ska spela in sång som du kan läsa här: Att tänka på vid sånginspelning, samt ett mer allmänt tips på hur du kan tänka generellt vid mikrofonplacering – bland annat när du ska spela in en akustisk gitarr med en mikrofon, vid 12:e bandet om du vill ha det lite mer diskantrikt, och vid stallet om du är ute efter ett varmare och något basigare ljud, och även tips gällande piano som du kan läsa här: Betydelsen av rätt mikrofonplacering.
    Gällande ämnet fas och fasfel, så rekommenderar Studio Jon Rinnebys artikel Fasen. Vad bra den låter, samt blogginlägget Fasfel och hur du undviker det av Studio-medlemmen "Trombonisten".

    Hasse Nilsson
    Sluta nyhetsknarka och gör något konstruktivt av tiden. Flera aktörer i musikbranschen drar sitt strå till stacken för att ge liv åt dina musikdrömmar i spåren av viruspandemin.
    Lär dig lira gura

    Fender bjussar på tre månaders kostnadsfri tillgång till företagets tjänst Fender Play, en plattform för både nybörjare och rutinerade musiker som spelar bas, gitarr eller ukulele. Play fungerar både med dator och mobil. Läs mer om hur du aktiverar ditt konto på tjänsten.
    Kostnadsfria analoga drömmar

    Native Instruments skänker samplingsinstrumentet Analog Dreams med anledning av krisen med covid-19. Du behöver Kontakt Player för att rocka loss med de över 100 1980-talsdoftande ljudinställningar. Kontakt Player är också gratis och funkar med både Windows och Mac.Ladda ned Analog Dreams här.
    Skaffa Soundation Premium om du pluggar

    Det webbaserade inspelningsprogrammet Soundation erbjuder skolor gratis Premium för att stötta musikundervisningen under corona-tider. Soundation Premium ger obegränsad tillgång till Soundations alla funktioner, exempelvis obegränsade projekt, över 20 000 samplingar, tio mjukvaruinstrument, 15 ljudeffekter, automatisering med mera.
    Läs mer här.
    Har du tips på tjänster, mjukvaror eller andra erbjudanden som erbjuds utan kostnad i dessa tider? Dela dina fynd med andra i kommentarsfältet under artikeln.

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: I tider som dessa är det viktigt att påminna sig om att mindre många gånger kan vara mer. Och ibland behöver vi faktiskt ta ett steg tillbaka för att få nya (eller gamla) perspektiv, så även när det kommer till mixning av musik.

    Vad soptunnorna ska symbolisera låter jag vara osagt. Men en sak står i alla fall klar, vi slänger på tok för många godbitar i onödan. 
    Jag brukar påpeka vikten av att använda referenslåtar, vilket du bland annat kan läsa om i Spellistan jag ständigt återkommer till för referenslyssning och Användning av referenslåtar inför mixning. Likväl brukar jag fråga de artister jag jobbar med om de har någon slaskmix/demo som jag kan utgå från som referens när jag mixar. Detta för att få ett hum om i vilken riktning de vill dra sin musik. Men hur går du egentligen tillväga om du mixar dig själv, eller om musikerna du jobbar med inte har någon referensmix? Går det att vara sin egen referens?
    Jo då, det finns det en enkel lösning på problemet, som dessutom är ruskigt effektivt. Detta tips utfår från att du sätter tänderna i en helt ny mix, från grunden. 
    Slaskmixen
    Börja med att ställa volym och panorering, inget annat. Lägg max 15-20 min på detta, beroende på projektets storlek. Jobba snabbt och mixa med hjärta snarare än hjärna. Fokusera på vad som känns rätt i stunden och lita på din magkänsla. Exportera och spara slaskmixen, vilken vi snart ska återkomma till. Ta en paus på 5-10 minuter.
    Breda filter
    Nästa steg är equalizern. Här föreslår jag att du använder breda filter och försiktiga hög- och lågpassfilter. Jobba med stora penseldrag, snarare än kirurgiska ingrepp, och fokusera på helheten istället för detaljerna. Syftet är att hitta en frekvensmässig balans mellan de olika kanalerna, utan att förändra grundljudet allt för mycket. Det ska låta naturligt i brist på bättre uttryck. Det kanske handlar om att du sänker 2-3 dB vid 400 Hz på gitarrerna för att lämna plats till sången, eller att basen får en liten knuff runt 80 Hz, medan baskaggen får backa vid samma frekvens. Lyssna och justera i kontexten och försök att undvika soloknappen *. Denna metod förutsätter att du spelat in så som du vill att det ska låta, vilket för övrigt alltid är att rekommendera.
    * Soloknappen är utmärkt när du behöver detaljlyssna eller leta problematiska frekvenser, vilket inte är nödvändigt i detta skede.

    Bilden visar ett low-cut vid 80 Hz med 6 dB slope, -3 dB vid 400 Hz samt en liten ökning vid 10 kHz. Observera de breda justeringarna, likt böljande kullar.
    Kompression på rätt sätt
    Precis som med equalizern är det nästan alltid bättre att komprimera i sammanhanget. Det är nämligen lätt hänt att du komprimerar för lite, eller för mycket, om du sololyssnar eftersom kompressionen då av naturliga skäl hörs tydligare. Kompression upplevs med andra ord olika, beroende på kontext. Vidare handlar kompression lika mycket om att kontrollera dynamik som att forma ljud och skapa rörelse, vilket du kan läsa om i Varför låter mixen så tunn och livlös? – del 1 och här finner du även del 2. Det är därför extra viktigt att komprimera med hänsyn till övriga instrument då allt hänger ihop. Med detta sagt är det långt i från alla instrument eller kanaler som behöver komprimeras. Generellt är sång, bas, trummor och vissa akustiska dynamiska instrument givna, resten bör du ta en rejäl funderare över.
    Rymd
    Slutligen ska vi skapa lite rymd runt varje instrument med hjälp av reverb och då talar jag inte om ett reverb som hörs, utan snarare känns. Ett reverb som fyller ut tomrummet, det torra, mellan varje anslag. Detta ger automatiskt mixen mer djup och en känsla av en tredje dimension, snarare än två - som mellan vänster och höger högtalare. Två fina pluggar för ändamålet är Sunset Sound Studio Reverb från IK Multimedia och Valhalla Room från Valhalla DSP. Självklart kan det finnas anledning att lämna vissa instrument helt torra, för att skapa kontrast, vilket är ett kapitel i sig.

    Sunset Sound är mitt nya favoritreverb när det kommer till att efterlikna olika sorters rum, stora som små.
    Slaskmix 2
    Nu är det dags att exportera igen och denna gång döper du mixen till slaskmix 2. Ta en paus på minst 5-10 minuter. Jämför sedan den nya mixen med den ursprungliga slaskmixen. Varför? Jo, den ursprungliga slaskmixen talar nämligen om för dig vad som är viktigt i låten, för dig. Du mixade utan att tänka för mycket, du mixade på känsla utan att blanda in tekniken. Vidare berättar den på ett rakt igenom ärligt och oförskönat sätt om du rattat bort sig på vägen. Blev det verkligen bättre? Om så är fallet, bra, fortsätt då att mixa som vanligt med effekter, automatiseringar och annat (men spara den nya slaskmixen som nästa referens). Om inte, gå tillbaka till ritbordet och fundera över vad som gick snett och varför. Ibland är det en god idé att börja om från början, helst nästa dag med pigga öron. Andra gånger räcker det med enstaka justeringar.

    Slaskmix 1 och 2 importerade i ett tomt projekt för att snabbt kunna jämföras med varandra. Tänk på att det kan vara volymskillnader.  
    Lycka till.
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
     
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
     

    Hasse Nilsson
    Behöver du välja inspelningsprogram/DAW? Vi har gjort en guide över de viktigaste på marknaden – både nya och sådana som har funnits en tid. För både Windows, Mac, Linux och iOS/Android. Och några helt webbaserade.
    Att välja vilket inspelningsprogram du ska använda när du producerar din musik är inte busenkelt. Det beror delvis på vilken typ av musik du gör eller om jobbar med flera olika musikstilar. Idag har i stort sett alla inspelningsprogram (eller DAW) obegränsat med inspelningskanaler. Istället är det datorn och dess kapacitet som sätter gränsen. Det är även standard att ett bra musikprogram läser pluggar (effekter och instrument) från andra tillverkare än den som producerat programmet. Vi har gjort vårt bästa för att på ett kortfattat och lättbegripligt sätt hjälpa dig att sålla i det digra utbudet. Alternativen presenterar vi i bokstavsordning och därmed utan inbördes rangordning, och vi har även utgått från varje tillverkares fullstora programpaket.
    Ardour 

    Ett projekt som baseras på öppet källkod och som utvecklas gemensamt av att stort antal programmerare runt hela planeten. Med tiden har Ardour blivit ett fullstort paket med medföljande pluggar och stöd för pluggformaten audio units, vst och lv2. Programmet erbjuder, som är brukligt i sådana här projekt, stor frihet för användaren att själv konfigurera funktioner, utseende och tekniska attribut. Den entusiastiska användarbasen borgar för omfattande support-resurser. Bra stöd för ljudläggning av digital video. 
    Tillverkare: Ardour (ardour.org)
    Operativsystem: macOS, Windows och Linux
    Pris: Gratis
    Kommentar: Oslagbart pris och programmet är mångsidigt och modulärt. Möjligen för avancerat för nybörjare.
     
    Bitwig

    Startades ursprungligen av avhoppare från Ableton vilket märks på vissa likheter mellan programmen. Bitwig kan sägas vara ett av de mer moderna inspelningsprogrammen. De senaste möjligheterna med den matrisbaserade moduleringsvyn är mycket spännande, men givetvis går det utmärkt att använda Bitwig som ett vanligt inspelningsprogram utan krusiduller. Bra medföljande ljud-, -effekt och instrumentinnehåll. Ett fullgott alternativ till de mer etablerare lösningarna.
    Tillverkare: Bitwig (www.bitwig.com)
    Operativsystem: macOS, Windows och Linux
    Pris: Cirka 4 100 kr. Instegsversionen kostar 1 075 kronor.
    Kommentar: Modernt gränssnitt med avancerade möjligheter. Slagsida åt elektronisk musikproduktion.
     
    Cakewalk

    Köptes loss från då krisande Gibson när produkten egentligen var tänkt att gå i graven efter över 30 år (!) som mångas favorit. Nu lever det vidare tack vare Bandlab och är dessutom kostnadsfritt. Arbetsflödet och stödet för pluggar är uppdaterat och vi gillar även möjligheten att dela en låt direkt från programmet till Youtube, Soundcloud, Facebook med flera. En riktigt bra digital arbetsstation som även fått med sig underliggande teknik från det nedlagda programmet Sonar.
    Tillverkare: Bandlab (www.bandlab.com)
    Operativsystem: Windows
    Pris: Gratis
    Kommentar: Oslagbart pris, och snyggt gränssnitt. Endast för Windows. Kunde haft mer medföljande instrument och effekter.
     
    Cubase

    En av marknadens giganter vars första version släpptes redan 1989. Mycket mångsidigt och klarar allt från enkla dansmusikmixar till omfattande filmljudsproduktion. Medföljande pluggar och effekter är i toppklass. Det nya arbetsflödet som kom med version 10 är en klar förbättring, inklusive nya möjligheter att bearbeta inspelat ljud. Cubase går inte att bortse ifrån om du vill ha ett traditionellt inspelningsprogram som utvecklats till det bättre under lång tid. En klassiker, säkert i många år till. En flitig användare är filmkompositören Hans Zimmer.
    Tillverkare: Steinberg (www.steinberg.net)
    Operativsystem: macOS, Windows och iOS
    Pris: Cirka 5 565 kronor. Finns i två instegsversioner för 3 175 kronor resp. 995 kronor. Cubasis för iOS kostar 595 kronor.  
    Kommentar: Marknadsledande musikproduktionslösning med bra medföljande innehåll. Traditionell design.
     
    Digital Performer

    Tillverkaren släppte ett av de första musikprogrammen till Mac 1984. Den här gamla trotjänaren har emellertid ryckt upp sig rejält och nyheterna bär tydlig inspiration från Ableton Live, komplett med tidsträckning (från Zynaptiq), loopfunktioner och midi-klipp. Godkänt utbud av medföljande instrument och effekter. Genomgående ett bra inspelningsprogram som håller stilen och samtidigt utvecklas med moderna finesser.
    Tillverkare: MOTU (motu.com)
    Operativsystem: macOS och Windows
    Pris: 1 890 kronor
    Kommentar: Hyggligt pris och bra finesser. Mycket likt Ableton Live.
     
    FL Studio

    I takt med populärmusikstilen EDM:s framgångar för några år sedan ökade användandet av FL Studio markant. Avicii var en av dem som använde FL Studio flitigt. Det lär även vara många unga producenters förstahandsval. Med gratis uppdateringar på livstid och delad licens på Windows och Mac är programmet attraktivt inför framtiden. Eftersom företaget lägger till smarta funktioner kontinuerligt är det hög tid att ta bort den leksaksstämpel som FL Studio har haft sedan det kallades för Fruity Loops. Framförallt är det sekvensbaserade komponerandet suveränt för modern dansmusik. Helt godkända medföljande effekter och instrument.  
    Tillverkare: Image-Line (www.image-line.com)
    Operativsystem: macOS, Windows, iOS och Android
    Pris: 7 800 kronor. Finns i flera olika instegsversioner ned till 860 kronor. FL Studio Mobile kostar 169 kronor för iOS och 130 kronor för Android.
    Kommentar: Snabbjobbat och hyfsat lätt att lära sig. Bra stöd för olika plattformar, dock lite kostsamt i den största versionen.
     
    Garageband

    Apples enklare app växte ur sin kostym för flera år sedan. Idag går det att göra väldigt mycket i Garageband om du bara letar lite bland funktionerna. I övrigt är inspelningsprogrammet fortfarande ypperligt att komma igång med som nybakad musikmakare med ett genomgående fokus på att skapa musik snarare än bearbeta ljud. Ett extra plus är att versionerna för både dator och mobiltelefon/surfplatta är hyfsat kompatibla och att projekt skapade i Garageband dessutom kan öppnas i storasyskonet Logic Pro X.
    Tillverkare: Apple (www.apple.com)
    Operativsystem: macOS och iOS
    Pris: Gratis
    Kommentar: Oslagbart pris. Lättjobbat och logiskt. Endast för Mac.
     
    Live

    Via dj-scenen och vidare som electronica-producenternas favorit är idag Ableton Live många producentproffs förstaval. Programmets styrka är att det både går att använda som ett verktyg för improvisation och strukturerat komponerande samtidigt. Tillverkaren Ableton har även utvecklat flera instrument, effekter och redigeringsfunktioner som de, i alla fall en stund, varit ensamma om. För mer avancerat användande ger tillägget Max For Live (M4L) nästan obegränsade möjligheter att manipulera både ljud och midi i realtid. Spännande bibliotek med effekt och instrument medföljer.
    Tillverkare: Ableton (www.ableton.com)
    Operativsystem: macOS och Windows
    Pris: Cirka 4 490 kronor. Finns i två instegsversioner för 3 375 kronor resp. 855 kronor. 
    Kommentar: Den fullstora versionen har enorma möjligheter, och detta verktyg är i utveckligens framkant. För vissas behov kan det vara lite väl avancerat.
     
    Logic Pro X

    Standard i många musikstudior och med ett arbetsflöde som inte ändrats nämnvärt på nästan tio år. Men i stadig takt läggs nya funktioner och finesser till så att programmet inte blir omkört av konkurrenterna. Även om tredjepartspluggar kan ge Logic finesser för att lira live och jamma, är programmets tonvikt och bas det linjära sångbaserade musikskapandet. Mycket generöst ljud-, effekt- och instrumentbibliotek gör att det går att spela in, mixa och mastra i Logic utan några kostsamma plugginköp, om du vill. Stabilt och med gratis uppdateringar.
    Tillverkare: Apple (www.apple.com/logic-pro)
    Operativsystem: macOS
    Pris: Cirka 2 395 kronor
    Kommentar: Prisvärt, och med ett stort utbud av medföljande möjligheter. Väldigt allround. Endast för Mac och stöder inte vst-standarden. Rätt tuffa systemkrav.
     
    Mixcraft

    Brukar presenteras som ett Garageband för Windows och det är inte så illa beskrivet. Dock har programmet de senaste åren begåvats med allt fler funktioner och är idag de facto ett fullstort inspelningsprogram. Dessutom till ett bra pris. Bland de mer avancerade tillämpningarna finner du automatseringsverktyg och möjligheten att konvertera ljud till midi med ett enda klick. Mixcraft är ett i onödan förbisett program som du kan överväga om du kör Windows.
    Tillverkare: Accoustica (acoustica.com)
    Operativsystem: Windows
    Pris: Cirka 1 435 kronor. Finns som instegsversion för 725 kronor.
    Kommentar: Bra pris, och godkänt medföljande innehåll. Endast för Windows, och kanske inte snyggaste gränssnittet.
     
    Pro Tools

    De yrkesverksamma ljudteknikernas och proffsmixarnas standardval sedan 1989. Och det är just ljudredigering som är Pro Tools paradnummer. Med tanke på hur komplicerade många inspelningsprogram på marknaden är, så är Pro Tools inget dåligt val heller i en hemstudio. Programmet kräver viss instudering som dock betalar av sig i form av mästerlig kontroll över inspelning och bearbetning. Att behärska de kraftfulla och precisa reglagen kräver vanligtvis memorering av kortkommandon. Tillverkaren har en egen pluggstandard (aax).
    Tillverkare: Avid (www.avid.com/pro-tools)
    Operativsystem: macOS och Windows
    Pris: 5 390 kronor. Finns även som prenumeration från 350 kronor per år.
    Kommentar: Mäktiga redigeringsfunktioner och bra medföljande innehåll. Programmet har en viss inlärningskurva, och är ganska kostsamt.
     
    Reaper

    När det gäller kul-för-kosingen-faktor är det få som klår Reaper. Förutom gratisprogrammen, förstås. Programmet är producerat för att ta så liten plats som möjligt både när det gäller lagring och arbetsminne. Med andra ord är det nog tänkt att du ska vilja köpa till pluggar från tredje part. Det finns till och med specialfunktioner just för dessa. Reaper utvecklas i en mycket rask takt, ofta med uppdateringar flera gånger i månaden. I likhet med Ardour finns det intressanta möjligheter för anpassning av Reaper efter eget huvud. Som inspelningsprogram betraktat är det kraftfullt med tanke på det låga priset.
    Tillverkare: Cockos (www.reaper.fm)
    Operativsystem: macOS, Windows och Linux
    Pris: 580 kronor
    Kommentar: Låg belastning på datorn, och intressanta finesser. Kan eventuellt verka plåttrigt för den ovane, och har inte omfattande medföljande innehåll.
     
    Reason

    I mångas tycke det mest pedagogiska av de ledande inspelningsprogrammen eftersom det i stora delar efterliknar studio i verkliga livet. Mycket bra medföljande ljudbibliotek, effekter och instrument. Hanteringen av loopar är bäst i klassen. Sedan slutet av 2019 kan du dessutom använda Reason som en plugg i andra program vilket ökar både valfriheten och kreativiteten. Reasons bredd, samtidigt som det successivt introduceras nyskapande verktyg, gör att programmet ser ut att kunna ligga på topp i bra många år till.
    Tillverkare: Reason Studios (www.reasonstudios.com)
    Operativsystem: macOS, Window och iOS
    Pris: Cirka 5 775 kronor. Finns i två instegsversioner för 3 845 kronor resp. 955 kronor. iOS-versionen, Reason Compact, är gratis, men har köp-inuti-app.
    Kommentar: Snyggt, mångsidigt och kreativt – extra plus för Reason-som-plugg.
     
    Studio One

    Snabbjobbat arbetsflöde med mycket dra-och-släpp istället för kortkommandon och massvis med menyer. Tillverkaren Presonus har valt att presentera alla funktioner i ett fönster varför du först bör testa om detta passar din skärmstorlek. Bra redigering av ljud och midi med separata verktyg för trummor, ackord och polyfoniska ljud som extra utropstecken. Verktygen för samplingar och loopar är ett kreativa och kvicka att laborera med. Ett mycket allsidigt program som även bjuder på en och annan specialare som inget annat program klarar.
    Tillverkare: Presonus (www.presonus.com)
    Operativsystem: macOS och Windows
    Pris: Cirka 4 970 kronor. Finns i två instegsversioner för 1 240 kronor resp. gratis.
    Kommentar: Både traditionellt och modern på samma gång. Spännande hantering av samplingar och ljudfiler, men det kan bli mycket som pågår huvudfönstret.
    Zenbeats

    Hårdvarugiganten Roland, som under några år hade Cakewalk Sonar, har rullat ut ett nytt inspelningskoncept lite i skymundan. Dessutom finns det för både datorer och handhållna apparater. Här ligger fokus på att göra musikskapande så enkelt och lättjobbat som möjligt. Många av de klassiska Roland-ljuden finns självklart med och det är uppfriskande med sammanhållet grepp som tydligtvis är utvecklat med lika mycket tonvikt på mobilt som stationärt musicerande. Gränssnitten är moderna och det går fort att komma igång och göra låtar. Zenbeats är gratis med sedan låser du upp ljud och annat innehåll med köp inuti app. 
    Tillverkare: Roland (www.roland.com)
    Operativsystem: macOS, Windows, iOS och Android
    Pris: Cirka 1 445 kronor. Finns i två instegsversioner för 480 kronor resp. gratis att testa. Mobilversionerna är gratis men har köp-innehåll-inuti-app.
    Kommentar: Bra initiativ som har framtiden för sig – Roland är alltid Roland. Slagsida åt beat-producerande.
     
    Inspelningsprogram på webben
    Vill du skapa musik var du än är och med minimala systemkrav kan webbaserade program vara intressanta alternativ. Framförallt har musikprogrammen på webben blivit mycket vanliga i undervisningen i högstadier och gymnasier. De tre mest intressanta är faktiskt framtagna i Sverige. När de gäller funktionalitet ligger de i närheten, eller tangerar, instegsprodukter som Garageband och Mixcraft.
    Amped Studio

    Utmärkt webbaserat musikskaparprogram som har den rätta looken och de rätta funktionerna. Prisvärt, och det finns även extra innehåll att köpa till om du vill det. Lätt att komma igång med.

    Tillverkare: AmpTrack Technologies AB (ampedstudio.com)
    Pris: Gratis att testa. Prenumeration kostar 49 kronor i månaden.
     
    Soundtrap

    Rent och snyggt gränssnitt. Lyhört och modernt urval av innehåll och instrument. Har ett par specialare på lager som exempelvis auto-tune.

    Tillverkare: Soundtrap (www.soundtrap.com)
    Pris: Gratis att testa. Prenumeration kostar mellan cirka 105 och 193 kronor i månaden.
     
    Soundation

    Mycket kompetent inspelningsprogram med stora mängder innehåll. Bra fokus på forum, nätgemenskap och delning. Tekniskt samarbete med Google. I ett pressmeddelande från 2020-03-25 meddelar de: Under rådande tider då många musikstudenter världen över behöver hantera sina studier hemifrån på grund av corona-restriktioner, erbjuder nu den onlinebaserade musikstudion Soundation gratis premiumabonnemang till alla skolor fram till 30 juni. Läs mer på https://soundation.com/station/soundation-education

    Tillverkare: Soundation (soundation.com)
    Pris: Gratis att testa. Prenumeration kostar mellan cirka 24 och 83 kronor i månaden
     
    Bubblare – kommande produkter att hålla koll på
    Luna

    Universal Audio släpper ett nytt inspelningsprogram under våren som lovar mycket gott. Enligt förhandsinformationen måste du dock äga hårdvara från företaget för att kunna använda det.

    Tillverkare: Universal Audio (www.uaudio.com/luna)
    Pris: Gratis
     
    Music Tribe
    Den omtalade Uli Behringer har i ett inlägg på Facebook meddelat att företaget är i färd att utveckla ett eget inspelningsprogram. När det släpps och vilken inriktning Music Tribe kommer att ha är i skrivande stund oklart.

    Tillverkare: Behringer (www.behringer.com)
    Pris: Gratis

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.