Jump to content
  • Artiklar

    Tips, guider och intervjuer

    • Ollie Olson
      När du ska spela in sång eller andra instrument så är det så klart bäst att ha rätt mikrofoner för alla tillfällen. Men det kan bli en dyr historia. Viktigast är istället att du lär dig att placera den eller de mikrofoner du har på bästa möjliga sätt.
      En bra placerad mikrofon gör att instrumentet kommer att klinga naturligt och du kommer att ha fler frekvenser att arbeta med. Det första som ska göras är så klart att placera ljudkällan, det vill säga personen som sjunger eller spelar sitt instrument, i ett bra rum som är lagom dämpat, sedan går du runt och lyssnar hur instrumentet låter när det spelas.
      Lyssna på lite avstånd, lyssna nära, be personen spela låten som ni ska spela in och se var i rummet som det låter bäst och vad du vill ha ut av ljudet i produktionen. Oftast vill du ha ett nära ljud för att få det mesta möjliga ut av sångaren eller instrumentet, men ibland är en distansplacering precis det som passar bäst. Lyssna också på var på instrumentet klangerna är som tydligast – var kommer ljudet ut ur instrumentet?
      Ta en akustisk gitarr som exempel, den har sitt resonanshål där ljudet kommer ut, och visst kan du sätta en mikrofon där men du riskerar att få puffljud då ljudet flyttar luft ur gitarrkroppen där. Jag skulle istället placera mikrofonen vid tolfte bandet på en akustisk gitarr, om du vill ha ett lite mer diskantrikt ljud och vid stallet om du letar efter ett rundare och varmare ljud. Samma sak gäller pianon. Antingen ovanifrån ner mot strängarna för mer diskant och bakom pianot om det är mer värme och rundhet som eftersträvas.

    • Micke Linderoth
      Hagström är en del av svensk musikhistoria – chansen är stor att du har spelat på en av deras gitarrer.
      Kanske har du (eller hade) en pärlemorskimrande DeLuxe från 1958, en röd halvakustisk Viking, Hagströms flaggskepp Swede eller den senare Super Swede? Är du yngre har du säkert testat en ny Hagström byggd efter 2007, då företaget återuppstod. Vi testade en Super Swede Tremar (Studio 1-2011) och gav den fint betyg. Instrumenten byggs inte i Älvdalen (eller Tjyörtjbynn på älvdalska) längre, men det var där det började.
      AB Albin Hagström grundades i början av 20-talet och importerade dragspel. Tio år senare började man tillverka egna bälgaspel, men när rock’n’roll tog över etern 1958 började företaget bygga förstärkare och elgitarrer, de senare ofta lika pärlemorskimrande som företagets dragspel.
      Företaget blev ett litet imperium med musikaffärer i hela Norden och export till resten av världen.
      Tog upp kampen
      Många gitarrmodeller senare lanserades Swede, då för att ta upp kampen med de stora ame-rikanska gitarrtillverkarna. Den hämtade mycket inspiration från Gibsons Les Paul och första exemplaren från 1970-71 hette Hagström L.P. men döptes senare till Swede. Ingen vet säkert hur namnet uppkom men enligt en legend kommer namnet Super Swede – som först kallades Swede DeLuxe – från ett test i en brittisk musiktidning, men även vår svenske F1-stjärna Ronnie Peterson hade samma smeknamn.
      Elegant huvud
      Det mesta på Swede-gitarren hade klara släktdrag från Gibsons Les Paul-modeller. Några av dem är träslag: mahogny i kropp och hals, greppbrädan i ebenholts med 22 band och cutaway och två humbucker-mickar med treläges-switch. Men det fanns också detaljer som skiljde dem åt.
      Swede hade (ganska) diskret skruvad halsinfästning med en eller två skruvar, ingen lönntopp eller kantlister på greppbrädan. Ett elegant gitarrhuvud med en så kallad fransk lilja lånades från
      Hagström D’Aquistos jazzgitarrer, så look och design var ganska klassiska. Men – detta är viktigt – den skiljde sig från instrumenten som tillverkades i Japan och som idag kallas ”lawsuit models”. De sistnämnda var i stort sett klonade kopior av originalen.
      När Super Swede lanserades 1977 hette modellen Swede DeLuxe. Den hade limmad halsin- fästning, ebenholtsgreppbräda men med kantlister och längre mensur (avståndet mellan stall och översadel) och ett så kallat noll-band. I efterhand kan man spekulera i om anledningen var att man ville ge Super Swede mer attack? Super Swede gick att få i andra träslag, som lönn, och med bredare hals och bandstavar och du kunde till och med beställa din egen finish.
      Många musiker har genom åren spelat på Swede/Super Swede. Några av de mest kända är Björn Ulvaeus och basisten Rutger Gunnarsson, som spelade på en Swedebas under en USA-turné med ABBA.
      Frank Zappa, Henrik Schyffert i Whale och jazzgitarristen Larry Coryell är andra som valt Hagström. Idag är det många artister som spelar på Hagströms nybyggda instrument.
      Över 1 500 gitarrer och knappt 350 basar byggdes av Super Swede-modellen fram till 1983. En Super Swede var (och är) i grunden ett schysst instrument och ett skäl till att den inte klarade konkurrensen från amerikanska konkurrenter var säkert mickarna.
      Modell: Swede / Super Swede
      Tillverkare: Hagström
      Typ: elgitarrer
      Tillverkningsår: 1970-1983
      Prisläge: ca 20 000 kronor (Super swede, begagnad)
      Fotnot: Mikael Janssons utmärkta bok Super Swede, Hagströms gitarrer femtio år, Reverb förlag, ISBN 9789185697151 har använts som referens.
      Artikeln är tidigare publicerad i Studio 3-2013

    • Ollie Olson
      När man skriver texter så är det viktigt att skriva om något som man kan eller känner till. Eller åtminstone kan skaffa sig den insikten så att texten blir trovärdig.
      Oftast blir det bättre att utgå ifrån egna erfarenheter så att det går att bli personlig, för ju mer personlig texten känns desto större chans har den att fastna hos människor.
      Om valet är att skriva konceptuellt om en annan person eller ett skeende så är det alltså viktigt att veta något om detta, annars blir texten ihålig och upplevs som falsk. Det är sedan viktigt att skapa en atmosfär i texten för att “suga in” lyssnaren – antingen genom att som i countrymusiken, beskriva en plats eller personer så grafiskt och tydligt som det bara går.
      Använd ”möbler”, d.v.s. skriv om saker, detaljer, om rummet där det hela utspelar sig för att skapa atmosfären. I andra genrer kan du skapa atmosfären genom att hitta ett språk – att bara använda specifika, poetiska ord till exempel som blir textens identitet. Allt för att texten ska bli personlig, specifik och tydlig.

    • Hasse Nilsson
      Höstens hetaste instrumentpluggar – Del 3/4:  Softube senaste virtuella instrument står bastant och bredbent i det lägre registren. Och visst fladdrar det i byxbenen när det vill sig väl.
      Linköpingsbaserade Softube har en räcka succéer bakom sig. Vi tänker då på naturtrogna emuleringar av klassiska effektlådor, men även på Modular, en mjukvaruversion av eurorack-standarden. Härförinnan släppte företaget en mycket intressant, men lite förbisedd syntplugg, Parallells, som även bör krediteras som sig bör.
      Monoment är rätt och slätt en syntbas där utgångspunkten är två gigabyte med samplat innehåll från namnkunniga hårdvaror.
      I användning är Monoment uppfriskande enkel att handha. Via rullgardinsmenyer kan du smidigt byta och blanda byggstenar till ditt ultimata basljud. Exempelvis är det en baggis att använda ett grundljud som subbas och ett annat för mer karaktär och attack.
      Filtrering sköts via vridreglage eller direkt i huvudfönstret, som en modern eq. Det som får basspluggen att verkligen stå ut är funktionerna ”Analog dirt”, ”Punch” och ”Aging”. Med hjälp av dess går det att ratta in ljud som inte är rädda för att smutsa ned sig, om vi säger så. Det finns dessutom en kompetent effektdel med rumsklang, eq, multibandskompression, stereobredd och dist.

      Med ett rejält filtervred kan en slå mixen med häpnad. Basljuden i Monument är ordentligt feta.
      Förinställningarna öppnas i ett separat fönster vilket tar ett par varv att vänja sig vid. Innehållet är taggat med en mängd sökord, varav vissa, som ”analog”, ter sig självklara, medan andra (”reese”) tarvar vissa förkunskaper om den elektroniska dansmusikens historia.

      Med tanke på vilken roll särpräglade basljud spelar i den samtida populärmusiken är den här specialiserade pluggen ett välriktat och prisvärt skott ur svår vinkel.

      Förinställningarna är sorterade som ett så kallat tag-moln, vilket kan underlätta om du i förväg vet vilket ljud din låt behöver.
       
      Video: Introducing Monoment – Softube
      Monoment
      Vad: Mjukvarusynt
      Tillverkare/kontakt: Softube https://www.softube.com/monoment#/
      Operativsystem: Windows och Mac OS X
      Format: Vst, Au, Aax
      Pris: Cirka 765 kronor

    • Jon Rinneby
      Fredagstipset: Behöver du som mixar och mastrar verkligen en subwoofer? Frågan är lika enkel som den är komplex. Vissa menar att det är absolut nödvändigt för en fullvärdig ljudupplevelse. Medan andra står fast vid att en subwoofer ofta stjälper mer än den hjälper.
      Något de flesta däremot är överens om är att korrekt återgiven bas i studion, eller var som helst för den delen, är få förunnat. Att det låter bra där just du sitter och att det faktiskt är bra, är två vitt skilda saker. Det som upplevs gynnsamt i den egna lyssningsmiljön innebär nödvändigtvis inte att verkligheten är den samma. Låga frekvenser är och har alltid varit knepigt.
      Rummet
      Subwoofers behöver utrymme för att komma till sin fulla rätt. Gott om utrymme. Små och medelstora rum har nämligen en tendens att förstärka, men också släcka ut basfrekvenser. Kvadratformade rum är väst. Basåtergivningen blir helt enkelt inte korrekt, även om det kanske känns så. Detta kan delvis avhjälpas med noggrann placering av studiomonitorer och akustikbehandling i form av basfällor, absorbenter och diffusorer. Vilket är ett kapitel för sig.

      Genelec 7040 APM
      Negativ förstärkning och stående vågor
      Det är inte ovanligt att basen förstärks negativt när du använder en subwoofer. Det vill säga att basfrekvenser som redan är dominanta blir ännu starkare, mer än om du bara använder vanliga närfältsmonitorer. Och om du inte är försiktig kan det faktiskt sluta med att dina mixar och mastringar får mindre bas, än vad som är önskvärt. När rummets mått överensstämmer med frekvensens halva våglängd och multiplar av den uppstår nämligen så kallade stående vågor. Om det exempelvis blir problem vid 40 Hz (som är halva våglängden i ett rum där något mått är ungefär 4.3 meter), blir det också problem vid 80 och 120 Hz, om än i mindre utsträckning. En basfälla som är avstämd till 40Hz, kommer såldes även att hjälpa till med multiplarna. Som om inte detta vore nog ökar en subwoofer dessutom risken för fasutsläckning, vilket innebär att vissa frekvenser helt enkelt försvagas eller försvinner helt.

      Adam Audio Sub8
      Sammanfattning
      Nu kanske det verkar som att subwoofers endast medför problem. Så är naturligtvis inte fallet. En korrekt kalibrerad subwoofer i ett bra rum gör mer än att bara feta till och förtydliga bottenpaketet. Det händer något i luften, det blir ett slags tryck som saknas i vanliga närfältare. Upplevelsen av ljudet blir något annat. Så frågan är egentligen inte om du behöver en subwoofer, utan om en subwoofer gynnar ditt arbetssätt och dina egna preferenser.
      Med detta sagt går det alldeles utmärkt att göra bra mixar med vanliga studiomonitorer och hörlurar - tricket ligger helt enkelt i att lära sig sin lyssning.
      Spela upp dina mixar i alla tänkbara ljudsystem och ta lärdom. Om du i slutändan ändå känner att en subwoofer skulle underlätta ditt arbete, ha då ovanstående i åtanke.
      Här är några populära alternativ:
      Adam Audio Sub8 Adam Sub10 Mk2 Genelec 7040 APM JBL LSR310S Neumann KH 750 DSP Yamaha HS8S Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt
      Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare

    • Hasse Nilsson
      Höstens hetaste instrumentpluggar – Del 1/4: Samla alla dina samplingar i en interaktiv rymdkarta. Det låter spejsat, men är i praktiken snabbjobbat och kreativt.
      Svenska XLN Audio känner många igen från trumpluggarna i Addictive Drums-serien. Den senaste produkten XO är dock något utöver det vanliga. Här handlar det om ett nytt sätt att överblicka och behandla ljudfiler, gärna i stora mängder.
      Genom att analysera och indexera samplingar visar XO en karta, där ljud med övervägande del diskant hamnar uppe i högra hörnet (hi-hats, shakers) och samplingar med mycket basfrekvenser (kickar) hamnar nere till vänster. Virvlar, och effekter syns i de centrala delarna i gränssnittet. De olika kategorierna visas med färger och när du styr pekaren över trumrymden spelas ljuden upp i realtid.

      Förutom det medföljande ljudbiblioteket har vi här låtit XO indexera cirka 40 000 slagverksljud.
      Det går mycket fortare att välja rätt ljud och plocka ihop ett trumkit jämfört med att sitta och leta filnamn i foldrar. Under ”Edit” återfinns en 8-spårs groove-maskin med extra allt. Du har tillgång till reglage för sådant som volym, tonhöjd, anslagskänslighet, filter, swing,
      panorering, transientgenerator och två effektbussar.
      Det finns även en effektregel på masterkanalen för kompression. Antingen spelar du in trumslag i ditt musikprogram eller så använder du den inbyggda sequencern. De medföljande midi-mönstren är en bra utgångspunkt.

      Leta upp en folder med samplingar på dina hårddiskar och låt sedan XO katalogisera ljudfilerna.
      Det svänger nästan onödigt mycket om du förskjuter spår mot varandra och använder accentfunktionen. Slumpknappen för att helt sonika byta kit ur trumrymden är en kreativ krydda.
      Vi saknar möjligheten att importera midi-filer med rytmiskt innehåll. Det går dock att exportera både midi-mönster och ljudfiler direkt in i ditt musikprogram. Excellenta hjälpfunktioner hjälper dig på traven utan att behöva fippla med en manual.

      XO:s groove-maskin är en av de bättre vi använt. Det går kvickt att få till rätt kit och ett grymt sväng.
       
      Video: Exploring the XO Space
      XO
      Vad: Sampling/trumsequencer
      Tillverkare/kontakt: XLN Audio https://www.xlnaudio.com
      Operativsystem: Windows och Mac OS X
      Format: Vst, Au, Aax och fristående program
      Pris: Cirka 1 919 kronor

    • Ollie Olson
      Att sitta och vänta på inspiration är att slänga bort dyrbar tid då du ska skriva låtar. Se till att sätta av tid som om det vore ett arbete eller som att plugga. Genom att skapa rutiner så kommer inspirationen till dig.
      Det kan räcka med att du sätter av en eller ett par timmar om dagen eller några dagar i veckan, då du får sitta och koncentrera dig på att skriva musik, ensam eller tillsammans med någon.
      Se till att du har dina verktyg runt dig, det kan vara papper, penna, dator, ditt instrument, en telefon eller ett fickminne, så att du hela tiden kan spela in dina idéer som dyker upp. Försök skapa samma atmosfär varje gång, så att dina idéer kan flöda fritt utan att du behöver tänka på oväsentligheter.

    • Hasse Nilsson
      Höstens hetaste instrumentpluggar – Del 2/4: Native Instruments evolution av tillverkarens flaggskeppssynt är sannerligen inget hafsverk. Frågan är om det finns några genvägar till det perfekta ljudet eller inte.
      Efter år av smygtittar släppte NI äntligen uppföljaren till syntpluggen Massive, som inte minst har varit ljudmässigt framträdande inom modern urban dansmusik de senaste tolv åren. Provkartan på vad pluggen kan prestera är minst sagt imponerande – pluggen låter helt
      sagolikt.

      Kostar det så smakar det mumma. Massive X låter nytt och mycket.
      Med risk för att ta till överord så finns det få, eller inga, syntar i den här prisklassen som har liknande bestyckning och har en sådan arsenal av möjligheter. Massive X är inget för den Teknikrädde om hen vill börja skapa egna ljud. Här återfinns mycket avancerade funktioner för bearbetning av vågformstabeller, 170 mot föregångarens 80, och olika former av
      sekvensering av ljud, både dess beståndsdelar och rytmik.
      Självklart är pluggen enkel att använda om du inte avser att skapa egna inställningar från ax till wienerbröd. Tyvärr kan inte Massive importera förinställningar från ”gamla” Massive, vilket innebär att vi för tillfället får hålla tillgodo med de 420 förinställningarna och våra
      egenhändigt slöjdade ljud.

      Släktskapet med byggsatsprogrammet Reaktor är tydligt, exempelvis routing-möjligheter som inte är att leka med.
      Det är mycket sannolikt att det inom kort växer fram en frodig tredjepartsmarknad och att NI själva kommer att släppa expansioner som i alla fall inledningsvis kommer att vara gratis. Vi gillar smarta funktioner som att kunna tilldela makroinställningar för styrning från midi-kontroller eller automatisering.

      Rytmisk modulationsmatris och sofistikerad sequencer. Massive X kan det mesta.
      Systemkraven är rätt tuffa och kräver den senaste versionen av exempelvis Logic, så användare med äldre maskiner som inte kan uppgradera göre sig icke besvär. Om du skapar något slags musik (eller bara ljud) och vill ligga i den berömda framkanten kan du faktiskt inte missa Massive X.
      Video: Introducing Massive X
       
      Video: Dissect the preset: Massive X - Kesselbeat
      Massive X
      Vad: Mjukvarussynt
      Tillverkare/kontakt: Native Instruments https://www.native-instruments.com/en/
      Operativsystem: Windows och Mac OS X
      Format: Vst, Au, Aax (och snart fristående program)
      Pris: Cirka 2 122 kronor

    • Ollie Olson
      Sång är nog ett av det viktigaste du ska spela in om du arbetar med vokalmusik. Det är också bland det svåraste man kan göra. Det vanliga är att man bara ställer upp en en mikrofon framför sångerskan eller sångaren och sätter igång, och har man tur låter det toppen.
      Det troliga är att det blir bättre med dessa tips: Börja med att hitta ett rum som har lite takhöjd så slipper du reflektioner/studsar som gör ljudet otydligt. Om du är hemma, eller var du nu är så försök att sätta mjuka tyger/filtar eller madrasser runt mikrofonen som att bygga ett litet bås av samma anledning som med taket, för att slippa reflektioner.
      Du kan också köpa en skärm för detta ändamål i det flesta musikaffärer, och passa också då på att köpa ett puffskydd som tar bort explosiva konsonanter typ ”P”, ”B” och ”K”. När detta är gjort så är det bara att sätta igång att välja mikrofon.
      Om du är på en dyr och fin studio så kommer du ha en mängd av mikrofoner att välja på, men nu kanske du har två stycken, en dynamisk, typ Shure SM57, eller en kondensator-mikrofon, typ Neumann U87 eller någon av alla kloner som finns av den. Testa alltid de mickar du har, på den som ska lägga sång, för man vet aldrig vilken som passar bäst. Tillvägagångssättet är lite olika beroende på vilken typ av mikrofon du väljer men principerna är densamma.
      Nu är det viktigt att den som sjunger håller ett avstånd på ca 10-20 centimeters avstånd om det är en kondensatormikrofon och 5-10 centimeter om det är en dynamisk mikrofon,  för annars uppstår den så kallade "proximitetseffekten", vilket innebär att ju närmare mikrofonen du står desto mer bas blir det i inspelningen, och tyvärr är det ingen bra bas, utan en bas som det är väldigt svårt att få bort och som inte låter bra. Om du å andra sidan står för långt bort så blir rösten tunn av samma anledning, så testa genom att låta den som sjunger prova olika avstånd.

    • Ollie Olson
      Låten är klar och nu ska du börja producera. Oftast, när man skriver elektronisk musik eller mer datorbaserade låtar så kommer ju oftast produktionen samtidigt som man skriver då låtskrivning och ljudbild går hand i hand. Men det kommer alltid ett läge då man så att säga ”börjar producera”. Det är ju coolt med coooooola sound, läckra effekter och en fet kick, men det viktigaste med produktionen är att den känns rätt för den genre som det gäller.
      Gör så här så får du en bättre överblick över din produktionsväg:
      1.     Hitta några referenser du, din artist, och övriga inblandade tycker ligger i linje med det ni har pratat om och som ni gillar. På så sätt så får ni en gemensam bas för det fortsatta arbetet och något slags rättesnöre och en tydlig bild av vilken genre du ska arbeta med under produktionens gång.
      2.     Leta igenom dina ljud och instrument om det är en mer elektronisk ljudbild, och skissa upp en inspelningsplan när det gäller studio, hur många mickar, spela in till klick eller inte, hur många instrument samtidigt eller andra tankar du får om det är mer organiska instrument i produktionen.
      3.     Sätt upp en tidsplan så att du vet hur mycket tid du behöver för att göra vissa saker, detta gör att du får mer tid över till andra delar i produktionen eftersom du får en överblick.
      4.     När du sedan sätter igång så kommer du få en massa bra idéer om instrumentval eller fina hookar i huvudet och då är det viktigt att du kollar av med den genre som låten ska vara i så att du inte börja dra produktionen åt fel håll för i dagens musiklandskap är det SUPERVIKTIGT att produktion är tydlig för att nå ut i bruset.

    • Micke Linderoth
      Alla gitarrister har nog haft åtminstone en stomp-box från Boss. Om du tillhör boutiquesnobbarna har du säkert lånat en. Först ut av Boss kompakta pedaler var Boss overdrive/dist OD-1 och nyligen passerade antalet effektmodeller 100. Så med över tio miljoner sålda exemplar är du i gott sällskap. Tio år efter OD-1, med andra ord 1988, lanserade Boss en annan ”trendsättare”: Boss ME-5 – Guitar Multiple Effects.
      I dag finns ungefär samma effekter i digital form i din mobil, men då var det en dröm som blev sann för mängder av gitarrister. Enligt vissa är innanmätet i ME-5 identiskt med några av Boss eftersökta vintagepedaler.
      Med en strata med Floyd Rose, en stärkare och en Boss ME-5 hade du rätt rigg. Boss ME-5 hade 64 programmerbara ljud, vilket räckte till och blev över för de flesta oavsett om du spelade blues, rock eller i ett dansband – som proffs eller hemma på lokala puben.

      ME-5 är en hårdhudad multieffekt som var många gitarristers drömpryl i slutet av 80-talet.
      Bestämd ordning
      Alla effekter på ME-5 är analoga, förutom reverbet och delayet. Placeringen av varje effekt var förutbestämd. Först ut var en kompressor (som motsvarade en Boss CS 3) och de fyra parametrarna var: sustain, attack, tone och level. På en vanlig pedal ställs dessa steglöst, men på ME-5 görs det stegvis, så det var viktigt att få varje effekt att jobba tillsammans med effekten före och efter.
      Nästa effekt i kedjan var tre olika distvarianter med olika karaktär från mjuk dist till en hårdare, mer fuzzig ton. En enkel eq med boost/cut för bas och diskant samt signalnivå följde och sedan var det dags för chorus och flanger – två oumbärliga effekter för 80-talet som lät väldigt schysst. Att ME-5 saknade phaser var irriterande men kanske inte avgörande.
      En enkel men helt okej noise gate följde och vad jag minns gjorde den ett bra jobb innan den digitala reverb/delay-sektionen tog vid. Den hade fem olika reverb från mindre rum till större hallar men också den tidstypiska avhuggna, gejtade reverbeffekten som jag faktiskt kan sakna i dag för vissa sound. Maxtid för ekot var en halv sekund vilket var tillräckligt för de flesta då, men i dag är det ju inte mycket att komma med om långa ekon är din pryl.
      Nymodigheter som midi var nog mest förvirrande för många gitarrister men en och annan hade redan inlett teknikracet och kopplat ihop ME-5 med en Atari ST och Creator-programmet.
      Pallade trycket
      Den största fördelen med ME-5 var att den var enkel att programmera. Precis som dina vanliga stompboxar hade den också av/på-knapp för varje effektpedal. Den var hårdhudad med svart metallchassi och fler än en ME-5:a har överlevt allt från överförfriskad publik med en stor stark i nyporna till miljoner ljudbyten efter rengöring och byte av en enstaka fotpedal.
      Boss ME-5
      Boss ME-5 var den första golvbaserade och programmerbara multieffekten för gitarrister. En ny Boss ME-5 kostade över 5 000 kronor. I dag är den kanske värd en tiondel av det plus en hundring eller två om den är i fint skick. Vissa hävdar att innanmätet är identiskt med Boss vintagepedaler från 70- och 80-talen. Artister som spelat och använt Boss ME 5: Rory Gallagher, Jesus and The Mary Chain, Gyllene Tider. Artikeln är tidigare publicerad i Studio 7-2013

Annons


×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.