Gilbert

Lita inte på vad det står i produktspecar ... 😉 http://www.emu.com/support/files/storage/0202_USB_Web_Manual.pdf (sid. 5, 14 & 21).

EMU 0202 USB har till skillnad från M-box 2, balanserade utgångar.

Dina utgångar (M-box 2) är obalanserade, läs följande: "1.6.3 Groundlift", i: http://www.neumann-kh-line.com/klein-hummel/globals.nsf/resources/anl_o198.pdf/$File/anl_o198.pdf

Eh ... M-Box 2 har obalanserade utgångar.

http://duc.avid.com/showthread.php?t=153952

http://akmedia.digidesign.com/support/docs/Mbox2_DS_36078.pdf Obalanserade utgångar på M-Box 2.

?

En fördubbling av ljudstyrkan (SPL) är = 6 dB. Bara så du vet ... http://www.sengpielaudio.com/calculator-levelchange.htm

Carle: https://www.studio.se/index.php/topic/75720-blindtest%3B-summering-i-daw/ 😉

B&W Nautilus är vanligt förekommande i masteringssammanhang. En bra högtalare är en bra högtalare, passiv eller aktiv spelar mindre roll men det kan ibland vara enklare att göra en aktiv högtalare då delningen blir enklare.

http://www.whealy.com/acoustics/Porous.html http://www.tophouse.ru/products/utepliteli/minvata/paroc/Airflow_resistance_table.pdf

Att behandla hörnen är bara en tumregel då alla stående vågor möts här (teoretiskt om rektangulärt rum med solida ytor utan öppningar etc.) men om man går steget längre så tar man istället reda på exakt vilka ytor som orsakar vilket problem och absorberar rätt frekvensområde (inte bredbandigt om inte nödvändigt) på rätt yta. Viktigaste område att absorbera är frekvensregistret upp till ca. Schröder-frekvensen. Över denna så vill man undvika onödig absorption.

Ja, så jämn som möjligt men i praktiken så är det extremt svårt att uppnå detta så något längre decay i det lägsta registret, och något kortare i högre register brukar tillåtas. Hur långa dessa toleranser är beror på rummets storlek: http://tech.ebu.ch/docs/tech/tech3276.pdf http://www.bobgolds.com/Mode/RoomModes.htm Om du inte har micken exakt (på millimetern nästan) mitt mellan högtalarna så kommer tidsskillnaden mellan dem orsaka combfiltereffekter så detta blir nog ett mindre problem när du spelar en och en, men om du har starka, tidiga (tidigare än ca. 15 ms) reflektioner från en eller flera ytor så kan detta givetvis vara orsaken. Dessa ska elimineras.

Mät högtalarna separat också (viktigare än tillsammans). Det man oftast tittar på är: Frekvensgång: Skala 20-20000 Hz (men om inte relativt dyr mätmic så kan kurvan vara missvisande redan från ca. 6 kHz), ca. 50 dB eller mindre beroende på hur kurvan ser ut men 50 dB är ofta en bra skala oavsett. 1/24 oktavs kantutjämning eller mindre (t ex 1/48) men helt utan blir oftast för grötigt i högre register. Separat för höger och vänster högtalare men båda samtidigt kan vara intressant i lägre register. Vattenfall: Skala 20 – ca. 300 Hz men gärna även en separat graf med full skala (20-20000 Hz), 60 dB spann från högsta nivå och botten. Tidsskalan justeras så att den stående våg med längst decay-tid får plats helt. Om mätningen är brusig, prova 45 eller 30 dB skala. ”Window”; ca. 600 ms brukar ge bra värden. Separat för höger och vänster högtalare men båda samtidigt kan vara intressant i lägre register. ETC: Skala ca. 40 dB och 0 till 40-200 ms beroende på om det finns något att visa. Separat för höger och vänster högtalare. RT60: T30. Viktigt att inte ta dessa värden allt för alvarligt då ”reverbtid” inte är applicerbart på små rum men ger ändå en indikation om decay-tiderna. Båda högtalarna samtidigt räcker oftast.

Proximity-effekten är inget problem om man inte ställer micken nära högtalarna (vilket är mindre trolig om man vill mäta sitt rum i lyssningspositionen) och då alla mikrofoner är i princip rundtagande i basen så går det alldeles utmärka att använda en vanlig njure för att skapa sig en bild av sina bekymmer i lägre register. Högre upp så är det givetvis bra om micken är rundtagande och någorlunda linjär men om man vill mäta “korrekt” över ca. 6-8 kHz så bör micken vara linjär i diffust fält (om inte helt döda rum) och då kostar det ofta en slant. Om inte så kommer mätningarna att vara mer eller mindre missvisande i övre register. Så länge man är medveten om begränsningarna så kan man gott köra med det man har; bättre än att inte mäta alls!

Och det är av just p g a denna anledning man inte behandlar med bredbandsabsorbenter förutom på specifika ytor som ger tidiga reflektioner. 50 % bredband är väldigt mycket.

Om du tror att LEDE innebär dött rum så vet du inte vad LEDE innebär. RFZ följer dessutom LEDE kriterierna men utnyttjar geometri för att skapa den reflektionsfria zonen. Att LEDE inte har några specifika riktlinjer för hur man bäst får en bra spridning av stående vågor är inget konstigt, det viktiga är ATT man gör det och inte bygger rum med mått som innebär att dessa klumpar ihop sig (d v s kubiskt är sämsta tänkbara). Observera att ett riktigt LEDE rum har en separat stomme för basregistret och ett inre skal (för övre register) som placeras något O-centrerat i det yttre för att undvika noder även i sidled. I den "levande" sidan nyttjas diffusorer och/eller basabsorbenter (men då spalt/perforerad/membran -panel som inte absorberar annat än bas givetvis). Repeterar återigen att ett rum med ”bra” dimensioner absolut INTE innebär att man slipper behandla mot stående vågor. Det blir däremot ofta hanterbart och förutsättningarna blir bättre för att uppnå gott resultat om man behandlar rätt. Gällande detta är de flesta överens om man förlitar sig på litteraturen och de papper som finns att läsa.

Att ett rum låter bra eller mindre bra beror på många faktorer och att tro att man kan bedöma prestandan av en viss typ av diffuser baserat på ett specifikt rum där dessa har nyttjats är naivt minst sagt. Det finns erkända metoder för att mäta exakt vad en diffuser gör (eller inte) och om man medvetet väljer att inte följa dessa standarder så kan man ju undra varför ...

? LEDE ger inga specifika riktlinjer för hur man får bäst spridning av stående vågor, huvudsaken är att det görs så gott som möjligt. Ett LEDE-rum är dessutom raka motsatsen till dött rum förutsatt att det görs rätt vilket givetvis inte alltid är lätt/billigt.

Återigen; ett rum med "bra" dimensioner, d v s en bra spridning av stående vågor innebär absolut INTE att rummet inte behöver behandlas för att få basen under kontroll, men förutsättningarna (enl. de flesta) för ett bra resultat efter behandling ökar.

Denna mätmetod (för att få fram diffusionskoefficienter) har jag aldrig hört talas om, var kan jag läsa mer om den och var finner jag värdena för dina paneler?

Att detta skulle vara en myt får stå för Matts. Hans teorier har dåligt stöd hos den etablerade forskningen. Grunden för LEDE bygger på en stomme som ger god distribution av stående vågor. At försöka klumpa ihop dessa är de få som förespråkar (men de finns uppenbarligen). Man måste givetvis behandla mot stående vågor oavsett metod. ... och problemen han ger som exempel kan bero på många andra orsaker, som t ex dålig behandling, felaktig beräkning (som inte tog hänsyn till ickerektangulär form, positioner) etc.

Välkommen tillbaka! Själv börjar man bli gammal och trött ...

😉

😛