Valle

Läste alldeles nyss ut Peter Criss memoarer, Makeup to Breakup: My Life In and Out of Kiss, och tänkte dela med mig lite av mina reflexioner. Det blir dock inget utdraget som när jag ”recenserade” Ace Frehleys memoarer (No regrets), eftersom behovet att skapa sidospår i den tråden blev så lockande att eländet till slut förpassades till OT. (Inte för att det skulle komma som en chock att även den här tråden gör det …) Peters ”KISS”-bok är den bästa hittills (Aces var en besvikelse) om man ser till avslöjanden och annat snusk. Det mesta känns som utfyllande skvaller och bröstdunkande. Men några ”intressanta” avslöjanden levereras. Peter håller knappast igen på sina känslor gentemot alla möjliga KISS-funktionärer som figurerat genom åren, inklusive Ace, Paul och Gene. Särskilt den senare. Han kallar dem kuksugare, svin, förrädare – för att i nästa stycke bedyra sin kärlek till dem. Go figure. Peter talar öppet om sina problem genom livet, däribland droger, misslyckade äktenskap och destruktivt humör som leder till att han skjuter hejvilt på julgranar och TV:ar med något av sina skjutvapen. Men han lägger upp det lite som att det är alla andras fel att han knarkar och skjuter julgranar, och därför kan hans berättelse ibland framstå som gnälltung; ”om de bara hade … så hade jag aldrig … och nu får de skylla sig själva”; lite så, typ. Som tur är anstränger sig Peter att mellan svordomar, namecalling och penislängdstävlingar resonera förnuftigt och slänger ofta in humoristiska repliker och kvickheter, vilket med nöd och näppe driver storyn framåt. Annars vet i fan om jag hade pallat läsa boken utan att skippa stycken. En sak som dessvärre tar lite hårt på mitt KISS-hjärta är att Peter låter sig själv framstå som en oerhört kompetent musiker och låtskrivare. Och det verkar som att han verkligen tror på det själv. Det är ingen nyhet att Peter inte var särskilt extraordinär vare sig som trummis eller kompositör, men när han höjer sig själv till skyarna som han gör i boken, så blir det stundom svårt att ta honom på allvar. Men som sagt: Peters memoarer är roligare och mer avslöjande att läsa om man jämför med Aces och Genes KISS-memoarer. Pauls memoarer är dock på väg och jag har känningar om att den kommer att vara den ärligaste av alla fyra. Vi får se. Oj, det blev ganska utdraget ändå … KAFFE!

Att det fortfarande, 2013, talas om vilket DAW som är "standard" är bortom begriplighet. Lika kreativt som att säga att sossarna är standardpartiet i Sverige.

Nej, du har inte fel. Det vi talar om i den här tråden är (musik)producenter vars nisch/yrke är det som betalar räkningarna, huset, bilen, resorna, etc. Dessa anlitas av artister att "bestämma" över hur produktionen ska låta och hur man ska gå till väga för att nå resultatet. Och då involveras oftast fler funktionärer. Men, ja, annars är det ju inte sällan som producent och tekniker är samma person. Jag är till exempel en typiskt sådan. Och därför låter det också som det gör ...

En nisch slutar inte vid skapelsen. Den ska underhållas och utvecklas.

Och när han tagit sig "dit" han är behärskar han allt som alla kan och lite till? Å, nä.

Jag ser inget som helst konstigt i det. Gör du?

Sant! Och jag är på inga sätt här att snacka emot dig ... men: ( 😉) Jag vill påstå att när en musikproducent (per funktionär) har gått så långt som att han har en egen "nisch", så behöver han assisterande ljudtekniker för att uppnå de mål han har i åtanke, eftersom han inte självklart behärskar all den teknik som fordras för att uppnå det han vill. Du får gärna säga att jag har fel.

Det där är enligt min bestämda uppfattning två olika funktioner. En ljudtekniker är den som sitter inne med "sakkunnigheten". Producenten har/säljer en nisch eller en idé och behöver i många fall ljudteknikern. Barasådäriallhast.

Rakt köper jag att det är. Och jag säger inte att du har fel. Men att du tycker att det är hårt, tufft och häftigt att säga något så banalt är bortom begriplighet.

Dessutom, när Gilbert fanns med oss på forumet så var han en mästare på att vidarehänvisa till befintliga trådar. Då var det inga (seniorer) som hade något att säga om det. Minsann.

Och det är det inte heller någon som tror. Och det är det inte heller någon som tycker. (Däremot brukar svar som "sök ..." upplevas som trista och/eller avsnoppande av nyreggade, och/eller just som du anser, en "avhyvling". Jag kan svära på att jag för inte så länge sedan läste något i stil med "jamen palla söka igenom xxxx inlägg ..." när vederbörande ombads söka först.) Edit: syftningsfel.

När jag har behövt "dra ner" helheten har jag gjort just så (fast i REAPER då förstås). Och då följer ju såklart även subbar, bussar och allt vad man vill kalla dem med och medför en relativ sänkning – precis som om man drog ner mastern. Hur o-kasst som helst, egentligen. För att markera alla spår använder jag Ctrl+A 😉

Äsch! Smickrare där!

Jag hoppas att den här floppiga tråden blir en läxa för TS och andra moralpoliser här på Studio Forum: Oreda finns på varje forum. Man kan inte bara klampa in och få för sig att man kan döma och/eller tala för 25 000 medlemmar – och dessutom tro att det aldrig har gjorts förr. Varje gång en nyreggad, självutnämnd konfliktexpert har försökt sig på liknande tillrättavisa-trådar här på forumet, så har tråden i fråga fjollat ur med bedsked. Den här tråden är inget undantag. En nykomling flippar oftast sin tupé när han blir tillrättavisad med "din fråga om 'bästa ljudkortet' har besvarats hur många gånger som helst i hur många trådar som helst, du får göra en sökning" ... Han blir då arg, säger sig ha blivit "idiotförklarad", mobbad och fan vet inte vad. Sådant tycker jag är ett större forumproblem än gubbiga forumrävar som svär över de nya/yngre som inte vill rätta sig i ledet. Edit: tog bort onödig avrundning ...

Lär dig förstå principen med pentaskalan och du kommer att komma långt, Jag lovar. Det är en tacksam skala som mer än andra tillåter att man hoppar lite kors och tvärs bland tonerna. Många nuvarande och föredetta s.k. gitarrgudar anammar den.

Nu är pluggen purfärsk och jag har bara hunnit leka med den i all hast. SPAN Plus är ett dedicerat analysverktyg där man hämtat Gliss:s flerspårsanalys och kombinerat med SPAN:s statistikdata och korrelationsmätverktyg samt andra smådetaljer som PNG-export (som säkert kommer till bl.a. Gliss inom kort). Så visst, har man GlissEQ och gratisversionen av SPAN, så hittar man funktionsmässigt inget nytt direkt. Förutom att man slipper den äckliga, tjocka 0-linjen när man vill använda GlissEQ som ett dedicerat analysverktyg (det vill säga, när man har avaktiverat/raderat alla filter). Bara det är väl värt $40 i intropris 😄 SPAN har hängt med i mina produktioner sedan den var skitful i gränssnittet ... Eftersom jag är en "såndär konstig typ" som även låter visuell mixning vara avgörande för mina produktioner, så har verktyget varit ovärderligt för mig. SPAN (plus) rockar. Aleksey is da man! Fuckn'ey! KAFFE!

WHOOHOO!!! Voxengo SPAN Plus!

Det var någons sångprestationer jag reagerade på med viss tveksamhet, men minns inte med säkerhet; kan ha varit Litauens deltagare ...

Du kan ha hört fel? BWAAHAA! (Nej, svara inte på det där.)

😆 Alltså, förlåt ... 😆 Men det där var as-skönt uttryckt! Hemskt ledsen! Phew, tårar i ögonen!

Då så. Därmed hoppas jag att du också respekterar min önskan att du varken direkt eller indirekt, här eller i någon annan tråd, gör dig lustig på min bekostnad. Allt sådant kommer jag ta som provokation från din sida samt som brist på ömsesidig respekt. Ha ett bra liv.

Det tynger mig att höra. Verkligen. Vill du att jag hädanefter slutar bemöta dina inlägg/kommentarer? I sådant fall kommer jag att respektera din önskan.

Märk hur du hela tiden insinuerar att jag är en dålig person ... Till din fråga: Jag har aldrig funderat på det fullt ut, men finns det verkligen något som heter "god retorik" versus "ond/dålig retorik"? Tveksamt. En försvarsadvokat – som för exemplets skull försvarar en grovbrottsling – använder retorik som ett av sina viktigaste resurser i sitt jobb; är den retoriken god eller ond/dålig, och i sådant fall för vem? Retorik tar ju inte hänsyn till moral, dina känslor, dina åsikter – retorik är helt neutral. Eller? Om du menar att min retorik är "ond" så får du ju faktiskt förklara för mig vad "god" retorik i sådant fall är.

Jag är nöjd så långt.

Jo, jag tror jag vet vad du menar. Man får inte glömma de visuella aspekterna som gör bidragen lite "bättre" än de kanske låter, om man säger så. Har ni tänkt på hur verserna framförs till nedtonat, lugnt rinnande ljus som sveper mjukt och galant över scengolvet, med en spot som troget följer sångaren/sångerskan. När refrängen sedan kommer formligen exploderar hela jävla stället i en orgie av ilsket vitt sken som pumpar till baskaggens puls ... det gör låten "bättre". Så, idag tror jag att man skriver i första hand för att vinna en tävling, i andra hand vad som följer aktuellt hit-mönster, i tredje hand sådant man själv tycker är bra. Inget fel i det, dock. Det är business.