Själv tycker jag (vilket du också medger lite själv) att din situationsbeskrivning avslöjar en helt vanlig, fullt normal men oundviklig "kris" — eller snyggare sagt, en konstnärlig utvecklingsfas. Been there, done that! 😐
Det är nu "underverken" börjar gro inom dig. Det är nu du kommer att börja avvika från tidigare mönster när du producerar/skriver dina låtar, och som — både positivt och negativt — kommer att överraska dina kollegor, vänner, lyssnare etc. Och inom 24 månader kommer du att se tillbaka på dina "ångestfyllda kvällar" som ett ont måste för att uppnå dina nya mål.
Just det där med att avvika från ingrodda mönster är typiskt för situationen. Det är först när du inser att "Vad i helvete! Varför har jag inte gjort en så här enkel sak förut?" som "krisen" är över. Det är då man är King igen!
Tills du blir 35+ ... Och då är det dags igen!
Lite djupt, jag vet.