Valle

Om det nu är det som är syftet...

Fast läser man Lindqvists böcker så kan man tolka det som att svens-dansk-norska (och -isländska, tror jag) vikingar utgör en del av nuvarande rysslands urbefolkning. Således borde din glädje på sätt och vis även delas av svenskar, danskar och norrmän (och islänningar, tror jag). 🙂 Nja, fast mer i delar av Ukraina.... Hade ju mycket band med svenska utvandrare (vikingar) Inte helt fel, fast om minnet nu inte sviker mig så menar Lindqvist att vikingarna, eller rättare sagt "ruserna", drog genom nuvarande Ryss[RUS]land där de byggde lite bon och spred lite... säd. "Ruser", menar SAOB lite försiktigt, var sannolikt "av ett östersjöfinskt rotsi (varav fi. Ruotsi, Sverige, ruotsi, svenska folket; jfr ROKAROTSI), möjl. av en äldre form av fsv. roþer, rodd (...), i så fall sannol. använt ss. koll beteckning för (deltagare i) sjötåg från Svealand österut". Sverige vinner oavsett vilket landsnamn vinnaren går under 🙂! VI VANN! 😄

Fast läser man Lindqvists böcker så kan man tolka det som att svens-dansk-norska (och -isländska, tror jag) vikingar utgör en del av nuvarande rysslands urbefolkning. Således borde din glädje på sätt och vis även delas av svenskar, danskar och norrmän (och islänningar, tror jag). 🙂

Ja, tidens flykt väcker verkligen förundran... 😄

För att i den mån det går undvika dels att uppfattas som en "bad guy" 😛, dels att starta en redan sönderältad diskussion, så vill jag för ev. kommande inläggsförfattare klargöra några små detaljer: Jag har försökt att hålla en så neutral profil som möjligt när det direkt gäller FRA-frågan — och jag har, för att citera mig själv, sagt: "jag vill och tänker se (digital) övervakning bl.a. som ett medel att öka min och mina näras säkerhet, inte som något övervakande väsen i syfte att kontrollera". Och det står jag för — varken mer eller mindre. I de, en handfull, FRA-debatter som jag inte helt ofrivilligt dragits in i har å ena sidan varit intressanta och sunda, å den andra relativt begränsade i kunskap om FRA självt och dess syfte. I det senare fallet kan jag med facit i hand inte låta bli att dra paralleller med en Kalle & Hobbe-historia: Kalles mamma står vid spisen och lagar mat och Kalle frågar vad det blir till middag. När mamman svarar att det blir tortellini börjar Kalle protestera högljutt; han hatar tortellini; det är det värsta han vet; det smakar spyor! Mamman kontrar lugnt med att det blir tortellini till middag i alla fall, för så är det bestämt. I den sista scenen (bilden) ser man Kalle bläddra i en ordlista efter ordet "tortellini"... FRA har varit föremål för diskussion i över ett år, åtminstone. Men hur många här har läst propositionen eller Betänkandet? Att det uppmanas till demonstrationer nu när "skiten" redan är genomröstad för mina tankar till Kalle och hans ordlista... Men givetvis ska man demonstrera utan hinder av att något har klubbats igenom eller inte. Jag hoppas bara innerligt att alla som visar sitt missnöje gentemot FRA grundar sitt missnöje på mer än bara på, taget ur luften, att man inte längre "ostört" kan beställa tveksamma produkter från utlandet via e-mail. Jag är säker på att många vet vad de demonstrerar mot/för — lika säker som på motsatsen. Usch, vilket tungt ämne på en midsommarafton — men jag var ändå inom jobb, så... Peace, Love & Skål! (Om några timmar, i alla fall)

Det beror ju lite på var man väljer att vila ögonen. Visst drar demonstrationer till sig "fel folk" oxå, liksom fotboll. Men att avfärda en demonstration för demokrati som om det vore ett pojkstreck är ganska simpelt. Jag avfärdar inte demonstrationen/er — jag vill att den/de ska utnyttjas för vad den/de är samt för rätt ändamål. Men — och jag talar för mig själv nu — "demonstranter" som stressar runt i terroristluvor och krossar fönster och kastar sten är inte bara "fel folk" utan även farligt folk. Och jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig att en farlig person tänker rationellt nog att begripa vad det är han/hon demonstrerar mot eller för — vilket faktiskt ger mig en liten olustig känsla i magen.

Personligen tror jag att många självförgudade kids får en kick av själva "sammanstrålningen" som sådan samt tycker att det är gränslöst häftigt att så många kunde "komma till partyt". Själva demonstrationen blir bara en förvirrande bisak — där det är OK att krossa lite skyltfönster (va fan, det går ju ändå på de oskyldigas försäkringar) och kasta sten på snuten (fascistjävlarna). Sedan varför man egentligen har samlats för att krossa glas och kasta sten, det är det nog inte många som vet. Ja, förutom att det är gränslöst häftigt...

Skit så här långt...

Ja, va fan! Jag passar på... den hårdaste låten jag vet måste nog vara Sean Kingstons Beautiful Girls, jag får nämligen förbannat ont i huvudet av den låten.

Jag är ganska säker på att Prydz har både en och två pluggar på masterkanalen om han nu inte lämnar iväg till mastering. Prydz: I never actually EQ the track on the master; i do it in the actual track with the elements, because that is how you get a good result really. So no, to answer your question again, I do everything myself. The only mastering that is done on the tracks is for the actual tracks that are gonna' be cut on vinyl, because on vinyl, you cannot have the music sounding as it does digitally. EDIT // Länk: http://www.globalunderground.co.uk/forum/v...pic.php?t=77715 He he... Det var ganska "modigt" av VacUm att ifrågasätta Nattvaktarens till synes självsäkra, men ack så baksluga, påstående. Responsen var lite väntad... (Synd bara att man måste registrera sig för att ta del av innehållet som länken pekar på... man pallar liksom inte.)

Jag håller med dig för en gångs skull. Utom det där med Lee, dom är ute sedan 1987 ungefär. Ooops! jag menar "Gul & Blå", givetvis... 🙂

(Detta ämnet har alltid berört mig på något sätt, ergo detta inlägg) Men sen å andra sidan... Hur och när vet man att man har att göra med en dålig mix? Jag resonerar så här: Om man har för syfte att låta mastra sin/en slutmix, då utgår jag kallt ifrån att man i flesta fall tänker i kommersiella banor. Samtidigt förutsätter jag att den som ansvarar för mixningen/slutmixen också gör sitt jobb — dvs, att leverera en mix som inte är "dålig". För om en mix är "dålig", är det då inte mer logiskt att mixa om skiten — eller åtminstone ge mixningskillen/tjejen booten och anlita någon annan som kan leverera en "bra" mix — innan man slutligen vänder sig till mastringsföretaget? Eller är det verkligen så att om det faktiskt förekommer "fel" i en mix, och om "felen" inte upptäcks under mixningsfasen, så upptäcks de lik förbannat av den som får i uppdrag att mastra? Nej, det låter inte troligt i mina öron! Jag har alltid tyckt att "mastringsgänget" förstorar upp sin egen betydelse i branschen och jag gissar att det är de själva som är upphov till den klibbiga myten om att mastring är oumbärligt måste. Och sist men inte minst, det kan ju knappast vara en tillfällighet att så många musiker och producenter idag har så svårt att förklara och/eller förstå vad mastring egentligen är. Be en "mastrare" beskriva sitt jobb — med handen på hjärtat, är det orimligt att anta att dessa åtgärder likväl hade kunnat göras av mixningskillen/tjejen? För mig är slutmix = färdig (unik/personlig) produktion. Mastring är som att sy på "Lee"-märket — if you catch my drift...

Nä, vem gör det?Alla som blir imponerade ELLER förkrossade av att någon yngre än dom själva spelar mycket bättre Det där är skitsnack! Du måste lära dig att känna igen sarkastiska inslag i ett inlägg — ingen blir "förkrossad" över att lyssna/se på något/någon som i det här fallet. Men visst, jag blev imponerad — säkert bland många andra som tagit del av videon. Men att bli imponerad var ju knappast mitt (och säkert inte någon annans) syfte med att lyssna/se på videon, snarare ett resultat. Du tyckte ju själv att killen "stack ut" med tanke på sin ålder. Är inte det något av att i sammanhanget vara imponerad? I mina öron (ögon) låter det snarare som om du fått en släng av den gröna gubben med de svarta hornen...

Nä, vem gör det?

Fanns även på "min tid". Fanns redan på "min tid"... ... och jag suger ändå — om man nu ska jämföra med den här unge mannen. 🙂

Alltså, det här var ju bedrövligt... Jag har lirat gitarr dubbelt så många år som den här killen är gammal, och han lirar skiten av mig med ena armen bakbunden, bindel för ögonen och snurrad 250 varv på en snurrstol! Jag avstår härmed min rätt att få kalla mig gitarrist, och jag håller KillwithSkill fullt ansvarig för detta. Nu går jag upp på vinden och letar fram min gamla övningsbok, Hej, sa Petronella...

Nej, det låter inte alls självsäkert — din attityd är rätt, kanske till och med lite för "snäll". Att du dessutom är ödmjuk — och om din omgivning också tycker så — gör att du har alla chanser i världen att uppnå dina drömmar. För om det var ett enda råd jag skulle ge en ung förmåga, så är det att aldrig någonsin brista i den egna ödmjukheten! En bra balans mellan ödmjukhet och vilja (som du tycks ha) ger respektingivande artister. Och så det "tråkigaste" (=viktigaste) av allt: skola och utbildning går före! Lycka till! 😳 PS. Jag hoppas att du väljer att sikta in dig på att bli Sveriges "Avril" framför "Britney"... DS

Jag vet att jag är jävligt sent ute — två och ett halvt år, liksom... Men ändå: 1. Lysande initiativtagande av Vallhagen. 2. Härlig, medryckande låt — refrängen är klockren! Det är så här riktiga musiker jobbar! Stor eloge till Vallhagen (Som jag misstänker också kallas "Valle"?) och medmusiker. Detta har väckt ett litet intresse hos mig att eventuellt starta ett samarbetsprojekt i samma anda. Och jag har redan några musiker i åtanke — vad var det nu han hette, han med "Sick Fuck"-låten... 😄

Varför inte något riktigt unikt: en metallisk dödsskalle omgiven av helveteslågor, och med en giftig orm som ringlar in och ut ur ögonhålorna. Dödsskallens hörntänder ska vara av draculakaraktär. Under skallen ska det stå "Satan Rules"! Eller om du vill ha lite latin-touch: "Satanas Regit"! Det tycker jag låter rätt så häftigt... ...

Det är väl en högst rimlig attityd?Det är ju hip hop det handlar om, inte kramkalas för småskolefröknar. Mmm min musik är bäst! Dina och alla andras låtar suger.Jovisst, kan man ha den attityden om man vill.... Att säga att man är "bättre" är lika naturligt som nödvändigt inom alla genrer, inte bara Hip Hop. Men det innebär inte per se att man tycker att "dina och alla andras låtar suger" — en attidyd och inställning som endast amatörer svänger sig med.

Min mamma har alltid sagt att jag är unik...

Ja! Underbara tider! 🙂 (Om jag inte minns fel så hade ni [Feedback] en keyboardist som hette Ulf, eller något liknande. Av någon anledning skydde han och jag varandra som pesten och var ofta i luven på varandra 😎) Förresten, du minns väl att du skötte spakarna under en av våra absolut första demoinspelningar? Jag har den demon kvar. 🙂

Jag "hatade" musik fram till jag var 12 år — året då jag äntligen fick min gura! Min pappa (R.I.P) — som jag idag har att tacka för allt — var mycket angelägen om att jag skulle syssla med musik. Eftersom mina talanger hade visat sig redan i vaggålder var han inte sen med att engagera mig i än det ena än det andra som hade med musik att göra. Min sång fanns alltid där, men flöjten ersattes av klarinetten som ersattes av trumpeten... Men farsan! Jag vill ha en gitarr! Själv hade pappa ett tids- och fashionenligt 70-talsdansband, och när jag var sju bast tyckte han att jag var redo att möta 700 åhörare och drog upp mig på scen för att sjunga en låt, ackompanjerat av dansbandet. Sedan blev det mer och mer och mer... När jag var 12 hade jag hunnit avverka radio- och TV-framträdande, både spelningar och intervjuer, och en jävla massa sångnummer med dansbandet. Och jag "hatade" det — för det enda jag ville var att spela och vara som Ace Frehley... En sak som dock var OK, var min veckopeng 🙁 När jag till slut fick min efterlängtade gura tog det inte lång tid innan jag spelade i ett kaxigt hårdrocksband — och jag älskade det. (Jag svek dock aldrig dansbandet, utan ställde upp så sent som till 1994 med ett och annat gig, fast då som stand-in för den ordinarie gitarristen.) Min musikkarriär utvecklades i positiv riktning och mot slutet av 80-talet började jag tjäna fina pengar. Allting flöt på och jag tänkte att nu jävlar smäller det snart. Och small, det var precis vad det gjorde — fast inte karriären, utan mitt ego... Jag trodde plötsligt att jag var störst, bäst och vackrast, och började uppföra mig på ett tvivelaktigt sätt. Sedan gick allting käpp rätt åt helvete.... Och det var rätt åt mig. Förresten så kan man läsa lite om mitt första hårdrocksband här Fan, det blev nästan CV av skiten. Någon som vill anställa mig?

Hmmm... den här tråden verkar "sakna" tidigare registrerade inlägg... jag kan ha fel. Olsberg?

☺️ !!! Ja, man vet aldrig...