Den här tråden håller på att balla ur helt... Alla tycks tala förbi varandra i ett jävla tempo – och TS hoppar på än det ena benet än det andra och vet inte vad han ska ta till sig. Med risk att dels upprepa vad någon redan har sagt, dels bidra till ännu mer förvirring vill jag en gång för alla säga:
1. Tråden handlar inte om de fysiska lagarna om hur vågor rör sig, utan om "basen" (ska vi säga 1-250Hz?) och den "energi" den gör anspråk på i mixen. I alla fall var det så jag tolkade det. Är detta fel kan alla sluta läsa här.
2. Le Demon har lite rätt i att "energi" är ett luddigt begrepp i sammanhanget (även om "plats" suger järn det också 😉). I tråden verkar vi använda begreppet för dels den energi en vågrörelse behöver för att uppnå en viss frekvens, dels den energi som behövs för att våra öron ska kunna uppfatta en viss frekvens. Detta är två helt skilda saker, rentutav varandras motsats.
3. Om vi måste tala om enskilda vågor/signaler/kurvor och hur dessa enligt fysikens lagar rör/beter sig, så ja: en högfrekvent signal behöver mer energi än lågfrekvent dito eftersom hög frekvens = mer rörelse (fler svängningar per tidsenhet). MEN – nu är det inte det det handlar om...
4. ... för det handlar om hur/vad vi HÖR; våra örons förmåga att uppfatta olika frekvenser på olika ljudnivåer – i en MIX (ljudbild). Så nu gör vi ett litet experiment:
Vi har en sinuston på 40Hz och en på 1kHz. Båda tonerna ligger ursprungligen på samma ljudnivå (x dB). Vi lägger tonerna på varsin kanal på en mixer och låter volymreglarna ligga på 0dB. Vi trycker på play och lyssnar... Vad kan vi konstatera? Jo, att tonen på 1kHz "upplevs" som starkare. Vårt mål är att mixa så att vi kan "uppleva" båda tonerna rimligen lika starka; för att göra detta måste vi alltså öka ljudstyrkan på 40Hz-tonen. Så vi drar på med, låt oss säga, +12dB.
En simpel regel blir att ju lägre frekvens desto mer måste vi brassa på med volymregeln för att "uppleva" tonen rimligen lika stark som toner i högre frekvensområden. Om vi skapade 20 000 enskilda sinustoner – från 1Hz till 20kHz – och kompenserade ljudnivån som i exemplet ovan, och slutligen granskade resultatet i en spektrumanalysator, då skulle vi få en kurva som någorlunda påminner om rosa brus (pink noise). Och då kan vi ju genast konstatera att det i de lägre frekvensområdena, som en följd av vår ljudnivåkompensation, ligger så fan mycket mer "energi" än i de högre frekvensområdena.
Och det har inget att göra med att man mixar slarvigt eller har kassa monitors. Inte nödvändigtvis.
Örk... vad tråkigt det blev.