Valle

Hur många har du byggt?

Och du låter lite såhär:

Du antar inte helt fel, kanske. Ungefär som när man kör bil och blir omkörd, och den omkörande bilen lägger sig jävligt nära högerkanten för att markera något... OK, vem drar Asperger-köret?

Alltså, så som den här tråden har hunnit bli invaderad är ju helt sanslöst... Hitlers invasion av Polen, typ.

Ah, OK... tyckte bara det lät lite svårgreppat att använda en så negativ beskrivning som "efterbliven syn" för att poängtera en fördel.

Äh, lägg av! På vilket sätt påverkar USA:s "efterbliven syn" på skatter din situation och din business här hemma...

OK, men hur vet du när du ska göra skillnad? Kollar du upp vem storpampen är innan du beslutar dig för om du ska ladda ner olagligt eller inte, eller kör du liksom bara på och hoppas att det inte är en av "de snällare" som din markering riktas mot? Du behöver inte svara om du inte vill (och jag kommer inte "segla" efter dig eller något...). Jag tycker bara att det är lite synd att använda sin ilska mot rika (som bekämpar piratkopieringen) som anledning för att rättfärdiga en olaglig handling. Det är inte piratkopieringsbekämpande artister och storpampar du ska vara arg på, det är politikerna. En annan sak (inget mot DaCriLL): Det är rätt så pinsamt när man spyr sin galla över rika människor när de (med laga rätt) vill göra anspråk på sina pengar – pengar som de sååå lätt hade kunnat vara utan. När vi med mer jordnära inkomst ringer in till vår mobiloperatör och ger dem en fucking blåsning för att de har haft mage att dra en tia mer än vad som var överenskommet för det enskilda tillfället, ja, då handlar det jävlar bara om "principen"... Men tian ska minsann krediteras. Bläh!

Jag vet inte, du har ju gett både Cruise och "storpampar" varsin skrapa... Men OK, vi kan fokusera på den andra frågan: Hur tänker du när du säger att man har "'överflödigt' med pengar" (och därmed får finna sig i att bli bemött såsom det har beskrivits ovan)?

OK, du har alltså satt en gräns där du själv inte kan bli bemött som du bemöter de som tjänar mer än du. Jag måste dock få säga att du för dig väldigt oförskämt när det gäller "pengar". Hur tänker du när du säger att man har "'överflödigt' med pengar"? Och vad tycker du att människor som tjänar mer än du bör göra för att inte bemötas som giriga och gnälliga? Jag känner personer som enligt din definition skulle kunna anses vara giriga och gnälliga. Dessa människor jobbar SOM SATAN, säkert mer än vad du och jag gör tillsammans, och de gör skäl för sin lön. Jag har aldrig stött på varken girighet, gnäll eller pengaöverflöd. Tvärtom: generositet, seriositet och vettig förvaltning.

Jo, du är ju hur söt som helst. Vem är jätten i keps bredvid?

Och du missförstod min fråga (du svarade aldrig på den). Jag refraserar: Har du satt gränsen vid rikare (än du) människor för vilka du minsann ska tala om för inte ska "gnälla att för att de förlorar pengar", eller är du helt OK med att personer som har lägre inkomster än du bemöter dig på motsvarande sätt?

Såg att någon tummen-upp:ade det här inlägget. Jag tummar ner det igen. Det resonemang hör dessvärre inte hemma i det demokratiska samhället, snarare i 1930-talets Sovjet, där det är "fult" att bli rik. Men skitsamma: Har du satt gränsen vid just "ekonomiskt oberoende" människor, eller är det OK att personer som tjänar lägre än du har brister i respekten för dig som du brister i respekten för t.ex. Tom Cruise?

Du har ingen aning om hur många gånger det ämnet har ältats, släpats ut på bakgården och avrättats, återupplivats och avrättats igen...

Inte klart som korvspad, kanske. Men helt förståeligt om man dels sitter på top-notch-utrustning, dels att det är en inarbetad rutin och man bedömer att inlärning av nya tekniker kostar mer än det smakar. Däremot tror jag inte att en In The Box-nörd skulle producera en bättre produktion än Out Of The Box-nörd (förutsatt att båda nördarna befinner sig på samma kunskapsnivå), eller tvärt om. Det handlar som sagt om att vara bästis med sina verktyg. Fast uppmärksamheten rör väl snarare innebörden än att det skulle vara ett "nytt" ord. Jag tänker på såg och såg, bal och bal, får och får, eka och eka, Valle och prestige...

Ja, onekligen intressant. Huvudsakligen tror jag det handlar om förutfattade meningar som man äntligen håller på att släppa taget om. T.ex. att REAPER skulle vara "oprofessionellt" eller "osäkert för framtiden" (man får anta att de andra DAW:en blev "professionella" och "säkra" så fort de såg dagens ljus...). Dessa förutfattade meningar kom gärna från användare som såg just sin DAW som mer seriöst än något annat. Go figure! Men, ja, det är kul att se att REAPER får den positiva respons som florerar idag. Sorry, monsieur Florian le Sage, men det där tåget har du missat. Det att jag tyckte att Cubase var buggigt höll på att starta ett världskrig här inne. Och det pinkades rejält på min person efter det. Om du mot förmodan är intresserad av vad som ligger till grund för min inställning till Cubase så får jag hänvisa till tidigare inlägg. I övrigt: För andra har Cubase fungerat finfint. Trevligt! För mig har inget program fungerat så bra som REAPER, allra minst Cubase. Och det tänker jag fortsätta tala om för omvärlden. Å andra sidan, man kan ju undra varför vissa flippar peruken bara för att man säger att Cubase är buggigt, när REAPER får påstås vara hur oprofessionell och utsiktslöst som helst.

Njae... men Stephen King.

Vill haka på vad två inläggsförfattare har berört; dels det att att mixaren vet vad hen gör (första gången här på forumet, för övrigt, som jag ser det könsneutrala "hen" fara förbi sädär obehindrat), dels att det inte finns någon anledning att spela in med effekter så länge man spelar in i minst 44/24 – såvida man inte får en kick av det, eller något. Själv gör jag i princip ALLT in the box, eller snarare from the box. Jag ser ingen mening i att t.ex. EQ:a i förväg med risken att behöva kompromissa fram något halfass bara för att man upptäcker att man borde ha EQ:at annorlunda. Sådant där tillvägagångssätt hör det förgångna till, och jag är säker på om detta var möjligt på XX-talet, så hade teknikerna anammat det redan då. Jag har dock haft den här diskussionen med några tidigare här på forumet, där de som inte håller med mig gärna tänker i mottobanor som "friskt vågat, hälften vunnet". Ibland får jag också höra att det har att göra med att jag är oerfaren, att jag inte riktigt har lärt mig hantera en EQ eller det verktyg som frågan nu kan beröra. Hursomhelst, när jag producerar gör jag det bäst om jag får ha 100% kontroll över varje enskild källa från det att den lämnar instrumentet/munnen. Jag kan inte göra så mycket åt hårdvarukomponenters färgning/påverkan/säregenhet (efter att alla färgande filter/komponenter i möjlighetsmån är bypassade), ej heller åt filer som andra har spelat in och på eget bevåg för- eller efterbehandlat. Men när/om jag får bestämma ska ALLT vara oprocessat. Inte ens distade gitarrer ska spelas in med dist. Ett litet undantag: Om jag av någon anledning måste hindra överstyrning av signal/frekvens, då blir jag såklart tvungen att vidta nödvändiga åtgärder. Nackdelarna med "mitt" sätt är förstås risken att fastna i pilleriet, eventuell beslutsångest samt något längre produktionstid. Men dessa vägs upp den stora fördelen: Jag får större kontroll över vilket resultat jag vill uppnå.

Är du snygg? Säljer din talang?

Jag kan skriva under på det där. Visserligen är (nästan) all musik mer eller mindre kommersiell, men det är när man har satt in kikarsiktet på den köpkraftigaste målgruppen/marknaden som utseendet (som i "snygg i nyllet") har prioriterad betydelse. Man liksom gör det "finare" än det egentligen är; ungefär som i reklam för bindor – varför tror ni att det mörkröda mensblodet alltid representeras av en klar blå vätska? Steget därunder är dress code. När åldersgrupp och köpkraft inte har samma betydelse för branschen så är det i alla fall viktigt att klä sig enligt givet mönster. Det spelar nog ingen roll om det står "King Of Nashville" på ett skivomslag som visar en oxhornsprydd ingång till en saloon... Om artisten i fråga är klädd som Rob Hallford anno 198x kommer han, eller hon för all del, aldrig att tas på allvar av en Country Rock-publik. Samma gäller dansband, fast där är det (eller var, snarare) tillåtet att klä sig som en barnkalasfjolla, bara alla i bandet klär sig likadant. Och i steget under det råder total blindhet för utseende. Kanske är det därför som alla bluesmusiker ser likadana ut: skägg, ölmage och raggarväst. Och Fender strata, såklart. KAFFE! 🙂 (PS: Signia, har du blockat mig i din PM-funktion, eller är det bara så att du knappast kunde bry dig mindre om vad jag har att säga dig personligen? 😉)

Med mig var det annorlunda under senare, good ol' fåfänge-80-talet när jag var "lös" sångare. Ju snyggare jag kände mig, desto bättre trodde jag att jag sjöng... Men den parallellen sög järnet.

Nej, inte nödvändigtvis. Ja.

Jo.

Åja, även vi blattar kan svänga oss med blygsamhet då och då... 😉

Haha! 😄

Nu verkar det som att någon har läst inlägg lite illa (eller kommit hem från firmafesten). Med "standard" menades bara – med glimten i ögat – hur vi skulle lägga upp inläggen där vi redovisade hur vi hade mixat. Det hade inte med mixarna/soundet i sig att göra. Inte för att det kommer påverka mina produktioner i framtiden, men jag förstår inte din beskrivning av min mix där. Annars brukar du ju nämna saker som att det jag har gjort hör till det bättre på forumet. Och med min mix till den här tävlingen utgick jag från exakt samma ideal som för tidigare produktioner som jag har publicerat här på forumet. (Dessutom, för att låta instängd vaxpropp krävs väl en rätt så käck "smile"-EQ på en eller flear av källorna. Mitt kännetecken för mina mixar annars, tycker jag själv, är att jag alltid har för mycket jävla mid som står och skränar...) Ditt bidrag hade säkert hamnat bra i tävlingen – om det inte hade varit för att du är en sådan jävla party pooper! Edit: Aj, aj, aj. Man stavar rätt så illa på morgonen. Ska ta och anamma joachimes regel #1 att aldrig skriva innan kaffet. Kanske.