Valle

Bra! Inget oväntat, som sagt. Nästan alla bolag är garderade på liknande sätt. "Felet" ligger oftast hos artisten/överlåtaren ("tjuven") vid sådana här fall. Därmed kommer bördan på DJ Eracer att öka ännu mer. Juridiskt sett kan nu även bolaget stämma DJ Eracer på varenda spänn de har lag ut på marknadsföring, distribution samt samtliga kostnader som på ett eller annat sätt kan knytas till DJ Eracers avtalsbrott gentemot bolaget. Juridiskt sett, som sagt. De är kanske inte etablerade nog att ta (kostsamma) rättsfighter. Jag hoppas också på att bolaget talar sanning, inte bara angående att det faktiskt fanns ett avtal utan även, och viktigare för din del, angående löftet om att tilldela dig intäkterna som produktionen eventuellt har bringat in. Varning: stämningsnegativ läsning (läs inte!):

Skitbra låt! Videon hade även den sin charm och påminde om en halfass-variant av Peter Gabriels "Sledgehammer"-video (förbaskat jävla bra låt det också, förresten). Men den blev tyvärr skitjobbig att glo på efter en minut eller så. Men som sagt, skön låt.

Samma här. Med sidonoteringarna att (1) reverb ju inte var något alternativ i sammanhanget, och att (2) jag använder delay för att skapa tidsförskjutningar. Men det är ju jag. Tack för ditt i övrigt förklarande inlägg. Jag är nöjd 🙂

Är det ingen som reagerar på att titeln är densamma? Det finns bara fyra skäl till att man "stjäl" en låt och samtidigt behåller (original)titeln: 1. "Tjuven" är amatör. 2. Någon vill jävlas (med Kanix Cane), typ hämnas eller något. 3. En produktionsinblandad har tabbat sig. 4. Det finns ett avtal. Jodå, absolut. Och som jag brukar nämna i liknande sammanhang. Seriösa bolag har alltid med en garantiklausul där överåtaren garanterar att ALLA rättigheter är egna och/eller clearade. Det innebär att om någon har varit oförsiktig vid överlåtelsen (från överlåtarsidan) så kommer den personen att få det riktigt, riktigt körigt rättsprocessligt sett.

Det gör de inte heller. Inte som i att medvetet, rätt av, offentliggöra ett verk som helt och hållet ens eget. Om skivbolaget i fråga är seriöst (man kan inte avgöra dess seriositet bara genom dess "fula" webbplats som jag har för mig att någon tangerade) så måste man rimligen ta i beaktande att någonstans har en deal åtminståne påbörjats (men av ena parten kanske aldrig avslutats...). Fråga till TS: Finns det någon, och tänk nu efter, av människorna som figurerar bakom såväl produktionen som bolaget som du någon gång kan ha diskuterat release med? Kan det, jag säger inte att det är så, men kan det vara så att någon av inblandade parter i produktionen har skickat låten till bolaget i marknadsföringssyfte, men samtidigt "råkat" godkänna ett "villkor" vid submit? Om nej, hur vet du det?

Nej då, inga "trick". Min poäng var bara att istället för att tvunget (som många menar) uppleva mobilen som "lång bort", så kan det ju faktiskt upplevas som att den ligger upp och ner, eller att någon idiot sitter och håller tummen över högtalaren. Många hänger säkert upp sig på mitt "svart eller vitt"-resonemang. Men det handlar ju faktiskt om musikproduktion, och övertygelse. Jag övertygar hellre en lyssnare med självklara medel, än att inbilla mig själv att jag är något universalgeni som kan trixa fram rum och avstånd med volym+pan+eq. Men som sagt ovan: det är jag.

Förstod inget av ditt lustigkurrande där på slutet faktiskt. Antar att det var viktigt för dig. Återigen, i tråden talar vi om musikproduktion, om t.ex. The Beatles, Elvis Costello och Tom Waits – inte fysikalisk råfakta; ej heller om en (1) källa, utan många fler som spelas upp i synk. Jag tar fasta på vad du svarade här ovan, angående "nyanser", samt det tidigare svaret från #54 som löd: "det intressanta i det fallet blir ju inte vad du upplever, eftersom du håller telefonen i din hand och kan känna att den är där. för för mig som inte vet att du håller den, men hör den ringa, skulle det upplevas som att den inte är i närheten av mitt öra." Jag kan ju säga så här då: Eftersom musikkonsumenter uppenbarligen upplever olika skulle jag som ljudtekniker knappast föredra EQ som verktyget för att placera en ljudkälla i "rummet" för att skapa djup. Då dubbar jag hellre och därmed skapar naturlig [oundviklig] tidsförskjutning att laborera med. Säkrare resultat, typ. Men det är jag.

Bra! Då väntar vi med spänning! 🙂

OK, så du menar att det (för någon annan än mig) aldrig skulle kunna uppfattas som att någon faktiskt håller för mobilens "högtalare", eller att den ligger med högtalaren neråt, eller har tappats i ett glas med öl... Det är alltid fråga om att fanskapet ligger "långt bort". Eller? Möjligt. Men det var ju å andra sidan faktiskt inte du som "kastade in" dopplereffekten. Jag riktade mina kommentarer mot Zakyath och hennes teorier.

Tänk om det visar sig vara så enkelt som att din fru har lånat ut din cykel till en arbetskamrat, men glömt att tala om det för dig? Då kan du också stå där med dicken i handen...

Kolla här... Det är mer för din skull att du först bör kontakta "DJ Eracer", förklarar läget och klargör dina avsikter. Därefter får han agera. Om du bara sådär på rankey-vis polisanmäler skiten och drar (om du lyckas) igång en rättslig process, och det slutar med att något uppsåt aldrig fanns, så står du där med dicken i handen och några tusenlappar fattigare. Men vaffan, gör som du vill. Jag blir inte ledsen, jag lovar. Korea kan kanske vara din grej?

Var inte fånig! Missförstånd uppkommer. Det var bara en kort tid sedan vi hade ett "upphovsrättsligt" fall här på forumet där det till slut (efter kontakt) visade sig att allt bara var ett pinsamt missförstånd. Av respekt till berörda tänker jag inte avslöja tråd, namn eller detaljer. (Du får söka.) Om du vet så pass mycket om "tjuven" att du till och med har numret till honom, så tror jag att polisen aldrig skulle blanda sig innan du hade kontaktat "honom".

Det är lite det som är grejen, see, man ska få en rimlig chans att bevisa att man inte haft något brottsligt uppsåt. Det gör man till exempel genom att anmana "gärningsmannen" att ta bort verket från "sin" sida. Och så sparar vi skattepengar. En till som "utgår ifrån" lite för tidigt. Det verkar vara ett brott och då ska det, utan några som helst förundersökningar, bekämpas med hårda tag från början... Du bor i fel land.

Jag syftar inte på något alls. Misstaget du gör är att du redan verkar utgå ifrån saker och ting utan att ha kontaktat "DJ Eracer".

Syftet med idén? För att utesluta missförstånd.

Det första du ska göra är att kontakta "DJ Eracer"; förklara läget och klargöra dina avsikter. Återkom gärna.

Men om man lägger tummen över mobilens "högtalare" istället för att lägga mobilen i innerfickan på jackan en bit framför oss, vad upplever man då?

Jag skrev som jag gjorde eftersom liknelsen (med dopplereffekten) enligt min mening var dålig för det här sammanhanget. Vi talar musikproduktion här, inte fysikalisk råfakta: när vi sänker volymen på en gitarr, så gör vi det för att göra den tystare, inte för att placera den i rummet (djupet). Men OK, jag ger dig rätt. En bil som går på tomgång en kilometer bort hörs så klart inte.

Ja? På vilket sätt är din fråga (eller svaret du förväntar dig) relevant för tråden? Vill du poängtera att ju lägre volym (ljudnivå) desto längre bort? (Beklagar att du tycker att jag trollar/ordbajsar. Det är inte riktigt min avsikt.)

Om bilens motorvarvtal ömsom ökar ömsom sjunker (ungefär som en ljudkälla rimligen skulle bete sig) så kan en bil på tio meters avstånd låta tystare än vad den kan göra på tjugo meters avstånd... Nu tänker du kanske: Jamen, det är inte samma sak. Nä, jag håller med! säger jag då. För det har precis lika lite att göra med saken som dopplereffekt har med den här tråden att göra. Dopplereffekt-liknelsen ger lite av en bozostämpel. "Rymd och avstånd utan reverb" [trådens titel] uppnås t.ex. med hjälp av två originalkällor som spelas in reparat, och/eller med två mikrofoner strategiskt placerade, och sedan spelas upp i synk. Naturlig [oundviklig] tidsförskjutning uppstår. Därefter kan man panna, EQ:a och leka med volymer för att försöka påverka djupet (ännu mer). Men, jag är inte den som är den: om du (D200) och andra anhängare av Zakyath-teorin – dvs: källa + (pan+vol+eq) = djup – kan presentera en produktion med rum/reverb med hjälp av nämnd teori, där inga tidsförskjutningar i övrigt används, så ska jag posta en offentlig ursäkt. Man är ju inget svin, liksom.

Hur högt låter den, menar du? Och i förhållande till vad?

Nej, du blandar nog i hop bas/diskant med ton. I ditt exempel. Nej, det gör den inte. I ditt exempel. Nej, volymen är i det närmsta konstant. I ditt exempel. Som sagt. Inte i ditt exempel. Börjar bli svårt att ta dig på allvar...

I sådant fall ligger det nog till så här: Eftersom det "bara" handlar om att spela in för erfarenhets skull samt att du inte är redo att lägga ut några pengar så blir det ju, får man anta, inte tal om något (skriftligt) avtal heller. Skulle det bli aktuellt att något bolag blir intresserat av just den här produktionen så kommer bolaget att kräva dig på en skriftlig garanti om att du äger samtliga, enskilda rättigheter i produktionen, alternativt har skaffat in alla nödvändiga tillstånd från respektive upphovsmän/rättighetsinnehavare, där du fritt och utan inskränkning förfogar över produktionen. Då blir det för dig att söka upp sångaren (och alla andra eventuella utövare för den delen) igen och be om en liten namnteckning på ett avtal som ger dig rätt att använda sångarens prestationer för tillverkning och spridning av skiva genom ett bolag. Sångaren kommer då att inse att läget erbjuder ett najs förhandlingsläge och kommer att trissa upp arvodet rejält. Det blir sonika till att slänga upp pengarna – i annat fall blir det inget skivkontrakt för din del. Då tänker du kanske så här: Aha, men då springer jag i väg och fixar en annan sångare och andra utövare och ger dem alla en symbolisk summa och ber dem skriva på en liten rättighetsöverlåtelse. Men, ack... bolaget svarar att det som gjorde produktionen intressant var sångarens prestationer, så tyvärr, inget skivkontrakt på den "nya" produktionen. Och så ber de lite försiktigt om mobilnumret till sångaren, ringer honom/henne och erbjuder karriär. Och du fortsätter för "erfarenhets skull"... Alltså: Om det verkligen handlar om att spela lite för the fun of it, då behöver man inte göra så big deal (pun intended) av det. Bjud åtminstone sångaren på några öl och/eller en flaska vin för besväret. Du utnyttjar trots allt hans/hennes förmågor för att själv bygga upp en kunskapsbank. Skulle det "råka" bli något större av latjandet, ja, då får man ta och bearbeta situationen därifrån. Men om man har för avsikt att sälja produktionen så gör man bäst i att göra saken klar (på papper!) för alla inblandade på ett tidigt stadium och ge dem som ställer upp ett arvode som minst ligger rimligt i proportion till deras respektive kvalité. Så slipper du att oroad dig för sådana här frågor.

Inte bara glad, blir man. Man får den där pirriga känslan som uppenbarar sig varje gång man kliver ut på scen och ska dra igång världens gig. 🙂 Jag hoppas verkligen att den där pirrigheten aldrig försvinner. För den dag jag går ut på scen, eller läser ett reportage om bandet jag är medlem i, och pirrigheten inte finns där längre, då har det blivit ett "jobb". Och då är det inte lika kul längre. Sådär helt apropå alltså.