Halkbi

Kolla begagnat! Har man tur kan man fynda gamla fina levinmandoliner för skitpengar. Se bara till att kolla att halsen är rak och att stämskruvarna är funktionsdugliga innan köp.

Som sagt; samma synt med samma kabel fungerar på en identisk kanal bredvid. Men jag begriper verkligen inte hur det kan hjälpa att dra ur sladden en liten bit ur synten om det är i mixern som felet sitter. Utöver det så mäter jag inte upp någon kortslutning när kabeln sitter ikopplad.

Hallå! Upptäckte nyligen ett märkligt fenomen på den lilla mixer (Yamaha MG82CX) som jag använder när jag kör hårdvarusyntar. Efter att riggen stått orörd ett tag så märkte jag till min förvåning att en av kanalerena dött (åtminstone på linjeingången). Svagt "läck" från kanalen antydde att det rörde sig om ett glapp. Mycket riktigt, när jag drog upp sladden några millimeter ur jacket så fick jag vettig signal och allt var frid och fröjd. Nåt skit med ingångsjacket tänkte jag i mitt stilla sinne, synd på en relativt ny (om än begagnad) mixer. Får fixa XLR-adapter. Jag rotade vidare för att begripa vad problemet verkligen var. Öppnade upp och konstaterade att det var svårt att komma åt jacken för att se ordentligt vad som var fel. Mätte med multimeter och konstaterade att jag inte har någon kortslutning i ikopplad kabel. Andra ljudkällor med balanserad kabel gav samma symptom. Obalanserad funkade utan problem. Medan jag höll på att fippla så märkte jag plötsligt att jag fick samma fenomen när jag drog lite i kabeln från synten. Hela vägen i = inget ljud. Några millimeter utanför = fullt ös. Jag har funderat och funderat men begriper verkligen inte vad som kan vara problemet här. Det är ju inte fel på synten i och med att den funkar problemfritt på andra kanaler, det är inte fel på kanalen i och med att jag kan rucka på kabeln i synten för att åtgärda problemet och det är inget fel på kabeln då jag testat flera olika. Har testat med en omgång kontaktrengöring utan resultat. Kan någon förklara vad det är som händer här?

Denna kanske kan vara något om du är ute efter acid: http://www.analoguerenaissance.com/TS303/

Krautrock för mig är monotont malande psykedelisk tysk 70-talsrock med experimentella inslag, inte sällan synthbetonad. Jag skulle inte kalla det exemplet för krautrock, men föra tråden till tysk mark: Krautrock är mer att betrakta som en geografisk musikrörelse än en egentlig genre, ungefär som grunge. Sedan är ju frågan om dessa band själva identifierade sig som krautrock back in the day eller om det rör sig om en nostalgiromantisk efterhandskonstruktion. Jag vet att farsan lyssnade mycket på dessa band i mitten av 70-talet, och jag tror att han och han umgängeskrets kallade det för kraut.

Intressant exempel i sammanhanget:

Fortsätter med denna. Grymt bra cover och härligt 70-talsmanglad ljudbild 🙂 http://www.youtube.com/watch?v=vBQzFqZkIkw Minns inte så mycket mer av skivan, men vill minnas att den är lyssningsvärd.

Skall tilläggas att soundet inte sitter i masteringen i första hand. Soundet och känslan sitter främst i det musikaliska framförandet, inspelningen och mixen. En bra mastering kan förhöja den känsla som redan finns i produktionen, men inte trolla fram "60-tal" ur tomma intet. Själv är jag för dålig på mastering, så jag brukar leja bort det. Är ofta värt varenda krona.

Kul initiativ! Här är en grupp som var förband åt Black Sabbath i början av 70-talet. Albumet spelades in och producerades av Tony Iommi 1973, men bandet splittrades och skivan släpptes inte förrän på 90-talet. Härlig progrock spelad av mycket kompetenta musiker, ständigt balanserande på gränsen till för jazzigt för mig men samtidigt väldigt brittiskt 🙂

Att det "distar lite" är väl en underdrift skulle jag säga. Trodde precis som du att det rörde sig om en dålig rip när jag lyssnade på låten på Spotify på jobbet. Men väl hemma lät det lika illa i lossless. Mycket riktigt distar det lite innan också, men det blir extra tydligt i höjningen i slutet. Min teori är att sången distat vid inspelningen, men det är ju i sammanhanget så brutalt att jag förundras hur det kunnat gå obemärkt förbi. Något off topic, men en annan liknande grej är ju Eagles Hotel California. Alldeles efter andra refrängen tycks det ha blivit nåt strul, kanske med masterbandet. 3:25-3:30. Det är däremot snyggt räddat av jourhavande tekniker. http://www.youtube.com/watch?v=Yyy4yaVwsv0

Den mix jag hört som förbryllat mig mest är Iron Butterflys skiva In-A-Gadda-Da-Vida. Den ska tydligen anses vara nåt sorts mästerverk, men allt jag hör är nåt som är mycket bright och märkligt urholkat, med konstiga nivåer och panoreringar som ligger helt åt helvete. Har vid upprepade tillfällen försökt att ge skivan en ny chans men jag orkar aldrig. Ett annat exempel som egentligen kanske inte hör tråden till: http://www.youtube.com/watch?v=RtYJQVv2JO0 Lyssna från 2.00. Vad händer 2:20? 😱 Hur kunde detta släppas igenom?

Kontakt är en mjukvarusampler som finns i plug in-form i formaten VSTi, AU och RTAS. Den krävs för att spela upp Native Instruments ljudbibliotek. Vad en DAW (digital audio workstation, i ditt fall Reaper) kör för plug in-format säger ingenting om hur instrumenten är uppbyggda, det kan röra sig om modellering, samplingar eller en blandning av de båda. Hur ett virtuellt instrument är uppbyggt är egentligen ointressant, då allt i slutändan handlar om hur det låter. Lyssna på plug in-utvecklarens (i ditt fall Native Instruments) ljudexempel så hör du nog inom vilken genre ett virtuellt instrument främst hör hemma!

Viktigt att skilja på hur de olika inriktningarna profilerar sig; Musikmakarna gör en till låtskrivare, medan Kulturama går mer på djupet vad gäller inspelning och mix. Jag har inte gått någon av utbildningarna, men vid ett studiebesök på Musikmakarna så var de väldigt tydliga med att det inte i första hand inte leder till några karriärsmöjligheter som ljudtekniker eller musikproducent.

Oj, det där skrev jag allt lite hastigt. Menade fasvändarrör, vilket ju i sammanhanget är ointressant i och med att det som diskuterades är förstärkare med bara ett slutrör.. Jag ska nog vänta med att skriva här ett tag nu, har skapat mycket begreppsförvirring på sistone.

Det är alltid en kompromiss att försöka få bra ljud på låg volym när det gäller klassisk rockgitarr genom rörförstärkare, och det till den milda grad att jag faktiskt tycker att det kan vara dumt att eftersträva när det idag finns så mycket bra simuleringspluggar (är själv nöjd med Le Pous gratispluggar + Redwirez gratisimpulser) och burkar som Axe FX och Kemper Profiling Amp i det högre prissegmentet. Det ger garanterat bättre flexibilitet, det klassiska rocksoundet bygger i princip helt och hållet på överstyrning i flera steg och en sådan rigg blir därför i princip alltid en one trick pony. Jag har inte hittat någon lågwattsrörlösning som ger det jag är ute efter. Med det sagt så gillar jag däremot hur Blackstars HT-serie låter så det är nog svårt att hamna fel med en HT-5, även om det inte är någon renodlad rörförstärkare. Även Blackstars distpedal HT-Dual verkar grym, så jag skulle nog kika åt det håller i första hand. HT-1 skulle jag undvika pga den i princip totala avsaknaden av EQ. Epiphone Valve Jr är en budgetrörförstärkare utan rörlikriktare tillverkad i Asien. Redan där har vi helt olika grundförutsättningar för prissättning, men det är klart att märket har en viss inverkan på slutpriset.