van Caine

När jag gick i högstadiet så var det främst jag och en tjej som var väldigt duktig på gitarr som över huvud taget kunde hålla takten på musiklektionerna, så jag var för det mesta designerad basist. Skulle inte påstå att det la grunden för min framtida karriär, men det tände något inom mig. Långt senare, när jag var nånstans runt.....16, tror jag, kanske redan som 15-åring (började skolan som 6-åring), så fick jag låna ett Casio-keyboard av en polare till ena brorsan.10 minuter senare hade jag min första låt, som även kommer bli ledmotivet till en kommande film såhär 27 år senare. När jag var tvungen att lämna tillbaks den så köpte jag min första egna synth, en Roland JUNO-60, som jag började spela in kassetter med, och med tiden fick jag låna en Ensoniq SQ-80 som jag kopplade till en Atari för MIDI. Dock var det JUNO'n och en Yamaha DSR-2000-keyboard - antik föregångare till PSR-serien har jag förstått - som var mina egna verktyg under alldeles för lång tid. Med tiden fick jag tag i en Evolution EVS-1 additiv/modulator-synth, samt en Kawai R-50 trummaskin, och saker kunde starta på allvar. Jag gick igenom flera olika band inom Synth-, Techno-, och Svartrocks-genrerna, mot slutet Industrial och Noise, men hade alltid mitt personliga project, dIGITAL Dreamers - en Electro/Industrial/Afro-Ethno-"grupp" med mig som enda fasta medlem och resten flytande mellan tre och fyra beroende på tidsperiod - som huvudproject. Jag sög i mig allt jag kunde hitta & komma över som en svamp några år, tills jag fick en plats på en professionell utbildning till musikproducent på Helikopter Art Prod här i Göteborg, och sen tog allt fart som fan, med mastering av artisten Karl Gerhard för en officiell CD-skiva som första giget i egen nybyggd studio och mitt första riktigt professionella ljudkort, Yamaha DSP Factory. Verkligen inte särskilt bra idag, men var the knees of the bees med låg konkurrens på sin tid, och jag hade tre. Under åren som följde så ökade min maskinpark markant, och jag spelade ganska mycket live. Dock kände jag att det var något jag verkligen saknade, och när jag lärde känna en regissör via en Star Trek-förening, började bitarna falla på plats. Jag gick över mer och mer till ljudläggning och re-recording mixing (mixa ljud till film, "mixer" inom film är paradoxalt nog något helt annat....), och detta utvecklade sig naturligt till ren sound design/ADR/mixare, vilket ledde till att jag 2005 helt slutade jobba med musik och istället gav mig in helhjärtat i filmen. Under det nästan ett och ett halvt decennie som följde så jobbade jag mycket både bakom och framför kameran, för att sen hitta min väg till dataspelens underbara värld. Fortfarande som sound designer och mixare. Dock, nu har jag återupptagit musik-pillandet. Håller det främst som hobby då jag känner att det är inom film och spel som jag verkligen kan erbjuda mest personlig touch, och jag gillar att hålla det till en konstform. Svårare när en massa fickor med pengar envisas med att lägga sig i och komma med "säljbara" notes. Varje gång jag tagit ett steg vidare så har det blivit ett steg högre i interaktiviteten. Musiker>Producent>Film>Spel. Förutspår baserat på denna trend att nästa steg lär bli göra ljud för VR. Har redan den mesta utrustning som behövs, förutom headset och sensorer. Får vänta dock, Dolby Atmos (biovarianten) har företräde.

Visade sig att det kommit lite det senaste ändå! Här finnes några både gamla och nyare att botanisera i https://en.wikipedia.org/wiki/Music_tracker Och här har vi en nyportning v gamla FastTracker: http://cdm.link/2018/04/90s-alive-free-modern-clone-fasttracker-ii/

Var länge sen jag lekte med trackers på PC, men risken är att det kan vara svårt att hitta till Windows över version 3.11. Då finns programmet DOS-Box, som emulerar DOS bättre än vad originalsystemet körde. Fantastiskt dessutom om man helt enkelt vill ha retro-stuket dessutom.

Steinberg verkar må bäst med hyperthread aktiverat, själv blev mitt Nuendo märkbart slöare med det avstängt. Väldigt delade åsikter om vad som är bäst där, enligt Pro Tools-användare jag snackat med så verkar det vara att föredra där, men i många andra fall inte.

Det är fullt lagligt att använda kommersiella alster för eget bruk. Sprider man det själv sen så kan det teoretiskt sett bli obehagligt, men finns det inga pengar eller större evenemang inblandade så brukar det mest enbart vara en cease and desist.

Cleansweep från Brainworks är fantastiskt till sånt här, bland det bästa jag hört, och är helt gratis om man inte behöver pro-versionen. Du får söka efter det, men lätt att hitta.

Nice låt ? Problemet är att det är för mycket skräpfrequenser i lågmidden på i princip alla spår. Kan mycket möjligt ha att göra med medhörningen. Det är svårt bordering on omöjligt att säga exakt vad du ska göra för att lösa detta, men en början är att få fason på lägre registret. Bekanta dig med högpass-filter, men överdriv inte. Är du osäker så är 6dB per oktav grymt för att runda av det lägre utan att bli för "gnagigt". Jga hör ingen sub-harmonisk bumlighet (spelar man in med mick och inte för dyrt ljudkort så kan man få allt möjligt med i ljudet man inte vill ha), vilket är bra då det betyder att jag inte tror du behöver gå särskilt kirurgiskt där. Det viktiga är: Sånt här är svårt. Låt det ta tid att bekanta dig med uppstädningen, det är lätt att börja överdriva när man har farten uppe och jobbat för länge. Ge det den tid det behöver, det låter som resten kommer komma av sig självt när du lärt dig detta. Talar av erfarenhet här, mina första mixar när jag en gång i tiden började försvann helt på små radioapparater för att där låtarna var som tyngst var helt dött på små högtalare ?

Gött att det löste sig :-) Gällande dongel till bärbart, så håller jag absolut med, det är risky. Lyckligtvis så finns det korta....låt oss kalla dem "risk-avlastningskablar" att köpa, alltså kablar vars enda syfte är att se till att om något händer så knäcks inte dongeln i vart fall, och eftersom en kontakt är mycket kortare, så är det dessutom betydligt mindre risk även för laptopen. Fick med min första med ett Glocalnet-modem i dongel-variant för en massa år sen, och blev så förtjust att jag köpte på mig en massa fler :-)

Absolut, inga problem. Fört över en Cubase-licens till min Nuendo-dongel själv. Använd bara Steinbergs egna program så går allt i princip av sig självt.

Jag önskar jag kunde svara på din grundfråga, men jag känner inte till interfacet tillräckligt väl. Dock, av erfarenhet, skulle jag rekommendera starkt att spela in lurarna ordentligt innan du bedömer om de behöver extra hjälp eller inte när du väl fått dem. Har 650 själv, och var övertygad om att det skumma ljudet berodde på impedans-mismatchning. Det var det inte, Prism-interfacen jag använder klarade mer än väl att driva dessa ganska tröga lurar, men de krävde typ en månad av uppmjukning genom användning (hade kanske tagit mindre tid om jag hade vetat detta direkt och mjukat upp dem korrekt direkt) innan de lät som de skulle. För att spela in lurar eller högtalare så låter du dem bara ligga för sig själva och gå på tomgång mer eller mindre konstant under....i HD600/650's fall skulle jag säga en månad kanske. Möjligtvis kanske nån vecka om du kör dem dygnet runt, but better safe than frustrerad för att mixarna blir skumma. Men kör inte på för hög volym, för det kan istället skada dem. Kör på volym som är bekvämt att lyssna på själv.

Oj, det här var...en komplicerad fråga för mig ? Det hela, när jag inte gör beställningsjobb - vilket jag försöker undvika som musiker - brukar oftast börja på ett av två sätt: Melodier och det musikaliska brukar jag få fram genom att ha ett instrument som jag leker med. Efter en stund har nåt trevligt vuxit fram, och jag tar det vidare genom att arrangera upp nåt nice via MIDI i Atari Cubase. Därifrån brukar det normalt sett gå i princip av sig själv, där lager efter lager följer, och jag börjar få en klar bild av hur texten med tiden kommer sitta, eller möjligtvis kommer sitta. Mina texter kan komma precis när som helst, så jag har alltid nåt att skriva upp i med mig. Ibland diktar jag upp dem via nån form av slinga jag har i huvudet, inte sällan av låtar jag mins vagt och inte ens vet vad de heter, ännu mindre vad de ursprungligen handlade om - vilket ger mig framför allt rytmiken att bygga runt - , ibland kommer jag bara på lösa fraser eller rim som ännu senare anpassas till att inkorporeras i texter, och ibland kan jag skriva hela låtar när jag går på nattliga promenader runt Göteborg. Den gemensamma nämnaren genom allt mitt (personliga) skapande är att jag tar tillfället när inspirationen slår till, men vad som triggar den kan vara vad som helst och när som helst. Ofta får jag idéer av att leka med nya saker som får mig att bryta gamla tankemönster, vilket kan vara allt ifrån att få en ny fin synth att leka med (KORGs Wavestation exempelvis var en ändlös källa till glädje pp 90-talet), eller bara att jag gjort en ny fin synth-patch på ett befintligt instrument, inte sällan min JUNO-60, som sätter igång tankarna. Steget därifrån dock är ännu mer oförutsägbart. Vilka texter passar till vilka melodier/låtar? Alla texter är nedskrivna, så om jag inte får en naturlig bild av vad som skulle passa, eller till och med skriver det ena direkt för det andra (som åsså ju händer ganska ofta), så brukar jag bläddra lite i min pärm. När jag skriver texter så är de alltid fragmentariska och mer som lösa fraser jag kan göra vad jag vill med senare, så när jag hittar ett stycke som naturligt klaffar med melodin som nu tveklöst snurrar runt i skallen, så går jag loss och fipplar in den i vad som börjar bli en låt här. Med den råa musiken och vad som just blivit ett tema, så börjar skulpteringen av allt. Musiken sitter via MIDI uteslutande på hårdvarusynthar, så den är lätt att anpassa nu när man fått ett konkret tema att arbeta runt, och text-fragmenten har nu fått ett sammanhang som är lite som att jämföra med lera - Det svåra kan vara att starta upp och veta vad man ska forma den till, men när man har en gedigen grund och en plan så går resten av sig självt även om man improviserar friskt som fan. Samma sak med texterna - jag vet vart jag vill komma nu, jag vet var tonen sitter, och att brygga ihop alla fragment går mer eller mindre av sig självt. Ibland får jag feedback jag tar till mig, då ändras saker senare. Ibland inte, då är låten i princip spikad. Sen börjar produceringen och inspelningen. Den biten skulle jag kunna skriva en bokserie om, men enkelt uttryckt så är det även mycket som händer här nu när man hör allt in context mer eller mindre som det kommer låta i slutändan, inte bara med texten rullande i huvudet. Musiken, som ju förut var väldigt grov och uppbyggd enbart runt vad som lät schysst spelat, kan nu utvecklas med massiva automatiseringar och effekter, vilket även det gör att låten växer nåt kopiöst musikaliskt, och sången kan härifrån få det uttryck och sammanhang tekniskt sett den aldrig hade en chans att få rent akustiskt. Även i det här stadiet kommer mycket att kunna förändras och spelas om, eller delar bytas ut helt och hållet, men förutsättningen är alltid att allt ska vara klart innan jag går in i produktionen. För att röra till det ännu mer: En av de sista låtarna jag gjorde innan mitt ganska långa uppehåll med musiken helt till fördel för mitt jobb inom filmen, gjorde jag genom att rafsa fram alla akustiska instrument jag hade, stämma dem alla, och sen börja med att spela in en.....var det en balalajka? Tror det, som jag sen adderade gitarr till, spelad med en form av slap-teknik enbart. Sen kom det till djembe och dharbuka, följt av bland annat elgitarr, cittra, plockad nylonstängad, kazoo, didgeridoo, och en jävla massa slagverk. Sista av allt la jag till sång utan ord, bara ljud. Det var kort och gott inte en text-låt.

En vocoder är inte en synth, även om den KAN ha en inbyggd ibland. Sen finns det iof synthar med inbyggd vocoder åsså, men de är inte särskilt vanliga. KORG har en liten modell som gör ett serviceable jobb. Tror den heter Micro-KORG, men är osäker. Jag använder Boss SE-50. Oftast med antingen en Roland JUNO-60 eller en Kawai SX-210 som bärare, samt en Sennheiser MKH40 som modulator-mick.

Med all mixning så gäller mångfald är king. Jag skiftar friskt mellan högtalare och hörlurar, man uppfattar materialet lite annorlunda i de olika mediumen, att få det att låta grymt i båda är ett väldigt bra steg mot att det ska låta bra överallt. Låter det dessutom bra i bilstereos så har man slagit en home-run. Pluggar för att bättre på lurarna är jag dock negativ till just nu. Kanske ändar mig i framtiden, who knows, men just fördelen med att mixa i lurar är att man kommer höra hur andra kommer höra det i lurar, försöker man härma högtalare så försvinner de fördelarna. Sen måste man givetvis lära sig att just mixa så här, men det är något av en required skill om man ska kunna bli bra.

Det ska inte vara några problem alls, själv har sex olika interface i min studiodator, inklusive BlackMagic och ATI som jag helst sluppit, och Focusrite som är helt värdelöst på allt utom MIDI. Det värsta som kan hända om om alla är olika är att det kan bli bökigt att se till att alla program väljer rätt. Är dock ditt huvudljudkort valt som förval i Windows så brukar det gå av sig självt mer eller mindre. Jaa, förutom ASIO då, som ju alltid måste väljas specifikt. Har man flera av samma ljudkort utan att drivrutinerna stödjer det ordentligt så kan det dock bli strul. Tror inte du ska behöva oroa dig, ibland kan man ju inte veta ordentligt innan man fått testa ? En av mina gamla chefer var tvungen att gå igenom en hel hög mixerbord i faktiskt arbete exempelvis innan han hittade ett som verkligen funkade för honom.

Måste nog erkänna att jag inte skulle kalla Pro-Q2 färglös själv, det var orsaken varför jag själv sökte mig bort från Pro-Q2. Den spöade allt jag hade testat för några år sen, men varje problem jag försökte lösa skapade fortfarande ännu fler, bara inte i samma jobbiga tempo som sina gamla konkurrenter. Det jag störde mig på var att den låter utsmetad och beslöjad. Flux Epure och AirEQ är de EQ's jag hittat hittills som verkligen klarar av uppgiften ordentligt, med Weiss EQ1 på hårdvarusidan (tittar hoppfullt åt Softubes håll), även om AirEQ har ett brightare sound än det spikraka & för vissa saker småtråkiga Epure. Jag har inte testat Q3, men baserat på skillnaderna mellan Q1 och Q2, där det inte var mycket hörbar skillnad, så är jag inte hoppfull att den är neutralare. Positive Grid är några jag klämmer lite undersökande på nu åsså även till filtrering. Färgat som fan, men inte på det vidriga sättet som Waves och liknande, eller överkokta sättet som FabFilter, utan mer på ett sätt som faktiskt både låter analogt och tillåter förvånansvärt extrema förändringar. Dock är frequensanalysatorn i Pro-Q-serien inte dum alls. Använder den ibland i väntan på en bättre realtidsanalysator.

Låter grymt! Godu ruku ?

Som svar på titeln så höjs lägstanivån hela tiden. Absoluta top-end nivån har mest gått ifrån något som enbart institutioner haft råd med, till något jag själv nu fått råd att köpa in till studion, och jag är frilansare utan lån. Medelnivån tycker jag dock ökat plågsamt lite på väldigt länge när det gäller exempelvis omvandlare, men bättre förstärkare är ett massivt win bara det. Känner dock inte till de korten du nämnde särskilt väl, så vet inte hur de står sig mot varandra. Nytt är ju inte alltid bättre. Här dock låter det som en väldigt bra idé att vänta tills du kan öka i nivå till något där du verkligen känner att det är värt det.

Ah, been there, done that. ? Jobbigt när det händer, särskilt när det blir såna extrema skillnader i CPU-belastningen, men innan du skaffar ny så skulle den här listan kanske kunna hjälpa lite. Det som gjorde störst skillnad för mig själv var avdelningen "Check the computer's power management scheme", där det står hur man förhindrar USB-portarna från att jävlas. Den inställningen ensam kan ha varit skillnaden mellan "meh" ljud på mitt Titan-interface, och det totalt bit-transparenta ljud jag hade betalat för. Kan som sagt inte garantera att det löser dina problem, men det kan vara ett bra ställe att börja, som ju betyder stabilare dator även om inte processorn skulle bli välvilligare. http://www.prismsound.com/music_recording/support_subs/support_tech.php?tt=0023

Inser att jag kanske helt enkelt inte vet hur just den flygeln funkar, såg just att bara biblioteket skulle vara på250 gig. Vill säga att processorn måst biffas till om du ska kunna sänka latencyn på högre belastning, men om du bara har 10% vid dropouts så låter det väldigt skumt. Vad kör du med för program? Har du testat att plocka fram aktivitetshanteraren ur Windows och haft den igång när du spelat så det droppat? Kör Nuendo själv, och ibland kan det komma hastiga processor-peakar som inte syns så väl. EDIT: Nu har jag läst på om flygeln, och....förstår verkligen varför du valt just den ? Den verkar otroligt krävande, men mitt råd kvarstår: Tryck in Control-Alt-Delete, välj Aktivitetshanteraren, och gå in på Prestanda. Var noga med att alla parametrar så långt som möjligt är öppna, och att fönstret inte är i vägen för ditt spelande. Sen spela tills den kvider av skräck och dropouts. Något borde gå i taket här, annars kanske det är dåliga drivrutiner, vilket ytterligare kan ställa till meck, men börja här är mitt råd.

Latency är en effekt av processorn och drivrutinerna i samarbete. Har du 800 röster samtidigt på en gammal processor så blir det tungt för datorn, lösningen är att inte köra 800 röster samtidigt. Inte helt säker på vad du menar med röster, men varesig det är kanaler eller enskilda toner u en multitimbral konfiguration så låter det som att det borde gå att effektivisera kraftigt. Jag gör spelfilm, och har sälla mer än 700 spår allt som allt per reel (en reel är 20 minuter av en film).

Den är väldigt beroende på materialet och något man måste lära sig hantera, men ska man säga nåt generellt så är mitt svar att branta filter kan vara väldigt nice för att få bort otrevliga frequenser så att det fortfarande låter naturligt och inte urgröpt när man använder det att sänka, men när man höjer med för branta filter så låter det gärna påfrestande mycket som en ful rums-resonans. Breda filter låter ofta bäst när man vill höja då man får en mer naturlig reaktion av dem. Beskär man med breda filter dock så låter det ofta väldigt onaturligt och ihåligt. Urgröpt. För att komplicera detta ännu mer så vill man ibland höja smalare register för att instrument och ljud ska gå igenom mixen bättre, samt sänka med filter fetare än Svullo eftersom det även kan ge en loudness-effekt, samt har sjukt mycket mindre risk att "ringa" än filter man höjer, vilket man ju måste göra om man istället väljer att höja bas och diskant. Även synth-ljud med mycket Resonance har smala höjningar i brytpunkten där de börjar beskära. Som sagt, allt beror på omständigheterna ?

Wow. Estetiskt sett måste jag säga att jag älskar hur de ser ut nu, men kan förstå att de inte funkar ordentligt längre. Har de legat ute eller nåt? Undrar bara av ren nyfikenhet ? Just att de är så otroligt väderbitna får mig smått övertygad om att membranen själva, samt coilsen, smått garanterat är i samma skick, och då skulle du vinna mycket mer på att köpa nya istället som ger en mer realistisk bild av vad du får. Just Sony vat jag väldigt lite om, och gillar inte AKG 240, men kan rekommendera Sennheiser HD280 Pro varmt. Även Beyerdynamics DT250 är fina. Sennheisers HD20-serie, alltså allt från 20 till 25 som jag känner till, är dock helt värdelösa ur studio-synpunkt. ALLT låter "bra" genom dem.

Det enda jag fortfarande inte hittat tillräckligt bra digitala varianter av är distorsion och saturation. Allt annat har jag lika lätt kunnat hitta fina analoga burkar till som digitala, beroende helt på vilket sound jag vill ha och inte kvalitet.

Tekniskt sett så är Pultec i princip så långt ifrån ett rent ljud man kan komma, de är extremt färgade och innehåller distorsion. Vill man ha EQ som verkligen är fullständigt neutral, så känner jag bara till två: Weiss EQ1 är den dyrare hårdvaruvarianten och rent digital, och Flux Epure den billigare plugg-varianten. Fabfiter skulle jag klassa som väldigt lågt på listan. gillar inte ProQ alls. På frågan om analogt ljud är snällare för hörseln, så är svaret att hela frågan är irrelevant. Analogt är ofta avrundat i diskanten, medans digitala strömmar kan återge allt ljud så bra som det är skapat. För mycket diskant? Dålig tekniker, och skadligt för öronen, absolut. Men även analoga signaler som framställs dåligt kan bli skadliga. Distorsion ökar tätheten i ljudet, och höjer de låga bitarna markant. Den mänskliga hörseln är väldigt tålig på extrema transienter (till en viss gräns, givetvis), men redan vid en lång daglig dos 85dB nominell nivå så börjar den ta stryk. Men det är just det jag menar: hela frågan är irrelevant om den inte handlar om det rent estetiska. Och teoretiskt sett så kan allt analogt med rätt hänsyn, CPU, och hantverk översättas digitalt. Om något så erbjuder digitala processer en transparens som är snudd på omöjlig från analoga prylar om man har bra grejer, men trade-offen är att med analogt så får man en gnutta "färdigt" bara man sänder signalen genom maskinerna. Med ren digital utrustning får man inte ett piss gratis, utan måste bearbeta materialet helt för hand. Om man inte arbetar hybrid, vilket är exakt varför jag arbetar hybrid själv: Båda varianterna i ren form har fördelar och nackdelar, men tillsammans så bildar de en helt otrolig synergi.

Som en direkt kontrast hade jag motsatt problem när jag försökte jobba med Audition. En hype i lågmidden som gjorde det fullständigt omöjligt att kalibrera basen. Inget av detta hade varit fullt så stort problem om samma fel satt i både medhörningen och slutrenderingen, men slutrenderingarna verkar ganska transparenta (bara testat just den biten med Nuendo 8 dock), medans medlyssningen är hårt färgad. Enda DAW jag någonsin testat som var helt neutral var Pyramix, men den version jag lekte med vill jag minnas inte kunde köra VST, och har även ett gnagande minne att den krävde hårdvara som fick Pro Tools att kännas plånboksvänligt.