Jonas

Jag har lött ihop en liten adapter så jag har teleutgång in/ut. Och med tanke på att jag är helt okunnig på sånt så borde det inte vara några konstigheter.

Programmet heter inte Quick Keys utan Bome's Midi Translator har jag för mig. Är grymt kraftfullt men jobbigt att komma igång med verkar det som... Själv har jag en Novation Zero SL med fot- och expressionpedal som styr lite allt möjligt. Live är grymt skönt just på midimappningsfronten. Man kan ju även lägga upp flera låtar efter varandra i samma projekt om man inte vill hålla på och byta under spelningen.

Värst var folk var gnälliga. Man ska inte ta allting på så stort allvar jämt... PS. Ni får uppträda som Ass of Bass kanske.

Jo, håller med om att melodika är rätt knepigt. Man får testa lite olika mickplacering för att hitta en bra klang. Är det förresten någon som provat bandmick till melodika?

Av alla program jag testat så är det det absolut bästa, även om jag hittills bara giggat en gång med det och inte dykt ned i alla funktioner. Jag skulle däremot rekommendera att man införskaffar en bra hårdvarukontroller så man kommer åt alla inställningar på ett smidigt sätt. Det är rätt pilligt att använda tangentbord/mus på scen.

Har en Yamaha YS200, kanske historiens fulaste keyboard. Men den håller jag på att montera ner i bitar och bygga om till rackformat, och då kanske den får vara med i leken igen...

Den här proceduren går snabbare om man dricker alkohol samtidigt.

Prova skära i resten av mixen istället så att pianot får plats. Jag upplever också att stereopianon ofta vräker ut sig för mycket i ljudbilden - mono fungerar ofta bättre.

Det är väl bara positivt att MM "hakar på" Studio, när man varit utan konkurrens länge tenderar man att stelna till. Förhoppningsvis får vi två bra tidningar som sporrar varandra och hela tiden utvecklas, det är det som konkurrens är till för. Heja båda. Att jag sedan slutat läsa båda och får ut betydligt mer av diverse utländska forum är en annan sak som mer handlar om papperstidningsbranschens framtid...

Sånt här beror ju helt och hållet på vilken nivå man pratar om tycker jag. Får man bra betalt själv så betalar man så klart en slant beroende på hur mycket tid och insats det handlar om. Fast många här gör nog som jag mycket smågrejer där man som producent jobbar för skojs skull, och då betalar då jag inte någonting - musik ska byggas utav glädje, inte pengar 😆

Jag brukar slå av skärmen när jag lyssnar under mixning (fast jag slår på den igen om jag ska ändra nåt...). Tycker det är ett helt otroligt bra knep för att lyssna istället för att "se" musiken.

Har testat Muse Receptor, och det funkade riktigt dåligt. Långsam, buggig och svår att styra. Rekommenderas inte. Jag har själv sneglat en del på Ableton Live som verkar vara det som är den bästa plattformen. Tyvärr har jag inte hunnit provköra det ordentligt än.

Tja, det är väl bara att lyssna på radion det. 80-talsburkar typ Simmons SDS5 eller Linn 9000 borde nog fungera rätt bra. Själv tycker jag det ballaste just nu är att spela in skumma klick och annat från kassettband och göra om till trumbeats, men å andra sidan spelas jag inte på radion heller... 😕

Återvänder till ursprungsfrågan... Tidigare har man kunnat koncentrera sig på att sälja sin CD-skiva via de kanaler som funnits, men numera finns det en massa olika distributionskanaler och en mängd olika "ljudbärare" vilket gör att det är svårare att få en överblick över marknaden men samtidigt ger fler möjligheter. Med internets hjälp finns det stora möjligheter för en liten artist att lyckas, betydligt större än för 15 år sedan. I grunden gäller det förstås att ha bra musik att erbjuda och sedan handlar det om att hitta de forum, communities osv där likasinnade träffas. Kanske håller man redan till där själv sedan tidigare. Har man sedan hittat sin publik så gäller det att göra musiken tillgänglig, antingen som gratis mp3, som köpta nedladdningar och/eller på CD. Här finns det massor av alternativ, jag tror personligen att små artister även i framtiden kommer att gå ihop i små "bolag" för att lättare kunna komma ut. (Och med att lyckas pratar jag då inte om Madonnas försäljningssiffror, då krävs det nog fortfarande en hel del pengar).

Nog tror jag att det är en del som har monoradio, i alla fall i t.ex köket. Har man köpt en Tivoli Audio Model One för över två lakan så vill man att monomixen ska vara okej... 😱

Tycker det börjar kännas lite menlöst att försöka sätta in saker i olika fack när man kan kalla saker för typ "elektronisk jazzpop med countrykänsla". Nog var det bättre förr, när blues var blues och jazz var jazz... 😱

Några grejer: - För mycket kompressor, tycker jag. - Prova skär i botten istället för att jobba så mycket med de höga frekvenserna. Ljud är energi som ska ut och tar basen allt så finns det inget över till "krispigheten". Jag höll på i många år och kämpade med dova mixar till jag började koncentrera mig på basen istället för diskanten. Att jag köpte ett par Genelec-monitorer hjälpte också en hel del... - Skulle nog kalla stilen för trance, inte electronica (enl. Wikipedia: modern electronic music that is not necessarily designed for the dance-floor, but rather for home listening), men det är väl en tolkningsfråga och inte särskilt viktigt i sammanhanget 😄 - På det stora hela låter det inte alls illa!

Oj, här har man missat en tråd... jag har ju just dragit igång: Wax of Sweden - electronica/lounge (Ja, allt är inte gratis och släppt som mp3, men delar av det. Jag kallar det hursomhelst för nätlabel...)

Ouch, låter nästan snuskigt.. 😉 Ja, det är faktiskt något speciellt med en fysisk skiva. Och vinyl är ännu bättre, även om jag själv är för ung för att ha varit med på den tiden. Stora, fina bilder - som grafisk formgivare måste det ha varit en dröm att få göra vinylomslag!

Soul har ju även en hel del gospel i sig, så man bör återfödas av svarta amerikanska baptistföräldrar och gå i kyrkan värje söndag om man ska göra BRA soul.. 😲 Får oftast utslag av vita europeér som ger sig på soul och gospel - det svänger ungefär lika mycket som en död älg. Det finns såklart undantag, men de är få.

TB303?

Jag har köpt många CD från bl.a små utländska labels efter att ha ramlat över dom på nätet och sedan tankat hem låtar från DC++/Soulseek m.fl. för att kolla vad det är. Har jag inte hittat några låtar så köper jag inte grisen i säcken för 200 kr. Så det må vara ett löjligt argument, man jag har då i alla fall både upptäckt och köpt mer musik tack vare fildelningen. Och jag har flera kompisar som säger samma sak.

Att "mellanklassstudios" är mer eller mindre borta snart är helt naturligt. Idag kan man uppnå nästan samma ljudkvalitet hemma för en tiondel av priset som dessa studios investerade en gång i tiden. Artister spelar in i hemmiljö med alla fördelar (och nackdelar) det innebär och drar sedan iväg med spåren till nån med ett dyrt SSL-bord och hela tjofaderittan för mixning. Om det nu skulle finnas mindre pengar i skivbransch-systemet, så kommer dom med sämst affärsidé/de mest onödiga att försvinna först. Så funkar det. Adapt or die. Man kan antingen sitta och tjura för att det inte var som förr, eller hitta nya vägar runt problemet. Världen kommer inte att bli tystare och tystare, så det finns nog plats för duktiga människor som vill tillverka dessa ljud. Det är bara formerna som förändras.

Jag brukar tänka på samma sätt som dramaturgin i en film: en rivig och representativ start, sen lite fördjupning blandat med lite action då och då, och sen en maffig avslutning. Typ.

Schysst proddat, fin ljudbild. Låter kanske lite kvantiserat och stelt kan jag tycka. Fast jag har inte lyssnat på house sen typ 1996 så jag vet inte riktigt vad som funkar nuförtiden...