Bo Hansén

Moje, Det vanligaste förkommende på mixerbord som har mängder av telejack på baksidana, är oxide i jackarnas brytfunktioner. Kolla "L/R main stereo output" insert jackarna, som troligtvis heter "stereo output send och return" Du kan "patcha" dessa med två korta teleplugg-sladdar, och se om felet försvinner. Skulle felet fixa sig på detta sätt, så kan du sprya en skvätt bra kontaktspary in i jack-hålen, och sedan "jucka" med en tele-plug, och hoppas på att oxiden försvann. Det kan också vara något strul med flatkabel-anslutningarna på insidan som förbinder master-sectionen med övriga mixern, eller till uttagen på baksidan. Ta upp mudulen och kolla så att flatkablernas ändkontakter är ordentligt intryckata i sina kontakter. OBS! när det gäller kontakt-spray, så tänk på att om det inte hjälper med en LITEN skvätt, så hjälper det INTE att spraya in ännu mer spray, det kommer bara att rinna ut i apparaten och dra till sig damm och skit. Bra kontakt spray är bl.a. "kontaktChemie" Kontakt-60 or Gould-2000, "Electrolube" EML, (bra men för mycket olja) "Caig" Deoxit, "Siceront" F2 (den bästa) --Bosse

Gunnar, Det finns ju så många sorter av gamla mickar ute på marknaden, det går inte att hålla reda på alla typer och vad dom kan och inte kan. Ang. KM-85:an, så är det många som "ryggar tillbaks" när dom läser att den är bas-skuren, visst kan den låta något tunn vid jämförelse med mickar som är raka ner till 20 Hz, men många gånger så är KM-85:ans snygga "roll-off" i basen, en utmärkt rensning/städning av studio-rumble, låga rums-resonanser, puffar, bashöjning vid närmickning, m.m. Givetvis så har den tunnare karaktär än KM-84:an, men om man ändå måste basavskära i vissa sammanhang, så låter ofta KM-85:ans naturliga roll-off bättre än basavskärningen på pre-ampen eller mixerbordet. --Bosse

Neumann KM-83, 84, 85 (samma förstärkar-skaft) är genomtiderna en av våra bäst välljudande och musikaliska små kondingmickar vi haft på marknaden. KM-85 som har en basavskuren kapsel, passar många gånger bättre i små studios där man ofta har problem med bumliga bas-resonaser, som ändå måste skäras bort om KM-84:an användes. Den är också utmärkt med sin "naturliga basavskärning då den används som OH till trummor, percussion m.m. JFET-förstärkaren är nästan samma som den stora U-87i, förutom att transformatorn är mindre i KM micken. Absolut inga broblem med brus eller dist, däremot den nyare KM-184:an låter hård och "spretig i sitt sound tycker jag personligen. Tillsammans med AKG CK1/C-451E eller EB (som inte får förväxlas med den nya C451-B som inte låter lika bra) så är Neumann KM-84/85 en av mina absoluta favoriter av "solid-state" miniatyr/penn-mickar genom tiderna --Bosse

Henrik, Försök hitta någon enkel aktiv "mix-burk" i stereo (2x2 input to 1 out), det finns en hel del olika fabrikat som gör denna typen av "problem lösar burkar" Här är några fabrikat som dom kan söka efter: RDL Radio Design Labs SBS Sonifex Oxmoor Kramer LA-Audio Tror att Standard Audio i Uppsala har en del av dessa fabrikat ?? --Bosse

Lave, Det var tråkigt att höra att inte du kom med, det gick i princip ut en inbjudan till alla som var med på begravningen, och även en hel del andra. Jag var själv på plats och orginiserade hela försäljningen. Ps! jag skickar dig ett privat meddelande vi forumet ang. detta. --Bosse

"Lave" eller någon annan, kanske kan vara intresserad av denna ugn som är lämplig för band-bakning. http://www.blocket.se/vi/15096257.htm?ca=15_s&last=1 --Bosse

Klas Om kapseln är kass/skadad på en billigare kina mick typ ADK-51 serien, så är det ingen lönsamm affär att köpa en reservdels-kapsel från imortören, då detta kommer att kostra mer än en ny mick. Men gillar du din mick förövrigt (trevligt hölje och bra tillbehör) så köp en hyffsad kina-mick från JAM eller Luthman's återförsäljare för 795:- inkl.moms, och använd denna kapseln till din ADK. Kolla bara om det sitter en 1" stormembrans-kapsel i micken du köper, för i en del typer kan det i dag sitta en liten electret kapsel, men dom tror och säger ändå att det är en "stormembranare" Givetvis så skall det vara en enkelsidig kapsel, eftersom ADK 51:an bara har cardioid karaktärstik. Detta kommer att funka bra, och du har dessutom fått kapseln till ett billigt bris, och kanske också en väska, sladd, hållare, puffskydd på köpet. Men det skall tilläggas att du måste vara ganska händig, då det kan vara ett litet pill att få en annan kapsel att passa i dom gamla "pyttesmå" skruvhålen, men det går med lite fingerfärdighet. Observera att man ALDRIG löder eller skruvar på det lilla lödöra som sladden är ansluten till mitten på membranet, denna sladd skarvas snyggt en bit ner på sladden. Sladden som sitter på kapselens metallhölje, kan man skruva eller löda bort. Var också försiktig så att det inte kommer lödskvätt eller flussmedel på membranet, det kommer att ta skada av detta omedelbart. Lycka till --Bosse

Normalt när vi pratar om "re-capping" så är det elektrolytkondensatorer vi byter i mixerbord, det är däremot sällan att vanliga kondensatorer av polyester/plastfolie typ (under 1 uF) bytes. Elektrolyterna var ganska dåliga under 1970/80 talet, och det är denna ålder på mixerbord som det är mest problem med idag gällande skrapande pottar och smällande omkopplare, "svampig" bas-återgivning m.m. När det gäller MCI så får man se upp, eftersom dom har använt mycket "bipolära elektrolyter" i sina mixerbord som 500 och 600 serien. Så om man ersätter dessa med vanliga elektrolyter och vänder polariteten fel, så kan det bli mycket problem med skrapande pottar och smällande omkopplare om man har otur. Förövrigt så är 600 bordet ett ganska bra bord med mycket finesser, men personligen så gillar jag MCI's första generation som 400 och 500 serien, som har ett mer personligt sound med en mer "rockig" karaktär som hördes på många USA produktioner under 1970 talet. 600 bord som kommer från SR/SVT är också ganska mycket ombyggda, och fodrar en hel del arbetsinsats innan dom blir tillbaks i orginal igen. --Bosse

vaguely, På dessa gamla mickar använde Philips sin egna 3 poliga mick-kontakt som hade typ nummer 88003-32. Denna kontakt är nog svår att hitta på marknaden idag, och det finns ingen liknande som passar heller. Enda rådet jag kan ge dig, är att hålla utkik på Tradera eller loppnarknader, då denna kontakt fanns på en hel del gamla Philips förstärkare, och hittar du en chassikontakt i "hon-utförande", så kanske du kan använda kontaktinsatsen och göra en sladdkontakt av. --Bosse

chokladzingo, Problemet är att jag har inga uppgifter på någon AKG:s HL serie med 5 pols DIN-kontakt, men det finns HL med 3 pols DIN, som då har två impedans alternativ, liknande dom du nämner. Så om det bara är två impedanser och en 5 pols DIN i din mick, så är det inte säkert att kopplingen jag beskrev i mitt tidigare inlägg stämmer i ditt fall. Det går givetvis att mäta på kontakten, och få fram kopplingen, men det är nog lite överkurs för dig som inte sysslar med elektronik. Nej, det är inte skadligt att pröva/chansa på anslutningen, men du får inte ha någon form av "phantom matning" från ingångskontakten, då detta kan skada micken om du ansluter kontakten fel. Det impedansalternativet som passar bäst för diverse mixrar och ljudkort är 600 ohm i ditt fall, 40 kohm är för högohmigt för dagen mick-ingångar även om dom är obalanserade med vanlig telejack. Micken kommer att få en svag utsignal och låta basfattig. Den höh-ohmiga anslutningen passar bättre om du skall jaga in micken i en gitarrförstärkare, då denna ingången är extremt höghomig gämfört med mick-ingångar på en mixer eller preamp. --Bosse

För er som vill fördjupa er i DI-boxens underbara värld, kan läsa mitt inlägg som jag gjorde för några årsedan här på forumet. 2005-02-06, Studio forum Här följer en liten förklaring över olika DI-box typer och hur dom fungerar. "DI-box" Direct Injection Box (som ofta kallas "line box" här i Sverige) är en impedansomvandlare från hög-ohmig ingång (liknade gitarrförstärkarens ingång) till låg-ohmig balanserad utgång anpassad för att mata en balanserad mikrofoningång på ett mixerbord eller preamp. Måste man använda en DI-box. Visst låter det om man pluggar in en gitarr eller bas rätt in i en låg-ohmig mikrofoningång, men frekvensgången ändras och kan låta tunn och spetsig, även nivån blir svag, samt att volym och tonkontrollerna på gitarren/basen beter sig konstigt. Synthar, sampler samt aktiva gitarrer och basar med inbyggd förstärkare fungerar inte heller bra på en mikrofoningång, då dessa har för stark signal och kan styra över mikrofoningången (om inte "PAD" fördämpning finns på mixerbordet) även här kan soundet låta tunnt och spretigt om mikrofoningången belastar instrumentutgången för mycket. Men däremot en linje ingång kan fungera hyffsat på dessa instrument om signalnivån räcker till. (en del linjeingångar har justerbar gain upp till +10 dB) Det finns fyra typer av DI-boxar: 1. Passiv DI-box, innehåller enbart en transformator, (mikrofontrantformator kopplad baklänges) tyvärr är den inte tillräckligt hög-ohmig på ingången och har bara en ingångsimpedans 50 till 100 kohm, (50.000 till 100.000 ohm) beroende på transformator-ratio och utgångslast/spegelimpedans, och detta kan vara lite snålt för en del gitarrer och basar som låter bättre med en ingångsimpedans omkring 1 mohm (1.000.000 ohm) som då motsvarar ingångar på gamla Fender, Vox och Marshall förstärkare.Men andra sidan så kan den passiva DI-boxens låg-ohmigare ingång låta bra på en del gitarrer då detta skapar ett speciellt sound som kan vara användbart i vissa sammanhang. Passiva DI-boxar är utmärkt att använda till aktiva gitarrer med inbyggd preamp, synthar, sampler och liknande eftersom dessa har utgångar som går att lasta mycket mer än vanliga gitarrer. För övrigt är det en driftsäker och en bra problemlösare i studio och PA-sammanhang och kan användas till mycket annat än bara DI-box, som exempelvis isolationstransformator vid brumproblem, eller nivåförstärkning (step up) eller nivåförsvagning (step down) för att anpassa apparater med konstiga nivåer till mikrofon eller linje ingångar som man kan råka ut för i vissa situationer på live scen eller turné. Eftersom den bara består av en transformator utan elektronik, så kan den användas åt vilket håll som helst, den har egentligen ingen specifik in eller utgång, ansluts in till telejacket och signalen tags ut på XLR-kontakten får man en dämning "step down" på ca: 10 till 20 dB och åt andra hållet in på XLR och ut på telejack så får man en höjning "step up" på 10 till 20 dB beroende av DI-box fabrikat och vad den ansluts till. 2. Aktiv DI-box, innehåller ett förstärkarsteg med hög-ohmig FET-transistor ingång och kan ha en ingångs impedans upp till 10 mohm (10.000.000 ohm) som sedan driver en utgångstransformator, (liknande som används i en passiv DI-box) dessa DI-boxar måste ha spänningsförsörjning för att fungera, till exempel från mixerbordets phantom (48 volt) matade mikrofoningång eller ett inbyggt batteri i DI-boxen. Här kombineras dom bästa fördelarna hos ett hög-ohmigt FET-ingång som inte belastar gitarren utan suger ut det mesta av all signalinformation, samt transformatorns egenskaper (förutsatt att den är av bra kvalitet) som är bäst på att driva och balansera långa kablar. En aktiv DI-box går endast att använda åt ett håll, d.v.s. från ingång till utgång och inte tvärt om, samt att den är tyst utan phantommatning eller batteri. 3. Det finns ytterligare en variant av aktiv Di-box, där utgångstransformatorn har ersatts en elektronisk balanserad utgångsförstärkare, och då missar en del av transformatorns goda egenskaper, men kan fungera bättre än en transformator av dålig kvalité och är billigare i tillverkning. Förövrigt så har denna variant lika egenskaper som alternativ 2. 4. Rör (tube) DI-box, denna är uppbyggd på samma sätt som alternativ 2, förutom att FET-transistor förstärkaren är utbytt mot en rör förstärkare samt att DI-boxen inte går på phantom eller batteri utan drivs från 230 volts nätspänning. Alla fyra varianterna kan ha diverse finesser gemensamt som: Två parallellade ingångar, där den ena ingången används som instrument ingång och den andra för att plocka ut instrumentsignalen igen för att anslutas till en förstärkare som medhörning i studion eller "back-line" på scen. Denna extra parallellade utgång får man var försiktig med så att inte instrumentet belastas med en lång kabel eller någon konstig förstärkaringång. En del DI-boxar kan vara utrustade med en förstärkt "buffrad" utgång, som då inte påverkar instrumentingången. Flera ingångar med olika känslighet, (kan också vara utfört med en ingång och omkopplare) exempel vis PAD: 0, -20, -30 dB eller markerat med: Instrument, Line och Speaker, detta innebär att ingångarna är fördämpade och där 0 dB/Instrument är avpassat för gitarrer, -20 dB/Line avpassat för synthar samt -30 dB/Speaker avpassat för att anslutas till en förstärkares extra högtalarutag, och anpassar då signalnivån så att inte DI-boxens elektronik blir överstyrd eller att DI-boxen lämnar för hög utsignal till mixerbordet. "Ground/earth lift" omkopplare, där jordförbidelsen mellan DI-box och mixerbordet kan brytas upp för att förhindra brum "ground loop" som kan bildas när gitarrförstärkare ansluts via DI-boxen som i sin tur ansluts till mixerbordet och båda också är anslutna via nätsladdens skyttsjord, det är i detta läge som brum eller surr kan uppstå, och kan då förhindras med denna ground/earth lift omkopplare. Bosse Hansén Hansén Audio Göteborg http://www.hansenaudio.se

chokladzingo, Det tillhör undantagen att det sitter en 5 polig DIN-kontakt på dynamiska mickar, men AKG till hörde tetta, eftersom dom hade en specialare på ett fåtal mickar för att kunna erbjuda olika utgångsimpedanser. Dom hade också valt en egen "pin-out" som inte stämmer med standardkopplingarna för gamla micka med DIN-kontakt, och inte heller kopplingen över Hi-Fi DIN-kontekter som du talade om, stämmer med AKG:s anslutningar. Här följer rätt "pin-out" stift 1= jord/skärm stift 2= 200 ohm stift 3= 60 ohm stift 4= den gemensamma för 200, 60 samt Hi/hög ohmig stift 5= Hi/hög ohmig. Om du skall använda micken till en normal balanserad låg-ohmig mikrofoningång, så skall du ansluta enligt följande: mickens stift 1 till ingångens XLR stift 1 mickens stift 2 till ingångens XLR stift 2 mickens stift 4 till ingångens XLR stift 3 Det finns tyvärr ingen färdig DIN till XLR övergång att köpa på marknaden, så du måste löda ihop en själv, eller låta någon serviceverkstad hjälpa dig med att få övergången lödad. --Bosse

Neriks, RD-16 och 34 är en dynamisk kardioid mikrofon som tillverkades i ganska stora antal under 1960 talet, dessa mickar såldes flitigt som "utropps-mickar" för tåg/buss-staitoner, varuhus och liknande PA-sammanhang. RD-34 och även RD-36 som var omkopplingsbar låg/hög ohmig, användes också av en hel del pop-band, som inte hade råd att köpa Beyer eller Shure mickar. Mickarna var ganska bra, men kom inte riktigt upp i klass med Beyer M-260 eller Shure 545, som var "höjdar" mickarna på denna tiden. --Bosse

Willy, PML som står för Pearl Mikrofon Laboratorium, och hade sin sista fabrik i Åstorp. Det var Pearl som gjorde begynnelse konstruktionen för dom flesta Pearl/Milab mikrofonerna. (PML/Pearl skall inte förväxlas med Japanska Pearl som var billighets-fabrikat, som gjorde mickar under 1980 talet) Fabriken ägdes och drevs av Rune Rosander, och som också vad upphovsman till alla dessa mikrofoner. Senare så blev det en uppdelning av företaget, efter diverse familjeproblem, och den gamla mikrofontillverkningen fortsatte under namnet MILAB (Mikrofon Laboratorium AB), men Rune Rosander tog hand om sitt gamla Pearl, och utvecklade ett antal nya mickar under 1980 talet innan han dog. I dag drivs företaget Pearl av Bernt Malmquist som var Rune Rosanders "högra hand" under alla år, förutom Rune så är Bernt "Mr Pearl" då han har varit med konstruerat alla dom "äkta" Pearl mikrofonerna, bl.a. DC-63 som du tar upp här. DC-63 är en Pearl konstruktion, som sedan Milab fortsatte att tillverka efter det gamla receptet. Fabrikatet Pearl en gammalt anrik hel-svensk mikrofonfabrik, som började redan under 1940 talet att tillverka kristallmikrofoner, och speciellt under 1950/60 talet gjorde en hel del enormt bra rör-kondensatormikrofoner, som tillverkades i mindre kvantiteter, som idag tyvärr många typer inte finns mer. All heder åt Rune Rosander, och framför allt Bernt Malmquist som fört Runes arv vidare, med nya konstruktioner i samma anda. Min vän Martin Westlund har en mycket informativ sait om Pearls historia http://www7.tripnet.se/~jazz/equipm.htm som definitivt är värd att besöka, och även FSFL Föreningen Svenskt Filmljud:s historik är mycket bra att ta del av http://www.fsfl.se/backspegel/pearl.html --Bosse

Björn, Nu känner jag inte till din bas eller ljudkort för att kunna rekomendera något som passar perfekt, men här kommer några allmänna tipps. (kankse motsäger en del av vad andra sagt här, men kan vara värt att veta i alla fall) Passiva DI-boxar som bara innehåller bara en "step down transformator", kan vara en bra lösning om du inte har någon "äkta" balanserad mikrofoningång med phantom-matning, eftersom den passiva DI-boxen fungerar utan yttre spänningsmatning (eller inbyggt batteri) och fungerar även perfekt om den ansluts "sidjordad" till en obalanserad ingång. (type enklare ljudkort) Dessutom så om basen är aktiv i sig själv (har inbyggt batteri) så funkar en enkel transformator DI-box aldeles utmärkt, då man inte är i behov av en extremt hög-ohmig ingång på boxen. Dagens aktiva DI-boxar är oftast elektroniskt balanserade på utgången, och tycker inte alltid om att få sin utgång sidjordad, och har inte heller alltid någon obalanserad "lo-z" utgång som alternativ. Det finns en del bra aktiva DI-boxar på marknaden som har aktiv ingång samt transformatorbalanserad utgång, dessa hade funkat att sidjorda, (driva obalanserade ingångar) men då måste dom gå att köra på batteri, eftersom den inte får någon yttre spänningsmatning från en mick-ingång. För er som är nyfikna på "DI-boxens underbara värld" så skrev jag ett inlägg här på forumet för några år sedan. https://www.studio.se/index.php?s=&sh...ost&p=88450 --Bosse

David, Metall-skärmkåpor på förstegsrör är till för att skärma bort brum och surr störningar som kan komma från nättransformatorn som kanske sitter i närheten av rören. Även i radio/tuner sammanhang (som du visar på bilden) så kan man behöva skärma rören, eftersom dom kan stråla högfrekventa produkter som då kan störe ett närliggande rör, spolar eller andra komponenter som sitter i närheten. --Bosse

Det där med mickar och sladd/kontakt-övergångar är inta alltid så enkelt som man tror. Först så är det viktigt att veta villken MD-21:a du har. Den vanliga "proffsversionen" med mini Tuchel, typ 3 pols DIN-kontakt till utseendet fast med gängad låsning, heter MD-21-N och har en utgång som är balanserad och lågohmig (200 ohm) Det fanns också med en större Tuchel kontakt (tre platta stifft) som då hette MD-21-2. Samt den senaste versionen med XLR kontakt som nu heter MD-21-U Men inte nog med detta, det fanns också en avvikande version som var avsedd att användas tillsammans med exklusivare hem-bandspelare, och hette MD-21-HL, och denna version hade två valbara impedanser som var balanserat 200 ohm eller 30 kohm, och har också en mini tuchel, men som är ansluten på ett annat vis än N versionen som har samma kontakt-typ. HL versionen fanns i ett enklare utförande med fast tyg-sladd i micken, kommer inte ihåg vad denna hette. Tänk på när du gör sladd/kontakt övergången, att du måste ansluta kabeln obalanserad/sidjordat i kontakten som skall till din Uher 4400 Reporter Monitor bandare, som har en special 8 pols DIN-kontakt som mick-ingång. Jag tar inte med anslutnigen i XLR-kontakten, utan pratar om kontakt-stiften i micken. N versionen enligt följande: Mick-kontaktens stift 1 anslutes till skärmkabelns innerledare som sedan skall anslutas till bandarens kontakt på stift 3. Mick-kontaktens stift 2 och stift 3 kopplas samman och anslutes till kabelns skärm som sedan ansluts till bandarens kontakt på stift 2. HL versionen enligt följande: Mick-kontaktens stift 3 till inerledaren, som anslutes till bandarens kontakt på stift 3. Mick-kontaktens stift 2 skall kopplas samman med kontaktens hölje (som är det fjärde anslutnings-stiftet i denna version) och som sedan ansluts till kabelns skärm som ansluts till bandarens stift 2. Låt dom 6 resterande stiften i bandspelarens kontakt vara o-anslutna, dessa extra stift är till för fjärstyrning av start/stopp, 5 volts spänningsmatning till electretmikrofon samt link/monokoppling av mick-ingång 1 och 2. Det var väl trevligt att jag krånglade till det ännu mer för er, som sagt varför göra det enkeln när man kan bjuda på lite förvirring 🙂 --Bosse

Lithium, Jodå, det är ett bra sätt att anpassa en "stompbox" effektpedal till ett mixerbord, om du skall plugga in gitarren/basen direkt in i pedalen på normalt sätt. Men en DI-box (en riktig sådan) har normalt "step down" loss/nivåsänkning på ca: 20 dB från in till den balanserade utgången, så du får ansluta DI-boxen till mick-ingången på mixerbordet för att få rätt nivåanpassning. Om det är en aktiv DI-box (ej passive trafo-box) och inte har möjlighet för inbyggt batterei, så måste du ändå ansluta den till en phantom-matat mick-ingång för att boxen skall fungera. På en del aktiva DI-boxar finns det en "Lo-Z" lågohmig obalanserad utgång, (ej dom linkade in/out jackarna) och om denna är gjord på rätt sätt, så har den samma nivå som på ingången, men där signalen är "uppbuffrad" och påverkar inte gitarrens högohmiga/veka signal. (fungerar nästan som en backventil) I detta falet så räcker signalen "nästan" att anslutas till mixerbordets linjeingång. Om du skall använda boxen på detta viset, så måste den gå att köra på inbyggt batteri, eftersom då har du inte möjlighet till phantom-matning via mick-ingång. (ok, den går ju att mata via en mick-ingång som inte används till annat, men det är ju lite långsökt ??) Men skall du ansluta pedalen till insert send/return på mixerbordet, så måste man oftast bygga om pedalen, så att ingången tål högre nivå, d.v.s. att den behöver dämpas så den inte överstyrs av insert send-utgången, samt att pedalens utgången måste ge högre utnivå för att kunna styra ut insert return-ingången. Givetvis så hörs och funger det som det är i orginal, men du har enormt dåligt "headroom"/överstyrningsreserv, så det kommer att dista ganska lätt, och rekvensgången kan också låta lite tunn och spretig. --Bosse

Jag är ledsen över att behöva svika Dex, men har haft dålig erfarenhet gällande försäkringsbolag. Tar lång tid att få betalt, då dom gärna tar sig friheten att sätta sina egna betalningsvillkor samt att det är lätt att komma ikläm mellan kunden och försäkringsbolaget om det skulle uppstå en tvist i efterhand. Så jag måste tyvärr tacka nej till sådana affärer. Men förövrigt så står jag gärna till tjänst om ni vill ha era mickar servade. (och annan utrustning också förståss) Hälsningar Bosse

Det finns många bra hand hållna "close up" konding mickar på marknaden, både electreter och "riktiga" kondingar, som funkar bra i live inspelninga sammanhang då man har kontrollerat PA-ljud, och det inte behöver ställas så höga krav återkopplings-undertryckning. (speciellt Neumann KMS-105 som är en av dom bästa, men är "svindyr") Men en bra kompromiss mellan ljudkvalitét och använbar i PA-sammanhang var Shure SM-87 med efterföljaren BETA-87, som troligen också finns på begagnadmarknaden. Milab LC-25 som Claes nämde, den lät bra men hade ett problem, som var att frekvensgången från baksidan (bakdämpningen) var enormt dålig, och detta resulterade i att när mickens baksida "hörde" scenmonitoerna (skvallerlådorna) så lät LC-25 "snuvig" och konstig. --Bosse

"phillz" Hyper njure/super cardioid har en något mer riktad/smalare lob än njure/crdioid, men det betyder också att talaren som står kanske 0,5 till 1 meter från micken, måste stå mer still på samma ställe, för att inte nivån skall gå upp och ner, jämfört med en cardioid/njure som då har något mer rörelsfrihet. Fördelen med super cardioid är att den återkopplar/rundar mindre i ett PA-sytem där högtalarna är nära micken, men man måste oftast stå ganska nära micken för att det skall bli något "tryck" i rösten. Det är alltid svårt att hitta en bra talarstol/podie mick, eftersom det är ett samspel mellan mick, hötalarsystemet och framför allt akustiken. Men tyvärr är det dom gamla dyra "arbetshästarna som visat sig funka bäst, så i den lista av mickar så skulle jag satsa få MD-421 eller MD-441. Ett annat elternativ är också en mygg/slips mikrofon eller ett heatset (mick på kinden), även om dessa ibland är av kula/omni typ (rundtagande), så går dom ut bra innan dum åtewrkopplar, etersom dom sitter nära ljudkällan (talaren), och speciellt headset:et på kinden är smart eftersom det följer med munnen hur än talaren vänder/rör sig. --Bosse

Garbom, Soundcraft 500 och 600 borden är ett av deras bättre konstruktioner enligt min mening. (jag har servat dom flesta Soundcraft genom åren) 500 versionen var tänkt som ett PA/teater bord och 600 var ett "recording" bord Det som skilljer är utgångsdelen gällande subbar, tapereturer m.m. Förövrigt är dom ganska snarlika. Det är ingen speciell exotisk eq, men den gör sitt jobb och funkar bra, mick-ampen är en tradionell elektroniskt (aktive) balanserad design (ej trafobalanserad) som är hyffsad lågbrusig och låter ok. De flesta av utgångarna är också elektroniskt balanserade. --Bosse

"Mumme" Eftersom du har använt en annan "venyl spelare" på din mixer, så antar jag att du har en "phono" ingång som är RIAA kompenserad och anpassad för MM "moving magnet" pickup. (om du har en inbyggd föförstärkare i din andra skivspelare, så går den att koppla in på en vanlig linjeingång, men med en vanlig skivspelare så funkar inte detta) Skivspelare brukar ha en tunn svart kabel som kommer ut ur skivspelaren tillsammans med sladden (med den röda och vita phonokontakten) från tonarmen. Denna tunna svarta sladd är tonarmens jord, och skall anslutas till plåtbaksidan på din förstärkare eller mixer, intill ingångarna. Om denna sladd finns på din skivspelare, så tror jag att detta fixar ditt brumproblem. --Bosse

"Dr Hans" Troligtvis så sitter det CTS från USA i denna låda. --Bosse

Det verkar vara rätt som ni säger, att det ena är ett 1/4" och det andra ett 2" tape. Men tyvärr så går normalt inte ett Ampex "Grand Master" 456 tape att spela upp på en bandspelare idag, eftersom dessa band visade sig inte vara åldersbeständiga. I princip alla bandrullar som såldes mellan 1980 och fram till en bra bit in på 1990 talet har genomgått en förvandling, där magnetbeläggningen (d.v.s. den sidan som ligger mot tonhuvudena) har övergått till ett kladdigt mtrl. som smetar av sig på tonhuvuden och styrpinar som befinner sig i bandets löpbana. Bandet kletar av sig så mycket klet och smet att bandspelaren inte orkar driva fram bandet efter en stund, och då helt enkelt stannar och vägrar att dra fram bandet längre. (inspelningen blir också förstörd eftersom stora delar av magnetbeläggningen försvinner från bandet) Men man kan "baka" bandet i en speciell laboratorie/varmluftsugn, i ca: 50 grader och 12-24 timmar, beroende på bandformatet. Efter detta, så har man några dagar på sig att spela av bandet, före det återtar sin kletiga form, om man har otur. --Bosse