Bo Hansén

Hallå igen Bobbo och ni andra, Måste skriva några rader till om Paul och hans bas. Som jag skrev i mitt första inlägg: Men jag har funderat lite mer på din undran, så jag taggar ner min ironi lite i detta fallet. Abbey Road albummet spelades in i början av 1969 på EMI studion i London, och givetvis producerat av george Martin och antagligen rattat av Geoff Emerick. (jag var där och besökte studio 10 år senare) Visst fanns det en del effektburkar att fixa ljud med redan på den tiden, kanske hade dom kopplat in en gammal Pultec eller Klein & Hummel rör EQ och till och med en Fairchild eller EMI rör kompressor på Pauls bas, vem vet ?? Men det var lyx att slösa med sådana apparater på induviduella instrument, även i stora studios. I första hand så prövades det olika mickar och placering, det mekkades med instrumenten, byttes förstärkare och högtalarlådor m.m. Men det kanske finns en anledning till att just Abbey Road albummet låter speciellt. Några månadena innan albummet spelades in så hade EMI installerat ett nytt transistorbestyckat EMI mixerbord som var ganska hi-tech gämfört med det äldre rörmixerbordet som fanns där tidigare. (EMI "Electric Music Industries Ltd" hade också en stor elektronik division som byggde inspelningsutrustning) Kanske är karaktären av det nya mixerbordet som du delvis hör på Abbey Road plattan, och som då ger ett något friskare och stadigare sound gämfört med dom äldre Beatles plattorna, som i och för sig var enormt charmiga på sitt sätt. Ni pratade tidigare om en bok som handlade om deras inspelningar, en som skall vara bra heter "Recording The Beatles" och här kan ni hitta information om den http://www.recordingthebeatles.com (har tyvärr inte läst den, så jag kan själv inte säga något om den) --Bosse Hansén Audio Göteborg http://www.hansenaudio.se

Babbo, Tyvärr går det inta att ge det enkla svaret som att använda en gammal Engelsk Reslo ribbon mikrofon 10 cm från en Vox 18" baslåda eller höja basen 9 dB vid 67 Hz, sänka midden 4 dB vid 435 Hz, eller att använda en EMI kompressor på det ena eller andra sättet. Det beror 75 % på hur Paul spelade bas, och dom andra 25 % på att teknikern hade en chans att göra ett bra sound eftersom Paul lirade bas bra. Här är ett möjligt senarium i en studio: Band 1 Musikerna kommer in i kontrollrummet efter första tagningen, lyssnar och säger: kan du EQ:a så att basen blir "tajtare" och virvelkaggen "fetare" Teknikern svarar: jag har försökt, men det blir inte bättre än så här. Band 2 Vad har du gjort, det låter skit skysst, villka häftiga EQ du måste ha i mixerbordet. Teknikern svarar: jag har inte gjort nått, drog bara upp reglarna och tryckte på record. Ok, ok, jag vet att det var ironiskt, men det ligger mycket sanning i det. --Bosse Hansén Audio Göteborg http://www.hansenaudio.se

Thulesius. Som Joachime sa här tidigare, att balanserad signal gämfört med obalanserad är mer okänslig för störningar, det är helt rätt. Idén är att det tvinnade kabelparet som löper i kabeln har den ena kabeln fasvänd (180 grader ur fas) gämfört med den andra, detta innebär att störningar som träffar hela kabeln kommer att fasas ut eftersom störningen träffar båda kablarna på samma gång. Här är ett praktiskt experiment ni enkelt kan göra om ni har tillgång till en kondensatormikrofon omställbar till åtta-karaktärstik: Ställ mikrofonen i "åtta" då kommer den ena sidan av mikrofonen att vara fasvänd gämfört med den andra, prata nu i den ena sidan och sedan i den andra sidan, och du upptäcker att det låter lika högt. Men om du nu pratrar mitt i mellan fram och baksidan, d.v.s. från sidan, så kommer det nästan att bli helt tyst. Det är exakt så har som en balanserad kabel fungerar, d.v.s. när en störning (ljud) träffar båda kablarna (mikrofonsidorna) så blir det tyst. Nu förstår ni dessutom vad användbart det är med åtta karaktärstik på mikrofoner då man vill undertrycka störningsljud i form av rumsresonanser, instrumentläckage och liknade i en studio, men det är en annan historia som vi får ta upp vid ett senare tillfälle. En obalanserad utgång exempelvis från ett mixerbord eller en effekt kan du normalt använda ett 10 tal meter bra skärmkabel utan några problem, (högohmiga utgångar typ gitarrpedaler eller från någon sämre Hi-fi anläggning är det lämpligt med en bra bit under 10 meter) men en riktig transformator matad balanserad utgång fixar lätt 100 meter kabel. Balanserat kabelsystem är också bra i större installationer med mycket utrustning som är anslutna till varandra, där kanske också utrustningen finns utspridna i olika rum där elsystemet kommer från skillda el-cetraler. Eftersom signalen överförs mellan det balanserade paret, (och inte mellan jord/skärm och en kabel som i ett obalanserat system) så kan jorden/skärmen brytas upp i någon av kabeländarna för att förhindra eventuella jorslingor och brum utan att den normala signalen påverkas. Det går också att kombinera balanserade och obalanserade ut och ingångar "semi-balansering" exempelvis en obalanserad utgång till en balanserad ingång ansluts med en 2 ledare+skärm (typ mikr.kabel) från den balanserade ingången fram till den obalanserade utgången, och först här sidjordar man ingången och gör den obalanserad. Vitsen är att en lång kabeln kan då bli ganska hyffsat störningsundertryckt om den balanserade ingången är av bra kvalitét. Det är ingen skillnad på ljudvalitén mellan obalanserat och balanserat om det används på rätt sätt, det handlar alltså om kabellängder, störningsundertryckning och jordsystem. Det går att skriva spaltmeter om detta ämne, men jag skall inte trötta ut er mera denna gången. --Bosse Hansén Audio Göteborg http://www.hansenaudio.se

Nej, ni får ingen "stöt" som är farlig eller gör ont av uppladdade elektrolytkondensatorer i ett mixerbords-nätaggregat, den högsta spänningen per konding och matnings-rail är ca: 30 volt, eller då 60 volt om ni råkar ta över båda kondingarna samtidigt. (phantomsmatningens högsta spänning är också omkring 60 volt) Dessutom om nätagget stängs av med mixerbordet inkopplat, så tar det inte många minuter förrän nätaget är helt urladdat. Men om ni rotar i "switchade nätaggregat" som ofta idag finns i rackmonterade effekter m.m. (känneteknas av att dom är små och inget väger) så skall ni hålla fingrarna borta, här finns en konding som kan vara uppladdad länge med en spänning på flera hundra volt, och det gör ont i fingret kan jag lova. Däremot skall jag varna för en annan skadlig sak om ni är inne och rotar i ett nätagg som inte har hunnit att ladda ur sina kondingar. Om ni skulle råka kortsluta något, så kan denna kortslutning ladda ur en konding med flera ampére igenom någon diod, transistor eller spänningsstabb, som då kan gå i sönder och kan orsaka enorma skador på nätagget och mixerbordet nästa gång ni slår på spänningen. Jag kan inte rekommendera att ni själva försöker att fixa med era mixerbords nätaggregat, det är lätt att göra ett misstag med kortslutning, eller kvar glömt lödskvätt, som kan orsaka stora följdproblem och kostnader för er. Lämna in sådant till mig eller någon av kollegorna i service branchen, vi är proffs på detta, och kan testköra nätaggregat med konstlast för att se att allt står rätt till innan mixerbordet ansluts. Med denna förklaring så låter det som det är en liten nätadapter eller batterieliminator du har, berätta lite om nätagget och mixern, så skall jag försöka hjälpa dig. --Bosse Hansén Audio Göteborg http://www.hansenaudio.se

Johan, Det är svårt att få separation mellan trummikrofoner speciellt när man kanske använder upp till 8 - 10 st. instoppade bland trummorna. Läckage är något man får leva med, och istället försöka få ett snyggt läckage som då blir en del av soundet i den mixade balansen. (det finns inga solo eller pfl-knappar på stereoanläggningen hemma hos folk, så det är inte någon som kan kolla hur mycket läckage det är mellan mikarna) Använd gamla kända dynamiska mikar (inga billiga kinesiska "trumset mikpaket") exempelvis Shure, Sennheiser, Elektrovoice, Beyer, AKG då en del av dessa har snygg frekvensgång i sin "180 grader off axis response" d.v.s. från baksidan, och detta hjälper läckaget att låta snyggare och blir då mer användbart som en del i den totala balansen. Som "overheads" cymbal mikar och hi-hat mik är det bra att välja en kondensatormikrofon med en snygg och ljus, mjuk diskant topp som kan lägga till tydligheten som du inte får i läckaget. Rigga virvelkagge miken från "storpukesidan" i stället för hi-hat sidan, så ökar du avståndet från hi-hat locken. Man måste också passa sig för att EQ:a för mycket, speciellt att höja hi-mid och diskant, arbeta istället efter principen att ta bort frekvenser som är störande och för mycket av, som exempel låg bas en bra bit under 100 Hz och kanske sänka lite låg mid runt 500 Hz, som brukar vara störande i pukor m.m. Genast så låter trummorna ljusare utan att man höjt massa diskant, som bara skulle orsakat fult läckage. Var inte rädd för att mika virvelkagge och pukor 5 - 10 cm från skinnet (ej vinkelrätt mot skinnet), du får mer helhet i soundet (mindre "burk" resonanser) gämfört med bara några cm från skinnet. Det är också viktigt att rummet där du spelar in trummorna, inte har massa hårda reflekterande ytor, dessa kan göra att cymbaler och hi-hat går in som "spjut" i virvelkagge och puk mikarna. En av dom vanligaste reflexerna är från golvet, pröva att ställa hela trumm- uppsätningen på en matta, så slipper du reflexer från golvet, har du hårda väggar nära trummorna, sätt upp akustikplattor eller textilier på en del av väggytorna. --Bosse Hansén Audio Göteborg http://www.hansenaudio.se

MisanthroPunk, Bifoga bilden även om den är suddig, kanske någon av oss känner igen den. --Bosse

Haunted-Mansion, För ett tag sedan skrev jag en rejäl post här på forumet angående DI-boxar, här är länken: https://www.studio.se/index.php?showtopic=8357&hl= --Bosse

Peter, Alla möjliga och omöjliga sätt att micka upp en stärkare är ok, om man uppnår ett bra sound, det finns alltså inga regler. Men som gammal inspelningstekniker sedan 1960 talet så har jag hunnit testat det mesta, och kommit fram till att två mickar inte är bättre än en, (i mono och placerade på samma ställe) du får givetvis ett annat sound om du jämför mickningen med två alternativt en mikrofon eftersom du får fas strul mellan mickarna, så varje cm som dom flyttas så ändar soundet sig på olika vis. Du kan uppnå ett mer kontrollerat och bättre sound (framför allt som du kan återkomma till vid ett annat tillfälle) om du med en mick hittar en bra placering och använder din equalizer på ett förnuftigt sätt. Några uppmicknings tips: En neutral uppmickning av en combo förstärkare eller högtalarlåda får du om du ställer den den en bit upp från golvet, exempelvis på en stol, och micka den endast i en av högtalarna. Om du önskar mer botten/bas så ställ förstärkaren eller lådan på golvet, och micka i en av dom understa högtalarna närmast golvet. Ok, nu kan det låta som jag motsäger mig själv, men två mickar kan med fördel användas på följande sätt: micka upp högtalaren på ovanstående vis (nära högtalaren) exempelvis med en SM-57:a och använd också en kondensatormikrofon på 1-2 meters avstånd från högtalaren, spela in mickarna på separata spår så du kan blanda dom i efterhand. Ett annat trix är att tappa gitarren via en DI-box och samtidigt micka upp nära alternativt långt ifrån högtalaren, och även här spela in på separata spår för att kunna avgöra rätt blandning i efterhand. OBS! kolla alltid om det blir bättre eller sämre mad att fasvända den ena micken eller DI-boxen. --Bosse Hansén Audio Göteborg http://www.hansenaudio.se

Maxmaxmax, Philips tillverkade sitt eget "fjäderpaket" med 3 st. fjädrar och hade en annan ljudkaraktär jämfört med Gibbs/Acccutronic som normalt satt i gitarrförstärkare och elorglar. Philips fjädern var "mulligare" i soundet och hade en något längre utklingning jämfört med Accutronic som var tydligare i mellanregister området och lät mer fjäder. (typ Fender super reverb) Philips hade några olika impedenser på pickup och transducern beroende på om fjädern satt i dom älsta rör bestyckade Philicorda orglarna eller i nyare transistor bestyckade orglarna. Jag kan inte se på bilden vilken det är, men dom hade en liknande rör orgel som heter Philicorda 7500. Här är en länken till Accutronic som har en hel del information, där finns också schema på diverse reverb byggen som du kan kika på. http://www.accutronicsreverb.com/ Och här är en annan sait som har ett ett DIY bygge på en komplett fjäderreverb http://sound.westhost.com/project34.htm --Bosse Hansen Audio Göteborg http://www.hansenaudio.se

maxmaxmax, Det är mycket vanligt att någon av dom tunna kablarna har vickats av innanför phono/RCA kontakten (som Lavrell påpekade) som sitter på fjäderpaketet, och eftersom du kan höra reverben om du skakar på förstärkaren, så är det antagligen den kontakten som det står "input" på. Det kan också hända att "reverb-transformatorn" som som driver fjäderns input, kan ha gått i sönder, eller det 22 kohms motståndet som sitter på ovansidan av transformatorns primärsida. (se något av schemorna som Albert.D rekomenderade) Lycka till Bosse Hansén Audio Göteborg http://www.hansenaudio.se

Hej Claes, Visst det vore intressant. Kontakta via "microphone sales" länken som du hittar på web-sidan, så skall vi försöka arrangera detta på bästa sätt. --Bosse

slaptap, Det här med sid-jordning gäller balanserade mikrofoningångar som har en XLR-kontakt eller en stereo teleplugg med 3 anslutningar, d.v.s. XLR stift 2= +/in phase, stift 3= -/out of phase och stift 1= skärm/jord, för teleplugg så är tip +, ring= - och höljet/sleeve= skärm/jord för balanserade mikrofoner som har en sladd med 2 innerledare och skärm. När du ansluter en obalanserad mikrofon (oftast gamla bandspelarmikrofoner eller billiga leksaksmikrofoner) så har du bara 1 innerledare och skärm, då måste du ansluta innerledaren till XLR stift 2 och koppla ihop stift 1 och 3 där du också ansluter skärm/jord eller i telepluggens fall, innerledaren till tip och sammankopplad ring samt hölje/sleeve till skärm/jord, eller så använder man en mono-tele som kopplas enligt vanlig standard, innerledaren på tip och skärm på hölje/sleeve, så sid-jordar mono tele-pluggen stereo tele-ingången automatiskt. Problemet med ditt kontaktbyte är svårt att gissa vad problemet är, men om det bara är en mono-tele så är det inte mycket att välja på, innerledaren till tip och skärm till höljet/sleeve. Kan du ha gjort någon kortslutning, kanske värmt sönder isoleringen på innerledaren ??? --Bosse Hansén Audio Göteborg http://www.hansenaudio.se

Jo då, ni har helt rätt, det är en gammal Sennheiser modell MD-403, anvädes till dyrare hemmabandspelare under 1960 talet, och kunde då även heta Uher, Grundig eller något av den tidens Tyska bandspelarfabrikat. Den är obalanserad och hög-ohmig, så den låter antagligen ganska tunn och svag om den anslutes till en normal låg-ohmig balanserad mikrofoningång (som måste sid-jordas) Bosse Hansén Audio Göteborg http://www.hansenaudio.se

Hallå alla mikrofon intresserade, Jag brukar inte använda forumet för att saluföra mina egna produkter, men när jag såg en post om Hansen mikrofoner, så kände jag att det var tvunget att kommentera detta. Det finns två "Hansen" mikrofonfabrikat, den ena är i från Norge och som ni redan har pratat om, och den andra är Hansén från Sverige (med en liten prick ovanför e) och det är jag som är Hansén, Bo Hansén med firma Hansén Audio i Göteborg. Jag har en stormembransmikrofon som heter Hansén HCM-101 och är en China mikrofon som jag har utrustat med egen designad elektronik. Ni kan gå in på följande länk och läsa mer om mikrofonen: http://web.telia.com/~u76302120/ Hälsningar Bosse http://www.hansenaudio.se

ticcitocc, Du menar nog SEp-207 skulle jag tro. Detta är ingen referenshögtalare för att mixa i, men duger utmärkt för att få en uppfattning om hur inspelningen låter i mindre radio/Tv-apparater och dyligt. Den är bra att använda som röst-monitor, exempelvis på en liten scen eller för för publik i TV-studio sammanhang, jag har sålt dom i 100 tal till just sådant. Bosse HansénAudio Göteborg http://www.hansenaudio.se

Matte, Troligt vis så är mikrofon installationen dåligt skärmad inuti gitarren, så när du har på dig gitarren och du tar i kontakthöljet eller förstärkarens chassi så fungerar din kropp som en jordad skärm. Det kan vara oskärmade kablar mellan tele-kontakten och volym, ton kontroller eller så är mikrofonen dåligt skärmad. Jordning av strängarna kan också hjälpa, men om inte stallet är i metall så går det inte att ansluta någon jordkabel i detta för att komma åt strängarna. Gör ett experiment och tejpa en bit hushållsfolie på baksidan av gitarren i det området där tele-kontakten, kontroller och mikrofonen sitter, och anslut hushållsfolien med en bit kabel (skalad och tejpad på folien) till telepluggens hölje, och så får du kolla om det har blivit bättre. Skulle detta hjälpa så kan du be en gitarrmakere att folie-skärma gitarren inuti, runt det området där elektroniken sitter, och jorda folien på ett mer permanent vis. Lycka till Bosse Hansén Hansén Audio Göteborg http://www.hansenaudio.se

OJ oj oj, alla prylarna i sovrummet, det blir till att ansluta fjäderbotten i din säng med en tjock koppar vajer som är ansluten till ett järnspett nerslagit i marken utanför huset, och som under sommarens torka måste vattnas två gånger per dygn. Skojade bara, Det har igentligen ingen större betydelse för sökerheten i det fallet, eftersom prylarna är antagligen sammankopplade med en hel del signalkablar också, så pröva det som funkar bäst i brum och surr hänseende för din utrustning. Kolla så att utrustningen är S eller CE märkt, så får du en liten indikation på säkerheten i alla fall. --Bosse

Jari, Först av allt måste jag framhålla att skyddsjord är mycket viktigt och har räddat många liv, men ställer också till med brum och surr problem om man inte har ordning på sitt jordsystem i studion. Jag sett många gitarrförstärkare som har varit byggda och reparerade på ett livsfarligt vis, där det är ett under att användaren har undankommit skada på sig, omgivningen eller annan ansluten utrustning. Därför så rekomenderar jag inte att köra utrustning som har skyddsjordad nätkabel i ojordade kontakter eller tejpa jord-blecken på stickproppen som många gör för att i desperation fixa bort brum och surr. (S-märkta apparater och utrustning med orginal platt stickpropp har man normalt inga problem med, och är ej heller farliga att köra ojordade) Det bästa allternativet är att köra allt skyddsjordat och att använda pasiva eller aktiva DI-boxar som har "ground/earth lift" detta ger en bra säkerhet dels i brum hänseende och dels i säkerhet gällande överslag och kortslutning av 230 volts nätspänning, speciellt när suspekta gamla gitarrförstärkare är inblandade. Svaret på din fråga: Ja, om skyddsjord bryts upp med hjälp av ojordade skarvdosor, tejpade kontakter eller klippta gul-gröna jordsladdar så upphör antagligen brumslingan, MEN ALLA SÅDANA EXPERIMENT GÖR MAN PÅ EGEN RISK och rekomenderas inte. --Bosse

Jari, Det är helt rätt, brum "ground loop" slingan orsakar du själv när olika apparaters audio signal jord och nätsladd skyddsjord kopplas samman. Så brummet kommer inte från elsystemet eller elverket som många tror. Du får jordförbindelse mellan olika anslutna apparater i en jordad skarvsladd även om inte skarvsladden sitter i ett jordat väggutag. Långa avstånd mellan sammankopplade apparater är värst, till exempel när gitarrförstärkaren är skyddsjordad ute i studion och är kopplad till DI-boxens monitor utgång och DI-boxen sedan är ansluten via mikrofon"trunken" in till mixerbordet som också är skyddsjordat. Det är i detta läget där "ground/earth lift"omkopplaren kanske kan rädda situationen. Jo då, jag har en hel del artiklar på gång, bl.a. för min hemsida, och kanske en bok någon gång i framtiden också. Mitt långa inlägg om DI-boxar är ett utkast/skiss för detta. PS! har skrivit till ytterligare ett litet stycke i inlägget. --Bosse

Här följer en liten förklaring över olika DI-box typer och hur dom fungerar. "DI-box" Direct Injection Box (som ofta kallas "line box" här i Sverige) är en impedansomvandlare från hög-ohmig ingång (liknade gitarrförstärkarens ingång) till låg-ohmig balanserad utgång anpassad för att mata en balanserad mikrofoningång på ett mixerbord eller preamp. Måste man använda en DI-box. Visst låter det om man pluggar in en gitarr eller bas rätt in i en låg-ohmig mikrofoningång, men frekvensgången ändras och kan låta tunn, spetsig och spretig, även nivån blir svag, samt att volym och tonkontrollerna på gitarren/basen beter sig konstigt. Synthar, sampler samt aktiva gitarrer och basar med inbyggd förstärkare fungerar inte heller bra på en mikrofoningång, då dessa har för stark signal och kan styra över mikrofoningången (om inte "PAD" fördämpning finns på mixerbordet) även här kan soundet låta tunnt och spretigt om mikrofoningången belastar instrumentutgången för mycket. Men däremot en linje ingång kan fungera hyffsat på dessa instrument om signalnivån räcker till. (en del linjeingångar har justerbar gain upp till +10 dB) Det finns fyra typer av DI-boxar: 1. Passiv DI-box, innehåller enbart en transformator, (mikrofontrantformator kopplad baklänges) tyvärr är den inte tillräckligt hög-ohmig på ingången och har bara en ingångsimpedans omkring 50 till 100 kohm, (50.000 till 100.000 ohm) beroende på transformator-ratio och utgångslast/spegelimpedans, och detta kan vara lite snålt för en del gitarrer och basar som låter bättre med en ingångsimpedans omkring 1 mohm (1.000.000 ohm) som då motsvarar ingångar på gamla Fender, Vox och Marshall förstärkare. Men andra sidan så kan den passiva DI-boxens låg-ohmigare ingång låta bra på en del gitarrer då detta skapar ett speciellt sound som kan vara användbart i vissa sammanhang. Passiva DI-boxar är utmärkt att använda till aktiva gitarrer med inbyggd preamp, synthar, sampler och liknande eftersom dessa har utgångar som går att lasta mycket mer än vanliga gitarrer. För övrigt är det en driftsäker och en bra problemlösare i studio och PA-sammanhang och kan användas till mycket annat än bara DI-box, som exempelvis isolationstransformator vid brumproblem, eller nivåförstärkning (step up) eller nivåförsvagning (step down) för att anpassa apparater med konstiga nivåer till mikrofon eller linjeingångar som man kan råka ut för i vissa situationer på live scen eller turné. Eftersom den bara består av en transformator utan elektronik, så kan den användas åt vilket håll som helst, den har egentligen ingen specifik in eller utgång, ansluts in till telejacket och signalen tags ut på XLR-kontakten får man en dämning "step down" på ca: 10 till 20 dB och åt andra hållet in på XLR och ut på telejack så får man en höjning "step up" på 10 till 20 dB beroende av DI-box fabrikat och vad den ansluts till. 2. Aktiv DI-box, innehåller ett förstärkarsteg med hög-ohmig FET-transistor ingång och kan ha en ingångs impedans upp till 10 mohm (10.000.000 ohm) som sedan driver en utgångstransformator, (liknande som används i en passiv DI-box) dessa DI-boxar måste ha spänningsförsörjning för att fungera, till exempel från mixerbordets phantom (48 volt) matade mikrofoningång eller ett inbyggt batteri i DI-boxen. Här kombineras dom bästa fördelarna hos ett hög-ohmigt FET-ingång som inte belastar gitarren utan suger ut det mesta av all signalinformation, samt transformatorns egenskaper (förutsatt att den är av bra kvalitet) som är bäst på att driva och balansera långa kablar. En aktiv DI-box går endast att använda åt ett håll, d.v.s. från ingång till utgång och inte tvärt om, samt att den är tyst utan phantommatning eller batteri. 3. Det finns ytterligare en variant av aktiv Di-box, där utgångstransformatorn har ersatts en elektronisk balanserad utgångsförstärkare, och då förloras en del av transformatorns goda egenskaper, men kan fungera bättre än en transformator av dålig kvalité och är billigare i tillverkning. Förövrigt så har denna variant lika egenskaper som alternativ 2. 4. Rör (tube) DI-box, denna är uppbyggd på samma sätt som alternativ 2, förutom att FET-transistor förstärkaren är utbytt mot en rör förstärkare samt att DI-boxen inte går på phantom eller batteri utan drivs från 230 volts nätspänning. Alla fyra varianterna kan ha diverse finesser gemensamt som: Två parallellade ingångar, där den ena ingången används som instrument ingång och den andra för att plocka ut instrumentsignalen igen för att anslutas till en förstärkare som medhörning i studion eller "back-line" på scen. Denna extra parallellade utgång får man var försiktig med så att inte instrumentet belastas med en lång kabel eller någon konstig förstärkaringång. En del DI-boxar kan vara utrustade med en förstärkt "buffrad" utgång, som då inte påverkar instrumentingången. Flera ingångar med olika känslighet, (kan också vara utfört med en ingång och omkopplare) exempelvis PAD: 0, -20, -30 dB eller markerat med: Instrument, Line och Speaker, detta innebär att ingångarna är fördämpade och där 0 dB/Instrument är avpassat för gitarrer, -20 dB/Line avpassat för synthar samt -30 dB/Speaker avpassat för att anslutas till en förstärkares extra högtalarutag, och anpassar då signalnivån så att inte DI-boxens elektronik blir överstyrd eller att DI-boxen lämnar för hög utsignal till mixerbordet. "Ground/earth lift" omkopplare, där jordförbindelsen mellan DI-box och mixerbordet kan brytas upp för att förhindra brum "ground loop" som kan bildas när gitarrförstärkare ansluts via DI-boxen som i sin tur ansluts till mixerbordet och båda också är anslutna via nätsladdens skyddsjord, det är i detta läge som brum eller surr kan uppstå, och kan då förhindras med denna ground/earth lift omkopplare. Hoppas att jag inte tröttade ut er med denna långa utsvävning, men jag har svårt att sluta skriva när jag väl har börjat. Ps! för er som vill bygga en egen DI-box, så kan ni finna lite matnyttig information på min tekniska sida: http://www.hansenaudio.se/techpage.htm Bo Hansén Hansén Audio Göteborg http://www.hansenaudio.se

Vi kör nu två forum trådrar med samma ämne parallellt https://www.studio.se/index.php?showtopic=5473&st=0 vore bra om någon forum ansvarig kanske kunde koppla samman dessa två till en tråd, så blev det lite lättare att förstå sammanhanget. --Bosse

Claes, Visst är vi inne på små skillnader, men dom finns där, och skillnaden hörs om man undviker dom. Frekvenser från några kHz och upp behöver inga stora eller spegelblanka ytor för att reflekteras, ett par glasögon, ett smycke eller en blank skjorta kan räcka för att reflektera uppe vid dessa ferkvenser. (som mikrofontilverkare så brottas jag en hel del med att få bort reflexer mellan kapseln, nät, stag och pinnar uppe i mikrofonhuvudet, och ändå är dessa reflexer obetydligare än dom yttre vi har pratat om) Jag tog upp detta akustiska fenomen för att ge en vettig förklaring varför en del personer i den andra tråden som ni refererade till, hör skillnad när mikrofonen står upp eller hänger ner. Praktiska prov som du är inne på är ett utmärkt experiment. Rigga en stormembrans mikrofon, ta på dig ett par hörlurar, ställ en person framför mikrofonen som sjunger eller pratar hela tiden. Exprimentera med att hålla upp ett hårt plant föremål som en spegel eller plåtbit uppe vid hans/hennes ansikte, flytta omkring och vinkla föremålet runt om kring personens ansikte, jag garanterar att du kommer att höra skillnad. Vi har nu bara pratat om det akustiska miljöförhållandet mellan mikrofon och sångare, resten av omgivnings akustiken som väggar, golv och tak, dess meterial samt mikrofonplacering i förhållande till dessa, är "sju resor" värre och lite till, men det är en annan historia som vi får ta upp vid ett annat tillfälle. Bosse Hansén Hansén Audio Göteborg http://www.hansenaudio.se

Jari, Om jag förstår din placering rätt, så måste svaret bli nej, eftersom mikrofonkroppen kommer under mikrofonkapseln och blir dessutom vinklad mer fördelaktigt för att reflektera mot din överkropp. När den hänger som jag beskrev i min förra post, så träffar reflexerna ditt hår eller i bästa fall går över ditt huvud. --Bosse

Jari, Att rigga en stor kondensator mikrofon hängande på en bom upp och ner, är ganska praktiskt för sångaren, spec. om det är ett gammalt Atlas bom stativ (syns oftast på studiobilder från USA) då bomen kommer 2 meter ovanför sångarens huvud och det blir bra med plats för notställ och lättare att fäkta med armar och ben utan att något står i vägen. Två andra ljudmässig anledning är: 1. Om mikrofonen hänger och är något vinklad ut i från ansiktet (tittande ovanfrån snett neråt mot munnen) så sjunger sångaren förbi mikrofonen, men ändå så kopplar membranet bra till munnens direktljud, och man undviker då puffar rakt in i membranet. 2. Eftersom en stormembrans mikrofon har stort hölje/kropp, så reflekterar denna en hel del mellregister och diskant reflexer från sångarens röst, som i sin tur reflekteras tillbaks i sångarens ansikte och överkropp, och sedan tillbaks in i mikrofonen igen. Detta kan ge konstig frekvensgång och ge upphov till nasalt och snuvigt ljud, samt konstigheter när sångaren rör sig framför mikrofonen. När mikrofonen hänger upp i från (spec. lite snett utåt) så lipper man dessa stygga reflexer. Angående värme från rör mikrofoner som en del har pratat om i den andra tråden som ni refererade till. Givetvis så gillar inte kondensatorkapseln att bli onaturligt varm eftersom det tunna guldbelagda "Mylar" membranet ändrar sin "tension" (hur hårt membranet är sträckt) och ändrar då också frekvensgång/klangfärg. Men i stort sätt så spelar det ingen större roll om en rör kondensator mikrofon hänger eller står upp, eftersom utrymmet där kapseln är monterad och där röret och resten av elektroniken sitter är avdelat med en tätslutande skiljevägg, så hela mikrofonfonhöljet blir uppvärmt oavsett om det hänger eller står. Bosse Hansén Hansén Audio Göteborg http://www.hansenaudio.se

När det gäller Focusrite är "Red 1:an" bäst för pengarna och är en Rupert Neve:s orginal design, fyra bra mikrofon pre-amps i samma burk, är att rekomendera om du skall ha en bra pryl i den pris klassen. Ett annat alternativ som är ett pinnhål upp, (och spec. om du skall köpa i USA) är någon variant av John Hardys´s mikrofon preampar, det är svårt att hitta något bättre (förutom mina egna konstruktioner förståss, men det är en annan historia) Här är länken till John Hardy: http://www.johnhardyco.com Lycka till med ditt köp. Hälsningar Bosse http://www.hansenaudio.se