Strummindude

synthjx har inte svenska som modersmål. Det får vi ha överseende med, även om det innebär att man får anstränga sig lite extra för att förstå vad han menar. Jag tolkar det som att han menar att multinationella skivbolag är produktifierande cyniker med enbart vinst för ögonen, och ingen konstnärlig drivkraft. Det är väl bara att hålla med, så är det. Det man brukar göra med företag som man tar moraliskt eller principiellt avstånd från är dock snarast att bojkotta deras produkter, inte att sno från dem. Och det är ju upp till var och en att skita i att befatta sig med "A-listan"-musik. Men det innefattar ju förstås även torrents då, om man ska vara konsekvent. Sedan, om man nu har problem med den underliggande motivationen hos stora mediabolag, vad ska man då säga om drivkraften hos många att öht börja att spela i band och hänga en gitarr runt halsen för att få knulla med brudar? Skitbra med konstnärligt patos, eller hur?

Skivkonvolut? 😄 Vad är det? 😆

🥰

Vad runt problemen med att bli utsatt för granskning av ett övervakande storebrorssystem med okänd informationssäkerhet och dataintegritet är det som inte är konkret, menar du? Det är ju en ganska konkret risk som alla löper i ett system som behandlar personligt knuten information att den läcker, felanvänds eller misstolkas. Problemet eller risken finns förstås redan idag. Den blir ju inte mindre av att mer personknutet data lagras.

Menar du att det skulle finnas någon ändring som skett för att hindra illegal fildelning som enbart skulle drabba mig personligen men inte någon annan? Det hoppas jag inte!

Bra länk där, tack! 28 spänn 1974 motsvarar 151.51 enligt samma källa. Ja - vi tycks ju hamna där i trakterna av 150 kr. Och det betyder att cd var dyrbart i början. 150 kr 1989 blir nästan 240 nu.

Alla, förstås! Eller - hur menar du? Det är väl inte angenämare för mig är det är för någon annan att bli utsatt för granskning av ett övervakande storebrorssystem med okänd informationssäkerhet och dataintegritet?

Japp - vid midnatt natten mot 1:a februari drar det hela igång. Sen har man en månad på sig att fullfölja. 😄 Vad vinner man? Ett stärkt självförtroende och en massa nya vänner!

Jag ser fram emot att du försöker belägga den lögnen. Att jag ser ett ökande hot mot integriteten på nätet och kliv mot ett kontrollsamhälle som en både logisk och ganska självklar följd av den illegala fildelningen är ju inte på långt när samma sak som att jag håller detta som en positiv utveckling. Det är ju precis tvärtom. Men dessa negativa följdverkningar som jag drabbas av är alltså ditt fel och inte mitt eget, om vi nu för ett ögonblick låtsas att du är en pirat och jag en antipirat. Det är möjligt att dessa fakta är svåra att svälja för den som anser att illegal fildelning är en bra sak, men det är ju inte desto mindre precis så det förhåller sig. Och vad gissar du är anledningen till att IPRED "lobbats fram"? Vilka har försett dessa lobbyister med deras argument?

Hejsan! De två senaste åren så har jag anmält mig till The RPM Challenge. Första året var det mest som en kul grej och som en anledning att försöka spela in en platta på egen hand. Jag hade nog egentligen en ganska grumlig insikt om vad det var jag gav mig in på, men det gav mig i alla fall en anledning att jobba koncentrerat med att spela in min musik under en månads tid, med sikte på att vara klar och ha 10 låtar eller 35 minuter inspelad musik innan månaden tog slut. Jag fixade det, och då var jag ändå på den nivån när jag började att jag inte ens begripit att jag skulle bli tvungen att skaffa ett externt ljudkort till den laptop jag tänkte använda. Så om jag kunde så kan nog de flesta klara av det. Självcensur är ju kreativitetens största fiende, och vad en sån här övning är till för är ju till stor del att lära sig släppa loss kraven man har på sig själv och bara trycka på rött och sen får man liksom se vad som händer. Motsatsen till impulskontroll ungefär. Samtidigt måste du vara tillräckligt organiserad för att kunna planera dina aktiviteter tillräckligt för att göra klart projektet i tid. Det är ju också en av de stora anledningarna till att delta. Man skaffar sig en deadline. Visserligen en helt frivillig, men jag lovar - det gör en stor skillnad för ditt sätt att jobba med projektet. Då går det nämligen inte längre att sitta och pilla med eq'n på en körstämma i ett par dagar. Det är Wham Bang - nästa tagning! The RPM Challenge var den specifika händelse som fick in mig på att lite mer på allvar ägna mig åt hemstudioinspelning. Sedan jag klarade av den första utmaningen för två år sedan så har inget varit sig riktigt likt i mitt sätt att jobba med min musik. Innan kunde jag sitta i evigheter och pilla med nåt, men kom egentligen aldrig nån vart. Sedan dess har jag alltid jobbat målinriktat och haft en plan med det jag gör, oavsett om det är att skriva, spela in eller köpa in utrustning eller program. Så om du känner att du behöver lära dig att jobba mer målinriktat med fokus på kreativitet så kan jag varmt rekommendera att du anmäler dig. Jag kan behöva lite sällskap också, det är inga andra svenskar där än jag, så - varmt välkommen! Det är en rätt skön community runt det hela också med en massa deltagare i utmaningen som delar med sig av framgångar och vedermödor och kommer med glada tillrop när man presenterar nåt nytt alster eller behöver trumpet på nån låt eller så... Bägge mina tidigare plattor finns upplagda på The RPM Challenge Jukebox. Där finns de flesta plattor upplagda av de som slutfört utmaningen. (Det är inget obligatoriskt, utan man väljer själv om man vill ha materialet där eller inte.) Väldigt varierande både när det gäller kvalitet, ambitionsnivå och musikstilar. Men jag kan rekommendera att skrota runt och lyssna på en del alster. Det finns många guldkorn! Själva beviset på att man klarat av utmaningen är att man postar en cd-platta till RPM Challenge HQ i Portsmouth, New Hampshire, med poststämpel senast 1 mars. Den ska innehålla den musik du producerat och, om du vill, ett omslag av något slag. Det blir ju lite mer av en produkt då, och en del är rätt ambitiösa på den punkten. Sen presenteras alla plattor vid en officiell ceremoni i Portsmouth City Hall i början av april med pompa och ståt, och det brukar anordnas lokala "listening parties" runt om i världen i anslutning till det. Vore skoj om vi blev tillräckligt många för att ordna med nåt sånt - så hjälp till att sprida budskapet om du tycker att det är en bra idé. Deltagarantalet har legat runt 2.500 de år jag varit med, och ungefär en tredjedel av dem som anmält sig skickar in en platta. Förra året blev alltså rätt precis 800 stycken nya plattor gjorda under februari månad som annars förmodligen aldrig fått se dagens ljus.

Har starkt för mig att normalpriset för LP 1989 var 89 spänn, på Åhléns. Vad är det i dagens penningvärde? 15 år tidigare då jag köpte min första platta för egna pengar kostade den 28 kr. Köpte min första cd runt 90. Den kostade runt 150 spänn. Priset steg ett tag till närmare 200, men har de senaste åren sjunkit igen och närmar sig vad den kostade för 20 år sedan, plus att prisbilden är mycket mer diversifierad än den någonsin varit. Du behöver ju aldrig betala fullpris för något annat än en sprillans ny platta. Förr var det ingen skillnad alls mellan nya och gamla plattor. Det fanns väl iofs ett antal gamla Dean Martin och Alice Babs i reabacken kanske...

Jag tycker att det är riktigt fegt och ynkligt av dem som fildelar illegalt eller de debattörer som försvarar dem att inte ta ansvar för de lagförändringar och den nya repressivitet och det integritetskränkande kontrollklimat som deras smutsiga hantering tvingat fram, och som drabbar oss alla. Eller, om man vill, för att de ger kontroll- och övervakningsförespråkare vatten på sin kvarn och argument i debatten. Det spelar ju ingen roll hur många gånger man skriver "maffia" i samband med rättighetsinnehavare. Det är ändå deras lagvunna rättigheter som kränks när deras material piratas. De är därmed i försvarsställning. Och, som jag skrivit förut, rättssystemet är och har alltid varit till för att skydda och reglera rättigheter, aldrig för att förskingra, skita i eller dela ut rättigheter. Det är därför det heter väjningsplikt, inte förkörsrätt. Piraterna är inte offer för lagstiftning. Rättighetsinnehavare är offer för pirater.

En intressant teoretisk effekt är att ljud av en viss frekvens som kommer från centrum av sfären förmodligen blir helt ohörbart på grund av att det möter sin motfas på varje punkt i rummet. Eller tänker jag fel?

Stående vågor galore, antagligen. Knäcker väl till och med det svåra kubiska formatet.

Presonus Faderport är mitt val, och har aldrig fått anledning att ångra det. Jag kör PC och Cubase 5.1.1, och tycker att en fader räcker. CC121 har inget jag behöver så mycket att det är värt närapå det tredubbla priset. Valde mellan den och en Alphatrack. Hugget som stucket i min bok.

Jodå. Det är ungefär lika uppseendeväckande som att 40.000 AIK:are röstar för att AIK ska ta SM-guld. Fråga folk om de anser att bio skall vara gratis. Du får en "förkrossande majoritet" där med. Inte förtjänat det? Hur tänker du nu? Det är en hel massa "vanligt hederligt folk" som kriminaliseras hela tiden. Feldeklarerare, folk som kör bil utan att ha betalt skatten, som kör för fort, som cyklar mot rött, som skräpar ner, som klottrar, som glömmer att ta på sig säkerhetsbältet. Har de heller inte förtjänat det? Det blir bara störtlöjligt att utmåla pirater som idealistiska offer. Men några andra argument tycks det ju inte finnas.

Det räcker nog med att det är "många" för att det ska uppstå problem. Det behöver inte vara en majoritet. Vad jag främst ville åt med mitt påstående var ju berättigandeargument av typen "Alla gör det". Det stämmer inte. Alla fildelar inte alls. De flesta fildelar inte. Påstår jag. Jag har inte tillgång till några siffror som backar upp mitt påstående, dock. Och det beror nog säkert litegrann på hur man räknar också. Men för mig är en fildelare (en "Pirat") någon som helt slutat upp med traditionell musikkonsumtion, och försörjer sitt behov av ny musik uteslutande genom att fultanka. Någon som däremot hanterar sin fildelning som ett "try before you buy" använder ju tekniken på ett annat sätt och kan knappast påverka den kommersiella hanteringen negativt, så länge som han sedan köper de plattor eller låtar som han gillar. Snarare tvärt om, skulle jag tro. Och det är väl den här biten som Wizball är lite inne på.

Kandidat för nitning!

Ja, om man bytt ut så mycket grejer och ett fel fortfarande återkommer så är det lätt att bli vidskeplig. Har du säkerställt att elförsörjningen är stabil? Elspök kan ge en del mysko fel ibland.

Nu beror det väl litegrann på vad du avser med "nuvarande system", men nog måste det revideras och verklighetsanpassas i både affärsmodeller och hur rättigheter hanteras och förvaltas på en del håll. Inte minst när det gäller lagstiftningen. Fildelare utgör inte en majoritet ens av dem som konsumerar mycket musik, skulle jag ganska tvärsäkert vilja påstå. För att fildelning ska bli en majoritetssysselsättning bland musikkonsumenter så måste man sönderdela dem i åldersgrupper. Och där, möjligen, i underkategorin "Musikkonsument: Yngre tonåren", så kanske de utgör en majoritet. Kanske.

Edit:Felinlägg

Jag hade en likadan fast med aktiv elektronik som blev stulen nån gång mot slutet av 80-talet. Det var min andra Artist. Den första köpte jag 1979 för 2.300 kr, och jag har den kvar fortfarande även om jag lät Arne Arvidsson bygga om den en del, kring -81 har jag för mig. En kanongitarr. Den var lite mer påkostad original är gitarren i den här tråden, med avfasning och pärlemor i kanterna. Klarlackad trävit. Så den här lär ha kostat rätt nära 2.000 spänn om den köptes ny i affär samma år som jag köpte min. När jag tänker efter så har jag till och med haft en tredje Ibanez Artist. En 12-strängad, på 90-talet. Ångrar bittert att jag sålde den... :/ Alla Artister från kring -80 är riktigt fina byggen. Hantverksmässigt mycket bättre än samtida Les Pauler, tycker jag. Lite klenare mickar kanske. Edit: Sorry för min förvirringsskapande klantighet - har editerat bort lite bladder från min sida. Kvarstående fråga: Är den ena single-coil switchen väck?

Good catch!

Jag tycker fortfarande att den första formuleringen är bättre på att uttrycka innebörden av principen än ditt ganska platta förslag. Det finns ju dessutom ett namn på den. Reciprocitetsprincipen, nämligen. Vad principer belyser är väl oftast konsekvensen av något. Hur stort värde man sätter på sånt är ju högst individuellt, och beroende av hur fäst man är vid att resonera rationellt, och enligt någon logik som funkar. Du har förstås rätt i att inget resonemang och ingen princip i världen har kraft att radikalt förändra verkligheten som genom ett trollslag, än hur stringent logik och kraftfull argumentation. Inte rakt av i alla fall. Men kanske litegrann, på lite längre sikt. Så helt hopplöst är det ju inte.

Det räcker inte. Om du är ute efter en heltäckande princip så måste du åtminstone reservera dig för möjligheten att trots allt erhålla tillstånd att få avnjuta den prissatta handelsvaran gratis. Varuprov, t ex.