Strummindude

http://www.stim.se/stim/prod/stimv4.nsf/al...12575C5001CA48A

Japp, ni kommer att få ut stålar för alla gånger låten har spelats oavsett när de anmäldes. STIM:s avräkning är på halvårsbasis och ett halvår bakåt i tiden. Så de låtar som spelas nu och fram till jul kommer till sommaren 2010.

☺️ Riktigt så många finniga tonårskillar finns det nog inte vars föräldrar är beredda att slänga upp de 30-40 papp den kommer att kosta att den riskerar att bli årets julklapp. Nej, en seriös och på många sätt nydanande produkt är det ju utan tvekan. Sen kan man väl älska eller hata den utan att alla måste tycka likadant?

Knivigt... Den där mappen i sökvägen som heter "0" ska ju definitivt inte vara där, och frågan är om den informationen kommer från ditt nyligen installerade Cubase (troligt) eller från din systemkonfiguration (mindre troligt). För att verifiera att din sysconfig är ok så kan du kolla en miljövariabel som heter %ProgramData%. Det kan du göra exempelvis genom att öppna en kommandoprompt och skriva in: cd %programdata%. Då ska du ha flyttat dig till programdatakatalogen, och det står C:\ProgramData> vid blinkande prompten. Om systemet verkar ok så skulle jag härnäst avinstallera Cubase, och sedan följa dialogen väldigt noga när jag installerade om allting. Om det skiter sig på samma sätt igen så skulle jag kontakta Steinbergs support.

Elementärt men... ledigt hårddiskutrymme?

Ren gissning, men kör du med raidade hårddiskar? Det ser ju litegrann ut som om den pekar ut bara den ena partitionen av två i en spegling (RAID1). I så fall är det gissningsvis en bugg i installationsprogrammet, eller så har du något tjall med hur din raidcontroller presenterar sig. I det senare fallet tycker man ju dock att beteendet borde gå att hitta även i andra program.

Låt oss spara lite utrymme genom att i denna diskussion låta instrument betyda musikinstrument. 😕 Vad den digitala tekniken främst gör är att den separerar ljudalstringen från användarinteraktionen (spelandet). Och i min bok är det i instrumentsammanhang ljudalstringen som är det centrala. Ljudet av en knappnedtryckning är inte mycket att komma med om en pryl vill kalla sig för ett musikinstrument. Spelandet är bara en teknik man lär sig för att frambringa önskat ljud ur ett instrument. Om jag förstod saken rätt så har Eigerharpan ingen egen ljudalstring. Alltså är det i mina ögon inget instrument.

Har vi möjligen kommit dithän i mänsklighetens utveckling att varjehanda ny midicontroller/nytt hid-interface kan göra anspråk på benämningen musikinstrument? Kanske det! Det såg ju litegrann ut som en chapman stick som någon limmat en massa lysdioder och ett blåsrör från en fagott på. Fast med tangenter/knappar arrangerade för att emulera strängar och bandstavar. Det vore skoj att testa, mest för att jag själv är så kass på att hantera ett keyboard.

Om jag får komma med ett litet tips så skulle du förmodligen möta större framgång med att driva en egen agenda, och kanske till och med bidra med info till OP, om du i stället för att imponera på omgivningen med en svada av kategoriskt nonsens använde dig av yttranden på formen "Själv skulle jag hellre springa ett helt maraton på häftstift än att använda Elixir, därför att ..." 🙁

Just det, ett inspelningstrix jag använt för att få ett kliniskt ljud utan fnissel på en dominerande plockgitarr är att använda två kanaler och spela in varannat ackord på varannan kanal. Du kan höra resultatet på den här låten. Den är i mitt fall dessutom dubbad, så 4 kanaler används.

Elixirsträngar är ju behandlade med något teflonliknande ämne som gör dem lite halare. De kostar visserligen 3 ggr mer än andra strängar men håller å andra sidan sin fräschör åtminstone fem gånger så lång tid, så det är väl använda pengar, emrm. Jag tror Daddario gör strängar med nån liknande teknik. Ökad stränghalka = mindre fnissel. Annars kunde du ju kanske testa med att gnida in dina strängar med lite silikonspray? Jag har dock inte testat det själv så jag tar inget ansvar för eventuella skador eller andra följdverkningar... 😄

Bra frågor. Men för min del är det nog för sent att fråga om anledningen. Jag kan ärligt talat inte dra mig till minnes varför riktigt. Nånstans ligger ju förmodligen gener bakom, men säkert även nåt mer allmänt som driften att härma andras beteende, och den barnsliga förtjusningen i att ens härmande röner uppskattning. Med tiden blir det ju snarast en livsstil att "syssla med musik", vilken nivå man nu än har i sitt utövande. (För jag antar att vi pratar om musicerande snarare än om att bara gilla musik rent allmänt.) Prestige? Finns inte på kartan. Men så har jag ju inte precis gjort nån musikkarriär heller. Mål? Att skjuta min inkompetensnivå framför mig. Så länge jag lär lever jag.

har helt klart hitpotential!

The Eagles har ju varit extremt stilbildande vad gäller körarrangemang inom countryrock/crossover. Lyssna in deras tidiga inspelningar, där finns mycket inspiration att hämta. Själv är jag nästa sjukligt förtjust i sånt här. Ett av mina absoluta favoritprojekt är en akustisk trio som heter Redeye och gör uteslutande Eaglescovers med så mycket trestämmig sång vi bara orkar. "Good Times Again", en låt på mitt senaste plattprojekt, hämtar en hel del inspiration från den här typen av sångarr. En countrysångare som tagit det här med sångstämmor till en helt ny nivå är ju annars Vince Gill. Han integrerar sin eminenta teknik i sina arr på ett sätt som gör dem både karakteristiska och svårhärmade för oss vanliga dödliga.

Jag gör min musik tillgänglig under licensen Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.5 Sweden License. Samma låtar är självklart även registrerade hos STIM. Det finns inget i mitt avtal med STIM som lägger krokben för att jag själv, eller andra jag givit implicit eller explicit tillstånd, gör mitt material tillgängligt på exempelvis en webbsida. Det behövs inget ramavtal med STIM för den sakens skull. Och hur skiljer man mellan en "kommersiell" och en "okommersiell" låt?

Hejsan! Göra musik ska vara enkelt! Tryck på rött och gapa på av hjärtats lust! De senaste årens tekniska landvinningar har gjort det som förut var avancerad och dyrbar studioteknik tillgänglig för i stort sett vem som helst, när som helst, var som helst. Det är en fantastisk utveckling som ingen kunde ens drömma om på den tid för runt 20-25 år sen då jag for runt i Skandinavien som frilansande gitarrist som bäst. Och en utveckling som förstås som all annan förändring för med sig både positiva och negativa saker. Om det är positivt att studioteknik hamnar i var mans hand så är det å andra sidan en negativ utveckling för ägare av påkostade inspelningsstudior. Många fina etablissemang där man fick sin första erfarenhet av professionell musikinspelning har lagts ner eller förändrat sin verksamhet de senaste årtiodena - Polar, KMH, EMI, Europafilm (Sonetstudion), Soundtrade, Bastun etc. Det är inte utan att man undrar vad de många rent briljanta tekniker som jobbade på dessa ställen använder sin kunskap till idag... Leffe Allansson, Åke Grahn, Lennart Karlsmyr, Peter Olsson, Alar Suurna med flera. Ett uppslag till en reportageserie i tidningen kanske, om det inte redan är gjort. En annan aspekt är att utvecklingen öppnar en helt ny och bredare marknad för kvalitetsaudioprodukter, som tidigare var förbehållen de specialintresserade. Och ett behov av informationsflöde som kan fyllas av nya tidskrifter och diskussionsforum. För även om det ska vara enkelt att göra musik så vet vi nog alla att ibland skiter man i det blå skåpet. Då är det viktigt med sajter som denna, och folk som ni, som redan städat ur skåpet och minns hur ni gjorde. Tack till alla er som delar med er av era erfarenheter! Mina egna ambitioner vad gäller inspelningar är numera ganska fjärran från de forna professionella. Visst, det ska låta så bra som möjligt, men tekniken ska helst inte hamna i fokus och stå i vägen för den musik jag vill få ur mig. Jag började mycket blygsamt mitt första helt egna inspelningsprojekt med en laptop och en mic på ett campingbord inne i vår bastu för lite drygt ett och ett halvt år sedan. Resultatet blev en platta - "The Sauna Tapes" som gavs ut som en del av "The RPM Challenge". Sajten rpmchallenge.com utmanar musiker och låtskrivare att producera ett eget album under årets kortaste månad. Jag tyckte att det var en lagom spark i baken för att komma igång, samla erfarenheter och göra ett projekt med en början och ett slut. Datorn och micken är kvar men bastuinredningen är numera utriven och de senaste månaderna har jag arbetat med att bygga något som nästan börjar likna en hemstudio därinne. Lite ny studioutrustning har det blivit pö om pö, och de senaste tillskotten är ett nytt audiointerface, Lexicon U42S, version 5 av Cubase och en Presonus Faderport för att kunna kontrollera de allra enklaste rutinåtgärderna utan att behöva vara fjättrad vid ett tangentbord. Det blir också lite enklare med en sån att lära mina mycket musikintresserade tonårsdöttrar att själva använda inspelningsmöjligheterna. Jag hoppas ändå att jag ska lyckas klämma in ännu ett rpmchallenge-projekt kommande februari, i så fall det tredje i raden. De två tidigare - "Writing On The Wall" heter det andra - finns tillgängliga på min sajt strummindude.com om någon nu skulle ha läst så här långt och blivit nyfiken på vad för slags musik jag sysslar med. Väl mött på forumet! Jana Persson