Strummindude

Sista bumpen. Vid midnatt smäller startskottet! Iofs kan man alltid ansluta senare - det är ju inte för sent förrän den feta damen sjungit och kalendern slagit över till mars. Wish me luck! 😛

Ledsen att behöva krossa dina illusioner (igen), men humor i någon tillräckligt utmejslad form så att den kan betraktas som "ett verk" är förstås lika rättighetsbelagt och förbjudet att sprida som listmusik eller hollywoodfilm.

Jag är ledsen, men ditt resonemang håller inte. Det blir inte mer rätt att sno för att man är ett fan av produkten man snor. Det är ingen förmildrande omständighet för en biltjyv som snor en Ferrari att han samlar på Ferraribilar. Populärmusik är omgärdat av rättigheter. Så länge dessa finns kvar så är det den som äger rättigheterna till musiken som sätter pris och villkor. Sen är det upp till dig att anta villkoren, ge fingret eller försöka förhandla om. I vilken annan affär kör du med ditt "Vill ha och vill ha. Det är mycket man vill ha här i livet" när du kommer till kassan och de vill ha betalt? Absolut! Så länge det sker på sådana villkor som den som äger rättigheterna accepterar. Nyss var du inne på att artister skulle "skaffa sig ett jobb" för att kunna försörja sig. Det är väl inte direkt att fara illa, och jag tror inte heller att så särskilt många artister blivit hemlösa eller svältfödda på grund av fildelning, men det får samtidigt helt klart konsekvenser, och allra störst konsekvenser får det alltså för de artister, och det är ganska många, som inte är tillräckligt etablerade för att redan ha gjort sig en förmögenhet. De små och medelstora artisterna som kämpar på och befinner sig på mariginalen. Där blir nog fildelningsförlusterna ofta tungan på vågen, och det som får dem att ge upp kampen, kamma till sig och skaffa ett jobb. Och när det blir svårare för de nya, de små och de smala att hanka sig fram på vatten och rågmjölsgröt i en etta på fjorton kvadrat söder om söder så drabbas konsten av en brist på förnyelse. På det sättet är fildelningen även skyldig till en likriktning i konsumtionen. Det kommer i ännu högre grad vara storbolag och professionell marknadsföring som styr konsumtionsmönstren.

Svara på frågan.

Det är väl för sjutton inte den hemlagade amatörmusik som folk lägger ut på nätet "för gratis" som det är fildelningsdebatt om i något enda sammanhang, eller hur? Du byter ämne i varenda replik och är en usel debattör, och det har inget alls med din usla språkbehandling att göra utan snarare på att du inte tycks ha ens en antydan till röd tråd i dina resonemang. Men då tycker jag att du ska nöja dig med den där hemlagade amatörmusiken du hittar på nätet som den självutnämnda artisten lägger ut själv "för gratis". Det blir väl jättebra det. Så kan de artister som vill ha betalt för sin musik få ha sina låtar ifred för dig. Du kan ju alltid sätta på radion om du vill lyssna på deras musik "för gratis".

Har du verkligen lagt ner sextusen spänn på en programvara som du inte ens klarar av att hantera eller läsa instruktioner för de mest elementära funktionerna?

Fint - kör med den på Konsum också då: "Hörrö handlarn! Det här Bregottpaketet för 25 spänn tänker jag bara betala två å femti för. Det är väl åkej? Jag menar, två å femti är ju mer än de noll kronorna du får om jag går härifrån utan att handla?"

"Självbetalning"? Kör dom med det på ditt lokala Konsum också? Du pröjsar "det du tycker det är värt"? 😆 Kom igen nu och skärp till dig lite. Alla kan inte ha råd med allt, så är det ju bara. Du betalar det som står på prislappen. Om du kan pruta lite, fine. Men du kommer överens med säljaren annars blir det ingen affär. I vilka situationer tycker du att det är okej att köparen bestämmer priset? När du själv ska handla men inte annars? Så - du skulle alltså inte planka in på en konsert om det var så att du själv fick bestämma vad du skulle betala för att komma in. Right, jag hajar.

Efter det avslöjandet så finns det ju inget val. Vill ni synas på scen - vitt. Vill ni vara osynliga - svart.

Än är det inte för sent att hänga på. Tre dagar, sen bryter galenskapen lös! 🙂

Skillnaden är 8 cm på höjden. Inte alls tillräckligt för att motivera omdömet "väldigt trång". Lådan är mycket långt ifrån trång. Höjd x Bredd x Djup P182: 520 x 210 x 510 mm Define R2: 440 x 207 x 521 mm

Nja - 790 kostar den nu. 600 tror jag var ett intropris alldeles i början. Men tyst är den, ja. Och jävligt snygg!

Bra att du bryr dig, och det är säkert sant att en del av detta med speciella musikdatorer är nys. Jag har dock inte testat någon av dem, utan bara läst deras specs. Jag gissar att det man köper som kund (eller inbillar sig att man köper) är att slippa ta in en massa kunskap själv för att lura ut det mest optimala systemet för mig, avseende prestanda, stabilitet, ljudnivå och inte minst pris. För folk med din kunskapsnivå är ju detta med att slippa att klura själv inte något försäljningsargument, så det är inte konstigt att du tycker att de säljer nys. "Musikdatorerna" är säkert åtminstone inte sämre anpassade för musikproduktion än vilkensomhelst märkesdator från Elgiganten, utan snarare bättre. I annat fall så har man en god anledning att klaga. Själv byggde jag ett nytt i7-system igår kväll. Fractal Designs Define R2-låda var en mycket angenäm bekantskap - en ren fröjd att bygga i! 😆

Nu har jag kollat. Det var Sam Pling som spelat in flygeln ostämd, den klanten! 😉

Tackar för svaren! Ja, jag tänkte väl det också - midi innehåller iofs tonhöjdsinformation men det borde ju drabba alla toner lika om man skulle komma åt pitch-hjulet, så innebördes ska det ju stämma ändå. Här var det dock ett F 1,5 oktav nedanför ettstrukna C som var ordentligt surt jämfört med granntonerna. Så då måste det vara samplingen, antar jag. Skumt. Jag vet ärligt talat inte om jag litar på midiinformationen som den här gamla synten skickar ifrån sig, dock. Häromdagen så blev det konsekvent sustain på fyra tangenter/toner trots att jag inte har någon sustainpedal inkopplad. Omstart av synten gjorde ingen skillnad. Det fenomenet försvann till dagen efter. Den sura F-tonen var dock kvar. Ska kolla senare idag om det fortfarande är surt, i så fall gör jag en inspelning och postar upp nånstans.

Jag har fram tills nu använt en riktigt gammal uttjänt Roland D10 som midiklaviatur, för att trigga trummor mest men även för enstaka enkla syntpålägg. Den funkar inte alls som synt. Typ inga knappar funkar alls, och två tangenter långt ner i basen är helt döda. För att skicka midi har det dock funkat, och några andra behov har jag inte haft. Nu har jag köpt en dvd-kurs för piano och börjat lira lite mer på klaviaturet. Och då upptäcker jag nåt skumt. Ett par toner i basen är rätt sura. Men, det är ju alltså bara midi som skickas från synten. Kan midi vara surt? Jag använder ett samplat ljud i Halion One som heter Mellow Grand Piano som i övrigt låter helt ok. Är det samplingen som är sur? Nästan lika skumt det i så fall... Det var i alla fall dags att göra sig av med synten så nu har jag beställt ett 88-tangenters M-audio Keystation från tysken. Och en pedal. DV247 var iofs en femhundring billigare, men behövde 2-12 dagar för leverans så det fick kosta. Så jag blir väl snart varse om det var midit eller samplingen som spökar.

Om du ska på konsert i Globen och se nån stor artist så kostar det åtminstone en femhundring. 20 spänn? Du måste för fan skämta!?

Om 10 år? Intressant fråga. Hur samhället i sin helhet ser ut är ju svårt att sia om, men om vi förutsätter en välfärdsutveckling ungefär på dagens nivå, och håller oss till ämnen som har nån relevans för denna diskussion, så gissar jag på nåt i stil med detta: Teknikutvecklingen har för länge sedan hunnit ikapp den illegala fildelningen, vilken förpassats till skuggsidan. Nätet är så integrerat i varenda pryl och allt man gör att det faktum att det finns en personlig signering inbakad i varje liten transaktion är fullständigt naturligt, och nödvändigt för att hålla koll på ens vardag. Allt ska vara tillgängligt och lätt att använda, hela tiden, överallt, och det innefattar även personliga data. Köpa plastbitar är ersatt av att köpa eller abonnera på tjänster. Tjänster är en upplevelsebaserad kombination av tillgång till musikkataloger och möjlighet att delta på live events. Tjänster är personliga och inte möjliga att spara eller vidareförmedla. Skivbolag i traditionell bemärkelse finns inte längre. Allt media kopplat till en fysisk produkt betraktas som eftermarknad och har en mindre men stadig marknadsandel som hanteras av separata aktörer som licensierar material från rättighetsägarna. Det kommer att finnas möjlighet för privatpersoner att köpa eftermarknadslicenser. De som köpt en sån licens kan ingå i legala fildelningsnätverk. Gränsen mellan populär- och eftermarknad blir mer konkret och påtaglig, vilket skapar ett extra tryck vid "släpp", dvs den tidpunkt då en produkt övergår från populärmarknad till eftermarknad. Här finns det en möjlighet att framtida lagstiftning kommer att spegla det här trycket och reglera den tid som får förflyta innan en produkt hamnar på eftermarknad. Alltså: Dagens implicita och generella konsumenträttigheter i anslutning till mediainnehåll (musik, film) kommer att ersättas av ett explicit tjänsteutbud och personlig licensiering. Eftermarknadsattributet kommer i praktisk bemärkelse att ersätta det som idag kallas skyddstid. Det är vad jag gissar.

Men låt oss säga att du hade ett val. Låt oss säga att det var grymt lätt att planka in på konserterna. Ingen åkte dit för det och de flesta av dina kompisar gjorde det. Skulle du fortfarande "sponsra" då?

Tid är ju alltid en trång sektor, speciellt när man har bara en månad på sig. Men återigen, att sätta press och få ändalykten i kugghjulet är ju lite av hela grejen. Man kan ju alltid slå sig ihop ett par stycken eller ett gäng med folk om man tycker det vore tryggare. Eller varför inte ett "Team Studio Forum"! 😉 Nu är det en vecka tills det sparkar igång. Själv tänkte jag hinna bygga mig en ny dator fram tills dess. Våga vinn!

Eagles. Allt proddat av Mutt Lange: City Boy, Def Leppard, Bryan Adams, Shania Twain med flera. Den mesta countryn med ett modernt Nashvillesound har feta och välarrade körer, särskilt om Vince Gill haft ett finger med i leken.

Bra, vi är överens om nåt! 😆 Musik (eller egentligen rättigheterna runt musik) är en handelsvara, för det främjar kulturyttringen musik. Det främjar ju även andra saker, såsom giriga entreprenörer och profithungriga exploatörer och kanske även i undantagsfall fattiga men talangfulla musikanter. Men allt detta främjande är i det stora hela irrelevant, eftersom kulturyttringen musik till syvende og sidst gynnas mer med rättighetsskyddet än vad som varit fallet om inga möjligheter till kommersiell verksamhet runt musiken hade funnits. Ändamålet helgar medlen, så att säga. Men piraterna säger ju också att det de sysslar med gynnar kulturen!? De vill slå sönder den rättighetslagstiftning som vi infört med det höga syftet att gynna kulturyttringen musik. Om de får som de vill, vore det alltså ett framsteg eller ett bakslag för kulturen? Gäller de premisser och de argument som ursprungligen låg till grund för lagstiftningen inte längre, eftersom det har dykt upp teknik som gör det lättare att blunda för och svårare att kontrollera efterlevnaden av rättigheterna? Eller är det något annat som har förändrats?

Så skulle jag nog också jobba om jag inte tyckte det var så förbannat kul att sjunga in körer! 😄 Jag dubbar iofs inte varje stämma tjugotvåtusen gånger, utan som högst tre.

Och det gör man alltså genom att göra det möjligt att kommersiellt exploatera rättigheter under en begränsad tid.

Och om jag inte fattade helt fel så ekade "nattvaktaren" vad du ropade och hänvisade till ett tidigare inlägg. Vilket förstås var lika mycket nonsens som det mesta i övrigt från det hållet, som jag också visade i mitt svar.