Strummindude

Tja, som du resonerar så skulle i så fall en väntjänst innebära att man stjäl tacksamhet. Citat är citat. Det finns absolut ingenting runt citat som har någon som helst inverkan på några principer runt värdetransaktioner. Jag begriper inte ens jämförelsen. Det är tillåtet att citera. Det är inte tillåtet att piratkopiera. Vilken princip menar du skulle hänföra fildelning till citaträtten?

Jag hade tänkt försöka öva upp några slags hyggligt användbara skills när det gäller att spela klaviaturinstrument. Inte då kanske i första hand för att kunna klämma Für Elise på släktmiddagar, utan mer att lägga lite enkla komp på pop/rock/countrylåtar sådär. Jag fick en schysst bok i julklapp av min snälla familj som innehöll en hel massa klaviaturackord - grafiskt beskrivet med fingersättning och allt. Helt klart användbar som referensbok. Men den innehåller inga övningar eller chord progressions där man får en chans att öva på själva liret, rytmiska mönster, fraseringar och liknande. Om nån har ett bra tips på nån sån övningsbok, eller cd/dvd-paket så tar jag tacksamt emot! (Helst inte notläsningsbaserat. det blir för meckigt.)

Citat är tal eler skrift. Och, nej - det utgör inget undantag.

OK. För min del tror jag inte ett enda dugg på vad du skriver.

Den fixen var för att en del som installerat patchen hängde sig Cubase i uppstarten för, och det hade med den nya project wizard funktionen att göra. Det här problemet låter som nåt helt annat. Men det är klart - ett försök är det nog värt. Ala halmstrån ska ju absolut greppas!

Lagen är och har alltid varit till för att skydda och reglera värden, inte att förskingra dem. Eller har du några exempel på motsatsen?

Fildelarens enda effektiva försvar mot stöldanklagelsen är väl just det att det inte kan vara fråga om en transaktion, eftersom inget av något värde är inblandat. Det är alltså inte riktningen, bristen på motprestation, som är huvudsaken, utan att det inte finns någon prestation (något som besitter ett värde) som kräver en motprestation. Bara det faktum att nedladdningen äger rum motsäger dock denna inställning. Filen har ett värde för fildelaren. Alltså är det en transaktion. Alltså krävs en motprestation.

Det är kanske väl filosofiskt, men jag tycker ändå att resonemanget har åtminstone någon principiell relevans. Om fildelaren har någon nytta av filen han laddat ner så har den självklart ett värde för honom. Oavsett pris och oavsett tillgänglighet. Nyttovärde. Affektionsvärde. Statusvärde. Kalla det vad du vill. Okej. Varför blanda in väntjänster? Jo, en väntjänst illustrerar det faktum att även när ekonomiska faktorer inte är inblandade så har en värdetransaktion två sidor. Man känner någon form av tacksamhet inför en väntjänst. Tacksamheten motsvarar stålarna i en ekonomisk transaktion. Och finns inte tacksamheten/stålarna så försvinner snabbt intresset för att genomföra någon transaktion. Den som har rättigheterna till den fil som fildelaren tankat hem har ju faktiskt satt ett pris på det värde som filen utgör för fildelaren. Vill man inte betala det priset så är rättighetsinnehavaren inte intresserad av att genomföra någon transaktion. Och om man aldrig möter något gensvar för en väntjänst så kommer man att sluta med att göra sin vän några tjänster.

"Ingen större skam" - så känner nog de flesta. Men innerst inne så vet man alltså om att det inte är rätt. Och iom att det inte är rätt så måste man rättfärdiga sitt agerande på något sätt. "Alla gör det" - "Det drabbar ingen fattig" - "Jag är en rebell som protesterar mot IP-förtrycket" - "Det är ingen som ser mig", etc. Det handlar väl dessutom inte om någon återgång? Rättigheter är rättigheter - där har inget förändrats. Att börja reformera rättighetsprinciper för att de inte stämmer med folks beteende är att börja i helt fel ände, tycker jag. Vad som behöver reformeras är ju affärsmodeller, skyddet för rättigheter och framför allt information och utbildning om vad rättigheter är för något och varför det är en bra sak att respektera rättigheter och en dålig sak att bryta mot rättigheter. 🙂 Jo. Men det beror främst på att du uppenbarligen inte accepterar det generella axiomet att en värdetransaktion har två sidor. Du klippte väl hårt i det jag skrev.

Det är så här, "nattvaktaren", att jag tror att musik har ett värde. Och det värdet är inte alls beroende av om man handlat en platta till fullpris eller på rea, eller om man fultankat en hel antologi. Jag tror dessutom att folk vill "göra rätt för sig". Man tackar för maten. Tar i hand när man hälsar. Håller käft när andra pratar. Skickar julkort till sina vänner. Är inte taskig mot handikappade. För att rättfärdiga sin omättliga konsumtion av "gratis musik" via fildelningssajter så måste piraten övertyga sig själv om att det han gör på något sätt är helt i sin ordning. För annars får han dåligt samvete för att han inte gör rätt för sig. Så funkar nämligen alla människor som inte lider av någon mental störning, även den mest förhärdade brottsling. Det finns en hel massa resonemang och argument som på olika sätt och med olika grad av relevans kan låta piraterna lura sig själva att tro att det de gör är rätt. Ja, i extremfallet till och med det enda rätta. Men det är alltihop bara jidder. Tomt prat. Det finns bara ett enda sätt att "göra rätt för sig" när det gäller skyddad, kommersiell musik. Och det är att köpa den från någon som har tillstånd från rättighetsinnehavaren att sälja den. Det finns inget annat sätt. Vad än piraten inbillar sig och hur mycket han än jiddrar så är alla andra sätt lika fel som att inte tacka för maten, inte ta i hand när man hälsar, etc, etc. Okej. Ser du parallellen nu då? Musik har ett värde. En väntjänst har ett värde. Alla - och då menar jag precis alla - värdetransaktioner består av både en prestation och en motprestation. Annars funkar det inte. Så piratens hopp står till att musik kan betraktas som värdelöst. För då krävs ju ingen motprestation. Men piraten har fel. Musik har ett värde. Alltså krävs en motprestation. God Jul igen!

Hä int lönt förklar för en som int begrip. 🤪 God Jul!

Det konkreta spelar mindre roll för min poäng. I själva verket ingen alls. Hur många väntjänster har du mist för att du inte tackade för den förra?

Frågan är kanske om värdet på en låt bestäms av vad det kostar att skaffa den, eller av vad det skulle kosta att mista den.

Du skrev: "Skyddstid för immaterialrätter är väl en princip?" Tycker du att denna fråga adresserar upphovsrättslagen i sin helhet, eller att den adresserar den del av lagrummet som behandlar skyddstid för upphovsrätt?

Den lagstadgade skyddstidens syfte är att just begränsa skyddstiden. Utan den begränsningen så gäller ensamrätten under en obegränsad tid.

Jo, jag har skrivit om detta tidigare i denna tråd. En avsevärd skillnad är dock att licensieringen i platt-fallet är implicit, medan den i mjukvarufallet är explicit. Och nej, jag anser inte att piratkopiering är ett "lika stort, kanske större, problem" i mjukvarubranschen. Det är nämligen ett problem som den branschen levat med sedan dag 1, och som därmed är väsentligt mer ändamålsenligt hanterat där. Med explicit licensiering av slutanvändare, nämligen. Det vore väl nåt för musikbranschen, eller? En registrerad fan-base! 😎

Skyddstid för immaterialrätter är en legal teknikalitet, ingen princip. Om det finns någon princip så lyder den att det jag uppfunnit ska du ge fan i. Lagen är till för att begränsa den principen, inte för att beskydda den.

Jag tror att det är ett misstag att hänga upp sin uppfattning om fildelningens vara eller icke-vara på mediets konstruktion. Det som skulle göra det fel att fildela, i laglig eller moralisk bemärkelse, har ju ingenting att göra med om musiken är digitalt eller analogt kodad, i en datafil eller på plast. En LP var jättesvår att duplicera för en privatperson. En cd var lika svår till en början, men har efterhand blivit vardagsmat. I en mp3-fil är självduplicering (iom hur filsystem fungerar) i stort sett en inbyggd mekanism. Den förökar sig varje gång du flyttar på den. MEN. Det betyder ju inte att värdet på informationen (musiken) har förändrats - eller tycker du verkligen det? Jag får förmoda att du menar att det är musikbranschen som är annorlunda. Och det är den ju i viss mån. Men det är ändå på det viset att det som går att göra affär på - det som gör att det finns en "musikbransch" överhuvudtaget - är att det finns rättigheter att köpa och sälja. Inte att det finns plastbitar att köpa och sälja. Ur den aspekten är branschen helt oförändrad. Och det är ju precis därför det är ett sånt hallå runt fildelningsfrågan. Rättighetsinnehavarna har tidigare inte haft något större behov att skydda sina rättigheter i konsumentledet. Man har förstås arbetat mot industriell piratverksamhet i länder som inte skrivit på de multilaterala rättighetsöverenskommelser som finns, men det är en helt annan sak. Nu sker det industriella piratandet helt öppet i konsumentledet, och det är en ny situation, post-internet. Det är därför som jag tror att den implicita licensieringen i konsumentledet kommer att förändras, i riktning mot den typ som förekommer i mjukvarubranschen, där ju den här sortens utmaning funnits i stort sett från början. DRM var ju ett första försök med detta som inte slog särskilt väl ut. Men det kommer nog till slut att landa i något liknande ändå. Ju mer folk piratar, desto större är sannolikheten. Att underhållningsindustrin frivilligt ska lägga sig ner på rygg och dö vore fånigt att räkna med.

Du nämner detaljer i en lagstiftning. Jag var i min okunnighet i tron att det vi diskuterade här var principer.

Att musik "finns gratis" är ett yttrande utan mening. Det är väl klart att "musik" är "gratis"! Varsågod och ställ dig i duschen och sjung! Menar du att det någonsin varit annorlunda? Inget är gratis som man tillmäter något värde. Om något har ett värde i någon form så är det per definition inte gratis, i den bemärkelse du själv definierar gratis. Menar du att exempelvis patent finns i fysisk form? Och att det är därför det finns en "marknad" för patent? Eller menar du att "musik" pre-internet på något sätt var förankrad i en fysisk form? Eller att "musik" post-internet är något annat än det var pre-internet?

Nä. Det är fildelningsresonemanget som missar poängen och inte håller, tycker jag. Åtminstone så länge det baserar sig på att det man bör betala för är produktionskostnaden för en digital fil. Det har ju aldrig varit fallet att det man betalade för i skivbutiken var plastbiten musiken var tryckt på.

Solnedgång hemma - gratis. Solnedgång på filmduken - betala. Stjärnor i kikare - gratis. Stjärnor på planetarium - betala. Musik för polarna i vardagsrummet - gratis. Musik med polarna i Globen - betala.

- Företag behöver skaffa licens för användning av kommersiell programvara. - Privatpersoner behöver skaffa licens för användning av kommersiell programvara. - Företag behöver skaffa licens för användning av kommersiell musik. - Privatpersoner behöver inte skaffa licens för användning av kommersiell musik. Kan vi möjligen skönja en viss exploateringspotential? (med kommersiell musik menas här musik upplåten till licensexploatörer av typen STIM)

Det finns massor av företag som har en lysande marknad med "digitala filer".

Så länge det går att licensiera rätten till användning av musik så kommer detta att exploateras kommersiellt. Allt annat är utopiskt. Den här licencieringen har alltid varit implicit i privat användning. Köpet har inneburit en licensiering. För kommersiell användning av musik har dock licensieringen alltid varit explicit. I grund och botten är det denna licensieringmodell som spruckit när varan man licensierar blivit så flyktig att den kan fångas med håv. Jag ser framför mig att den kommersiella licensieringsmodellen på sikt blir universell. Du måste ha avtal och vara certifierad användare för att kunna konsumera, på samma sätt som företag idag måste vara det.