AnthonyS

Tänkte på gitarrkabinettet du använt till inspelningen. Skär du annorlunda beroende på vilken kabinett du använder? Tycker själv att de kabinett som är slutna och lite oversized blir "boomiga" i ett område kring där du skrivit att du skär.

Jag kan inte annat än hålla med!

Texter är viktiga för mig. De kan verkligen lyfta en låt. Med det inte sagt att de måste vara "korrekta" alla gånger. The Darkness (som enligt mig är ett gravt underskattat band) är ett exempel på riktigt bra texter. Mycket språklek, och medvetna språkliga "fel", som ger några av texterna en sjukt snygg twist. Kort utdrag ur "Hazel Eyes" från One Way Ticket To Hell: "And she said "hoots, I cannae get back tae me hoos in bonny Scotland"" Senare, samma låt: "I had never seen a set of eyes more hazelerer" Får mig att le varenda gång 🙂

Jag förstår. Då skall jag börja använda rum och reverb i dess 100% korrekta betydelse. Man lär sig något nytt varje dag ☺️

Reverb är alltså namnet på effekten rummet får på ljudbilden?

Så termen "naturligt reverb" om ett bra rum är alltså inte helt riktig? EDIT: Rummet i fråga måste ju faktiskt inte vara bra...

Det jag syftade på var att du skrev att man kunde lägga på "bara litet uns rum". Men jag kastar ut frågan; är rum i ljudet per definition reverb? Jag har tolkat det som att all rumsklang, oavsett naturlig från exempelvis liverum eller artificiell från algoritmer i datorn, är reverb. Enlighten me... ☺️

Men då har man väl lagt på reverb? 😲

Jag måste hålla med Jonka här. Vore det inte enklast att ni är några stycken som rabblar ert mantra, och sakta smyger er närmare och närmare en upställd mick, i ett rum som ger er den rumsklang ni vill ha? Det kommer ju inte bara att låta som du beskriver, det kommer faktiskt att vara exakt vad du beskriver. Ibland kan verkligheten vara ett vettigt alternativ till pluggar och reglar 😉

Reverbeffekter kan ju skapas utan att använda just en reverblåda/fjäder/platta/plugg. Rumsmickar, som redan nämnts. Att köra ut ljudet mono genom en högtalare och micka upp den från några meters avstånd och blanda in den signalen med den torra är en annan gammal metod. För att få en "reverbeffekt" är man mig veterligen tvungen att på något sätt använda rum och luft.

Micken är inte viktigare än stärkaren - det är stärkaren som är ljudkällan. En bra mick underlättar, men en undermålig stärkare blir inte bättre för att den spelas in genom en fantastisk mick. Blackstar är ett kanonalternativ, kolla upp 5HT. Väldigt mångsidiga rörstärkare, till otroligt bra priser. Inte billigast i klassen, men man får väldigt mycket för pengarna.

Måste lägga till en sak som flera nämnt, som jag själv jobbar på i studion hemma - atmosfären. Hög mysfaktor är viktigt.

Finns det såna tekniker? 😮

Förstärkare och gitarr tar jag gärna med själv, men en sak som jag tycker är kul är ett gäng olika mikrofoner - gärna sådana man generellt inte har hemma. Måste inte vara de mest exotiska fabrikaten, men ett relativt brett urval är alltid kul. Annars bryr jag mig inte så mycket om just fabrikaten. Bra lyssning är otroligt viktigt också. Det kan vara en dealbreaker. Det måste dock inte heller handla om de dyraste monitorerna som går att köpa för pengar, men ett välbehandlat rum där lyssningen verkligen låter bra är jag personligen beredd att betala extra för.

För att förklara det väldigt kort så handlar det mycket om hur rör distar. När du skickar in en överstyrd signal i ett rör och pressar det över den gräns där det klarar av att förstärka utan förvrängning börjar det att förvränga ljudet i harmoniska övertoner. Dessutom får du en naturlig kompression när rörens förmåga att hantera snabba transienter slätas ut. Distortionen kommer också gradvis vid anslag (om än inom väldigt små tidsrymder), vilket ger en naturlig dynamik. Det är lite av en myt att en rörstärkare måste spelas högt för att låta bra. Vissa förstärkare, som förlitar sig mycket på slutstegsdist, måste pressa slutrören hårt för att uppnå sin optimala ljudbild, medan andra har en tillfredsställande förstegsdistortion som kommer redan på humana ljudnivåer. Med det sagt så är rör absolut inte magiska och de är heller ingen garanti för ett "bra" ljud. Du kan nå precis lika bra resultat med digitala prylar idag. Det är mest en fråga om tycke och smak.

Country är väl mycket pre-bends också. Och har du en gura med svajj kan du fakea slide genom att glida in i toner/ackord på greppbrädan och ha svajet lätt nedtryckt på vägen dit, och svajja mjukt när du landar rätt på greppbrädan. Svårt att förklara i text, busenkelt att visa... 🙁

Fender G-Dec är aproliga. Vox AD+ är också ruggigt prisvärda. Peavey Valveking är kul om du är sugen på helrör.

Du menar att det borde stå typ "Vänligen observera att ej samtliga ljud vilka når dina öron under kvällens evenemang är frammanade i real-tid. Inspelade ljudsekvenser kan förekomma."?

Om folk har samplade prylar eller ej på scen stör inte mig - det är spektaklet jag betalar för, inte virtuos scenkonst (om det inte är typ G3 jag går för att se). Sen att Gene gnäller om vad som är "äkta" eller inte är höjden av pinsamhet...

Det där är jättebra! Så har vi också gjort. Kör igång med en kul, enkel låt som ni kan spela i sömnen. Då kan man spela det där värsta adrenalinet ur kroppen, och bli varm i kläderna.

Jag har alltid haft en viss "scenskräck", även om det aldrig handlat så mycket om skräck som ren och skär, kraftigt överdriven nervositet. Jag har spelat skitfel framför fullsatta hus, och jag har levererat klockrena framträdanden. Det ingår i spelet. Man lär sig, man växer och man börjar tycka att det är kul och lär sig att nervositeten ingår. Du kan spela precis HUR fel du vill. Jag LOVAR att livet går vidare precis som förut och att det kommer nya chanser. Lycka till! 🙂 EDIT: Skippa alkoholen! En bandmedlem som spelar fel live hör till, men en berusad bandmedlem som spelar fel är inte en kille man vill ha att göra med mer än nödvändigt.

Du kan använda antingen den skala som passar grundackordet för tonarten, eller modulera och använda just den skala som passar över varje enskilt ackord. Men sen är det inte alltid det som passar enligt boken låter lika coolt/musikaliskt spännande som en helt annan skala (någon sm är "fel"). Att följa skalor slaviskt är heller inte lika mycket värt enligt min högst personliga erfarenhet, som att lära sig vilka toner i en viss skala som över ett visst ackord ger en viss tension. Det är en förbannad konst det där. Mitt tips är att i lugn och ro testa sig fram över myket enkla ackord, exempelvis kvinter. Spela in dig själv när du spelar långa sustainade C5, och lek med C-durskalan över det. Sen kan u byta, och prova att växla mellan C-dur och c-mixolydisk skala över ditt C5. Det handlar om att få en känsla för hur de olika skalorna låter över ackord. Du kommer att märka att du börjar föredra vissa fraseringar framför andra, och hur vissa toner i C-durskalan har en starkare "gravitation" än vad de andra har. Lägg sedan till ett ackord till, till exempel G5, och märk hur en hel värld av möjlighete öppnar sig. När jag improviserar brukar jag använda den skala/skalor som jag vet ger ett sound jag gillar över de ackord som ingår i progressionen. Det handlar också om vilka som kommer före och efter varandra. På så vis kan man göra övergången från olika modaliteter snyggare. Men för mig är det ett ständigt lärande. Jag upptäcker nya världar varje gång jag tar mig en rejäl session 🙂

Marshall har väl blivit en designikon till slut. Bara kul tycker jag. Man måste ha sån distans till sin konst att folk får leka med den 😉

Har aldrig sagt att de har det bra.

Nej.